...

Så här såg björken inte ut i går kväll.

...

Det är ett ovedersägligt faktum.

Att få både börja och sluta dagen med en promenad i detta väder är alldeles underbart skönt. Och det har hänt mycket i naturen denna härliga norrlandsförsommardag.

...

Laddade ner kamerabilderna från Älgens hus i lördags och fann några där älgarna med synbar förtjusning kalasar på något som normalt är ganska sällsynt i västerbottens skogar.

Något man kan fundera på är hur dessa långnästa kreatur ser vad som händer där längst framme i nosen.

Fast har läpparna väl fått tag i läckerbitarna går det nog av sig själv.

Någon i sällskapet försökte sen bjuda på apelsin, men det gick inte alls hem. Den kom upp.

Här hann fotografen till höger inte arrangera bilden innan älgen snappade åt sig bananen, vesslesnabbt.

Älgarna på Älgens hus i Bjurholm är inte så blyga. Studenterna från olika världsdelar som besökte stället idag var mer småskrajsna.

Men inte alla.

Vad passar väl bättre en ledig dag än att ta en tur till - Bjurholm? ;-)

Är med en internationell grupp studenter till Älgens hus. Man startar med lunchen, andelen vegetarianer brukar annars öka om älggrytan kommer efter träffen med älgarna.

Nu har man bara öppet för beställningar. Drop-in börjar 11 juni när älgkalvarna sett dagens ljus. Besöks- och upplevelsenäringen betyder mycket för Sverige, Norrland, Västerbotten och Umeåregionen. På parkeringen finns redan bilar från Teckien, Tyskland och Belgien.

....
Just nu har moderaterna förbundsstämma i Lycksele. Representanter från kommunerna håller just nu på att rösta om motioner som kommit in.

Själv har jag varit med i tre motioner, alla inom olika delar av skolområdet. Förskolan, grundskolan och gymnasiet. Två gick igenom, en stöp. Återkommer, i alla fall med innehållet i dem som antogs. ;-)

Just nu debatteras infrastruktursatsningar, med betoning på vägar. Järnvägen är viktig, där den går och bör gå, men Norrland är helt beroende av satsning på vårt vägnät. Partiet till vänster om (S) har just marknadsfört sig som norrlandsräddare. Det man inte berättar är att man vill halvera satsningarna på vägarna.

Måtte deras inflytande bli minimalt. Det är inte minst viktigt för inland och glesbygd.

...

Fortsättning från förra bloggtexten...

Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.

Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?

De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.

 Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.

Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.

...

Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.

Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.

På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.

Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.

Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?

 

Fortsättning följer....

...
Sverige skulle ha fått ett isdygn idag. Det betyder att det är minusgrader i hela landet, en ytterligt sällsynt situation i mars.

Men, Norrbotten sparkar Kung Bore på smalbenet. Där blir det plusgrader på sina håll.

Ur led är tiden.

...

I veckan höll framtidsanalytikern Troed Troedsson en föreläsning för IT-pedagoger och andra i Grubbeskolans aula. Så här lyder ingressen till den inspelade föreläsningen på Region Västerbottens hemsida:

"När barnen 1870, 1890 eller till och med 1920, gick till skolan så gick de till framtiden. De gick till en miljö som inte alls liknade deras föräldrars arbetsplatser – men däremot var en försmak av hur arbete skulle komma att se ut i det kommande Sverige. Sedan har åren gått. Världen har kommit i kapp och även de mest progressiva skolor ser i stort sett ut som vilken arbetsplats som helst. Så bör det inte vara, och så behöver det inte vara."

Här finns en del att ta del av, att inspireras och även provoceras av. Men den som har ansvar eller intresse när det gäller utbildningen av våra unga kan gärna se föreläsningen, "Klassrummet - en tidsmaskin".

(Kan även vara något allmänbildande för den som likt undertecknad ändå bra ligger hemma och hostar)

 

...
Trist att se att det innovationsrika företaget Hybricon gått i konkurs. Man har inte fått finansiärer och saknar kapital, trots tekniska framgångar med stora elfordon och laddhynrider.
Riskkapital behövs.

Hoppas på snabb omstart med nya finansiärer.

...
I Sverige finns ungefär 9 555 000 människor. I Västerbotten, en av landets finare delar, ca 260 000. Vi utgör alltså kring 2,7 % av befolkningen.

När det däremot handlar om landets viktigaste kvinnliga makthavare har vi 5 %, enligt en undersökning som presenteras på vk.se idag. Vännäs som brukar utgöra en ungefärlig tusendel av landet har en betydligt större representation på den här listan, en jämn procent.

Grattis Västerbotten och grattis Åsa Ågren Wikström!

På morgonen var det alldeles väldigt vackert att köra "geschwindtvägen" till Bjurholm. Ett litet sportlovsavund kom farande, men avfärdades snabbt. Det blir lite mer gjort när det är sportlov, även om man inte är rektor för grundskolan och även om förskola, fritids och SFI är igång. När det blir lov runtomkring kan det normalt bli lite mer tid till de lite mer långsiktiga funderingarna. Även utan sportlov och även om det duggar överraskningar även denna vecka och många andra kan njuta mer av vintervackerheten så känns det riktigt bra att vara norrlänning och västerbottningen när det ser ut så här. (OBS, parkerad bil och frigående fotograf)

...
Vet inte hur det är i övriga länet, men i ögonblicket är det grått, lugnt och fint i Lycksele. Jag ser inga flingor falla just nu. De flesta handlarna har knallat ut till sina stånd igen och folk spankulerar runt i vintervädret.

...
Det är klart att vädret kunde blivit bättre för marknaden i Lycksele. Gissar att en och annan stannar hemma en sådan här dag.

Men inte alla. Lycksele, here we come!

Visserligen fick Instagram hjälpa till lite, men vår Herre och Backfors bönder har gjort grovjobbet med den här utsikten mot Balberget utanför Bjurholm.

Tittade in hos Skogsägarna i Bjurholm på ett litet ärende härom dagen. På väggen bland foton på älg, lo, storskog och skogsmaskin finns den här. Öreälven mellan Bjurholm och Agnäs.

Nästan varje krök har sin egen sandstrand. Hyr man kanot och paddlar sig nedöver är det ingen konst att få en egen strand även den finaste av dagar. Det ska man göra om man inte gjort det. Och har man det kan man göra det en gång till.

...
Nej, jag menar inte att något ska sprängas i luften. Det jag tänker på är att TT, Tidningarnas telegrambyrå, ska stänga ner i Norrland. I Luleå, Umeå och Sundsvall.

Lite hedrar det "gamla" TT att man förutom i Bryssel haft kontor i Göteborg, Malmö, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Luleå. Visserligen har bara 3,6 % av de anställda jobbat i de 58 % av Sverige där 12 % av befolkningen bor, men ändå. Hittills har man täckt in Norrland, men nu är det slut.
Man säger att man ska bevaka Norrland lika bra som förr. Undrar vad de 4 norrlandsanställda säger om det?

Tidningarnas norrländska telegrambyrå, TNT, skulle vi inte behöva något sådant? En idog nyhetsbyrå med viss sprängkraft. Utan TT i Norrland skulle det förvåna mig om övriga Sveriges nyhetsmedier får tillgång till så mycket material från den största delen av Sverige. I den bästa av världar får lokaltidningarna kanske sälja mer notiser från sina områden, men jag undrar om det går till så.

Hade varit intressant att få en kommentar från VK och Folkbladet. Hur kommer rapporteringen och Norrlandsbilden att påverkas?

...

Det var roligt att se årets vinnare av Regions Västerbottens och Länstyrelsens "Västerbottens Grand Pris". Temat var "Talang och kompetensförsörning" och gick till Peter Berggren för hans arbete med att höja kompetens och status inom glesbygdsmedicinen. Där ingår bland annat att se till att man har tillsvidareanställda läkare och inte stafettdito. Det har gått riktigt bra som nu Länsstyrelsen och Region Västerbotten uppmärksammat.

På folkbladet.nu finns den här lilla artikeln och filmen som säger mycket på tre minuter.

Peter Berggren var i farten på Grand i Stockholm redan i fjol och UR har en film från det tillfället där han får breda ut sig och sina tankar lite till.

Norrland, inlandet och glesbygden angår inte bara dem som bor där och därför är valet av pristagare och det som prisas väldigt positivt. Bortsett från huvudsaken, den humanitära nyttan, skulle glesbygdsmedicinen också kunna bli en viktig exportprodukt när hela Europa framöver kommer att närma sig det norrländska inlandets demografi.

VK

 

 

 

 

...
Bjurholms Maria Bahlenberg har i dagarna kommit bra till på Lands lista över heta Lantisar.

Herr Timbuktu vann, lilla hertiginnan Estelle kom på plats 54 och Foppa blev nummer 60. Näringslivsutvecklare Bahlenberg hamnar på plats 39 för att Bjurholm enligt Svenskt Näringsliv har Norrlands bästa företagsklimat. Ungefär var fjärde vuxen invånare i Sveriges minsta kommun är företagare.

Grattis, Grattis Maria!

http://tidningenland.se/2013/01/02/arets-lantis-2012-timbuktu/

....

...
En lantbrukare jag pratade med idag berättade att mjölkpriset han nu får är på samma nivå som 1984. Nittonhundraåttiofyra. Få av oss skulle vara glada över den lön vi hade då.

Det finns mellan 4 och 5 000 mjölkbönder med hög medelålder kvar i Sverige, men antalet sjunker snabbt. Det påminner om när grisbönderna slogs ut. Idag slaktas 40 000 grisar per dag i Europa som kan behandlas nästan hur svinaktigt som helst, med bara avkastningen för ögonen. I Sverige är det bättre att vara gris, men dyrare att föda upp dem och nu är det få producenter kvar. Det går att få fram mjölk billigare i Centraleuropa, om vi ser saken kortsiktigt och isolerat.

Man räknar med att våra knappa 5000 mjölkbönder ger jobb till 30 000 andra, allt från professorer och ostmästare till elektriker, chaufförer och industriarbetare. Det är en anledning att värna näringen. Djurskydd, kvalitet, natur, miljö och beredskap är andra tunga orsaker. Jag menar att vi med historien i minne måste inse att vi behöver en levande jordbruksnäring över hela vårt land.

Idag står det om ett av bidragen markägarna får i VK. En mindre del av dem är mjölkbönder. Trots de bidrag de får går verksamheten nätt och jämt ihop, i bästa fall. Ofta är det de få unga och mest skuldsatta som nu tvingas sluta. De som skulle leverera ost, youghurt mjölk och kött till dig, dina barn och barnbarn.

När vi nu en gång har börjat subventionera är det inte lätt att klippa. Nuvarande bidrag kan på ett sätt ses som ett direkt konsumenstöd. Vad skulle mjölken kosta utan och hur skulle det se ut med gran och några hästhagar på allt som nu är åker och öppna landskap?

Det finns saker att se över och stöd att ta bort, t.ex. EU:s stöd till tobaksodling. Men det svenska och norrländska jordbruket måste överleva. Eftervärldens dom kan bli hård om vi nu bara stoppar huvudet i sanden.

...
Fick ögonen på några artiklar på VK:s sportsidor denna lugna dag. Ämnet var alpint.

Om uppgifterna stämmer har Sverige 28 000 organiserade slalomåkare. I Västerbotten finns 330 av dem. Inte alla i fjällen. I Bräntbergsbacken, Vännäs, Agnäs och Bygdsiljum tränas det inte lite. Och även förhållande är bra på många sätt är det svårt att jämföra tränings- och tävlingsmöjligheterna med dem i de största alpina orterna vår världsdel. Även om man räknar in våra stolta fjäll.

Om vi tänker på de 28 000 åkarna i riket och jämför Västerbottens 330 är det inte dåligt att länet har 18 åkare på internationell nivå varav 6 i Världscupen. Det betyder att om "utväxlingen" i alla slalomklubbar i landet var lika stor som i Västerbotten hade vi drygt 500 bara i världscupen. ;-)

Detta kan lära oss att man kan nå långt här under solen även om de yttre förutsättningarna inte är som allra bäst. Och att man inte behöver vara många för att bli riktigt bra.

Heja Västerbotten!

