Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Det kan bli färre mord


1990 skedde 2 245 mord i staden New York. Den är idag knappt dubbelt så befolkningsrik som Sverige. Nästan 20 miljoner människor mot Sveriges drygt 10 miljoner. 2018 hade NY 289 mord, vi hade 108 fall av dödligt våld. The Big Apple ”leder” fortfarande med ca 50 % fler mord och dråp, men sänkningen är nästan otrolig. Per capita har den minskat med ca 90 % sedan 1990. Beaktat USA:s livsfarligt höga täthet av handeldvapen är det en enormt positiv utveckling.

Trots att främst vissa storstadsområden i Sverige har en för våra mått helt förfärande utveckling med skjutningar av en typ och omfattning vi aldrig skådat har vi alltså färre mord än staden som fått bort vart tionde dödligt våldsdåd. Vi kan definitivt inte förhäva oss, vi ska se vad vi kan lära för att få ner våra tal.

1990 startade ledningen i NY kriget mot brotten och morden. Det blev fler poliser, både mjuka och hårda insatser prioriterades. Det blev nolltolerans mot alla brott. Man ingrep mot allt från väggkissning, plankningar på tunnelbanan till strippklubbar och tecken till våld i hemmen. En av följderna blev att det blev svårare att vara brottsling, man tog väldigt många fler efterlysta och droghandlare. Man snyggade upp nedgångna stadsdelar, jagade klottret, brottsstatistiken blev offentlig per bostadsområde. Man började arbeta mer proaktivt, hindrade brotten att ske. Polisen fick bättre betalt (går inte riktigt jämföra siffrorna då man där får betala så mycket mer välfärd direkt personligen), fick lön under utbildningen och organiseras nu med större lokal förankring och synlighet. Inte bara morden minskade, nästan all brottsstatistik sjönk, även när ekonomin kraschade 2008. Tyvärr inte hatbrott och våldtäkter som ökade. Idag sitter färre i fängelse än förr, nolltoleransen har fungerat. Brott och brottseskalering begränsats.

Svenska mord har inte ökat så mycket som man tror, om de alls har ökat, men morden har ändrat karaktär. Det är färre fyllemord men fler gängskjutningar och rena avrättningar.
Kunde New York kan vi. Knappast når vi 90 %, vi är faktiskt redan mycket ”bättre” än NY, men minskar vi morden med 25 % är det en oerhörd vinst för människor och samhälle.

Jag tror tyvärr inte att nuvarande regering kommer att göra det som behövs. Det räcker inte med prat. Det fungerar inte med väldigt mycket tolerans, straffrabatt och fler poliser på kontoren. Vi har mycket att lära av delar av Amerika, hur otäckt det än kan låta…

Läs mer om det som gjordes i New York.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

3 kommentarer

  1. Brorson

    Avskaffa ”ungdomsrabatten” (halva strafftiden för brottslingar i åldern 18 – 21 år. Sänk straffbarhetsåldern från 15 till 12 år och inför en straffrabatt enligt följande:
    75 % för den som fyllt 12 men inte 14 år,
    50 % för den som fyllt 14 men inte 16 år.
    25 % för den som fyllt 16 men inte 18 år.

    Avskaffa 2 / 3-delsfrigivningarna, och inför i stället ett möjlighet att avtjäna den sista 10-delen av strafftiden under intensivövervakning utanför fängelset under dubbelt så lång tid. Exempel: Av ett tio-årigt fängelsestraff avtjänas nio år i fängelse och två år under intensivövervakning utanför fängelset. Den, som vill bli helt fri efter det utdömda straffet på tio år, får stanna i fängelset tills de tio åren har gått.

    Minska kraftigt möjligheten till permissioner under fängelsestraffet. I stället ska de dömda ha möjlighet till återanpassning till samhället under intensivövervakning enligt ovan. Helt fel att påbörja återanpassningen i början av ett långt fängelsestraff.

    Avskaffa systemet att övriga brott ”absorberas” av straffet för det grövsta brottet genom en marginell höjning av det straffet inom straffskalan. Jag föreslår att de tre grövsta brotten döms vart och ett enligt straffskalan, de tre därefter grövsta brotten döms vart och ett till halva straffet enligt straffskalan och övriga brott till ett samlat straff beroende på antal och grovhet. Exempel: tio brott, som vart och ett har straffvärdet fängelse i tio år: 10 + 10 + 10 + 5 + 5 + 5 + 4 = 49 år i fängelse. Härmed undviks att någon döms till många gånger lägre straff (flera hundra år) än en människa kan uppnå. Längsta sammanlagda strafftid för den, som inte begått brott som medför fängelse på livstid, begränsas till 90 år.

    Livstidsstraff ska endast utdömas för grova folkrättsbrott (folkmord, krigsförbrytelser och terroristbrott), straffet för mord ska vara lägst 14 och högst 20 år, samt för dråp lägst 10 och högst 14 år. Observera att detta gäller för varje mord, om någon har begått flera mord., men inte så många att brotten anses vara folkrättsbrott.

    Interneringarna, som avskaffades 1981, men har behållits i Norge, där längsta fängelsestraff, som kan utdömas, är 20 år. Internering ska vara en särskild skyddsåtgärd, när ett fängelsestraff enligt straffskalan har avtjänats, om det finns en påtaglig risk för återfall i mycket allvarlig brottslighet. Internering skall bestämmas till tio, tjugo eller trettio år efter avtjänat fängelsestraff, eller på livstid. Interneringen ska avbrytas i förtid, om den inte längre behövs. Den internerade ska ha rätt att ansöka om detta vart 5:e år.

