Idag kom jag hem ganska trött. Det mesta har känts meningsfullt och bra under dagen, men den blev lång. Under kvällen skulle jag hinna vara på två ställen, men det blev förskolan Örnens trevliga grillkväll som fick det mesta av tiden.

Där blev det samtal med både barn, föräldrar, morföräldrar och personal. Några föräldrar jag pratade med gladde sig särskilt över inflyttningen av unga i byarna där de bor. För mig är det lätt att förstå och dela den glädjen. Även om de stora flyttströmmarna i världen går in mot städerna så finns det helt klart en ström den andra vägen också. Det märks i Bjurholm just nu. Sverige behöver levare och brukare på sin landsbygd. En någorlunda fördelad befolkning.

Jag vill säga ett tack till alla som gjorde den här kvällen, inte minst till föräldrarna som bidrog med en del av sin eventutrustning. Både hoppborgen och sockervaddsmaskinen, ovanlig gäst i vår sparsamt besockrade verksamhet :), gav kickar åt de yngre. Några av våra nysvenskar hade inte sett något liknande. Hade gärna satt ut en bild på sockervaddsfolket, men det skulle bli många att fråga om lov. Det blev en distansbild istället.

Själv fick jag en kick när jag kom in i huset här hemma. Konradssons måleri hade fått upp tapeterna i kammar´n. En originell och klassisk engelsk tapet som inte passar överallt, enligt många inte där den nu gläder oss heller. Själva tycker vi den passar alldeles förträffligt.

Kommer nu bara köksinredningen från leverantören och byggmästare Palm hem från semestern så ska det bli åka av i köket också. Det blir förmodligen mer mödor och energikickar om man får leva och ha hälsan.

Nu ska jag sova en stund. God natt!

...

Så här såg björken inte ut i går kväll.

...

Det är ett ovedersägligt faktum.

Att få både börja och sluta dagen med en promenad i detta väder är alldeles underbart skönt. Och det har hänt mycket i naturen denna härliga norrlandsförsommardag.

...
Det kan vara både roligt och intressant att ha fel. Idag fick jag ha roligt på det sättet igen.

Min bild av Öviksområdet är att det kokar av företagsamhet. Inte bara stora industriföretag, utan även mängder med småföretag. Det finns många, men företagsamheten där ställd i relation till Umeås stämde inte med den bild jag alltid haft. Eller rättare sagt, jag har inte haft rätt bild av Umeås företagsamhet.

Under lördagsbrunchen, som avnjuts med mycket papperstidning, läste jag om Umeås och Örnsköldsviks "kärlekshistoria". I en tabell kunde man läsa att Övik med 55 008 invånare har 2522 företag medan Umeå med 117 294 har 12 000 sådana. Stämmer siffrorna går det ungefär 10 umebor per företag mot ca 22 övikare.

Siffran säger inget om hur många som är företagare, ett företag kan ha en eller många ägare. Annars kunde man ha jämfört med Bjurholm där nästan var fjärde är företagare. ;-) De säger inget om storlek och bärkraft heller.

Hatten av för Umeå i den entreprenöriella stadskampen. Positivt för framtiden. Det behövs nya små om det ska kunna bli nya stora.


Här den korta nätartikeln:

http://www.vk.se/865799/umea-och-o-vik-en-karlekshistoria

...

Laddade ner kamerabilderna från Älgens hus i lördags och fann några där älgarna med synbar förtjusning kalasar på något som normalt är ganska sällsynt i västerbottens skogar.

Något man kan fundera på är hur dessa långnästa kreatur ser vad som händer där längst framme i nosen.

Fast har läpparna väl fått tag i läckerbitarna går det nog av sig själv.

Någon i sällskapet försökte sen bjuda på apelsin, men det gick inte alls hem. Den kom upp.

Här hann fotografen till höger inte arrangera bilden innan älgen snappade åt sig bananen, vesslesnabbt.

Älgarna på Älgens hus i Bjurholm är inte så blyga. Studenterna från olika världsdelar som besökte stället idag var mer småskrajsna.

Men inte alla.

Vad passar väl bättre en ledig dag än att ta en tur till - Bjurholm? ;-)

Är med en internationell grupp studenter till Älgens hus. Man startar med lunchen, andelen vegetarianer brukar annars öka om älggrytan kommer efter träffen med älgarna.

Nu har man bara öppet för beställningar. Drop-in börjar 11 juni när älgkalvarna sett dagens ljus. Besöks- och upplevelsenäringen betyder mycket för Sverige, Norrland, Västerbotten och Umeåregionen. På parkeringen finns redan bilar från Teckien, Tyskland och Belgien.

Även i vintriga Västerbotten. I detta fall Umeå.

....
Just nu har moderaterna förbundsstämma i Lycksele. Representanter från kommunerna håller just nu på att rösta om motioner som kommit in.

Själv har jag varit med i tre motioner, alla inom olika delar av skolområdet. Förskolan, grundskolan och gymnasiet. Två gick igenom, en stöp. Återkommer, i alla fall med innehållet i dem som antogs. ;-)

Just nu debatteras infrastruktursatsningar, med betoning på vägar. Järnvägen är viktig, där den går och bör gå, men Norrland är helt beroende av satsning på vårt vägnät. Partiet till vänster om (S) har just marknadsfört sig som norrlandsräddare. Det man inte berättar är att man vill halvera satsningarna på vägarna.

Måtte deras inflytande bli minimalt. Det är inte minst viktigt för inland och glesbygd.

...
I torsdags var det en träff med några av Umeåregionens förskolechefer. Vi planerade bl.a. en nätverksträff senare i vår. Ett av inslagen blir Mediacenter som ska gå igenom den IT-relaterade pedagogiska utvecklingen inom förskolan. Mycket stavas läsplattor och de program som finns där.

En glimt av vad som sker just nu: Tänk dig den 60-åriga förskolläraren som sitter med en tvååring som visar henne hur man gör med läsplattan. Hur man öppnar pedagogiska program och utforskar dem. Det är inte en saga, utan en historia ur verkligheten. Tvååringen lär 60-åringen som lotsar barnet vidare. Gemensamt, samtidigt lärande. Jag tycker bilden är förundrande och fin.

...

Nu när vi ändå skryter hejvilt om Bjurholm får jag passa på att länka till artikeln jag inte hunnit kommentera tidigare.

Nyåkers Pepparkakor finns både i Nyåker i Nordmalings kommun och i Bjurholm där man har sin nya stora anläggning. Pepparkakorna själva finns i många länder. Förra veckan fick denna bygdens storhet ta emot priset som "Årets livsmedelsexportör" av landsbygdsminister Eskil Erlandsson.

I fjol vår gjorde den dåvarande nian i Bjurholm en liten insats för att sprida den norrländska pepparkakskulturen i Europa och i vår huvudstad. På bussresan till Bryssel och Stockholm hade vi med klassiska plåtburkar som lämnades som tack både när vi blivit guidade i Europaparlamentet, komissionen och i vårt riksdagshus.

Att vi inte bara tomskryter understryks av att Nyåkers flera gånger blivit utsett till Sveriges godaste pepparkaka i Dagens nyheters blindtest. ;-)

Nyåkers 26-årige VD Christoffer Sai Öberg och Castorsskolans SYV Jörgen Bengtsson i pepparkakeland.Bilden från ett besök i fabriken i fjol vår.

...

Lägger in några bilder från morgonens frukostmöte i Sveriges minsta kommun.

Innan fokus sattes på Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet presenterade Bjurholms tillträdande kommunchef Hans-Åke Donnersvärd sig för företagare och andra.

Suddigt foto, men det går inte att ta miste på glädjen hos Bjurholms "Fru företagsamhet", Maria Bahlenberg. Här får hon blommor av Svenskt Näringslivs Katarina Folkesson efter att Bjurholm för tredje året i följd blivit länsbäst i företagsklimat i Västerbotten. I fjol var kommunen även Norrlandsbäst, men i år blev man "bara" tvåa efter Timrå. Maria är en betydande del av kommunens kontaktyta mot företag och arbetsgivare

Två av nykomlingarna bland företagarna var Frekabs ägare Patrik Bergholm och Kerstin Hamberg Bergholm, här fotograferade av VK. Företaget som valt att flytta till Bjurholm har i dagsläget tio anställda, vilket med ett sätt att räkna skulle motsvara en inflyttning av ett företag på nästan 500 personer i Umeå. Man får önska lycka till med både professionell och privat etablering i kommunen.

 

...
Bjurholm har för tredje året i rad nått första platsen i länet i Svenskt Näringslivs företagsranking.

Katarina Folkesson släppte just nyheten på företagarfrukosten på värdshuset i Bjurholm. Hon betonar att det är en attitydundersökning, ingen exakt vetenskap, men inte utan betydelse.
Bjurholm tappar några placeringar mot i fjol och är inte längre bäst i Norrland, det är nu Timrå.

Nordmaling har tänkt ta upp kampen på lite sikt och har därför ett par tjänstemän och företagare på plats i Bjurholm idag. Man siktar på att gå från plats 278 till en plats bland de hundra bästa på tre år. Och Bjurholm delar gärna med sig av sina erfarenheter. :-)

Tyvärr tappar min hemkommun rätt många placeringar, men Vännäs kommer igen.

...
På företagsfrukosten i Bjurholm släpptes det just officiellt att Frekab flyttar till Bjurholm. Det är ett kablageföretag med tio anställda som nu etablerar sig i ett av företagshusen som just nu anpassas för verksamheten.

Företaget kommer från Fredrika och både de och kommunalrådet betonar att det är Frekab som valt Bjurholm, kommunen har inte varit ute och raggat.

...
Har tagit lite ledigt idag och startat på företagsfrukosten på värdshuset i Bjurholm.

