Ivriga är de också, förskolepersonalen från Bjurholm.

Efter en förmiddag med Mediacenter, lunch på Droskan och en sväng på Bildmuseet blev det Idean. Kristina Ångström Jonsson har visat deras olika inspirationsmiljöer och just nu är det "Knapp på lapp med liten söm" - textilverkstad för hela pengen. På bilden klär ett gäng sagolådor med tyg, i ett annat rum tillverkas annat.

När startskottet gick blev det en väldig aktivitet. Fikabordet är framrullat och ingen har tittat åt det. Vi har skjutit upp ankomsttiden för bussen . :-)

Den här dagen har varit intressant och givande även för en vikarierande förskolechef som snart slutar. Skulle jag på något sätt fortsätta inom skolans och förskolans värld kommer jag att ha med mig en del härifrån. Personal som arbetar med vår framtid, med de minsta barnen, deras utveckling och kreativitet, behöver också inspiration och påfyllning.

Kommunerna i Västerbotten är med och finansierar Mediacenter. Alla kommuner och verksamheter använder inte deras resurser optimalt.

Förutom tillgången till ett enormt medieutbud finns utbildningsresurserna Bjurholms förskolor använder just nu. Man kommer gärna ut till skolor och förskolor, men idag passade det bäst att Andreas och Anna-Karin från Mediacenter kom till Idean där all Bjurholms förskolepersonal ändå skulle vara.

På bilden används iPad mini, en mindre lärplatta som kan vara bra för små händer. Vi har gått igenom lite om bildhantering och specialeffekter, nu handlar det om "berättarappar".

Idag har förskolorna i Bjurholm gemensam stängningsdag, både kommunala och enskilda.

Vi har åkt buss in till Idean, Umeås utvecklingscentrum för skolor och förskolor. På förmiddagen har Mediacenter information och utbildning om lärplattan i förskolan. Efter lunch blir det Idean själva som tar hand om oss. Det blir lite inspiration från deras olika "verkstäder" och en textil workshop.

Det är inte alla kommuner där man lätt får in all förskolepersonal oavsett huvudman i en buss. Det har sina operativa och pedagogiska fördelar. ;-)

Idag kom jag hem ganska trött. Det mesta har känts meningsfullt och bra under dagen, men den blev lång. Under kvällen skulle jag hinna vara på två ställen, men det blev förskolan Örnens trevliga grillkväll som fick det mesta av tiden.

Där blev det samtal med både barn, föräldrar, morföräldrar och personal. Några föräldrar jag pratade med gladde sig särskilt över inflyttningen av unga i byarna där de bor. För mig är det lätt att förstå och dela den glädjen. Även om de stora flyttströmmarna i världen går in mot städerna så finns det helt klart en ström den andra vägen också. Det märks i Bjurholm just nu. Sverige behöver levare och brukare på sin landsbygd. En någorlunda fördelad befolkning.

Jag vill säga ett tack till alla som gjorde den här kvällen, inte minst till föräldrarna som bidrog med en del av sin eventutrustning. Både hoppborgen och sockervaddsmaskinen, ovanlig gäst i vår sparsamt besockrade verksamhet :), gav kickar åt de yngre. Några av våra nysvenskar hade inte sett något liknande. Hade gärna satt ut en bild på sockervaddsfolket, men det skulle bli många att fråga om lov. Det blev en distansbild istället.

Själv fick jag en kick när jag kom in i huset här hemma. Konradssons måleri hade fått upp tapeterna i kammar´n. En originell och klassisk engelsk tapet som inte passar överallt, enligt många inte där den nu gläder oss heller. Själva tycker vi den passar alldeles förträffligt.

Kommer nu bara köksinredningen från leverantören och byggmästare Palm hem från semestern så ska det bli åka av i köket också. Det blir förmodligen mer mödor och energikickar om man får leva och ha hälsan.

Nu ska jag sova en stund. God natt!

...
Idag skulle jag ha fått vara på någon av "mina" förskolor. Tredje torsdagen i maj brukar man fira förskolans dag, så också i år.

Jag firade i och för sig lite förskolans dag igår då jag fick skjutsa Dalabos sex sexåringar till "brandkåren" för tittande, prövande och lagom undervisning. De modigaste fick prova att spruta brandslang, bland annat enda tjejen i gänget.

Under min sista tid i Bjurholm kommer det att vara "förskolans dag" tämligen ofta. Som många andra kommuner upplever vi ett högt tryck inom barnomsorgen. Vi måste helt enkelt få fram fler platser. Riktigt, riktigt roligt med sådan tillväxt i Sveriges minsta kommun, men inte hur lätt som helst när det måste ske på kort tid.

Grattis Bjurholm!

...
Det kan vara både roligt och intressant att ha fel. Idag fick jag ha roligt på det sättet igen.

Min bild av Öviksområdet är att det kokar av företagsamhet. Inte bara stora industriföretag, utan även mängder med småföretag. Det finns många, men företagsamheten där ställd i relation till Umeås stämde inte med den bild jag alltid haft. Eller rättare sagt, jag har inte haft rätt bild av Umeås företagsamhet.

Under lördagsbrunchen, som avnjuts med mycket papperstidning, läste jag om Umeås och Örnsköldsviks "kärlekshistoria". I en tabell kunde man läsa att Övik med 55 008 invånare har 2522 företag medan Umeå med 117 294 har 12 000 sådana. Stämmer siffrorna går det ungefär 10 umebor per företag mot ca 22 övikare.

Siffran säger inget om hur många som är företagare, ett företag kan ha en eller många ägare. Annars kunde man ha jämfört med Bjurholm där nästan var fjärde är företagare. ;-) De säger inget om storlek och bärkraft heller.

Hatten av för Umeå i den entreprenöriella stadskampen. Positivt för framtiden. Det behövs nya små om det ska kunna bli nya stora.


Här den korta nätartikeln:

http://www.vk.se/865799/umea-och-o-vik-en-karlekshistoria

...

En del frågar inte mycket, utan drar bara igång det man föresatt sig. Här håller bävrarna på med en damm utanför Vitvattnet i Bjurholm. Helt utan kommunala bygglov eller kontakter med Länstyrelsen i dämningsfrågan.

Vår europeiska bäver, Castor fiber, var utrotad i ca 50 år efter att de sista skjutits 1871. Sen planterades den in igen och har verkligen gjort sig hemmastadda i kommunen som bär deras namn. Jag tror den meandrande Öreälven, dess mindre biflöden och andra små vattendrag passar bävrarna perfekt.

Den andra och större arten amerikansk bäver, Castor canadiensis, finns i Finland där man använde den vid inplanteringen i början på förra seklet. Våra kan bli 75 cm utan svansen, den amerikanska 100 cm.

Längre in ser man att de fällt stadiga bitar i sin jakt på bra grenar. Man äter inte ved och använder inte timmer, men kan gnaga ut ett träd på 50 cm diameter under en natt. Ingenjörskonsten är fantastisk. Längsta dammen man sett låg i närheten av Alberta i Kanada. 850 imponerande meter.

Idag vill knappast någon som jagar dem och håller stammen i chack bli av med dem igen, även om de kan ställa till åtskilligt med sina skarpa tänder. Det är intressanta djur, men i extremt sällsynta fall kan de vara farliga för människan. I april dog en man i Vitryssland efter att ha försökt fotografera en bäver. Bävern bet honom så illa i låret att han förblödde. I vissa länder kan de också bära på rabies.

Man kan undra vad svartbyggar´n har tänkt här.

...
Den här dagen började i Vitvattnets byaförskola. En trevlig liten verksamhet med tolv inskrivna barn som har betydligt mer åker och skog än hus i grannskapet.

Jag gjorde lite plikter som förskolechefer numera ska göra under personalens introduktionsår och jag fotade litegrann för förskolans behov och för en publikation. (Om användningen godkänns)

Ett par av de minsta tittar fortfarande med en smula skepsis och under stor tystnad. Man träffar olika människor på sin förskola, men inte fler än att man har kvar förmågan att vara lite naturligt blyga. De större är tämligen hemtama med honom som kommer ut för sällan, men ändå hyfsat regelbundet, och spelar gärna upp lite av repertoaren.

Små människor är väldigt fascinerande. Olika som snöflingor, med sina speciella gen- och personlighetsuppsättningar som ingen annan har, riktigt. Betraktande, funderande, reflekterande och lekande. Stadda i utveckling. Ständigt och överallt.

Det är en förmån att få arbeta bland små och unga.

...

Laddade ner kamerabilderna från Älgens hus i lördags och fann några där älgarna med synbar förtjusning kalasar på något som normalt är ganska sällsynt i västerbottens skogar.

Något man kan fundera på är hur dessa långnästa kreatur ser vad som händer där längst framme i nosen.

Fast har läpparna väl fått tag i läckerbitarna går det nog av sig själv.

Någon i sällskapet försökte sen bjuda på apelsin, men det gick inte alls hem. Den kom upp.

Här hann fotografen till höger inte arrangera bilden innan älgen snappade åt sig bananen, vesslesnabbt.

Älgarna på Älgens hus i Bjurholm är inte så blyga. Studenterna från olika världsdelar som besökte stället idag var mer småskrajsna.

Men inte alla.

Vad passar väl bättre en ledig dag än att ta en tur till - Bjurholm? ;-)

Är med en internationell grupp studenter till Älgens hus. Man startar med lunchen, andelen vegetarianer brukar annars öka om älggrytan kommer efter träffen med älgarna.

Nu har man bara öppet för beställningar. Drop-in börjar 11 juni när älgkalvarna sett dagens ljus. Besöks- och upplevelsenäringen betyder mycket för Sverige, Norrland, Västerbotten och Umeåregionen. På parkeringen finns redan bilar från Teckien, Tyskland och Belgien.

...

I Balsjö i Bjurholms kommun ligger förskolan Bitvargen. Många norrlänningar vet vad namnet betecknar, dock icke alla.

Barnen på Bitvargen har vidsträckta fält mellan sig och Balberget, fält som lockar fåglar av olika slag. Några anas där långt borta.

Inte långt utanför förskolans staket promenerar Storspoven och låter sig ses av den som tittar efter den.

Storspoven är Västerbottens landskapsdjur, men inte vår landskapsfågel. Det är nämligen Blå Kärrhök.

...
Just nu sitter jag med några ur personalen på förskolan Örnen i Bjurholm. De är de första som gjort klart PIM-utbildningens tre steg.

PIM står för Praktisk IT- och mediakompetens och är en utbildning för pedagoger som Skolverket färdigställt på uppdrag av regeringen. I Bjurholms förskolor och på fritids gör all tillsvidareanställd personal PIM nu under det sista året den är gratis. Både förskollärare och barnskötare.

Man skulle vara klar i oktober, men det gick betydligt snabbare. Man har nog inspirerat varandra. Den här första gruppen är en blandning av vana "IT-rävar" och några som verkade aningen skrajsna inför uppgiften.

Steg tre i utbildningen är att man ska göra film med musik och röst och ikväll ser vi de första, alla sagor. Mycket bra utförda. Det ryktas om andra typer av filmer framöver, blir spännande att se. Vi gör examinationen i annan miljö än vardagens och med lite fika.

Det finns de i första PIM-gänget som inte har hela biten kvar till pensionen, andra är unga. Barnen på avdelningarna har fått se sagorna och flera av dem har gått igång och gjort egna berättelser. IT har kommit för att stanna, även i förskolan, och alla har nytta av att vara hemma på verktygen.

...
I torsdags var det en träff med några av Umeåregionens förskolechefer. Vi planerade bl.a. en nätverksträff senare i vår. Ett av inslagen blir Mediacenter som ska gå igenom den IT-relaterade pedagogiska utvecklingen inom förskolan. Mycket stavas läsplattor och de program som finns där.

En glimt av vad som sker just nu: Tänk dig den 60-åriga förskolläraren som sitter med en tvååring som visar henne hur man gör med läsplattan. Hur man öppnar pedagogiska program och utforskar dem. Det är inte en saga, utan en historia ur verkligheten. Tvååringen lär 60-åringen som lotsar barnet vidare. Gemensamt, samtidigt lärande. Jag tycker bilden är förundrande och fin.

...
Just avnjutit en god lunch och smälter maten som bäst med hjälp av Arvid Nordqvist.

Har haft möte och sedan lunch med Arbetsförmedlingens lokale representant och Castorskolans SYV. Det blev ett givande möte. Samarbetet är mycket bra mellan SFI, vux och Arbetsförmedlingen här i Bjurholm, vilket är närmast ovärderligt.

