...
Ibland stannar livet till, trots att dagarna rusar iväg som vanligt. En drastisk påminnelse om livets villkor gör att saker man sysslar med plötsligt inte betyder riktigt vad de gjorde alldeles nyss.

Livet måste förstås gå vidare, smått och stort måste skötas. Men påminnelsen om den mänskliga bräckligheten förändrar perspektiven.

...
Ser att Britt-Marie Lövgren (FP) dött, 57 år gammal. En komplett överraskning då jag inte ens hört om hennes sjukdom. En politikerprofil mindre.

37, 57 eller 77. Människolivet är kort.

...
Har just vinkat iväg några halvlångväga barndomsvänner med barn som kom resande förbi strax efter tiosnåret. Blev till att dricka glögg och gå igenom livet one by one en smula. Fascinerande att 22-åringen som nyss var en liten trulig parvel nu är en kommunikativ herre som kör egen långtradare i mest hela Norge.

Livet går vidare med en smått imponerande hastighet.

Idag var vi på barndop i en kyrka där vi inte varit förr. Alldeles innan hade det förresten varit vigsel där.

Utanför kyrkan ligger den här vackra kyrkogården. Inte för att jag tror att man förnimmer något av sin viloplats, men jag tänker som hon som vid åsynen av de små strandtomterna sa att hon gärna skulle vila så här. I en solbacke ner mot vatten.

...
Med gårdagens motion är det nästan risk för överträning. Lite fotostopp, möten med korsande skidåkare och stensamlande gjorde att doktorn och jag fick ihop 1,5 timmes filosofisk promenad idag.

Vi såg några vårtecken varav något kanske redovisas senare. Rundningsmärket hade vi vid Vännäsbadet, men där syntes inga lockande vårtecken som gjorde oss badsugna.

Jag tänker på en vän jag pratade med igår. Han har fått följa sin fru den allra sista biten just nu när vintern går mot lovande vårvinter. Livet är övergående och inte bara sol.

Tidstillvaratagande är bättre än tidsfördriv.

...

Blev ikväll handfast påmind om hur lite som skiljer mellan livet och döden.

Det kan handla om en sekund eller två.

...
Ljuvligt varmt och gott är det idag. Har gjort en cykeltur med lite bakärenden och annat. Sett förberedelserna som påminner om de stundande Vännäsdagarna. Träffat folk och pratat.

Ett och annat väntar därute, men just nu kändes det som det fordrades lite innevila. I morgon får jag nog Agneta och jag se lite av hav och båtar. Ser fram emot det. Jag är svag för mycket, bland annat just de sakerna.

Såg i förmiddags att VK:s journalist Karin Hörnfeldt har dött, oväntat tidigt. Jag kände henne inte, men journalister i "husorgan" känner man liksom litegrann ändå. Även om de, som Karin, visar mer professionell än personlig profil. Vilket i politisk rapportering passar allra bäst.

En påminnelse om att det här livet är kort, om det nu blir 21, 42 eller 84.

...
Dagens födelsedagsbarn berättade just att han ibland funderat på anledningen att fira födelsedagar sedan man avverkat det första tjoget.

Han träffade en gång en eritrean som förstärkte anledningen att fira. En gång blev min vän inbjuden på fest som han trodde var en födelsedag. Man var ett tiotal som åt med sked ur en stor gemensam gryta. Det kom fram att det inte var någon som fyllde år frågade dagens "födelsedags-Jan" vad man då firade?

Jo, den eretrianske vännen hade en gång suttit i en minibuss med åtta andra. Man frontalkrockade och alla andra dog. Sen firade han livet lite då och då och min vän Jan fick också ny motivation att fira födelsedag med nära och kära som är kvar i livet.
...

...
Har idag gjort nedslag i olika umeåmiljöer där jag haft ärenden genom åren. Det hade samlats en del saker att göra.

Intressant att se utbytet av personer man sett så ofta att de liksom blivit ett med verksamheten. Den där 45-åringen man sett bli 64-åring är inte kvar. Nya, unga människor fyller verkstad, kontor och förvaltning.
Både en påminnelse om att man seglar ganska snabbt genom livet och att de unga behövs, finns och fogas in.

Allvar och glädje.
...

...

Orden kommer från första versen i Andra Korintierbrevets femte kapitel som jag läste i morse.

Om man brukar få alla influensor som drar förbi så är det klart man tänker lite kring den som nu tar allt större plats i det kollektiva medvetandet. Särskilt om man har en del astma och har lite lättare att få  lunginflammation. Nu är jag väl för gammal för att ligga i främsta farozonen, men man vet ju inte.

Man vet som sagt inte, man har inga garantier för någonting. Inte för en enda bilresa, inte för ett endaste hjärtslag. Man har egentligen ingen koll alls. Om min biologiske far skulle ha levt lika länge som hans regelbundna och väldokumenterade hälsokontroller, hans genomtänkta matvanor och strikta fysiska träning antydde - då skulle han ha överlevt mig med minst 30 år. Men det gjorde han inte.

För mig var det en uppmuntran och en glädje att läsa 2 Kor 5:1 och fortsättningen. Det är det inte för alla. Men det kan bli för vem som helst.

Hur suspekt det än anses idag: Att ha livet och hoppet i en Person i Guds himmel och livsmålet längre bort än sin dödsdag, det tar inte bort glädjen att leva eller viljan att göra nytta här. Tvärtom.

www.folkbibeln.net