...

Så här såg björken inte ut i går kväll.

...

Det är ett ovedersägligt faktum.

Att få både börja och sluta dagen med en promenad i detta väder är alldeles underbart skönt. Och det har hänt mycket i naturen denna härliga norrlandsförsommardag.

...
När tvåtusentretton års andra kvartal är över har jag sannolikt dammsugit och våttorkat golv fler gånger än jag gjorde förra decenniet. Jag är ganska säker på saken.

Vanliga människor, sådana som smårenoverar lite då och då, ler och tittar på varandra i samförstånd när de säger att man ska ta ett rum i taget. Inte halva huset på ett bräde medan man lever liksom i ett källarförråd. Bland banankartonger och hopställda möbler. Men tänk så skönt när det är klart!

Har vi inte gjort det själva har vi i alla fall blivit experter på dammsugning.

...

Idag fanns en delvis missvisande rubrik och artikel i VK och på vk.se, ett referat från måndagens KF i Vännäs.

"Elever avgör skolbygge" löd rubriken på vk.se. I ingressen stod: "Finansieringen av utbyggnaden bygger på att eleverna från de tre, snart nedlagda, byskolorna väljer Vegaskolan." Det stämmer inte. Ca 60 % av byeleverna går i Brån och där flyttas klasserna 3 km till Vännäsby skola. Eleverna från Pengsjö och Tväråbäck erbjuds däremot plats på Vega.

Vidare står om byggnationen: "Den innebär också att Vännäs kommun lägger ner tre byskolor." Nedläggningen av byaskolorna har ingen direktkoppling till Vegabygget. En stor del av lokalerna är sjuka och måste rivas. Elevantalet har ökat kraftigt och det finns behov av fler grupp- och klassrum. Vegaskolans nya del hade blivit lika stor hur som helst. De 50 extra eleverna fördelas ”byavis” på Vegas ca 20 klasser som är relativt små.

Vårt huvudbibliotek är utdömt och måste ersättas. Kommunen sparar ca 5 miljoner på att lägga det på Vega som därmed får ett kalasbibliotek. Biblioteket utgör ca 10 % av totala byggkostnaden. Det blir tillsammans väldigt mycket pengar, men måste ses i ett femtioårsperspektiv. Vi får något bra, ett hus för framtiden.

Vännäs har en bekymmersam ekonomisk situation och måste dra ner betydligt mer på driften än de fyra årliga miljoner man beräknas spara på att minska antalet skolor. Det var ett tungt beslut, men när alla sparbeting förhoppningsvis fördelats klokt och någorlunda jämt tror jag inte att någon vill spara fyra miljoner till.

 

...

Från härom dagen, eller natten. Frihandsfoto från bron utanför huset, taget nedströms.

Baglady och Boxman förbereder nästa rum för slipmaskinen.

...
Kom hem till ett slipat och lackat salsgolv ikväll. Första varvet är taget. Skönt med det första tecknet på att allt stök, damm, bär och bök faktiskt ska ha något positivt med sig. Trodde inte golvet skulle bli riktigt så fint. Helt annan färg.

Frun har redan börjat smågruva sig för de första hacken man ska göra i träplankorna. Men de kommer när de kommer. Tapeterna har kommit till målarmästare Konradsson. Skulle tro att han hickat till om han sett mönstren. De flesta är tämmeligen gammelsvenska, nån gammalengelsk, och inte att leka med mönstermässigt. Som exempelvis tapeten som härstammar från kung Sigismunds svenska regenttid.

Byggmästare Palm har varit hit med ett tillyxat exempel på skurklossar, som man bör man ha. I alla fall om huset haft såna förr som sedan tagits bort och bara ersatts med listbitar.

Jasså, vet du inte vad en skurkloss är? Hav tröst. Det visste inte vi heller. ;-)

Det är kanske ingen nyhet för dem som varit hemma i veckan och helgen, men tussilagon har kommit till Vännäsby. Idag såg jag den alla första.

Det är vår.

...

Fortsättning från förra bloggtexten...

Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.

Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?

De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.

 Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.

Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.

...

Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.

Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.

På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.

Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.

Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?

 

Fortsättning följer....

...
Har alltid gillat åldersblandning. Kan ha att göra med barndomens bönhusmiljöer som bestod av både barn, unga och riktigt gamla, människor som ofta också var unga inuti. Genom att lära känna finheten i alla sorter lärde man sig något om att inte förakta människor i någon ålder.

Erfarenhet införskaffad genom egna och andras misslyckanden och lyckanden är ofta ovärderlig. Begåvning och skicklighet kan också dyka upp i sprillans nya förpackningar. Nu senast handlade det om kök.

Vi har länge småpratat med byggmästare Palm i Vännfors som tröttnade till slut och sa att nu fick vi sluta dra benen efter oss och komma igång med renoveringen. I hans värsta scenario skulle det dessutom kanske bli regeringsskifte och vi skulle inte hinna få del av några ROT-avdrag alls innan de tas bort. Nu var det dags!

Vårt kök som var gammalt och tämligen egensinnigt redan när vi flyttade in har förundrat mer än en. Att vi inte gjort något åt det också. En "outspoken" vän sa en gång något om att sluta se hur det ser ut hemma. Den mörkgröna färgen var horribel från början, men har hunnit vara nästan modern ett par gånger genom åren.

Nu lämnades ritningarna till några ställen och så kom de, förslagen. Ett stack ut från de andra. Långt från det nuvarande i färg och form och ändå lantligt, enkelt, hemtamt och trivsamt. Förslaget andades mogen och mångårig erfarenhet av gamla hus.

När vi kom till firman på Mariedal möttes vi av en riktigt ung kille som förmodligen inte var född när vi flyttade in i Vännäsby. Han har varit både lyhörd för våra önskemål och lagom orädd när vi haft fel. En bra ritare, säljare och människoförståsigpåare. En sak vi tidigt valde bort har kommit tillbaka kraftigt rabatterad och nu ser det ut som den ändå hör hemma här hos oss.

Man ska inte ringakta människor, varken de mycket yngre eller de mycket äldre.

...
Efter en rejälare och ihärdigare sorts influensa får man än en gång konstatera att det är bättre att vara frisk än sjuk. Det kan dessutom ibland vara så att man kommer tillbaka fylld av energi när man får börja jobba igen, nu kändes det mer som att proppen i karet inte satt på plats. Veckan skulle å ena sidan ha varit mycket längre för att hinna beta av mer av det myckna ogjorda, å andra sidan kändes den dubbelt så lång som den var.

Nog gnällt. Vårtecknen gör sig påminda mitt i snövintern. Ett sådant är asfalten. När den breder ut sig till långa, ljusa och sammanhängande sjok är det ett tydligt vårtecken. Jag bor också granne med en sorts tussilago. När man för en tid sen hörde hans fälgkors klinga trivsamt mot asfalten, långt innan man själv tänkt på sommardäcken, då kände man att våren verkligen är på gång.

Gång- och cykelvägen mellan Vännäsby och Vännäs håller på att tina fram. Den har inte precis goat till sig under vintern, utan ser minst lika bedrövlig ut som förra året. Det dåliga och farliga skicket gör att en del drar sig från att ta cykeln mellan samhällena, fast cykelvägen faktiskt finns och avståndet är så lämpligt.

Det går att gå in på Trafikverkets sida och påminna om var ansvaret ligger. Gör gärna det.

 

Tur att vi har ovanligt godmodiga och fridsamma pirater i Vännäsby.

...

I idrottsvärlden är det sedan länge vanligt med överlappande säsonger. På promenaden igår såg vi en annan sorts överlappning som inte är riktigt lika vanlig.

Först vårens (?) första motorcykel på våra breddgrader. Det är faktiskt inte överallt det är mc-före.

På andra sidan plogkanten åktes det fortfarande skoter.

