...
Fick just syn på den här artikeln och filmsnutten om Liljaelever ute på jobb hundra mil söderut:

http://www.vk.se/806183/elever-lackar-at-racingteam

Roligt att se elever som utbildar sig mot jobb som finns på arbetsmarknaden. Tyvärr ser det ut som sökningarna till de ganska jobbsäkra utbildningarna minskar. I en del fall kan det handla om högskolebehörigheten. Den går att lägga till, relativt enkelt. Den saken borde inte hindra någon att gå en utbildning som troligen leder till ett jobb efter gymnasiet.

Sen bör vi släppa på prestigen fortare än kvickt och se till att man kan välja en enklare variant på gymnasiet om man vill. Inte som nu en svårare som ger högskolebehörighet om man vill det. Då tror jag många fler elever kommer rätt.

...
Inte gick det helt av sig själv att ställa om sig till arbetsdag i morse. Jag drog ut på procedurerna och nyttjade flextid för att inte omställningen från juldvalan skulle bli alldeles för våldsam.

Nu sitter jag på Bävern och smälter en god och sen lunch över kaffekoppen. Tittar ut över Ångermanbalen som svept in sitt huvud i moln. Allt är nysnövitt och vackert, trots att solskenet är bortfiltrerat. De som tillbringar dagen i Agnäsbacken har det säkert mycket bra.

Men det har jag också. Att få börja arbeta när det är lugnt på arbetsplatsen är väldigt skönt. I lugn och ro arbeta bort mailen, börja stoppa in årets daton och annars få ta ungefär en sak i taget, det är en väldigt bra start på arbetsåret.

Vissa saker irriterar en smula, men sporrar mer. Det är när man ser hur vissa bidrag som delas ut per kommuninvånare blir större i städer än i små kommuner, ibland dubbelt så stor, fast verksamheten rimligen blir dyrare i små enheter. Här finns något att bita i framöver. Det finns också en del annat att tugga i sig. Som det ser ut får Bjurholm mindre pengar med det nya utjämningssystemet. Umeå, Bjurholm, Dorotea och landstinget ser ut att bli förlorarna. Resten går plus, förutom vad man kan drabbas av pga landstingets starkt minskade bidrag.

Det är roligare att få mer pengar än att få mindre, men det är nog inte mycket att göra åt. Det gäller att fortsätta leverera en så bra verksamhet som möjligt, men ännu effektivare.

...
Att ta bort människors gnista och engagemang för jobbet kan vara fort gjort.
Men det kan ta lång tid att betala för det.

Olika saker gjorde att det blev ett lite tvärare slut på rapporteringen från Finlandsresan än planerat. I alla fall ett uppehåll. Ska sätta en slutpunkt i helgen, tänkte jag.

Innan dess blir det några skolbilder från andra sidan viken. Läraren i klassrummet sa att skelettet kom från en gammal skolchef. Det sa han nog för att han haft den finska skolchefen som var med som lärare. Jag tror det var av plast.

Ja, det gäller att sluta i tid. Jag gjorde det idag, som skolchef och högstadierektor. Lustigt nog slog en del av mina elever nytt läsårsrekord i rektorskontakt idag. Från måndag är det främst förskola och SFI jag ska ägna tiden åt.

...
Det är ganska mycket nu. En hel del att slutföra på den korta tid jag har kvar i nuvarande uppgift på Castorskolan i Bjurholm. Detta medan vardagens händelser och krav bombarderar en och samtidigt som man ska sätta sig in i nästa uppgift. Under en dryg vecka blir det dessutom båda jobben.

För övrigt ska det göras en kortare resa som jag bedömer som en av de mer intressanta jag gjort på nyare tider. Den borde också förberedas så att jag, "mina kommuner" och medmedborgare får maximalt utbyte. Mer om den trippen sen.

Nästa tur blir ut i älgskogen, om sju timmar. God natt!

...
Idag har tröttvädret tagit sin tribut. Efter semesterresande och därefter en helg i Byske har det varit lågt effektuttag idag. Känns som om molnen kommit med både regn och seghet.

Den sista semesterveckan börjar annars fyllas med saker och ting, den blir inte så fri som jag trott. Ska få göra en del som jag aldrig gjort förr och sånt är ju alltid intressant när man är nyfiken av sig. Något besök på jobbet blir det också.

