Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Visar inlägg med etikett åldersblandning
Visa träffar från alla bloggar

Åldersnoja

...
Nä, inte jag, men politiken i gamla Sverige skulle kunna bli riktigt, riktigt krasslig av den sjukdomen.

PJ Anders Linder skrev intressant om saken i går i artikeln

"Amerika fritt från svensk åldersnoja"

.

Kreativt ålderstänkande

...
Vid förmiddagskaffet gick jag igenom VK:s platsannonser. Mest på grund av allmän och notorisk nyfikenhet, men också med sikte på en eventuell framtid.

I en annons som ligger bortom mina eventuella områden hittade jag en rolighet. Det var Umeås nya "lokala finansjätte" Solidar som sökte folk - "i alla åldrar (18-65 år)".

Artonåringen har varken arbetat eller kommit igenom någon nutida forskarutbildning med ekonomiska, juridiska eller andra förtecken, men skulle vara välkommen in i företagets internutbildningar. Den vitale sextiofemåringen med horseloads av erfarenheter och förfinad människokännedom är tydligen välkommen att kröna arbetslivet med ett antal år på företaget.

Jag tror kreativ åldersmix kan betyda mycket för inspiration och erfarenhetsöverföring och vara särskilt viktig där man har kunder i stora delar av ålderstrappan. Det finns alltför många exempel på att åldersmässiga monokulturer begränsar organisationer och företag.

Jag gör inte reklam för ett företag jag inte känner till, men jag lyfter gärna tänket. Trendkänslig och trångsynt åldersdiskriminering åt ena och/eller andra hållet upplever jag rent stötande. Vi har varken som samhälle, organisationer eller personer råd att ägna oss åt åldersdiskriminering. Då får organisationsteoretiker säga vad de vill.

Men det gäller att våga för att vinna. Anser man sig behöva kontrollera en organisation totalt kan det kortsiktigt vara mumma att få ta in en ung homogen grupp som man kan forma och styra.

Hållbara resultat är tillsammans med ekonomiska realiteter beroende av människor som kompletterar varandra, samverkar, vågar, växer och bidrar.

En fruktbar blandning

...
Jag känner en kompetent typ som ovanligt långsamt håller på att bli vuxen.

Just när det börjar vara dags för pension får han ett nytt jobb. I konkurrens med en del hälften så gamla väljs han ut till ett par års projektledarjobb till vilken hans bakgrund och osedvanligt breda erfarenhet gör honom som klippt och skuren.

Fel? Inte alls. Han kommer att göra ett toppenjobb, med liv och lust, och kommer att ge vidare många erfarenheter och förvärvade insikter till yngre människor omkring sig. Inte minst viktigt, han kommer också att få medarbetarna att växa, vilja och våga.

Jag gillar när den institutionaliserade åldersnojan får däng. Även när man ibland vågar sätta en ung och oprövad lovande kraft på en krävande post. Åldersmässiga monokulturer ogillar jag däremot. Bland annat för att vårt samhälle och vår välfärd kommer att kräva att vi vidgar kompetensutnyttjandet både uppåt och nedåt i ålderstrappan.

Blanda och ge!

50 igen

...
Ett ögonblick tänkte jag på bröllop när jag för en stund sedan skulle välja lämpliga festkläder för dagen och vädret.

Sen kom jag att tänka på jubilarens trevliga och relativt högresta barn och återfördes till verkligheten. När jag själv fyllde 50 valde hans barn bort en trevlig aktivitet lämplig för unga sinnen och kom till Vännäs på "gubbfest" istället. Idag följer en närstående tonåring med oss till dagens 50-årsfirande.

Jag gillar när Sveriges ofta strikta och åldershomogena umgängesvanor får ge vika för andra länders och kontinenters generationsblandning.