På våra breddgrader finns inte många blommor att fotografera utomhus än, men det fanns några vid gårdagens korta promenad. Visseriligen inte vildväxande, men i alla fall blommor som hör till årstiden. De bor egentligen inomhus, men i fick smaka på solljus och friskluft en stund i går.

Påskliljorna, både de större och de mindre, är tidiga. Kommer ofta i påsktid, som en påminnelse om påskens huvudperson som var först ut ur graven. Han kallas i Romarbrevet 8:29 för "den förstfödde av många bröder". Som jag tror och förstår Bibeln är det Guds vilja är att vi ska komma till honom, leva med honom och en dag följa honom ut ur fängsel, stängsel, död och grav. In i hans himmel där döden inte finns. Många ryser, fryser eller skrattar åt tanken, men än är det tillåtet att tro så.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Våra senaste små påskbesökare hade jobbat en smula för godiset.

Här ser det ut som att solen har en egen säng här i Vännästrakten. En grop i berget där den lägger sig till vila. Det ska jag också göra nu.

Dörrposterna färgades röda mot kvällningen. Anade att det var något vackert så jag lämnade soffan och gick upp till balkongen och tog en mobilbild. Det blev nästan ännu vackrare när man hört vad som kan vänta i södra Sverige.

Nu ser vi fram emot att formationerna med de första långresenärerna går in för landning i vakarna.

Efter en dryg tolvtimmarsdag med mycket snöäventyr kom jag hem till en välplogad gata rätt sent i går kväll. Men allt var inte Tiddelipom. När jag skulle upp på garageuppfarten kändes det tydligt att det ännu är lite vinter kvar. Bilen kunde med visst tvång backas in på ett ställe där den inte skulle hindra nattens plogning, nu ska vi se om vi får ut den.

Det är så vackert med de vinterludna grenarna på buskar och träd. Och jag kan inte låta bli att tänka på att man inte hittat två identiska snökristaller.

...
Önskar alla ett riktigt gott 2013!

Blev just erbjuden ett bastubad med tillhörande dopp i uppsågad isvak. Tackade nej, vänligt men bestämt. ,'-)

Trots förkylningshuvudvärk och måttlig arbetslust på Fågelstigen fortsatte snön att falla ikväll. Mot slutet av dygnet gick jag ut en andra gång för att få undan den tunga snön innan regnet skulle göra den ännu tyngre.

Jag hade inte skottat länge förrän en granne dök upp med ett fordon som klarar ganska mycket i snöväg. Det var inte riktigt läge, men när ens mentala ålder är begränsad på vissa områden var det svårt att låta bli när det erbjöds provtur.

Den här inte är något direkt typiskt nyttofordon, men kvantitet och nivå vad gäller snöröjningsutrustning, snöfordon, trafikintensitet och ytor att lägga snön på ger oss ett försprång framför t.ex. huvudstaden när snön vräker ner fort och länge. Vi ska helt enkelt klara lite mer.

 

Det snöar från sidan ikväll.

Jag har flyttat på många hundra miljoner flingor ikväll skulle jag tro. Expertisen säger att inte två är lika. Jag har inte kollat, men får väl böja mig för expertisen. Fast de inte har kollat alla mina.

Slumpen är fantastisk....

...
Har knogat ett pass med snön här hemma. Det yr på riktigt bra. Har snöat betydligt mer än motsvarande de 1,2 mm vatten som SMHI ansåg vi skulle få idag.

När det virvlade på som tätast hörde jag ett flygplan uppe i tjockan och kände ett stråk av tacksamhet över att man inte tagit flygcertifikat. En annan liten glädje var barnen som lekte i backen bort mot kyrkogården. Det gick inte att se var de höll till i snön och mörkret, men de hördes tydligt medan de hade roligt och samtidigt gjorde en omedveten insats för sin framtida hälsa.

Det blev också en tanke till min snart 96-åriga moster. Undrar om hon inte lejer bort snöskottningen där hemma efter den här vintern. Men det kan hända att den lilla späda tanten också haft hälsonytta av att använda sin kropp som hon gjort.

...
Skönt att få göra upp eld när man kommer hem på "senkvällen" och det är 25 grader kallt ute. Undrar hur vädret ska kunna landa på plusgrader och regn inom något drygt dygn, som prognosen förutsäger.

Men, SMHI har ju haft fel förr. Även nu förresten. Exakt i detta ögonblick säger de att det är 13 i Vännäsby och termometern visar 25,2. Jag hoppas de har ungefär 12 grader fel även på söndag.

Det vore lagom.

Idag var KS i nya huset på gamla festplatsen i Vännäsby. Anläggningen heter just festplatsen och vi rymdes bra i lokalen som är godkänd för 330 personer.

Uthyrningen går enligt de drivande bra. Om några dagar firar förresten en av KS-ledamöterna jämn dag i lokalerna. Kom inte ihåg om det var 30 eller något annat. ,'-)

Det är för sent på dagen, eller natten, för att skriva om ärendena, men intresserade kan snart läsa protokollet på hemsidan, www.vannas.se.

...
Det var roligt att se att Slöjdarnas hus fick nästan 35 000 besökare i somras. Nära 300 om dagen under de fyra månader man hade öppet.
Om några dagar öppnar man för julhandeln. Finns som bekant vid E12:an, just ovanför där Ume- och Vindelälven sammanstrålar.

http://www.vk.se/747635/rekordsommar-for-slojdarnas-hus

På tal om slöjd så beslutade vi på senaste Barn- och utbildningsnämnden att tilldela "Gubben" årets kulturstipenfium. Företaget drivs av Marianne och Roland Fällman i Vännäsby.
Man gör klart sevärda saker.

http://www.gubben.info/

Ikväll blev det aftonsång i min pappas konfirmationskyrka, där han också jordfästes. Vännäs kyrka i Vännäsby.

Allra sist sjöngs unisont sången vi sjöng för pappa medan han drog sin sista suck, "Bliv kvar hos mig". Han slutade på allra sista versen.

Men det har jag nog skrivit förut.

...
Klockan 1900 har Vännäsmoderaterna månadsmöte på församlingshemmet i Vännäsby. Som vanligt, höll jag på att säga. Det finns en del tungaviktiga frågor i Vännäspolitiken just nu.

Det som är mindre vanligt är att riksdagsledamoten Elisabeth Björnsdotter Rahm igår meddelade att hon kommer förbi.

Tyvärr blev det inget av med vår träff med Edward Riedl härom veckan, men han återkommer. Senast till årsmötet.

Har bomullen börjat växa i träden i Vännäsby?

...
Just när jag såg att det blivit lite sent för träning ringde doktorn och undrade om jag skulle ut. Det betyder promenad och var ett bra tag sen.

När jag ringde på stod han och tog på sig rocken, tittade upp och frågade: "-Vad är den manliga motsvarigheten till en feminist?". Jag vred på ord och ändelser ett ögonblick och sa sen att det måste vara en maskulinist.

Stora delar av den raska promenaden åt att utforska ordet och dess eventuella betydelse. Två medelålders herrar, en i keps och en i hatt med fläckvis riktigt torr humor och viss känsla för ordvändningar stävade förbi alla flimrande storskärmar i vännäsbystugornas fönster. Reflekterandes kring maskulinismen.

På tal om huvudbonader och maskulinitet hittade jag pappas gamla franska cylinderhatt härom kvällen. Den hade ägts av en J.K. innan och såg väldigt fin ut i sin hattask. Den passar mitt huvud, men knappast något annat jag besitter. Vad kan man göra med en cylinderhatt i mysbyxornas århundrade, några förslag?

...
En av de tuffare veckorna håller på att vara över. Har friskvårdstid och sitter på träningscykeln och ansträngningsvilar mig en smula.

Går annars i lite fläckvisa renoveringstankar. Fick nyss, i en av de seriösare tidningarna, syn på en speciell rubrik som jag trodde kunde intressera. "Rätt val av wc kan bli fel i slutändan".

Artikeln visade sig handla om tennis.

