Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Vi ska värna medias frihet

Av , , Bli först att kommentera 12


Det var länge sen vi blev så amerikaniserade, eller kanske russifierade, att det ofta bara finns plats för ett huvudsakligt budskap åt gången i våra medier. Det är på vissa områden full fart åt ett håll, nåde den som nyanserar, ställer hälsosamma frågor, eller lyfter fram de tvekande rösterna där ”alla” är överens. Istället sker en olycklig polarisering där vi lätt inbillar oss att bästa medicinen mot agendajournalistik är att fläska på ungefär på samma sätt åt motsatt håll. På så sätt vet vi inte alltid vilka krafter vi lånar öronen till. Både Gretas och belackarnas budskap bör granskas, migrationsfrågorna skulle också ha diskuterats nyktrare. Till exempel.

Visst har det smugits in aktivister i intervjuer som säger precis det som en redaktionsledning eller reporter vill trycka på, medan andra röster blockas. Det finns en hel del exempel på desinformation genom det sagda och osagda. I hela politiska skalan av tidningar, stora som små. Kirkegaard, själv präst och journalist, sa några sällsynt salta ord om journalistens effektiva möjligheter att ljuga med stort genomslag. Det som skrivs och sägs bör prövas.

Och ändå. Jag vill vara väldigt långt ifrån Trumpland där Vita huset nu ska blocka några närgånget granskande tidningar som rör i ledarens kända ostädade hörn. Bara de av presidenten godkända blir kvar. Skrämmande.
Det är olyckligt att fördelningen på politisk hemvist i mediasfärens nyhetsredaktioner är så ojämn i Sverige, men tänk om vi bara fick läsa artiklar av dem som håller med och hyllar oss? Tänk om bara de som håller med mig skulle intervjuas? Vad blir det för verklighet, vad skulle det göra med oss i förlängningen? Vilka styr oss i en sådan monokultur, och vart?

Idag har vi starka krafter som utifrån jobbar på att bryta ner tilltron till journalistik och nyhetsförmedling i allmänhet. Man vill fylla tomrummet med något annat när vi stängt av eller börjat lyssna till färdigtuggade enkla budskap istället för att pröva det vi hör. Det kan vara lätt att gå nedbrytarnas ärenden utan att fatta vad vi gör. Gör vi det medvetet är det förfärligt.
Vi måste verkligen vara på vår vakt här. Den journalistiska friheten ska hyllas och värnas, yrket hör till de viktigare för ett demokratiskt samhälle. Det räcker inte med någon sorts kommunikatörer. Inte med bara ”godkända” kanaler.

Vi måste hålla stånd mot filterbubblornas förenklande fördumning.

23 fotbollslag kommunikatörer

Av , , Bli först att kommentera 9


Äter senlunch i en grannstad och ser fram emot tredje mötet för dagen kl 14. Fick ögonen på att Göteborgs kommun enligt uppgift har 255 kommunikatörer. Det kan nog behövas ett antal i dagens hårt belastade informationslandskap och förr hette man annat när man informerade. Det var inte heller så många hemsidor som krävde uppdatering i min ungdom.

Och ändå. Offentligheten har viktiga val att göra när vi ska anpassa verksamheten efter behoven, antalet skattebetalare och deras samlade betalningskraft. Balansgången där bra offentliga arbetsgivare ska erbjuda rimlig medborgarservice och god fysisk och psykosocial arbetsmiljö – allt i hållbar ekonomisk balans – det kommer att kräva nytänk. Kanske också mer av ”gammalt tänk”.

Enligt SKL:s ekonomirapport har kommunsektorn ökat med 100 000 anställda sedan 2014. Mycket är säkert motiverat, men utvecklingen totalt sett är inte alls hållbar. Stat, region, kommun och medborgare måste allvarligt tänka över vilka ”bra-att-ha-grejor” vi kan och måste vara utan för att ha råd med det vi inte kan vara utan.
Människorna behövs, men några på andra platser.

Överraskningens KF i Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 7


Vi har haft KF i Vännäs idag. Ett bitvis riktigt livligt sådant, trots ganska ”stillsam” dagordning. Några ärenden var stora, t.ex. det stoppade bygget av äldreboendet och försäljningen av ”Rieck Müller” till fastighetsbolaget. För den som sitter i KS och kanske KSAU var de ändå kända och beredda.

En formaliafråga var antagandet av nytt reglemente för krisledningsnämnden. När man tänker på innehållet och hur det kan se ut när den nämnden behövs, så dyker det upp praktiska, konkreta frågor. Hur kan och bör vi i lugna tider förbereda oss mer operativt för tänkbara kriser? Hur skulle vi klara kraftiga störningar i leveranserna vi behöver till förskolor, skolor och äldreboenden? Man kan inte säkra sig för allt, men kan man alltid utgå från att allt bara fungerar?