Vi har samtalat om faktiska, konkreta frågor och vi har varit visionära en liten stund. Det finns en kort och gemensam önskelista som man gärna skulle se uppfylld för både samhällets, en del ungas och nyanländas skull.

...

Nu när vi ändå skryter hejvilt om Bjurholm får jag passa på att länka till artikeln jag inte hunnit kommentera tidigare.

Nyåkers Pepparkakor finns både i Nyåker i Nordmalings kommun och i Bjurholm där man har sin nya stora anläggning. Pepparkakorna själva finns i många länder. Förra veckan fick denna bygdens storhet ta emot priset som "Årets livsmedelsexportör" av landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

I fjol vår gjorde den dåvarande nian i Bjurholm en liten insats för att sprida den norrländska pepparkakskulturen i Europa och i vår huvudstad. På bussresan till Bryssel och Stockholm hade vi med klassiska plåtburkar som lämnades som tack både när vi blivit guidade i Europaparlamentet, komissionen och i vårt riksdagshus.

Att vi inte bara tomskryter understryks av att Nyåkers flera gånger blivit utsett till Sveriges godaste pepparkaka i Dagens nyheters blindtest. ;-)

Nyåkers 26-årige VD Christoffer Sai Öberg och Castorsskolans SYV Jörgen Bengtsson i pepparkakeland.Bilden från ett besök i fabriken i fjol vår.

...

Lägger in några bilder från morgonens frukostmöte i Sveriges minsta kommun.

Innan fokus sattes på Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet presenterade Bjurholms tillträdande kommunchef Hans-Åke Donnersvärd sig för företagare och andra.

Suddigt foto, men det går inte att ta miste på glädjen hos Bjurholms "Fru företagsamhet", Maria Bahlenberg. Här får hon blommor av Svenskt Näringslivs Katarina Folkesson efter att Bjurholm för tredje året i följd blivit länsbäst i företagsklimat i Västerbotten. I fjol var kommunen även Norrlandsbäst, men i år blev man "bara" tvåa efter Timrå. Maria är en betydande del av kommunens kontaktyta mot företag och arbetsgivare

Två av nykomlingarna bland företagarna var Frekabs ägare Patrik Bergholm och Kerstin Hamberg Bergholm, här fotograferade av VK. Företaget som valt att flytta till Bjurholm har i dagsläget tio anställda, vilket med ett sätt att räkna skulle motsvara en inflyttning av ett företag på nästan 500 personer i Umeå. Man får önska lycka till med både professionell och privat etablering i kommunen.

 

...
Bjurholm har för tredje året i rad nått första platsen i länet i Svenskt Näringslivs företagsranking.

Katarina Folkesson släppte just nyheten på företagarfrukosten på värdshuset i Bjurholm. Hon betonar att det är en attitydundersökning, ingen exakt vetenskap, men inte utan betydelse.
Bjurholm tappar några placeringar mot i fjol och är inte längre bäst i Norrland, det är nu Timrå.

Nordmaling har tänkt ta upp kampen på lite sikt och har därför ett par tjänstemän och företagare på plats i Bjurholm idag. Man siktar på att gå från plats 278 till en plats bland de hundra bästa på tre år. Och Bjurholm delar gärna med sig av sina erfarenheter. :-)

Tyvärr tappar min hemkommun rätt många placeringar, men Vännäs kommer igen.

...
På företagsfrukosten i Bjurholm släpptes det just officiellt att Frekab flyttar till Bjurholm. Det är ett kablageföretag med tio anställda som nu etablerar sig i ett av företagshusen som just nu anpassas för verksamheten.

Företaget kommer från Fredrika och både de och kommunalrådet betonar att det är Frekab som valt Bjurholm, kommunen har inte varit ute och raggat.

...
Har tagit lite ledigt idag och startat på företagsfrukosten på värdshuset i Bjurholm.

Det är är inte bara Svenskt Näringslivs kommunranking som ska släppas, det informeras om mycket annat också med anknytning till företagsvärlden. Nyss har Arbetsförmedlingen berättat lite om sina möjligheter och bl.a. Lovat telefontider jag hittills aldrig hört från statliga tjänstemän. ;-)

Just nu är det Krenova som berättar om företagande och inspiration till sådant inom kreativa sektorn.
Uppslutningen från nya och "gamla" företag, tjänstemän, politiker och andra är bra. Skulle mötet ha varit i Umeå hade det krävts tusen personer för att matcha. ;-)

Nu kom faktiskt VK...

...
Har just landat i lugna Bjurholm efter inspirerande dagar i allt annat än lugna hufvudstaden. Det intensiva myllret av människor med unika ansikten och personligheter som man aldrig ska se igen efter ögonblicksmötet i T-banan har ingen direkt motsvarighet här. De man möter här är liksom större fiskar i dammen. Syns och märks mer, gör ett större in- och avtryck.

Kan det bidra till att så många av våra nysvenskar och SFI-elever stannar på den lilla orten? Sedda, bekräftade och hälsade på? Jag hoppas att det är så.

Skönt att vara tillbaka i alla fall. Arbetsdagen blir inte så lugn. Man är inte borta ostraffat. Nu ska jag checka in.

Så här såg nyss kön ut in till en föreläsning om läsplattor i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Platsen är SETT-mässan i Kista.

Det är ett SFI-projekt som betalar mitt deltagande här, men jag försöker få med något för alla mina ansvarsområden. Den här föreläsningen tror jag tangerar en del av förskolans område. Den snabba digitala utvecklingen handlar till stor del om pedagogik för de yngre barnen. Där händer nästan mest.

Intressant är det. Om inte annat förstår man efter ett par dagar här hur lite man kan och vet om den stora omvälvning vårt samhälle går igenom och hur den påverkar och kommer att påverka vårt lärande i och utanför den organiserade utbildningen.

...
Idag och imorgon befinner jag mig på SETT-mässan i Kista. Det är en skandinavisk mässa om teknikomvandlingen inom utbildningsområdet.

Vårt samhälle förvandlas mycket snabbt och det gäller att även skolan följer med, samtidigt som man sållar agnarna från vetet. Inte lätt. Här krävs både information och intresse och vishet att lära av andras misstag. Det går inte att bara blint "haka på" och definitivt inte att sätta klackarna i backen och längta tillbaka till tider som aldrig kommer tillbaka. Information och lärande är och blir i högsta grad en digitalt kopplad fråga och små kommuner har inte råd att bli efter på vägen.

Jag reser i egenskap av SFI-rektor, men räknar med att hinna ta del av saker som berör både förskola och skolan som helhet. Två mycket intensiva dagar väntar.

...
I går arrangerades en nätverksdag för dem som arbetar med svenska för invandrare i Umeåregionen. Inte minst de små kommunerna har mycket att vinna på nätverk där man tar del av varandras jobb och erfarenheter, men alla är nog vinnare.

Vi fick bl.a. information om samarbetet mellan SFI:n och biblioteket i Umeå. Det måste förstås se annorlunda ut i små kommuner med mindre klasser med mycket varierande kunskapsnivåer i samma grupp, men ändå. Ett utökat samarbete mellan SFI:n och biblioteken skulle kunna betyda mycket för många när det gäller att erövra ett nytt språk. Texterna, läsningen och berättelserna kan sällan ersättas av annat när det ska ske, även om det handlar om det egna språket.
I Vännäs sker läxläsningshjälpen för de ensamkommande på biblioteket två dagar i veckan med hjälp av lärare och andra från Röda Korset i Vännäs och Vännäsby. Många kan bidra på olika sätt när det gäller våra nyanlända och bibliotekens resurser kan betyda mycket.

Ska inte berätta allt om gårdagen, det blir för långt. En höjdpunkt var iaf Jan Hyléns föreläsning där mycket handlade om framtidskompetenser. Han har jobbat för t.ex. Skolverket (bl.a. som forskningschef), Utbildningsdepartementet och OECD och hade många tänkvärda saker att komma med, inte bara för oss som sysslar med SFI-undervisning. Det kändes klart matnyttigt inför det digitaliseringssteg som är på gång inom utbildningssfären i Bjurholm. En lite bekymmersam sanning var att den nödvändiga och ofrånkomliga digitaliseringens resultat inte kommer lika snabbt och lätt som vi skulle önska.

Nätverkande tar också tid, men förmedlar insikter och kunskap som det kan ta många tidsödande misstag att få fram alldeles själv.

...
Intressant att det kan vara så kinkigt att hitta ett boende i Bjurholm. Har lovat att hålla utkik och höra efter var det kan finnas hus som inte hunnit ut på Blocket eller Hemnet. Funderingar finns från både öst och väst.

Trycket visar sig också i att barnomsorgen nu har närmast obefintliga marginaler. Både bekymmersamt och glädjande, det är inte så i alla mindre kommuner.

 

Berget borde i alla fall kännas igen av en hel del människor i min närhet.

 

Det gick inte att motstå att ta ut lite flex och sträcka ut lunchen till Agnäs idag.

Det blev inte bara vacker vy över barndomsbyn, utan mycket god mat i Agnäsbacken. Soppa och kycklinggryta till "stadsdagenspris". Kompanjonen åt Agnäsburgare på Anguskött.

När man ser ut över backarna blir man onekligen lite skidnödig.

På morgonen var det alldeles väldigt vackert att köra "geschwindtvägen" till Bjurholm. Ett litet sportlovsavund kom farande, men avfärdades snabbt. Det blir lite mer gjort när det är sportlov, även om man inte är rektor för grundskolan och även om förskola, fritids och SFI är igång. När det blir lov runtomkring kan det normalt bli lite mer tid till de lite mer långsiktiga funderingarna. Även utan sportlov och även om det duggar överraskningar även denna vecka och många andra kan njuta mer av vintervackerheten så känns det riktigt bra att vara norrlänning och västerbottningen när det ser ut så här. (OBS, parkerad bil och frigående fotograf)

...
En intensiv dag idag också, med lite "dagenefterkänsla" när man någon gång fick känna efter.

Största delen av dagen tillbringades med personalen från förskolan Örnen som hade stängningsdag. På eftermiddagen hade vi föreläsning/workshop om kränkande särbehandling. Egentligen blev det rätt mycket friskvård för relationerna på arbetsplatsen. Lotta Grahn gjorde det mycket bra som ledare och gruppen var engagerad. Nyttiga timmar.

Så kändes det också med PIM-upptakten (Skolverkets utbildning "Praktisk IT- och mediakompetens") i slutet av dagen. Inom barnomsorgen i Bjurholm får både förskollärare, barnskötare, fritidspersonal och dagbarnvårdare gå. Det blir framöver inte mindre viktigt med IT-kunskaperna för helhet och individer i våra verksamheter som har fokus på barnen. Det känns bra när det är fint utvecklingsklimat på arbetsplatser och man både är öppna, insatsvilliga och inriktade på att samarbeta sig igenom utmaningar.

Visserligen fick Instagram hjälpa till lite, men vår Herre och Backfors bönder har gjort grovjobbet med den här utsikten mot Balberget utanför Bjurholm.

...

Det var roligt att se att fyra kommuner i länet växte under 2012. Länets städer och Vännäs. Alla inte så mycket, men ändå. Hemkommunen växte med 57 och halkade över 8500-strecket.

Glädjande på sitt sätt var att Bjurholm bara minskade med tio. Jag hoppas att nästa år blir ett plusår där också. Sker en del inflyttning och mer kunde det bli om fler obebodda hus i de vackra byarna blev till salu.

Hoppas verkligen att kommunerna som minskar mest lyckas attrahera nya bofasta människor. Hela länet behöver vara befolkat och socialt hållbart.

...
I går blev det mycket påfyllning med och av andra förskolechefer i ett soligt och fint Lycksele. Innan dagen var slut blev det Umeå och på vägen hem och hemma blev det telefon. Mycket telefon. Mest om KS från i måndags.
Jag fick inte "skolkramar" som andra fick igår, men jag är glad för att även neutrala och positiva säger sin mening. Även de som sörjer inriktningen från KS förstås.

En reflektion från förskoledagen var att en tredjedel av förskolecheferna var män. Det är inte riktigt samma siffror bland barnskötare och förskollärare. För att uttrycka det milt.
Ett annat intryck var hur den pedagogiska omsorgen (t.ex. dagbarnvårdarverksamheten) kan se ut och ser ut på vissa orter i länet. På sina håll är den lika stor som förskolan, har rejäl kö och håller jämn, hög och medveten pedagogisk kvalitet. På andra håll är det mycket tunnsått med komplementen till förskolan.