...
Under tisdagen blev det mycket skola. Dels en full dag på jobbet med bl.a. budgetarbete och rundvandring och lokalresonemang på Castorskolan med nämndspresidierna i Bjurholm. Sedan direktresa till ett längre kvällssammanträde med Barn- och utbildningsnämnden i Vännäs.

Sammanträdet handlade om arbetsmiljöproblemen på Vegaskolan och vilken bedömning nämnden gör av situationen. Det finns delar av den lågbyggda tegelbyggnaden med platt tak där vissa får problem av att vistas. För några går det inte alls. Det är konstaterat att det finns mögelproblem och att utrymmena där några reagerar negativt tycks ha blivit fler. Det handlar om ett par lokaler där särskole- och träningsskoleelever har vistats.

Kvällens långa sammanträde mynnade ut i två beslut. Det första att nämnden rekommenderar kommunstyrelsen att besluta om etablering av två nya baracker, eller skolmoduler, så att de rum som inte bör användas kan utrymmas.

Som på så många skolor är det dessutom allmänt trångt på Vegaskolan. Förutom en ökning från ca 270 till 340 elever på några år har vi de förändringar som påverkar flertalet skolor. Det ska numera finnas lokaler för lärararbetsplatser och grupprum, svenska som andraspråk, hemspråksundervisning, specialundervisning, olika delar av skolhälsovården m.m. Antalet elever som nyttjar fritids har också ökat kraftigt, vilket är en nationell trend.

Den långsiktiga osäkerheten om resten av den aktuella tegelbyggnaden och den fortsatta elevökningen ledde till det andra beslutet. Nämnden rekommenderar kommunfullmäktige att besluta om en nybyggnation som kan lösa lokalbristen och osäkerheten kring arbetsmiljön.

Alternativet är att bussa vissa årskurser en knapp halvmil från Vegaskolan till Vännäsby skola, något som blir dyrare, mer komplicerat och osäkert än det kan se ut. I vilken riktning elever annars skjutsas, till eller från en mindre eller större ort, är av underordnad betydelse.

En nybyggnation på Vegaskolan innebär en stor investering och betydande kostnader för många år framåt. Projekteringen som har inletts ska bilda ett viktigt underlag för kommunfullmäktiges beslut i november. Då måste det tas om Vegaskolan ska kunna erbjuda delvis nya lokaler vid skolstarten ht 2014.

Vännäsmoderaterna är i grunden ekonomiskt återhållsamma och generellt bekymrade för kommunens klena resultat och lånebild. Samtidigt kan vi inte ta ansvar för att äventyra elevers och lärares hälsa genom chansningar med sjuka hus. Är det något som man med större frimodighet än annat kan och bör finansiera långsiktigt så är det utbildningslokaler. Vi ser i det här fallet ingen annan försvarbar och hållbar lösning här än den som skolförvaltningen förordar, att lösa lokalbehovet centralt och permanent.

Tar KF beslut enligt nämndens önskan blir det också en signal till nuvarande och blivande medborgare och kommande generationer. Barn och unga är viktiga, skola och utbildning är viktigt och Vännäs kommun inser det och tar konsekvensen av det.

...
Ikväll åkte trädgårdsmöblerna och vattenslangen in, till slut.

Det var på vippen att spadarna och snöstyraren togs på returen från garagekällaren. Men nej, vi behåller känslan av höst en stund till och låter vintern komma när den kommer.

...
Ok, lite överdrivet då. Jag såg i alla fall en ny syn i morse vid 0715-snåret i Vännäsby. Några lätt framåtlutade portföljbärare som kom från hembergsområdet, ilade runt kanten på järnvägsviadukten och försvann i riktning mot Vännäsby C. Målet var nog tvärbanans 0720-avgång.

Jag hörde nyss att det var 10 passagerare som fyllde på pendeln i Vännäsby vid den allra första turen som gick 0605 på måndag morgon. Blir spännande att höra hur resandeutvecklingen blir framöver. Det är inte utan att det verkar lite lockande att vandra iväg till Centralstationen och rulla in till jobbet på lite drygt en grisblink. Alltmedan man morgonkollar mailen eller bara vilar sig, beroende på vilket uppgör man har med arbetsgivaren.

Men, det dröjer väl tills pendeln går till Bjurholm.

Idag har den invigts, perrongen i Vännäsby. Enligt kommunalråd ett var det ca 200 personer som trotsade gråvädret och deltog. Jag hade gärna varit med, men dag och tid fungerade inte.

I morgon stannar tågen i Vännäsby igen, efter ett uppehåll på trettitalet år. Vad ska man nu kalla stället där fastboende och inflyttande ska kliva på? Det nya ordet "hållställe" tycker jag känns för ovant i munnen. Vännäsby "perrong" låter futtigt på något vis. "Hållplats" går inte heller, det finns ju flera. Visserligen för buss, men att bara säga hållplatsen fungerar inte. Vi har nära till tre.

Blir det månne anhalt'n? Ordet som kommer av tyskans användbara ord för stanna, stoppa, avbryta, fortsätta m.m. Anhalten var namnet på järnvägens behovsstationer i äldre tid. Som i Gubböle, nedanför Agnetas barndomshem, där man vred runt en semafor när man ville åka med. Så var det också i Vännäsby där en del lymlar (som vuxit upp och hamnat i politiken) stoppade rälsbussen strax innan krönet vid kyrkan sedan man såpat spåret så rälsbussen inte kom iväg. Man borde lugga dem lite, retroaktivt. Det är inte tillåtet nu, men var det då. Fast båda har numera så lite hår att det knappast går.

Vi har gjort en minigallup på Fågelstigen. Närmare bestämt på 31:an. 50 % röstade på anhalt'n och 50 % på Vännäsby Centralstation. Jag tyckte nästan Gare du Vännäsby blev lite pompöst.

...
Snart stannar tåget i Vännäsby igen. Sista uppgiften jag hörde var att Norrtåg skulle göra 14 stopp i vardera riktningen i vårt trevliga samhälle.

Jag må vara en "bussig" typ, men jag gillar tåget. På sträckor där det är möjligt och försvarbart att åka på el ska man göra det. Därför borde också Norrbottniabanan byggas. Den skulle betyda mycket för Norrland, Sverige, Finland och Norden. Kanske för hela Europa.

Nu gällde det pendeln mellan Vännäs och Umeå. Perrongen där tågen kommer att stanna vid behov invigs imorgon mellan 12 och 13. Hade gärna sett en annan tid, kan inte vara med imorgon. Får satsa på en tur fort nog.

Jag hoppas innerligt att de begagnade pågatågen klarar vintern bra. De sägs allmänt vara mycket pålitliga, men norrländsk vinter är eljest än skånsk.

...
Kommunstyrelsen var en lugn tillställning idag. Det fanns inte mycket att hetsa upp sig över. De stora sakerna var grundligt förarbetade och förhandlade sedan tidigare.

Det kan bli betydligt mer drag om ett par månader när KF ska avgöra hur det ska se ut för våra elever och Vegaskolan i framtiden. Där finns delar som inte är så friska som hus, och inte minst skolor, ska vara. Barnantalet i lokalerna har dessutom stigit med 30 % på några år. Här är det ont om lätta, bra och billiga lösningar som blogg- och tidningsläsande medborgare nog ska bli mer varse framöver.

Tiden att få fram grundliga och bra beslutsunderlag i den frågan är knapp. Inom Moderaterna i Vännäs vill vi absolut ha fram goda underlag att ta ställning till. Att justera, anta eller förkasta. Beslut åt ena eller andra hållet som främst är grundade i ryggmärgen vill vi undvika. Det kan hända att Vännäs ska leva med lösningarna tills alla vi som läser detta har slutat läsa. Kostnaderna kan bli ungefärligen lika långlivade.

Jag hoppas att vi får en bra debatt kring goda underlag och sen kan fatta kloka, hållbara och lindrigt prestigebelastade beslut.