Tiden i Bjurholm går annars mot sitt slut och det blir spännande att se hur "avrundningen" på jobbet ska bli. Nye verksamhetschefen kommer den 13 augusti och flera saker ligger på och ska hinnas med innan jag städar ut i slutet av september.

Snart tänkte jag börja blogga igen efter en liten semestersvacka. Men det kanske är dumt. Verkar vara fler läsare när man nästan inte skriver. :-)

...
Har idag släppt det jag måste, borde, tänkte och vill göra. Trots att regnet negativt påverkar flera verksamheter och personer jag bryr mig om så känns det just nu tämligen trivsamt. Det känns ännu mer ok att bara tupplura och ta det lugnt.

Semesterkänslan är inte alldeles given. Några ansvar och överhängande arbetsuppgifter finns som ingen semesterlagstiftning i världen lyfter över på någon annan och en hög viktigheter som kom med från Castorskolan väntar i hallen. I morgon ska jag bland annat tala en och en halv gång, om vad är inte alldeles klart, och på tisdag eftermiddag ska jag jobba ett tag. Var jag däremot jobbar om femtio dagar, om världen står och jag får leva, det är högst osäkert.

Det finns grogrund för viss oro kan en och annan tycka, men idag känns det verkligen som semester. Att allt inte tar "tvärslut" kan också ha sin finess. Man slipper tvärbromsmigrän som jag provat ett par gånger i livet när jag försökt gå från 180 till totalvila på ett ögonblick.

Sen finns ett gammalt tänkespråk med för mig okänt ursprung, men kärt och användbart innehåll:
"Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett och idag hjälper Herren."

...
Vi borde satsa mycket mer på yrkeshögskolan än vi gör. När man ser den extremt höga andel som får jobb efter genomgången utbildning måste man fundera på om vi fördelar utbildningsresurserna rätt.

http://www.yhmyndigheten.se/

...

Är ganska stolt över "mina" kommuner som båda klättrat i Svenskt Näringslivs ranking över företagsvänliga kommuner.

Vännäs har klättrat 23 platser och hamnar på 115:e plats i Sverige. Mycket bra för en Norrlandskommun. I norr tycks vi av någon anledning inte vara lika företagsvänliga, vilket kan få vissa följder. Företag ger arbeten. Något som gläder mycket är de fantastiskt fina siffrorna för allmänhetens, politikernas och de kommunala tjänstemännens attityder till företagande. Negativa siffror för kommunens konkurens med företag kan förbättras.

Alldeles väldigt bra är Bjurholms prestation. Där klättrar man 11 pinnhål och landar som nr 49. Norrlandsbäst! Negativt är att nyföretagandet kunde vara bättre, fast det är bäst i Västerbotten. Att skolans attityder mot företagande ska ha sjunkit så mycket förra året att vi börjar närma oss Sveriges kommunala genomsnitt har jag svårt att förstå. Tänker fråga Katarina Folkesson om den siffran i dag.

Vi tänker dra vårt strå till stacken på Castorskolan. Om någon dag eller två ska jag berätta mer hur vi med början den 7:e maj vill stimulera mer till kvinnors nyföretagande i Sveriges tredje företagstätaste kommun - Bjurholm.

Man ska väl ta sådana här "skönhetstävlingar" med en liten nypa salt, men inte bara strunta i dem heller. En fingervisning ger de.

...
Såg idag att det aldrig funnits större andel företagare i Västerbotten än nu. Lite tveksam är jag nog. När snart sagt varannan västerbottning levde på sin egen mat som småbrukare borde det väl ha varit fler?

Har en stund suttit och vänt på företsgsidéer med en som är sugen på att jobba med något eget. Det krävs både flödande arbetslust, mod, startkapital och realism om något ska verkställas. Klart är i alla fall att Sverige har behov av många företag som blir bärkraftiga. Vi har legat väldigt lågt på den europeiska listan över nyföretagande under många år.

...
I SvD står det att människor över 50 sällan vågar byta jobb och att 25 % av oss råkat ut för att bli åldersdiskriminerade i arbetslivet. Är det så illa?

Jag tycker att åldersdiskriminering är ett otyg åt vilket håll den än slår. Redan Paulus skrev till sin vän Timoteus i 1Tim 4:12: "Ingen får förakta dig för att du är ung". Bibeln varnar också för att förakta äldre. Människor oavsett ålder är människor och ska inte föraktas.

