Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Visar inlägg med etikett Räddningstjänsten
Visa träffar från alla bloggar

Roligt att ha fel

...
Ett tag efter att de flesta ätit middag kom jag gående från planeringen på förskolan Örnen mot Castorskolan, det var dags att checka ut för dagen. När jag närmade mig skolan hörde jag riktigt kraftiga slag mot någonting.

Jag hann tänka att det var några som lymlade sig och snabbade på stegen. Några gestalter stod i mörkret mellan Rubinen och Hus A och tittade på någon som hamrade vilt.

Ingen sprang när jag kom och snart förstod jag varför. Någon var jämngammal med mig, det var kvinnor och män och några var mina nära medarbetare. För kvällen var de klädda i hjälmar, huvor och rätt tjocka kläder.

Räddningstjänsten skulle träna, köra mjölksyraträning och ha sig.
Det är ofta riktigt roligt att ha fel.

Det behövs förresten fler av den här sorten, både kvinnor och män. Träning blir det, nytta gör man och det är inte dumt med en riktigt bra extrainkomst heller.

Isande känsla

...
Idag har det blivit en del promenerande mellan verksamheterna i Bjurholm. Det är ju så när man jobbar centralt, det räcker i regel med apostlahästarna. ;-)

När jag kom tillbaka från kommunhuset sista gången var det mörkt i skolan. Däremot var skolgården upplyst av räddningstjänstens röda bilar. Jag snabbade på stegen och sniffade efter rök som en hund efter gul snö. Men ingen röklukt, inga slangar eller springande brandmän.

Trygga, leende bjurholmare tittade ut på den orolige från sina förarstolar och sa att det var övning i fordonspositionering och annat. Skulle det bli allvar ska det gå som på räls med brandbilarna. Trots snöhögarnas förändring av skolgården. De är mycket välkomna till oss, men hoppas man slipper se dem på skolan i skarpt läge.

Det är bra att det finns frivilliga till våra räddningstjänster som både har jour och håller sig ā jour. På många håll behövs det fler.

Till kvinnorna i Bjurholm

...

Och inte bara där.

Det är knepigt det där med tillgången på deltidsbrandmän som står för så stor del av räddningstjänst och brandskydd i Sverige. Man ska arbeta så till att man kan inställa sig på fem minuter när larmet går. Det blir färre av såna på många mindre orter där fler kanske pendlar och där befolkningen har en högre medelålder. Det är inte alla som har lust eller fysik till saken heller.

På många håll blir kvinnorna i "kåren" fler. Jag funderade på saken när jag körde hem från Bjurholm lite för sent ikväll. Det finns rätt många unga kvinnor, även i orter som Bjurholm, Vännäs och Vindeln, som jobbar hyfsat centralt. Vissa med arbeten med stort fysiskt inslag.

Kanske finns flera som skulle kunna se vitsen i att både få en anledning att träna mer regelbundet, förebygga skador i sitt arbete och samtidigt göra en väldig nytta för andra? Det är vad jag vet inte alldeles uselt betalt heller nuförtiden. Du som arbetar i vården kan också ha nytta av dina kunskaper och erfarenheter i många situationer.

Jag vill minnas att det behövs en handfull brandmän till i Bjurholm. Varför inte brandkvinnor?