Det gick inte att motstå att ta ut lite flex och sträcka ut lunchen till Agnäs idag.

Det blev inte bara vacker vy över barndomsbyn, utan mycket god mat i Agnäsbacken. Soppa och kycklinggryta till "stadsdagenspris". Kompanjonen åt Agnäsburgare på Anguskött.

När man ser ut över backarna blir man onekligen lite skidnödig.

Tittade in hos Skogsägarna i Bjurholm på ett litet ärende härom dagen. På väggen bland foton på älg, lo, storskog och skogsmaskin finns den här. Öreälven mellan Bjurholm och Agnäs.

Nästan varje krök har sin egen sandstrand. Hyr man kanot och paddlar sig nedöver är det ingen konst att få en egen strand även den finaste av dagar. Det ska man göra om man inte gjort det. Och har man det kan man göra det en gång till.

...
Vid dagens sista möte hade det mesta av energin förbrukats. Dagens tankar, ord och intryck och många snabba kast hade gjort kroppen trött och förberedelsen var inte optimal. Jag tänkte att den oförtröttliga förskolepersonalen hade förtjänat en bättre chef, mer skickad att utveckla och stötta i deras viktiga arbete.

När vi var inne på ekonomin tog jag upp lite orosmoln borta vid horisonten och påminde om det viktiga i att vi får fler som flyttar till Bjurholm, människor som bor, arbetar och betalar skatt här. Genast var det en snabbtänkt en som tyckte att jag kunde börja och fler höll med.
Det kändes bra att man i alla fall tyckte så. Hade inte varit lika käckt om de tyckt att man skulle flytta längre bort. :-)

Roligt är det också när man hör om mer och mindre unga människor som är på väg att flytta tillbaka eller komma till Sveriges minsta kommun för första gången. De är välkomna.

Det är alldeles för sent enligt etikettboken, men jag önskar alla de självgående pärlorna på förskolan Örnen och Dalabo, fritidshemmet Grenen, i dagbarnverksamheten, på fritidsgården och SFI:n en riktigt god fortsättning på det här året. En hel hop andra som underlättar liv och arbete också.

Det satt ovanligt mogna elever i klassrun 5 på Castorskolan härom dagen. Närmare bestämt 30 lärarstudenter från tyska Würzburg. Staden är en bayersk universitetsstad och en av Umeås vänorter. De blivande lärarna hade mycket olika studieinriktning, men delade intresset för Sverige.

Man var vid slutet av en två veckors vistelse i Umeå och ville se en skola på en mindre ort. De stackarna hade knappt kommit utanför universitetsområdet om man fick tro vad de sa. Man hade sett en liten sjö vid universitetet. Jag hann fundera på om det var dammen på Campus, men det måtte väl ha varit Nydalasjön.

Nu var man på väg till Älgens hus och ville gärna besöka Castorskolan. VI har inte haft den enklaste veckan, varken skola eller skolledning, och kunde inte ge dem det program de borde ha. Det hade varit roligt att få dela upp dem i deras ämesområden och låta dem möta våra lärare och elever, men det blev ett enklare program.

Deras handledare på universitetet hade förberett dem en del. Bl.a. hade man gått igenom Skolinspektionens senaste tillsynsrapport från Castorskolan. Jag fick svara på en del frågor kring hur vi ser på Skolinspektionen och vad vi hade gjort utifrån tillsynen.Det var så beviljat att jag hade Claudia Wieczorek till hjälp, hon både jobbar med turismen i Bjurholm och kommer från Tyskland. Jag höll mig mestadels till svenskan och lämnade grovjobbet till henne. Min skoltyska är tyvärr inte vad den borde efter sex studieår. Skulle ha underhållit den.

Lite roligt var det när vi träffade tyska Anne i köket och när de såg Dagmar Schröders namn och bild när vi gick genom kommunhuset och de hörde att kommunens oppositionsledare kommer från Tyskland. Jag sa att vi gärna tar emot fler tyskar.

Vi hade förstås tagit väl hand om 30 städare eller civilingeniörer också, men lärare är ju något speciellt. De här ska förmodligen komma i kontakt med 20-30 000 elever innan de går i pension, lågt räknat. Om de minns sitt besök i Sverige med värme och hälften av dem talar väldigt väl om norra Sverige och fem berättar vitt och brett om Älgens hus och Bjurholm så kan det bli riktigt bra. Förutom att det hör till hyfs och folkvett att ta emot långväga människor som vill se våra verksamheter. Här blev det både skolbesök, fika i kommunhuset och en liten tur till Agnäs - inklusive lite synpunkter på glesbygd och nordisk glesygdspolitik - innan man mötte älgarna.