...
"Läsårets" första KS i Vännäs är avklarat. Ärendelistan var kort, frågorna och perspektiven var fler.
Det mesta rörde sig kring ekonomin. Stora delar av resonemangen kommer att fortsätta fram till nästa KS. Återkommer om frågorna framöver.

Något som inte behandlades, men nämndes, var den nya pendeltågstationen i Vännäsby som snart står färdig. Första oktober stannar tågen första gången för att ta upp folk från den nya perrongen. Som det ser ut nu blir det 17 avgångar per dag, med olika sorters tåg. Det tycker jag är riktigt bra.

...
De två sista dagarna har det blivit sena middagar ute i det gröna. Årets första ätande i trädgården, i mitten av augusti. Det är lite eljest, men helt ok. Vi sitter fortfarande ute och filosoferar i kvällssolen.

Får man tro SMHI så kan det bli uteätande hela veckan. Finns en del att ta igen.

Det som stör självbedrägeriet en smula vad gäller årstiden är att ett gäng tidiga flyttgäss just landade på älven nedanför oss.

Igår kväll ville inte mobilnätet vara med så den här bilden från en av mina älvar blev kvar hemma. 

...
Ännu en invention är gjord. Det går att snabbgå på löpbandet och läsa bok. Springa gick dock sämre.

Det var iofs ingen överraskning. Efter en olycklig insats på snowboard för länge sen drog jag på min annars vänligt inställda rygg ett diskbråck. En period gjorde det allra minst ont att gå och då upptäckte jag att det gick att läsa böcker för att nyttja tiden under de långa promenaderna.

Minns när jag läsande mötte tidningsutdelare Öhman en tiidig och ljus sommarmorgon då smärtan blivit för svår för att följa min normala sommardygnsrytm. Han stannade och la tyst huvudet på sned medan han betraktade mig och boken. På gång- och cykelvägen bortemot fyrasnåret. Jag sa att det inte var som det såg ut, felet var kroppsligt.

Den lilla boken jag började läsa idag är "Svälj den fulaste grodan först". Fick tipset av det alertare kommunalrådet i Umeå och hittills verkar det mycket lovande. Huvva så effektiv jag ska bli.

Flera har sagt att Carina Persson och Cyrene Degerlund på bilden har bidragit starkt till sommarens lyft för Slöjdarnas. De arrenderar Caféet som även levererar mat. Liksom fikabrödet är allt egentillverkat. Nu ska jag sluta min nästan spamliknande och stolt lokalpatriotiska visning från Slöjdarnas hus i Vännäsby. Har du inte varit dit, eller var det ett tag sen, då är det dags nu.

Det blir oskarpt ibland med mobilen, men Vännäsbyborna Marianne och Roland Fällmans målade sniderier har sin skärpa.

Visserligen tar det kanske ett tag innan de här behövs, men de finns i alla fall att köpa på Slöjdarnas för den som vill vara förberedd.

Lena Ankels färgstarka humörhöjare finns också att köpa på Slöjdarnas hus.

Även bland de traditionella hantverksuttrycken finns variationen. 

Olika material. Sammansättningen på alstren på Slöjdarnas i Vännäsby är som sagt ännu mer varierad numera.

Den här fågelungen har en del andra artfränder på Slöjdarnas som också ser ganska roliga ut.

En krona till på Slöjdarnas.

På bilden i förra blogginlägget syntes också några saker som liknar brudkronor. Jag gissar att de här mest används till annat.

Jag kan uppskatta en fint snidad smörkniv, men hantverket på Slöjdarnas hus, är definitivt inte bara traditionellt. Det återspeglas kanske i snittåldern på besökarna. Den är relativt låg.

Det ser ut att bli besöksrekord på Slöjdarnas hus i Vännäsby i år igen. Besökarna strömmar till, vardag som helgdag, och möter en helhet som förändrats ordentligt och har nått betydligt högre kvalitet på några år. Igår kom t.ex. en busslast från Skåne. En gruppresa som "gör Sverige" varje år och aldrig missar den här punkten där Ume- och Vindelälven möts.

Det är olika hur man ser på det här med bilder och bloggar. Ibland får jag någon kommentar om att jag kan sluta att sätta in dem, andra gånger om att det är bilderna som är intressantast. Några sa när jag började att texterna är på tok för långa. Det kan jag väl hålla med om, men det verkar inte hindra alla från att läsa. Det blir nog lite av varje framöver också, om man får leva och ha hälsan.

Bilder ja. De säger inte alltid så mycket och representerar sällan en tanke. Bilden ovanför kom tex till i ett ögonblick igår när jag kom cyklande från Vännäs och såg den markant blå 50-60-åriga bilen vara på väg från parkeringen vid Vännäs kyrka i Vännäsby och strax skulle passera de kraftigt lysande blommorna i form av ett rött kors i det gula. Jag svängde snabbt in på parkeringen, fick upp mobilen och hann ta ett enda kort. Vitsen kanske inte ses av många, men jag gillar både blommorna, bilen och färgkontrasterna.

...
Resan från Castorskolan gick idag direkt till Medborgarhuset i Vännäs där Trafikverket hade information om den vägomläggning man vill göra vid Mariakapellet mellan Vännäs och Vännäsby. Jag kom sent, men hann höra viktiga saker.

Lite lurad känner man sig, tyvärr. Jag tvivlar inte på att det är nödvändigt att göra något åt den alltmer sluttande vägen vid älvsbrinken. Däremot känner jag besvikelse över det bristande faktaunderlag vi hade vid kommunfullmäktige i måndags då vi upphävde detaljplanen för att ge Trafikverket möjlighet att lösa problemet med rasrisken.

Ska man ta det i allvarlighetsordning så sitter kommunen rejält på pottan om och när vägen flyttas. Våra vatten-, avlopps-, kabel-TV- och fiberledningar ligger i anslutning till vägen. Hotet mot vägen uppges vara erosionen, inte vägtryck. Kommunen måste förmodligen säkra området hur som helst, fast verket flyttar vägen. Nu är ett ras med allt vad det innebär främst ett ansvar för Trafikverket.

Tämligen lurad känner man sig då den gång- och cykelväg vi hörde om, tröstade oss med och pläderade för på KF inte alls existerar i Trafikverkets planer. De kunde tänka sig en GC-väg längs den nya sträckningen, men det är ju inte riktigt samma sak. Den skulle ju ta bort ännu mer skog och inte ersätta en älvnära sträckning nära kyrkogården.

Att Trafikverket inte ens talat med Vattenfall innan planering och informationsmöte känns mycket märkligt. Många anser att bolagets allt större och snabbare ändringar av vattennivån har stor betydelse för stranderosionen. Vattenfall är också huvudsaklig tillståndsgivare om man vill ut med fyllnadsmassor i älven. Ett samtal med dem borde nästan höra till Trafikverkets första åtgärder, kan man tycka.

Trafikverket kan göra nästan som de vill om man anser att det är viktigt och brådskar. Då kan man i kraft av en nödparagraf "köra över" mark- och sakägare, men det ska nog mycket till innan dess. Vägdragningen vid kyrkogården och älvskanten måste lösas i snabbt, ömsesidigt samförstånd där ett statligt verk inte vältrar över stora kostnader på en liten kommun. Efter kvällens klargöranden ser en snabb strandskoning mycket intressantare ut än igår.

Det blir spännande att höra vad Vattenfall svarar Trafikverket.

...

Det första man tänker på när man hör det ordet är kanske inte kommunfullmäktige i Vännäs, men texten handlar i alla fall om ett av ärendena vid gårdagens KF.

Det jag tänkte nämna är frågan om "älvsinfarten" till Vännäs, vägen förbi hemberget och Mariakapellet, längs med Umeälven. Vi som kör här ser hur vägen lutar mer och mer ut mot vattnet. Nyss har man avverkat träd i sluttningen för att minska risken för ras, fast jag inbillade mig att trädrötter hellre stabiliserar än tvärtom.