Det är är inte bara Svenskt Näringslivs kommunranking som ska släppas, det informeras om mycket annat också med anknytning till företagsvärlden. Nyss har Arbetsförmedlingen berättat lite om sina möjligheter och bl.a. Lovat telefontider jag hittills aldrig hört från statliga tjänstemän. ;-)

Just nu är det Krenova som berättar om företagande och inspiration till sådant inom kreativa sektorn.
Uppslutningen från nya och "gamla" företag, tjänstemän, politiker och andra är bra. Skulle mötet ha varit i Umeå hade det krävts tusen personer för att matcha. ;-)

Nu kom faktiskt VK...

Det är kanske ingen nyhet för dem som varit hemma i veckan och helgen, men tussilagon har kommit till Vännäsby. Idag såg jag den alla första.

Det är vår.

...
Har just landat i lugna Bjurholm efter inspirerande dagar i allt annat än lugna hufvudstaden. Det intensiva myllret av människor med unika ansikten och personligheter som man aldrig ska se igen efter ögonblicksmötet i T-banan har ingen direkt motsvarighet här. De man möter här är liksom större fiskar i dammen. Syns och märks mer, gör ett större in- och avtryck.

Kan det bidra till att så många av våra nysvenskar och SFI-elever stannar på den lilla orten? Sedda, bekräftade och hälsade på? Jag hoppas att det är så.

Skönt att vara tillbaka i alla fall. Arbetsdagen blir inte så lugn. Man är inte borta ostraffat. Nu ska jag checka in.

...

Fortsättning från förra bloggtexten...

Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.

Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?

De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.

 Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.

Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.

...

Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.

Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.

På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.

Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.

Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?

 

Fortsättning följer....

Här ser det ut som att solen har en egen säng här i Vännästrakten. En grop i berget där den lägger sig till vila. Det ska jag också göra nu.

...
I morgon klockan 1900 har Vännäsmoderaterna sitt årsmöte på församlingsgården i Vännäsby. Talare är riksdagsledsmoten Edward Riedl från Umeå.

Medlemmar och sympatisörer är mycket välkomna på mötet. Ladda gärna med aktuella frågor och synpunkter för lokal och nationell politik.

Dörrposterna färgades röda mot kvällningen. Anade att det var något vackert så jag lämnade soffan och gick upp till balkongen och tog en mobilbild. Det blev nästan ännu vackrare när man hört vad som kan vänta i södra Sverige.

Nu ser vi fram emot att formationerna med de första långresenärerna går in för landning i vakarna.

...
I exempelvis Tyskland sker det mesta av utbildningen till praktiska och hantverksmässiga jobb via lärlingsutbildningar. Där ser det lite annorlunda ut och näringslivet står för en stor del av kostnaden. Utbildningen innebär både praktik och teori.

Här har det äntligen börjat röra på sig vad gäller lärlingsutbildning som, om den organiseras väl, kan vara en kanonmöjlighet många. Lärlingsvux är också en möjlighet som kan öppna dörrar för många som fyllt 20 och av olika anledningar behöver en yrkesutbildning. Kommunernas SYV:ar kan berätta mer om utbildningarna som i regel rullar kring ett år.

Hoppas att lärlingsutbildningarna får uppmärksamheten och intresset de förtjänar. De kan bli något riktigt bra för många.

...
Intressant att det kan vara så kinkigt att hitta ett boende i Bjurholm. Har lovat att hålla utkik och höra efter var det kan finnas hus som inte hunnit ut på Blocket eller Hemnet. Funderingar finns från både öst och väst.

Trycket visar sig också i att barnomsorgen nu har närmast obefintliga marginaler. Både bekymmersamt och glädjande, det är inte så i alla mindre kommuner.

...

I veckan höll framtidsanalytikern Troed Troedsson en föreläsning för IT-pedagoger och andra i Grubbeskolans aula. Så här lyder ingressen till den inspelade föreläsningen på Region Västerbottens hemsida:

"När barnen 1870, 1890 eller till och med 1920, gick till skolan så gick de till framtiden. De gick till en miljö som inte alls liknade deras föräldrars arbetsplatser – men däremot var en försmak av hur arbete skulle komma att se ut i det kommande Sverige. Sedan har åren gått. Världen har kommit i kapp och även de mest progressiva skolor ser i stort sett ut som vilken arbetsplats som helst. Så bör det inte vara, och så behöver det inte vara."

Här finns en del att ta del av, att inspireras och även provoceras av. Men den som har ansvar eller intresse när det gäller utbildningen av våra unga kan gärna se föreläsningen, "Klassrummet - en tidsmaskin".

(Kan även vara något allmänbildande för den som likt undertecknad ändå bra ligger hemma och hostar)

 

...
Det skulle väl förvåna om det inte blev några misstag även idag, men ett extra lyckades jag undvika.

Jag fick en text som skulle in på en hemsida skickad för påseende. Där stod det bland annat om Umeåregionens sju kommuner. Jag var på väg att sända en propå om rättelse direkt från ryggmärgen när jag kom ihåg surströmmingens, Modos, bandvagnens och Anders Ågrens hemstad. Örnsköldsvik hör till Umeåregionen nu, vi är faktiskt sju! Vi klubbade t.o.m. saken på KS-sammanträdet i Vänmäs i måndags och mer definitivt blir det inte.

Det känns väldigt roligt att Övik kommit in i "familjen", av flera anledningar. Själv hade jag gärna sett att även Skellefteå hade funnits med, men jag tror nog det kan komma att dröja. Jag är ingen hockeyfantast, men tänk bara regionens sammanträden under säsongen om både Modo, Skellefteå och Björklöven fanns i "upptagningsområdet".

En nackdel med Öviks anslutning finns för vår del. Hittills har den grafiska bilden av Umeåregionen haft Vännäs i mitten. Likt kronblad har kommunerna legat runt blommans gula mittpunkt. Nu blir det utan tvekan eljest, men det är smällar man får ta.
Örnsköldsvik är mycket välkommet!

...
Det är Vännäsmoderaternas nestor och ekonomiske tungviktare Gösta Eklund som sitter som vår representant i årets budgetberedning. Ledamöterna har ingen lätt uppgift, men vad jag förstår har det varit en bra början. Trots att läget är riktigt kärvt.

Man kunde ana läget redan vid måndagens kommunstyrelse. Efter den senaste månadens vånda och smärtsamma beslut om byskolorna hade atmosfären kunnat förväntas vara spänd och dålig, men det var den inte. Det är inte underligt att journalister ibland tycker att Vännäs är bedrövligt tråkigt. Det är sällan det hettar till och det går snabbt över. Få konflikter får jäsa och puttra ihop till fördummande och energislukande bitterhet, om det alls hänt i modern tid. Prestigelåsningar är rätt ovanliga, vilket vännäsborna ska vara glada över. Det är dyra grejor. Dyrt är det också med mycket okynneskrångel som förlänger sammanträden in absurdum. Demokrati kostar, men vännäsbornas pengar går i alla fall inte till tjafs. Att slippa sånt bidrar också till att man slipper skämmas för att man är politiker.

Så har jag förstått att budgetberedningen börjat, i ett övergripande samförstånd och positivt diskussionsklimat. Jag tror och hoppas att det får fortsätta då, det räcker med svårigheter ändå.

Jag önskar budgetberedningen och Vännäs lycka till.

...
Trist att se att det innovationsrika företaget Hybricon gått i konkurs. Man har inte fått finansiärer och saknar kapital, trots tekniska framgångar med stora elfordon och laddhynrider.
Riskkapital behövs.

Hoppas på snabb omstart med nya finansiärer.

...
Njuter stort av en ledig dag, vacker som få. Ska snart njuta mer av den ute i friska luften.

Mitt på dagen lästes VK mer grundligt än vanligt och det slog mig återigen hur nödvändig papperstidningen är för allmänbildningen. När jag läser tidningen på nätet finns några få artiklar och det snäva urval som redan gjorts avgränsas ytterligare av mina preferenser. När jag prasslar mig igenom tidningen vidgas perspektivet och saker som inte skulle ha varit mitt förstahandsval passerar mitt medvetande. En rubrik eller bild av de många på en sida fångar nyfikenheten och lockar till ögnande eller läsning. Ibland tvingas jag till omprövning. Aldrig läser jag allt. Tur det, en VK motsvarar ibland ett par månaders Aktuellt eller Rapport, räknat i antal ord.

En sak man bör läsa i dagens VK är Ola Nordebos ledare: "Till politiska tråkmånsars försvar". (Papperstidningsrubriken) Du som kanske aldrig läst en ledare men bryr dig om samhället och den värld dina barn kanske ska leva i bör ta dig tid att läsa den. I papperstidningen eller just precis här

.

Det gick inte att motstå att ta ut lite flex och sträcka ut lunchen till Agnäs idag.

Det blev inte bara vacker vy över barndomsbyn, utan mycket god mat i Agnäsbacken. Soppa och kycklinggryta till "stadsdagenspris". Kompanjonen åt Agnäsburgare på Anguskött.

När man ser ut över backarna blir man onekligen lite skidnödig.

...
Det blev en kort mellanlandning hemma innan kvällens månadsmöte med Vännäsmoderaterna.

Med tanke på de utmaningar Vännäs står inför är det nästan konstigt att ett politiskt möte kan kännas så positivt och inspirerande. Först och främst får man komma ihåg att Sverige är ett av världens absolut bästa länder och att det i Umeåregionen och vårt Vännäs finns många fördelar som inte finns överallt. En lokal sak är de många barnen och ungdomarna. Relativt sett har ingen svensk kommun fler. En annan sak är vår landsbygd. Våra 108 stads- och tätortsnära byar som finns inbäddade i landskapet. Flera i högönsklig välmåga, även om tre av dem tyvärr förlorar sina skolor enligt vårt senaste KF:s beslut.

För framtiden tror jag det är mycket viktigt att se möjligheterna som finns, även om man inte kan göra och ha allt man skulle vilja. För att få ekonomin i balans behöver vi på kort sikt göra flera mindre behagliga saker, alla har vi inte sett. Vi behöver även jobba på att få ner kostnadsutvecklingen på längre sikt. Inte "bara för att", utan för att även kunna göra satsningar, för att kunna ta hand om unga och gamla på ett rimligt sätt och för att kunna underhålla det som byggs och byggts upp av tidigare generationer.