...
Läste just Niclas Sandströms blogg. Närmare bestämt den här texten: http://blogg.vk.se/nicklassandstrom/2012/12/17/lansstyrelsernas-framtid-1193364

Den handlar om det nya förslaget där länsstyrelserna blir 11 istället för 21. Vi kommer nog att få se mer av samarbeten och/eller rationaliseringar framöver, men det finns onekligen komplikationer i det här med geografin.

En sanning är t.ex. att lilla Skåne län med en par % av Sveriges yta har mer folk än hela Norrland som utgör 58 % av landet. Vi bor onekligen i en glesare landsända. Västerbotten och Norrbotten får kanske slåss om var länsstyrelsens centrala delar ska ligga, annars får man väl dela på gracerna, men det gemensamma administrationsområdet är faktiskt en tredjedel av Sverige.

Alldeles lätt blir det inte att vara konungens befallningsman i det området. Tjänstemännen lär få fara som tättingar. Hoppas att man har gjort fler beräkningar än att bara summera invånarna.

...
Inlandet tär inte, det vet många räknekunniga. Men det är stor skillnad på hur de nordiska länderna hanterar sina naturresursområden. Hur mycket av det utvunna som går tillbaka till de glesare områdena och hur långt man tänker vad gäller hållbarhet och framtid.

I en debattartikel i dagens VK skriver Staffan Nordström om de här sakerna och talar bl.a. om "rumslig rättvisa". Han menar att man inte kan tänka bara befolkningsunderlag när man utjämnar mellan befolkningstäta och naturresursrika, glesa områden som t.ex. försörjer Sverige med mycket av vår elenergi.

Intressanta tankar, värda att ta del av:

http://www.vk.se/756543/norrlands-inland-ar-inte-tarande

...
Visst är det tokigt att nuvarande skatteutjämningssystem t.ex. utgår från att det är liten andel barn som går i förskola i mer glesbyggda områden jämfört med i städerna. Det är nästan ingen skillnad idag och det här systemfelet gör att mindre orter får upp emot 40 000 kronor mindre per förskoleplats.
Här behövs förändring.

Det nya system man räknat fram är dock inte bara att jubla över när man ser till helheten. Visst får våra kommuner några miljoner till, men landstinget i Västerbotten förlorar plus minus 300 miljoner. Då snackar vi inte bara en och annan akutplats eller ambulans. Var ska landstinget ta de pengarna? Ska kommunerna betala all kollektivtrafik eller hotas något sjukhus eller 750 anställda?

Skulle vi för åskådlighetens skull räkna riktigt enkelt och fördela bortfallet på kommunerna skulle kanske Umeå kunna förmås ta hälften, 150 miljoner. (Det är tveksamt för de förlorar själva ca 80 miljoner på det nya systemet) Sen fick vi fjorton andra västerbottenskommuner pytsa in resten, i snitt cirkus 11 miljoner var. Jag tycker det verkar måttligt lockande.

Jag tror man måste göra om systemet en gång till eller justera det vi har.

...
Det är riktigt roligt att Bjurholm överraskar även sina egna just för närvarande. Det ser ut som om kommunen kan ligga ungefär som i fjol i befolkningsstatistiken vid avstämningsdatot 1/11, d.v.s. 30 fler än förväntat.

Jag hoppas ju på en viss ökning. Det skulle kännas bra om Sveriges minsta kommun hörde till den lilla skaran Norrlandskommuner med plusresultat, hur litet det än blir.

Ikväll har jag varit med på ett möte med fritidspersonalen. Jag försöker lära mig mina nya och varierande ansvarsområden, men tycker kanske det går lite för trögt för mig. Det var ett mycket trevligt möte, med fika och många kreativa tankar om både vardagsverksamhet och kompetensutveckling, trots att det fanns en rätt tung dag i kroppen. Det är inspirerande med människor för vilket ingenting verkar riktigt omöjligt och som ser på problemen ur ett positivitetsperspektiv. Utmaningar har man, det har aldrig funnits så många barn på fritids i Bjurholm. Väggarna bågnar inte, men nästan.

Vi får också glädja oss åt att själva Castorskolan ökar elevantalet i år. Från lägsta nivån på 242 i fjol höst har vi ökat med 14 elever. Nu anar jag ett och annat leende igen, men det betyder en ökning med ca 6 %. Ett lika stort procentuellt tillskott i Umeå kommun hade betytt 5-600 elever, vilket hade märkts. En halv klass till ger avtryck i Bjurholm också, även om skolan har varit större förr om åren.

Just nu har vi flera unga som vill bli timvikarier i de pedagogiska verksamheterna. Det är välkommet, ibland är det inte lätt att få tag i vikarier. Det är också ett sätt för unga att få in en fot på arbetsmarknaden och börja känna sig för vad man vill göra i livet. Jag har förr sett åtskilliga som nosat på förskola, skola och fritids för att snart gå vidare och utbilda sig. Här rynkar en del på näsan åt ordningen, men inte jag. Det kan vara en mycket bra väg in i uppgifterna.

Inte minst vi i de offentliga verksamheterna borde bli bättre på att bjuda in de unga, morgondagens välfärdsarbetare och samhällsbärare. I de små kommunerna behöver vi ge unga ett hopp om att det går att leva, bo och försörja sig hos oss. I de pedagogiska verksamheterna bör vi ge unga chansen att upptäcka att vi erbjuder några av världens roligaste och mest meningsfulla jobb.

Idag berättade en ung människa i verksamheten hur roligt det kändes att "få vara med och göra skillnad". Entusiasmen lyste upp en fläckvis ganska tungsam dag för en gråhårig man.

...
Med det kommunala självstyret är det lite som med Vita huset i Washington. Det är ståtligt, men betydligt mindre än det ser ut.

De flesta som är lite insatta vet att det mesta är lagstyrt inom den sociala sektorn. Den omfattande socialtjänstlagen och andra lagar och förordningar dirigerar det mesta, och vi vill ju att det ska vara lika villkor för äldre och behövande i vårt avlånga land.

På skolans område är det något annorlunda, men självstyret är betydligt mindre än de flesta tror. Barn och elever med särskilda behov ska t.ex. ha det stöd de behöver, egentligen oavsett vilka medel som finns. Så hanterar Skolinspektionen också sakerna. Man tillämpar skollagen och vad budgeten säger är ointressant. Och vi vill ju att det ska vara en likvärdig förskola och skola i Sverige.

Det minskande manöverutrymmet innebär en trängd ekonomisk verklighet för kommunerna, särskilt för de mindre och de som gjort riktigt stora insatser på olika områden. Prekära situationer kan uppstå väldigt fort.

Det finns en gräns för vad staten kan lägga på kommunerna utan att skicka med de pengar som behövs och det är kanske inte alltid pengar räcker. Visst finns det stora, geografiskt koncentrerade kommuner där det går tretton på dussinet av höginkomsttagarna och där det finns ett betydande ekonomiskt friutrymme. Där finns iofs oftast också andra problem, men i de små kan ekvationen snabbt bli omöjlig.

Det tål att ministrar, generaldirektörer och andra håller sig a’ jour med hur det ser ut i olika delar av landet. Det är långt ifrån självklart att alla kommuner kommer att kunna hålla allt vad staten lovar.

...
Månaderna i Bjurholm blev fler än väntat. Jag skulle ha checkat ut i februari, men olika omständigheter gjorde att det blev 15 månader som "missing link-chef" mellan gammal och ny organisation.

Första oktober tas skolchefsdelen över av vår nye verksamhetschef Hans-Åke Donnersvärd och rektorsansvaret på högstadiet tas över av min kollega Gunilla Falk.

Det har varit roligt att arbeta i Bjurholm, Sveriges minsta kommun. Trots att det varit det mest krävande arbete jag haft. En del tycker inte att man ska nämna det där med litenheten alltför ofta. Kanske har man rätt, men för mig är det något väldigt fint. "Sveriges minsta kommun" är för mig definitivt en hederstitel. Det krävs något särskilt av medborgare, politiker och kommunanställda för att få en så liten verksamhet med så liten skattebas att fungera så bra som den gör. Av många krävs flexibilitet av mått som är helt okända i större kommuner. Men litenheten ger också möjligheter till kreativ flexibilitet, en möjlighet att göra och uppnå saker som andra kan ha svårt att få till.

Det har faktiskt varit så roligt att jobba i Bjurholm att jag fortsätter. Jag byter uppgifter och kontor, lämnar Castorskolan formellt, men blir till stor del kvar på Castor rent kroppsligt.

Från nästa vecka och tio månader framåt är det meningen att jag ska vikariera som förskolechef och SFI-rektor i Bjurholm. Det följer även med några ytterligare ansvarsområden och diverseuppgifter. Mina nya verksamheter har förmodligen några tuffa månader framför sig innan jag kommit i selen någorlunda, just nu är det mycket med de hittillsvarande.

Jag hoppas ändå att få bidra med något positivt till barn och personal på våra kommunala och enskilda förskolor liksom till elever och personal inom svenska för invandrare, gymnasiet och vux.

Har vandrat en längre stund i vattenrika Lycksele denna varma, fina höstdag.

Umeälven är inte längre flottningsled, men var det ända till 1980. På 40-talet jobbade 5 000 man med flottningen längs älven. Farligt var det, men förutom att man förstörde en del för fisken när man rensade bort sten så var det nog ganska miljövänligt. En liten "timmerbröt" vid sidan om bron påminner om den tiden. Nybyggarmonumentet är placerat så att de är på väg nedströms. Så var det inte då, och inte riktigt alltid idag heller. Det finns de som bosätter sig i Norrlands inland för första gången och ganska stor del av dessa kommer från tätbebyggda områden i Europa. Det tycker jag är både intressant och roligt.

Det är inte alldeles säkert att de som idag blir landsbygdsbor drar det kortaste strået.

...
När jag skrev förra inlägget såg jag att bloggen slagit över på tre miljoner öppningar.

Hade ju varit smickrande om det varit så, men några omgångar har det varit något som inte stämt med räkneverket. Minns någon dag då det tickade in öppningar som var helt uppåt väggarna orimliga.

Men, säger ett tack till er av kött och blod som brukar läsa bloggen. Med behållning eller irritation. ;-)

Landstingspolitiken är inga lätta saker, det ska vi inte låtsas i oppositionen heller. Frågan om hur jag ser ambulansfrågan kräver egentligen ett längre svar som både berör de ökande medicinska kostnaderna totalt sett och samhällsutvecklingen i stort. Bland annat med ständigt växande administrativ kravbild som knaprar resurser från den kärnverksamhet administrationen ska serva. När nu rikspolitiken till slut kört över moderaterna och beslutat att det nya utjämningssystemet ska genomföras kommer Västerbottens landsting att förlora ca 320 miljoner per år. Vi ska p.g.a. detta snart se nedskärningar av helt annan kaliber.

Sjuktransporterna måste fungera på ett förtroendeingivande sätt även i glesbygdsområdet. Per capita blir det dyrare än i Stockholm och Umeå, men tappar folk i inlandet tilltron till samhället och passerar avfolkningen den kritiska gränsen, då kommer lavinartade kostnader och kanske också dito reaktioner. Saker som få verkar förutse eller räkna på.
Inlandets grundfunktioner måste vidmakthållas och insatser måste ske för att möjliggöra att även "ovanliggande" funktioner ska fungera. Fler unga måste få ett lokalt anknutet framtidshopp och fler med entreprenöriellt tänkande för näringsliv och välfärd måste lockas tillbaka. Svenska politiker måste kanske köpa vidareutbildning om glesbygdstänkande och värdegrund i Norge?

Jag tror inte att Landstingets försök till sparande i Åsele och Dorotea har gett många nettokronor. På den mångmiljardbudget man har ser det ganska feltänkt ut. De som bor i inlandet ger avkall på tillgång och närhet till väldigt mycket offentligfinansierat som vi i Umeåregionens centrala delar anser självklara. För allt de avstår ska de veta att det i alla fall finns en rimligt snabb transport när stroken, hjärtinfarkten eller det livsfarliga allergiska reaktionen inträffar för en själv eller en anhörig. Helikopter och ambulans i Lycksele kan man inte alltid räkna med. Det är stora tidskrävande avstånd som avverkas i många riktningar varje dag.