Vägverket vill så snabbt som möjligt dra om vägen bakom kyrkogården och Mariakapellet. Man tycks vara väldigt oroade för rasrisken. Möjligheten att förstärka befintlig väg uppges av samhällsyggnadsförvaltningen vara högst osäker. Ett av alternativen är förmodligen omöjligt att få tillstånd för, det andra är tekniskt svårt att genomföra enligt vad vi fick höra.

Gårdagens upphävande av detaljplanen röstades igenom av alla partier utom två. Beslutet gör det det möjligt för Trafikverket att tämligen snabbt dra om vägen om det är enda lösningen. Priset är förutom de pengar flyttningen kostar att skogsområdet bakom kyrkogården beskärs rätt ordentligt, vilket innebär att Vegaskolans skolskog tyvärr också gör det.

Det är tråkigt att så sker, absolut. Samtidigt kan det vara bokstavligt livsviktigt att trafiken snabbt flyttas från nuvarande sträckning så att risken för ras minskas. Jag har själv kört över ett vägavsnitt längs Vindelälven som försvann minuterna efter. Hålet blev både långt, djupt och farligt. Det skulle vara oansvarigt att skjuta upp flytten av trafiken till säkrare mark.

 

 

Den nya lilla rosen lever, det syntes tidigt, äppelträdet likaså. Det nya plommonträdet såg däremot ut att ha dött under vintern.

Men, inte det. Nu sträcker knopparna på sig, uppåt.

Samma enkla bilder som många gånger förr, men älven nedanför huset betyder mer för mig för varje år. Stor, majestätisk och ostoppbar är den. Alltid densamma och ständigt annorlunda med sin oräkneliga mängd av nya vattendroppar.

Det är långt ifrån alla professorer som skulle klara den uppgiften, men Martin Hårdstedt från Vännäsby gör det med besked. Han hade ledigt grejjat historielektionerna i nästan vilken högstadieklass som helst.

För dagen var han klädd i fänriksuniform han fått från Oravais i Österbotten, av 1808 års förlaga. På bilden ovan har han Napoleon i näven. Nedan drog han nästan vapen, andra gånger höll han upp en shigellabakterie i kollossalformat (orsakade rödsot bland soldaterna - dysenteri) och sen ett druvhagel modell större som svenskarna öste in över ryssarna från kanonsluparna i Ratan 1809.

Däremellan talade han bl.a. om författningen som tog bort enväldet och som vi firar 6:e juni, vanligt folks ganska goda omvärldskunskap kring 1809, dåtidens våldsamhet, vad Napoleon gjorde våren för precis 200 år sedan och hur hedern kunde fungera på den tiden. Besegrade soldater kunde sändas hem efter ett slag om de lovade på heder och samvete att inte gå ut i kriget igen. Intressant var det, alltihop.

Jag hade unnat eleverna på Castorskolan en dag i Ratan med den här läraren. Många hade fått en ny syn på mycket i både forntid, nutid och framtid.

 

Det blev en över huvud taget en givande dag i hembygdsgården på Hemberget i Vännäsby. Det var som tidigare sagt Västerbottens läns hembygdsförbund som hade årsmöte, den här gången i Vännäsbygdens hembygdsförenings regi.

Jag visste inte så mycket om förbundets verksamhet tidigare, men man tillvaratar tillsammans med medlemsföreningarna vårt västerbottniska kulturarv och stöttar föreningarna i kontakten med samhället i övrigt. För en väldigt ringa penning måste jag säga. Förutom det föreningarna och förbundet drar in på egna arrangemang tycker man att förbundet borde få minst en krona per västerbottning till sitt förfogande varje år. Arbetet blir allt viktigare i vår ganska historielösa tid.

En sak utgick tyvärr ur programmet. Titten i bergrummet innuti Hemberget kunde inte genomföras pga diverse hinder. Det hade varit intressant att se detta minnesmärke från kalla kriget, som under extrema omständigheter också kan bli ledningsplats för  kommunens krisledningsgrupp.

Riktigt glad blev jag för boken jag fick för min lilla insats idag. Sune Jonssons samlingsbok - "Och tiden blir ett förunderligt ting". Det finns en nästan smärtsam skönhet i många bilder.

Nej, jag kom inte upp. Jag hade klarat Hemberget med hjälp av nya sulor och antislirsystem, men en annan bil hade kommit på snedden. Jag parkerade och gick upp istället. Målet var Västerbottens läns Hembygdsförbunds årsmöte där jag satt ordförande i förmiddags. Nu föreläser en färgstark person som jag återkommer till.

...
Enligt min enkla mening vore det lagom idag. Hade passat när man ordnar "Vårdag" i kommun efter kommun.

Halvmaran kan bli lite halvmarig om nederbörden fortsätter, får måhända genomföras med snöskor. Alternativt konverteras till ett tremila på skidor. Antalet partier som lägger ut sina blad i snöyran kan minska. Men, vi kommer igen och hänger inte läpp alltför mycket. Vi är ju norrlänningar.

Själv ska jag se om det går att komma upp på Hemberget här i Vännäsby, med sommardäck. Ska sitta ordförande där om cirkus en timme.

Önskar er en god Vårdag!

Under gårkvällens promenad hörde doktorn och jag plötsligt trumpetstötar bakom oss.

Vackert flygande svepte två sångsvanar ner mot vattnet, la sig en knapp meter ovanför vattenytan och fortsatte utom synhåll upp längs älven.

Lite senare fick vi syn på de levande vårtecknen igen, de trogna livskamraterna som kanske rastat här många vårar och höstar.

Nu kommer snart Castorskolans morgonlärka och hämtar mig, hon som börjar tidigt och får mycket gjort. Önskar er en god dag!

 

...

För några veckor sedan såg det ut så här i i en dikeskant i Vännäsby.

Sedan kom diverse snöoväder och så började solen lysa igen. På fotot nedanför anar missräkningen en långkalsonglös dag som började med flödande solsken.

Nu vore det tacksamt med vår.

...

Doktorn och jag tog en promenad efter att frun och jag kommit hem från dagens första.

Vi är hyfsat förändringsbenägna och efter 60 meter i en annan riktning än vi brukar gå så hoppade vi in i hans bil istället. Vi kom nämligen på att vi ville testa Vännäs nya strandpromenad, från sandkammen till Marahällabron. Så här i början av promenadsäsongen kändes det lite långt att gå hela vägen.

Det blev en fin tur längs en sträckning vännäsborna inte bör missa. Vi träffade en halv procent av Vännäs befolkning på vägen. Hälsade på nästan alla och pratade med hälften. Av den halva procenten alltså. En så här vacker dag borde vi ha mött minst en hel procent.

Eftersom vi stannade och tog en och annan bild tog det 40 minuter vardera vägen längs den fina sträckningen.

Vyerna var nya och dansbanegatans fina hus hade vi inte sett från den här sidan.

Den tunna nattisen lät som ett sprött klockspel när den stuvades ihop av Umeälvens strömmande vatten.

Längre ner städades den gamla isen ihop av naturkrafterna. Snart trycks den iväg mot Stornorrfors i små smältande bitar och går genom turbinerna som strömalstrande vatten.

På vägen hem kunde man se hembygdsgården i Vännäsby vaka över både gamla och nya Vännäs från Hembergets höjd.

Vill man gå kortare kan man ta sig ner till älven på andra ställen och vill man gå längre kan man ta vägen bakom kyrkogården och knyta ihop Vännäs och Vännäsby.

 

 

Vårens vy i Vännäsby. Under dagens första promenad, den med frun, såg jag vårens första tussilago. I Bjurholm såg jag ännu ädlare vårblommor igår, men då fanns inte tiden att stanna av.

...
Kvällen har ägnats åt lokala framtidsfrågor i kommunens pärla bland samhällen. En och annan klokhet har värpts.

