...
Det kan vara både roligt och intressant att ha fel. Idag fick jag ha roligt på det sättet igen.

Min bild av Öviksområdet är att det kokar av företagsamhet. Inte bara stora industriföretag, utan även mängder med småföretag. Det finns många, men företagsamheten där ställd i relation till Umeås stämde inte med den bild jag alltid haft. Eller rättare sagt, jag har inte haft rätt bild av Umeås företagsamhet.

Under lördagsbrunchen, som avnjuts med mycket papperstidning, läste jag om Umeås och Örnsköldsviks "kärlekshistoria". I en tabell kunde man läsa att Övik med 55 008 invånare har 2522 företag medan Umeå med 117 294 har 12 000 sådana. Stämmer siffrorna går det ungefär 10 umebor per företag mot ca 22 övikare.

Siffran säger inget om hur många som är företagare, ett företag kan ha en eller många ägare. Annars kunde man ha jämfört med Bjurholm där nästan var fjärde är företagare. ;-) De säger inget om storlek och bärkraft heller.

Hatten av för Umeå i den entreprenöriella stadskampen. Positivt för framtiden. Det behövs nya små om det ska kunna bli nya stora.


Här den korta nätartikeln:

http://www.vk.se/865799/umea-och-o-vik-en-karlekshistoria

...
Det skulle väl förvåna om det inte blev några misstag även idag, men ett extra lyckades jag undvika.

Jag fick en text som skulle in på en hemsida skickad för påseende. Där stod det bland annat om Umeåregionens sju kommuner. Jag var på väg att sända en propå om rättelse direkt från ryggmärgen när jag kom ihåg surströmmingens, Modos, bandvagnens och Anders Ågrens hemstad. Örnsköldsvik hör till Umeåregionen nu, vi är faktiskt sju! Vi klubbade t.o.m. saken på KS-sammanträdet i Vänmäs i måndags och mer definitivt blir det inte.

Det känns väldigt roligt att Övik kommit in i "familjen", av flera anledningar. Själv hade jag gärna sett att även Skellefteå hade funnits med, men jag tror nog det kan komma att dröja. Jag är ingen hockeyfantast, men tänk bara regionens sammanträden under säsongen om både Modo, Skellefteå och Björklöven fanns i "upptagningsområdet".

En nackdel med Öviks anslutning finns för vår del. Hittills har den grafiska bilden av Umeåregionen haft Vännäs i mitten. Likt kronblad har kommunerna legat runt blommans gula mittpunkt. Nu blir det utan tvekan eljest, men det är smällar man får ta.
Örnsköldsvik är mycket välkommet!

...

Det blev en lång och välfylld dag i Bjurholm, en av de där dagarna då man är borta tolv timmar. De kommer en aning för ofta. Det blev hur som helst en bra dag, sammantaget.

Det var ett par mycket viktiga möten som gjorde att en av ersättarna fick hoppa in på dagens kommunfullmäktige i Vännäs. KF har jag annars inte tänkt utebli från annat än i nödfall under tiden fram till halvårsskiftet. Därefter skulle det kunna bli mer politik igen.

Jag åt middag i min ensamhet och ägnade en tanke åt Agneta. Hon sms:ade från kommunfullmäktige strax efter sju, då var man på ärende 26 av 39. De skulle gissningsvis vara klara vid niosnåret. Sen middag för henne.

På tal om politiker så blr man beklämd när man läser att det socialdemokratiska kommunalrådet i Övik, lågstadieläraren Elvy Söderström, fått sitt hus angripet. Det diskuteras hur korrekt rapporteringen var, men det faktum att huset angreps och en ruta blev inslagen verkar kvarstå.

De som tjänar andra och det det gemensamma genom att arbeta politiskt i demokratiska partier ska definitivt varken hånas eller angripas så är. Alldeles oavsett färg eller eventuella felbeslut.

...
Lät nästan som vårt stabila tak tänkte ge sig iväg i natt. Skidorna som stod uppställda vid dörren har varit ute på egna små turer. Sömnen kom och gick också i blåsvädret.

Har annars en lugn start på dagen som började med sovmorgon. Det måste finnas improduktiva och lata stunder då och då. I eftermiddag och i kväll blir det träff med Kristna friskolerådet i Övik. Hade kunnat vara ett tillfälle att prova tåget, men logistiken fungerar inte hela vägen. Blir samåkning och lillkonferens i minibuss istället.

Skeppet far.

...

Sömnen vill inte infinna sig, så jag tar och petar in några fler och spridda bilder från Övik. Småstaden där några av mina föräldrar kommer ifrån och vars havsnära, rundade kullighet jag gillar.

Jag gillar blandningen av gammalt och nytt. Det kommer mer gammalt tillsammans med det allra nyaste.

Friska viljors förnyade backe lyser upp och förfärar mig med sin blotta existens.

Resecentrat vid Botniabanan är en maffig byggnad.

Insidan går inte heller av för hackor, men hela huset har nog kostat en hacka. Tilll höger väggen av Öviks äldsta industribyggnad, numera "Kulturfabriken", som man låtit stå kvar och har byggt ihop med det nyaste nya. Det gillar jag.

Rakt fram i vänsterkant centrets bussdel, som är det mest använda. Till höger skymtar kiosken som förhoppningsvis får fler kunder i framtiden.

På informationstavlan fanns två tåg annonserade under det närmaste dygnet, båda inställda. Bussar gick oftare, just nu var det lågtrafik.

Man hoppas att trafiken kommer ikapp kapaciteten framöver när Botniabanan går för fullt och anslutningen till Stockholm är klar.

...