En av mina nyrekryterade medarbetare är 63 och det fanns äldre alternativ. Snart hoppas jag få anställa någon eller några riktigt unga och nyutbildade. Det finns de som tror på åldersmässiga monokulturer där alla kan gå omkring och liksom spegla sig i varann. Låter mindre bra. Förutom att man missar vissa dimensioner och en hel del erfarenhet på vägen blir ju alla så småningom gamla samtidigt då.

Det finns hur som helst både 50- och 60-plussare som vågar.

...
Ibland blir det mest bara dröm.

Läste igår hur företagen har svårt att hitta arbetskraft. Inte människor, men sådana som har gångbara utbildningar och kunskaper (inte alltid samma sak). Det är inte första gången man hör om detta, men det blir inte roligare ju oftare man hör det. Att några företag står mellan att flytta verksamheten eller att importera arbetskraft när så många är arbetslösa är frustrerande.

Jag tror det krävs mer klarsyn och rakare besked både hemma och i skolan. Det finns många populära yrken där det inte finns plats för så många utövare. Att utbilda sig i riktning av ett sådant kan vara ett stort vågspel.

Nyligen mötte jag en ung man som hade en dröm. Det kändes som om jag lurade honom om jag inte sa vad jag trodde, att möjligheten att ha den drömsysselsättningen som yrke var väldigt liten.
Däremot finns möjligheten att ha den som fritidssysselsättning, det sa jag också.

Vi behöver bli bättre på att motivera de unga att verkligen ta vara på sina möjligheter och utbildningens väldiga förmån. Siktar man dessutom in sig på verkligheten tror jag chansen är mycket större att en hel del drömmar kan gå i uppfyllelse också.

...
På väg till gräsklippning i skogen passade jag på att insupa lite jobbatmosfär i eftermiddag. Så det inte ska bli för abrubt nästa tisdag, tänkte jag. Det var ganska tomt i korridorerna den sena timme som jag kom. Helt i skolan och nästan i kommunhuset. Jag hann i alla fall sinka en av de kvarvarande klipporna en smula i hennes arbete. Hon räknade med att det skulle bli en "rivstart" efter semestern. Låter ju lovande.


Digitala stämpelklockan var installerad i den uppfräschade datorn så jag bekantade mig med den. Jag har knappast provat det här med reglerad arbetstid förut, men det borde väl gå att vänja sig vid det också. Omgivningen har gett mig några goda överlevnadstips som jag tänkte försöka följa när jag börjar på allvar. Några med anknytning till arbetstiden.


För den som är van att ha ett finger med i det mesta som sker, som det är i de ännu mindre sammanhangen, känns servicen i Bjurholm fantastisk. Saker händer, förbereds och levereras från olika håll, så har jag upplevt det hittills. Den delen av jobbet kommer jag att gilla.


I skogen var det vackert när jag kom. Sol och regn samtidigt. Nästan alldeles tyst. ...

Sitter på kontoret på Björkskolan efter att ha konfererat med den kommande rektorn ett tag. Vi har pratat ihop oss lite om både stort och smått.

Är annars inte fullt välkommen hem, vilket känns lite märkligt.

Det är inte riktigt som det låter. Frun har varit till ett ställe som heter Bryssel medan jag var borta. Det är inte bara en av Europas fulare städer, där kan man också få en släng av en sjukdom som man annars brukar få i Afrika (inte malaria eller denguefeber direkt, men ändå). Eftersom hon vill ha mig fullt frisk tycker hon att jag borde hålla mig borta ett par dar.

Inte lätt. Har ett och ett halvt viktigt möte i södra länsdelen i morgon och ska vara senast 0800 på onsdag i Skellefteå. Blir nog en snabbtur till Vännäsby i alla fall.

Resterande Kenyainslag får komma om några dagar.

...

Stod och packadei afrikakofferten när jag fick ett samtal här i morse.

Jag fick utan större bedövning ett erbjudande som heter duga för en enkel man som lärt sig det mesta han lärt sig på annat sätt än det gängse. En utmanande uppgift på närmare håll än där det huvudsakliga arbetet sker idag.

Inte lätt. Dummare skulle man inte bli och det skulle inte växa mossa på stenen, men det är ju det där med risken att bli befordrad över sin kompetensnivå....

...

Pratade nyss med en bekanting som i mogna år gör ett riktigt lappkast. Mellan 50 och 60 bara säger upp sig och byter inriktning helt och hållet.

Jag tycker sånt känns uppfriskande.