Här skulle jag ha velat säga mycket om tyskan som borde vara mycket större på våra skolor, men det får bli en annan gång.

Däremot vill jag verkligen understryka det kloka i att värdar på universitetet tar sina besökare till Umeåregionens olika delar. Många är säkert stadsbor och vill och behöver se något annat än Campus och Umeå. Norrland är mer, mycket mer, än städerna.

Bjurholm skulle behöva ett ställe där en busslast också kan övernatta. Det här sista säger jag som Bjurholmsambassadör, inte som tjänsteman. ;-)

 

...

Idag har jag varit på besök i min barndoms skola som nu vikarierar som bönhus. Förutom många andra fick jag träffa en av min barndoms lärare. Hon som var vikarie under en del av terminen jag gick i skolan vid älven i Agnäs. Hon sa jag var väldigt snäll, men jag misstänker att det beror på att hon själv är väldigt, väldigt snäll. Alternativt glömsk. ;-)

Nio elever var vi, sju i ettan, en i tvåan och en i trean. En av klasskamraterna i ettan, som förresten döptes i samma vatten som jag, har jag fått som medarbetare på Castorskolan i höst. Vi var fyra Agnäsbarn som döptes samtidigt hösten 1959 när mycket i världen såg annorlunda ut.

Några meter från skolans ena hörn flyter Öreälven och ett par hundra meter nedanför ligger byns lilla kraftverk. Det kanske fanns ett staket mot älven på den tiden, jag minns inte riktigt. Säkerhetstänket hörde i alla fall till det som var annorlunda 1959. Att någon alls överlevde kan tyckas märkligt idag.

Vi som tillbringade barndomen bilfärder liggandes på hyllan vid bakfönstret eller ståendes på kardantunneln mellan stolarna minns att det var eljest på sextitalet.

Det gyllene året 1959 var Volvo Amazon annars först i världen med trepunktsbälte som standard och ansågs då som en av världens säkraste bilar. 1969 blev det lag på att trepunktsbälte skulle finnas i framsätet på svensksålda bilar. 1975 blev man tvungen att använda det, från 1986 även i baksätet.

En viss utveckling har man varit med om när man tänker efter.

 

...

Det fattades några bilder från Näsland härom veckan. Sakerna skulle ju inte bara dit, de skulle hem också.

Det gick ju ganska "geschwinnt" för det som hade måttligt med saker med sig. En traktor kan man helt enkelt köra hem, som Lars Lindkvist gjorde.

De som hade mer "gwal" fick vara mer uppfinningsrika.

Här ser man lite mer vad som finns efter traktorn. Längst bak traktorn jag fick köra.

Den här unge mannen tävlar under andra tider på året i seniorklassen på SM-nivå. Men då är det lägre vikt och fler hästar som gäller.

 

...

Sätter in näst sista inlägget med anknytning till Näsland. Har ju kvar lite från Västra Vänfors också. Innan det kanske börjar komma andra fordon till helgen.

Några av de gamla pärlorna som i lördags visades en bit från Öreälven var skogsmaskiner. Den första här nedanför hade så krångligt namn att jag inte kunde registrera det, men den tjänade visst i Sikeå på slutet.

Där lämnades den i skogen och växte så småningom fast i en gran. Trädet fick sågas ner för att man skulle kunna frakta iväg traktorn. Entusiastfordon har i regel en historia. Föraren är som synes inte direkt samåldrig med fordonet.

Den röda traktorn nedan var med på en av de första bilderna från dagen. Sätter in en bild till på den för att visa skillnaden i storlek på BM:s "urskogstraktor" och en någorlunda modern. Antagligen ganska stor skillnad i både kapacitet och skogsskador. Den "moderna" ÖSA:n kommer i rakt nedstigande led från den lilla "Bamsen" och är förresten snart ett kvartssekel gammal den också.

Intressant är att tillverkningen av de mindre skogstraktorerna för gallring och mer privat bruk, exempelvis Vimek, påverkades ganska lite av finanskrisen. För de stora blev det ett tag nästan tvärstopp, men de små sålde.