    De löjliga benådningsrättegångarna vid Örebro tingsrätt, som syftar till avkortning av fängelsestraff, ska avskaffas. Däremot införs en befogenhet för Högsta domstolen att benåda fängelsedömda på grund av objektiva kriterier exempelvis att en person som har dömts till ett tidsbegränsat fängelsestraff, förväntas dö i förtid p.g.a kraftigt försämrad hälsa, eller av regeringen p.g.a. politiska kriterier, framför allt om den ådömda gärningen inte längre är ett brott (har avkriminaliserats).

  2. Brorson

    Moderaterna har lagt många nödvändiga förslag om skärpta straff. Med föregående kommentar har jag försökt bidra med förslag till en helhetssyn på straffrätten. Ju mer jag har läst tredje kapitlet, om brott och straff, i Brottsbalken, desto mer övertygade blir jag om att det behövs en total revision av straffrätten. Många brott är inte ens medtagna i Brottsbalken utan finns i andra lagar, t.ex. i Utlänningslagen. Illegal vistelse i Sverige är ett brott, och så även medhjälp därtill. Men det vet inte många, inte ens politiker som på olika sätt vill belöna dem som begår detta brott.

    Vi behöver tydliga definitioner. I äldre lagböcker var straffet ingen påföljd, utan påföljderna var något som kom utöver straffet och inte (som nu) mildrade straffet. Ska en läkare, som våldtagit en patient, ha lägre straff än andra våldtäktsmän för att han riskerar bli av med sin läkarlegitimation? Det senare ville jag kalla påföljd.

    För flera år sedan deltog jag i en straffrättslig diskussion, om meningen med straffen. Straffets rehabiliterande funktion ska vara vedergällning. Ordet betyder inte alls hämnd, utan en form av återbetalning. Tanken är att brottslingen har tagit sig friheter (t.ex. under en våldtäkt) som an inte har rätt till, och ska återgälda detta med förlust av egen frihet under en viss tid. Jag har talat med dömda personer, som tycker att detta är helt rätt. Straffen ska vara rättvisa, tycker brottslingarna själv Varför inte bygga på brottslingarnas egen rättskänsla i stället för att bryta ner denna, genom att behandla dem som vårdbehövande sjuklingar? Andra syften är:

    – Individprevention: avskräcka brottslingen från att begå nya brott.

    – allmänprevention: avskräcka andra från att begå brott.

    – inkapacitering: fysiskkt hindra tidigare brottslingar från att begå nya brott genom att hålla dem inlåsta under lång tid. Detta är ett syfte som alltmer har kommit i fokus under senare tid. Detta är ett syfte, som kan komma i konflikt med vedergällningstanken (eller tanken om rättvisa straff), eftersom den förespråkar korta straff för lindriga brott. Så långa straff även för lindriga brott efter avtjänat straff, så att ingen återfaller i brott, vore orimligt. .

    Att det finns en mindre grupp återfallsförbrytare, som inga straff tycks bita på, var huvudmotivet för införandet av interneringarna, som var i bruk 1927 – 1981.

  3. Brorson

    Just idag handlade Opinion Live om situationen i Malmö. En representant för Moderaterna i staden sa att vi måste börja diskutera en sänkning av straffbarhetsåldern till 13 år . Vilket ju ligger mycket nära mitt förslag på 12 år. Hon berättade att när de unga brottslingarna fyller 15, slutar de sälja knark, utan rekryterar 12-åringar, som gör det jobbet åt dem. Naturligtvis blev M-kvinnan påhoppad av S-representanten, som sitter i riksdagens justitieutskott. Hon beskyllde M-kvinnan för att vilja sätta 13-åringar i fängelse och för att vilja ha dubbla livstidsstraff. I själva verket hade hon bara talat om sänkt straffbarhersålder och ingenting om vilken typ av straff dessa unga brottslingar ska ha.

    Det bör vi ha en fortsatt diskussion om. Detta var emellertid första gången jag hört någon partirepresentant tala om behovet av sänkt straffbarhersålder. Jag kan tänka mig någon form av ungdomsfängelse. Sådana har vi redan, fastän de kallas något annat. Jag har själv i egenskap av nämndeman dömt en 14-åring till fängelse, som kallas något annat och i väsentliga avseende skiljer sig från fängelser för vuxna. Samma inlåsning dock.

    Det som fortfarande grämer mig, är att ingen åklagare hade bevisat att killen verkligen hade begått de brott, som han misstänktes för, utan det hela behandlades som ett vårdärende. Jag har ingenting emot att ett fängelsestraff omvandlas till vård – för brottslingar, som verkligen behöver vård.

    Titta en gång till på mitt förslag till reformerad straffrätt. Om det genomförs, kommer farliga förbrytare att sitta inlåsta under väsentligt längre tid i dag. Man kanske inte får det intrycket, när man ser att jag föreslår att max-straffet för ett mord ska sänkas från fängelse på livstid till fängelse i högst 20 år. Men det gäller alltså straffet för ETT mord. Om samma person har begått flera brott, blir tiden i fängelse väsentligt längre. Och dessutom föreslår jag att internering av särskilt farliga återfallsförbrytare ska återinföras.

    Jämför med idag, när livstidsstraff kan omvandlas till tidsbestämda straff efter tio år. Om livstidsstraffet omvandlas till 18 år, vilket är vanligt, är mördaren fri efter tolv år. Glöm inte 2 / 3-delsfrigivningarna. Som naturligtvis också ska avskaffas.

    Ett annat sorgligt kapitel i dagens lagstiftning är utvisningarna av utländska brottslingar. Den lagen är ju full med ”hål”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.