...
Ju mer man hör och läser om arbetskraftsbrist desto mer funderar man på var det gått fel. Är det av missriktad snällhet vi tvekar att tala med de unga omkring oss om detta med jobb- och framtidsutsikter när det blir dags att välja utbildningar? Eller är det av likgiltighet?

Något som kan oroa riktigt ordentligt är frågan var de nya teknikerna till det högteknologiska samhället ska komma ifrån när stora hopar av de gamla pensioneras. Det är mycket teknik som ska underhållas, ersättas, uppfinnas och nyinstalleras. Det går förstås att importera den arbetskraften, men det känns ganska snett om det ska ske i stor utsträckning.

Här tror jag att det behövs göras breda insatser på flera plan. Nu.

...

Jag moraliserar inte heller i denna fråga.

Det är klart att man som toppolitiker samlar på sig mycket erfarenhet, kunskap och kontakter som är till nytta i näringslivet. Företagsamhet är inte till skada och ska ses som den nyttiga verksamhet den är. Företagen gör vårt samhälle möjligt.

Men det känns plötsligt mer klart att Per Nuder menar nej med sitt nej.

Med en kulminerande infektion kring några friskolor med undermålig verksamhet och mycket missriktad kritik mor friskolor i allmänhet kan det bara på grund av den kopplingen bli svårt för Nuder att få acceptabel acceptans i partiet.

Å andra sidan verkar inte friskoleengagemanget påverka Bodström. Något som tyder på att organisationsformerna inte är så heta som det kan verka utanför vissa medier.

Den som lever får se.

 

...
Dagens välbesökta KF-sammanträde varade fram emot åttasnåret ikväll. Det är en del att säga om det som timade, men det ska jag inte göra, nu. Andra får börja skriva.

Tidigt i morgon bitti ska jag vara i en annan del av länet för en "ömsesidig" jobbintervju. Man vet inte hur vädret är då och i snöväder kör jag hellre kända vägar i mörker än dagsljus, så det bär snart iväg. Det finns en säng ledig hos goda vänner.

Det har varit osedvanligt mycket körning på slutet, men snart ska det väl bli lugnare.

...
Borde tänka på morgondagen rent bokstavligt, främst genom att sova. Men morgondagen i bildlig mening tränger på.

När söndagen är över måste jag svara på ett jobberbjudande och det känns inte bara klart och lätt. Trivs just nu bra med mix, omväxling och relativ frihet. Inte minst lyxen av att till stor del vara färdig med jobbet när det är utfört.

Men först kommer fjärde advent. I en av de äldre texterna, Filipperbrevet 4:4-7, står det: "Gläd er i Herren Alltid." Det står också om en annsn av Guds folks stora förmåner. Titta gärna efter.

En av dem som nu berättar om verksamhet kring ensamkommande ungdomar har en förälder som kom flyttande från ett annat nordiskt land i slutet på 40-talet.
Föräldern gick upp på sjukhuset och frågad om jobb. Det var bara att börja dagen efter. Lite eljest har det blivit.
En nu väletablerad f.d. flykting berättade nyss att han fått 4 jobb i Sverige, alla efter egna initiativ och utan annan hjälp.
Inget är omöjligt idag heller.

...

Ibland hamnar man i lite lustiga lägen när man hör sig för om jobb.

Enligt min korta erfarenhet finns det situationer där man inte tas på allvar.  Det har inte varit där jag haft för skrala kvalifikationer, som när jag kollade ett arbete där det efterfrågades fler aktiva språk än jag har. Nej, det är där man anses överkvalificerad eller där folk utifrån vad man gjort tidigare inte riktigt tror at man vill ha jobbet.

Det finns jobb som jag under lång tid längtat till ibland. Det där arbetet som man inte tar med sig hem och som inte tar så mycket hjärta och hjärna. Som har inslag av omväxling och en lockelse på grund av någon läggning man har. Som kanske skulle ge utrymme till andra uppgifter och utmaningar vid sidan om arbetet. Jag tror många av oss skulle må riktigt gott av kroppsarbete eller andra jobb där tanken både krävs och är fri. Hela livet eller en tid. Problemet är ofta statustänkande.

I veckan har jag mötts av humoristiska småleenden vid ett par tillfällen när jag hört mig för om arbete. Inte alls elakt, men uppenbart har det känts lite otroligt att jag egentligen velat ha jobbet. Hade jag inte kunnat tänka mig det hade jag inte frågat.

 

...