Tittade in hos Skogsägarna i Bjurholm på ett litet ärende härom dagen. På väggen bland foton på älg, lo, storskog och skogsmaskin finns den här. Öreälven mellan Bjurholm och Agnäs.

Nästan varje krök har sin egen sandstrand. Hyr man kanot och paddlar sig nedöver är det ingen konst att få en egen strand även den finaste av dagar. Det ska man göra om man inte gjort det. Och har man det kan man göra det en gång till.

...

Under slutet på veckan var jag med på konferensen "Förskolechefen" tillsammans med stora delar av förskolefchefsnätverket i Västerbotten. Nätverket stod förresten också  för konferensavgiften. Det var mycket som var intressant i både i föreläsningarna och våra samtal inom nätverket. Temat var "Vuxnas lärande i förskolan" och det kan komma en del glimtar här efter att jag bearbetat anteckningrna en smula. Först och främst ska de ut till våra förskoleavdelningar.

Det blev många aha-upplevelser, men inte minst Stefan Einhorns bidrag var interessanta. Ofta allmängiltiga saker om förhållningssätt som alltför sällan blir tänkta och gjorta fastän de egentligen borde vara självklara. Och som kan betyda så mycket för både allmänhet, enskilda, grupp och organisation.

Här på fredagens sista intressanta föreläsning om småbarnspedagogik (med två professionellt och humoristiskt vassa värmlänningar) började det tunna ut. Många behövde hinna med tåg och flyg åt olika håll. Det var ett par saker som inte direkt hade med innehållet att göra som slog mig. Att det var väldigt få män var en sak, den andra var snittåldern.

Det är på ett sätt rätt naturligt att man är lite äldre som chef. Man har hunnit skaffa mycket erfarenhet och hunnit lära mycket av både egna och andras misstag. Samtidigt kändes det inte riktigt bra att det var så stor andel som säkerligen fyllt 60, en väldigt stor del 55 och 50. Inget generellt fel på oss i den gruppen, men det måste bli ganska massiva avgångar inom några år. Det bekräftades också av en områdeschef i en medelstor stad som jag språkade med.

Här finns uppgifter för kommunerna. Man behöver förbereda människor som kan och vill vara förskolechefer. Generellt är det ett viktigt och stimulerande jobb. Kanske något för någon som läser det här?

 

...
Som alla kommuner får vi i Bjurholm frottera oss rätt mycket med Statistiska Centralbyrån. En del insamlande är nödvändigt och bra, annat kan säkert vara nyttigt, på något vis. Sen finns det som man ler åt, i bästa fall. När hanteringen stressiga dagar tar rejält med tid brukar man inte skratta.

Enkäten som gällde resultaten i gymnasiets nationella prov hade jag inte möjlighet att besvara i höstas. Jag mailade varför, men si för ett tag sedan kom påminnelsen.

Idag ringde jag och förklarade att min ovilja att svara bottnade i att Bjurholm helt enkelt inte har något gymnasium. Tjänstemannen trodde mig inte först. "-Har ni inget gymnasium alls?", frågade han förvånat. Jag förklarade att det finns 2423 invånare i kommunen och då får gymnasieeleverna gå på andra ställen. Det lät nog för fantastiskt för han kontrade lite osäkert med frågan om det verkligen finns en kommun som heter Bjurholm. Ungefär där undrade jag vart jag blivit kopplad. Om det verkligen var till stället där man har örnkoll på allt. Hade det varit han som ringt hade jag nog trott det handlade om Kalle Sändares barnbarn eller något ditåt.

Den grundlige skrev upp mina uppgifter. Namnet, orten och kommunkoden. Som den noggranne statistiker han säkert var frågade han även upp antalet invånare. Han var bara trevlig och bekräftade snart att han hittat kommunen och skulle kontakta den projektansvariga.

Innan dagen var all fick jag mailvägen bekräftelse på att vi skulle få en enkät mindre framöver.
I sig glädjande.

På väg in till stan i eftermiddags var jag tvungen att stanna till strax innan kommungränsen mellan Bjurholm och Vännäs. Himlen lyste så väldigt intensiv över jordens vitsvarta färgskala.

...
Sitter och samlar ihop mig en smula efter en mycket bra SFI-dag på Folkets hus i Umeå. Två mycket olika, men inspirerande kvinnor från Jönköping resp Tensta har föreläst och inspirerat lärare och rektorer.

En sak som slog in särskilt för min del var den "upplevelsebaserade" undervisningen. Att med hjälp av paddor och Smartboard använda texter, bilder, vardagssituationer och egna produktioner till interaktivt och engagerande lärande som bygger utveckling. Det kan låta flummigt i något öra, men resultaten talar för sig själva.

Det ska bli mycket roligt att se vad vi kan åstadkomma utifrån detta i våra nya lokaler i Bjurholm. Båda lärarna och jag kände oss klart inspirerade av dagen.

Samarbetet i Umeåregionen känns också lovande. Tack alla som bidrog den här dagen!

Nog känns det lyxigt att kunna simma 50 meter ifrån kontoret, på arbetstid!

Det känns väldigt positivt med Bjurholms friskvårdstimme och den hjälper tveklöst till att hålla uppe kontinuiteten på fritidsträningen.

Heter man inte Therese Alshammar känns det helt ok med en simbassäng som är knappt 20 meter. Det hade räckt fint också i Vännäs, men som ekonomin och övriga behov ser ut nu vore det tyvärr att luras att säga att det vore möjligt inom den tid vi kan planera för. När det bara är möjligt skulle även Vännäs behöva få tillgång till den här friskvårdsmöjligheten. Vi är den enda kommunen i Västerbotten som saknar simhall.

...
Vid dagens sista möte hade det mesta av energin förbrukats. Dagens tankar, ord och intryck och många snabba kast hade gjort kroppen trött och förberedelsen var inte optimal. Jag tänkte att den oförtröttliga förskolepersonalen hade förtjänat en bättre chef, mer skickad att utveckla och stötta i deras viktiga arbete.

När vi var inne på ekonomin tog jag upp lite orosmoln borta vid horisonten och påminde om det viktiga i att vi får fler som flyttar till Bjurholm, människor som bor, arbetar och betalar skatt här. Genast var det en snabbtänkt en som tyckte att jag kunde börja och fler höll med.
Det kändes bra att man i alla fall tyckte så. Hade inte varit lika käckt om de tyckt att man skulle flytta längre bort. :-)

Roligt är det också när man hör om mer och mindre unga människor som är på väg att flytta tillbaka eller komma till Sveriges minsta kommun för första gången. De är välkomna.

Det är alldeles för sent enligt etikettboken, men jag önskar alla de självgående pärlorna på förskolan Örnen och Dalabo, fritidshemmet Grenen, i dagbarnverksamheten, på fritidsgården och SFI:n en riktigt god fortsättning på det här året. En hel hop andra som underlättar liv och arbete också.

...
Skulle vilja ha tid att fotografera i detta vackra vinterväder, men det har inte alls blivit tid. Snökristallerna i naturen återger och bryter ljuset i tusen vackra skiftningar som kompenserar oss för kylan. I morse hade det lockat att stanna här och där på vägen till jobbet, men det var inte läge. Har bl.a. haft tre APT idag, det är nytt rekord.

Dagen har varit slitsam men tillfredställande. SFI:ns nya lokaler och omfattning känns riktigt bra, även det framväxande samarbetet inom Umeåregionen. Ett av dagens mer inspirerande och lovande möten var just om den verksamheten. På fredag ska de två lärarna och jag på en nätverksträff med SFI Online, ett projekt inom bl.a. Umeåregionen som syftar till större IT-användning inom svenska för invandrare och mer distanssamarbete SFI-skolorna emellan. Förbättring och effektivisering helt enkelt.

Föreningarnas och församlingarnas engagemang i våra nysvenskar känns också bra. Andelen invandrare som stannar i Bjurholm är osedvanligt stor, större än i t.ex. Umeå. För orter med låg arbetslöshet och relativt hög medelålder kan sådant bli riktigt betydelsefullt.

Dagen har också handlat om fritids och förskola. Det blir kanske lite om det senare.

...
Det blev lite snärjigt med allt som skulle göras inför morgondagen, en lite speciell dag. Det mesta blev klart, men tid tog det. Nu borde man sova, men det är inte alldeles bara bara att slå av hjärnan när den jobbat hyfsat intensivt lite väl länge. Svårnervarvat.

Trevligt var det i alla fall att höra att frun man inte hann träffa idag har fått sin lärarlegitimation. Det ödet har inte drabbat alla lärare. Lite mer omfattande än hon trott blev den också.

Annars skulle jag önska fler lärare förmånen att få studera lite till efter att man gjort en stor del av arbetslivet. Erfarenheten kan vara en väldig tillgång också när man ska lära nytt eller fylla på. Man kanske kan tänka på den som en klangbotten som svänger med och gör tonerna riktigt fylliga när nya strängar slås an.

Det påminner mig om att gitarren borde in på service....

...
Bjurholms Maria Bahlenberg har i dagarna kommit bra till på Lands lista över heta Lantisar.

Herr Timbuktu vann, lilla hertiginnan Estelle kom på plats 54 och Foppa blev nummer 60. Näringslivsutvecklare Bahlenberg hamnar på plats 39 för att Bjurholm enligt Svenskt Näringsliv har Norrlands bästa företagsklimat. Ungefär var fjärde vuxen invånare i Sveriges minsta kommun är företagare.

Grattis, Grattis Maria!

http://tidningenland.se/2013/01/02/arets-lantis-2012-timbuktu/

....

...
Jag och bättre hälften använder likadana datorer. Det är ofta rasande praktiskt, dock inte när man lyckas packa med sig hennes laddsladd en dag när hon ska vara hemma och distansstudera. Då kan det liksom bli rasande på ett helt annat vis.

När jag kom hem var det dock glömt och jag serverades en av dagens klokheter innan middagen. Det är ofta så nuförtiden, dagens små eller stora pedagogiska höjdpunkter serveras som förrätt. Oavsett vem som lagar maten.

Idag var det en professor (tror jag) Börjesson som sagt något osedvanligt klokt: "Det gäller att hitta varje barns sätt att vara begåvat."

Det är väldigt roligt att hitta begåvningssättet hos ett barn, och varför inte hos en SFI-student? Inte minst för den kontakt som skapas och för det flöde som oftast uppstår hos den som får det upptäckt. Särskilt när få sett sättet förr.

...
Det är tillräckligt mycket som ser mörkt ut i världen, det är det. Men nog känns det att dagarna blir ljusare och längre. Solen har t.o.m. visat sig. Det var efterlängtat.

Idag kretsar tankarna kring olika saker, inte minst en del jobbrelaterat fast jag behöver tiden till annat. Det är mycket som ska på plats närmaste veckorna och månaderna. Inte minst inom SFI, Svenska för invandrare.

Jag tror jag ska ta lite bloggpaus ett tag. Skrivlusten brukar göra sig påmind väldigt snart, vi får se hur del blir.

...
Inte gick det helt av sig själv att ställa om sig till arbetsdag i morse. Jag drog ut på procedurerna och nyttjade flextid för att inte omställningen från juldvalan skulle bli alldeles för våldsam.

Nu sitter jag på Bävern och smälter en god och sen lunch över kaffekoppen. Tittar ut över Ångermanbalen som svept in sitt huvud i moln. Allt är nysnövitt och vackert, trots att solskenet är bortfiltrerat. De som tillbringar dagen i Agnäsbacken har det säkert mycket bra.

Men det har jag också. Att få börja arbeta när det är lugnt på arbetsplatsen är väldigt skönt. I lugn och ro arbeta bort mailen, börja stoppa in årets daton och annars få ta ungefär en sak i taget, det är en väldigt bra start på arbetsåret.

Vissa saker irriterar en smula, men sporrar mer. Det är när man ser hur vissa bidrag som delas ut per kommuninvånare blir större i städer än i små kommuner, ibland dubbelt så stor, fast verksamheten rimligen blir dyrare i små enheter. Här finns något att bita i framöver. Det finns också en del annat att tugga i sig. Som det ser ut får Bjurholm mindre pengar med det nya utjämningssystemet. Umeå, Bjurholm, Dorotea och landstinget ser ut att bli förlorarna. Resten går plus, förutom vad man kan drabbas av pga landstingets starkt minskade bidrag.