En annan fråga som var större än den såg ut var frågan om Kvarkenrådets utveckling. Vi bor vid ett mycket viktig kommunikationsled mellan Atlanten och Finland.

2DD9F29F-FE4B-4285-B0F6-A8C5D1E0B923

Den stora överraskningen var det kommunalrådet Johan Söderling tillkännagav innan lunch, att han slutar 29 februari. De flesta i församlingen hade inte hört ett ljud om detta.
Efter 11 år i så gott som ständig tjänst och relativt nära pensionen får man förstå lockelsen att bli ”civil”. Nu har partiets valberedning några dussin arbetsdagar mellan diverse helger att komma fram till kloka förslag. Det blir spännande att se vad som händer.
Johan önskar vi lycka till!

Tack Apotekstjänst!

Av , , 6 kommentarer 15


Jag har inte följt det häpnadsväckande haveriet med Apotekstjänst så noga och vet inte var de värsta felen begåtts. I dagens läge får man försöka hålla in hästarna och inte kasta sig huvudstupa in i debatterna. Sanningen kommer ofta en bra bit efter rubrikerna. Att basmaterial fattas, operationer måste skjutas upp och redan långa kötider förvärras på flera sjukhus är i alla fall gräsligt upprörande.

Man får kanske ändå sända en tacksamhetens tanke till haveristerna. Nu står att läsa att några regioner ska bygga upp beredskapslager. Fiffig idé! Apotekstjänst påstår att kaoset beror på att sjukhusen beställt för mycket. Mer än avtalet sa.
Det är väl att de flesta av 50-, 60-, 70- och 80-talets ansvariga politiker på nationell och regional nivå slipper höra detta. Det är nog tur för oss nutida politiker också. Det kan hända att de gamle hade tagit fram rottingen.

Den tidens politiker och myndighetsföreträdare sprängde ut och rustade bergrum där det förvarades lagringsbara matvaror, olja och andra bränslen, byggmaterial, sjukvårdsmaterial och allt möjligt man kunde behöva mycket av om något gick fruktansvärt fel. Det fanns lager av kläder, skor och basutrustning till försvaret spridda över landet. Det fanns mindre underjordiska sjukhus på några ställen. Med utrustning. De hade inte hört talas om ”Just in time” annat än i betydelsen att det skulle svaras på angrepp i tid för att skydda land och folk. Eller strax innan.
Att Sveriges ”beredskap” av livsmedel i stort sett skulle bestå av ett par dagars förbrukning och finnas på långtradarna från Helsingborgs och Göteborgs hamnar hade de aldrig kunnat föreställa sig. Inte heller att sjukhus skulle stå utan det nödvändigaste efter några dagars utebliven leverans.

Jag ska inte måla upp tänkbara situationer då det skulle innebära total katastrof att det bara finns sjukvårdsmaterial för några dagars normalförbruknkng. Använd fantasin.
Vi som på olika nivåer sitter med någon sorts krisledningsansvar får tala med varann och dem vi tycker det angår och börja fundera hur vi ska börja ta vårt ansvar. Till dem som bär ansvaret för att sjukhus nu inte levererar får vi ändå sända en tacksamhetens tanke. Det är tydligen dags för oss att vakna.

Expansion

Av , , Bli först att kommentera 7


Efter ett morgonmöte på distans slank jag in på sluttampen av morgonens dialogfrukost i Vännäs. Ämnet var fastigheter och Balticgruppens exploateringschef Björn Johansson berättade om arbetet med samhällsutveckling och exploatering i Umeå.
Känt är att stora saker är på gång och mycket handlar om förtätning.
Några spridda reflektioner hann jag få med mig under frågestunden på slutet;

Även fastighets- och projekteringsområdet har stora svårigheter att få fram utbildad och kompetent arbetskraft. Min fundering, hur lyckas vi flytta fler framåt till jobben som finns?

Ingen verkar veta hur vi ska få fram tillräckligt med infrastruktur och effekt för att riktigt många ska kunna köra elbil. Björn ansåg att vi måste ha flera hållbarare alternativ, det räcker inte med el.
Min fundering, hur ska vi undvika att stoppa utveckling av ny och befintlig teknik som så lätt sker om alla springer åt samma håll?

Det sades inte mycket om det planerade handelsområdet uppe vid Green zone (ersbodarondellen) som enligt uppgift har krympts, men blir tämligen stort. Nu sägs att det inte blir ett område med ”vanliga affärer”, utan mer av större verksamheter. Min fundering, för övrig handel i Umeå och regionen låter det klokt.

Baltic är idag verksamma på några platser till, utanför Umeå. Blir spännande att se om det även kan bli på fler ställen i regionen.