Jag ska inte säga att förväntninarna var låga, men de överträffades i alla fall med råge. Har i förmiddags fått min allra bästa erfarenhet (av de få jag haft) av Arbetsförmedlingen, i alla fall som jobbsökande.

En ärrad veteran med bakgrund i näringslivet gav rak, klar och relevant information som man kan behöva om man som arbetssökande funderar på att starta eller ta över ett företag. Flera mycket handfasta, potentiellt lönsamma och kloka råd har vi också fått kamma in. Det var ett riktigt intressant och inspirerande möte.

Ett av resultaten blev också att jag klev över till AF i Vännäs på stående fot. Det kanske gör att mina framtida erfarenheter inte blir lika allmänt relevanta, men man måste ju se till sitt eget hus. Här i Vännäs var information inhämtad och flera tankar tänkta i förväg, innan vårt första möte. Den omedelbara, aktiva coachningen och engagemanget för oss båda som kom kändes i klass med rekryteringsfirmornas. För min bättre hälft initierades en helt ny och tänkbar jobbinriktning, fast det var företagande som var huvudspåret. Mycket kan bli lättare och mer vitalt i mindre sammanhang, det personliga engagemanget ligger närmare till hands.

Det hann också bli en del insikter från andra delar av AF:s som man kan ta med sig in i politiken. Det finns utvecklingsområden, både i praktik och politik.

Nu ska jag titta in på ett ställe där jag skulle kunna tänka mig att arbeta. Av några av veckans erfarenheter har jag lärt mig att det inte är säkert att de kommer att ta mig på så fullt allvar som jag skulle önska. Återkommer om orsaken till det.

...

Det är omtumlande att läsa vad som lades ut om Arbetsförmedlingen i SvD ikväll.

Jag vet inte hur rättvisande artikeln är, men den bör läsas av den som är samhällsintresserad, är ung eller har unga arbetslösa kring sig.

Härom dagen var jag på inskrivning hos arbetsförmedlingen. Första samtalet blir en av de de sista dagarna i oktober. Jag ska inte klaga på mottagandet, det var mycket bra, men samtalet kändes väldigt långt bort även för en lugn och stillsam 51-åring. Jag har iofs några samtal på AF innan, men det är utanför ordinarie arbetsförmedlande.

Idag gick jag förbi de rekryterings- och bemanningsföretag jag känner till i Umeå. Tänkte  boka en tid för ett samtal. På två av ställena blev det samtal direkt, ett längre och ett kortare. På det första fick jag ett hedrande och lätt skrämmande förslag, men det känns spontant som alltför många timmars dagspendling. Jag lärde mig också mycket om detta med att läsa och värdera jobbannonser. Det behövdes, jag har sällan läst sådana alls och har som sagt aldrig sökt jobb skriftligt innan senaste veckan. Som helhet upplevde jag mottagandet på ställe ett fantastiskt bra. Det var full fart direkt och man kände sig nästan som hemma.

På ställe två var det telefonmöte, men på ställe tre hann vi med ett lite spontant samtal mellan två av handläggarens uppdrag och kom igång rätt bra. Där var det också "verkstad".

Arbetsförmedlingen har ett helt annat uppdrag, är en myndighet med rättsäkerhetskrav och mycket annat. Man ska ta emot alla, agera utifrån sitt givna uppdrag och sina regleringsbrev och hålla de stora systemen fungerande. Man hanterar många stora och delvis nya frågor som de fläckvis konkurrerande rekryteringsföretagen slipper.

Efter att ha läst SvD-artikeln tror ändå att Arbetsförmedlingen måste rusta ett lättrörligt kavalleri och några "jägargrupper" som kan agera även på territorium som Arbetsförmedlingen inte äger.  Man måste ha mer stående trupp, sådana som kan agera direkt.

Det låter alltför skrämmande att arbetsförmedlare i snitt bara förmedlar ett jobb till unga var femte månad och att bara 8 % av de mellan 15 och 24 som fick jobb 2009 hade hjälp av arbetsförmedlingen.

(Ni som ev tänker hoppa på mig, klicka och läs SvD-artikeln först)

 

..

