Älgarna på Älgens hus i Bjurholm är inte så blyga. Studenterna från olika världsdelar som besökte stället idag var mer småskrajsna.

Men inte alla.

Vad passar väl bättre en ledig dag än att ta en tur till - Bjurholm? ;-)

Är med en internationell grupp studenter till Älgens hus. Man startar med lunchen, andelen vegetarianer brukar annars öka om älggrytan kommer efter träffen med älgarna.

Nu har man bara öppet för beställningar. Drop-in börjar 11 juni när älgkalvarna sett dagens ljus. Besöks- och upplevelsenäringen betyder mycket för Sverige, Norrland, Västerbotten och Umeåregionen. På parkeringen finns redan bilar från Teckien, Tyskland och Belgien.

Även i vintriga Västerbotten. I detta fall Umeå.

...

Förra lördagsmorgonen kom jag rätt tidigt körande genom Brån och Strand. När jag närmade mig Överboda såg soluppgången ut så här. Eller också var det något ljushuvud som just vaknade i Umeå. :-)

Ägaren Stig Långström speciellt. Men, han höll sig på benen.

...

Hemavan - London på inte många timmar alls, eller varför inte Amman, Beirut eller Skopje?? Utan att passera GÅ på Arlanda.

Man får önska Nordic Air Sweden lycka till nu när man storsatsar och gör Umeå till hemmabas. Hoppas att man även lyckas med att få fler turister till Norrland.

...

Dagens tre VK-artiklar om ensamkommande Bahrami är läsvärda. Så här bra går det inte för alla som försöker komma till Sverige och inte heller för alla som tar sig ända fram.

Det finns en del klokheter att ta med sig här.

http://www.vk.se/748644/for-sitt-arv-kopte-han-en-manniskosmugglare

http://www.vk.se/748684/sag-folk-do-langs-vagen

http://www.vk.se/748736/vilket-fint-land

Ola Nordebo har bitvis ställt ganska utmanande frågor till partisekreterarna i eftermiddag.

Det kom en hel del frågor från de aktiva allianspartimedlemmarna också. En slutfråga där det brände till litegrann i salen handlade om det nya utjämningssystemet. Min personliga uppfattning är att det är bra att glesbygdskommuner inte längre ska få tiotusentals kronor mindre till förskoleplatserna. Men hur det ska bli med vårdcentraler, sjukhus och kollektivtrafik när landstinget får kring 300 miljoner mindre vågar jag inte tänka på. Kommunerna vinner en del och förlorar mest troligt mer på grund av det som drabbar länet.

Själv frågade jag om det kommunala självstyret när de statliga kraven växer till sig. Svaren från de f.d. kommunpolitikerna var ganska bra, men jag tror frågorna och deras bakgrund bör lyftas. Då och då.

Har flexat ut för att delta vid en träff med Alliansens partisekreterare på Folkets hus i Umeå. Bilden blev lite suddig, men vi ser Nina Larsson (FP), Acko Ankarberg (KD), Kent Persson (M) och Michael Arthursson (C).

Ola Nordebo äger den röda armen till höger och modererar just nu samtalet om Sverige, Norrland, Västerbotten, Umeåregionen och Umeå.

Det är väl ett tag innan isen lägger på Umeälven utanför Öbacka, men det kändes kyligt nära i afton.

Det ser trevligt ut med städer där kan ha en båt och där man kan fiska.

Jag vill ha båda delarna och ser ingen naturnödvändig motsättning mellan landsbygd och stad. Umeåregionen behöver alla sina delar. Landsbygden, samhällena och staden. Jag har inget emot vår fina huvudstad heller, där man för övrigt också kan fiska och få både det ena och det andra. Att man har en landsbygdssjäl behöver inte betyda att man är "anti" nåt annat.

Landsbygd och stad behöver varann.

...

Det går si som så med uppdateringarna nu, blir inte tid till allt. Sätter in några bilder från förra lördagen så här en stund i efterhand.

Först en bild från mattävlingen i Vänortsparken i Umeå under hållbarhetsveckan. Hotell Vännäs var en av sju restauranger som tävlade i matlagning där det bland annat handlade om närprodicerat. Vi såg inte tävlingen, men besökte Bondens Marknad och kom förbi vid prisutdelningen. I juryn fanns bland annat matprofilerna Ella Nilsson och Anna Maria Corazza Bildt, tillika EU-parlamentariker. Båda är för övrigt bonddöttrar, även om det nog var skillnad på småbruket i Kovallberget utanför Storuman och på det relativt stora italienska jordbruket.

Jag lärde känna Anna Maria 2009 under hennes EU-kampanj. Det var vid ett tillälle meningen att hon bara skulle kampanja i Umeå, en sån där logiskt välberäknad insats där det finns mycket folk.

Jag såg framför mig en av de många kampanjaktiviteterna i raden och försökte få till något som avvek lite. Anna Maria har ju maten som en huvudfråga och jag ville ha ut henne till en gård, till en bonde och hans eller hennes djur. Mitt förslag var Kennet Åström och hans tjurar på Gubböledjur. Nära Umeå och betydligt medie-intressantare än Rådhustorget.

Icket att det skulle gå. Allt var planerat, det tighta schemat var lagt. Även SÄPO:s. Det blev ett antal samtal med ombudsmannen. Jag ska inte avslöja vad som var avgörande, jag kan behöva återanvända knepet, men till slut ändrades programmet och Anna Maria kom ut till djuren.

Jag hade ingen aning om att hon var uppvuxen på lantbruk. Att hon skulle vara helt orädd för både kärvänliga tjurar och lite skit. Att hon själv som liten hämtade mjölken i hink i lagården, som jag ibland gjorde hos John Lundbergs i Agnäs när jag var i 6-7-årsålden.

Jag tror även kampanjgeneralen blev nöjd. Det blev mycket media av olika slag, bl.a. Folkbladets framsida med närkontakt med djuren.

Lite roligt var det att Kenneths granne, Per Bergling, dök upp. Han hade arbetat med Carl i Bosnien och bland annat gett sin son namnet efter Anna Marias man. Small world.

Måste få in en bild på Hotel Vännäs duktiga kock Lisa Persson. Hon vann inte den här gången, men det var lite bättre arbetsförhållanden än när hon vann "Årets stormkock" i Hemavan 2011 och hon till slut inte kände av fingrarna.

...

Olika omständigheter gjorde att jag fick göra några svängar till Ålidhem sent under onsdagskvällen. Det är säkert inte likadant överallt på området, men det var rätt deprimerande att se hur det var just där jag hade mina ärenden.