Det är roligare att få mer pengar än att få mindre, men det är nog inte mycket att göra åt. Det gäller att fortsätta leverera en så bra verksamhet som möjligt, men ännu effektivare.

...
Fick ögonen på några artiklar på VK:s sportsidor denna lugna dag. Ämnet var alpint.

Om uppgifterna stämmer har Sverige 28 000 organiserade slalomåkare. I Västerbotten finns 330 av dem. Inte alla i fjällen. I Bräntbergsbacken, Vännäs, Agnäs och Bygdsiljum tränas det inte lite. Och även förhållande är bra på många sätt är det svårt att jämföra tränings- och tävlingsmöjligheterna med dem i de största alpina orterna vår världsdel. Även om man räknar in våra stolta fjäll.

Om vi tänker på de 28 000 åkarna i riket och jämför Västerbottens 330 är det inte dåligt att länet har 18 åkare på internationell nivå varav 6 i Världscupen. Det betyder att om "utväxlingen" i alla slalomklubbar i landet var lika stor som i Västerbotten hade vi drygt 500 bara i världscupen. ;-)

Detta kan lära oss att man kan nå långt här under solen även om de yttre förutsättningarna inte är som allra bäst. Och att man inte behöver vara många för att bli riktigt bra.

Heja Västerbotten!

...
Det är inte ofta man använder den gamla tillönskan om ett Gott slut, så jag börjar nyårsaftonen med det.

Ett slut på julens förkylning skulle jag önska mig för egen del. Det får komma när det kommer, men helst innan den tredje. Då ska vi följa en gammal vän till både mina föräldrar och oss till den sista vilan och då hoppas jag få vara frisk. Det är något speciellt med dem man alltid har känt. Dem till vilka man i början bars in utan medvetenhet och så småningom lärde sig känna igen med både öron och ögon. De som alltid funnits.

Men nu är det begravning. Jag tror hon fick ett gott slut.

...
Det känns bra att båda tidningarna tog in den lilla rättelsen/nyheten om åtgärdandet av den dåliga måndagsluften på en av avdelningarna på förskolan Örnen i Bjurholm. Nu slipper några fler föräldrar och anhöriga fira jul i tron att barnen till vardags vistas i en farlig miljö.

Om radion korrigerat något vet jag inte. Man kunde mitt på dagen inte lova någon rättelse på det man sagt.

Tack också till all personal som i måndags (då jag var borta) handlingskraftigt och utan krusiduller delade upp barnen från den stängda avdelningen mellan avdelningarna och gjorde det bästa av situationen. Ni är ena pärlor hela bunten. ;-)

...

Just när många har gått på julledighet har det rapporterats om dålig luftmiljö på en avdelning på förskolan Örnen i Bjurholm. De som berörs och inte redan fått veta hur det förhåller sig ska få information om hur problemet uppkom och löstes, men en och annan förälder och anhörig kanske får oroa sig i onödan under julhelgen. Därför har jag sänt nedanstående till VK:s, VF:s och Radio Västerbottens redaktioner och hoppas att även denna information får plats:

"Luftproblemen på förskolan Örnen åtgärdade

I regionala media har det utifrån en arbetsmiljöanmälan 2012-12-17 rapporterats om dålig luftmiljö på en avdelning på förskolan Örnen i Bjurholm.

Under senaste månaden har ventilationssystemet bytts till ett kraftfullare och injustering pågår. Därför var det förvånande när personalen kom till avdelningen i måndags och möttes av dålig luft. Ventilationen stod stilla, det luktade konstigt och några i personalen kände av kliande ögon och astmatiska besvär. Avdelningen stängdes och åtgärder som vädring, grundlig städning, rengöring av fläktdon, byte av filter och kontroll av isolering vidtogs.

Under onsdagen hittades orsaken till lukten under måndagen. Vattenlåsen i två täckta avlopp som inte längre används var uttorkade och avdelningen fylldes med avloppsstank när ventilationen stod stilla. Tekniska chefen redovisade åtgärderna och lösningen till facket 2012-12-19. Ordinarie ventilationskontroll efter fläktbytet ska utföras i januari.

Barn, föräldrar och anhöriga kan ta julledigt utan att oroa sig över luften på avdelningen.             

God Jul!

Jan Nilsson, förskolechef"

 

Folkbladet har satt in en notis om vad det handlade om och att problemet har åtgärdats och jag hoppas att VK och P4 gör det också.

 

 

 

När man inte mött tomten förut kan man helt naturligt bli lite skeptisk.

Bjurholms SFI-lärare Gunilla Forsberg och Margot Asplund har fixat en bra julfest. Maten har många bidragit med och den hade räckt till dubbelt så många. Godis och tomte har man också skaffat till de många barnen. Själv har jag just avslutat med lite typiskt svenska fikon, dadlar och clementiner.

...
Har suttit och ätit med några från Gambia, Italien och Somalia. Mannen från Somalia pratar italienska med italienaren. Ett av de många språk han behärskar ganska bra,

Han från Italien säger att man behöver ca fem språk för att klara sig riktigt bra i Europa. Kanske är det så. Även om man kan klara sig långt på svenska och engelska är det lite sorgligt att det blir allt färre unga som läser fler språk i skolan.

Just nu är jag på knytkalas med Bjurholms SFI-gäng med familjer. Vi är ett 50-60-tal i alla åldrar som får smaka på allt från glögg till saker jag aldrig smakat, sett eller hört namnet på. Några mycket typiska svenska saker (inklusive julsånger) och saker som våra nysvenska medborgare delar med sig av till oss.

Bjurholm tar emot många gånger fler flyktingar än t.ex. Umeå gör, sett till befolkningsmängden. Men det är också relativt många andra invandrare som kommer. Det speciella är att andelen som stannar i kommunen också är mycket större än i den stora kommunen.

Det är mycket att knyta ihop nu i de olika verksamheter jag fått förtroendet att leda fram till sommaren. Det mesta knyts iofs av självgående och initiativrika medarbetare som mest sköter det hela som om allt var deras eget, men det räcker till åt mig också. Det kryllar av både inspirerande, intressanta och något mindre intressanta uppgifter. ;-)

Förutom medarbetarna får man glädja sig åt stora och små "brukare", dem vi finns på arbetsplatsen för. De små inom förskolorna börjar vara ganska hemma med den skäggige gubben och de på fritids också. SFI-eleverna hoppas jag hinna träffa mer framöver då vi flyttat ner verksamheten huset där projektet "Kraftverket" hållit till.

Just nu vänder vi och vrider på resurserna för att kunna erbjuda SFI-eleverna en allt effektivare väg in i landet och språket. Det är roligt att så ovanligt många invandrare stannar i lilla Bjurholm, de stora städerna brukar locka. Att Bjurholm inte tagit emot ensamkommande har av några tagits som kallsinnighet och rent av främlingsfientlighet. I artiklar som andas anklagelser brukar det inte stå saker som att Castorskolan har 20 % elever som inte har svenska som modersmål. De 50 eleverna behövde också ett hem på jorden och Bjurholm passar kanske nog så bra när man är yngre. 50 grundskoleelever i Bjurholm motsvarar förresten ungefär 2 000 i Umeå.

För er som är bjurholmare och idag har fått Kommunal information vill jag göra en liten rättelse. Under artikeln som tar upp saker som rör Castorskolan och SFI står jag som kontaktperson. Det gäller för t.ex. SFI och barnomsorgen. Rektor för grund- och särskolan är Gunilla Falk.

På bilden en mobilknäppt afrikansk "tändsticksaskkrubba" som står i fönstret på mitt arbetsrum.

...

Man hör ibland att Sverige har världens mest välutbildade pizzabagare. Även att många välutbildade nyanlända, som det står i artikeln nedan, efter ett tag lämnar Sverige och får jobb i Storbrittannien eller Kanada. Medan vi saknar vissa kompetenser här och där.

Integrationen har inte gått alledeles lysande i Sverige det senaste kvartsseklet när invandringen varit stor och tilltagande.

Förhållandena är förstås väldigt olika över landet. När jag var med på Skolverkets SFI-samråd för en dryg vecka sedan hade man bjudit in 15 SFI-rektorer med varierande förutsättningar. Stockholms kommun var representerat med rektorn för Åsö Vuxengymnasium som har 3 500 elever bara inom SFI. Bjurholm har just nu 19, en viss skillnad.Hon som ledde SFI-träffen avslutade med att säga att hon var glad att få ha med ytterligheterna Stockholm och Bjurholm i samma rum. ;-)

Det går inte att rakt av tillämpa innehållet i AB-artikeln nedanför till mindre kommuners förhållanden, men ett och annat kan man tveklöst lära sig och inspireras av. Vi små är mer snabbrörliga och har ofta ett smidigare samarbetsklimat mellan t.ex. SFI-skolor och Arbetsförmedlingen. Hur kan vi bättre ta vara på det människor kan och har med sig?

 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15904448.ab

 

...

För många nyanlända som fått uppehållstillstånd går vägen till sammanhang och jobb i det nya hemlandet plågsamt sakta. Ofta för att man träffar få svenskar och inte lär sig våra kulturella koder fort nog.

Det kan bevisligen gå fortare, något som är angeläget för alla parter. Särskilt där kompetensförörjningen börjar vara ett problem. Var och hur kan vi få till mötesplatserna som underlättar?

Den här artikeln från Aftonbladet ger en del inspiration och idéer:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15901333.ab

...
En matnyttig dag hittills på Ledarnas utbildningsdag om arbetsrätt. Principerna i rubriken gäller arbetsgivarens rätt att omplacera och anvisa nya arbetsuppgifter och jag kommer knappast att komma i kontakt med dem så ofta.

Däremot var genomgången av detaljerna kring anställningsformer, förhandlingar och annat mycket vardags- och verksamhetsnära.

Nu är det andra matnyttigheter på gång. Kön till lunchen är snart avverkad.

...
Väntar på på att få gå ombord på ett av planen hos bolaget som blev kvar.

Målet är en dagskonferens på Skolverket dit rektorer från väldigt olika kommuner och SFI-skolor har bjudits in för att staten ska få veta mer om hur läget ser ut. Just nu är det mycket fokus på kvaliteten i Svenska för invandrare, både nationellt och regionalt.

Själv är jag glad över att få höra hur man arbetar i ett tjog andra kommuner, hur man löser problem och vilka innovationer man gjort. Inte minst intressant när man är ny i uppgiften.

De första passen på Skolinspektionens dag handlade om den lyftande tilltron till eleverna och om utvecklande granskning.

Just nu har man gått igenom tanke och struktur i SI:s lektionsobservationer. Det är tveklöst användbara verktyg även för den lokala skol- och förskoleledningen. Vi har också fått en webbpresentation av BEO och hennes arbete. (Barn- och elevombudet som prövar och bedömer kränkningar i skolan)

På bilden ett bevis för våra nya tider. Pennan vi fick när vi kom innehöll ett USB-minne med alla presentationer och diverse annat. T.ex. Skolinspektionens dokument för lektionsobservationer.

Man har uppmuntrar twittrarna att twittra under dagen, jag slog till även med en blogg.

...
Imorgon torsdag blir det en dag med Skolinspektionen för min del. Inte som tjänsteman, men som politiker.

Skolinspektionens dag har anordnats sedan 2009 och i år delar man bland annat med sig av sina metoder för tillsyn, klassrumsobservationer och ämnesgranskningar. Allt för att skolor ska kunna använda dem i sitt eget utvecklingsarbete. Jag tycker det är sunt använda skattepengar. Meningen med Skolinspektionen är ju att våra unga ska få bättre skolor.

Här står det om dagen:

http://www.skolinspektionen.se/sv/Om-oss/Konferenser--massor/Skolinspektionens-dag-2012/

...
Har ikväll hälsat på i Televerkets gamla lokaler i Bjurholm, eller Kraftverket som huset oftast kallas numera. Det är egentligen namnet på ett ESF-projekt som rullat på ett tag, men det händer också annat i lokalerna.

På tisdagskvällar 17-20 finns möjligheten för våra nysvenskar att plugga extra svenska via datorn, ofta genom ett program som heter RosettaStone. Det använder en kombination av bilder, text och ljud , man använder mikrofon för uttalet och svårighetsgraden ökar allteftersom man utvecklas.