Gemensamt för flera av oss församlade var att vi gör lite för många kvällar i samhällets tjänst. Det är svårt med lagom. Blir gärna antingen för mycket. Svårt undvika när det är roligt.

Unnar fler att upptäcka det.

...

Våren är på G, det är helt tydligt.

Trots 60-70-80 cm snö på gräsmattan laddar syrenerna för vår och fåglarna sjunger högt och glatt i skogen.

...
Med gårdagens motion är det nästan risk för överträning. Lite fotostopp, möten med korsande skidåkare och stensamlande gjorde att doktorn och jag fick ihop 1,5 timmes filosofisk promenad idag.

Vi såg några vårtecken varav något kanske redovisas senare. Rundningsmärket hade vi vid Vännäsbadet, men där syntes inga lockande vårtecken som gjorde oss badsugna.

Jag tänker på en vän jag pratade med igår. Han har fått följa sin fru den allra sista biten just nu när vintern går mot lovande vårvinter. Livet är övergående och inte bara sol.

Tidstillvaratagande är bättre än tidsfördriv.

...
Har varit i Umeå på sammanträde och känner mig tacksam över att få slippa köra mer idag. Trots att jag gillar att köra långt skulle det kännas motigt med en tur till Mo i Rana, Kiruna eller Ivalo det närmaste dygnet.

Det är bara kvällens snöskottning som ska få ut mig nu. Det lär inte behövas något gym idag, det kommer att räcka med snön. Temperaturen gör den mjuk och vinden piskar den kompakt.

Jag sparar den lite till.

...
Det är ganska många som kommit till kvällens informationsmöte om det nya småhusområdet som planeras i Vännäsby.

Området ligger nära både affär och pendeltågstation och skulle "bygga ihop" samhället, fylla ut ett obebyggt område ovanför husen längs Umevägen. Kommunen har börjat rita och nu vill man ha reaktioner innan man går vidare.

Förslaget ser ganska tilltalande ut med en småtrevlig, lite slingrande "trädgårdsgata" och aningen asymmetriska tomter. När resecentret är byggt och pendeltåget fungerar som det ska har Vännäsbyborna kanske 17-18 minuter in till centrala Umeå. Alla bostadsområden i Umeå klår inte den restiden i rusningstrafik. Det här känns som ett ganska attraktivt läge, även om man inte ser ut över älven några hundra meter bort.

Jag hoppas att Vännäs och Vännäsbys befolkning fortsätter att växa och att det också sker genom fler hus här i samhället.

...
Nu skulle jag vilja ha helg. En sån där helg utan uppdrag och förpliktelser. Faktiskt utan 50-årsfirande också, hur trevliga sådana än kan vara. Det känns faktiskt mindre lockande med ny arbetsvecka just nu, fast det är roligt att arbeta.

Vi är i alla fall mycket nöjda med dagens innovation på temat "gör av med visst mat- och snacksöverskott på smidigt vis". De som vill ha tips kan fråga irl hur man kan göra.

...
Vi har just kommit hem från Agnetas 50-årsfirande. En trevlig och lång tillställning i församlingsgården här i Vännäsby. En härlig blandning av människor mellan dryga året och dryga nitti fyllde huset och bidrog aktivt och på många sätt till en mycket minnesvärd kväll.

Festen började kl 16 och tog slut bortåt 22-tiden och det var rätt mycket att röja och städa. Vår "husmor" Inger stannade länge och till sist var det bara Agneta, jag och mamma kvar. När klockan närmade sig halv ett övertygade vi mamsen om att allt Inte behövde städas i natt. Då sa tanten som snart fyller 84:
"-Ja, ni behöver ju få komma hem och sova". Jo, vi behövde ju det. :-)

Tack Anneli och Jan som ledde, alla som arbetade och alla som kom! Tack även Hotel Vännäs och Glassbonden för leveransen av allt gott!

Det är egentligen onödigt, men behövs ändå.

Umevägen genom Vännäsby är ganska rak av sig. Ibland inbjuder den bilförare i varierande ålder att hålla helt horribla hastigheter. Jag har sett kvällsuppvisningar då jag gissar att hastigheten har varit närmare 150 än 100 inne i samhället.

Nu har fortkörare av olika kaliber (och vem av oss har inte kört för fort?) orsakat att det kommit upp några rekorderliga hastighetshinder utanför skolan och på den långa raksträckan mellan "centrumkurvan" och avfarten mot Brånsbron. Hinder som man bara kan köra förbi sakta, en i taget. Visst vore det bra om snöröjare, lastbilsförare och andra slapp dem, passagen får inte bli för trång, men med tanke på hur det varit känns det väldigt bra.

Jag tog ett par bilder med stativet jag tagit med på promenaden och fick snabbt erfara att det var en kontaktskapare av rang, bättre än hund. En mamma med barn stannade till och undrade vad jag gjorde, likaså en grabb i gymnasieåldern och en tjej i lågstadiet.

Flickan tittade på ett par bilder och berättade upprört att en kompis till henne kommit så nära en bil att den knuffade honom - och bilföraren blev arg! Jag sa att när vuxna ser farliga situationer så kan de bli så rädda att de blir arga istället för glada över att inget hände. Vi var överens om att det inte borde gå så fort här i Vännäsby.

 

...
Det var trevligt att få befolkningssiffrorna från kommunhuset idag. Förändringarna är inte stora, men åt rätt håll. Det är inte självklart överallt.

34 invånare mer än vid årsskiftet, det är positivt. Det är mycket hög tid att det byggs lägenheter i Vännäs. Skulle det bli verklighet är jag övertygad om att vi skulle få se än bättre siffror. Vi behöver lägenheter som både kan vara "förstahandsmål" och göra att villor blir lediga för fler familjer som vill flytta in.

Blir det sen bra med pendeltåget och fortsätter bussarna att gå så att det går att komma sig till och från skola och jobb - då kan det bli riktigt bra tillväxtsiffror.

...
Från Vännäsby till Luleå skulle man också kunna säga.

Det har varit information om järnvägsstationen i Vännäsby ikväll. Själv kom jag för sent hem för att hinna med, men jag har fått en kortversion. Det man hör låter mycket bra. Min sagesman hade mycket gott att säga om det som samhällsbyggnadsförvaltningen projekterat.

När perrongen är klar om ca ett år är det meningen att både pendel- och fjärrtåg ska kunna stanna här i Vännäsby. Vi kommer inte att kunna tvinga operatörerna att nyttja Vännäsby station, men dumma vore de annars kan en lekman tycka. Det innebär att både den som tänkt åka tåg till Luleå, Stockholm och Berlins centrum kan börja resan i Vännäsby.

Nog känns det konstigt att man inte ska kunna göra det från vår stolta järnvägsstation i Vännäs, men det är nu som det är. Tröstpriset är att det i alla fall blir en fjärrtågstation i kommunen.

När man om lite drygt 2 veckor ska provåka pendeln får man däremot göra det från Vännäs.

...

Här kan berörda och intresserade hitta planbeskrivning och detaljplan för diverse vägar och parkeringsplatser som ska byggas vid nya stationen.

På måndag kväll 1800 är det offentligt samrådsmöte om saken i församlingsgården i Vännäsby.

Blir spännande att se om man kommer att bli tågpendlare igen i framtiden, beroende på om man får leva och arbeta och i så fall var. Under gymnasietiden i slutet av förra årtusendet hade vi både buss- och tågkort. Jag gillar verkligen att köra buss, men tåget var onekligen ett snäpp bättre att åka.

 

...

Det ser trevligt ut med den osedvanligt trevliga ministern Hillevi Engström i spegeln på Returcentrum i Vännäsby. Det är för övrigt en verksamhet som verkligen tål att visas upp.