Föreläsningarna kring centrala företagsfrågor satte igång många funderingar. Tankarna studsade mellan mycket olika områden.
Har inte fått något gensvar på ansökningarna till de mer avgränsade och översiktliga arbetena. Självklart inte heller från de som kräver mer tankemöda och engagemang och har "stoppdatum" längre fram. Å andra sidan har det inte gått många dagar.
Privat kommer det in förslag, senast nyss på rådhustorget. Det tycker jag är trevligt.
Avtalat tid med en tjänsteman nästa vecka för att få svar på frågor kring ett speciellt intressant område. Har ett annat möte med en kollega till honom nu på fredag.
Första samtalet med min handläggare ligger drygt tre veckor bort. Det hade varit roligt om någon annan kunde få sin väntetid kortad genom att få den tiden. Vi får se.

Idag halkade Agneta och jag in på ett par föreläsningar kring företagande. Förmiddagen var bra.
Just nu finns tankar på både statligt, kommunalt, privat och "eget" arbete. Några av sakerna vi funderar kring innebär ett eget företag. Det är inget vi är främmande för. Vi har knogat en del både i mammas och vårt eget företag. Arbetet i Mariaskolan var också mycket företagsliknande.
Vi har ett företagsförslag på lut, men också ett förslag som innebär företagande i den sociala sektorn.
De jobb jag hört mig för om pendlar mellan nästintill kroppsarbete, sådana man inte "tar med hem", och sådana som kräver massor av engagemang.
Svårt med lagom.

...

Med ett öga och ett öra har jag följt riksdagsdramat, med märkliga tryckningar, toabesök, SD-utskottsplatser och annat.

Finns mycket att säga, men jag gör inte det. Konstaterar bara att SD inte blev vågmästare. Det blir de andra dagar, både i utskott och plenisal.

Min dag har varit annorlunda, jag har varit på Arbetsförmedlingen med mig själv. Där har har jag varit många gånger då har jag sökt personal till olika uppgifter. Idag var det min tur att skriva in mig som arbetssökande.

Jag hade som jag tidigare sagt hoppats få hoppa över AF, men några saker har gjort att jag ändrat mig. Jag kommer också att få nytta av erfarenheterna. Det borde kanske vara obligatoriskt för oss politiker att gå igenom processen ett varv?

Det var mest bara trevligt inne hos henne som skrev in mig som arbetssökande. Jag blev  väl mottagen och det var bitvis rätt muntert. Det som var mindre trevligt var det urbota idiotiska system som gör att man ska "detaljskriva in sig" två gånger. Det jag ägnat flera timmar åt att skriva in här hemma kan inte flyttas till Arbetsförmedlingens interna register via en knapptryckning. Man ska "terapiskriva" några timmar till för att få in samma helhet hos AF internt. Digital Hedenhös!

Stod det i politikens makt att ändra detta skulle jag skriva och försöka få igenom en motion om saken vid nästa länsförbundsstämma, men nu gör det inte det. Det är vad jag förstår en myndighetssak. Jag hoppas få fram en orsak till hindret som syns mig fullkomligt onödigt.

För mig går det väl bra, men tänk så många som både har språksvårigheter av olika slag och därtill är deprimerade av situationen. Att då mötas av det många i det läget upplever som ett fördubblat berg av det värsta man vet, formulär som ska fyllas i. En och annan i de skorna frestas nog att bli "dropout".

Jag säger som jag brukar - Förenkla! (Utesluter det andra ledet) Det ska räcka med en uppräkning av det man gjort, det man kan och det man vill göra!

Återkommer i ärendet. Svarar däremot kanske inte på kommentarer, eftersom jag gissar att jag får en del elaka och skadeglada. ;-)

...

Idag har jag sökt jobb för första gången i mitt liv, i alla fall med hjälp av skrivna ord. Det finns några andra arbeten som jag också tänker söka, men det blir även till att anmäla sig på Arbetsförmedlingen. 

Jag skrev härom veckan att jag tänkte hoppa över det där med Arbetsförmedlingen på grund av att hanteringen tycktes mig lite väl tidskrävande. Det får jag ompröva. Det är ett par vägar jag önskar ha öppna som kräver att jag är inskriven.

Det arbete jag sökt idag påminner på flera sätt om mina uppgifter som rektor. Inte formellt, men reellt. En företagare jag beskrev uppgifterna för skakade på huvudet åt mina tankar. Det som för mig låter som en utmaning och riktigt meningsfulla uppgifter lät för honom som en mardröm.

Det är tur att man är olika.