Så till det lilla. Arnold Ulander, numera mestadels bara tekniskt geni, hörde tidigare till dem som servade pappas bilar på Volvos märkesverkstad i Bjurholm. I lördags kom han till veterantraktorutställningen med en motor-cykel.

I början på 30-talet kunde man köpa en sats med bl.a. motor, tank, extrabromsar och gaffelförstärkning m.m. från Rex för 275 kronor. Satsen förvandlade en vanlig herrcykel till en nästan 100 kubiks motorcykel utan någon som helst fjädring som med sina smala hjul gick alldeles för fort på de dåliga grusvägarna. Hjälm hade ingen hört talas om. Märkligt att någon enda ägare överlevde.

...

Har inte kommit ikapp riktigt med bildpubliceringen. Här kommer några bilder till från lördagen i Näsland.

Kunde ha varit för 50 år sedan.

Bilden nedan: "Man tager vad man haver..."

Undrar vad den lilla damen ser? En traktor hon skulle vilja ha? Några lite större flickor stod tidigare uppe vid veteransågarna och diskuterade vilken man helst skulle vilja ha. Då log jag.

På sekretariatet arbetades det flitigt i värmen.

...

Karaktärerna är olika.

Biffiga bitar.

Och nästan vinthunds- eller spindelliknande kreationer, som denna Allis Chalmers.

Några nylackade som letar rätt dekaler.

Och några som man bara inte får lacka om.

 

...

En modig man bestämde att jag skulle köra en av hans traktorer. Sju år äldre än jag. Inte ägaren, utan traktorn. Det var ju bra att jag fått prova lite kvällen innan.

Olof Alfredsson och hans familj ordnar en stor del av den veterantraktordag i Näsland som nu håller på att bli en tradition.

Det var Olof som sa att jag skulle sätta plogen i jorden efter att ha visat upp traktorn. Ägaren rullade bredvid och kom med goda råd. Jag tror det var ungefär här han tipsade om att jag skulle lossa handbromsen.

Det kom en strid ström av traktorer efter mig. Förda av människor med olika bakgrund och sysselsättning. Här rullar en av Volvosäljarna i Umeå som är så klok att han bor i Näsland.

En del rullade inte alls. Som t.ex, Den vänstra traktorn här, en Volvo Hesselman. Levererad som gengastraktor, sedan ombyggd till lågrtrycksdiesel, eller lågkompsdiesel. En dieselmotor med tändstift!

Det skiljer i vikt i sällskapet också. Den blåmålade BM 10an väger knappt 1,5 ton. Den röda klumpen dryga 3. Man undrar hur det gick på vissa jordar när det regnat och traktorn kom styrande på sina järnhjul.

...

Utställningshallen i Näsland var en av de vackrare man skådat. Första bilden togs på fredagkväll när fordonen började samlas.

Lite senare backades den för ändamålet (!) specialgjorda bekvämlighetsinrättningen på plats. Här görs det mesta man gör med traktorn.

Så här såg de båda "kupéerna" ut. Notera "krystpinnarna" att nyttja när benen är svaga eller det går lite tungt.

 

...

Sänder iväg lite bilder från veterantraktorträffen i Näsland utanför Bjurholm igår. Hoppas att bilduppladdningen fungerar. Bilderna från "hemmaplanen" Västra Vänfors kommer förmodligen i morgon.

Elina höll koll på gubbarna och såg till att de skrev in nödvändigheter som cylindervolym, hästkrafter och rusningsvarvtal vid registreringen.

Det var sommarens varmaste dag på ett vis. Inte så väldigt höga temperaturer, men vindstilla och rätt hög luftfuktighet. Tur det fanns dricka.

Det fanns inte bara motordrivna saker, utan även konsthandverk, honung och andra ätbara saker att köpa. Hamburgarna tror jag räckte, men bullarna tog slut i byn så man fick åka till Bjurholm och handla mer.

Det var som ni förstår inte bara mellan 40 och 50 traktorer med mer eller mindre patina, utan annat också. De gamla motorsågarna tilldrog sig visst intresse.

Sågen här nedanför tilldrog sig mitt intresse. Jag fick höra att den tillhört diversearbetaren Harald Jakobsson. En god vän till mina föräldrar och en som tillsammans med sin fru spelade och sjöng i min barndoms bönhus. Hon gitarr och han cittra. De har en stor del i att jag började spela gitarr den "andra" gången och gör det än idag. Har aldrig glömt dem och visorna.

