Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Legalisera knarket?


Nu går det tretton på dussinet av knarkliberalerna, men aldrig någonsin ska knarket legaliseras. Inte heller marijuanan som av många anses ”mild och snäll”, men stannar av hjärnans utveckling hos unga, ökar risken för psykoser flerfaldigt och är väldigt beroendeframkallande.
De länder som legaliserar tror jag beslutar om en klart sämre framtid för sin befolkning. Trots alla drömmar om mindre brott och bättre missbruksvård.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

16 kommentarer

  1. Gunnar.F.

    Tror det är väl nått man gör i kyrkan!
    Vidare efter legaliseringen i Canada och stater i Usa m.fl. länder så är det så att de alkoholrelaterade problemen minskat stort, och det ser jag som en stor framgång!
    Och på tal om alkohol så kan man ju undra varför ni förbudsivrare inte försöker förbjuda den drog som i särklass skapar mest drogrelaterade problem (dödsfall) här i världen, i stället gapar ni högt om förbud av den harmlösa rekreationsdrogen marijuana som inte någon har dött av!?
    Just i detta nu så har Usa gått vidare i deras byråkrati med att legalisera på federal nivå,och som det låter kommer en leg. att ske inom en inte allt för lång framtid och jag tror att både Can. o usa vet vad dom gör till skillnad från du som bara tror!
    Skaffa dig bättre på fötterna innan du kastar ur dig en massa negativa egna teorier om marijuana,ta reda på alla de positiva som marijuanan har och vikta det mot det du påstår om det skall kunna bli en seriös debatt!
    Dessutom så kommer det i längden med en legalisering av marijuana minska brottsligheten, krigen kraftigt som är kopplad till marijuanan!
    Varför tror du t.ex. Mexiko oxå legaliserar inom kort?
    Så läs på och kom inte bara med dina köksbordsteorier i ämnet,som bara leder till enkelspårig debatt och inte leder någon vart.
    Sverige skulle bli en mycket lugnare plats om det även legaliserades här under samma villkor som de andra länderna som legaliserar.
    //GF.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Vi läser nog olika saker.
      De länder som legaliserar kommer att dra på sig en bekymmersam framtid. Det är den teori jag kommit fram till.

  2. Karl-Gustav Sjöström

    Här håller jag helt med dig, Jan. Du skall veta att jag, när jag tar upp marijuanafrågan med mina goda och annars så ”kloka” vänner i USA, inte möter minsta förståelse. Tvärtom så nämner de exempel på alla som fått sina olika krämpor/sjukdomar botade med rätt sorts marijuana. Dessutom har de uppgifter om de jättebelopp som de stater där marijuana säljs legalt inbringar.

    • Gunnar F

      ”Här håller jag helt med dig, Jan” ???
      Din post tycker jag är lite motstridig till Jans artikel,,, men ändå håller du med honom???
      Var står du i frågan egentligen???
      Bara undrar.
      Länderna over there och dina vänner i USA är nog mera att lita på än Jan Ds.
      //GF.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Jag är övertygad om att framtiden kommer att ge oss rätt generellt. Sen finns det många ämnen och droger som kan lindra specifika problem, men som vore en katastrof om de användes allmänt av unga och äldre.

  3. Brorson

    Den svenska alkoholpolitiken under motbokstiden var världens mest framgångsrika. Varför gick man inte ett steg längre och förbjöd alkoholen helt? Förbud har inte fungerat i länder, där det har prövats. Förbudslinjen förlorade i folkomröstningen i Sverige 1923. Tyvärr blev det förlorarna i folkomröstningen, de som ville ha totalförbud, som kom att förvalta resultatet av folkomröstningen, den restriktiva alkoholpolitiken. De kom alltså att under decennier försvara något som de egentligen inte trodde på.

    Den restriktiva alkoholpolitiken har sedan avskaffandet av motboken, som blev första steget, monterats ner steg för steg. Nykterhetsrörelsen, som i praktiken förvaltade den restriktiva alkoholpolitiken var så fokuserad på alkoholen, så att den inte såg faran med narkotikan – med följd att knarkliberalerna fick härja nästan fritt under 1960-talet. Med följd att knarket lyckades bita sig fast i Sverige. Det har sedan varit ett hattande fram och tillbaka. Vad vi nu behöver är en strikt reglerad alkoholpolitik i kombination med totalförbud mot all icke-medicinsk användning av narkotika.