De som jag skulle träffa hade inte fått sova så mycket på sistone. Festandet bland studenterna tycktes vara närmast konstant oberoende av dag. Eller natt. Eller morgon.

Man misstror inte siffrorna som brukar anföras om hur många av sveriges framtid som riskerar stora alkoholproblem och skador framöver. Det är ganska klart att många måste få problem med sådana här konsumtionsnivåer. Alla festar ju inte alltid, men alltför många tycks göra det alltför ofta.

...

16 IVA-sjuksköterskor  har sagt upp sig på NUS i Umeå. Nu slutar 12 narkossköterskor på sjukhusets Operationscentrum. 28 specialiserade och erfarna människor som hanterat och dett det vi andra inte vill drömma om.

Landstingsrådet Peter Olofsson har ett återkommande mantra, om man får tro medierna. Han är "inte orolig". Jag undrar jag.

Att landstingskolossen är svårhanterad, det tror jag. Liksom att prioriteringarna är svåra. Jag hör absolut till de många oroliga som vill ha duktiga och samarbetade sköterskor som håller igång operation, intensivvård och annat. Då måste fler utbilda och specialisera sig och det måste finnas arbetsförhållanden och bekräftelse som gör att man orkar och vill slita för oss.

Idag mötte jag en som är under utbildning till sjuksköterska. Hon har jobbat åt landstinget, men ville inte jobba där när hon var färdig. De som ar makten måste inse och vända den här situationen, snabbt.

...

När jag bodde i Umeå, liksom före och efter, har jag många gånger rört mig kring det som nu heter Nydalasjön. Vinter som sommar. Både badet, den tillgängliga strandlinjen, rastplatserna och stugorna har bidragit till en trivsam helhet. Som blandningen av "naturtillgång", bebyggelse och egna täppor gör på så många ställen.

Många stugor har försvunnit under åren då stugmiljön mött ett för mig svårbegripligt motstånd, men ett sextiotal är kvar och borde få vara kvar. Jag förstår museet och byggnadsantikvarien som vädjar till kommunen att inte utplåna det här historiska området. Jag förstår många motionärer som vill kunna röra sig i bebodda stråk. Mest av allt förstår jag stugägarna som oavsett om deras stuga är tidstypisk och geniun eller inte vill behålla sitt ärvda eller förvärvade sommarhus där man ofta lagt ner så mycket möda och skaparlust och har så många minnen. Jag skulle själv verkligen sakna stugorna om förslaget från Vänsterpartiet om att riva alla stugor utom 10-20 och expropriera dessa för föreningsbruk segrar och området på detta sätt "stereliseras".

Hur det blir när Kolbäcksleden är fullt konverterad till E4:an undandrar sig min  bedömning, men jag tror inte att det är omtanke om stugägarnas öron som gör att majoriteten i Umeå vill riva.

Ska man vara tyst och inte ha någon åsikt när det gäller förhållanden i annan kommun, särskilt när man själv är förtroendevald i grannkommunen? Jo, så är det väl generellt om det gäller en annan kommuns "inre angelägenheter". Ännu mer om släkt till närstående äger en av de hotade stugorna. Men här handlar det om en central natur- och kulturmiljö som är välkänd och ofta använd av många människor i Umeåregionen. Därför säger jag den här gången vad jag tycker om vad jag tror kan bli ett missgrepp i Umeåregionens största kommun. Säkert med en god, men ändå missriktad, tanke om ökad tillgänglighet i grunden.

Fullbordar man den nya och kraftigt utökade rivningsplanen tror jag det blir en förlust för kommunen, på olika sätt. För mig och många andra utan egna ägarintressen i området känns det tveklöst som en förlust.

SLU i Umeå har nyligen profeterat att det ska bli lite bär i år. Möjligtvis har det tagits på högsta allvar på Rådhustorget i Umeå där fotot är taget. Man kan säga att bären är på väg mot sitt rätta värde när man får ett specialpris på en hundring om man tar fyra stycken. Nä, det var förstås per "korg".

Jag köpte inga bär, däremot några nektariner till hyfsat högt pris. Men vilken smak! Hellre tre vidunderligt goda frukter som dröjer sig kvar i smakminnet än ett kilo billiga kartar som smakar ingenting.

Hela det gamla Umedalsområdet är pepprat med konstverk. Boka in ett par timmars solig vandring här om du inte gått förr. Och var det några år sen är det tid att göra om det.

En del av konstverken inbjuder vandrare och lokal arbetskraft till stunder av vila.

Skulpturparken består numera, förutom de vackra "sorgehusen" som utgjorde det gamla sinnessjukhuset, av 49 konstverk av de mest skilda slag. Bakom oss i den internationellt kända parken gick nyss några tyskar.  Ingen boende i Umeåregionen bör ha "ogått" Skulpturparken.  Nu blev det mest bokstavsverk i bilderna, men det mesta är helt andra saker. I skulpturen på bilden kan man gå in.

Det här är ett av de nya verken i Skulpturparken på Umedalen i Umeå. Läraren som leder har flera språk och alfabeten. Till skillnad från förra bilden finns här bokstäver från många sådana. Användbart till hösten. 

Vandrar Skulpturparken tillsammans med en lärare som planerar kommande års undervisning för sina lågstadieelever. Den här parken borde alla regionens elever få se i tidiga år.

...

För några veckor sedan såg det ut så här i i en dikeskant i Vännäsby.

Sedan kom diverse snöoväder och så började solen lysa igen. På fotot nedanför anar missräkningen en långkalsonglös dag som började med flödande solsken.

Nu vore det tacksamt med vår.

Ni har ju redan sett den här borgen på Renmarkstorget många gånger.

Men ni andra kan ta en flukt. Visst är det roligt med de här årliga vinterborgarna för barn? Särskilt nu när vi haft ena rekorderliga vintrar så att konstverken får stå ett tag.

Visst kostar dessa fantasiställen säkert en krona att få till, men det gör mycket annat också. Det går inte att ta miste på barnens glädje. En lite flicka på sex-sju år kom in hit samtidigt som jag. Hon var lite före sitt sällskap och jag hörde henne säga för sig själv,  rakt ut i luften:

"-Vilket schysst ställe!"

En sorts stjärtrodelbana, eller en rutschbana i is. Tur det varit kallt.

Förutom eld att värma sig vid för dem som inte rejsar runt och håller sig värmen finns också en del fantasieggande träskulpturer att fundera lite på.

...

Mariaskolan i Umeå har vunnit en temateckningstävling i EU:s Euroscolaprogram. Den som har tillgång till VF kan se en sida om det i lördagsnumret.