Hans fru Betty lagade den allra underbaraste palt och skötte om mig ibland när jag var liten. Jag misstänker att jag lindade henne kring lillfingret och fick göra lite som jag ville.

Med bl.a. den här sågen svettades Harald ihop till det lilla de hade, det är en tanke som berör.

 

Den här bilden togs när traktorerna skulle igång. BM 10:an med tändkulemotor  i förgrunden startar man inte genom att trycka på en knapp. Bakom står den Fordson jag skulle köra.

Kuppen bestod i att man bestämt att jag skulle köra först i defileringen upp till traktorpresentationen. Upplagt för motorstopp m.m. när traktorn har högerkoppling, handgas och osamarbetsvillig växellåda.

När traktorn presenterats sa konferecieren Olof sa att jag skulle sätta plogen i jorden och visa hur man plöjde. Som blåbär, inför kanske 500 personer. Tur att man träffade traktorn och fick prova plöjning igår kväll. Tror det gick bra.

Tänkt på allt. Dagen till ära har det byggts ett traktordraget (!) dass i Näsland. Tjusigt gjort, med krystpinnar och allt. Kommer kanske kamerabild på insidan  framöver. 

Sheriffen övervakar parkeringskulturen i Näsland. Här "västerut" är stilen lite mer "laidback". Nja, Bjurholms kommunalråd och polis Ingemar Nyman är väldigt ledig idag och buset är långt borta. Eller upptagna med sina traktorer.

Kö till parkeringen i Näsland. Och det kommer olika sorters fordon.

Programmet för dagen. Du ser att det inte bara är traktorer på traktordagen i Näsland. Du som bor i närheten, gör gärna en utflykt. Se sakerna och företeelserna som, oavsett livsbetingelser i övrigt, höll liv i dig eller dina föräldrar, mor-eller farföräldrar.  När du kommer till Bjurholm, sväng åt "mackhållet" och kör en dryg mil rakt fram. Du missar inte Näsland och du missar inte utställningsplatsen mitt i byn.

Ekipaget är en Fordson Major fotogen/bensin -52  med en tvåskärig Kvernelandplog.

Undrar hur det här går. Det var några lokala "rednecksbekantingar" som tänkte att jag skulle få plöja för första gången i morgon, inför ett par hundra ögonpar.

Det tilltalade mig inte, så nu tjuvtränar jag.

Det är en Porsche som står närmast mobilen (de flesta säger det), det trodde du inte! Såld ny av Skellefteå Maskinaffär. Idag inköpt av Olof Alfredsson, arrangör av morgondagens veterantraktorutställning i Näsland, Bjurholm.

Jag ska eventuellt köra någon av de bakomvarande traktorerna vid defileringen i morgon. Ägaren har fler traktorer än han och gumman kan hantera.

Ta inte högklackat i morgon och gå inte heller barfota. Det har gått lite djur här tidigare och någon enstaka lämning kan finnas kvar. Onödigt att benen börjar växa ojämt. 

Skönheterna samlas. En spakstyrd Bamse larvar sig på plats i Näsland. En svenskproducerad föregångare till dagens storheter. En förklädd BM Vic                                                                                                                                                                                                                                          tor. Det är frågan om föraren och maskinen är från samma årtusende.

Hon kommer till Näsland i morgon. Ja, inte traktorn, en BM T24 i lite drygt bruksskick. Däremot Erika som sitter vid ratten. 

...

I morgon klockan 11 startar årets kulturevenamnag i Näsland i Bjurholms kommun.

Några skulle kanske kalla det för ett stort gubbdagis, men det är lite missvisande. Åldrarna är högst varierande och det kvinnliga könet var oväntat väl representerat förra året.

Det är tredje gången som Olof Alfredsson ordnar veterantraktorfest i hembyn med benäget bistånd av Ulrik Georgsson från Agnäs m.fl. I fjol var första gången jag var dit och jag tänker närvara i morgon också. Man möter människor från när och fjärran, ser barndomens grovhuggna arbetsredskap och anar historiens vingslag.

Man blir också påmind om vårt beroende av jorden och modernäringen. Det kan behövas i vår högvarviga, sköra och ofta verklighetsfrånvända tillvaro.

Bilden är från ett annat tillfälle, men de här två ekipagen skulle kunna vara närvarande.

...

När jag ändå la in älvsbild blir det en till från i helgen.

...

Solregnet är lite småknepigt att fånga på bild.

En rastkoja längs Öreälvsleden, insvept i lite regndis.

...