Tillbaka till Vännäsmoderaterna. En sak som lyfte ikväll tror jag är åldersmixen, det diffade 46 år mellan ytterpunkterna. Åldersblandning berikar. Även könsfördelningen var hyfsad och det fanns ingen som satt tyst. Men visst behöver vi fler kvinnor. Och män.
Hör av dig om du vill vara med!

...
I Sverige finns ungefär 9 555 000 människor. I Västerbotten, en av landets finare delar, ca 260 000. Vi utgör alltså kring 2,7 % av befolkningen.

När det däremot handlar om landets viktigaste kvinnliga makthavare har vi 5 %, enligt en undersökning som presenteras på vk.se idag. Vännäs som brukar utgöra en ungefärlig tusendel av landet har en betydligt större representation på den här listan, en jämn procent.

Grattis Västerbotten och grattis Åsa Ågren Wikström!

På morgonen var det alldeles väldigt vackert att köra "geschwindtvägen" till Bjurholm. Ett litet sportlovsavund kom farande, men avfärdades snabbt. Det blir lite mer gjort när det är sportlov, även om man inte är rektor för grundskolan och även om förskola, fritids och SFI är igång. När det blir lov runtomkring kan det normalt bli lite mer tid till de lite mer långsiktiga funderingarna. Även utan sportlov och även om det duggar överraskningar även denna vecka och många andra kan njuta mer av vintervackerheten så känns det riktigt bra att vara norrlänning och västerbottningen när det ser ut så här. (OBS, parkerad bil och frigående fotograf)

...
Vet inte hur det är i övriga länet, men i ögonblicket är det grått, lugnt och fint i Lycksele. Jag ser inga flingor falla just nu. De flesta handlarna har knallat ut till sina stånd igen och folk spankulerar runt i vintervädret.

...
Det är klart att vädret kunde blivit bättre för marknaden i Lycksele. Gissar att en och annan stannar hemma en sådan här dag.

Men inte alla. Lycksele, here we come!

...
Så var första BUN-sammanträdet efter måndagens KF i Vännäs avklarat. Stort och smått i dagordningen, frågor och klargöranden om sådant som hänt sedan början på veckan. Ett bra möte.

Bl.a. fick vi titta på senaste skissen på det tänkta nybygget på Vega. En ledamot lyfte en iofs intressant tanke om ett skolbygge för ett stadium på fritidsområdet istället. Om det finns väl både positivt och negativt att säga. Närheten till natur, bad och idrottsanläggningar är bra. En svår sak med placeringen är att stora delar av tätortsbarnen skulle vara berättigade till skolskjuts på grund av avståndet. Har jag räknat rätt alla väster om Shell och alla ovanför järnvägen. Det känns lite avigt.

Skisserna på Vega såg intressanta ut. När man fått bort de platta och sjuka delarna finns det inte så lite utrymme för att göra en bra och varierad skolgård. Den möjligheten får inte slarvas bort. Möjligheten att förlägga kommunbiblioteket på skolan är i allra högsta grad aktuell och energiförbrukningen låter otroligt låg.

Fortsättning följer.

...
En intensiv dag idag också, med lite "dagenefterkänsla" när man någon gång fick känna efter.

Största delen av dagen tillbringades med personalen från förskolan Örnen som hade stängningsdag. På eftermiddagen hade vi föreläsning/workshop om kränkande särbehandling. Egentligen blev det rätt mycket friskvård för relationerna på arbetsplatsen. Lotta Grahn gjorde det mycket bra som ledare och gruppen var engagerad. Nyttiga timmar.

Så kändes det också med PIM-upptakten (Skolverkets utbildning "Praktisk IT- och mediakompetens") i slutet av dagen. Inom barnomsorgen i Bjurholm får både förskollärare, barnskötare, fritidspersonal och dagbarnvårdare gå. Det blir framöver inte mindre viktigt med IT-kunskaperna för helhet och individer i våra verksamheter som har fokus på barnen. Det känns bra när det är fint utvecklingsklimat på arbetsplatser och man både är öppna, insatsvilliga och inriktade på att samarbeta sig igenom utmaningar.

Visserligen fick Instagram hjälpa till lite, men vår Herre och Backfors bönder har gjort grovjobbet med den här utsikten mot Balberget utanför Bjurholm.

Det är väldigt skönt att ibland få slippa de saltade vägarna och svepa fram på konsekvent vinterunderlag av packad snö. Som här på vägen mellan Harrsele och Tvärålund.

...

Det var roligt att se att fyra kommuner i länet växte under 2012. Länets städer och Vännäs. Alla inte så mycket, men ändå. Hemkommunen växte med 57 och halkade över 8500-strecket.

Glädjande på sitt sätt var att Bjurholm bara minskade med tio. Jag hoppas att nästa år blir ett plusår där också. Sker en del inflyttning och mer kunde det bli om fler obebodda hus i de vackra byarna blev till salu.

Hoppas verkligen att kommunerna som minskar mest lyckas attrahera nya bofasta människor. Hela länet behöver vara befolkat och socialt hållbart.

...

Hur kunde Vännäsmoderaterna rösta för en nedläggning av byaskolorna i KS?

Många moderater i Vännäs bor och lever på landsbygden, flera i de aktuella skolornas upptagningsområde. Fler än de som bor i byarna är upptagna med landsbygdens frågor och framtid. Förra gången skolorna var hotade försvarade vi skolorna i Tväråbäck, Pengsjö och Brån. Några av de aktivaste och flera av medlemmarna har haft barn och barnbarn på skolorna. Min fru jobbade i sex fina år på skolan i Tväråbäck och har postiva minnen av skolan, arbetsgemenskapen och bygden. Jag medverkade vid flera skolavslutningar och var med på lägerskola med eleverna en gång.

Under det mesta av min rektorstid har jag verkat på en liten skola och vet hur bra den lilla skolan kan vara när det är bra. Hur det lilla formatet kan betyda mycket för många när det finns engagemang, ambition och ett bra förhållningssätt mellan de vuxna och emot eleverna. Som jag är övertygad det finns i Tväråbäck, Pengsjö och Brån.

Hur kan ett parti och en KS-ledamot med den här bakgrunden och en landsbygdssjäl  rösta för att lägga ner tre byaskolor?

Jag sa på KS att den uppkomna situationen bl.a. är Moderaternas fel. Vi har inte varit tillräckligt bestämda, handlingskraftiga och framgångsrika när det gäller att hålla nere kostnaderna för kommunen och nu fattas kanske 12 miljoner. (Mycket pengar för oss, motsvarar ca 160 miljoner i Umeå) Kostnaderna i en kommun är mestadels löner och 12 miljoner motsvarar med arbetsgivaravgifter ungefär 15 personer med en lön på 20 000 och 15 med en lön på 27 000 kronor. 30 personer och försörjare.

Vi skulle vilja att barnen i byarna skulle få ha kvar sina fina skolor och landsbygdsomgivningar. Samtidigt ryms man i Vännäs och Vännäsby. Det är 3 kilometer mellan Bråns skola och Vännäsby och nästan 90 % av eleverna åker redan buss till skolan. De andra skolorna har 10 och 12 kilometer till Vegaskolan och ryms där. Det är inte långt jämfört med "typiska" byaskolor runt länet och Sverige.

Det har gjorts en konsekvensutredning som jag som rektor och tidigare skolchef inte hittar några fel i, den är i de områden den behandlar gjord med en stringens och vederhäftighet man sällan ser. På ett område är beräkningarna mycket försiktiga, små skolors svårigheter med lärarbehörigheterna framöver.Totalt beräknas en nedläggning spara från knappt 4 till drygt 5 miljoner per år, beroende på hur det blir med husen och en del annat.

Det vi behöver spara för övrigt kommer att svida och uppröra. Att ta bort 10-12 tjänster ytterligare skulle vara mycket svårt, särskilt på kort tid. Skulle vi stoppa huvudet i sanden och skjuta upp besparingarna väntar ändå svårare läge och beslut. Processen har varit för snabb, men jag kan idag inte se något försvarbart alternativ till att KF beslutar om nedläggning 25/2.

Eleverna i byskolorna kommer att få undervisning med kvalitet även framöver och de allra flesta av personalen följer med. Några kommer att uppleva flytten som en försämring och några som en förbättring. Jag hoppas för barnens och allas skull att alla hjälps åt att göra förändringen så lätt som möjligt. En gång kom jag själv från den lilla skolan där jag var 11 % av eleverna till den stora, då som ensam elev. Jag vet att det behövs klokhet, uppmärksamhet och uppmuntran från vuxenvärlden.

 

Situationen som uppkommit är inte bara Moderaternas fel. Vi har mött både skämt och humör för att vi varnat för att konjunkturen kan vända, ibland röstat nej till satsningar, ibland till utökningar av tjänster och ramar eller hållit tillbaka i budgetförhandlingar. De finns partier som bär större ansvar än vi, men vi drar oss inte undan vårt. Vännäs ekonomi är inte i balans och dit måste den komma fort nog om vi inte ska drabbas av större svårigheter än dagens.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tittade in hos Skogsägarna i Bjurholm på ett litet ärende härom dagen. På väggen bland foton på älg, lo, storskog och skogsmaskin finns den här. Öreälven mellan Bjurholm och Agnäs.

Nästan varje krök har sin egen sandstrand. Hyr man kanot och paddlar sig nedöver är det ingen konst att få en egen strand även den finaste av dagar. Det ska man göra om man inte gjort det. Och har man det kan man göra det en gång till.

Det är så vackert med de vinterludna grenarna på buskar och träd. Och jag kan inte låta bli att tänka på att man inte hittat två identiska snökristaller.

...
Som alla kommuner får vi i Bjurholm frottera oss rätt mycket med Statistiska Centralbyrån. En del insamlande är nödvändigt och bra, annat kan säkert vara nyttigt, på något vis. Sen finns det som man ler åt, i bästa fall. När hanteringen stressiga dagar tar rejält med tid brukar man inte skratta.