Man måste ta i beaktande de signaler indragningen sänt och rättmätiga (kanske även bitvis överdrivna) skakningar de sänt genom dem som befolkar inlandet. Dessa människor som förutom att de är människor och svenska medborgare också möjliggör att narurresursområdet fortfarande fungerar och kan leverera till Sveriges helhet.
Tänker man på detta kan den indragna ambulansen i Åsele vara en av de dyrare besparingar som skådats. Den skulle ha fått vara kvar.

Det har blivit ett antal måndagar på Norrlands största marknad. Vissa förändringar kan noteras. S-montern har flyttats till annan plats, så det är inte riktigt lika spännande och debattätt som när vi och V var  närmaste grannar. Jag har en känsla av att de tyngre politikerna på den kanten också lyser med sin frånvaro när det inte är valår. ;-) Någon sa att (S) inte alls var närvarande, bara med sina dekaler i Byggnads monter som jag såg. Nåja, hursom, det är inte min business. Man är ju inte precis på Moderaternas hemmaplan, men det är mycket mindre av synlig irritation och uttalat motstånd än förr. Däremot betydligt mer positivt gensvar. Det är i stort sett tre frågor jag fått diskutera idag. Invandring, opinionsläge och sen ambulans och inlandssjukvård för hela slanten. Jag som inte alls är landstingspolitiker. Några indignerade har varit pensionärer. Andra har varit olyckliga och oroliga för makar eller barnbarn. De yngsta var några tjejer på 11 eller 12. Ambulansen och väntetiderna har blivit en fråga som har gått riktigt djupt i folks medvetande och som  kanske i oväntad grad har påverkat tilltron till samhället eller det egna partiet. "Vilken syn har mitt parti på glesbygden?" Flera har gett uttryck för att ambulansen i Åsele försvann delvis för att det var en entreprenör som skötte verksamheten, men så cyniskt har jag svårt att tro att landstingsmajoriteten tänkt.

Det är väl inte alldeles snällt, öknamnet som jag hörde några Åselebor använda om den nuvarande svarta akutbilen i Åsele när mannen som föll fick åka iväg till sjukstugan. Bilen är väl inte helt utan möjligheter, den blir ju större för varje gång man byter ut den. Man tog visserligen den kortaste varianten av "folkabuss", men med nuvarande takt borde akutbilen passera den tidigare ambulansen i storlek i höst nån gång. :-)

...
Är på plats på Åsele marknad och det som öser ner är solskenet. Från klarblå himmel.
Det öser på bra på folkfronten också. En del som hållit sig hemma under regndagarna har letat sig ut.

Nyss ramlade en farbror på en elledning över gatan. Det blev lite blodvite och kanske några revben, men det gick ganska bra. Han vilar sig på en av våra stolar i väntan på mer hjälp. Hade han behövt ambulans så är det ju så turligt att det finns just nu under marknadsdagarna.

...

Det är sorgligt med den ovilja som då och då sticker fram angående vårt naturresursområde och dem som lever och bor där. Som inte bara trivs, utan också i vid bemärkelse får det att rulla och fortsätta leverera rikedomarna som bidrar till att Sverige går ihop och fungerar.

Sverige är oerhört beroende av Norrland som till mycket stor del säkrar vår energitilgång och våra exportintäkter och där också mycket kunskapsintensiv företagsamhet gror. Inte bara Sverige utan hela Europa är beroende av våra malmtillgångar. 80 % av dem finns här, 90 % av järnmalmen.

Utjämningssystemen består inte bara miljonerna som helt rätt och riktigt kommer till våra norrlandskommuner från storstadsregionerna. Ett Sverige utan Norrlands utjämnande bidrag till helheten vore inte där vi är idag. Vattenkraften levererar dryga 40 % av vår billiga el och det mesta produceras här.

Från både höger och vänster kan man höra iskalla cynismer som ungefär går ut på att det inte "behövs" människor här. Vattenkraften kan styras från Kuala Lumpur om det skulle behövas. Vackra dagar när inget krånglar och teknik och strukturer inte behöver handpåläggning.

Det finns platser och områden som inte kommer att fortsätta att vara befokade, så är det. Men Sveriges helhet måste leva och fungera. Det ska vara hållbart ekonomiskt och socialt. Även om Sverige aldrig kommer upp i Norges och Finlands nivå när det gäller att värdera och värna de glesa områdena så måste staten se till att lägga verksamheter som faktiskt kan ligga långt från Stockholm, lika väl som kraftverk och styrning kan vara åtskilda. Jag har på Sverigemötet frågat företrädare för mitt parti om man är villig att verka för att regleringsbreven till myndigheterna används för att styra verksamhet till glesare områden. Några har sagt att man ska ta med sig frågan. Jag menar att det börjar vara bråttom att något händer. Avfolkning och avrustning sker bara smidigt till en vis gräns. Det visar även Åsele och Dorotea.

Västerbottensnytt har nyligen lyft småaffärernas situation och betydelse. Det måste tas ett ansvar för både ett rimligt nät av dagligvarubutiker och bränslestationer i naturresursområdet. När det närmar sig extrem glesbygd klarar marknaden inte av varken det eller kommuniationer av olika slag. Inte staten heller, utan ansträngning. Vill vi överhuvud taget ha hela Sverige så måste det vara bebyggda, beboeliga och trygga områden längs hela landet. Innan man säger att man inte vill ha hela Sverige ska man tänka sig mycket noga för och analyserava konsekvenserna. Om man kommer från höger, vänster eller någonstans mitt emellan.

Sorgligast är det när norrlänningar inte förstår det ömsesidiga beroendet mellan stad och land. Där finns det numera en del att säga, men, det får bli en annan text.

Ica om småbutikerna Västerbottensnytt

 

...
Jag försöker förstå vad han menar, men jag lyckas inte riktigt.

Ikväll pratade jag med en av hans medarbetare, men då hade vi ett mer positivt fokus så jag sökte ingen klarhet den vägen. Varken kring vad Lennart egentligen menar eller om det han ger uttryck för angående glesbygd, inland och småkommuner är socialdemokratisk politik.

Jag hoppas det kommer ett klargörande. Om det gör det ganska snart så kan debatten kanske bli mer nyanserad.

För debatt blir det.

...
Jag förstår inte de västerbottningar som lovprisar det nya utjämningssystemet som nu pressas igenom.

Visst rättas några konstigheter till, som t.ex. de orättvisa utjämningsmodellerna för förskolor i städer och småsamhällen. Några av våra kommuner får några miljoner mer. Men totalt sett?

När landstinget förlorar 320 miljoner är både det länsgemensamma och alla våra kommuner förlorare. Det handlar om enorma summor som måste sparas in. Jag vågar nästan inte tänka på vad det kan innebära och vilka konsekvenser det kan få. Kan Lycksele lasarett bli kvar? Hur kommer kollektivtrafiken att se ut efter detta beslut, hur många bussturer kommer vi att ha? Hur många vårdavdelningar och vårdande händer måste bort? Hur slår detta mot stad och hur slår det mot glesbygd?

Jag förstår inte västerbottningar som tycker detta är bra. Inte alls. Jämför gärna konsekvenserna av att landstingsmajoriteten försökte spara ett par futtiga nettomiljoner i Åsele och Dorotea. Det nya utjämningssystemet innebär att det kanske behöver sparas hundra gånger mer.

Med nya systemet blir det lite varmt i byxorna på kommunerna som får en handfull miljoner till. Sen kommer det att bli kallt, strävt och hemskt obehagligt.

Samma enkla bilder som många gånger förr, men älven nedanför huset betyder mer för mig för varje år. Stor, majestätisk och ostoppbar är den. Alltid densamma och ständigt annorlunda med sin oräkneliga mängd av nya vattendroppar.

...

Föreningen Norden är synnerligen aktiv i Bjurholm. Man har en underavdelning i Nordmaling och hoppas få en i Vännäs också.

I torsdags hade man anordnat en kväll med flera tunga mediepersonligheter med rötter i Västerbotten. Hälften visade sig faktiskt också vara (eller ha föräldrar) från Bjurholm och två hade sin f.d. svenska- och samhällskunskapslärare i salen.

Jag hade fått förtroendet att vikariera som moderator och jag måste säga att det var lärorikt. Den samlade erfarenheten i panelen borde ha varit melan 150 och 180 år och sträckte sig över många olika slags redaktioner och flera länder.

Temat föreningen satt var "Makt och media i Norden". Vi hann bl.a.beröra skillnaden i bevakning länder och landsändar emellan, Norrlands- och glesbygdsbevakning, makt- och ägarstrukturer, journalistmakt, drevjournalistik, förtroendefrågor, det förändrade teknik- och medielandskapet, papperstidningens vara och inte vara och förstås - Bjurholm.

Ulf Karlsson sa att Bjurholm var en av de kommuner som syns mest i förhållande till sin folkmängd. Något som också visar sig i antalet klipp som SVT har av kommunalrådet Ingemar Nyman. Media söker gärna "extremerna" och då ligger det nära till hands att ta med den minsta kommunen. Efter fikat var det åhörarnas tur att fråga och man strök inte bara medhårs.

Riksdagsledamoten Elisabet Björnsdotter Rahm hade hört om mötet och ville gärna höra panelen, särskilt som hon sitter i Nordiska rådet. Idag går våra res- och mediamönster mer i nord-sydlig riktning än öst-västlig och de nordiska frågorna hamnar oftast i skymundan. Elisabeth och andra ställde frågor om detta och vi fick en del svar. En hel del handlar om inställningen i Sverige . Kunskapen om grannländerna är i regel större i de andra Nordiska länderna.

En av flera saker som fastnade hos mig var lite fakta kring våra "stockholmska lokaltidningar", SvD, DN, Expressen  och Aftonbladet. Själv avslutade jag en gång prenumerationen på DN p.g.a. svag Norrlandsbevakning. Ingen av dessa fyra tidningar har en journalist norr om Norrtull. Man saknar bevakning av 58 % av Sveriges yta. Jag har delvis upptagit DN-prenumerationen igen, men blev klart besviken när jag hörde att DN har 400 journalister, men inte ens har råd med en frilans i Norrland...

 

De proffsintervjuare som blev amatörintervjuade var Karin Grönberg, kanalchef på SR Västerbotten, Ingvar Näslund, chefredaktör på VK,  Ulf Karlsson, reporter på SVT i Västerbotten, Daniel Nordström chefredaktör på VF, Gunnar Eriksson, redaktör på Västerbottningen och Anders Lindkvist reporter på SVT i Stockholm.

Ett stort tack till panelen som gjorde det här evenemanget möjligt i Sveriges minsta kommun. Det var bra med besökare, trots andra arrangemang samma tid, men det hade kunnat vara ännu fler. Mediabevakning och mediaexponering är ett samspel, det ska man inte glömma, och det fanns många insikter att hämta den här kvällen.

 

Så här står det på föreningen Nordens nationella hemsida:

"Föreningen Norden är en oberoende organisation som arbetar för ett utökat och fördjupat nordiskt samarbete, såväl inom Norden som mot omvärlden. Vi arbetar på samhällets alla områden och med tonvikt på det folkliga samarbetet. Föreningen Norden i Sverige bildades 1919 och har ca 15 000 privatpersoner och ca 30 organisationer samt ca 450 skolor och 230 bibliotek som medlemmar. Den svenska föreningens organisation består av över 100 aktiva lokalavdelningar, vilka är indelade i 23 distrikt."

Vet du förresten vilka länder och områden som hör till Norden?

Nu är snön alldeles snart bara ett minne och riktiga värmen ska vara på väg.

En och annan skoterägare kanske beklagar det, men jag tvivlar.

Bilden är någon vecka, så snön i bakgrunden är definitivt väck.

..
De är alltid aktuella och de sitter ihop, media och makt.
 