Ett par gånger genom åren har jag gjort ordentliga "lappkast" i arbetslivet, mänskligt sett. Det har samtidigt hängt ihop i det stora hela. Att få erfarenheter från olika delar av verkligheten gör en inte dummare heller.
Nu skulle jag kunna stå inför en hyfsad förändring igen. Känns spännande, samtidigt både osäkert och vilsamt på ett märkligt vis. Arbetsförmedlingen tror jag kanske att jag hoppar över, inte av misstro mot verksamheten, men bara det administrativa verkar vara ett heltidsarbete. Den tiden tror jag att jag ska lägga på annat.

...

Fick just ett angrepp från en som just brukar sköta om det där att angripa mig. Den här gången insinuerades det om moderat skattefusk och att moderater per definition är rika. Ja, ja.

Mötte nyligen en hantverkare som är så väldigt nöjd med ROT-avdraget. Inte minst därför att han slutat få de ständiga frågorna om det gick att betala svart. Dessa frågor kom inte sällan från dem som enligt utanskriften tycker att det är så häftigt att betala skatt.

När det gäller RUT-sektorn är skillnaden säkerligen ännu större. Får politiken som till alltför stor del verkar vara avundsdriven makten igen så ska stora delar av de "hemarbetande" (i andras hem) mista sina jobb. De som blir kvar får till stor del gå in i den svarta ekonomin, utan försäkringar och trygghet. Jag är övertygad.

Det finns ett säkert sätt att undvika den utvecklingen.

...

Det finns många som nu gör en betydelsefull insats som anställda, självverksamma eller ägare i RUT-företag.

För många nutidsmänniskor kan några timmars hjälp i månaden göra skillnaden som gör att man håller näsan över vattenytan. För många barn kan RUT betyda mycket, därför att mamma och pappa får en liten avlastning. Det kan ha betydelse långt utöver det akutuella antalet timmar man köper. En del som nu gör den här vitt avlönade samhällsinsatsen var tidigare arbetslösa.
Ett av Ohlyansens vallöften är att få bort RUT. Det är en av områdena där SVMP menar sig veta bättre än människorna. (18 av deras egna riksdagsledamöter har själva nyttjat RUT, även Schyman) De rika kommer att kunna köpa tjänsterna hur som helst. Många blir arbetslösa och några får börja jobba svart. Jag hörde igår om en RUT-arbetande som var rädd för valutgången. Hoppas verkligen att den här arbetaren får ha kvar sitt nya jobb.

RäddaRut, rösta inte rött!

97 % fler lediga jobb mot i fjol.

Man blir glad av att läsa sådant på VK.se. Riktigt glad. Men alla blir kanske inte det. Flera av jobben finns i privata tjänstesektorn och för ett litet men ofta högljutt fåtal räknas inte de jobben riktigt.

För mig gör de definitivt det!

...

Talade med en socialdemokratisk vän som är synnerligen insatt inom ett av de områden där jag kanske kunde ha en del av mitt levebröd framöver. Beroende på hur folk kryssar....

Det är satsning på riksdagen som gäller, men eftersom man är Moderat och står för arbetslinjen så gäller det ju att förbereda sig på olika utfall. Det är riktigt intressant med de råd, tips och erbjudanden som kommit. Vissa saker som erbjudits har varit lite extra lockande då de inneburit att även Agneta haft ett arbete, vi har ju sagt upp oss båda två. Hon är den kompetentare av oss på flera områden, så hon borde annars inte ha så svårt med jobb.

Det var ett intressant samtal, det jag började skriva om. Min vän svarade på min fråga och svarade sedan på flera jag inte hade ställt. Han satte en hel myrstack i mitt huvud och serverade en meny av möjligheter inom "mina områden" som jag inte hade tänkt på.

Det blir en spännande höst det här. Spännande att se vad som är meningen.

 

 

...

Jag brukar då och då ha Västerbottens Folkblad, men nu har det varit VK en längre period.

På VF:s andra sida skriver vanligtvis Lars Bodén. Duktig skribent och säkerligen välmenande. Jag tvivlar varken på att han är en hedersman eller att han har insikter om företagen och deras villkor. Som näringslivsreporter var han väl sedd bland företagarna, det har flera sagt mig.

Trots gott handlag skriver han numera mest samma ledarsida. I regel svartvit som en gammal polisamazon och nyansbefriad som ljudsignalen till SVT:s testbild. *s* På den sidan spåras sällan någon världsvid finanskris eller djup lågkonjunktur, men alltid avgrundsdjup illvilja från Rosenbad. Så här skriver han i slutet på ledaren den 31/10:

Trots att S-regeringen Persson lämnade efter sig ett överskott på 70 miljarder har regeringen Reinfeldt slarvat bort läget och nästa år går vi back med 100 miljarder. Nog behövs det en annan regering! Östros är försiktig och klok.