Enkäten som gällde resultaten i gymnasiets nationella prov hade jag inte möjlighet att besvara i höstas. Jag mailade varför, men si för ett tag sedan kom påminnelsen.

Idag ringde jag och förklarade att min ovilja att svara bottnade i att Bjurholm helt enkelt inte har något gymnasium. Tjänstemannen trodde mig inte först. "-Har ni inget gymnasium alls?", frågade han förvånat. Jag förklarade att det finns 2423 invånare i kommunen och då får gymnasieeleverna gå på andra ställen. Det lät nog för fantastiskt för han kontrade lite osäkert med frågan om det verkligen finns en kommun som heter Bjurholm. Ungefär där undrade jag vart jag blivit kopplad. Om det verkligen var till stället där man har örnkoll på allt. Hade det varit han som ringt hade jag nog trott det handlade om Kalle Sändares barnbarn eller något ditåt.

Den grundlige skrev upp mina uppgifter. Namnet, orten och kommunkoden. Som den noggranne statistiker han säkert var frågade han även upp antalet invånare. Han var bara trevlig och bekräftade snart att han hittat kommunen och skulle kontakta den projektansvariga.

Innan dagen var all fick jag mailvägen bekräftelse på att vi skulle få en enkät mindre framöver.
I sig glädjande.

...
Nej, jag menar inte att något ska sprängas i luften. Det jag tänker på är att TT, Tidningarnas telegrambyrå, ska stänga ner i Norrland. I Luleå, Umeå och Sundsvall.

Lite hedrar det "gamla" TT att man förutom i Bryssel haft kontor i Göteborg, Malmö, Stockholm, Sundsvall, Umeå och Luleå. Visserligen har bara 3,6 % av de anställda jobbat i de 58 % av Sverige där 12 % av befolkningen bor, men ändå. Hittills har man täckt in Norrland, men nu är det slut.
Man säger att man ska bevaka Norrland lika bra som förr. Undrar vad de 4 norrlandsanställda säger om det?

Tidningarnas norrländska telegrambyrå, TNT, skulle vi inte behöva något sådant? En idog nyhetsbyrå med viss sprängkraft. Utan TT i Norrland skulle det förvåna mig om övriga Sveriges nyhetsmedier får tillgång till så mycket material från den största delen av Sverige. I den bästa av världar får lokaltidningarna kanske sälja mer notiser från sina områden, men jag undrar om det går till så.

Hade varit intressant att få en kommentar från VK och Folkbladet. Hur kommer rapporteringen och Norrlandsbilden att påverkas?

...
Sitter och samlar ihop mig en smula efter en mycket bra SFI-dag på Folkets hus i Umeå. Två mycket olika, men inspirerande kvinnor från Jönköping resp Tensta har föreläst och inspirerat lärare och rektorer.

En sak som slog in särskilt för min del var den "upplevelsebaserade" undervisningen. Att med hjälp av paddor och Smartboard använda texter, bilder, vardagssituationer och egna produktioner till interaktivt och engagerande lärande som bygger utveckling. Det kan låta flummigt i något öra, men resultaten talar för sig själva.

Det ska bli mycket roligt att se vad vi kan åstadkomma utifrån detta i våra nya lokaler i Bjurholm. Båda lärarna och jag kände oss klart inspirerade av dagen.

Samarbetet i Umeåregionen känns också lovande. Tack alla som bidrog den här dagen!

...

Det var roligt att se årets vinnare av Regions Västerbottens och Länstyrelsens "Västerbottens Grand Pris". Temat var "Talang och kompetensförsörning" och gick till Peter Berggren för hans arbete med att höja kompetens och status inom glesbygdsmedicinen. Där ingår bland annat att se till att man har tillsvidareanställda läkare och inte stafettdito. Det har gått riktigt bra som nu Länsstyrelsen och Region Västerbotten uppmärksammat.

På folkbladet.nu finns den här lilla artikeln och filmen som säger mycket på tre minuter.

Peter Berggren var i farten på Grand i Stockholm redan i fjol och UR har en film från det tillfället där han får breda ut sig och sina tankar lite till.

Norrland, inlandet och glesbygden angår inte bara dem som bor där och därför är valet av pristagare och det som prisas väldigt positivt. Bortsett från huvudsaken, den humanitära nyttan, skulle glesbygdsmedicinen också kunna bli en viktig exportprodukt när hela Europa framöver kommer att närma sig det norrländska inlandets demografi.

VK

 

 

 

 

...
De preliminära siffrorna visar att Vännäs växte med drygt 60 personer de första 11 månaderna av 2012. Födelseöverskottet var små viktiga 17 personer.

Inte som Stockholm som växer med ett par turistbussar per dag, men roligt, riktigt roligt.

...
Vid dagens sista möte hade det mesta av energin förbrukats. Dagens tankar, ord och intryck och många snabba kast hade gjort kroppen trött och förberedelsen var inte optimal. Jag tänkte att den oförtröttliga förskolepersonalen hade förtjänat en bättre chef, mer skickad att utveckla och stötta i deras viktiga arbete.

När vi var inne på ekonomin tog jag upp lite orosmoln borta vid horisonten och påminde om det viktiga i att vi får fler som flyttar till Bjurholm, människor som bor, arbetar och betalar skatt här. Genast var det en snabbtänkt en som tyckte att jag kunde börja och fler höll med.
Det kändes bra att man i alla fall tyckte så. Hade inte varit lika käckt om de tyckt att man skulle flytta längre bort. :-)

Roligt är det också när man hör om mer och mindre unga människor som är på väg att flytta tillbaka eller komma till Sveriges minsta kommun för första gången. De är välkomna.

Det är alldeles för sent enligt etikettboken, men jag önskar alla de självgående pärlorna på förskolan Örnen och Dalabo, fritidshemmet Grenen, i dagbarnverksamheten, på fritidsgården och SFI:n en riktigt god fortsättning på det här året. En hel hop andra som underlättar liv och arbete också.

...
Skulle vilja ha tid att fotografera i detta vackra vinterväder, men det har inte alls blivit tid. Snökristallerna i naturen återger och bryter ljuset i tusen vackra skiftningar som kompenserar oss för kylan. I morse hade det lockat att stanna här och där på vägen till jobbet, men det var inte läge. Har bl.a. haft tre APT idag, det är nytt rekord.

Dagen har varit slitsam men tillfredställande. SFI:ns nya lokaler och omfattning känns riktigt bra, även det framväxande samarbetet inom Umeåregionen. Ett av dagens mer inspirerande och lovande möten var just om den verksamheten. På fredag ska de två lärarna och jag på en nätverksträff med SFI Online, ett projekt inom bl.a. Umeåregionen som syftar till större IT-användning inom svenska för invandrare och mer distanssamarbete SFI-skolorna emellan. Förbättring och effektivisering helt enkelt.

Föreningarnas och församlingarnas engagemang i våra nysvenskar känns också bra. Andelen invandrare som stannar i Bjurholm är osedvanligt stor, större än i t.ex. Umeå. För orter med låg arbetslöshet och relativt hög medelålder kan sådant bli riktigt betydelsefullt.

Dagen har också handlat om fritids och förskola. Det blir kanske lite om det senare.

...
Såg just att en rökugn exploderat vid fiskrökeriet i Norum. Inte helt förvånande stod det att viss rökutveckling uppstod. Rökutveckling är väl vad Norums hållit på med där sedan 1959, ett fint och betydelsefullt år för övrigt.

Det var väl att ingen blev skadad. Hoppas att man snabbt får ordning på sakerna. Deras rökta lax brukar hitta till vårt kylskåp med väldigt jämna mellanrum.

...
Det är riktigt roligt att se att orderböckerna på ÅLÖ redan börjar fyllas igen. Det går ju inte anställa utan efterfrågan och det är inte alltid lätt för företagen att "se bakom hörn". Återanställer man så har något förändrats. Varje industrijobb är flerdubbelt betydelsefullt då de ger ytterligare jobb runt omkring.

http://www.vk.se/777293/alo-ateranstaller-personal

Vill önska både företag och anställda lycka till. Hoppas utvecklingen håller i sig.

...
Den är några dagar gammal, men inte övermogen. Jag tänker på nyheten att flera västerbottenskommuner gjort ifrån sig riktigt bra i regeringens satsning "Bättre liv för sjuka äldre".

http://regionvasterbotten.se/startsida/robertsfors-ar-bast-i-landet/

Det handlar bl.a. om hur man presterar när det gäller att använda en rad kvalitativa register för att göra livet bättre för äldre sjuka.

Åtta av Västerbottens kommuner finns med bland de 36 bästa i Sverige. Robertsfors var bäst i landet och kammade för det hem 1,4 miljoner till verksamheten. Bjurholm har jobbat länge med detta, man anmälde sig till Kvalitativa register redan för sex år sedan och blev i år fyra i landet. Belöningen kommer per invånare äldre än 64 och Bjurholm fick 605 000.

Dorotea blev femma, Norsjö sjua och Vännäs tia. Min sistnämnda hemkommun gick 1,2 miljoner för sitt arbete med Bättre liv för sjuka äldre. Det går som sagt efter antalet äldre personer man har. Det ser ofta ut som det är bättre att bli gammal och sjuk i många norrlandskommuner än på andra håll. Nu sitter inte allt i register, men det säger en hel del.

Grattis till Bjurholms MAS Fausta Marianovic som tillsammans med andra jobbat mycket för att Bjurholm skulle nå fjärdeplatsen i Sverige!

Fausta är förresten inte "bara" sjuksköterska. Hon är även författaren till boken "Sista kulan sparar jag åt grannen". Sveriges minsta kommun är resursstark på flera sätt. ;-)

...
Bjurholms Maria Bahlenberg har i dagarna kommit bra till på Lands lista över heta Lantisar.

