…
Inget ont som inte för något gott med sig, sägs det.

Vi har haft det motigt med kylar och frysar det här årtusendet och allteftersom moderniteterna gått sönder har skrytet om frysen i svärfarshuset tilltagit. Frysen som dunkat på sen 1952 och varit primärlager för älgköttet. När nya produkter packat ihop totalt efter fyra år, eller krävt garantireparation efter ett, två, tre och fyra år har den gamle stigit i aktning.

Under stora värmeböljan gick den gamla Elektroskandian i pension, 66 år gammal. Med sig i den oplanerade vilan tog den bär och en hysad mängd älgkött från senare år. Själva var vi i främmande land och jag är livslångt tacksam till släktingarna som skaffade bort det jäsande innehållet.

Vår privata beredskap har försämrats, vår köttförbrukning består mestadels av älg. Värre är att Sveriges livsmedelsförsörjning, kort- och långsiktiga beredskap nu drabbats hårt av missväxt och foderbrist. Köerna till slakt är i delar av Sverige ohanterligt långa och på sina håll ger lantbrukare bort djuren för att slippa slakta dem. Vissa kommuner låter bönder slå sina grönområden eller använda dem till bete för att lindra krisen något.

För några lantbruk är detta oår dödsstöten, för andra en ekonomisk katastrof som man ändå förhoppningsvis överlever. För Sverige är det ett kvitto på att man inte kan göra som vi gjort med livsmedelsförsörjningen. Mat kan inte hanteras som andra produkter. Jag fylls av vrede när jag tänker på att vi toppat och skruvat åt EU-reglerna för våra livsmedelsproducenter och sen upphandlar mat till skolor och äldreboenden som producerats på sätt som gett våra egna bönder fängelse. Svenskt kött på restaurang är nog sällsynt.
Nu blir galet få jordbruk ännu färre.

Med egna huvudlagret tomt på kött blir det ett tillfälle att köpa mer svenskproducerat till stöd för lantbruk och beredskap. Köper vi alla en del var lindras krisen något, så låt oss göra det. Jag får handla lite mer. Vi behöver vårt jordbruk för både kött, säd och grönsaker. Jordarna behöver djuren.

En lokal fråga. Igår slogs kyrkans mark i Vännäsby. Kunde det inte användas av någon?