Den som styr media kan ha mer makt än de flesta av de valda makthavarna. Hos media finns makten att låta frågor och områden ligga orörda och osynliggjorda, liksom makten att låta något bli allmänt känt eller allmänt trott. När media fungerar är de ovärderliga för demokratin                                                                                                  

Torsdag den 24/5 blir det debatt och dialog om Media och makt i en av Umeåregionens "kronblad" och panelen går inte av för hackor. Stora delar av Västerbottens och en av Sveriges nationellt viktigaste gammelmedia är representerade med några av de främsta företrädare man kan erbjuda och vissa av dessa representerar också de nya medierna:
 

Chefredaktör Daniel Nordström, Folkbladet
 

Chefredaktör Ingvar Näslund, Västerbottens Kuriren
 

Redaktör Gunnar Eriksson, Västerbottningen
 

Kanalchef Karin Grönberg, SR Västerbotten
 

TV-reporter Anders Lindkvist, SVT
 

Debatten med frågemöjligheter arrangeras av föreningen Norden och hålls¨i Bjurholms kyrkstuga torsdagen den 24/5 kl 1900.

Ta med din fråga och kom. Välkommen!

 

 

...
Skulle ha varit bloggat om flera saker igår, men tiden har inte funnits.

Som det ser ut nu skulle det nästan gå att få ihop en 40-timmarsvecka på tre dagar, men jag ska försöka undvika det. Allt är inte skola. I går kväll har handlade det om en mediehändelse i Bjurholm torsdag 24 maj. Mer info om det i kväll.

Under kvällen kom vi på ett sätt att ytterligare toppa den tillställningen. Jag åkte förbi en av länets mest kända profiler och hörde om han ville vara med och sätta piff på anrättningen i Bjurholm med några insiktsfulla frågor. Det gick tyvärr inte denna gång, men han tände på saken, tog affischen och sände med en fråga som sannerligen ska ställas.

...
Måste säga att jag ser positivt på den senaste tidens utspel om ekonomiska frizoner i delar av naturresursområdena som särskilt hotas av avfolkning.

Det är riktigt många som inte insett de praktiska, ekonomiska och humanitära aspekterna kring geografiskt stora områden som avfolkas så att man får svårt att klara det nödvändigaste. Andra är medvetna om problemen, men ser inte riktigt nyttan i att stimulera entreprenörskap och företagande utan lutar åt insatser som hellre leder till inaktivitet än motsatsen.

Jag är helt klart för att man så snart som möjligt utreder och sjösätter ekonomiska frizoner. Det är bråttom. Själv lyfte jag frågan under valrörelsen 2010 och fick även ta upp den i ett inslag i Rapport.

Nu har både Centern och en av mina partikamrater lyft frågan om zoner i inlandet. Vid Västerbottensmoderaternas länsförbundsstämma togs en motion om saken. Moderaterna centralt har lyft frågan om frizoner vad gäller några av de ekonomiskt svagaste förortsområdena och de här två sakerna är helt klart jämförbara i all sin olikhet.

Jag var för förr och jag är för nu!

...
Det är oroväckande att nyföretagandet i Sverige minskar för åttonde månaden i rad. Eftersom vi länge legat på europeiska bottensiffror behövs ingen minskning direkt.

Även när det gäller etablerade företag kan man bli orolig för framtiden. En rejäl andel av Sveriges och Västerbottens företag drivs av äldre som inte ser någon efterträdare i sin närhet. Risken är att många arbetstillfällen kan försvinna, liksom betydande skatteintäkter.

Idag talar skolans styrdokument om entreprenöriellt lärande och i gymnasiet om entreprenörskap i skolan. Det behövs nog alltihop. Något som också behövs är att företagandet ökar bland kvinnor och nyanlända.

Tänker skriva lite mer om kvinnors företagande någon av de närmaste dagarna. Om det blir tid.

...
Det känns bra när ministrarna ibland kommer på besök även till de mindre orterna.

Nu i veckan kommer finansmarknadsminister Peter Norman till både Umeå och Bjurholm. För helheten tror jag det är viktigare att han besöker Sveriges minsta kommun än att han ser ännu en av de stora. (Om Ågren och Holmlund ursäktar. ;-) ) Det är inte bara av artighet man kommer, skarpa frågor departementet vill ha svar på har sänts ut i förväg.

De minsta kommunerna, för att inte tala om dem som ligger i själva inlandet - glesbefolkade och geografiskt större än vissa länder - behöver de centrala makthavarna få se och uppleva. Regelverk som byggs och justeras ska fungera även här och det måste finnas rättvisa och rimlighet i systemen. T.ex. när det gäller uträknandet av bidragen till förskolorna. Där måste bidragen följa det verkliga antalet inskrivna barn istället för en inaktuell schablon som gör att storstadskommunerna får 30 000 mer än de små och fattiga kommunerna per inskrivet barn. .

(Skrev politikern eller tjänstemannen detta? Vet inte riktigt själv faktiskt...)
 

...

Det kom en positiv överraskning i morse vid frukosten.

Bjurholm kom etta i länet och fyra i Sverige i SKL:s (Sveriges kommuner och landsting) "Öppna Jämförelser - Grundskola 2012". Här finns en samlingssida med länkar kring undersökningen. Det finns också en sida med länkar till tidigare års resultat att läsa här.

Man har vägt samman saker som måluppfyllelse, andelen godkända och medelmeritvärden med enkätsvar från totalt ca 60 000 femmor och åttor i riket samt saker som kostnadseffektivitet m.m.

För Sveriges minsta kommun är det förstås väldigt roligt att få det här erkännandet. Vi har brister så det räcker att arbeta vidare med, men en hel del fungerar tydligen väldigt bra när man jämför.

Jag har personligen tackat dem jag träffat av vår personal idag, alla kategorier. Särskilt mycket uppmuntran och erkännande ska förstås lärarna och förskolepersonalen ha. Ett gott totalt skolresultat i mätbara resultat, trygghet m.m. är mångas förtjänst under lång tid.

Eleverna står ju för många av resultaten SKL mätt och nästa vecka blir det tårta för personal och elever. Fjolårets nior är ju på andra håll, men de fick i fjol äta tårta som niorna året innan arbetat ihop till.

Nästan bäst är att jag får skryta hur mycket jag vill. Ingenting är min förtjänst, undersökningen baseras på förra skolåret. :-)

Till sist passar jag på att göra lite Bjurholmsreklam. Här kan man bo naturskönt och inte alltför dyrt med närhet till sådant som t.ex. Agnäsbacken och många fina sommartrevligheter. 50 minuters resväg till Norrlands huvudstad är förortsavstånd med Stockholmsmått. Lägg till detta att den viktiga skolan har bra resultat och gör som människor från både Asien, Europa, Afrika, Sydamerika, USA och övriga Sverige - flytta hit! ;-)

(Undrar om jag får kompanistryk på kommunfullmäktige i Vännäs på måndag? *s*)

...
Förstår tanken, men anser den missriktad. MP vill korta lastbilarna i akt och mening att tvinga över mer gods på järnväg.

Jag tycker det är bra att veckans motion om detta röstades ner. Så väldigt många tusen transporter varje år kan aldrig, aldrig nyttja järnvägen. Att göra motorerna fler per fraktad enhet kan aldrig, aldrig gynna naturen.

...
Satt nyss på seminarium om kommunen som arbetsgivare. Mycket intressant. En kommunföreträdare berättade vid frågestunden om sin kommun där tjänstemän tidigare hade sju gånger högre friskvårdspeng än vårdbiträden och undersköterskor. Inte så klokt.

Många goda tankar presenterades.

En socialchef från Höör berättade om en resa man tvingades in på när man fick ett tufft sparbeting. Det svåra vändes till något gott när man tog sikte på medborgarnas och personalens behov. Jag fick med mig hennes nya bok om det arbetet.

Efteråt språkade jag med Sten Nordin, finansborgarråd i Stockholm och en av föreläsarna på seminariet. Vi jämförde våra förutsättningar litegrann. I Sth har man 36 000 anställda förutom de som arbetar för kommunen via privata företag. En viss skillnad mot Vännäs dryga 1000 och Bjurholms knappa 250. Men samma socialtjänstlag (SOL) och samma skollag. Det måste ju vara så, men inte är det riktigt samma förutsättningar.

På gott och ont. Jag vill faktiskt inte byta.

Nu kommer Fredrik Reinfeldt in....

...
Det här är lite halvkänsligt. Jag har ju tagit ledigt och bytt hatt från neutral tjänsteman till politiker. Men det här måste sägas ändå, trots risken för sammanblandning.

Vid inledningen av Moderaternas Sverigemöte i Örebro nämnde Sofia Arkelsten 5-6 kommuner och deras kommunalråd som goda exempel. En kommun var norrländsk.

Sveriges minsta kommun Bjurholm och Ingemar Nyman nämdes. Kommunen med 2429 invånare och ca 300 företag. För de flesta här i salen är det obegripligt att en kommun med så få människor kan serva sin befolkning. För många är det också svårt att förstå att en kommun kan ha en sådan andel företagare i yrkesaktiva åldrar..

Skäms inte för det som är litet, var stolta över det som finns och sker.

(Nu tar jag på mig tjänstemannahatten igen) Går det som jag hoppas kommer vi att få upp en känd ambassadör för kvinnors företagande till Castorskolan snart. Det finns många kvinnliga företagare i Bjurholm, men de kan bli fler i kommande generationer. För mindre och mer glesbebyggda kommuner i norr är företagandet oerhört viktigt. Och inte bara det som bedrivs av män.

...
Åker SJ från Sth mot Örebro. Går hur fint som helst. Misstänker att hälften av resenärerna hör till samma parti som jag.

Det geografiska målet är Sverigemötet i Örebro. Sen finns en del andra mål. Fick ett nytt uppdrag för Örebro idag. Eller kanske man ska säga ett besked att bära fram.

Har inte haft tid att läsa Moderaternas nya Norrlandsrapport, fast jag sänt den till andra. Så jag passar på nu.

...
Idag blev det en tur som tog mig förbi Gotland.

Inte långt därifrån var det ganska mycket ren. Har haft ganska många renar inom en till två meter från bilen ikväll. Men det har gått lugnt och försiktigt förbi dem. Älg har jag sluppit.

...

Det är otroligt hur långt man kan komma på en afton. Är nu tillbaka i Västerbotten.

...

Sa inte Rastad eller Peter O att man behöver en ännu större bil än akutbil nr 2, Golfkombin?

Man skulle ha klippt till när entreprenören sålde ambulansen på Blocket!

...

Man kan divla länge om det som skedde med Norrland och framförallt inlandet på sextio- och sjuttiotalet. Om den högst medvetna avfolkningspolitiken som fördes. Historieskrivningen är ofta både glömsk och fantasirik, som nu när borttagandet av ambulansen och akutplatserna i Dorotea i vissa väderstreck blir Alliansens fel.

Det är kanske inte tycks så meningsfullt att dra allt det där ett varv till, men kanske det då och då skulle behöva påminnas om när väldigt många norrlänningar hamnade i storstädernas förorter. Nya generationer har inte kunskap om det som hände och att det var Socialdemokraterna som då bestämde och drev skeendet.

Men nu är nu. Huvudsaken är den egna lokala drivkraften, men det måste bli lättare och lönsammare att driva, sköta och utveckla naturresursområdet. Det måste bli attraktivare att leva och bo där. Inte minst för svenska och invandrade entreprenörssjälar av typen vi såg några av i onsdagens Uppdrag granskning. Antingen gör vi något eller också kanske vi måste sälja naturresursområdet med skogarna, vattenkraften och gruvorna till Norge? Där har man hanterat glesbygden lite annorlunda och de som tar ut värdena skattar där värdena växer, rinner och finns.

Det vi ser nu i Åsele och Dorotea är bara en stilla västanfläkt av hur det skulle kunna bli om allt bara får rulla på och historiska misstag inte motverkas. Jag skulle kunna måla upp ett par tänkbara scenarier, men avstår i nuläget.

 

...
Klockan åtta visas Uppdrag granskning. Programmet har inte alltid fått allt på rätt plats, men försvarar sin plats på planeten. Idag handlar det om ambulansindragningen i Åsele.

Nu kan man se att en och annan socialdemokrat slår knut på sig för att få skulden för indragningen att hamna i knät på - Alliansen. Trots att kommuner och landsting aldrig haft mer statliga pengar till sitt förfogande. Trots att inlandet inte alls fått mindre pengar för att det tillkommit några vårdgivare i Umeå.