Herr Timbuktu vann, lilla hertiginnan Estelle kom på plats 54 och Foppa blev nummer 60. Näringslivsutvecklare Bahlenberg hamnar på plats 39 för att Bjurholm enligt Svenskt Näringsliv har Norrlands bästa företagsklimat. Ungefär var fjärde vuxen invånare i Sveriges minsta kommun är företagare.

Grattis, Grattis Maria!

http://tidningenland.se/2013/01/02/arets-lantis-2012-timbuktu/

....

...
En lantbrukare jag pratade med idag berättade att mjölkpriset han nu får är på samma nivå som 1984. Nittonhundraåttiofyra. Få av oss skulle vara glada över den lön vi hade då.

Det finns mellan 4 och 5 000 mjölkbönder med hög medelålder kvar i Sverige, men antalet sjunker snabbt. Det påminner om när grisbönderna slogs ut. Idag slaktas 40 000 grisar per dag i Europa som kan behandlas nästan hur svinaktigt som helst, med bara avkastningen för ögonen. I Sverige är det bättre att vara gris, men dyrare att föda upp dem och nu är det få producenter kvar. Det går att få fram mjölk billigare i Centraleuropa, om vi ser saken kortsiktigt och isolerat.

Man räknar med att våra knappa 5000 mjölkbönder ger jobb till 30 000 andra, allt från professorer och ostmästare till elektriker, chaufförer och industriarbetare. Det är en anledning att värna näringen. Djurskydd, kvalitet, natur, miljö och beredskap är andra tunga orsaker. Jag menar att vi med historien i minne måste inse att vi behöver en levande jordbruksnäring över hela vårt land.

Idag står det om ett av bidragen markägarna får i VK. En mindre del av dem är mjölkbönder. Trots de bidrag de får går verksamheten nätt och jämt ihop, i bästa fall. Ofta är det de få unga och mest skuldsatta som nu tvingas sluta. De som skulle leverera ost, youghurt mjölk och kött till dig, dina barn och barnbarn.

När vi nu en gång har börjat subventionera är det inte lätt att klippa. Nuvarande bidrag kan på ett sätt ses som ett direkt konsumenstöd. Vad skulle mjölken kosta utan och hur skulle det se ut med gran och några hästhagar på allt som nu är åker och öppna landskap?

Det finns saker att se över och stöd att ta bort, t.ex. EU:s stöd till tobaksodling. Men det svenska och norrländska jordbruket måste överleva. Eftervärldens dom kan bli hård om vi nu bara stoppar huvudet i sanden.

...
Inte gick det helt av sig själv att ställa om sig till arbetsdag i morse. Jag drog ut på procedurerna och nyttjade flextid för att inte omställningen från juldvalan skulle bli alldeles för våldsam.

Nu sitter jag på Bävern och smälter en god och sen lunch över kaffekoppen. Tittar ut över Ångermanbalen som svept in sitt huvud i moln. Allt är nysnövitt och vackert, trots att solskenet är bortfiltrerat. De som tillbringar dagen i Agnäsbacken har det säkert mycket bra.

Men det har jag också. Att få börja arbeta när det är lugnt på arbetsplatsen är väldigt skönt. I lugn och ro arbeta bort mailen, börja stoppa in årets daton och annars få ta ungefär en sak i taget, det är en väldigt bra start på arbetsåret.

Vissa saker irriterar en smula, men sporrar mer. Det är när man ser hur vissa bidrag som delas ut per kommuninvånare blir större i städer än i små kommuner, ibland dubbelt så stor, fast verksamheten rimligen blir dyrare i små enheter. Här finns något att bita i framöver. Det finns också en del annat att tugga i sig. Som det ser ut får Bjurholm mindre pengar med det nya utjämningssystemet. Umeå, Bjurholm, Dorotea och landstinget ser ut att bli förlorarna. Resten går plus, förutom vad man kan drabbas av pga landstingets starkt minskade bidrag.

Det är roligare att få mer pengar än att få mindre, men det är nog inte mycket att göra åt. Det gäller att fortsätta leverera en så bra verksamhet som möjligt, men ännu effektivare.

...
Fick ögonen på några artiklar på VK:s sportsidor denna lugna dag. Ämnet var alpint.

Om uppgifterna stämmer har Sverige 28 000 organiserade slalomåkare. I Västerbotten finns 330 av dem. Inte alla i fjällen. I Bräntbergsbacken, Vännäs, Agnäs och Bygdsiljum tränas det inte lite. Och även förhållande är bra på många sätt är det svårt att jämföra tränings- och tävlingsmöjligheterna med dem i de största alpina orterna vår världsdel. Även om man räknar in våra stolta fjäll.

Om vi tänker på de 28 000 åkarna i riket och jämför Västerbottens 330 är det inte dåligt att länet har 18 åkare på internationell nivå varav 6 i Världscupen. Det betyder att om "utväxlingen" i alla slalomklubbar i landet var lika stor som i Västerbotten hade vi drygt 500 bara i världscupen. ;-)

Detta kan lära oss att man kan nå långt här under solen även om de yttre förutsättningarna inte är som allra bäst. Och att man inte behöver vara många för att bli riktigt bra.

Heja Västerbotten!

Trots förkylningshuvudvärk och måttlig arbetslust på Fågelstigen fortsatte snön att falla ikväll. Mot slutet av dygnet gick jag ut en andra gång för att få undan den tunga snön innan regnet skulle göra den ännu tyngre.

Jag hade inte skottat länge förrän en granne dök upp med ett fordon som klarar ganska mycket i snöväg. Det var inte riktigt läge, men när ens mentala ålder är begränsad på vissa områden var det svårt att låta bli när det erbjöds provtur.

Den här inte är något direkt typiskt nyttofordon, men kvantitet och nivå vad gäller snöröjningsutrustning, snöfordon, trafikintensitet och ytor att lägga snön på ger oss ett försprång framför t.ex. huvudstaden när snön vräker ner fort och länge. Vi ska helt enkelt klara lite mer.

 

Det snöar från sidan ikväll.

Jag har flyttat på många hundra miljoner flingor ikväll skulle jag tro. Expertisen säger att inte två är lika. Jag har inte kollat, men får väl böja mig för expertisen. Fast de inte har kollat alla mina.

Slumpen är fantastisk....

...
Har knogat ett pass med snön här hemma. Det yr på riktigt bra. Har snöat betydligt mer än motsvarande de 1,2 mm vatten som SMHI ansåg vi skulle få idag.

När det virvlade på som tätast hörde jag ett flygplan uppe i tjockan och kände ett stråk av tacksamhet över att man inte tagit flygcertifikat. En annan liten glädje var barnen som lekte i backen bort mot kyrkogården. Det gick inte att se var de höll till i snön och mörkret, men de hördes tydligt medan de hade roligt och samtidigt gjorde en omedveten insats för sin framtida hälsa.

Det blev också en tanke till min snart 96-åriga moster. Undrar om hon inte lejer bort snöskottningen där hemma efter den här vintern. Men det kan hända att den lilla späda tanten också haft hälsonytta av att använda sin kropp som hon gjort.

Har just tittat igenom Ulrik Almbergs "Wännäs socken i bild & ord II". Många bilder på personer och miljöer jag känner igen från barndomen. Väldigt sugen på ettan och den järnvägsbok han sägs jobba med.

Kulturgärning!

...
Roligt att se att Lyckseleföretaget Plymovent som läggs ner 2013 i "lämnar en stickling" på så sätt att anställda startar verksamhet. Och t.o.m. inledningsvis blir underleverantörer till hollandsägda Plymovent. Sådant är inte så vanligt. Hoppas man får god tillväxt och lönsamhet.

Det kan vara väldigt bra för ett företag att köpas upp av ett kapitalstarkt bolag som har resurser att satsa. Samtidigt finns det ofta stabilitetsfördelar i att vara lokalägda. Lyckselebor, i det här fallet, flyttar sällan det företag man äger och arbetar i. Det finns ingen naturlag som talar emot att initiativrika och kreativa personer kan driva framgångsrika och lönsamma företag i Sverige och i Norrlands inland. Det finns det många exempel på.

Lycka till!

...
Läste just Niclas Sandströms blogg. Närmare bestämt den här texten: http://blogg.vk.se/nicklassandstrom/2012/12/17/lansstyrelsernas-framtid-1193364

Den handlar om det nya förslaget där länsstyrelserna blir 11 istället för 21. Vi kommer nog att få se mer av samarbeten och/eller rationaliseringar framöver, men det finns onekligen komplikationer i det här med geografin.

En sanning är t.ex. att lilla Skåne län med en par % av Sveriges yta har mer folk än hela Norrland som utgör 58 % av landet. Vi bor onekligen i en glesare landsända. Västerbotten och Norrbotten får kanske slåss om var länsstyrelsens centrala delar ska ligga, annars får man väl dela på gracerna, men det gemensamma administrationsområdet är faktiskt en tredjedel av Sverige.

Alldeles lätt blir det inte att vara konungens befallningsman i det området. Tjänstemännen lär få fara som tättingar. Hoppas att man har gjort fler beräkningar än att bara summera invånarna.

...
Johan Söderling skrev en blogg på fredagseftermiddagen som säkert präglades av en tuff vecka och den slitsamma period vi går igenom i Vännäs.

Jag vill i efterhand beklaga om jag gjorde kommunalrådsbördan tyngre med onsdagens bloggtext "Vi har varit tråkiga". Bakgrunden till den var kommunens tunga ekonomiska läge och att Vännäsmoderaterna fått många gliringar, oftast i godmodig Vännäsanda, över att vi velat hålla igen på det kommunen inte absolut behövt. Det är ett ganska litet spann i budgeten kommunpolitiker i mindre kommuner Idag kan påverka, ekonomiskt trängda mellan de lagstyrda verksamheterna och nödvändigheterna som vi är. Desto viktigare är det då att pröva nyttan av det vi lägger till mot kostnaderna vi lägger på invånarna.