Man ska i juni få åka till Strasbourg och vara "europaparlamentariker". Där ska man debattera med främst gymnasieelever under en dag. Inte i det ganska fula Bryssel alltså, utan i den betydligt vackrare parlamentsbyggnaden i Strasbourg. (I detta nu pratar vi inte om hur vettigt det är med två parlamentsbyggnader och den hejdlösa flyttcirkusen mellan dem). Priset är i huvudsak att man får kostnaden för resan täckt.

Det är inte utan att man blir lite avis på dem som får följa med högstadieeleverna ner. Liknande utvecklingstillfällen får man leta efter. Det handlar inte om vanliga skolresor, det är ett pedagogiskt resande det handlar om.

Under de flesta åren när jag jobbade på Mariaskolan åkte vi till Stockholm när högstadiet läste om hur Sverige styrs. Det gjorde vi på grund av skolans litenhet vart tredje år. Vi hann dit tre gånger under mina år. Vi träffade riksdagsledamöter och regeringsföreträdare av olika färg och många fick en helt annan bild än man skulle ha haft annars. Under de senare åren ägde skolan en buss tillsammans med Hannaskolan i Umeå och Strandskolan i Vilhelmina genom "Föreningen för pedagogiska resor".

Två gånger åkte vi till EU-parlamentet i Bryssel med buss och gjorde i samband med det en tur igenom Europa. Eleverna fick se vackra, roliga, spännande och tragiska saker och lära sig massor samtidigt som man lärde sig ta ansvar och göra sin del av det nödvändiga vardagsjobbet. Den längsta resan blev 800 mil och gick genom 14 länder. Oförglömlig för alla som var med. Det blev också några resor i Norden och Sverige för övrigt. Tåg några gånger, men mestadels med buss. Bussen är svårslagen i flexibilitet och gemenskap.

Man måste förstås vara lite speciell om man ska åka med som vuxen. Man måste ha en särskild lust att göra skillnad, göra resan för elevernas skull och inte för sin egen och samtidigt själv tycka att resan, resepedagogiken och samspelet med ungdomarna är värt allt extra arbete och ansvar. Men det är det ju, flera gånger om.

Önskar er all lycka på färden den här gången!

Efter en bra arbetsdag och en sen kväll med ansökningsskrivande kom jag omsider hem till mig. Det lena vädret på bara tio kalla grader lockade till kvällspromenad. Luften var så mjuk kring öronen att hatten fick stanna hemma.

Mest hela Vännäsby sov, men längs Fågelstigen kom Bitvargen mullrande. En av dessa trafikens riddare som håller vägbanan så där fin som den bara kan bli på saltberfriade midvintervägar. Utomordentligt förutsägbart underlag att köra på, om man kommer ihåg att det är vinter och anpassar fart och körstil till det.

Bitvargen var egentligen ett fabrikat av väghyvlar under första delen av 1900-talet, men jag gillar verkligen namnet som nästan blev synonymt med fordonstypen. Det finns en förskola i Balsjö, Bjurholm, som också heter Bitvargen. Jag tycker namnet sticker ut ganska skönt i sammanhanget.

På tal om vinter och temperaturer kändes det lite bra i morse. Det var när Agneta ringde och sa att det var 17 grader kallt i Umeå när det var knappt 9 i Vännäsby. Som boende på ett lite svalare ställe får man glädjas åt de tillfällena. ;-)

 

Det är cirkus 2500 mattelärare samlade i Umeå under torsdag och fredag för att inspireras och lära sig mer. Den stora matematikbiennalen hålls för första gången i Umeå och besökarna kommer från hela Sverige och nästan halva världen. Det sista är i alla fall sant vad gäller föreläsarna, lärarna är nog svenska.

Det här evenemanget har hållits vartannat år sedan 1980, på slutet med en "matematikbienette" på de ojämna mellanåren. När man lyckats samla dryga 3000 deltagare i storstäderna med deras stora lärargrupper på lokalbussavstånd är det inte lika imponerande som när Umeå nu samlar 2500. De flesta har långt hit.

Antalet märks i Umeå. Hotellrummen är slut och man bussar besökare till både Vännäs och Övik.

Jag hade inte möjlighet att vara med under de "skarpa" dagarna, men däremot på invigningen igår. Det blev inte bara tal av Marie-Louise Rönnmark och Lena Gustafsson, rektor vid Umeå universitet (på den suddiga och mörka bilden). Jag fick ett intressant samtal med en  föreläsande forskarna från sydligaste Sverige som sysslar med små barns matteinlärning. Att han hade en fru som arbetade som lärare gjorde samtalet ännu mer intressant då han också gjorde en hel del nedslag i dagens praktiska vardagsverklighet. Det blev också samtal med företrädare för Skolverket och kärntrupperna från RUC som sliter med att hålla hela arrangemanget rullande.

Det blev också lite skolchefsprat kring kommunaliseringens påverkan på skolans villkor och hur svensk skola i stad och på landsbygd ska kunna locka till sig de lärare eleverna behöver. Det var förresten meningen att skolcheferna i Västerbotten skulle göra ett studiebesök i Finland i maj, men det skjuts på framtiden. Med tanke på de skillnader som tycks finnas mellan finsk och svensk skolas resultat är det flera av oss som ser fram emot den resan.

Under de här två dagarna kommer mattelärarna från Bjurholm att vara med på olika föreläsningar man valt. Hoppas att det blir inspirerande. Nu satsas det en hel del på matematiken och det behövs verkligen. Man ska ändå inte glömma att en stor del av matteproblemen beror på att elever av olika anledningar har svårt med läsförståelsen.

Vi ska satsa på matten och aldrig sluta satsa på elevernas läsinlärning och läsfärdighet.

Invigningen av biennalen i all ära. Min höjdpunkt blev ändå promenaden tillbaka till bilen. På halva vägen mötte jag en tidigare elev som jag haft mycket att göra med under grundskoleåren. Märkligt var att jag just innan mötet gick och tänkte på ett syskon till den här eleven, en som nu går lärarutbildningen. Det blev en längre pratstund, många minnen och mycket glädje.

Det är mycket glädje kring skolan och eleverna, det ska man inte glömma bort för möda  och bekymmer.

Jag har svårt att uthärda den ganska smetiga julmusik som oftast bildar en sorts stämningskuliss i affärerna vid juletid. Däremot lyssnar jag på en hel del julmusik hemma i dessa tider. Både barockmusik och "klassiska" julsånger komponerade för svenska och utländska gudstjänstsammanhang.

Jag tycker det är roligt både att lyssna och att sjunga och jag uppskattar sådana som kan vad de gör på det här området. Förra helgen avslutades för vår del med Sångkrafts konsert i stadskyrkan i Umeå. Den kören kan vad de gör, något som också bekräftats vid internationella körtävlingar.