Just nu är de flesta av de 11 datorerna upptagna av SFI-elever eller grundskoleelever som går eller har gått i Internationella klassen på Castorskolan.

I stora rummet jobbar Margot Asplund med läxhjälp till en grupp grundskoleelever. Flitens lampa lyser. Många kommer tidigare än verksamheten öppnar och det går inte alltid att låsa precis när den ska stänga. Det blir en del ideella insatser, men det är väldigt roligt när unga (och medelålders) människor verkligen vill utvecklas.

...
Ett tag efter att de flesta ätit middag kom jag gående från planeringen på förskolan Örnen mot Castorskolan, det var dags att checka ut för dagen. När jag närmade mig skolan hörde jag riktigt kraftiga slag mot någonting.

Jag hann tänka att det var några som lymlade sig och snabbade på stegen. Några gestalter stod i mörkret mellan Rubinen och Hus A och tittade på någon som hamrade vilt.

Ingen sprang när jag kom och snart förstod jag varför. Någon var jämngammal med mig, det var kvinnor och män och några var mina nära medarbetare. För kvällen var de klädda i hjälmar, huvor och rätt tjocka kläder.

Räddningstjänsten skulle träna, köra mjölksyraträning och ha sig.
Det är ofta riktigt roligt att ha fel.

Det behövs förresten fler av den här sorten, både kvinnor och män. Träning blir det, nytta gör man och det är inte dumt med en riktigt bra extrainkomst heller.

...
Ingen snö samarbetar än med månen och vidarebefordrar avlägsna solstrålar så det nordliga landskapet blir hjälpligt upplyst. Inte i mina trakter. Julbelysningen har inte heller kommit upp i någon omfattning. Det är duktigt mörkt.

Men mitt i kallmörkret var det småtrevligt att komma ut från Castorskolan en kväll som denna och känna en gemytlig doft i näsborrarna. Först kändes den mest bara som en trevnad, sen kom igenkännandets glädje.

Väder och vind styrde doften av pepparkaksbak ner över Bjurholms samhälle. Ett gigantiskt pepparkaksbak. Nyåkers pepparkakor, Sveriges bästa enligt flera blindtest i DN, bakas nu både i Nyåker och i Bjurholm. Vad jag har hört rullar det på i tvåskift i Bjurholm.

Nyåkers ersätter inte gnistrande molnbelyst snö, men mig piggar de upp. Både som smak och doft.

...
Det var med blandade känslor jag i veckan tog del av Lärarförbundets årliga skolranking.

Dels är det nästan alltid som man undrar över vissa delmoment och siffror i de här "tävlingarna". Dels är det lite speciellt när man har ansvar i flera kommuner. I de riktigt små kommunerna varierar resultaten också särskilt mycket mellan åren. Man får heller aldrig glömma att vi arbetar för eleverna, inte för bästa placering i olika rankingar.

Jag är förstås väldigt glad över att Bjurholm gjort en resa från plats 170 till 79 bland Sveriges kommuner. Det gjorde att kommunen kallades "Årets skolförbättrare" i länet i VK och Folkbladet. Främst är det elevernas resultat enligt SALSA, ställda i relation till föräldrarnas studiebakgrund, som sticker ut. Men det finns fler förbättrade placeringar. För egen del är jag tacksam till alla som bidragit och hoppas den positiva utvecklingen fortsätter.

I hemkommunen Vännäs där jag sitter i barn- och utbildningsnämnden gick det inte lika bra. Här skedde ett riktigt ras. Att vissa akuta saker sänker resultaten är förståeliga, men här måste vi på alla nivåer titta på vad som behöver bli bättre. Hoppas att de som på Vegaskolan får arbeta under riktigt pressade lokalförhållanden orkar hålla ut tills situationen kunnat åtgärdas.

Stort grattis till Storuman som bedömdes vara bäst i länet och 10:a i landet!

...
Förra veckan fick vi siffror som säger att Vännäs hittills i år ökat med 34 personer. Det handlar inte bara om inflyttning. Vi har ett klart födelseöverskott.

Det här är positivt på många vis, en direkt effekt är att det kommer mer pengar via utjämningssystem och statsbidrag. I förlängningen finns fler fördelar, även om det på medellång sikt också för med sig utgifter.

I Bjurholm minskade befolkningen med 14 mellan 1/11 2011 och 1/11 2012. (Första november är brytdatum för statsbidraget) Där hade jag hoppats på ett litet plus. Siffrorna anses ändå bra och positivt för Bjurholm är att man var fler än man räknade med i budgeten. Det innebär att man inte "lurat" sig själv, utan får lite mer i intäkter än man räknat med.

Det är bättre när det är åt det hållet än tvärtom.

...
Måndagsförmiddagen i Bjurholm kom att handla om upphandling. Inte bara för min del, vi var ett drygt 20-tal kommunala arbetsledare och chefer som tillsammans med några företagare fick en genomgång av detta med kommunal upphandling.

Den offentliga sektorn i Sverige köper varor och tjänster av näringslivet för mellan 8 och 900 miljarder vare år. Det är av många anledningar viktigt att de affärerna går rätt till och att det som köps har lägsta möjliga pris i förhållande till den kvalitet som söks.

Kursen som hölls av Lorentz Karlsson, upphandlingschef på universitetet och ordförande i Upphandlingsrådet, kändes som mycket väl använd tid. En utmaning i sammanhanget är hur upphandlarna i de små kommunerna ska hinna bli riktigt skarpa och duktiga i sin uppgift. Det är positivt med möjligheterna att haka på de stora kommunernas inköp, men det är inte alla gånger det är bäst när alla småkommunernas parametrar och intressen tas med.

Lösningen är kanske en blandning av specialisering och olika slags samarbete. Någon i den lokala organisationen ska kanske göra det mesta av upphandlingarna istället för att verksamheterna gör var sina. Sen ska det kanske samarbetas med både större kommuner och mindre, allt utifrån vad man för tillfället vill uppnå.

Under eftermiddagen blev det politik i Vännäs, KS närmare bestämt. Återkommer kanske till det. Här ska man också få dyka ner i upphandlandets labyrinter under tisdagen. Mycket bra!

...
Idag var det KS-dagar för Umeåregionen på Nolia. Kommunstyrelseledamöter och en del tjänstemän var på plats för information och meningsutbyte om Kulturhuvudstadsåret och en del annat. Bl.a. frågan om gemensam marknadsföring av Umeåregionen, vilket borde vara en självklarhet. Alla delar behöver varandra. Umeå har boende, restauranger och mycket annat - vi andra har upplevelser för både vinter, vår, sommar och höst som absolut behöver vara med i marknadsföringen om den ska "sticka ut".

Förberedelserna gör Kulturhuvudstadsåret går vidare. För våra mindre kommuner hoppas jag att det blir många livaktiga gräsrotsinitiativ, kanske med oväntade samarbeten geografiskt och verksamhetsmässigt. Det går inte att vänta att initiativ och pengar ska komma flygande från andra håll. Det var intressant att få ta del av Estlands erfarenheter från 2011.

Det gäller att göra det bästa av året.

Det känns bra att färjetrafiken mellan Vasa och Umeå är på väg att bli värd att nämna igen. Öster- och Västerbotten hör nära ihop på tal om marknadsföring av Umeåregionen. När jag var på skolchefsskuggning i finska svenskbygderna i september var det många som talade längtansfullt om de gamla tider när färjorna gick till överkomliga priser och man kunde ta del av Västerbottens utbud av friluftsliv, kultur och annat. Samt fick ha rikssvenskar på besök. ;-)

...
Vi vet inte än vad som orsakade den tragiska bilolyckan i Malå i lördags då flera skadades och en ung pojke dog. Det gick sannolikt alldeles för fort, men det kan förstås ha blivit ett fel på bilen. Något annat kan också ha spelat in, det lär i så fall visa sig efter polisens undersökning.

Generellt går det alldeles för ofta livsfarligt fort i våra samhällen på kvällarna. Jag hör och ser det i Bjurholm och i Vännäs. Ibland är det traktorskyltade bilar med 16-åriga förare som får gå 30, men passerar en i 90 där det är 50. Oftast är det vanliga bilar som tänjer på fysikens gränser när man viftar med tuppkammen inför varann och andra och "driftar" genom kurvor och korsningar. Vanligtvis går det bra. Inte alltid.

Jo, jag har också varit ung och tanklös. Jag kan minnas en sak som tveklöst hade fått mitt äldre jag att både försöka fotografera och ringa polisen om jag sett det utföras idag. Inte för att jag blivit gammal, sur och bitter, utan för att det kunnat sluta hur som helst och var en idiotisk lek med liv. Mitt unga jag trodde att jag hade koll, mitt nujag kan bara tacka Gud att det gick bra.

Våra gator och trottoarer är allas egendom. Där ska det gås, cyklas, köras mopeder och bilar. Där ska gamla och döva kunna röra sig, barn kunna ta sig mellan skola, hem och kvällsaktiviteter.

Vid det näst sista SAMPO-mötet i Bjurholm (träffar mellan skolan, socialtjänsten och polisen) kom ett förslag om att inte bara upprepa den fina dagen förra året då bl.a. polis och räddningstjänst besökte skolan. Det vore också bra att få träffa och samtala med dem som ofta är många skolelevers förebilder och "skjutsare", de äldre bilburna ungdomarna på samhället.

Vissa kvällar när man jobbar lite sent kan det vara svårt att hålla tankarna på det man gör. Man kan höra hämningslösa och ibland utdragna "tjurrusningar" med bilar nere i centrum och man undrar hur det ska sluta. Det är likadant i Vännäs och i de flesta andra samhällen. Skillnaden mot förr är kanske att bilarna ofta är snabbare, att polisen syns mer sällan (tycks ha blivit bättre alldeles på slutet) och att det går fort att varna via mobilen om polisen dyker upp. Målad eller inte.

Det har hänt för mycket och det kommer tyvärr att hända mer. Vi ska inte demonisera dem som just fått tillåtelse att övningsköra på allmän väg helt på egen hand, men det är lätt att vara övermodig med ett körkort där bläcket knappt torkat. Lätt att hetsa och att hetsas. Jag minns.

Jag tror att det är tid att ta snacket med våra kära ungdomar när man får tillfälle. Det är i regel alldeles vanliga, justa typer, men det har gått för långt med hejdlösheten och laglösheten i trafiken. Fungerar det inte bör man hellre ringa polisen en gång för mycket än en gång för lite. Det kan hända många saker som är värre för alla än att få feta böter, tappa körkortet och kanske måsta ta om det.

...
Hur ska man tolka saken när man får tips om ett rektorsjobb vid en svensk skola i Peking? Någon som önskar en dit där sichuanpepparn växer? .-)
Nåja, det är av flera anledningar inte aktuellt.

Ibland kan man faktiskt önska mobilerna åt något sådant håll. Med min mobilanvändning - frekvent brukad telefon, kalender, faktasökare, bloggapparat m.m. - ska jag kanske tala med små bokstäver. Samtidigt känns det lite illa när man kommer ut på skolgården en finfin solig höstdag och en rad trevliga yngre elever sitter i skuggan och tittar ner i mobilerna.

En rast när benen ska springa, armarna veva, ögonen glittra och blodet forsa i ådrorna.
Men vad gör man?

Under Bjurholms Kultur- och utbildningsnämnds sammanträde i kyrkstugan idag ringde en entusiastisk journalist från Folkbladet. Han berättade att vi hade länets bästa bemanning på Castorskolans fritidshem. Det förvånade mig, eftersom vi haft två års stadig ökning av antalet barn med bara en liten och temporär ökning av personal.

Just då skulle jag in och svara på frågor så jag bad att få komma tillbaka. Inne på sammanträdet fick jag syn på Kommunals rapport om fritids och kunde se att siffrorna kuggat om litegrann. Istället för 53 inskrivna barn står det i rapporten att vi har 20. Även om antalet personal också var för lågt blev det fel.

De uppgivna 8 barnen per personal är i själva verket 14,33 med det traditionella sättet att räkna. Även den siffran är lite missvisande då en del av personalens tid görs inom skolans hank och stör. Samarbetet mellan fritids, förskoleklassen, ettan och tvåan är viktigt och bra. Jag vill säga att vi totalt sett har en bra fritidsverksamhet med motiverad och ambitiös personal, men den är inte alls lika personaltät som Kommunal säger i dagens rapport. Det är inte lätt med statistik.