Det är sant att vi sällan reserverat oss, förmodligen alltför sällan, men Johans blogg bekräftar det jag skrivit. Vi har drivit på för ekonomisk återhållsamhet. Allt för att inte ge ohållbara förhoppningar, inteckna framtidens resurser för fel saker och tvingas till smärtsamt skärande när marginalerna inte håller. I det mesta av budgeten har vi varit överens, det är i regel delar av procent och enskilda satsningar vi dividerat om. Därför står även Moderaterna tillsammans med övriga oppositionspartier som medansvariga. Men delar av procent blir med åren snart ett par procent och då talar vi om tio miljoner i Vännäs fall.

Det ska också påpekas att Moderaterna ibland puttat på majoriteten i vissa satsningar. Få i den inre politiska cirkeln skulle t.ex. förneka att Spiran i Vännäsby varit en förskola med två avdelningar om vårt parti inte drivit - även av ekonomiska skäl - att det skulle vara tre.

Tycker du Johan att det är en missvisande bild eller att det är olämpligt att man i politiken lyfter fram den historik man ser? Jag tror inte det om du tänker efter, även om det kanske är förståeligt att det ibland kan kännas som ett påhopp.
Jag är glad för undertonen i valet av ordspråk, "I nöden vännen prövas". Om du uppfattade det jag skrev som ett fegt och ovänligt angrepp finns ett ordspråk som börjar: "Vännens slag ges i trofasthet..." Jag tror att du kommer att se mer av våra ansikten än av våra ryggar i snålblåsten även om vi inte alltid kommer att vara överens. Jag väljer också att minnas dina tidigare ord om min tid i ksau, inte fredagens sammanfattning.

Det finns ämnen till flera inlägg i den här ordväxlingen, det blir för långt att ta allt. Men jag vill säga att vi inte alltför lätt ska skyffla över ansvaret på regeringen. I stort har kommunsektorn haft stora överskott de senaste fem åren och det är sant att vi aldrig fått mer pengar från staten. Små kommuner har dock det tuffare exempelvis p.g.a. att man får 30-40000 mindre per förskoleplats än större kommuner. Har man några hundra förskolebarn blir det pengar. Det handlar om det gamla utjämningssystemet som räknade med att fler barn var hemma på mindre orter. Det nya förslaget som Moderaterna tvekar inför justerar detta, men slår stenhårt mot landstinget i Västerbotten och därför indirekt mot kommunerna.
En opåverkbar sak som kan bidra till att Vännäs har sämre ekonomi än vi borde ha är att vi under många år inte fick kompensation för det ansvar vi tog för andra efter att Brattby vårdhem lades ner. Det grävde ett efterhängset mångmiljonhål i vår långtidsekonomi.

Vi måste börja förenkla och förbilliga delar av vårt samhällsbygge och ta ansvar för detta även i kommunerna. Det blir en utmaning som kommer att kräva politisk samsyn, samarbete och stryktålighet. Vännäsmoderaterna vill vara med och anta den utmaningen.

...
Ett tag kunde man nästan bli avundsjuk på sydligare nejder som hade en för årstiden mer adekvat snömängd.

Får snöandet nu ticka på så här nån vecka till kan man definitivt sluta vara avundsjuk. ,'-)

God morgon!

Det är mycket att knyta ihop nu i de olika verksamheter jag fått förtroendet att leda fram till sommaren. Det mesta knyts iofs av självgående och initiativrika medarbetare som mest sköter det hela som om allt var deras eget, men det räcker till åt mig också. Det kryllar av både inspirerande, intressanta och något mindre intressanta uppgifter. ;-)

Förutom medarbetarna får man glädja sig åt stora och små "brukare", dem vi finns på arbetsplatsen för. De små inom förskolorna börjar vara ganska hemma med den skäggige gubben och de på fritids också. SFI-eleverna hoppas jag hinna träffa mer framöver då vi flyttat ner verksamheten huset där projektet "Kraftverket" hållit till.

Just nu vänder vi och vrider på resurserna för att kunna erbjuda SFI-eleverna en allt effektivare väg in i landet och språket. Det är roligt att så ovanligt många invandrare stannar i lilla Bjurholm, de stora städerna brukar locka. Att Bjurholm inte tagit emot ensamkommande har av några tagits som kallsinnighet och rent av främlingsfientlighet. I artiklar som andas anklagelser brukar det inte stå saker som att Castorskolan har 20 % elever som inte har svenska som modersmål. De 50 eleverna behövde också ett hem på jorden och Bjurholm passar kanske nog så bra när man är yngre. 50 grundskoleelever i Bjurholm motsvarar förresten ungefär 2 000 i Umeå.

För er som är bjurholmare och idag har fått Kommunal information vill jag göra en liten rättelse. Under artikeln som tar upp saker som rör Castorskolan och SFI står jag som kontaktperson. Det gäller för t.ex. SFI och barnomsorgen. Rektor för grund- och särskolan är Gunilla Falk.

På bilden en mobilknäppt afrikansk "tändsticksaskkrubba" som står i fönstret på mitt arbetsrum.

...
Inlandet tär inte, det vet många räknekunniga. Men det är stor skillnad på hur de nordiska länderna hanterar sina naturresursområden. Hur mycket av det utvunna som går tillbaka till de glesare områdena och hur långt man tänker vad gäller hållbarhet och framtid.

I en debattartikel i dagens VK skriver Staffan Nordström om de här sakerna och talar bl.a. om "rumslig rättvisa". Han menar att man inte kan tänka bara befolkningsunderlag när man utjämnar mellan befolkningstäta och naturresursrika, glesa områden som t.ex. försörjer Sverige med mycket av vår elenergi.

Intressanta tankar, värda att ta del av:

http://www.vk.se/756543/norrlands-inland-ar-inte-tarande

...

Man hör ibland att Sverige har världens mest välutbildade pizzabagare. Även att många välutbildade nyanlända, som det står i artikeln nedan, efter ett tag lämnar Sverige och får jobb i Storbrittannien eller Kanada. Medan vi saknar vissa kompetenser här och där.

Integrationen har inte gått alledeles lysande i Sverige det senaste kvartsseklet när invandringen varit stor och tilltagande.

Förhållandena är förstås väldigt olika över landet. När jag var med på Skolverkets SFI-samråd för en dryg vecka sedan hade man bjudit in 15 SFI-rektorer med varierande förutsättningar. Stockholms kommun var representerat med rektorn för Åsö Vuxengymnasium som har 3 500 elever bara inom SFI. Bjurholm har just nu 19, en viss skillnad.Hon som ledde SFI-träffen avslutade med att säga att hon var glad att få ha med ytterligheterna Stockholm och Bjurholm i samma rum. ;-)

Det går inte att rakt av tillämpa innehållet i AB-artikeln nedanför till mindre kommuners förhållanden, men ett och annat kan man tveklöst lära sig och inspireras av. Vi små är mer snabbrörliga och har ofta ett smidigare samarbetsklimat mellan t.ex. SFI-skolor och Arbetsförmedlingen. Hur kan vi bättre ta vara på det människor kan och har med sig?

 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15904448.ab

 

...

För många nyanlända som fått uppehållstillstånd går vägen till sammanhang och jobb i det nya hemlandet plågsamt sakta. Ofta för att man träffar få svenskar och inte lär sig våra kulturella koder fort nog.

Det kan bevisligen gå fortare, något som är angeläget för alla parter. Särskilt där kompetensförörjningen börjar vara ett problem. Var och hur kan vi få till mötesplatserna som underlättar?

Den här artikeln från Aftonbladet ger en del inspiration och idéer:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15901333.ab

Idag kom en vänlig man från Forskningsarkivet vid Umeå Universitet och hämtade de flesta av pappas släktforskningspärmar.

Idag finns ganska kompletta digitala register snabbt åtkomliga för en överkomlig slant om man bara vill ha namn. I de här byapärmarna finns ofta mer än det. Utdrag ur olika Sveriges olika arkiv och ibland uppsnappade historier, bilder, dikter m.m. Min pappa arbetade nästan jämt, ofta med det här materialet - för sitt intresses skull. En del av det han hittade blev genom åren underlag för både romaner, poesi, artiklar och en hembygdsbok.

Det var nog inte bara för att mota vemodskänslan jag liksom såg pappa Tore framför mig. Leende, med händerna på ryggen, glad när han skickade iväg någon likasinnad historienörd med pärmar som han eller hon kommit för att låna av honom. Jag tror han hade velat detta. Att materialet skulle hamna på ett relativt säkert ställe och att vem som helst skulle ha tillgång till det.

Sen var det roligt att höra "hämtaren" säga att man räknar pappa till en av länets fyra främsta amatörforskare. Det tror jag hade glatt honom också. Han var inte mer än människa.

...
Väntar på på att få gå ombord på ett av planen hos bolaget som blev kvar.

Målet är en dagskonferens på Skolverket dit rektorer från väldigt olika kommuner och SFI-skolor har bjudits in för att staten ska få veta mer om hur läget ser ut. Just nu är det mycket fokus på kvaliteten i Svenska för invandrare, både nationellt och regionalt.

Själv är jag glad över att få höra hur man arbetar i ett tjog andra kommuner, hur man löser problem och vilka innovationer man gjort. Inte minst intressant när man är ny i uppgiften.

...

Dagens tre VK-artiklar om ensamkommande Bahrami är läsvärda. Så här bra går det inte för alla som försöker komma till Sverige och inte heller för alla som tar sig ända fram.

Det finns en del klokheter att ta med sig här.

 

http://www.vk.se/748644/for-sitt-arv-kopte-han-en-manniskosmugglare

http://www.vk.se/748684/sag-folk-do-langs-vagen

http://www.vk.se/748736/vilket-fint-land

 

 

...
Ingen snö samarbetar än med månen och vidarebefordrar avlägsna solstrålar så det nordliga landskapet blir hjälpligt upplyst. Inte i mina trakter. Julbelysningen har inte heller kommit upp i någon omfattning. Det är duktigt mörkt.