Programmet var varierat och utförandet oklanderligt för ett öra som mitt. Om en konservativ gammal stöt får säga det han känner, så är min personliga önskan att de traditionella julsångerna får dominera vid en julkonsert. Här fanns de också med, men jag hade gärna sett att andelen hade varit ännu större.

...

Här kan berörda och intresserade hitta planbeskrivning och detaljplan för diverse vägar och parkeringsplatser som ska byggas vid nya stationen.

På måndag kväll 1800 är det offentligt samrådsmöte om saken i församlingsgården i Vännäsby.

Blir spännande att se om man kommer att bli tågpendlare igen i framtiden, beroende på om man får leva och arbeta och i så fall var. Under gymnasietiden i slutet av förra årtusendet hade vi både buss- och tågkort. Jag gillar verkligen att köra buss, men tåget var onekligen ett snäpp bättre att åka.

Bilarna har länge haft en fin utsikt nere vid kajen i Umeå, året runt.

Den här bilden tog jag igår, handhållen och lindrigt skarp, men ändå.

...

Umeå Energis hus ner mot älven har lite speciell fasad.

...

Den majestätiska Umeälven, förstärkt av den otämjda Vindelälven, är en av Umeås allra största tillgångar. Här guldskimrande.

...

Hållbart resande.

En bild till från gamla bron över Umeälven. I samma dur som den förra.

...

Mellan sista föreläsningen och kvällens middag igår så blev det en promenad längs Umeälven. Det dök upp en och annan bild på vägen.

Bland annat på den här aftonpromenerande familjen på gammelbron mellan moln, sol och vatten.

...

I morgon blir det en ny erfarenhet igen, under förmiddagen blir det träff med ledningsgruppen i Bjurholms kommun. Vi är en dryg handfull personer som ingår i gruppen och dagordningen känns en spännande för en nybörjare.

Nya erfarenheter är det ganska gott om. I eftermiddags blev det en akututryckning till ett möte jag skulle vara med på, men som jag inte fått någon kallelse till. Problemet var att det ägde rum i Umeå. När jag jobbade på Mariehem var sådana saker ett mindre problem, men nu är det ju faktiskt 6 mil in till residensstaden.

Å andra sidan är tidsskillnaden nuförtiden inte så stor på att i rusningstrafik åka från Mariehem till Umedalen eller att åka från Bjurholm till Umedalen.

Undrar om skillnaden är 10 minuter?

...

I dagens VK finns en artikel om spioneri på Umeå universitet.

Uppgifterna kommer från en artikel i Thule, Kungliga skytteanska samfundets årsbok 2011, skriven av prof. em Lennart Stenflo. Artikeln är inte lång och innehåller intressanta saker som VK inte tog in. Den läses lättast på bär- och vridbar dator eftersom texten ligger fel väg.

Det fanns knappast något universitet i Sverige där inte KGB samlade information om politiska strömningar, opinionsbildare, morgondagens eventuella makthavare, lärare som präglade dem och sådana som likt Stenflo hade utbyte med Sovjet. Andra strategiska verksamheter var också uppvaktade. Även praktiska sådana inom t.ex. olika sorters kommunikationer.

Det satsades väldigt med pengar, tid och energi. Även på kyrkor och församlingar som hade kontakt med öst utan sovjetisk auktorisation. Den paranoida sovjetkommunismen tålde inte mycket konkurrens om själarna.

Det behövdes tydligen inte så höga positioner för att man skulle hamna på deras kontrollista. Det finns både militärer och andra mer otippade "mål" som fick besök på KGB-tiden och fortfarande får besök med några års mellanrum, förmodligen då från efterträdaren FSB. I regel tavelförsäljare som inte går till grannarna eller möjligen då husen närmast bredvid. En jag vet om som brukar få sådana besök fick sitt senaste nu på sensommaren.

Läs Stenflos lilla artikel som jag länkat till, den är viktig, intressant och lättillgänglig närhistoria. Jag delar Stenflos undran varför man inte offentliggör namnen på dem som samarbetade med Stasi och KGB och sålde ut Sverige, sina vänner och medarbetare under det kalla kriget. Historieprofessorn Birgitta Almgren fått tillgång att arbeta med materialet om 57 av dessa då SÄPO 2010 tvingades öppna arkiven för henne.

SvD DN SVT

...

Det är väldigt glädjande att tåget Umeå - Lycksele kommer igång. Att det inte blir något stopp i Vännäs eller Vännäsby på något år är en besvikelse, men framöver kommer också pendeltåget mellan Umeå och Vännäs. Liksom perrongen i Vännäsby.

Att det blir ett och annat inkörningsproblem med både nya och nygamla tåg får man räkna med, även om det inte blir av samma omfattning som med vissa detaljer på Botniabanan. Man hoppas också att nedläggningen av busslinjer inte drabbar byarna emellan pendlingsorterna alltför hårt.

Sammantaget är det väldigt viktigt att det finns energieffektiva persontransporter som fungerar, inte minst i en tid när det finns två tydliga flyttbeteenden. Inte bara in till centralorterna, utan också ut därifrån. Den stora strömmen går fortfarande en väg, men det är intressant att se hur det i "Umeåregionsorter" som Vännäs och Bjurholm är svårt att få tag i boende, både hus och lägenheter. Vissa orter och områden i inlandet märker också av detta.

Sen är det många som inte förstår vad kommunikationerna i länet betyder för arbetsmarknaden i Umeå. 5-600 umeåbor åker dagligen till Vännäs för att arbeta och skolan i Bjurholm har stor andel inpendlande lärare. Några har pendlat dit i 30-talet år.

Jag hoppas att tåget mellan Storuman, Lycksele, Hällnäs, Vindeln och Umeå ska fungera bra och bidra till att öka inlandets möjligeter och attraktivitet. Totalekonomin för våra järnvägssatsningar kan se väldigt annorlunda ut när bensin och diesel når prisnivåer vi inte tänkt än.

Grattis med dagen, inlandet och Lycksele m.fl!

...
På Nolias Framtidsområde här i Umeå finns inga socialistiska partier representerade. Ska man se det som ett tecken? ;-)

Tyvärr saknas ett par Allianspartier också, men några är vi som håller ställningarna. Just nu debatteras ROT-avdraget för fullt i stugan. En tidigare arbetslös kille som nu har jobb vill ha garantier för att det blir kvar. För Moderaternas del har vi gett honom våra lugnande löften.

 

...