För övrigt blev det en bra dag. Intensiv, men bra.

...
Idag har det varit en bättre sortens dag. Dels på jobbet där det hunnits med en del av det som hopat sig på slutet, dels på det gastronomiska området.

Ana lyckan när Dockststofflorna just ska ställas bort och man får höra att Castorköket serverar palt. Snålvattnet började rinna redan där i expeditionens kapprum. Det är riktig kokad palt med fläsk som serveras, god lingonsylt och så Bregott. Inte Norrgott p.g.a. någon teknikalitet, men helt ok smakmässigt.

Så kommer man hem till hemmets lugna vrå. Senare än beräknat och ganska hungrig. Gissa vad det vankades. Uppstekt palt! Vilken fullträff, två gånger full pott. Den här gången med Norrgott och så mammas hemplockade lingonsylt.

Paltschwimen blev mer rejäl ikväll. Nu ska jag vila en smula innan det blir telefonkonferens innan morgondagens KS-dag i Vännäs.

...
Det är riktigt roligt att Bjurholm överraskar även sina egna just för närvarande. Det ser ut som om kommunen kan ligga ungefär som i fjol i befolkningsstatistiken vid avstämningsdatot 1/11, d.v.s. 30 fler än förväntat.

Jag hoppas ju på en viss ökning. Det skulle kännas bra om Sveriges minsta kommun hörde till den lilla skaran Norrlandskommuner med plusresultat, hur litet det än blir.

Ikväll har jag varit med på ett möte med fritidspersonalen. Jag försöker lära mig mina nya och varierande ansvarsområden, men tycker kanske det går lite för trögt för mig. Det var ett mycket trevligt möte, med fika och många kreativa tankar om både vardagsverksamhet och kompetensutveckling, trots att det fanns en rätt tung dag i kroppen. Det är inspirerande med människor för vilket ingenting verkar riktigt omöjligt och som ser på problemen ur ett positivitetsperspektiv. Utmaningar har man, det har aldrig funnits så många barn på fritids i Bjurholm. Väggarna bågnar inte, men nästan.

Vi får också glädja oss åt att själva Castorskolan ökar elevantalet i år. Från lägsta nivån på 242 i fjol höst har vi ökat med 14 elever. Nu anar jag ett och annat leende igen, men det betyder en ökning med ca 6 %. Ett lika stort procentuellt tillskott i Umeå kommun hade betytt 5-600 elever, vilket hade märkts. En halv klass till ger avtryck i Bjurholm också, även om skolan har varit större förr om åren.

Just nu har vi flera unga som vill bli timvikarier i de pedagogiska verksamheterna. Det är välkommet, ibland är det inte lätt att få tag i vikarier. Det är också ett sätt för unga att få in en fot på arbetsmarknaden och börja känna sig för vad man vill göra i livet. Jag har förr sett åtskilliga som nosat på förskola, skola och fritids för att snart gå vidare och utbilda sig. Här rynkar en del på näsan åt ordningen, men inte jag. Det kan vara en mycket bra väg in i uppgifterna.

Inte minst vi i de offentliga verksamheterna borde bli bättre på att bjuda in de unga, morgondagens välfärdsarbetare och samhällsbärare. I de små kommunerna behöver vi ge unga ett hopp om att det går att leva, bo och försörja sig hos oss. I de pedagogiska verksamheterna bör vi ge unga chansen att upptäcka att vi erbjuder några av världens roligaste och mest meningsfulla jobb.

Idag berättade en ung människa i verksamheten hur roligt det kändes att "få vara med och göra skillnad". Entusiasmen lyste upp en fläckvis ganska tungsam dag för en gråhårig man.

...
Under tisdagen blev det mycket skola. Dels en full dag på jobbet med bl.a. budgetarbete och rundvandring och lokalresonemang på Castorskolan med nämndspresidierna i Bjurholm. Sedan direktresa till ett längre kvällssammanträde med Barn- och utbildningsnämnden i Vännäs.

Sammanträdet handlade om arbetsmiljöproblemen på Vegaskolan och vilken bedömning nämnden gör av situationen. Det finns delar av den lågbyggda tegelbyggnaden med platt tak där vissa får problem av att vistas. För några går det inte alls. Det är konstaterat att det finns mögelproblem och att utrymmena där några reagerar negativt tycks ha blivit fler. Det handlar om ett par lokaler där särskole- och träningsskoleelever har vistats.

Kvällens långa sammanträde mynnade ut i två beslut. Det första att nämnden rekommenderar kommunstyrelsen att besluta om etablering av två nya baracker, eller skolmoduler, så att de rum som inte bör användas kan utrymmas.

Som på så många skolor är det dessutom allmänt trångt på Vegaskolan. Förutom en ökning från ca 270 till 340 elever på några år har vi de förändringar som påverkar flertalet skolor. Det ska numera finnas lokaler för lärararbetsplatser och grupprum, svenska som andraspråk, hemspråksundervisning, specialundervisning, olika delar av skolhälsovården m.m. Antalet elever som nyttjar fritids har också ökat kraftigt, vilket är en nationell trend.

Den långsiktiga osäkerheten om resten av den aktuella tegelbyggnaden och den fortsatta elevökningen ledde till det andra beslutet. Nämnden rekommenderar kommunfullmäktige att besluta om en nybyggnation som kan lösa lokalbristen och osäkerheten kring arbetsmiljön.

Alternativet är att bussa vissa årskurser en knapp halvmil från Vegaskolan till Vännäsby skola, något som blir dyrare, mer komplicerat och osäkert än det kan se ut. I vilken riktning elever annars skjutsas, till eller från en mindre eller större ort, är av underordnad betydelse.

En nybyggnation på Vegaskolan innebär en stor investering och betydande kostnader för många år framåt. Projekteringen som har inletts ska bilda ett viktigt underlag för kommunfullmäktiges beslut i november. Då måste det tas om Vegaskolan ska kunna erbjuda delvis nya lokaler vid skolstarten ht 2014.

Vännäsmoderaterna är i grunden ekonomiskt återhållsamma och generellt bekymrade för kommunens klena resultat och lånebild. Samtidigt kan vi inte ta ansvar för att äventyra elevers och lärares hälsa genom chansningar med sjuka hus. Är det något som man med större frimodighet än annat kan och bör finansiera långsiktigt så är det utbildningslokaler. Vi ser i det här fallet ingen annan försvarbar och hållbar lösning här än den som skolförvaltningen förordar, att lösa lokalbehovet centralt och permanent.

Tar KF beslut enligt nämndens önskan blir det också en signal till nuvarande och blivande medborgare och kommande generationer. Barn och unga är viktiga, skola och utbildning är viktigt och Vännäs kommun inser det och tar konsekvensen av det.

...
Idag är det 19:e året som Världslärardagen firas. I USA finns "Appreciate your teacher-day" och på andra ställen andra liknande dagar, men 5:e oktober instiftades 1994 som Världslärardagen av UNESCO.

Många yrkesgrupper i Sverige har sett stora förändringar de sista decennierna, men det kan hända att lärarna ligger långt fram i den tävlingen. De här morgonminuterna vill jag inte fokusera på sådant som jag tror i förlängningen kan komma att påverka oss mycket negativt om vi inte kan börja vända utvecklingen.

Jag vill istället tacka alla lärare, nya som erfarna, som dag efter dag går till skolan med gruppers och enskildas bästa för ögonen. Förberedda för att vidga kunskaper, insikter och medvetande hos elever vars lärandelust och ork varierar på många ledder. Inte minst lärarna som minns sin egen barndom och ungdom. Det här sista kan vara mer betydelsefullt än man tror.

Jag vill tacka er som just nu har klasser med mycket studiero och många synliga framsteg och ofta har glädjen att få leverera aha-upplevelser som både syns, hörs och känns och liksom skjutsar iväg ungdomarna i utvecklingen. Ännu mer vill jag tacka er som den här hösten står i särskilt ansträngda och utmanande situationer, lägen som påverkar ert liv och mående.

Lärarna har en svåröverskattad betydelse för ett lands utveckling. På olika sätt måste deras situation förbättras i vårt land. Det upplevda stödet måste öka och belastningen minska. Fördelarna med att vara lärare, och möjligheterna att utföra jobbet, måste i förlängningen upplevas så pass stora att vi får se köer till lärarutbildningen.

Och till dig som lider av svårartad avundsjuka mot lärarna redan idag - utbilda dig snarast till lärare. Det står alla fritt.

Önskar er lärare en god dag och en god framtid!

...
Har avnjutit den senaste middagen på länge medan kvällen övergick i natt. Enbärssill från Camillas i Molpe i Österbotten och husmans med stekta ägg från Västerbotten. (Tycker förresten att Österbotten och Västerbotten borde mötas mycket oftare. Inte bara i min mage.)

Dagen var, som några redan räknat ut, inte helt optimalt planerad. Delarna var ok, men det blev för mycket helhet. Början var riktigt ok med mitt första husmöte på förskolan Örnen. Som ny vill jag vara med och lära mig verksamheternas verklighet så snabbt som möjligt. Vi talade om vardagfrågorna, men också om framtiden, om IKT-arbetet och Skolverkets PIM-utbildning för ökade datakunskaper som förstås också rör förskolan och förskolepersonalen.

Vi rektorer har under dagen vänt och vridit på nästa års budget tillsammans med kommunchef och verksamhetschef och gjort en hel del annat. Elevmöten har det också blivit. Arbetet vill gärna räcka till.

På eftermiddagen och kvällen blev det Dalabo för min del, kommunens just nu minsta förskoleverksamhet. Vi hann med både APT, en hel del samtal och ett besök av en myndighet inom utbildningssfären. Personalen och jag fick mycket information och de fick dessutom upprepat beröm för sitt arbete. Det var riktigt roligt.

Själv fick jag bl.a. en kanelbulle och det var inte heller dumt. På kanelbullens dag och allt. :-)

Efter arbetsdagens slut åkte jag direkt till partiets lokala månadsmöte inför måndagens KS. Vi hanterade både ärendena på KS-listan och en del annat. Inte minst decenniets kanske största fråga i Vännäs, behoven på Vegaskolan och frågan om ett eventuellt nybygge. Frågan om busslinjerna mellan Vännäs och Vindeln respektive Nordmaling diskuterades också. Linjerna som kostar kommunen mellan tre och fyra miljoner årligen är uppsagda för omförhandling och vad det innebär och inte innebär för alla Liljaelever från dessa orter ska jag komma tillbaka till. Det är många stora missförstånd och mycket onödig oro ute och går.

Sammantaget känns det här som en bra dag, trots minst ett möte för mycket. Träffarna med förskolepersonalen och även en del annat har varit mycket uppmuntrande. Uppiggande är även bevisen för att Bjurholm tycks attrahera ny och kompetent arbetskraft.

I morgon tänker jag inte börja jobba klockan sju.

...
Ok, lite överdrivet då. Jag såg i alla fall en ny syn i morse vid 0715-snåret i Vännäsby. Några lätt framåtlutade portföljbärare som kom från hembergsområdet, ilade runt kanten på järnvägsviadukten och försvann i riktning mot Vännäsby C. Målet var nog tvärbanans 0720-avgång.

Jag hörde nyss att det var 10 passagerare som fyllde på pendeln i Vännäsby vid den allra första turen som gick 0605 på måndag morgon. Blir spännande att höra hur resandeutvecklingen blir framöver. Det är inte utan att det verkar lite lockande att vandra iväg till Centralstationen och rulla in till jobbet på lite drygt en grisblink. Alltmedan man morgonkollar mailen eller bara vilar sig, beroende på vilket uppgör man har med arbetsgivaren.

Men, det dröjer väl tills pendeln går till Bjurholm.

...
Efter en en tämmeligen full och utdragen arbetsdag med uppgifter från både gamla och nya tjänsten ligger jag och läser Lpfö98. Läroplan för förskolan. Jag har under dagen hunnit med ett kort besök på den mindre kommunala förskolan och ett ännu kortare på den större.

Det är inga små saker som läroplanen säger att förskolan tillsammans med föräldrarna ska arbeta med. Inga obetydliga mål som ska uppnås. Förmågan till empati och omtanke om andra ska utvecklas. En grund för livslångt lärande ska läggas. Omsorg, fostran och lärande ska bilda en helhet i den pedagogiska verksamhet förskolan erbjuder. Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Deras utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedborgare ska främjas. Ett kulturarv ska överföras från en generation till nästa. Med mera, med mera.