Men mitt i kallmörkret var det småtrevligt att komma ut från Castorskolan en kväll som denna och känna en gemytlig doft i näsborrarna. Först kändes den mest bara som en trevnad, sen kom igenkännandets glädje.

Väder och vind styrde doften av pepparkaksbak ner över Bjurholms samhälle. Ett gigantiskt pepparkaksbak. Nyåkers pepparkakor, Sveriges bästa enligt flera blindtest i DN, bakas nu både i Nyåker och i Bjurholm. Vad jag har hört rullar det på i tvåskift i Bjurholm.

Nyåkers ersätter inte gnistrande molnbelyst snö, men mig piggar de upp. Både som smak och doft.

...
Visst är det tokigt att nuvarande skatteutjämningssystem t.ex. utgår från att det är liten andel barn som går i förskola i mer glesbyggda områden jämfört med i städerna. Det är nästan ingen skillnad idag och det här systemfelet gör att mindre orter får upp emot 40 000 kronor mindre per förskoleplats.
Här behövs förändring.

Det nya system man räknat fram är dock inte bara att jubla över när man ser till helheten. Visst får våra kommuner några miljoner till, men landstinget i Västerbotten förlorar plus minus 300 miljoner. Då snackar vi inte bara en och annan akutplats eller ambulans. Var ska landstinget ta de pengarna? Ska kommunerna betala all kollektivtrafik eller hotas något sjukhus eller 750 anställda?

Skulle vi för åskådlighetens skull räkna riktigt enkelt och fördela bortfallet på kommunerna skulle kanske Umeå kunna förmås ta hälften, 150 miljoner. (Det är tveksamt för de förlorar själva ca 80 miljoner på det nya systemet) Sen fick vi fjorton andra västerbottenskommuner pytsa in resten, i snitt cirkus 11 miljoner var. Jag tycker det verkar måttligt lockande.

Jag tror man måste göra om systemet en gång till eller justera det vi har.

...
Det var med blandade känslor jag i veckan tog del av Lärarförbundets årliga skolranking.

Dels är det nästan alltid som man undrar över vissa delmoment och siffror i de här "tävlingarna". Dels är det lite speciellt när man har ansvar i flera kommuner. I de riktigt små kommunerna varierar resultaten också särskilt mycket mellan åren. Man får heller aldrig glömma att vi arbetar för eleverna, inte för bästa placering i olika rankingar.

Jag är förstås väldigt glad över att Bjurholm gjort en resa från plats 170 till 79 bland Sveriges kommuner. Det gjorde att kommunen kallades "Årets skolförbättrare" i länet i VK och Folkbladet. Främst är det elevernas resultat enligt SALSA, ställda i relation till föräldrarnas studiebakgrund, som sticker ut. Men det finns fler förbättrade placeringar. För egen del är jag tacksam till alla som bidragit och hoppas den positiva utvecklingen fortsätter.

I hemkommunen Vännäs där jag sitter i barn- och utbildningsnämnden gick det inte lika bra. Här skedde ett riktigt ras. Att vissa akuta saker sänker resultaten är förståeliga, men här måste vi på alla nivåer titta på vad som behöver bli bättre. Hoppas att de som på Vegaskolan får arbeta under riktigt pressade lokalförhållanden orkar hålla ut tills situationen kunnat åtgärdas.

Stort grattis till Storuman som bedömdes vara bäst i länet och 10:a i landet!

...

På måndagaftonen var det öppet möte om de ungas situation i Vännäs. I samhället i allmänhet och för Liljaeleverna som bor inackorderade i synnerhet.

Vi var ett 30-40-tal som kom dit. De flesta mer eller mindre ideellt, men också polis, skolfolk och tjänstemän. För att inte tala om några gymnasieelever.

Det blev 1,5 timmes samtal i storgrupp och i små. Jag ska inte orda mycket om vad som sades, men det kom fram en del att arbeta vidare på. När så många som 200 elever kommer till Vännäs och får sitt första boende så är det ingen liten sak. 28 bor nära skolan, men de flesta andra bor utspridda i samhället.

Att det på olika sätt behövs mer vuxenkontakt för de unga var ganska klart för de som samlats. Många unga är engagerade i olika aktiviteter och det finns många av dem som bidrar mycket positivt till miljön på och kring skolan. Vi kom också in på olika saker som är mindre bra, t.ex. den buskörning som finns i Vännäs liksom på andra håll. Det behövs en större vuxennärvaro ute på samhället, för dem på boendet och även för övrigt - hur den nu kan verkställas. Måndag den 12 december blir det träff igen, förhoppningsvis har några av kvällens förslag förädlats.

Det var roligt att höra av polisen att Vännäs har mindre brottslighet än andra jämnstora samhällen runt om i Sverige. Men vi vill ju att det ska vara riktigt tryggt och bra, inte bara relativt brottsfritt. Vi vill att de som kommer hit ska få en bra start i vuxenlivet och en fritid som gör att man kan göra det bästa av sin skoltid.

Liljaskolan har en mycket fin statistik över anställningsbarheten och över hur många som får jobb efter genomförd utbildning. Förhoppningen är att statistiken ska vara fortsatt bra och bli ännu bättre.

 

...
Förra veckan fick vi siffror som säger att Vännäs hittills i år ökat med 34 personer. Det handlar inte bara om inflyttning. Vi har ett klart födelseöverskott.

Det här är positivt på många vis, en direkt effekt är att det kommer mer pengar via utjämningssystem och statsbidrag. I förlängningen finns fler fördelar, även om det på medellång sikt också för med sig utgifter.

I Bjurholm minskade befolkningen med 14 mellan 1/11 2011 och 1/11 2012. (Första november är brytdatum för statsbidraget) Där hade jag hoppats på ett litet plus. Siffrorna anses ändå bra och positivt för Bjurholm är att man var fler än man räknade med i budgeten. Det innebär att man inte "lurat" sig själv, utan får lite mer i intäkter än man räknat med.

Det är bättre när det är åt det hållet än tvärtom.

...
Skrattade i går kväll när jag såg att denna blogg räknades som den sjunde mest inflytelserika av 198 moderata bloggar i landet. Just då var den nummer två i antal inlägg över tre månader. Allt enligt statistik och mätning av länkningar på politometern.se.

Jag har mina dubier. Antalet stämmer nog, inflytandet kan diskuteras. Innehållet varierar dessutom rätt mycket.

Men med tanke på att bloggen inte alls räknas till politikbloggarna på vk.se är resultatet inte så pjåkigt. ;-)

...
Måndagsförmiddagen i Bjurholm kom att handla om upphandling. Inte bara för min del, vi var ett drygt 20-tal kommunala arbetsledare och chefer som tillsammans med några företagare fick en genomgång av detta med kommunal upphandling.

Den offentliga sektorn i Sverige köper varor och tjänster av näringslivet för mellan 8 och 900 miljarder vare år. Det är av många anledningar viktigt att de affärerna går rätt till och att det som köps har lägsta möjliga pris i förhållande till den kvalitet som söks.

Kursen som hölls av Lorentz Karlsson, upphandlingschef på universitetet och ordförande i Upphandlingsrådet, kändes som mycket väl använd tid. En utmaning i sammanhanget är hur upphandlarna i de små kommunerna ska hinna bli riktigt skarpa och duktiga i sin uppgift. Det är positivt med möjligheterna att haka på de stora kommunernas inköp, men det är inte alla gånger det är bäst när alla småkommunernas parametrar och intressen tas med.

Lösningen är kanske en blandning av specialisering och olika slags samarbete. Någon i den lokala organisationen ska kanske göra det mesta av upphandlingarna istället för att verksamheterna gör var sina. Sen ska det kanske samarbetas med både större kommuner och mindre, allt utifrån vad man för tillfället vill uppnå.

Under eftermiddagen blev det politik i Vännäs, KS närmare bestämt. Återkommer kanske till det. Här ska man också få dyka ner i upphandlandets labyrinter under tisdagen. Mycket bra!

...
I några tidningar har man kunnat läsa om en skattehöjning i Vännäs på 20 öre. Enligt en artikel skulle fem kommuner i Västerbotten höja skatten.

En och annan initierad har satt kaffet i vrångstrupen då någon skattehöjning inte är beslutad i laga kommunal ordning. Det kan också oroa den som vill att skillnaden mellan att bo och leva i vår kommun och vissa närliggande ska vara så gynnsam som möjligt för Vännäs.

Nu är det så att höjningen är en sorts tidningsanka. Skatten i Västerbottens kommuner höjs visserligen 20 öre, men landstingsskatten sänks i motsvarande grad. Detta på grund av att hemsjukvården går över i kommunernas regi.

Status quo ante bellum alltså.

Ola Nordebo har bitvis ställt ganska utmanande frågor till partisekreterarna i eftermiddag.

Det kom en hel del frågor från de aktiva allianspartimedlemmarna också. En slutfråga där det brände till litegrann i salen handlade om det nya utjämningssystemet. Min personliga uppfattning är att det är bra att glesbygdskommuner inte längre ska få tiotusentals kronor mindre till förskoleplatserna. Men hur det ska bli med vårdcentraler, sjukhus och kollektivtrafik när landstinget får kring 300 miljoner mindre vågar jag inte tänka på. Kommunerna vinner en del och förlorar mest troligt mer på grund av det som drabbar länet.

Själv frågade jag om det kommunala självstyret när de statliga kraven växer till sig. Svaren från de f.d. kommunpolitikerna var ganska bra, men jag tror frågorna och deras bakgrund bör lyftas. Då och då.

Har flexat ut för att delta vid en träff med Alliansens partisekreterare på Folkets hus i Umeå. Bilden blev lite suddig, men vi ser Nina Larsson (FP), Acko Ankarberg (KD), Kent Persson (M) och Michael Arthursson (C).

Ola Nordebo äger den röda armen till höger och modererar just nu samtalet om Sverige, Norrland, Västerbotten, Umeåregionen och Umeå.