    Behandling av sjukdomar med narkotika-klassade mediciner ska inte få ske okontrollerat och aldrig som ”harm reduction”, såsom utdelning av sprutor eller injektionsrum på sjukhusen, när syftet inte är att göra missbrukaren drogfri. En missbrukare, som är så nedgången, så att han / hon inte kräver av sin langare att denne tillhandahåller rena sprutor, som inte delas med andra, uppfyller alla kriterier för tvångsvård. Och ska alltså ha vård oavsett eget samtycke eller ej

    För tio år sedan deltog jag i en bloggdebatt hos Svenska Dagbladet, som då hade en blogg för sina läsare, där jag föreslog att motboken ska återinföras i elektronisk form. Likaväl som andra inköp registreras och används för personligt adresserad reklam, borde alla inköp av alkohol i butiker och på krogar samt införsel över gränserna registreras i en elektronisk motbok. Men i stället för reklamutskick med uppmaningar att köpa mer, ska negativ reklam skickas ut, med varningar för hög konsumtion. Om kunden inte minskar sin konsumtion, ska hon / han spärras från fortsatta inköp. Det ska vara straffbart att köpa ut åt den som inte får köpa själv.

    Missbrukarvården måste rustas upp mycket kraftigt. De kommunala nykterhetsnämnderna måste återinföras. Landstingen / regionerna ska ha det finansiella och praktiska ansvaret (genomförandet) av anstaltvården. Beslut om intagning ska tas av en jourhavande föreståndare. Initiativ till intagning ska tas av nykterhetsnämnden eller polisen. Eller av missbrukaren själv. Den som själv begär vård och behandling mot sitt missbruk ska få det.

    Kommunerna ska genom nykterhetsnämnderna följa situationen i den egna kommunen, ta inledande beslut om tvångsvård, samt ansvara för eftervården efter utskrivning från anstalt / behandlingshem. Det är på tiden att vi, som fått nog av knarkliberalernas framfart, går till motoffensiv och inte som tidigare bara utkämpat defensiva strider som slutat med reträtt efter reträtt.

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Du har verkligen gått in i de här frågorna, det är tydligt. De är inte lätta.
      Jag har svårt att tro på någon sorts motbokssystem i vårt nuvarande samhälle. Däremot är jag klart positiv till Systembolaget, där avviker jag från många i mitt parti.
      Man skulle önska att vården av dem som hamnat i missbruk av olika slag verkligen skulle kunna prioriteras upp. I den kommunala ekonomiska framtid jag ser verkar det bli mycket svårt. Kampen för att hindra fler att hamna i alkoholens och drogernas nedbrytande missbruksspiral måste fortsätta, jag är bekymrad över utvecklingen just nu.

      • Brorson

        Om vi inte inför en motbok enligt min modell, så måste vi behålla Systembolaget och dess monopol. Det är helt klart. Om vi inför en elektronisk motbok, som jag föreslår, kan vi börja diskutera en avveckling av monopolet. Men jag vill helst se en försöksverksamhet i en del av landet, varför inte i Norrlands inland, innan monopolet avskaffas i hela landet.

        De matbutiker, som kan komma ifråga, måste ha resurser att hantera de problem som kan uppstå, exempelvis när berusade personer nekas köp. Att kunna köpa ut i ortens livsmedelsbutik, blir ju egentligen ingenting nytt, eftersom många butiker i glesbygderna redan är ombud för Systembolaget. Men det blir ett nytt regelverk. Och konsumenterna får bättre koll på sin konsumtion. Och kan söka hjälp innan det är för sent, om de uppmärksammas på att konsumtionen har blivit för hög.

        Jag har under en period deltagit i beslut om tvångsvård för missbrukare och hört deras inställning till fortsatt tvångsvård efter de första tre – fyra veckorna. Det vanligaste svaret har varit att de helst vill ha frivillig vård, ”men jag vet tyvärr av tidigare erfarenhet att jag aldrig har klarat av att fullfölja frivilligvården”. Det pratas mycket om att vi måste lyssna på missbrukarna, och det ska vi göra både när de nyss har blivit avvanda, och när de har klarat sig utan återfall under en längre tid, och alltså har blivit före detta-missbrukare.

        Vad de då säger skiljer sig radikalt från vad de säger när de är inne i ett pågående missbruk. Drogen är då missbrukarens största och många gånger enda kärlek, som de inte vill mista. Hellre mister de make / maka och barn, jobb och bostad.

        Frivilligvård kan aldrig ersätta tvångsvård, för den som är inne i ett tungt missbruk, men kan behövas som eftervård. Frivilligvård kan dock fungera för den som är i början på sin missbrukarkarriär. Tvångsvård är emellertid oerhört dyr för samhället, eftersom den viktigaste delen av vårdens innehåll är att hindra missbrukaren att komma över droger, vilket kräver inlåsning. En plats på ett sådant behandlingshem kostar minst lika mycket som en plats i fängelse med hög säkerhetsklass.