Det blir förstås inte lika givet att ta en fika, lunch eller middag i Sundsvall när man är på väg buss- eller billedes från Stockholm, men visst vore det mycket bra med Ikea i Umeåregionen. Miljömässigt blir det rimligtvis bättre med färre bilmil också.

Var Ikea än skulle etablera sig vore det en ekonomisk och arbetsmarknadsmässig fördel för hela Umeåregionen och Västerbotten. Vännäsbyalternativet är onekligen mycket intressant med pendeltågsstation nära ingången och möjlighet till en mindre godsterminal för miljövänliga transporter. Här blir det en del jobb på kort och lång sikt för tjänstemän och politiker.

Andrapriset för Vännäs del vore Klockarbäcken, men tredjepriset i form av Entré Syd eller Ersboda är inte heller att förakta.

Etableringen är i huvudsak inget politiskt beslut. Företaget bestämmer förstås om och var man vill bygga. Sen kopplas politiken in.

Blir spännande att se hur det går. Även om jag personligen mest bara brukar handla värmeljus till stugan i Agnäs på Ikea. :-)

...

Hoppas att Ekobrottsmyndigheten får sin fjärde huvudort i Umeå.

Med tanke på övriga polis- och rättsresurser som finns här och att man dessutom ska täcka resten av landet norrut så känns det naturligare än Sundsvall.

...

Ikväll var det lite lokal brainstorming på Hotel Vännäs inför tillverkningen av Västerbottens regionala kulturplan.

Vi var lokala kulturpersonligheter och intresserade, tre Vännäspolitiker, några representanter för regionala kulturaktörer och några centrala personer från Region Västerbottens kulturverksamhet.

Ska inte trötta med alltför mycket detaljer, men det var intressant att vara med och spåna om vad som finns och borde finnas i vår kommun. Vännäs urusla ranking i fråga om kulturskola och musikskola känns en smula märklig. Totalt måste kommunen ligga bättre till än plats 228 i riket när det gäller kulturen.

Vi pratade mycket bibliotek, barn, ungdom och gamla och hur man kunde nå dem som konsumerar och producerar minst kultur. Men även presentera och involvera kulturarbetare som egentligen sällan räknas. Jag tänker t.ex. på lackarna på Liljaskolan som till stor del bedriver en konstnärlig verksamhet och lokala musiker av rang som få vet om.

De lokala resurserna av olika slag är stora. Några borde kunna ha stor nytta av varandra. Flera regionala kulturinstitutioner som Västerbottensteatern och Norrlandsoperan borde kunna hitta verksamheter att samarbeta med i vår kommun.

Inför kulturhuvudstadsåret 2014 borde Vännäs ha ganska mycket att visa. För oss som bor här och i grannkommunerna och eventuellt för en del som kommer hit. Med inslag av lokala storheter som t.ex. Musikskolan, Motormuseet, Nybyggarmuseet, Hembygdsföreningen, F´labb, Konstföreningen, Musik- och Teaterföreningen, VUT och stenbrottet och diverse byastugor, byaföreningar och andra inblandade. Det hade varit roligt med ännu ett "kulturrally" med utställningar i flera av våra byar den sommaren.

Om man nu ska fantisera riktigt vilt. Tänk er t.ex. arrangemang av Västerbottensteatern som går några dagar på en stor eller liten utomhusscen vid Motormuseet med lite utlånad rekvisita från deras rikhaltiga och breda samlingar. Sånt kunde man kalla kulturella samordningsvinster.

Det vore mer än trist om allt fokus hamnade på Umeåregionens centralort det året. Men allt krut ska väl inte brännas 2014. Det finns mycket som kan och bör göras till dess och efter, om vi får år.

Hörde förresten ikväll att Malin Felth, biblotekarie och  kulturchef, behöver föreningsrepresentanter som kan vara med och presentera Vännäs i Glashuset på Rådhustorget i Umeå vecka 26. Kanske du Vännäsbo som läser det här ska ta kontakt med henne och göra en kulturinsats där?

...

Det skrivs om skolan mest överallt nu. Även i DN.

Artikeln om "En skolas kamp mot överheten" handlar om Minervaskolan i Umeå och har onekligen sitt intresse och sina poänger.

Andra intressanta artiklar i DN:s serie "Hem till skolan" är:

Den glömda läraren

En förolämpning mor barnen

Så vandaliserade kommunen en skola

Man får tycka vad man vill om innehållet i de här artiklarna, liksom om skolartiklarna i andra tidningar. Jag köper inte allt överallt, men menar att Maciej Zaremba pekar på mycket som ingen lärare, rektor, skolpolitikr, lärarutbildare, förälder eller skolutvecklare har råd att bara skaka av sig.

De som förklarar Sveriges sjunkande skolresultat med att man plötsligt fick möjlighet att välja skola, de gör det mer än lovligt enkelt för sig. Ibland pekar man på vissa framgångsrika skolländer och menar att skillnaden består i att man där inte har något fritt skolval. Det finns ofta andra, påtagliga, skillnader än det fria skolvalet mellan toppländerna och Sverige. 

Skolans organisationsform är egentligen inte så väldigt intressant. Den riktigt bra skolan borde lika gärna kunna vara kommunal som fristående. Vi som är skolpolitiker har nu att hjälpa våra egna verksamheter att ta upp konkurrensen och bli riktigt bra. Där det fortfarande pågår ställningskrig mellan kommunalt och fristående hoppas man på ögonblicklig vapenvila. Kraften och kreativiteten bör läggas på reformering och utveckling istället.

...

Efter en händelse- och löftesrik heldag i Vännäs hamnade jag på en plats där man ser Umeå lite uppifrån.

...

Jag gillar mat, lite för mycket. Jag är dock mer inne på god husmanskost av olika nationaliteter än den dyra och vackra gourmétmat som kräver att man äter något annat före eller efter för att inte magen ska kurra.

Såg just i husorganet att Whiteguide listat Sveriges bästa restauranger och presenterat resultatet på Grand Hotel i Stockholm.

Av elva ställen i länet som prisats ligger fem i fjällen eller ganska fjällnära. I Borgafjäll, med mindre än 100 fastboende, finns knappt 20 % av Västerbottens toppställen. Närmare bestämt två av elva. Jag gillar sånt.

Till "Årets Matupplevelse" i landet utnämndes Fäviken Magasinet i Åre. Jag klickade mig fram till Fäviken och maten, men dit ämnar jag icke fara. Första rätten, fint fotad, var "Vild lättsaltad öringsrom i ett ljummet skal av torkat grisblod".

Jag nöjer mig med smärre, billigare och kanske mer mättande matupplevelser.

Men grattis till Umeås restaurang Viktoria till länets topplacering!

...