Sista blåtimmebilden. Öreälven vid "Haratrilla".

Perfekta färger för älgarna som har klarat sig så här långt. Även för de björnar som ännu inte har gått och nannat. Annars är skymningen och natten björnens tid.

...

 

 

...

Det är något speciellt med färgerna just innan mörkret faller.

Här är det skördat. Jag kom att tänka på att det inte var så många generationer sedan livet väldigt direkt hängde på hur det gick med skörden. För ungefär två femtioåringar och en fyrtioåring sedan svalt många västerbottningar ihjäl. Ibland hela familjer. Under "svagåren" som började 1862 och kulminerade 1867-1868.

Värre var det två femtioåringar tidigare, kring 1770. Då dog ca 5% av befolkningen något år, många av svält och svältrelaterade sjukdomar.

Nu är vi inte så uppenbart beroende av hur det går för bönderna just där vi bor. Men livet hänger fortfarande på skördarna.

Några tjog långtradare kör mellan Helsingborg och Norrland varje dygn med en del av det vi behöver av frukt och grönt. Det har skördats någon annanstans.

...

...

Förlåt, men den här bilden satte jag in mest för att få skriva överskriften. *s*

 

Numer är trakten

berövad prakten

av alla löven

i gult och rött.

 

Nu ligger löven som underlakan på landbacken, i väntan på snöns täcke.

...

...

Från gårdagens promenad i Agnäs. Älven var ofrusen.

Under vandringsledens bro går älvens gamla lopp. Nu är det en "og", en korvsjö, som är frusen bortanför bron.

...

En mobilbild till från Sveriges minsta kommun. Tog den från bjurholmsbron över Öreälven tidigare idag.

En växling mellan stad och land. Det känns som det passar mig allra bäst. Just nu är det land som gäller. Sätter in en kvällsbild från vilans by, Agnäs.

Det här tycker jag är vackert, både sommar som vinter. Sitter på en sten i Agnäsbacken och förbereder mig för morgondagen och för en artikel som ska skrivas. Det finns fulare arbetsrum.

Innedag ute i naturen. Nja, inte riktigt. Kollade och hörde att man jagar i området. Skulle inte drömma om att störa jägarna med promenad nere vid älven. Både en säkerhets- och hänsynsfråga. Lätt att kolla och ta annat område istället.

...

Vid Storforsen ligger en fin och generös stuga, öppen för dig och mig. För gamla och unga, vem som helst. Man kan värma sig eller Bullens Pilsnerkorv, ja även sova på britsarna.

Vi gick in och tittade, som man alltid gör när man kommer hit. Jo, den var i funktionellt skick i alla fall. Dörrbladet innåt var däremot söndersparkat och grillvanten sönderriven och bränd. Kaffekopparna hade någon grisat och eldat i. Några saker som skulle ha tagits med hade däremot lämnats kvar. 

Någon hade tagit med sig trevnaden och glädjen. Den som brukar komma över en när man kommer in någonstans där någon har gjort i ordning något för sin medmänniska. Utan att ta betalt eller veta vem den människan är. Sådana här stugors öppenhet och generositet brukar göra mig glad och inspirera mig att göra något för andra.

Varför gör du så här mot oss?

...

Här nedanför trodde jag en gång i ungdomen att jag fått en lax. Det sjöng till i spöet och linan skar ytan från höger till vänster flera gånger.

Det var skymning och jag såg inte vad det var som gick upp och piskade vattenytan vid ytterpunkterna. Hjärtat klappade och jag vevade fisken närmare stranden. Den gjorde några rusningar till innan det blev total antiklimax.

Jag hade fått en gädda, stor var den inte heller. Inte ens 2 kilo. Däremot var den nästan spolformad. Det var inget slankt och ingen antydan till "gäddhäng" där inte. Bara muskler.

Den kanske trodde att den var en lax?

...

Det blev en bra dag, även om det inte blev som vi tänkt. Bröderna jobbade som små jehun, för det mesta. När vi hållit på i nästan tre timmar, rätt lagom för minsteman, skulle vi bada.

Vi valde en mer spännande av Agnäs badplatser, inte den gigantiska sandstranden, men en med lättåtkomliga lianer. Just när vi skulle byta om kom tordönet. Brett, mäktigt och allvarsamt. Vi sköt upp badet, väntade, köpte glass och väntade lite till.

Sen åkte vi ner till den fina Storforsen. Det var inte alls dåligt med vatten.