        Om drogliberalerna inte stoppas NU, är det risk att missbrukarna blir så många, så att den nödvändiga vården inte ryms inom samhällets ekonomiska resurser. I stället för att få hjälp kommer alltfler missbrukare att gå under. ”Harm reduction” är bara ett annat ord för dödshjälp. Fullständigt ansvarslös att sjukvården tvingas medverka till detta.

        • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

          Jag är rädd att missbruksvården redan är där den i praktiken inte ryms inom de ekonomiska ramarna. Inte i den omfattning den skulle behövas. Dödshjälp är och förblir jag motståndare emot.
          Själv förespråkar jag ett fortsatt monopol. Systembolaget har fungerat hjälpligt bra.

          • Brorson

            Jag är också motståndare till dödshjälp, men av det följer att jag inte anser att sjukvården ska hjälpa missbrukare att vidmakthålla ett livslångt missbruk, som leder till för tidig död. Hur länge kan en sådan person behålla sin arbetsförmåga, om han / hon inte redan har mist sitt jobb?

            Beträffande Systembolagets monopol, så ska det avskaffas ENDAST om monopolet blir obehövligt efter införandet av en elektronisk motbok enligt min modell. Det vet vi inte säkert. Det kan visa sig vara nödvändigt både med elektronisk motbok och fortsatt monopol för Systembolaget. Å andra sidan tror jag inte att opinionen skulle gå med på elektronisk motbok utan att få något i utbyte. om ens i så fall. Jag tycker dock att vi, drogliberalernas motståndare, måste gå till offensiv och kräva nya åtgärder.

            Den gamla motboken fördes manuellt av Systembolagets personal. Det kunde inte vara för många inköpsställen och helnykterister köpte ut åt andra. Systembolagets monopol är redan uppluckrat genom krogspriten och gränshandeln. Och gårds- och postorderförsäljningen som är nya hot mot monopolet.

            Jag har också tänkt på att missbruket och därmed vårdbehovet redan har nått en sådan omfattning, så att de ekonomiska ramarna för den nödvändiga vården redan har sprängts. En nödvändig första åtgärd vore att skrota systemet att vården betalas av kommunen och utförs av staten – eller en privat vårdgivare, som saknar befogenhet att hålla vårdtagarna inlåsta. Knarket flödar på behandlingshem och fängelser.

            Både finansieringen och genomförandet av anstaltsvården för missbrukarna bör flyttas till en särskild förvaltning (ej psykiatrin) inom landstingen.

          • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

            Motståndet mot motbok och allt motsvarande lät vara mångdubbelt större än det mot Systembolaget.
            På missbruksvårdens område behövs många förbättringar och mycket nytänk, men hur, vad och varifrån? Legalisering lär inte få ner antal drabbade och kostnaderna för samhället.

  4. Brorson

    Den nuvarande s.k. liberala drogpolitiken går i praktiken ut på att låta knarkarna knarka ihjäl sig och låta hederliga människors stöldförsäkringar betala. Detta med den förskönande omskrivningen ”har reduction” (skademinimering). Jag håller med om att försök att införa något som liknar motbok kommer att möta ett starkt motstånd. Men varför inte en förskönande omskrivning (svenska politikers specialitet) i det fallet också, exempelvis ”inköpslistor”?

    Om du betalar med bankkort, som många gör idag, får du kontoutdrag från banken, där det står ”Systembolaget” och belopp. Eller krogens namn och belopp. Dina inköp är redan registrerade. Varför inte ange alkoholhalt också, som en ren service? Du får skaffa ett särskilt inköpskort från Systembolaget, om du vill betala kontant. Vill du betala med bankkort laddas detta inköpskort på bankkortet. Det kontroversiella är nog inte att du själv har koll på din konsumtion, utan om någon myndighet får ta del av uppgifterna.

    Jag är just nu involverad i en vk-bloggdebatt om landstingens vara eller inte vara. där jag menar att landstingen behövs som en folkvald nivå mellan staten och kommunerna. I min föregående kommentar skrev jag att missbrukarvården i anstalt ska tas över av en särskild förvaltning (ej psykiatrin) inom landstingen. Som alltså därmed ska ta över det finansiella ansvaret från kommunerna och det praktiska ansvaret (genomförandet) från staten. Det är en ytterst märklig ordning att kommunerna betalar för statens tjänster.

    En enda ”tung” missbrukare kan knäcka en liten kommuns hela socialbudget. Kostnaderna i förhållande till kommunernas skatteintäkter, skiljer för mycket mellan olika småkommuner, beroende på var dessa missbrukare råkar bo. Det torde inte skilja lika mycket mellan olika landsting. Vad gör då kommunerna? De väljer bort de dyra statliga institutionerna och väljer i stället billigare privata behandlingshem, som dock saknar befogenhet att hålla kvar vårdtagarna mot deras vilja. Det är därför de är billiga. Sveriges kommuner har skickat missbrukare direkt i döden genom ett vansinnigt experiment med frivillig vård för vårdtagare, som inte klarar frivillig vård.