Det här med demografin och "ålderspyramiden" är ingen promenad i parken för någon kommun. Inte för landet som helhet heller. Lite skrämmande kan prognoserna verka, men det är viktigt att politikerna är medvetna så att man kan hantera situationen så bra som möjligt.

Det handlar om hur många som varje arbetande ska försörja i framtiden, närmare bestämt om 20 år, 2031. Redan nästa år kommer 73 kommuner att ha ett svårt läge då varje arbetande ska försörja 1,5 som inte arbetar. Då sägs det att man har en försörjningsbörda på 2,5.  I kommunerna Solna och Sundbyberg har man idag de bästa siffrorna. Där försörjer varje arbetande en person utöver sig själv.

2031 kommer 200 kommuner att ligga på eller över faktor 2,5. Ett antal kommuner kommer att ha ett "extremt" läge där varje arbetande ska försörja minst två stycken.

I Västerbotten beräknas år 2031 tre kommuner att klara sig under en försörjningsbörda på 2,5. Prognoserna pekar på att Umeå har faktor 2.35, Vännäs 2.48 och Skellefteå 2.49. Artikeln jag länkat till ger exempel på kommuner med en helt annan situation.

Samtidigt som en del av oss får glädja oss över våra egna siffror gäller det att inse att vi måste tänka på hela landet framöver. Vi är olika kommuner med olika förutsättningar, inte olika länder. För mig är det alldeles givet att det måste ske en utjämning, frågan är hur den ska ske. Man får också ta i beräkningen att många av kommunerna som klarar demografin bättre har sociala utmaningar som andra saknar.

Det här är förstås prognoser. Man kan tänka sig ett och annat scenario där utvecklingen blir annorlunda. Samtidigt måste vi agera utifrån dessa siffror.

...
Nu tas beslut om tågpendeln Vännäs-Umeå på löpande band på olika nivåer.

Något som ofta glöms är att det även pendlas Umeå-Vännäsby-Vännäs. Möjligheten att åka eldrivet, miljövänligt och snabbt tillkommer även för cirka 600 umebor som försörjer sig i Vännäs kommun. Alla bor eller jobbar förstås inte tågvänligt till, men många gör det.

Jag sa nyligen till vårt högst rankade kommunalråd att han skulle fråga sin like i Umeå hur mycket han är villig att betala för umebornas tågpendlande nu innan det blir landstingsfinansierat.

Jag hade kunnat fråga själv i onsdags, men glömde det då. Den gången dryftade vi lite snabbt hur vettiga standardkraven på bussarna är, krav som gör att kollektivtrafiken blir onödigt dyr. Varför kan t.ex. en fräsch buss från 2004 ibland inte ens få användas som ersättningsfordon? Sådana regler kostar skattepengar.

Helt allvarligt tycker jag att frågan om Umeås och Vännäs tågbidrag 2011 och 2012 är berättigad då eldrivet åkande blir ett alternativ för 1800 jobbpendlare i ena riktningen och 600 i den andra. Till det kommer nätt 300 gymnasieungdomar från Umeå som varje dag åker till Liljaskolan och alla studenter m.fl. som åker andra vägen.

...

Har just kommit in från en 90 minuters stavpromenad in till Vännäs. Skönt, mycket skönt, med den milda luften.

För övrigt har det varit vila och förberedelser för andra uppgifter i helgen. Även en del skolarbete har det blivit. Jag vet inte hur jag ska tolka att det verkar gå bättre på skolorna i Skellefteå när jag inte är där. Vid gårdagens informationsträff på Björkskolan kom det mycket folk och höstens sexa blev fulltecknad och mer än det. Nu är det kö.

Lördag om en vecka är det öppet hus på Bruksskolan, F-5:skolan i Ursviken. Tanken är att jag ska vara på plats, får se om det går lika bra då.

Kommande vecka ska jag också ha en möte med Barn- och grundskolenämndens ordförande och skolförvaltningens chefsekonom i Skellefteå. Det är intressant att rätt ingående få bekanta sig med tre olika kommuners övergripande skolarbete som jag är på gång att få göra. Umeås skolförvaltning är jag märkligt nog mest bekant med efter tolv år som friskolerektor med mycket kommunkontakt. Nu blir det att bekanta sig mer med Skellefteås och Vännäs skolvärld. Som opolitisk på ena hållet och någorlunda skolerfaren politiker på det andra.

Det är utvecklande med omväxling.

...

Oavsett vad motivet var för dådet så hoppas jag innerligt att polisen får tag i den som knivhögg S-politikern Bernt Andersson i Umeå.

Efter att med kniv nästan ha tagit livet av någon finns det i regel spår på kroppen, kläderna och i beteendet. Någon borde se saker och misstänka sin son, bror, vän, pojkvän eller granne. Det vore katastrofalt om gärningsmannen kom undan med allt det skulle innebära. Illa även för den unge mannen själv.

Framförallt hoppas jag att det går bra för Bernt Andersson.

...
Just nu har jag det väldigt trevligt på arbetet.

Dagen har inneburit lite av varje, bland annat ett kort besök på skolan och en rundvandring på Volvo Lastvagnar. Ett intressant studiebesök, verkligen. Sen var det ju som att vandra runt i sin ungdom. Hann träffa flera ungdomsvänner och skolkamrater.
Även den fantastiske bussmekaniker som bidrog till ett underverk den gång när vi fick "Internetleta", köpa, hämta och byta en totalhavererad bussväxellåda i Malax under en skolresa. Allt på 9 timmar!

Stod faktiskt och tittade ut över taket en inte alltför lång stund innan brandlarmet gick idag. Bra att det gick bra. Det finns mycket brännbart på Volvo.
Nu kör jag faktiskt folk från Volvo (Betyder som bekant "Jag rullar") och deras färgleverantör Dupont till Skeppsviks Herrgård. Även i det här gänget finns ett antal bekanta.

Fick i afton en förfrågan om att hålla lördagens Credotal i Glashuset på Rådhustorget i Umeå. (Credol betyder "Jag tror"). Jag tackade ja, med förbehåll att jag skulle hinna hem från en tvådagarskörning. Tyvärr fungerade det inte och jobb går före nöjen.
Hade annars varit spännande.

...

Det känns bra att Lennart Holmlund på sin blogg erkänner att det blev fel om orsaken till delningen av de borgerliga i Vännäs. Jag har också i en kommentar bett honom om ursäkt för att mina ord drog iväg för långt.

Man ska vårda grannsämjan.

...

Alliansen budgeterar för tågpendeln mellan Vännäs och Umeå.

Från 2012, men ändå. Blir riktigt spännande att se hur majoriteten gör.