Inga störande omvärldsperspektiv här inte. Det är nästan modigt att elda de sina med så ensidiga budskap. Många sossar rodnar när de läser sånt.

Det är bra om (S) har flyttat sig närmare företagen. Förmodligen är det mest försök till "triangulering", att ta över motståndarens huvudfrågor. Det är desutom ett slag i luften. Det hjälper inte att man pratar aldrig så mycket om företagande, entreprenörskap och finansiering när man ger ord med munnen och tar pengar med handen.

Som jag skrivit ropar flera från (S) rakt ut att förmögenhetsskatten är ett stort misstag. Vi har nu fått hem en hel del av de 500 miljarder som åkte utomlands när denna (s)katt dränerade landet. Småföretagarnas, skogs- och villaägarnas bundna kapital beskattades, många som disponerade mycket fritt kapital flyttade det. Om pengarna ska skattas ännu en gång har vi facit på att det blir så. Riskkapital som ska bli kvar och arbeta i svenska företag.

Likt forsarna i Vindelälven skulle pengafloden brusa dag och natt på vägen ut mot stora vida finanshavet om vi bytte Reinfeldt mot Sahlin. Allt på grund av socialdemokratiskt feltänk.

Det är ingen företags- och framtidsvänlig politik. Det är inte jobbpolitik.

 

...

 

...

Finns det sossar som är emot förmögenhesskatten? Jo, det finns rätt många som tänker en bit till. En del på Socialdemokraternas egen hemsida.

Här är en.  Här en annan. Den sista är faktiskt chef för Arbetarrörelsens tankesmedja. Skatteverket, K-O Feldt och professor Sven-Olof Lodin säger att 500 miljarder förts ut ur Sverige p.g.a. den tidigare förmögenhetsskatten.

Få skatter är så avundsjukemotiverade som förmögenhetsskatten som i nya tappningen skulle drabba många ganska vanliga svenskar. När Alliansen tog bort den svarade den för några promille av skatteintäknterna. Den fick däremot till konsekvens att Sverige gick miste om kapital motsvarande bortåt halva vår stora statsskuld. Tala om jobbfientlig politik!

Man räknar med att det skulle kräva 50 miljarder att köpa och driva Volvo personvagnar på ett vettigt vis. Vi kan fråga oss hur många Volvo vi på sikt skulle göra oss av med genom att låta Sahlin återinföra avundsjukeskatten? Två, fyra eller sju?

Pengarna ska stanna i Sverige, göra nytta och ge jobb. Inte drivas utomlands. Bästa sättet att säkra detta är att ge Mona Sahlin fyra ytterligare år att slipa på oppositionspolitiken.

 

SvD

 

 

...

Bland annat VK och Dagens Industri skriver idag på nätet om att bortåt hälften av de statliga jobben ska omsättas inom fem år. Det är inte utan att man hickar till och får en del tankar.

132 000 jobb är ganska mycket det. Platserna ska fyllas av utbildade, motiverade och kompetenta människor, främst yngre, som ska introduceras och bli hemmastadda på våra statliga verk och myndigheter. Det låter som en utmaning och något i grunden positivt.

Det jag inte gillar är en del av det som det aktuella fackets representant säger i sammanhanget:

"Efterfrågan kommer att bli stor inom en rad yrken. Störst är möjligheterna för den som är ung, välutbildad, vill jobba i en storstad och känner för samhällsuppdraget", skriver ST:s ordförande Annette Carnhede i ett pressmeddelande.

Det finns fog för att den största delen av de statliga jobben hamnar i "storstad", som Carnhete säger i pressmeddelandet. Men långt ifrån alla. Det finns exempel på mindre lyckade utlokaliseringar. Samtidigt måste vi ha en debatt om det rimliga i den nycentralisering som varit på rull det sista decenniet.

Regeringen kan inte gå in och styra och ställa i förvaltningsorganen, men man är fullt beslutskapabla vad gäller regleringsbreven, de som ingår i verkens styrdokument.

Här får vi som bor i exempelvis Norrland inte vara så ängsligt lydiga emot Stockholm och de partier vi företräder. En del av de här 132 000 jobben borde absolut hamna i Norrland och Västerbotten.