Man kan i sitt inre höra hur det skulle ha låtit om Alliansen styrt landstinget och tagit det befängda beslutet att ta bort ambulansen från en ort som Åsele. Jag gissar på ganska många hätska ord, hiskeliga liknelser och demonstrationer som varit betydligt häftigare än nu.

Det finns många borgerliga företrädare med rötter på landsbygden och/eller stor förståelse för glesbygdens villkor. Med förståelse för att det här inte bara handlar om framkörningstid utan "inkörningstid", trygghet och människovärde. Vi har i detta fall definitivt inte gjort oss förtjänta av ord som t.ex. Annevi Linders här på Vk-bloggen. Alliansen som helhet har inte heller förtjänat de orättvisa orden.

...
Apropå kommunernas storlek.

I fredags var jag med på en träff med RUC:s utvecklingsledarnätverk. En stor del av dagen ägnades åt en forskningsrapport om de nyanländas skolsituation. T.ex. om fördelar och faror med förberedelseklasser.

Det var en mycket bra föreläsare och forskare som redogjorde för internationell och svensk forskning på ett verksamhetsnära och matnyttigt plan. Eftersom skillnaderna kommuner emellan är stora hade hon och hennes forskargrupp valt ut tre kommuner. En stor - Stockhom, en mellanstor - Västerås och så den lilla - Mjölby.

Mjölby har ca 12 200 medborgare. Man är därmed ungefär lika stora som trean i Västerbotten, Lycksele. Fyra av de kommuner som var representerade vid fredagens träff på Naturvetarhuset har tillsammans ca 1 000 färre invånare än Mjölby.

Den här reflektionen gör jag inte för att gnälla åt något håll. Vi måste bara vara medvetna om att flera av Sveriges allra minsta kommuner finns i vårt län. Vi måste samverka ekonomiskt rationellt över våra gränser. Långsiktigt är det också nödvändigt att vända den ständiga ökningen av statsmakternas kostnadsdrivande pålagor och krav. Vi måste också själva inrikta oss på förenkling.

På vägen mot en större samverkan ska man inte skämmas ett ögonblick för sin litenhet. De befolkningsmässigt små kommunerna administrerar en mycket stor del av Sveriges yta, landområden vars resurser bidrar till helheten på många sätt. Per person kommer de offentliga kostnaderna alltid att vara högre i de glesbefolkade och vidsträckta områdena. På något sätt ska det betalas för tillgången till fjällvärldens rekreationsmöjligheter, för skogens, jordbrukets, gruvornas och vattenkraftens bidrag till Sveriges helhet. För att inte tala om all utbildad arbetskraft man bidrar med. Det kan verka mycket när man ser den kommunala utjämningen fördelad per person. Multiplicera summan med antalet invånare och jämför sedan vad man nationellt får ut av de små kommunerna så är de även krasst ekonomiskt en god affär för AB Sverige.

...

I dagens VK finns två artiklar om samverkan som är klart läsvärda. Särskilt ledaren, tycker politikerdelen av mig. Den handlar om Västerbottens kommuner och delar och hur vi ser på varandra och samverkan.

Den andra artikeln handlar om samverkan mellan utbildning och forskning och är skriven av Umeå universitets rektor Lena Gustafsson och dess vicerektor för samverkan och innovation, Agneta Marell.

Nordebos ledare är inte Twitterkorta, vilket innebär att många i kategorierna som förr mest alltid läste ledare idag ofta hoppar över dem. Västerbottens politiker bör Inte hoppa över den här ledaren. Den angår oss i allra högsta grad.

Vi kommer att behöva en betydligt mer långtgående samverkan i vårt län. Lennart Holmlund kan ha tagit i en del i utspelet om kommunsammanslagningen, men han är inte helt ute och cyklar. Oavsett vilka former det tar måste våra kommuner samverka i en helt annan utsträckning än idag om vi ska ha råd med de vårdande och lärande personer vi behöver. Men det måste bli en samverkan som ibland stavas förenkling och förbilligande, inte bara förbättring. Det är den bistra sanningen.

Det har hittills gått märkligt bra för Västerbotten och Norrland under nuvarande ekonomiska krisläge. Det kan nog bli kärvare, men med en ökad samverkan har vi bättre förutsättningar att möta framtiden än med småskuren självtillräcklighet och prestigetänkande. Det är ingen hejd på vilken bromseffekt sådant kan ha.

Samverkan betyder inte centralisering av makt och fungerar dåligt med avund, självömkan och sämsta sortens "storbondetag". Missförstå mig inte, jag har inget emot varken små eller stora bönder, men när man mäter sitt värde i hektar eller befolkningssiffror försämras möjligheterna till fruktbar samverkan högst radikalt. Man ska akta sig för att bli en "hektarpadda", oavsett vad det är man mäter och oavsett vilket parti man företräder.

I politiken premieras tyvärr oftare lokalegoism och motsättningstänkande än samverkansträvan och det Nordebo kallar "regional samhörighet".

 

...

Enligt SvD har det konstaterats 177 fall av narkolepsi efter massvaccineringen mot svininfluensa.

Norrland har 12 % av landets befolkning, ca 1,15 miljoner, men bara 5 fall av narkolepsi som man bedömt haft att göra med vaccineringen. Knappt 3 % alltså.

Än märkligare blir det när man läser att Skåne har 33 fall på en befolkning på 1,25 miljoner. Nästan 19 % av det totala antalet.

Det finns en del att reda ut här.

...
I morgon kommer det enligt uppgift en del Doroteabor till landstingsfullmäktige i Umeå.

Det blir intressant att höra hur det avlöper. Hoppas att man hittar bästa nivån på kommunikation och protester så att man behåller stöd och förståelse och att majoritetens beslut om indragna ambulanser och akutplatser till slut måste ändras.

...
Jag måste säga att jag förvånas över lojaliteten hos den västerbottniska socialdemokratin i inlandet. Hur acceptansen för indragningen av resurserna i livets yttersta krislägen kan vara så stor.

Utan jämförelse för övrigt, men inom det militära vet man hur viktiga hämtnings- och sjukvårdsresurserna är för allmän moral och motivation att "hålla land". Sätter ledningen inte in de resurserna drar soldaterna snabbt ett par, tre slutsatser om sin och områdets betydelse som varken är kort- eller långsiktigt gynnsamma.

När (S)-företrädare i Umeåregionen försvarat borttagandet av glesbygdsambulanser genom att jämföra framkörningstid i Åsele och Umeå blir man som lekman lite fundersam. Man tycker att körtiden från Haga eller Vännäsby också borde med i jämförelsen.

Är landstingsmajoritetens inlandsåtgärder, som nu uppmärksammas lokalt, regionalt och nationellt, verkligen värda riskerna och kostnaderna, kort- och långsiktigt? Hur läser man signalerna i naturresursområdet, oavsett om man nu hör till de tysta eller högljudda? Vilka slutsatser drar man i andra kommuner en bit bort från NUS?

Jag hör inte till dem som alltid har verklighetsfrånvända universallösningar av typen "sluta att spara". Vill man inte vara där Grekland är så kan man inte ha mer verksamhet än man har pengar till. Men akutplatserna och ambulanserna som majoriteten nu tagit bort innebär enligt uppgift en nettobesparing (uppgifterna måste lösas på sätt som också kostar) på knappa 4 miljoner. Det är i sammanhanget relativt lite.

Sen har vi människolivets betydelse och hur det måste värderas individuellt, inte bara statistiskt. Jag har själv varit i situationen där jag värdesatte varje sekund jag inte behövde vänta på ambulansen och fick förvånas över deras snabba ankomst. Jag minns när de trygga ambulanssjukskötarna metodiskt, lugnt och empatiskt tog över och vad det betydde för mig och Agneta just då.

Både känslan, tanken och den krassa ekonomiska uträkningen talar för att landstingsledningen ska backa vad gäller ambulanser och akutplatser i inlandet.

...
Det tänks många tankar om tåg just nu. Säkert inte minst bland dem som tillbringat några hundra tusen mil på järvägsspåren. De som kör tågen och har kört dem ett tag.

Idag på ICA (f.d. Stinsen) i Vännäs blev det tre intressanta samtal om järnvägen. Tre ärrade veteraner sa var för sig några intressanta ord om läget. Två betonade bl.a. snörörjningen, att den inte kan förväntas ske av de gods- eller personförande tågen själva. Att det blir för mycket isproblem med bromsarna av den policyn.
Två sa att avregleringen av gods- och persontrafik inte var något problem men avregleringen av spårhanteringen blev fel. En annan var riktigt less på att höra felaktiga beskyllningar om ansvaret för denna avreglering. Han sa med eftertryck att den var "socialdemokraternas fel" eftersom den gjordes under deras ansvar 1988. Idag låter det väldigt ofta som det var Alliansen som utformade och utförde avregleringen av järnvägen.

Vi behöver en fungerande tågtrafik. Vi behöver inte dogmatiskt tänkande vad gäller tågen. Inte åt något håll. Det som fungerar bäst i statlig ägo ska helst få göra det, det som fungerar bäst i konkurrens ska få göra det.

Vad gäller själva tågen tycker jag vi ska lära av de kloka norrmännen där tågen går och det i tid. I dagens VK står att man i Norge snart ska byta ut dieselloken som trafikerar banorna i norr. Norrmännen tittar inför detta byte på tåg som trafikerar banor med förhållanden som mest liknar våra, Schweiz och Österrike. Jag undrar om vi har valt mellan tåg som normalt rullar på det kontinentala plattlandet där snö och tvåsiffriga minusgrader är en sällsynthet.

Snart kommer de 40 år gamla, nyrenoverade och uppgraderade "pågatågen" som ska trafikera sträckan Vännäs-Umeå-Holmsund. De sägs vara driftsäkra. Jag hoppas att det inte bara gällde skånska förhållanden, utan också gäller i nordsvensk vargavinter.

...

Har ikväll suttit och valt mellan seminarierna på Sverigemötet, Moderaternas stora konferens i Örebro i mars.

På mina seminarieval ser det ut som om jag skulle vara både politiker och tjänsteman och till väldigt stor del norrlänning.

Första passet blev "Kommunen som arbetsgivare" där det t.ex. handlar om att behålla och utveckla medarbetare och personal. Andra passet blir "Moderaternas nya handlingsprogram", tredje "En levande landsbygd" och fjärde "Ansvar för hela Sverige".

Hippfaktorn är kanske låg, men jag känner igen mig i det jag valt. Det var lite knepigt i valet till första passet. Där fanns även "Skolan som modern arbetsplats" där man bl.a. ska behandla frågan hur man kan minska den administrativa bördan för lärarna så att de istället kan få mer tid med (och ork för) eleverna. En fråga som jag tror är viktigare för Sverige än vi anar och tror. Problemet löstes så att frun tog det passet. Ser fram emot rapporten.

Ser även fram emot några samtal som jag hoppas kunna genomföra under de här dagarna.

 

...
Såg just att buden på en tio kvadratmeter stor (?) lägenhet i Birkastan i Stockholm för närvarande ligger på 1,2 miljoner.

Man får vara tacksam att man är norrlänning och att man har det förstånd man har. Vårt hus hade blivit väldigt dyrt med det priset per kvadrat. Man måste säga att det finns hyfsat prisvärt boende häromkring om man jämför.

Vi har provat att bo på 26 kvadrat. Icke att jag givit 3 miljoner för den lägenheten.

...
Jag håller tillbaka mitt politiska bloggande, ska kanske avsluta det helt framöver, men det är inte lätt i en händelserik tid. Om någon för ett år sedan hade sagt att vi nu skulle vara där vi är så hade jag inte trott det.

Blockmässigt är skillnaden inte så stor, men på vissa håll är skillnaderna och osäkerheterna betydande. Frustrerade S-röstare sägs strömma över till Vänsterpartiet i visst antal, lockade av bilden av Jonas Sjöstedt. I alla fall påstår tidningarna att det är så i Norrland.

Det kan väl inte till så stor del handla om medlemmar. De vet sannolikt att Jonas inte är partiet och att traditionalisterna som nyss jagade bort förnyarna fortfarande har mycket påverkanskraft. Alla inser inte allt som följer med betet när man slukar Jonas. ;-)

Det är en spännande resa, vi är inte framme än.