Att man bara vågar söka ett jobb där förskolan ingår som en stor del. Jag har alltid haft stor respekt för arbetet med de allra yngsta. Det är så betydelsefulla år.

Det är inte första gången jag formellt har ansvaret för en förskola, men första gången jag har det i praktiken. Förra gången hade jag i.o.f.s. också en del närkontakt med verksamheten och barnen. Det var svårt att få till all planeringstid så rektorn (som det hette då) var tillsammans med en eller två till ute med barnen så att de andra skulle få den tid som behövdes. Ett par timmar en gång i veckan, när inte tvingande saker kom i vägen. Det kändes bra på flera sätt, jag vill helst veta hur det är från golv till tak där jag arbetar.

Spännande ska det bli. Roligt att få möta barnen och föräldrarna. Mycket har jag att lära. Mycket att tillsammans med medarbetarna fundera på kring utveckling och mål som ska uppnås.

Luftväxlingen har inte varit optimal på några av avdelningarna på den större förskolan. Imorgon är det meningen att några ur personalen där ska skriva på godkännandet av att ombyggnationerna får börja. Det känns väldigt roligt, men det är min företrädare och tekniska chefen som hållit i detta, jag har ingen del i det. Men jag hoppas att på något sätt få ha bidragit till förskolans stolta mål innan jag slutar hösten 2013.

Den ordinarie arbetsdagen avslutades med arbetsplatsträff för SFI:n, Svenska för invandrare. Tillsammans med gymnasiet och vux - och fritids- hör det också till mitt ansvar. Andra skeden i livet, andra förhållanden. Och även det spännande. Trots allt ogjort, olärt, opratat, oläst och oprövat känns det roligt med det nya mångfacetterade jobbet. I Sveriges minsta kommun.

...

Redan förut visste vi att Castorskolan skulle växa med några procent från i fjol höst till i år. Däremot var det en nyhet att hela kommunen hittills i år växt litegrann, med fyra personer.

Siffrorna kan hinna vända, men fyra personer motsvarar faktiskt en tillväxt på knappt 190 personer i Umeå. De flesta ler väl åt siffrorna, men för kommunerna som räknat med en viss minskning varje år är tecken på trendbrott välkomna.

Självklart hoppas jag att min barndomskommun och min nuvarande "arbetsgivarkommun" växer på sig. Det betyder mycket på många sätt för både helheten och olika verksamheter.

Det satt ovanligt mogna elever i klassrun 5 på Castorskolan härom dagen. Närmare bestämt 30 lärarstudenter från tyska Würzburg. Staden är en bayersk universitetsstad och en av Umeås vänorter. De blivande lärarna hade mycket olika studieinriktning, men delade intresset för Sverige.

Man var vid slutet av en två veckors vistelse i Umeå och ville se en skola på en mindre ort. De stackarna hade knappt kommit utanför universitetsområdet om man fick tro vad de sa. Man hade sett en liten sjö vid universitetet. Jag hann fundera på om det var dammen på Campus, men det måtte väl ha varit Nydalasjön.

Nu var man på väg till Älgens hus och ville gärna besöka Castorskolan. VI har inte haft den enklaste veckan, varken skola eller skolledning, och kunde inte ge dem det program de borde ha. Det hade varit roligt att få dela upp dem i deras ämesområden och låta dem möta våra lärare och elever, men det blev ett enklare program.

Deras handledare på universitetet hade förberett dem en del. Bl.a. hade man gått igenom Skolinspektionens senaste tillsynsrapport från Castorskolan. Jag fick svara på en del frågor kring hur vi ser på Skolinspektionen och vad vi hade gjort utifrån tillsynen.Det var så beviljat att jag hade Claudia Wieczorek till hjälp, hon både jobbar med turismen i Bjurholm och kommer från Tyskland. Jag höll mig mestadels till svenskan och lämnade grovjobbet till henne. Min skoltyska är tyvärr inte vad den borde efter sex studieår. Skulle ha underhållit den.

Lite roligt var det när vi träffade tyska Anne i köket och när de såg Dagmar Schröders namn och bild när vi gick genom kommunhuset och de hörde att kommunens oppositionsledare kommer från Tyskland. Jag sa att vi gärna tar emot fler tyskar.

Vi hade förstås tagit väl hand om 30 städare eller civilingeniörer också, men lärare är ju något speciellt. De här ska förmodligen komma i kontakt med 20-30 000 elever innan de går i pension, lågt räknat. Om de minns sitt besök i Sverige med värme och hälften av dem talar väldigt väl om norra Sverige och fem berättar vitt och brett om Älgens hus och Bjurholm så kan det bli riktigt bra. Förutom att det hör till hyfs och folkvett att ta emot långväga människor som vill se våra verksamheter. Här blev det både skolbesök, fika i kommunhuset och en liten tur till Agnäs - inklusive lite synpunkter på glesbygd och nordisk glesygdspolitik - innan man mötte älgarna.

Här skulle jag ha velat säga mycket om tyskan som borde vara mycket större på våra skolor, men det får bli en annan gång.

Däremot vill jag verkligen understryka det kloka i att värdar på universitetet tar sina besökare till Umeåregionens olika delar. Många är säkert stadsbor och vill och behöver se något annat än Campus och Umeå. Norrland är mer, mycket mer, än städerna.

Bjurholm skulle behöva ett ställe där en busslast också kan övernatta. Det här sista säger jag som Bjurholmsambassadör, inte som tjänsteman. ;-)

 

Sätter in några bilder från en trivsam svenskspråkig skola i Vasa, Gerbyskolan.

Klassrummen, som var asymetriska och olika stora, satt liksom ihop i kluster med utgångar i olika delar av skolan. På bilden ser vi tre klassrum, till vänster ett rum för specialundervisning. Lite av en "studiegård" som det skulle vara bra och roligt att få till i Bjurholm.

Olika saker gjorde att det blev ett lite tvärare slut på rapporteringen från Finlandsresan än planerat. I alla fall ett uppehåll. Ska sätta en slutpunkt i helgen, tänkte jag.

Innan dess blir det några skolbilder från andra sidan viken. Läraren i klassrummet sa att skelettet kom från en gammal skolchef. Det sa han nog för att han haft den finska skolchefen som var med som lärare. Jag tror det var av plast.

Ja, det gäller att sluta i tid. Jag gjorde det idag, som skolchef och högstadierektor. Lustigt nog slog en del av mina elever nytt läsårsrekord i rektorskontakt idag. Från måndag är det främst förskola och SFI jag ska ägna tiden åt.

...
Månaderna i Bjurholm blev fler än väntat. Jag skulle ha checkat ut i februari, men olika omständigheter gjorde att det blev 15 månader som "missing link-chef" mellan gammal och ny organisation.

Första oktober tas skolchefsdelen över av vår nye verksamhetschef Hans-Åke Donnersvärd och rektorsansvaret på högstadiet tas över av min kollega Gunilla Falk.

Det har varit roligt att arbeta i Bjurholm, Sveriges minsta kommun. Trots att det varit det mest krävande arbete jag haft. En del tycker inte att man ska nämna det där med litenheten alltför ofta. Kanske har man rätt, men för mig är det något väldigt fint. "Sveriges minsta kommun" är för mig definitivt en hederstitel. Det krävs något särskilt av medborgare, politiker och kommunanställda för att få en så liten verksamhet med så liten skattebas att fungera så bra som den gör. Av många krävs flexibilitet av mått som är helt okända i större kommuner. Men litenheten ger också möjligheter till kreativ flexibilitet, en möjlighet att göra och uppnå saker som andra kan ha svårt att få till.

Det har faktiskt varit så roligt att jobba i Bjurholm att jag fortsätter. Jag byter uppgifter och kontor, lämnar Castorskolan formellt, men blir till stor del kvar på Castor rent kroppsligt.

Från nästa vecka och tio månader framåt är det meningen att jag ska vikariera som förskolechef och SFI-rektor i Bjurholm. Det följer även med några ytterligare ansvarsområden och diverseuppgifter. Mina nya verksamheter har förmodligen några tuffa månader framför sig innan jag kommit i selen någorlunda, just nu är det mycket med de hittillsvarande.

Jag hoppas ändå att få bidra med något positivt till barn och personal på våra kommunala och enskilda förskolor liksom till elever och personal inom svenska för invandrare, gymnasiet och vux.

...
I Vasa har man tänkt introducera läsplattor i skolorna på sikt. I Sverige tänker vi oftast på dem från förskolan och upp till årskurs tre. Om det inte gäller praktiska yrkesutbildningar som kräver oömmare saker. Det är t.ex. inte så optimalt att skriva på en läsplatta.

Vasas svenskspråkiga skolförvaltning planerar att införa läsplattan från årskurs tre, men framförhållningen är betydande. Man räknar med att ha genomfört det 2020.

För mig känns det långt bort med tanke på utvecklingen. Vilka hårda och mjuka verktyg använder vi om fem år? Hur ser mobilerna ut och hur använder vi dem 2020?

...
Att jag hamnade i Vasa istället för i Närpes i natt gav ytterligare en dimension till resan. Jag fick tillbringa en timme i bil med en trevlig gymnasielärare som gav mig lite lärarperspektiv på den verksamheten, som jag inte hinner besöka.

Hon hade dessutom bott i Vännäs under en del av åren vid Umeå universitet där hon bl.a. tog en master i molekylärbiologi. Att hon hade en viss koll på Sverige gjorde samtal och jämförelser ännu intressantare. Jag kommer tillbaka till en del av vårt samtal. Ska bara säga att hon skrattade både gott och aningen misstroget när hon hörde att det utexaminerades 4 (fyra) kemilärare i konungariket Sverige förra året. Hon var själv lärare i bland annat kemi.

Nu har jag gått runt i Närpes stadshus och bl.a. träffat fritids- och kultursekreterarna. Den förstnämnde saknade tiden då han tog familjen till Agnäsbacken, "den bästa backen vi har härikring", över en weekend då och då. Han berättade också att man var över till Vännäs och tittade på ishallen där innan man gjorde en kopia i Närpes. Jag sa att jag hoppades att plattan blev bättre än den lutande och ineffektiva i Vännäs och han utbrast: "Och det säger du först nu!"

Kultursekreteraren var tacksam till Vännäs för alla åren med svensk radio och TV från vår mast. Han är själv kulturutövare på olika sätt och rynkar heller inte på näsan åt kulturgärningar som innefattar kultändare och traktorer. Hoppas att färjetrafiken börjar flyta bättre framöver. Österbotten och Västerbotten har mycket gemensamt och kan ha större nytta och glädje av varann än vi kanske tänker idag.

Återkommer kanske till stadsdirektören och en del han sa. Stadsdirektör är ett mellanting mellan kommunalråd och kommunchef, både vald och tjänsteman utanför fullmäktige. Borgmästare kanske?

...
Det är ganska mycket nu. En hel del att slutföra på den korta tid jag har kvar i nuvarande uppgift på Castorskolan i Bjurholm. Detta medan vardagens händelser och krav bombarderar en och samtidigt som man ska sätta sig in i nästa uppgift. Under en dryg vecka blir det dessutom båda jobben.

För övrigt ska det göras en kortare resa som jag bedömer som en av de mer intressanta jag gjort på nyare tider. Den borde också förberedas så att jag, "mina kommuner" och medmedborgare får maximalt utbyte. Mer om den trippen sen.

Nästa tur blir ut i älgskogen, om sju timmar. God natt!

...
Avbrottet på telefon- och datortrafiken på Castorskolan blev kortare än väntat. Våra duktiga "nätverkare" hittade snabbt vad som behövdes för att få ihop det hela

Det tycks inte vara en självklarhet i dagens läge. Koppartråd var ju koppartråd, men fiberkabel finns tydligen redan i flera inte alldeles kompatibla generationer. Kan kanske bli spännande när de här sakerna blir medelålders och behöver repareras?

Några medarbetare tyckte att de inte fått så mycket gjort på länge som denna dag utan omvärlds- och serverkontakt. Någon undrade om det inte t.o.m. vore bra för produktiviteten om uppkopplingen försvann lite oftare. ;-)

När telefonen fungerade igen fick jag bl.a. ett samtal om särskilda behov. En kvinna frågade om jag kunde svara på om vi på Castorskolan kunde hjälpa en elev som hade ett speciellt funktionshinder. Jag svarade ja och drog in lite luft för att starta ett, som jag trodde, längre samtal. Men då tog det slut.