Jag hade önskat att det framöver kunde bli fler liknande besök till kommunen, Umeåregionens och länets andra mindre kommuner. Jag är rädd att regeringens "tunggung" får se lite väl mycket av de stora och lite för lite av småkommunerna där lagar och beslut också ska gälla. Mediankommunen i Sverige tror jag har kring 16 000 invånare och det finns då lika många nedanför den siffran som ovanför.

Det är bra med sådana här besök, och fantastiskt när tre av de ofattligt hårt uppbokade ministrarna tar sig tid att komma. Någon gång i livet hade jag dock önskat ta med en enda minister på ett liten resa i Västerbotten. En tur där jag skulle få ha en hel del inflytande på sträckningen, besöken och mötena. Inte bara för att jag är egoistisk och självcentrerad, utan för att jag tror att det skulle vara bra för både besökarna, de besökta och för framtida beslut i riksdag och regering. De långa sträckorna och vägarna skulle inte undvikas, de skulle liksom ingå i upplevelsen som skulle fogas till referensramen.

Men, det lär stanna som en önskan.

...

Vi bor oförskämt bra till. Förutom att vi har trevliga grannar och ser älven lite härifrån och därifrån i huset så är Fågelstigen i Vännäsby ett mycket speciellt svampställe.

Det händer understundom att det hänger trattkantareller på dörrhandtaget när man kommer hem. När jag för en stund sedan kom från kvällsträningen kalorikompenserade jag med smörstekta trattisar på rostad bröd. Råvaran hängde på dörr´n härom kvällen.

Just nu känns livet under solen inte så knöligt alls och stresshormonerna är någon annanstans.

Knäppte en bild på Henry Kelsey när jag kom hem ikväll, rosen jag arme trädgårdsanalfabet fick av Umeå sockens trädgårdssällskap i somras. Frosten har legat på kronbladen flera gånger och ikväll lägger den sig nog igen. Och han blommar vidare.

...

Igår blev det en morgonpromenad i dimman. Det känns lite bättre med promenad på morgonen än att plåga sig mer intensivt. Sånt passar mig bättre på kvällen.

Det är märkligt hur nästan alla väder kan vara vackra på någon fläck.

...

Stämningen var hög i det närmaste grannskapet i morse. Det hade kommit SNÖ!

 

Jag gick mig en tur längs älven i Vännäsby i afton. I skymningen på vägen tillbaka signalerade en bil och när jag kom upp till kyrkan stod föraren där och väntade. En god vän från ett annat län, en som jag tänkt på några gånger de senaste dagarna och tänkte ringa. Han hade också tänkt på mig och varit inne på bloggen och tittat efter vad jag höll på med.

Han hade lite bråttom och det blev ett kort men glädjande möte med lite småprat och rekapitulering av livssituationen. För oss två som kristna också en påminnelse om att be för varann. En del svagheter delar vi nog, svårigheterna ser kanske lite olika ut.

På väg genom kyrkogården ner mot älven, upplivad och glad, knäppte jag lampan här ovanför. Det är stort med vänner, de kan vara som ljus när det skymmer eller är mörkt.

Jag skulle till älven för att se det stora gåssträck som landat där för en liten stund sedan. De brukar ofta hälsa på nedanför kyrkan i Vännäsby på sin vår- och höstresa. Själv stannar jag kvar och nöjer mig med att ta fram motorvärmarsladden ännu en gång.

Fåglarna som nyss trumpetade i halvmörkret var knäpptysta och osynliga när jag kom ner. Men vackert var det.

...

Eller kanske Brittsommarkväll.

Indiansommar kan det tydligen kallas lite när som helst när det blir somrigt på hösten. Ska det vara riktig Brittsommar ska de varma dagarna infalla i närheten av 7 oktober då Britta och Birgitta har namnsdag. Sen ska det väl vara ännu lite varmare.

Fina dagar har det i alla fall varit i helgen. Det blev solstol idag också.

Regelbundna besökare tröttnar väl, men här är (kanske) sista bilden för året på Henry Kelsey.

Den lilla kanadensiska rosen utan koll på årstiderna såg väldigt bedrövlig ut efter natten då det var fyra-fem minus. Efter denna soliga dag trodde den lille optimisten kanske att det var vår och sträckte ut kronbladen igen. Lite tilltufsad ser han ut, men än har han inte vikit ner sig.

Kanske blommar han tills snön faller?

 

...

Det handlar om en gammal bekant, sommarens ros Henry Kelsey här ute på gården. Han har inte riktig koll på årstiderna, utan matar bara på. Det här fotot togs igår.

Undrar om blommorna kolar vippen i natt?

...

Så är beslutet taget. Intraprenaden Orion i Vännäs läggs ner enligt nämndens oeniga beslut.

I tisdags var några av oss i oppositionen samlade för att diskutera frågan en sista gång innan nämndssammanträdet.

Det är ett högt spel som bedrivs av majoriteten. Genomsnittligt har det under senaste året varit 6-8 lediga platser, men också upp mot 15. I höst har det när jag frågat rört sig mellan 4 och 7. Då känns det väl spännande att lägga ner 8 platser.

De som efter all behandling ligger kvar på NUS för att det inte finns ledig äldreomsorg kostar ca 3500 per dygn, vilket fort blir pengar. Skulle vi få en genomsnittlig platsbrist på 3 sängar så skulle vi teoretiskt kunna ha en kostnad som motsvarar det som hela nedläggningen av Orion skulle kunna ge, knappt 4 miljoner.

Samtidigt som vi tar bort ett ställe som präglas av hög kvailitet får vi 2 miljoner för att arbeta med kvalitetshöjande åtgärder - det känns konstigt.

En sänkning med 6 platser på Hjorten hade gett en grundplåt till besparingen som krävs, en del av kvalitetspengarna hade också kunnat gå till att möjliggöra behållandet av Orion som har stor upplevd kvalitet. Vi i oppositionen hade också velat ta budgetarbetet innan detta beslut. Det finns åtgärder som skulle kunna bidra till att både rädda budget och Orion.

Beslutet kommer att debatteras en hel del framöver. Särskilt om "åldersbomben" skulle brisera och de många 80-90-åringarna i Vännäs skulle börja behöva särskilt boende i allt snabbare takt. Då skulle vi snart kunna hamna i en situation med några oroliga, färdigbehandlade äldre som blir kvar på NUS. Inte alltid i de vettigaste rummen.

Jag hoppas att majoriteten får rätt, att vår oro är ogrundad och att stängningsbeslutet inte kommer att drabba många äldre utöver dem som fått rota sig på Orion. Den tragiken räcker mer än väl.

Jag hade i alla fall aldrig vågat ta risken att ta bort en välfungerande enhet med 8 platser när de lediga platserna nu pendlar mellan 4 och 7. Definitivt inte innan man vänt på möjligheter och alternativ i budgetarbetet.

 

 

...

Några bilder tagna en bit längre upp efter älven. I Vännäsby närmare bestämt. En bit ovanför platsen där Vindelälven ansluter sig.

Inget märkvärdigt, men höstvackert.

Björkarna vid Tvärån har släppt de flesta av sina löv, men aspen håller behåller glöden.

Fin utsikt.

Jag tar ibland vägen över kyrkogården på vägen hem. Mellan björkar med löven kvar står försoningens och uppståndelsens symbol, det tomma korset. Man kan undra om det alls får användas framöver, men än är det tillåtet.

...
Avnjöt i kväll en trevlig restmiddag med frun då vi jämförde vår dag med varandra.

Det händer väl då som nu, men idag var det mest vägen vi jämförde. Hon beskrev hur hon tråcklade för att komma som snabbast och smärtfriast från stan.
Vi har nästan lika långt till arbetet, drygt tre mil. Jag har något lite längre, men skulle i stort sett kunna köra två gånger till och från Bjurholm på den tid det tar för henne att köra en gång till och från jobbet.

Det vore förstås dumt, men att åka västerut på dagarna känns just nu inte dumt alls.

...

Det tror i alla fall Henry Kelsey på vår gård.