...
Påmindes just om att Facebooks serverhallar som byggs i Luleå kommer att förbruka så mycket ström att det motsvarar en procent av Sveriges totala energiförbrukning. Hej å hå. Våra nätvanor kostar inte bara energi inom hemmets väggar.

När miljötillståndet gavs var kravet att Facebook skulle utreda möjligheterna till energiåtervinning. Med en energiförbrukning som en mindre stad och som har med sig en beräknad temperaturhöjning på fyra grader i närområdet så kan man tycka att en viss återvinning rimligen vore på sin plats. Det borde kunna bli mycket fjärrvärme till bostäder, badhus m.m.

Norrland framställer mycket mer energi än vi förbrukar och snart mer än vi kan sända söderut med nuvarande ledningsstruktur. Ska dessa serverhallar, 15 meter höga och med yta som tolv fotbollsplaner, stå någonstans så är Norrland och Luleå ett utmärkt val.

...
Först vill jag säga - Länge leve papperstidningen! Detta fast jag nyss sagt upp DN för att man följt SvD i spåren. Ledningen har ökat tidningens Stockholmsfokus efter att man dessförinnan sagt upp de sista "fasta frilansarna" i Norrland. Största delen av landet saknar alltså helt bevakning. Det är inte ok om man vill vara en rikstidning.

Även om jag är intresserad av det som sker i vår huvudstad tycker jag att det räcker med en lokaltidning.

Tidningen Dagens Samälle är lite eljest. Den bevakar främst det som händer och inte händer i kommuner och landsting och läses främst av politiker och tjänstemän. En tidning som ökar, faktiskt.

Artiklarna i DS balanseras ofta med jämförelser mellan liten och stor, söder, mitten och norr. Nu när jag läser den som både politiker och tjänsteman blir det allt oftare och grundligare. I går lärde jag mig bland annat att Stockholm har den tredje största landsbygdsbefolkningen av Sveriges län, ca 100 000 lantisar bor där.

Hade jag inte trott.

...
Det är en ovanligt sympatisk ledare som Vänsterpartiet inte utan viss vånda vågat välja.

Även jag har en viss förväntan på honom. Trots att t.ex. Ekots lördagsintervju idag visar att partiet fortfarande lever i en ekonomisk utopi där svensk välfärd skulle överleva både lagförbud för företag med hundratusentals anställda och sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Till det positiva hör att Jonas ställt i utsikt att det ska bli mindre gnäll och klankande och mer av vad partiet vill göra. Även om jag sällan kommer att hålla med i sakfrågor innebär det förstås en god insats för den politiska miljön om det blir så.

Det finns ett område där jag särskilt hoppas att Jonas Sjöstedts inträde på de centralare arenorna kan trigga en förbättring. Sveriges lands- och glesbygd i allmänhet och Norrlands i synnerhet brukar inte möta så stort intresse förutom nio månader vart fjärde år. Här hoppas jag att den nye partiledaren kan medverka till en förbättringsprocess.

Det skulle kunna vara bara marknadsföring, men jag tror inte att hans geografiska "helhetsintresse" stannar vid det. Sverige har under årtionden legat hästlängder efter exempelvis Norge vad gäller att underlätta för de minsta kommunerna och för dem som håller ihop samhällsväven i glesare bygder. Jag hoppas att samtliga partiers, och i förlängningen myndigheternas, syn på naturresursområdena kan fördjupas och förbättras och att områdenas villkor ska hamna på dagordningen betydligt oftare.

Utan att blunda för storstadsområdenas problem tror jag det är viktigt för hela Sverige. ...

...

Idag släpptes den lokala Berättarakademin lös på Castorskolan i Bjurholm.

Åtta damer och herrar, flera i tämligen mogen ålder, hade ett schemabrytande program för högstadiet där de gav prov på berättande och talekonst och gav tillfälle för eleverna att utifån gamla saker, bilder, minnen eller fantasi ge sig ut på berättaräventyr själva.

Jag har inte stiftat bekantskap med allt berättararbete som gjorts tidigare, men vet att elevernas deltagande blivit till både CD-skivor och minst en bok. Bjurholms kommun var för övrigt Årets berättarkommun 2010.

Skådespelarem, militären m.m. Greger Ottosson inledde och avslutade dagen och jobbade en hel del däremellan. I förgrunden en av de andra akademiledamöterna som förgyllde dagen.

När jag kom till aulan på morgonen tog Greger O upp mig till akademiledamöterna på scenen, satte mig i en knepig situation där jag fick improvisera en berättelse utifrån några ord som elever ombads bidra med. Berättelsen skulle enligt dem utspela sig i Agnäsbacken och det skulle vara med en ko i den. Det gick inte så lysande.

Man muckar inte i onödan med en gammal närstridsexpert och när Greger på scenen bestämde att jag under dagen skulle ta hand om hans 5 grupper under temat "Orden berättar" så var det bara att gå igång. Då var det 5-10 minuter till första tillfället.

Berättarna skulle ha varit nio, men en hade fått akuta förhinder så Greger tog hand om de grupperna istället.

Det blev en bra dag. Tjejerna jag hörde gjorde riktigt bra ifrån sig, men jag måste säga att grabbarna överraskade. Prestigelöst och utan synlig rädsla eller blyghet gick flertalet av pojkarna i sjuan till nian igång, bjöd på sig själva och berättade för de andra efter bara en kort stunds förberedelse. Det tror jag inte hade hänt överallt. Bra gjort!

På slutet av dagen påminde jag eleverna om det som sägs vara ett gammalt kinesiskt ordspråk. "Varje gång en människa dör brinner ett bibliotek". Eleverna förstod meningen, hur alla minnen och intryck en dag blir borta för de efterlevande, och några förstod kanske vikten av att prata med sina mor- och farföräldrar och andra äldre bekanta medan man har dem.

Greger utvecklade och förfinade ordspråket. Han la till att varje gång en människa föds påbörjas ett bibliotek. Så sant, så sant.

...
Det känns verkligen som en stor förlust att Chis Heister lämnar länet.

Jag har hört flera politiker från det block jag inte tillhör säga att man tycker att hon varit en mycket bra landshövding. Någon hade innan sagt att hon inte passade i Norrland p.g.a. något uttalande hon skulle ha gjort för länge sedan. Kul när man blir positivt överraskad av en person och vågar erkänna det. Även när man själv får erkänna att man misstagit sig.

Jag håller med Nordebo som skrev ungefär att en västerbottning är en västerbottning var man än är född och vart man än far. Det känns bättre att vår idoga landshövding blir landshövding i Stockholm än om hon t.ex. skulle ha gått i förtida pension. Vi kan behöva en riktigt centralt placerad västerbottning.

Det kan t.ex. Stockholms skärgård göra också. Redan gamle Boman påpekade att det finns områden i Stockholms län där de fastboende har likartade förutsättningar som i Norrlands glesare delar.

...

I Föräldraalliansens kommunala grundskoleindex för 2011 kommer Bjurholm på tredje plats i Sverige, efter Västerbottenskommunerna Dorotea och Sorsele.

Man rankar utifrån ett föräldraperspektiv på områdena Måluppfyllelse, Pedagogisk personal, Övriga hälso- och studiefrämjande resurser samt Fritidshemmen.

Det är intressant att på Föräldraalliansens 15-i-topp-lista är en majoritet Norrlandskommuner. Det gynnar förstås även våra storstadsområden eftersom vi exporterar lite för många utbildade ungdomar dit. ;-)

 

...

För närvarande har största delen av Sverige två polishelikoptrar. En i Östersund och en i Boden ska inom sina uppgiftsområden täcka Norrlands behov. 60 % av landets yta. Sverige som helhet är dessutom ganska fattigt på helikopterresurser i ett internationellt perspektiv.

Nu tänker Rikspolisstyrelsen flytta Östersundshelikoptern till Malmö. Säkert finns det mycket för den att göra där, men att lämna hela Norrland till helikoptern i Boden känns inte så välavvägt. Det är tänkt att Sjöfartsverket framöver ska sköta "choppandet" från den norrländska kusten till stora delar av fjällkedjan, som faktiskt är större än Alperna. Men, flyger Sjöfartsverket får maskinen inte användas av polisen.

Norrlandsförbundet protesterar och man hoppas det blir reaktioner på fler håll. Norrland är stort med väldiga ytor utan vägar. Inte minst turistområden som Årefjällen m.fl. ställen.

I Göteborg finns två polishelikoptrar, till Malmö har man 27 vägmil. Behövs insatsen i Åre och den enda norrlsndshelikoptern finns i Kiruna blir det ca 90 vägmil. Från Göteborg till Åre är det nästan lika långt. Det är något i polisens ekvation som inte stämmer, även om det är mer att göra där det finns mer bus.

Jag tycker politik och norrlandsmedia ska ryta högre om detta. Kanske Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap också.

...
150 moderater från de fyra nordligaste länen har samlats för konferens i Umeå. Representationen från partiets ledning är ovanligt stark.

Något jag är särskilt intresserad av den här dagen är arbetet med Moderaternas norrlandspolitik som Saila Quicklund i Österstund leder. Det har jag nog mest fokus på, trots flera närvarande ministrar och andra intressanta höjdare.

Nu ska Sofia Arkelsten tala, återkommer.

...
I vårt tvåpersonershushåll har vi två dagstidningar. DN och VK.

På morgnarna är det den som tar in tidningarna som får välja först. I 19 fall av 20 blir det lokaltidningen som väljs. För att den är lite närmare, men väldigt bra. Lite mer överblickbar och definitivt inte överprovinsiell. Stunderna det finns mer tid favoriseras ofta DN.

SvD hade gjort sin sista prenumerationsperiod i huset när:
A. Chefredaktören sa att man ville vara en renodlad stockholmstidning.
B. Man började leverera lördagens och söndagens tidning på måndag i halva Sverige.

Nu ligger DN pyrt till. Inte för att man lär bry sig nämnvärt, men det känns bra att skriva det i alla fall. När den sista journalisten i Norrland fick gå började jag så smått förbereda avskedet i huvudet. När jag nyss läste dagens "nya" DN började jag skissa på det.

Att jag tycker att nya layouten påminner om reklam som försöker ge intrycket av redaktionell text kan kanske förklaras med min höga ålder. Den tilltagande stockholmsfokuseringen, tillsammans med "avfolkningen" av de andra delarna av landet är lite värre. Den gör att jag nästan hör "Fem myror-elefanten": "-Nu er'e slut"

Så här skriver man:
"-Idag startar vi DN Sthlm - en helt ny tidning för dig som bor i Stockholm, för dig som arbetar i Stockholm, för dig som är nyfiken på Stockholm."
Visst gillar jag vår huvudstad, men DN Sthlm ska komma sex dagar i veckan. En debattsida ska enbart handla om det som händer i Sthlm - medan man inte ens har råd att ha en frilans i största delen av Sverige.

Nej, när rikstidningarna blir mer av lokalblad är det tur VK finns och har så pass vital riks- och globalrapportering. Det får nog räcka med den nu. Tur den har två delar.

...
Känner mig mör efter en rejäl utedag som började vid 0530. Luft, spänning och skogsvandring.

Haft både stilla händelselöshet och adrenalinpåslag. Det senare både av glapp i radion och "The real thing". Fick skjuta dagens enda älg efter några års torka.

Alltid en lättnad när träffen blir bra och det går fort. Hunden verkade nästan förvånad och aningen besviken när den tyst lommade iväg från den orörliga älgen för att få bekräftelse hos matte som hamnat på efterkälken.

Jag är som sagt redan mör här på soffan alltmedan älgen blir det i kylrummet.

...
Borde skriva Umeåregionen också, men rubrikutrymmet räcker inte.

Institutionen IKEA är ett välkommet tillskott, lokalt och regionalt. Etableringen kommer att gagna även flertalet av dem som nu är oroliga för sina verksamheter och affärsområden. För Umeå, mer eller mindre närliggande AC-kommuner, skattebetalarna och näringslivet generellt är det som nu ser ut att ske mycket betydelsefullt.