Den vänliga kvinnan berättade att man testade kommunväxlar, eller om det var kommuner som helhet, för att se hur snabbt man kom fram till rätt ställe. Och om man alls gjorde det.
Jag gissar att det ofta kan vara enklare i Sveriges minsta kommuner än i de största.

...
Efter ett missöde är Castorskolan och biblioteket nästan helt bortkopplad från telefon- och datornätet. Det här kommer att påverka oss några dagar, osäkert hur många.

Så, den som har svårt att få kontakt med oss de här dagarna vet nu varför det inte är som vanligt.

...
Idag har det varit barn- och utbildningsnämnd i Vännäs. Den största frågan alla kategorier inom vårt område under decenniet är egentligen inte nämndens, men diskuterades en hel del. Återkommer till den, säkert många gånger.

Ikväll är det partimöte och vi ska gå igenom måndagens kommunstyrelseärenden. Den stora frågan lär bli budgeten och ekonomin som inte är den bästa, trots flera ekonomiskt goda år för Sverige.

Det vore behändigt att få göra som en och annan som resonerar som så att "pengarna ska inte få styra". Man tycks ha uppfattningen att man inte behöver bry sig om hur mycket som finns i plånboken innan man handlar. Förhållningssättet fungerar dåligt både i privata och offentliga sammanhang. Investeringar lånefinansierar man och avbetalar på rimlig tid, men det går inte att ligga på minus i den dagliga driften.

Sannolikt blir det mer politik framöver då mina dagliga arbetsuppgifter förändras. Det blir säkerligen tillräckligt att göra även detta år, men jag räknar med att det ska finnas mer fritid att lägga på uppgifter hemma i Vännäs.

...
Kommit hem från två intensiva och huvudsakligen intressanta dagar på Aktuell Skolpolitik i Piteå.

Lars H Gustafsson och olika representanter för Skolverket, Skolinspektionen, SKL m.fl. har turats om att fylla skolpolitiker och förvaltningsfolk från Norr- och Västerbotten med intryck, frågor, farhågor och inspiration.

En del av det vi hört kommer att få vissa konsekvenser redan på Bjurholms Kultur- och utbildningsnämnds sammanträde på måndag. Kanske också på Vännäs Barn- och utbildningsnämnds sammanträde på torsdag.

Något som på olika sätt understrukits väldigt skarpt är att kommunfullmäktige självt är den yttersta garanten gentemot staten vad gäller skolans kvalitet, styrning och uppföljning. Det är nog inte så rasande välkänt hos alla ledamöter. Man kan diskutera det rimliga och möjliga i detta, men så ser det ut.

Idag har det varit två sammanträden i Skellefteåtrakten, ett ska avslutas på telefon om en stund. Hoppas det kommer lugnare helger framöver.

Det blev inte så mycket av hantverksrundan för oss i helgen. Delvis beroende på annan prioritering, delvis på att vi inte hittade det vi sökte.

Något vi hittade var i alla fall "Gubben" i Vännäsby. Stället har visst funnits 5-600 fågelmetrar bort från oss, på Vårdhemsvägen 5 i Vännäsby, i cirkus 13 år. Så det var väl på tiden man hittade dit. Intressanta och välarbetade hantverksalster av olika slag och härkomst.

Trevligt att både Nordmaling, Bjurholm, Vännäs och Vindeln var med på hantverksrundan den här gången. Nu har Umeåregionens kranskommuner ett år på sig att öva och samköra så att man är på bettet till kulturhuvudstadsåret 2014. Ett utvecklingsområde är skyltning och kanske en detaljerad "kulturkarta" med inskrivna adresser för GPS:er.

...
När jag skrev förra inlägget såg jag att bloggen slagit över på tre miljoner öppningar.

Hade ju varit smickrande om det varit så, men några omgångar har det varit något som inte stämt med räkneverket. Minns någon dag då det tickade in öppningar som var helt uppåt väggarna orimliga.

Men, säger ett tack till er av kött och blod som brukar läsa bloggen. Med behållning eller irritation. ;-)

Både åttioåringar och åttaåringar och därunder hade hittat till Näsmark idag. Många barnvagnar var också på området. Den här gossen satt, eller stod, en bra stund i den här lastbilen. Han akompanjerade körningen med diverse ljudeffekter.

Ekipaget han "körde" var inte dyrt lackat, bara snyggt.

Det är nästan så att en gammal sopbilschaufför får en tår i ögat. Sopan från J-O Hedlunds i Frostkåge både segrade i kategorin "Övriga" och totalvann årets prestigefyllda Näsmark Trophy. En sopbil!

På ett sätt är det inte mer än rätt. Om de här bilarna inte gick i närmast kontinuerlig drift skulle det bli som det ser ut när man studerar bilen närmare.

Tur de här gynnarna är lackade.

Och att rabiesråttorna, eller vad de nu har, sitter där de sitter.

Är det multumstora fläskängrar, eller vad är det?

Här inne är det också snyggt och fint, med vit halvantik Scaniaratt och allt. Även om alla sopåkare inte har den här miljön så har det ändrats en del på 40-50 år.

Kommer lite fler bilder vad det lider.

 

Det här är mannen. Stellan Olofsson framför sina "Panterbilar". Han som för något halvt decennium sedan fick idén att ordna en lastbilsutställning på en åker bakom huset i byn Näsmark i Sveriges minsta kommun Bjurholm.Han är definitivt inte ensam om jobbet, men jag tror att han är drivkraften.

Idag genomfördes den hittills största omgången av "Näsmark Thropy". 98 brukslastbilar - de som på olika sätt får samhället att rulla - och mer folk än någonsin fanns på plats. Efter ett tag stod det mer än 800 besöksbilar på parkeringen, fast några "bara" stannade en timme eller två, och man fick öppna en helt ny åker att parkera på. Efter ytterligare ett tag slutade man ta betalt för att röstlapparna helt enkelt tog slut. Totalt talades det om 3-4 000 besökare. I kommunen med 2 425 invånare.

Ännu fler företag och organisationer av typen Handelsbanken, div lastbils- och utrustningsleverantörer och Transportarbetarförbundet fanns också på plats i år. Får vi se ytterligare ett år så blir det till att vara ute i tid för utställarna. Stellan vill kunna ha utställningen på nuvarande ytor, den ska inte bli mycket större vad gäller antalet lastbilar.

Det blir mer bilder framöver, har inte haft tid att skicka ut fler ikväll.

...
Att gå från semester till att starta skolåret är intensivt, mycket intensivt.

Visserligen är det måttligt med människor närvarande första veckan, men det är mycket att hantera och fundera över. Av både smått och stort. Den här veckan har det varit även andra saker som tagit energi och fokus. Inte på ett negativt sätt, men ändå.

Idag är det andra intressen som odlas en smula. Vi åker strax till Bjurholm (!) och Näsmark Trophy. Där, på en åker vid gården, ordnar den entusiastiske och gränslöse åkaren Stellan Olofsson utställning av fina brukslastbilar från nära och fjärran. Evenemanget brukar samla mer folk än vad som bor i hela kommunen. Stora och små, unga och gamla.

Vissa dagar skulle det kännas lockande även att köra lastbil. Men, hur trivsamt det än verkar så påminner mig min fru då om min sociala sida. Det är ju det där att det är så roligt med människor också. Och att få saker och människor att utvecklas och fungera med varandra.

...
Det är alltid speciellt att komma tillbaka till jobbet efter semestern. I mer komplexa uppgifter är det inte enklare direkt. Jag har hört många stöna över jobbstarten så här i slutet av sommaren och har väl inte direkt längtat tillbaka själv. Men...

Som många gånger förr, det känns ganska bra. Faktiskt riktigt bra. Den första arbetsdagen har varit omväxlande och, ja, riktigt rolig. Trots att jag aldrig hann igenom alla mail, däremot hann få förstå att mycket har kommit till och en del har komplicersts sen jag gick på semester.

Enligt en säker källa är det det bästa för människan här under solen om hon kan få känna glädje under arbetet. Och visst är det så. Att rätt ofta få glädjas där man lägger så mycket tid, kraft och energi. Antingen i arbetsgemenskapen, uppgifterna, nyttan för andra, resultatet eller alltihop. Lön och bekräftelse har förstås också sin del i tillfredsställelsen.

Oj vad de här raderna kan skrivas och klankas sönder och samman. Men det bryr jag mig inte om. Om du har arbete eller inte, uppgifter finns. Jag önskar dig riktigt god arbetslust!

Ett café där det ser ut så här där man ska ställa disken är ju svåremotståndligt.

Då finns många andra charmdetaljer också. Förutom allt gott. Sommarcaféet i Järnäsklubb startade i något som liknade en friggebod, men växer lite eftersom i sin somriga enkelhet.

Ett tag igår kväll var alla vid borden längs den solvärmda vågbrytaren bjurholmare (mer eller mindre) och det blev en del snack mellan borden. Annars kan det talas lite olika språk. Ibland förtöjer båtar som är långt hemifrån.

...
Idag har tröttvädret tagit sin tribut. Efter semesterresande och därefter en helg i Byske har det varit lågt effektuttag idag. Känns som om molnen kommit med både regn och seghet.

Den sista semesterveckan börjar annars fyllas med saker och ting, den blir inte så fri som jag trott. Ska få göra en del som jag aldrig gjort förr och sånt är ju alltid intressant när man är nyfiken av sig. Något besök på jobbet blir det också.

Tiden i Bjurholm går annars mot sitt slut och det blir spännande att se hur "avrundningen" på jobbet ska bli. Nye verksamhetschefen kommer den 13 augusti och flera saker ligger på och ska hinnas med innan jag städar ut i slutet av september.

Snart tänkte jag börja blogga igen efter en liten semestersvacka. Men det kanske är dumt. Verkar vara fler läsare när man nästan inte skriver. :-)

...
Idag blir det en tur till på Vännäsdagarna. Jag misstänker att det är en del opratat och även ohandlat. En del kokat, gräddat, stekt och rökt.

Igår kväll träffade jag åtta av "mina" avgående nior från Castorskolan. Soliga och i fint skick vad det verkade, odlandes gemenskapen sista sommaren innan livet sprider dem i tillvaron. Till hösten blir det fyra olika orter och ännu fler skolor för bara den här lilla gruppen. Spänning, förväntan och vemod. Det sistnämnda motverkas litegrann genom reseåterträffen vi ska ha i höst.

Jag blev påmind om ett ouppfyllt löfte. Det är hög tid att rensa det knappa 1000-talet bilder från Brysselresan för distribution till eleverna.

Man får väl hoppas på någon regnig dag framöver.

Idag bröts den relativa tystnaden i skogen av ett bekant ljud. Lilltraktorn som vände höet nedanför stugan. Jag såg inte vem det var, om det var far eller son, men när slåttern var ett grupparbete för 60-70-80 år sen brukade salig farfar och hans medhjälpare klättra upp till platsen där jag och stugan står och dricka kaffe.

Hade jag inte haft lite tidspress med det jag gjorde hade jag bjudit upp den nu ensamme arbetaren på kaffe idag också.

Det blev en del Bjurholm även i helgen. I fredags var det ambassadörsträff, för vilken jag hade tagit ledigt. På kvällen var det traditionen "Ellens crusing" som infaller på fredagen under marknadshelgen. Jag har handlat mat av henne en och annan gång på "Nian" vid busstationen, men inte vetat vad hon hetat.

Ellen, som jag tror kommer från södra Småland eller Skåne, tyckte för ett antal år sedan att det kunde finnas en crusing även i Bjurholm. Så hon drog igång en. Fordon dyker upp av de mest skilda slag och besökarantalet ökar år från år. I bakgrunden här ovanför ser vi Ellens gamla pärla, Datsun tror jag. (Visade sig vara en Mazda)

Regnet begränsade fotandet, men det blev några bilder.

En av de finare Fiat-bilar jag sett. Renoverad från skrot av gentlemannen närmast bilen. Fattade jag rätt var det Tages första bil som han många år senare tog hand om resterna av. Klädseln är uppsydd i Italien och det sägs att Fiat velat köpa bilen, men fått nobben.

Jag är svag för barndomens PV:ar. Här en Marroonröd 50-talare.

En nyare Amazon B18 Sport med Overdrive är heller inte fel.

Den motorburna ungdomen diskuterar Oldsmobile.

Och nerifrån sker en viss tillväxt.

Lycka till framöver, Ellen!