Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Det omedvetna miljötänket


Härom dagen såg jag något av en relik hemma hos mamma, nyss fyllda 91. Jag blir inte förvånad om den är 45 år. En sak jag skämts mycket för, en av ”shoppingväskorna”. Brunt tunt, starkt tyg med genomskinliga plastslangar över handtagen. En gång var de mjuka.

Skämdes gjorde jag i tonåren. Varför kunde hon inte köpa plastkassar som andra? Hon hörde inte på det örat.
Hon hade en större väska också, när det skulle handlas mer. Den fick åka på pakethållaren på den röda DBS:en, bruna bagen på styret. Hon hade en cykel från 1966 tills, ja nyss. Hon slutade cykla för några år sedan. Det kanske hände, men jag minns inte att hon tog bilen till sin affär ”Litet Bo”, en enda dag. Oavsett väder. När pappa var borta på veckorna stod bilen i garaget. När de skaffade stugan i Österselet blev det mer bilkörning sommartid.

Den gamla shoppingbagen ja. Skulle gissa att den fraktat hem 10-15 ton mat. Lågt räknat. Om hon varit så ”modern” som jag ville och köpt en kasse varje gång hade det kanske blivit 2500-3000 fler.

Att man inte blev skjutsad just någonstans alls har jag ofta tänkt på. Det var inte någon oginhet bakom det, man använde bara inte bilen så. Bilen gick mycket i jobb och ideell verksamhet och bränslet var ju minst lika dyrt då. Det fanns ju spark och cykel! Sen blev det förstås moped då. Bil så fort det var möjligt, eller strax innan.

Inte var familjen några miljöhelgon även om vi flyttade till Vännäs mycket för tågresornas skull sedan pappa kommit in i riksdagen. Få hade sådana tankar överhuvud taget på 60- och 70-talet. Mina föräldrar kom båda från bondhem och hade levt på nästan ingenting i början av äktenskapet. Det var fråga om att hushålla och då kom mycket ”miljö” på köpet. Potatis, morötter och annat skulle man odla och långtidsförvara hos farbror Kjells i Österselet och korttidsförvara bland syltburkar och saftflaskor i matkällaren hemma. Potatis sätter hon än vid sin sommarstuga, lilltanten. En syltburk har hon knappast köpt hittills.

Om vi ska prata miljöavtryck och resurshushållning, och det bör vi, så ska vi inte tro att det är nya uppfinningar.

Etiketter: , , , , , ,

2 kommentarer

  1. erot

    Jag känner igen sparsamheten från den tiden,jag är född -57,farsan köpte sin första bil 1976,en ny volvo, desförinnan hyrde vi bil när vi for på semester, Farsan cyklade till sina jobb inni stan även efter bilköpet,eftersom vi bodde på Ön i Umeå,där det var dåligt med bussförbindelser,Bilen behövdes senare då han låg borta på traktamente i olika orter i Norrland,Morsan cyklade också när hon väl började jobba i stan efter att vi 3 söner blivit lite äldre, för oss var det moped eller cykel som gällde,Potatisland,grönsaker,bär, hade vi hemma på tomten, även kaniner och höns som gav kött och ägg.
    Nåt miljötänk var det inte,men våra klimatavtryck var ringa, Värmen i huset kom från en sågspånspanna i uthuset via en kulvert till bostadshuset.
    Jag tycker att dagens miljörörelse har blivit som en sekt, och ett sätt att beskatta oss mer och mer, Sveriges utsläpp är ju ändå bara 0,7 tusendelar av hela jordens. Kina står för 25% läste jag nånstans,så det vi gör i Sverige har ju liten eller ingen betydelse globalt sett.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Ursäkta sent svar.
      Tror många i vår generation minns sparsamheten som också kom miljön till del.
      Kina ligger högt och ökar starkt, sen bör vi väl göra vårt överallt för att spara på resurserna.
      Jag har inte varit fullt medveten om IT-kommunikationens påverkan som nu är minst lika stor som flygets och ökar kraftigt.
      Blir spännande att se hur detta ska hanteras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>