Ska man ta fram något negativt - som traditionen nästan bjuder hos oss som ibland kallas Norrlands gnällbälte - så har jag personligen kvar en olustkänsla, troligen ärvd av min pappa, inför att lägga utsökt befolkningsnära jordbruksmark under betong. Han hade som riksdagsledamot en otidsenlig åsikt i detta på sin tid och jag har det som gräsrotspolitiker i min. Vi vet inte förutsättningarna för matproduktionen i en framtid när alla vi är döda och begravna.

Jag hade av detta och ett par rent egoistiska skäl helst sett en annan placering i Umeå, men det är i sammanhanget en obetydlighet jag inte vill grumla dagens IKEA-glädje med. Köparen, byggaren och verksamhetsdrivaren har sina önskemål och kan de förenas med planer, riktlinjer och vilja hos de styrande folkvalda är det inte mycket att tillägga. Huvudsaken är att etableringen blir av.

Grattis Umeå!

...
Har gjort min första ordinarie dag i Bjurholm efter introduktionsdagarna i juni. Det känns riktigt roligt nu, fast jag hela tiden upptäcker nya saker jag inte vet och kan. Eller som hanteras helt annorlunda än jag är van vid. Spännande är det.

Jag har blivit mycket väl mottagen i min nya "politikbefriade", men politikerstyrda uppgift. Jag har idag fått lite introduktion av kommunalrådet och kommunchefen och fått tillfälle att ställa frågor och ge synpunkter kring saker och förhållanden jag reflekterat kring. Jag har under dagen hunnit få massor med tålmodig hjälp av henne som är min högra hand och har hunnit möta flera av de andra ickesemestrande tjänstemännen. De som tillsammans med alla andra kommunanställda pch politikerna ser till att verksamheten i Sveriges minsta kommun, med sina 2440 invånare, fungerar så bra som den gör. Trots att lagar och förordningar är skrivna för kommuner som är flerfaldiga gånger större och har betydligt mer skattekraft.

Oavsett vad jag gör om jag lever i mars 2012 kommer jag att få lära mig mycket om mycket här, det är jag övertygad om.

...

Av olika anledningar har Agneta och jag fått se riktigt mycket av av Sverige den här sommaren. Vi har ett väldigt vackert land, med många lite undanskymda finheter.

Just under våra ljusa sommarmånader känns det som en stor förmån att få vara i Sverige och i Norden.

Någon som ser var den här osedvanligt glödande solnedgången är knäppt?

...

Jag hörde delar av programmet "Kluvet land" igår. Har bara hört delar av programmen, men det jag hörde lät tänkvärt.

Jag tror att politiker och allmänhet i måste vara uppdaterade på vad som sker på och kring vår landsbygd. Det finns småorter som blomstrar och som t.ex. har bättre arbetslöshetssiffror än Stockholm, men det finns många fler som har stora "utmaningar" om man vill uttrycka sig försiktigt.

Rullar utvecklingen bara på har vi stora ekonomiska och humanitära konsekvenser att "casha in" framöver. Det största ansvaret ligger förstås på oss norrlänningar och landsbygdsborna själva, men vi måste i alla partier se till att våra ledande politiker inte glömmer frågeställningarna.

Här hittar du programmen. Bl.a. finns inslag från Bjurholm, Sveriges minsta kommun som har 30 olika nationaliteter representerade bland invånarna.

...

Det är inte bara jag som brukar kalla P1 för svenska folkets universitet, men jag använder gärna uttrycket. Visst tycker jag att mycket är svammel och tomheters tomhet, men det finns också väldigt mycket att lära.

Idag har Agneta och jag gjort en sen, längre resa och vi har då passat på att lyssna på några sommarprogram som gått tidigare. Monica Nyströms, som till stor del handlade om hur hon tidigt miste sin man och deras små barn sin pappa. Där fanns ett och annat att lära, t.ex. om detta med uppriktighet och sanning när man ska svara på barns frågor. Även om lekens betydelse för bearbetning av det svåra.

Jag hann också lyssna till LKAB-chefen Lars-Eriks Aros program. Ett lite smalare "Sommar", även om vi alla och hela samhället påverkas väldigt mycket av gruvnäringens verksamheter, "sysselsättningsbidrag" och exportintäkter.

Programmet handlar om saker som är tillämpbara på många verksamheter och gav mig en  del tankar. Om Norrland, chefs- och ledarskap, näringslivets ansvar för kompetensförsörjningen, utbildningens betydelse för individ och samhälle och om finansieringen av samhällsbygget.

Det är nog  inte det mest språkfulländade och omväxlande sommarprogrammet, men det är värt att lyssna på för den som kan ha ett litet intressse av sakerna jag just räknade upp.

På den här sidan hittar du länken.

 

 

...
När den ljusa norrländska sommarkvällen är ljum och leende är Sverige nästan som bäst.

Vi har rullat fram på två hjul genom byarna och har landat på ett ställe där man säljer mjukglass. Mycket bättre blir det inte under solen.

Förmiddagens planerade återfall på jobbet blev till en hel dag, men nu är semesterkänslan i stort sett återerövrad.

Har sett ut över milsvida skogar där det bara syns något litet av mänsklig verksamhet. Vilken ofantlig skillnad mot det människomyller jag lämnade igår.

Jag är så glad för Sverige!

...

Jag gillar mat, lite för mycket. Jag är dock mer inne på god husmanskost av olika nationaliteter än den dyra och vackra gourmétmat som kräver att man äter något annat före eller efter för att inte magen ska kurra.

Såg just i husorganet att Whiteguide listat Sveriges bästa restauranger och presenterat resultatet på Grand Hotel i Stockholm.

Av elva ställen i länet som prisats ligger fem i fjällen eller ganska fjällnära. I Borgafjäll, med mindre än 100 fastboende, finns knappt 20 % av Västerbottens toppställen. Närmare bestämt två av elva. Jag gillar sånt.

Till "Årets Matupplevelse" i landet utnämndes Fäviken Magasinet i Åre. Jag klickade mig fram till Fäviken och maten, men dit ämnar jag icke fara. Första rätten, fint fotad, var "Vild lättsaltad öringsrom i ett ljummet skal av torkat grisblod".

Jag nöjer mig med smärre, billigare och kanske mer mättande matupplevelser.

Men grattis till Umeås restaurang Viktoria till länets topplacering!

 

...

Mycket bekymmersamt att Migrationsverket lägger ner just i Vilhelmina.

Regeringen kan förstås inte gå in och detaljstyra i myndigheternas verksamhet. Däremot är det hög tid att vi ser över möjligheterna att åstadkomma mer av regionalpolitiska effekter via regleringsbreven som styr myndigheterna.

Här måste det tänkas till. Det blir förr eller senare väldigt dyrt annars.

...

Två sammanträden efter ordinarie arbetdag. Det var lättare med 16-timmarsdagarna när man var en smula yngre. Nu blir man onekligen lite trött. Tur att man gillar att köra och njuter av reflektionsmöjligheten.

Tack och lov bara älgspår, inga älgar. Snödjupet, särskilt i norra Västerbotten, verkar driva ut älgarna på vägarna oftare än vanligt. Som väl var hade plogarna gjort ett bra jobb. Kör man vägar som är tomma på trafik kan kurvigheterna vara riktigt njutbara. Ett par långtradare drog dock upp tillräckligt med snö för att det skulle bli väl spännande några sekunder. Gäller att sikta långt fram och låsa rattgreppet tills man ser igen.

En resa i historien blir det också. Har under förra årtusendet åkt kvällens vägar många gånger med min pappa predikanten. Med tyst radio kommer det fram både synminnen, kommentarer och samtalsämnen. En sorts rekreation det också.

...

Det blev hektiskt här innan jul. Hann inte göra vad jag tänkte, inte på bloggfronten heller.

Sätter in några utebilder från förra veckans tur med den turkiska jämställdhetsdelegationen, bilder som jag aldrig hann sätta in.

Vi landade först i Vännäs, sen blev det Bjurholm och Älgens hus i Västernyliden. Låg vintersol mot Ångermanbalen.

Det var kallt, riktigt kallt, som värst 27 grader. Men det fotades i alla riktningar. Det här var exotiskt för dessa Ankara-bor.

Här såg det ut som om skogens konung höll på att få ett horn i sidan till fotografen. Notera mönstret på tolkens jacka. Renar!

En älg på nära håll är imponerande för de flesta. Än mer om man inte har några hemma.

Än en gång, heder åt handläggarna på SKL International som la upp resan så att delegationen fick se både Sveriges största och minsta kommun.

Tolkningen är ingen lätt sak, i Turkiet kan man sällan engelska. Inte ens på regeringskansliet. De kommunala tjänstemännen i Vännäs och Bjurholm fick tala engelska som sedan översattes av gruppens tolk på bilden. Ska inte försöka skriva eller uttala hennes namn.....

I Bjurholm hade man dock ordnat en egen tolk som gick direkt från svenskan. Där fixar man det mesta.

...

Skönt att höra att Trafikverket tas i örat av infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd i frågan om satsningen på Umeå hamn.

"- Jag förutsätter att Trafikverket följer de avtal som Trafikverket ingår med län och kommuner..", det är i dessa strikta sammanhang ord och inga visor.

De utlovade pengarna till satsningarna på och kring Umeå Hamn ska betalas ut. Satsningen som berör allt från pendlingstrafik till inlandets kommunikationer och leveransmöjligheter ska fullföras, enligt Elmsäter-Svärd.

Hela landet ska leva och några som skrev mycket konspiratoriskt om regeringens och ministrars avsikter ska skämmas.

...

Den planerade satsningen på Umeå hamn betyder väldigt mycket för hela Västerbotten, inte bara för Umeåregionen. Prislappen är 160 miljoner, varav hälften kommer från EU:s strukturfonder.

Av den andra hälften ska Umeå kommun betala 30, Region Västerbotten 20 och Trafikverket 30 miljoner.

Nu hotas hela satsningen för att Trafikverket inte får fram pengarna, trots att man skrivit på ett medfinansieringsintyg.

Hur man löser detta är inte så oerhört intressant, man ska bara lösa det. 30 miljoner är  pengar, men de är ganska små när man ser till det som satsas på infrastrukturen totalt sett.

Att för den summan bränna 80 EU-miljoner och en dubbelt så stor satsning som skulle gagna Västerbottens kust- och inlandsnäringar, det finns överhuvud taget inte på kartan.

...

Nu rapporteras det om att högkonjunkturen kommer till Norrland i vår.

Just nu ser det bäst ut för Gävleborg, Jämtland och Västerbotten. Det känns viktigt att regeringens satsning på riskkapitalutlåning i Norrlands inland kommer igång så att den förutspådda högkonjunkturen kan få full effekt. Det är det mycket viktigt att företagare i inlandet kan låna pengar till sina satsningar, som på andra håll i Sverige. Idag är bankerna tämligen kallsinniga till satsningar en bit in i landet.

Många människor här i kustlandet och i övriga Sverige tror att vi inte berörs av hur inlandet utvecklas, men si där har de fel. Jag hoppas att vi inte fullt ut behöver erfara hur fel.

 

 

 

Veckans Affärer har efter vissa kriterier listat 353 "Superföretag" i Sverige. Det låter kanske i förstone inte så imponerande att 11 av dessa finns i Västerbotten.
Dividerar man totalantalet med antalet län, 21, och tänker på att vi är ett glesbefolkat län så ser man hurbra det är.
Lägger man till att Västerbotten har högre andel superföretag än Stockholm och kommer på andra plats i landet inser man att det är riktigt bra.
Heja Norrland!

Det låter lite fantastiskt, men när cementindustrin själv säger att man släpper ut mer koldioxid än flyget så stämmer det nog.
Det är svårt att spara på cement och betong, eller? Nu kommer uppgifter som pekar på att det är enorma miljövinster i att bygga i trä.
Träden bidrar till miljön som växande och kan framför allt bli miljövänligt byggmaterial. Hus, broar och annat i trä kan dessutom färdigställas i fabriker och snabbt sättas på plats.
Den forskning och utveckling som skett och sker i Västerbotten, främst i Skellefteå, borde kunna ge god avkastning. Lokalt, regionalt, nationellt och internationellt.
Intresset för långsamväxande, seg och tät kvalitetsråvara från Norrland borde också bli större.

...

Passerade här på väg hem till sena middagen och var tvungen att ta bild.