Den lilla köldtåliga kanadensiska rosenbusken blommar i höstregnet. Då är man optimist.

...

Det finns ihärdiga organismer som inte ger upp i förstone.

 

Henry Kelsey är en sådan. En kanadensisk klätterros härdig till zon 7 som jag i somras förärades av Umeå sockens trädgårdssällskap. Nu lät det som om jag på något sätt platsade i de sammanhangen. Det gör jag inte, mer än möjligtvis som busschaufför.

Det hör till sommarens försummelser att inte bilder från Göstas Buss-resan 2:a juli med detta gäng kommit ut här för länge sedan. Vi besökte fyra trädgårdar i mellanbygden och norra Västerbotten där det både visades och såldes växter, Det var vackert och roligt och inte utan att det inspirerade t.o.m. mig. Jag som för länge sedan taggat ner och satt igen trädgårdslandet och försökt göra det mesta så lättskött som det går. Agneta är fortfarande lite blomsteraktiv.

Bildens Henry Kelsey är nedklippt efter att ha blommat ut. Nu, i september, omruskad av höststormarna och alltmer skymd av det tilltagande mörkret brister snart hans knoppar igen. Hoppas blommorna hinner komma.

...

 

...
Sagt är sagt.

Doktorn och jag hade avtalat promenad vid kvällningen. Det tunga regnet påminde om vattnet från en uppåtriktad vattenslang. Det studsade sen mot asfalten innan det kastade runt över gatan i vinddrivna vattenmoln. Alltmedan träden frustade och vrenskades som stora hästar. Det var inte upplagt för en myspromenad.

Jag bjöd doktorn på en liten glipa när jag beskrev vädret för honom. Han nyttjade den inte, utan föreslog en kortare tur. Som karl och allt kan man i såna lägen förstås inte vika sig.

Efteråt droppade det från Skelleftebränslen-kepan och vattnet hade funnit sig oväntade vägar. Jeansen vägde nog tre gånger så mycket. Gore-tex skornas stora svaghet, att ha en öppning längst upp, blev tydlig.

Men det var onekligen uppiggande.

...
På ledarsidan i dagens VK skrivs det läsvärt om intraprenaden Orion i Vännäsby.

Du som är medlem i Vännäs kommun eller intresserad av andra orsaker, ta tid att läsa den lilla texten. Även om du normalt sällan landar på ledarsidorna.

Grannen kom nyss in med lite dagsfärska bilder som han tagit från en riksbekant apparat. Helikoptern som stals och användes vid G4S-rånet.

Även dagens pilot var med på ett hörn. Ja inte i rånet, men efter att ha jobbat på flygföretaget i tre veckor innan brottet låg han förstås lite pyrt till. Han fick en ny erfarenhet, ett lite dramatiskt gripande med handbojor och sånt.

En lite speciell detalj var att rånarna inte skadade helikoptern alls, man skadade "bara" G4S-personal psykiskt för kortare eller längre tid. Några kanske för alltid. De brytmärken som ändå finns som minnen av händelsen tillfogades av det andra laget när helikoptern hittades.

Det var det här rånpiloten såg när han adrenalinstinn och med hög puls gjorde sitt livs misstag.

Det var bland annat det här Henke såg när han gjorde en av sina mer speciella flygturer. Vännäsby by Umeälven. Strax nedanför förenas den med Vindelälven. Bilderna från luften är tagna genom lite mjölkiga rutor.

Här ser man den fria och outbyggda VIndelälven komma svängande ovanför Vännäsby. Härikring finns mycket vatten, mycket strand och mycket fina ställen att framleva sina dagar på.

Industriområdet i Vännäs där också Liljaskolan bedriver mycket av sin verksamhet. Uppe till vänster i bild övningsområdet för entraprenadmaskinerna där fotografen huserar ganska ofta.

Hemtrakterna och Vännäs kyrka som faktiskt ligger i Vännäsby.

 

 

...

Det är mycket tråkigt och överraskande att S-majoriteten i Vård- och omsorgsnämndens au föreslagit att intraprenaden Orion ska stängas. Jag har inte hunnit läsa tidningsuppgifterna förrän sent ikväll och får återkomma med fler reaktioner framöver.

Vi är i alla fall många som besökt Orion och slagits av delaktigheten och den smittsamma arbetsglädjen bland dem som arbetar med att göra de dementas tillvaro så bra som möjligt. Med detta inte sagt att detta saknas där man inte är intraprenad.

När Vännäs måldokument dessutom slår fast att det ska startas fler intraprenader är det riktigt illa att företrädare för majoriteten vill stänga den enda man har.                                                                                         

 

...

Det blir förstås inte lika givet att ta en fika, lunch eller middag i Sundsvall när man är på väg buss- eller billedes från Stockholm, men visst vore det mycket bra med Ikea i Umeåregionen. Miljömässigt blir det rimligtvis bättre med färre bilmil också.

Var Ikea än skulle etablera sig vore det en ekonomisk och arbetsmarknadsmässig fördel för hela Umeåregionen och Västerbotten. Vännäsbyalternativet är onekligen mycket intressant med pendeltågsstation nära ingången och möjlighet till en mindre godsterminal för miljövänliga transporter. Här blir det en del jobb på kort och lång sikt för tjänstemän och politiker.

Andrapriset för Vännäs del vore Klockarbäcken, men tredjepriset i form av Entré Syd eller Ersboda är inte heller att förakta.

Etableringen är i huvudsak inget politiskt beslut. Företaget bestämmer förstås om och var man vill bygga. Sen kopplas politiken in.

Blir spännande att se hur det går. Även om jag personligen mest bara brukar handla värmeljus till stugan i Agnäs på Ikea. :-)

 

...
Inte i år, men kanske nästa om man får uppleva det.

Det blev en rekorderlig grop och under matjorden rätt mycket lera som skulle kärras bort. 8 säckar planteringsjord blev lite klent, trots inblandning av annan matjord. Projektet var svettdrivande och tog längre tid än väntat och avslutades just när regnet kom.

Det är något alldeles speciellt för mig att få äta egen frukt. Äppelträdet har glatt mig mycket, men i år var blommorna få. Nästa steg blir nog druvor. På två ställen jag vet av här i Vännäsby växer väldigt goda sådana. Ett i växthus och ett utomhus.

...

Det har varit ett långt fullmäktige i Vännäs. Många debatter har det varit.

Situationen kring festplatsen i Vännäsby tog en helt ny vändning i torsdags. Då gick tunga Vännäs-företag som Kaj Johanssons Åkeri, Vännäsbyggarna, Trejon m.fl. ut och sa att man skulle borga för halva summan som festplatsföreningen velat kommunen skulle borga för.

Nyss tog fullmäktige beslutet att borga för den återstående miljonen. Hade vi inte gjort detta hade ca två miljoner från Länsförsäkringar frusit inne den 28/6. Risken för invånare och skattebetalare torde vara mycket liten med denna nya situation där ideella krafter, näringslivet och kommunen är med och tar ansvar.

Alla partier var med på beslutet, utom Vänsterpartiet som reserverade sig.

Återkommer litegrann om resten, i alla fall om budgeten.

...
Efter sen hemkomst och middag och lite vila blev det gräsklippning som fredagsmys. Fick fråga grannarna om det var ok så pass sent, vilket det var.

Sen blev det utesittning hos ett par av dem till alldeles nyss, i shorts. Sista timmarna med stöd av fleecefilt, men ändå. Gemensamma erfarenheter och mer annorlunda upplevelser och historier luftades och bearbetades.

Det är skönt med sommar och väldigt fint med goda grannar.

För att få lite överblick fick jag låna hotellrummet "Sjunde himlen" en liten stund.

Konferecier och allsångsledare var Lars-Erik Åström.

Och många sjöng med.

Lite roligt tycker jag det är att nya medborgare fortfarande får hembygdsboken som min pappa Tore var med och skrev. Det finns en del litteratur med anknytning till Vännäs.