Dagens ungdom!
Har under ett par dagar av och till umgåtts med en grupp ungdomar från Umeås fritidsgårdar. Ägaren Stig på Göstas Buss hade frågat om jag ville köra en helgtur till Västerås åt dem. Jag gillar ju att köra lite längre bussturer och svarade ja.
Fredag och lördag var det en nordisk konsertweekend för 80 gårdsband i Mälarstaden och 30 ungdomar skulle åka från Umeå.
Jag ska erkänna att jag tänkte att det kanske kunde bli en stökig tillställning när jag fick höra förutsättningarna.
En och annan hade anlagt ett stuk som kanske fick deras mormödrar att undra var den lille söte med gluggar i tänderna tog vägen, det är klart. Men han med den röda, tidvis långpiggiga punkfrisyren som tog i hand och tackade för skjutsen i Västerås på fredag kväll gläder säkert sin mormor rätt ofta. Han var inte ensam som tackade för sig. I morse var det många.
När jag skulle städa ur bussen på fredagskväll blev jag nästan rörd. Jag tror det låg tre papper på golvet. Toan såg ut som den inte använts. Det är frågan vilken pensionärsgrupp som hade kunnat lämna bussen snyggare. Det sa jag åt dem också, och fick applåder.
Alla i tonåren är förstås inte pratsamma med gamla gubbar, men flera var det. Några hade förresten allt ifrån skepparkepor till diverse hattar och rastainfuerade stickeluvor. Min stetsonhatt tilldrog sig visst intresse och under vargtimmarna i natt testades den av några längst fram i bussen medan vi pratade resor och liv.
Jag bodde inte med ungdomarna och var inte med dem igår, men ledarna Rebecka, Robert och Per-Erik rapporterade det uppenbara. Det var nyktert och skötsamt och de rätt strikta tiderna passades. En enda liten bagatell fick jag påpeka, en gång. Jag hörde inte ett knorr över att vi åkte innan festivalen var slut, två timmar tidigare än beräknat.
Det var inte bättre förr. Jag och mina jämnåriga hade knappast genomfört resan på det här sättet under mina tidiga och mer lurviga tonår.
Tack ska ni ha för den här upplevelsen, både ungdomar och ledare!

...

Många av de 1800 som pendlar till Umeå och de 600 som pendlar till Vännäs är förlorare om tågpendeln Vännäs - Umeå (- Holmsund) försenas kraftigt eller aldrig blir verklighet.

Har landstinget inte alls budgeterat för detta och inte prioriterat frågan så lär det bli problem att få en lösning genom länstrafiken. Ska landstinget spara tresiffrigt antal miljoner årligen framöver så lär pendeln inte stå längst upp på listan över prioriterade projekt.

En elektrifierad pendel mellan Vännäs och Umeå skulle säkerligen locka många resenärer med olika motiv. När de verkligt effektiva miljöbilarna kommer lär bara ett litet fåtal ha råd att köpa dem nya. Men åka snabba och bekväma eltåg kan många pendlare göra.

Det vore mycket trist om pendeltågfrågan hade nått sin slutstation. Nu måste det vändas på stenar.

...

När man gör det som gjordes natten mot idag längs kolbäcksleden så handlar det inte om något pojkstreck, inga "bus". Det var ett omfattande sabotage hade kunnat kosta liv eller orsaka skador som andra hade fått dras med hela livet.

Hoppas att några som vet vilka som skyltade om så att bilarna skulle mötas i ett smalt körfält och ledde cykelvägen ner i ett djupt chakt åker fast. Det är i regel det allra bästa när man gör brott och är ung, att man just åker fast, får förklara sig, se det man gjort i skrift och hamnar i "rullorna" ett tag.

Jag har mött föräldrar som handlat utifrån det när man fått reda på begångna brott. Men också en del som skyddat sina barn från rättvisan på ett sätt som kan vara långsiktigt farligt.

...

...

Det är tragiskt med 11-åringen som kom hit till Umeå i början 1992 och som dog som knappt 30 -årig "jihadist" i Somalia.

Av raderna i VK förstår man att han inte ägnat ungdomen åt koranstudier på kammaren. Han verkar inte vara ensam om att ha en stökig ungdom och sedan hamna bland al-Shabab:s unga jihadkrigare.

Vad får en ungdom att lämna Umeå och Vännäs och bli krigare i Somalia? Handlar det om hämd och revansch för lidna förödmjukelser? Är det ett sökande efter rening och förlåtelse för orena ting man gjort?  (Jag tror att fölåtelsen finns någon annanstans och är en fri gåva, byggd på en annans helt annorlunda gärningar)

Eller gör man det för lockelsen i att leva ut all våldsamhet med gott samvete, i tron att man gör gott om man dödar så många man kan? Är det de himmelska "hemmanet" och martyrernas jungfrur som är saken?' Eller en mix av mest alltihop?

När t.o.m. några av mammorna till de döda sönerna verkar kunna glädjas åt deras "offer" och "nuvarande situation" så anar man att det blir fler som åker. De är få och man ska inte bli alarmistisk. Samtidigt kan man inte låtsas som om problemet inte finns.

Det är illa nog hur som helst, för både nya och gamla svenskar, men man hoppas att det som avslöjats och förhoppningsvis hindrats i Göteborg inte handlar om en svensk jhiadvariant.

Jag som också oroas för det skrämmande övervakningssamhälle som växer fram tycker att det är sorgligt att de som vill bygga upp det har vissa goda skäl.

...

Tur att det inte alltid ser ut så här längs E4;an.

Visst förstår man ändå vitsen med att få det mesta av trafiken utanför staden. En stor vinst är också att det inte blir lika mycket skadligheter som stopp, tomgångskörning och accelerationer inne. Finessen med det inses av de flesta, dock icke alla.

Först trodde jag att  lastbilen brann, men den här stackarn hade nog råkat ut för ett turbohaveri eller något liknande. I främmande land.

Ser du lastbilen? Det fanns inte många av originalhästarna hemma i stallet när finländaren lirkade det skadskjutna ekipaget över E12-viadukten och vidare i riktning mot Scaniaverkstaden, gissningsvis.

Igår fredag var jag på lunch med SMC.

I det här fallet betyder det inte Sveriges MotorCyklister, där jag också är med, utan Social Media Club. Klubben är internationell, men finns i Umeå med ett litet gäng aktiva centralgestalter.

Det var lite halvglest med människor idag och en stor del var från lokala gammelmedias avdelningar för sociala medier. En hel del VK-folk, med andra ord. Exempelvis deras duktiga supportgrabbar som lovade att hjälpa mig med ett problem.