Har man hyfsad skärm eller tittar noga ser man spårets fortsättning. Har man krattigare utrustning eller kikar i mobilen känns det lite som Botnia utan Norrbotnia. ;-)

Det var ingen stor gåva att få Botniabanan invigd "lite tidigare" än vad som var lämpligt.
Förra veckan träffade jag en järnvägskonsult som berättade att så här stora projekt gärna provkörs i ett halvår, kanske mer, innan sträckningen trafikeras. För Botniabanan blev det några veckor.
En del i problematiken handlar om utrustning i loken. Det finns ett signalsystem här som är modernare än allt annat i järnvägssverige, om jag förstod saken rätt.
När en tidning nu skriver att banan är en flopp har de fel. Den kom i bruk tidigare än den skulle, men det är en annan sak.
Problemet för framtiden med den negativa uppmärksamheten är att de som tycker att miljarderna till Botnia- och Norrbotniabanan är bortkastade kan få en viss opinionsmässig medvind.
Botniabanan är ingen flopp. Gigantiska satsningar med ny teknik måste testas oerhört ingående innan alla "buggar" är hittade och åtgärdade. Skulle världen rulla på kommer man förmodligen att byta signalsystem många gånger under banans livstid. Då skulle kommande generationer knappast tänka på banan som en flopp för att några på Trafikverket eller annorstädes hade lite bråttom 2010.

...

För första gången består riksdagens majoritet av människor som bor i de tre storstadsområdena.

Saken togs upp i Studio Ett idag. VK.s Ola Nordebo var med, även en av Moderaternas riksdagsledamöter, Johan Forsell. Han betonade att Hela Sverige ska leva och vikten av att storstadspolitikerna kommer ut och ser helheten. Det var bra.

Nordebo lyfte faran med att partierna kanske känner sig tvingade att fokusera på storstadsområdena ännu mer än tidigare nu när riksdagens styrkeförhållanden blivit som de blivit. Även att de som lyfte både stad och landsbygd i höstens val inte direkt belönades för detta. Därför är det bra att Alliansen och inte minst Moderaterna markerar att landsbygden verkligen ska leva.

Visst är det generell politik som även Norrlands inland behöver, men följderna av 60- och 70-talets avfolkningar och det som följt i spåren av dessa kräver förmodligen mer riktade åtgärder.

Det är bra med de två miljarder som öronmärkts för innovationer och entreprenörssatsningar i Norrlands inland. Jag hoppas att de kommer till vettig användning. Att de varken hamnar i lycksökarfickor eller fryser inne på sina konton.

Jag tror dock att det behövs breda men riktade satsningar för att hindra att detta stora område avfolkas ännu mer och förutom allt annat börjar kosta stora pengar. Jag tror på generella skattelättnader för arbetande och entreprenörer i inlandet. Ingenstans borde det löna sig så bra att arbeta eller starta företag, Det handlar om att rädda kvar den samhällsstruktur och de människor som behövs för att inlandet ska fungera.

Inslaget i Studio Ett kom inte alls "i mål", det kom bara lite bortanför startblocken.

...

Det var på tiden att jordbruksdepartementet fick bredda sin framtoning en smula och att det fick namnet Landsbygdsdepartementet.

Modernäringens betydelse ska inte förminskas eller föraktas, tvärtom, men det det finns mycket i landsbygdens enormt stora andel av Sverige som bör lyftas fram. Det nya namnet kan bli ett led i det. I norr har vi också mycket landsbygd med många aktuella frågor som väntar på att lyftas. Jag gillar verkligen regeringens nya signaler och ser fram emot det som kommer efter signalerna.

Det kändes mycket bra att de mindre Allianspartierna behåller sina platser i regeringen. Jag tycker lösningen är salomoniskt vis, även om jag är en notorisk sparare i politiska sammanhang. Det är som Allians vi vunnit två val, det är som Allians vi ska regera och förhoppningsvis växa vid ett kommande val.

Flera intressanta ministrar har kommit till. Grundtrevliga polisen Hillevi Engström, som besökte Umeåregionen strax innan valet, blev arbetsmarknadsminister. Nog kan man tycka att det är hårt att lillasyster Karin Hübinette (bl.a. Agenda) då måste sluta arbeta med samhällsfrågor på SVT. Någon undrade om det hade blivit samma sak om hennes bästa kompis hade blivit minister, det kan man fråga sig. Lite hårt tycker jag att det var, men man gör kanske så.

Mycket bra tycker jag däremot att det var att storasyster blev minister.

Grattis Edward och Elisabeth, ettan och tvåan på länets moderatlista!
Skulle väl ha väntat tills jag sitter vid datorn, men när resultatet nu är klart vill jag gratulera till era platser. Jag önskar er all lycka till i arbetet med att representera Västerbotten i Riksdagen.
En särskild tanke gårtill dig Elisabeth, eftersom vi till stor del har kampanjat ihop runt om i Västerbotten. Det är inte minst glädjande att en moderat inlandsrepresentant tar plats i Stockholm. Vi i Umeåregionen kan ibland glömma att länet är stort.
Det är inte upplagt för att driva det egna länets frågor i parlamentet. Jagvill ändå önska er särskilt lycka till i arbetet med att medvetandegöra övriga beslutsfattare om vikten av att forma politik och samhälle så att det fungerar för både norr och söder, stad och landsbygd, befolkningscentra och naturresursområde. Dessa storheter är ömsesidigt beroende av varandra, även om rösterna inte är jämt fördelade.

...

Jag vill tacka alla röstande och alla parti- och alliansarbetare som jag varit i kontakt med under den här valrörelsen. Alla som gjort den möjlig. Det var egentligen min första valrörelse, och alla människor man mött har gjort den till en stor upplevelse. Även många politiska motståndare.

Många minnen kommer när man tittar på bilderna från det senaste månaderna och de  skälvande slutdagarna av valrörelsen. Jag tänker på alla er som tagit emot mig, mina kampanjvänner och "medtävlare" och andra som kommit en stund till er politiska vardagsverklighet, under marknadsdagar och kampanjtillfällen. Några har tagit emot mig i hem och vid matbord och det har varit väldigt roligt och berikande. Nu vet man mer om sitt län. Blir man riksdagsledamot känns det som en viktig start på "utbildningen" till länsrepresentant.

M har ökat med 7612 röster i Västerbotten. Har jag räknat rätt så har Umeå ökat med 3951, övriga länets 3661 nya röster är nästan lika många. Det är fantastiskt bra och ett resultat av många människors arbete.

Jag vill tacka MUF:arna som tagit emot "den gamle" på ett bra sätt, senast natten mot valdagen. Även alla andra politiker och funktionärer i landsorten, i våra tre städer och i länsledningen. Umeå, min "yrkesmässiga hemmaplan", har kännts väldigt hemma också under valrörelsen, inte minst under timmarna och dagarna i valstugan där speciellt en person bidragit till det. Han vet vem han är.

Nu återstår det att betala en del kampanjräkningar, viss röjning, nerplockning av valaffischer, många eftersatta saker hemma - och väntan. Blev det kryss så det räcker, eller blev det inte? Jag är inte så orolig hur det än blir, jag vilar i att det blir som det är tänkt.

Jag ångrar inte satsningen, men kommer inte att göra om den. Det var en gång i livet. Skulle jag komma in i Riksdagen kanske man ställer upp en gång till om världen står, man lever och har hälsan. Men det blir inte en personkampanj till under de här omständigheterna.

Kommer jag inte in blev det en hyfsad personlig satsning för ett förnyat förtroende för Moderaterna och Alliansen. Det var nog värt pengarna och tiden bara för den saken. På sikt tror jag att jag och alla andra svenskar personligen förlorat mycket mer på en seger för de rödgröna.

Det skulle under vissa omständigheter kunna bli ett jobb i den politiska sfären, jag vet inte om erbjudandet står kvar och hur jag skulle svara om det blir riktigt skarpt läge. Det kan bli helt andra saker och det kan bli en inkryssning. Det blir nog en spännande vecka. Än en gång, tack!

Ett specialtack till Agneta som stod ut och hjälpte till med det här. :-)

...

 

...

Hela Västerbotten ska leva och verka, av flera anledningar. En är att alternativet är dyrt för både västerbottningarna och andra.

Vi lever i de allt mer långtgående konsekvenserna av den stora och medvetna avfolkningen av Västerbottens inland under socialdemokratins "glansdagar". Ytterligare konsekvenser har tillstött. Vi måste göra något nu, det gives icke något "senare". Naturresursområdet måste fungera också i fortsättningen. Det måste vara hållbart på alla plan, också det sociala. Det måste finnas folk som vill och kan hålla hjulen rullande.

Sverige har levt, och lever till stor del än, på naturresursområdets bidrag av den allra billigaste elkraften, av skogen och malmen. Många resurser ligger kvar och väntar på att utvinnas på ett försvarbart sätt som också fungerar för vår ursprungsbefolkning och dess näring.

Jag överlåter åt andra att hitta de farbara vägarna att göra det, men ingenstans borde det vara så lönsamt att arbeta som i Västerbottens och övriga Norrlands inre delar. Ingenstans så förmånligt att etablera och driva företag. Det finns andra områden med likartade omständigheter, men inga så stora och sammanhängande.

I grunden måste det handla om ekonomiska drivkrafter, som det gjorde en gång för länge sedan. Det lönade sig att bruka jorden och börja förädlingskedjan av resurserna som fanns, trots att avstånden var stora och bygden gles. Hur det ska se ut idag kan diskuteras, men jag tror inte bara på återförande av pengar till kommunerna.

Något kan vi säkert lära av Norge som lyckats så mycket bättre än vi när det gäller att låta hela landet leva och blomstra. Jag tror ändå att vi ska ta människors egna drivkrafter i bruk på ett mer markant sätt. Att inte göra något tror jag som sagt kan bli väldigt dyrt, på flera plan.

Alla jublar inte när man närmar sig de här frågorna. Några för att man inte vill ha något som luktar "särlösningar", andra för att man vill stoppa huvudet i sanden och inte inse vad som just nu håller på att fullbordas. Det finns flera kommuner där det inte föds en hel skolklass det här året. Hur ska åldringsvården fungera där om ett decennium eller två?

Det här är en av anledningarna till att jag skulle vilja göra en resa i Norrlands inland med några av vårt lands allra högst placerade politiker. Då talar vi Allianspolitiker. Förutom vissa enstaka "jultomteutspel" skulle de rödgrönas nuvarande miljöpartiinspirerade planer på avståndsskatt och annat slå hårt emot naturresursområdet. Miljöpartiets politik fungerar bäst i Stockholm.

Resten av Sverige ska också leva.

Övningskörnings- och affischeringskvällen slutade norrländskt, d.v.s. på Max.

Efter Isak och mig i kön kom en gammal bekanting från K4. Vi träffades också som små då våra föräldrar hörde till EFS.
Vi umgicks även en natt för precis ett år sedan under fjolårets VIP-gala då vi båda hörde till dem som vistades ett dygn på torget och samlade pengar till arbetet med Umeås hemlösa.

Det blir gärna politik och norrlandsfrågor mest var manän kommer nu. Kan bero på klädseln förstås. Medan den lilla hamburgaren smälte hann löjtnanten och jag med både elpriserna och detta att många av företagen som utvinner naturresurserna i norr lägger av pengarna i Stockholm.

En sak är vi absolut överens om. Vi skulle inte komma på tanken att för ett ögonblick mena att Norrland lever på bidrag.
Vi skulle däremot behöva många fler nya privata företag i vår landsända. Både unga och gamla behöver det.

Har inte hunnit sätta mig in i regeringens inlandssatsning som presenterats idag, men på håll ser det riktigt bra ut. Glädjande!

Lämnar både vännernas och motståndarnas bloggkommentarer nu. För trött för att svara. Återkommer!

God natt

Idag blir det ett möte med TV i inlandet. Samtal om något av det svåraste - om jag nu får påverka agendan dit jag tänkt. Om något som måste hanteras, nu. Socialdemokraterna kan bli väldigt arga på mig och det kan hända att några av de mina blir irriterade. Men det är smällar man får ta. Det kan bli fler gånger. Jag tänkte ju till Stockholm för att påverka.