    Ändå är inte landets minsta kommuner de värsta syndarna i det avseendet. Det är i stället landets största kommuner, i synnerhet Stockholm, som försöker skjuta över ansvaret på landstingen genom en hätsk lögnpropaganda, som stöds av drogliberalerna, den legala sprit- och vinbranschen samt den illegala narkotikahandeln, att beroendet av alkohol och narkotika inte beror på alkoholen och narkotikan, utan på en sjukdom, som bara drabbar dem som har anlag för denna ”sjukdom”.

    Därigenom luras många att börja missbruka, eftersom de tror att de inte kan få denna ”sjukdom”. Jag anser förvisso att landstingen ska ha ansvaret, både finansiellt och praktiskt, för den tunga missbrukarvården. Men det ska ske i lagliga former efter riksdagsbeslut och inte genom att enskilda kommuner försöker smita ifrån det ansvar, som de än så länge har enligt nuvarande lag. Vi ska ha en restriktiv alkoholpolitik och nolltolerans mot all icke-medicinsk användning av narkotika.

  5. Brorson

    Läste just i tidningen Kvällsposten om 20-åringen som misstänkts ha mördat en jämnårig kvinna i i Skåne. Han hade just dömts för narkotikabrott, och det var inte första gången, men sluppit fängelse. Efter de tidigare brotten hade han fått en stödperson:.

    ”Stödpersonen varnade också tingsrätten för vad som skulle kunna ske om 20-åringen dömdes till fängelse. Stödpersonen förklarade att hon tror på 20-åringens positiva utveckling. Men varnade för att ”det genombrott som skett kan riskeras att påverkas negativt om 20-åringen döms till ett fängelsestraff”.Den positiva utvecklingen berodde bland annat på att 20-åringen under hösten, innan rättegången, börjat delta i en viss typ av samtal hos frivården. Syftet med samtalen är att den som deltar ska få hjälp att sluta begå brott.”

    Hade han dömts till fängelse, hade han kanske hindrats få tag i knark, och hade i så fall också fått hjälp att bli av med sitt missbruk. Domstolarna gör alltså – för andra personer – livsfarliga experiment med samtalsterapi för kriminella missbrukare, samtidigt som de obehindrat kan fortsätta med sitt missbruk. .

    • Jan Nilsson (inläggsförfattare)

      Regelmässiga frisläppandet blir ibland fruktansvärt dyra för andra, personen själv och samhället.

    • Gunnar.F.

      Efter ha skummat igenom dina (lååånga) inlägg -så reagerar jag
      på att du lämnar hembränningen av sprit i din argumentation för elektronisk motbok tex.
      Vidare så lägger jag märke till en del annat,,,som tex. ”Knarket flödar på behandlingshem o fängelser”—
      ”hade han dömts till fängelse,hade han kanske hindrats få tag i knark,och hade i så fall också fått hjälp att bli av med sitt missbruk”,,,jaha!?
      Sen så verkar du blanda ’äpplen o päron’ i din ”knark” argumentation ,,,det är faktiskt en stor skillnad på ”knark o knark”. (Ordet knark ’uppfanns’ av författaren o narkomanen Birgitta Stenberg som synonym till amfetamin,,,hon blev förövrigt 82 år) – Liberalerna vill avkriminalisera användningen av narkotika,,, och legalisera marijuanan medicinsk o rekreations marijuanan,,, det är som sagt en stor skillnad till vad du försöker påskina.
      Så sammanfattningsvis; så ser jag en hel del subjektivt svammel i dina poster!!!
      //GF.

  6. Brorson

    1. Varför ska man ta risken att åka fast för hembränning, om man kan köpa ut legalt? Du verkar inte ha fattat mycket, om du tror att jag har argumenterat för förbud. Jag har argumenterat för registrering av inköpen.
    2. Du har visserligen citerat rätt, men lyckats missförstå ändå: ”hade han dömts till fängelse, hade han kanske hindrats få tag i knark, och hade i så fall också fått hjälp att bli av med sitt missbruk”. Jag skrev alltså om det som KANSKE hade skett. Om jag hade skrivit ännu längre inlägg, hade jag naturligtvis också tagit med att fängelser och behandlingshem måste göras drogfria. Det är ju inte omöjligt.
    3. Du behöver inte upplysa mig om att det finns olika sorters knark. Det är en del av problemet och en högst väsentlig orsak till att inget knark får legaliseras. Jakten efter tyngre och tyngre droger.

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.