VK:s satsning på bloggen är stor, liksom genomslaget för bloggmakarna. Herr Hansson hann gissla en bok om politik och sociala medier riktigt rejält. Den kom aldrig norr om Stockholms tullar i sin presentation av politiska bloggare.

Den här gången diskuterades det lokala valet och de sociala medierna. Bl.a. om dessa var en flipp eller en flopp i valarbetet. Det var intressant att vara med, inte bara för att jag upptäckte att undertecknad var en av sex politikerbloggare man jämförde inbördes. Mikael Hansson hade analyserat de sex politikerbloggare som hade mest inlägg under september. Intressant var att hälften var Moderater!

Det finns 51 registrerade  politikerbloggar på vk.se, alla har inte varit aktiva under september, och Mikael hade gjort en liten analys av de tre frekventaste bloggarna på mans- och kvinnosidan.

Fyra av fem inlägg skrevs av männen. Det är ungefär samma fördelning på kommentarerna. Det är lite osäkrare med de sista då många använder pseudonym. Det funderades och diskuterades kring fördelningen, inte minst utifrå att många gissade att det är fler kvinnor än män som läser blogg. Det är en liknande fördelning på kommentarerna på Facebook. Där är det lite fler kvinnor som kommenterat politikerna, ca en tredjedel i Mikaels lilla undersökning. Invandrarnamnen lyser i stort sett med sin frånvaro bland kommentarerna.

Apropå sociala mediers genomslag på det lokala valet var lite blandade slutsatser. MP trodde att sociala media har betytt mycket för partiet internt. Många ansåg att flertalet politikerbloggar var tråkiga eller att genomslaget var måttligt.

Själv tror jag att gammelmedia fortfarande är oerhört mycket viktigare än bloggen, men att den visst har betydelse. Det språkades en del om "bilder på rönnbär" och andra udda saker apropå min blogg. :-) Det fortsätter nog i den duren så länge jag bloggar. Det kommer att vara en blandning av politik, vardag och bilder.

Jag fick lite bekräftelse på att det kunde och skulle vara så också och att det är därför vissa läser den.

...

Satt och rensade bilder ur datorn. Tyckte den här var lite speciell i sin spretiga enkelhet, knäppt på Rådhustorget härom dagen.

...

Det var intressant att se att det är ståplats på Botniabanan innan vissa tåg når Umeå.

Det kan förstås vara mycket av nyhetens behag, att det är säkert många nyfikna som åker. Samtidigt är det väldigt mycket bilar som står hemma när det ser ut så här. Att stå 15-20 minuter fåt stockholmarna också göra allt som oftast, men visst vore det förstås skönt att få sitta.

Det behövs tåg i Norrland. Både Botniabana och Norrbotniabana.

En trevlig man jag träffade idag var förvånad över att jag, som Vännäsbo, kampanjade för partiet och riksdagen i Umeå. (Efter en stund förstod han mer och sa till slut t.o.m. att han skulle kryssa mig.)
Moderaterna har haft ett mandat i länet, men ligger, bl.a. enligt uppgifter från andra blocket, bra till för två. Alldeles oavsett ska den enskilda ledamoten representera den befolkningsmässiga och geografiska helheten.
För egen del bor jag i mitten av Umeåregionen. Jag har arbetat i Umeå hela mitt liv, men också i Norra Västerbotten, och en stor del av hjärtat finns i glesbygden.
Trots många brister tror jag faktiskt att jag skulle bli en representant för hela länet om jag skulle kryssas in.

Ett litet uppdrag förde mig till Umeå. Gjorde en snabb visit på torget där årets VIP-utmanare samlar in pengar till Öppen gemenskap och arbetet för de hemlösa. De var inte hungriga, folk hade förbarmat sig med både ostburgare och annat.  Gänget var knappt hälften så stort som i fjol. Få, men tappra. Kan behövas, det är mycket kallare i år.

...

Det mesta från lördagen har visats här och där.Tänkte sätta in ett par bilder till från invigningen av Botniabanan. Sveriges kanske största infrastruktursatsning under min livstid, i min närmiljö.

Jag hoppas att Norrbotniabanan och det man kallar Bottniska korridoren också kommer till stånd. 

Svårt att hålla reda på var det ska vara ett och två t:n när man använder "bottniska" ord. Bottnia IT, Bottnia Kross och Bottniska korridoren ska ha två. Botniabanan och Norrbotniabanan ett.

Både sol, regntunga moln och regn hann vi uppleva under gårdagen

.

Den löftesrika regnbågen lyste också över Umeå under invigningen.

Så är då första delen av Botniabanan tagen i bruk och invigd. Vi hoppas att den ska bli betydelsefull för både land och landsdel. Att avstånden ska bli lite kortare och Sverige lite rundare genom den här satsningen.

Senare, längs väg 363, fick jag utanför Hippologum (Umeå Ryttarförenings anläggning med 600 medlemmar och 170 hästar) syn på nedanstående skylt som inte alla läsare har sett. Apropå kortare avstånd och en rundare värld.

Umeå och Västerbotten är helt enkelt mer centralt än en del fattat.

Så kom det då, "Kungatåget", lite för tidigt. Det har inte alltid varit så med den spårbundna trafiken i sommar, så det gjorde ingenting.

Hedersgästerna tog plats framme på scenen. Jag tror de trivdes allihop. Han där mellan statsdirektören och Kungen ser inte ut att göra det, men det är nog bara en synvilla.

Gott om "orangekepsar". Man skulle ha fått sig en, jag behöver en ny till älgjakten.

Här vid Holmlunds tal hade jag nog lika många mäniskor bakom och åt höger som framför. Det var gott om folk.

Under Kungens tal överfölls jag återigen av tacksamhet över att vi slipper välja statsöverhuvud. Tänk en valrörelse till! Dessutom är han 20 miljoner billigare per år för oss än presidenten är för finländarna. Trots att vi då får driften av 5-6 slott på samma smäll.

Kungen drämmer till med storsläggan efter sitt välapplåderade tal.

...

Det var en välordnad och genomtänkt invigning av Botniabanan.

Det var gott om orangemärkta, godmodiga demonstranter för Norrbottniabanan. Några var inte gamla alls. Jag skulle verkligen unna dem Norrbotniabanan. Det här var strax innan tåget med Kungen och de andra kom inrullande. I bakgrunden står VK:s nyhetschef Ingvar Näslund och spanar efter framtiden.

...

Sätter in en del bilder, inte alls efter innehållets vikt och värde.

Det var ingen lite pluttscen man hade låtit bygga vid "Umeå Östra". Kören här ser ut som små myror.

En del fick mycket mer ballonger än andra.