Under Bjurholms Kultur- och utbildningsnämnds sammanträde i kyrkstugan idag ringde en entusiastisk journalist från Folkbladet. Han berättade att vi hade länets bästa bemanning på Castorskolans fritidshem. Det förvånade mig, eftersom vi haft två års stadig ökning av antalet barn med bara en liten och temporär ökning av personal.

Just då skulle jag in och svara på frågor så jag bad att få komma tillbaka. Inne på sammanträdet fick jag syn på Kommunals rapport om fritids och kunde se att siffrorna kuggat om litegrann. Istället för 53 inskrivna barn står det i rapporten att vi har 20. Även om antalet personal också var för lågt blev det fel.

De uppgivna 8 barnen per personal är i själva verket 14,33 med det traditionella sättet att räkna. Även den siffran är lite missvisande då en del av personalens tid görs inom skolans hank och stör. Samarbetet mellan fritids, förskoleklassen, ettan och tvåan är viktigt och bra. Jag vill säga att vi totalt sett har en bra fritidsverksamhet med motiverad och ambitiös personal, men den är inte alls lika personaltät som Kommunal säger i dagens rapport. Det är inte lätt med statistik.

För övrigt blev det en bra dag. Intensiv, men bra.

...
Det är riktigt roligt att Bjurholm överraskar även sina egna just för närvarande. Det ser ut som om kommunen kan ligga ungefär som i fjol i befolkningsstatistiken vid avstämningsdatot 1/11, d.v.s. 30 fler än förväntat.

Jag hoppas ju på en viss ökning. Det skulle kännas bra om Sveriges minsta kommun hörde till den lilla skaran Norrlandskommuner med plusresultat, hur litet det än blir.

Ikväll har jag varit med på ett möte med fritidspersonalen. Jag försöker lära mig mina nya och varierande ansvarsområden, men tycker kanske det går lite för trögt för mig. Det var ett mycket trevligt möte, med fika och många kreativa tankar om både vardagsverksamhet och kompetensutveckling, trots att det fanns en rätt tung dag i kroppen. Det är inspirerande med människor för vilket ingenting verkar riktigt omöjligt och som ser på problemen ur ett positivitetsperspektiv. Utmaningar har man, det har aldrig funnits så många barn på fritids i Bjurholm. Väggarna bågnar inte, men nästan.

Vi får också glädja oss åt att själva Castorskolan ökar elevantalet i år. Från lägsta nivån på 242 i fjol höst har vi ökat med 14 elever. Nu anar jag ett och annat leende igen, men det betyder en ökning med ca 6 %. Ett lika stort procentuellt tillskott i Umeå kommun hade betytt 5-600 elever, vilket hade märkts. En halv klass till ger avtryck i Bjurholm också, även om skolan har varit större förr om åren.

Just nu har vi flera unga som vill bli timvikarier i de pedagogiska verksamheterna. Det är välkommet, ibland är det inte lätt att få tag i vikarier. Det är också ett sätt för unga att få in en fot på arbetsmarknaden och börja känna sig för vad man vill göra i livet. Jag har förr sett åtskilliga som nosat på förskola, skola och fritids för att snart gå vidare och utbilda sig. Här rynkar en del på näsan åt ordningen, men inte jag. Det kan vara en mycket bra väg in i uppgifterna.

Inte minst vi i de offentliga verksamheterna borde bli bättre på att bjuda in de unga, morgondagens välfärdsarbetare och samhällsbärare. I de små kommunerna behöver vi ge unga ett hopp om att det går att leva, bo och försörja sig hos oss. I de pedagogiska verksamheterna bör vi ge unga chansen att upptäcka att vi erbjuder några av världens roligaste och mest meningsfulla jobb.

Idag berättade en ung människa i verksamheten hur roligt det kändes att "få vara med och göra skillnad". Entusiasmen lyste upp en fläckvis ganska tungsam dag för en gråhårig man.

...
Med det kommunala självstyret är det lite som med Vita huset i Washington. Det är ståtligt, men betydligt mindre än det ser ut.

De flesta som är lite insatta vet att det mesta är lagstyrt inom den sociala sektorn. Den omfattande socialtjänstlagen och andra lagar och förordningar dirigerar det mesta, och vi vill ju att det ska vara lika villkor för äldre och behövande i vårt avlånga land.

På skolans område är det något annorlunda, men självstyret är betydligt mindre än de flesta tror. Barn och elever med särskilda behov ska t.ex. ha det stöd de behöver, egentligen oavsett vilka medel som finns. Så hanterar Skolinspektionen också sakerna. Man tillämpar skollagen och vad budgeten säger är ointressant. Och vi vill ju att det ska vara en likvärdig förskola och skola i Sverige.

Det minskande manöverutrymmet innebär en trängd ekonomisk verklighet för kommunerna, särskilt för de mindre och de som gjort riktigt stora insatser på olika områden. Prekära situationer kan uppstå väldigt fort.

Det finns en gräns för vad staten kan lägga på kommunerna utan att skicka med de pengar som behövs och det är kanske inte alltid pengar räcker. Visst finns det stora, geografiskt koncentrerade kommuner där det går tretton på dussinet av höginkomsttagarna och där det finns ett betydande ekonomiskt friutrymme. Där finns iofs oftast också andra problem, men i de små kan ekvationen snabbt bli omöjlig.

Det tål att ministrar, generaldirektörer och andra håller sig a’ jour med hur det ser ut i olika delar av landet. Det är långt ifrån självklart att alla kommuner kommer att kunna hålla allt vad staten lovar.

Det är väl ett tag innan isen lägger på Umeälven utanför Öbacka, men det kändes kyligt nära i afton.

Det ser trevligt ut med städer där kan ha en båt och där man kan fiska.

Jag vill ha båda delarna och ser ingen naturnödvändig motsättning mellan landsbygd och stad. Umeåregionen behöver alla sina delar. Landsbygden, samhällena och staden. Jag har inget emot vår fina huvudstad heller, där man för övrigt också kan fiska och få både det ena och det andra. Att man har en landsbygdssjäl behöver inte betyda att man är "anti" nåt annat.

Landsbygd och stad behöver varann.

...

Redan förut visste vi att Castorskolan skulle växa med några procent från i fjol höst till i år. Däremot var det en nyhet att hela kommunen hittills i år växt litegrann, med fyra personer.

Siffrorna kan hinna vända, men fyra personer motsvarar faktiskt en tillväxt på knappt 190 personer i Umeå. De flesta ler väl åt siffrorna, men för kommunerna som räknat med en viss minskning varje år är tecken på trendbrott välkomna.

Självklart hoppas jag att min barndomskommun och min nuvarande "arbetsgivarkommun" växer på sig. Det betyder mycket på många sätt för både helheten och olika verksamheter.

...
Månaderna i Bjurholm blev fler än väntat. Jag skulle ha checkat ut i februari, men olika omständigheter gjorde att det blev 15 månader som "missing link-chef" mellan gammal och ny organisation.

Första oktober tas skolchefsdelen över av vår nye verksamhetschef Hans-Åke Donnersvärd och rektorsansvaret på högstadiet tas över av min kollega Gunilla Falk.

Det har varit roligt att arbeta i Bjurholm, Sveriges minsta kommun. Trots att det varit det mest krävande arbete jag haft. En del tycker inte att man ska nämna det där med litenheten alltför ofta. Kanske har man rätt, men för mig är det något väldigt fint. "Sveriges minsta kommun" är för mig definitivt en hederstitel. Det krävs något särskilt av medborgare, politiker och kommunanställda för att få en så liten verksamhet med så liten skattebas att fungera så bra som den gör. Av många krävs flexibilitet av mått som är helt okända i större kommuner. Men litenheten ger också möjligheter till kreativ flexibilitet, en möjlighet att göra och uppnå saker som andra kan ha svårt att få till.

Det har faktiskt varit så roligt att jobba i Bjurholm att jag fortsätter. Jag byter uppgifter och kontor, lämnar Castorskolan formellt, men blir till stor del kvar på Castor rent kroppsligt.

Från nästa vecka och tio månader framåt är det meningen att jag ska vikariera som förskolechef och SFI-rektor i Bjurholm. Det följer även med några ytterligare ansvarsområden och diverseuppgifter. Mina nya verksamheter har förmodligen några tuffa månader framför sig innan jag kommit i selen någorlunda, just nu är det mycket med de hittillsvarande.

Jag hoppas ändå att få bidra med något positivt till barn och personal på våra kommunala och enskilda förskolor liksom till elever och personal inom svenska för invandrare, gymnasiet och vux.

...
Den sista hållplatsen här i Finland blev Österbottens Förbund, långt på väg motsvarande Region Västerbotten. Man är ett av de 18 landskapsförbunden i Finland och är en samkommun med 16 geografiskt ganska små kommuner längs kusten. Ett industri- och utbildningsintensivt område.

Landskapsrådet Olav Jern har målat bilden av Österbotten och landet och samarbetet över bottenviken och över kölen till Norge. Samarbete har det talats mycket om de här dagarna. Alla hoppas på bättre resmöjligheter och ett återupptagande av 60-90-talets stora utbyte mellan Öster- och Västerbotten. Betydelsefullt för alla, vi har mycket att lära av varandra.

På tal om samarbete körde vi förbi Malmöhuset idag. Ystadshuset finns också. Minnen av Svenska städers stöd till det härjade och utblottade Finland och Vasa efter krigen på 40-talet.

Den avslutande diskussionen mellan båda sidors skolchefer och alla reflektioner som kom fram blev intressant. De andra svenskarna har sett och tänkt på mycket som inte alls har kommit fram här.

Framöver kommer skolcheferna i Österbotten (som kan kallas både det, skoldirektörer, bildningschefer och bildningsdirektörer) över till Västerbotten. Frågan är hur det vi har upplevt ska kunna återgäldas. Katarina Sjöström på Region Västerbotten och många fler lär ha det man gör för att hålla nivån. Vi har blivit alldeles fantastiskt väl och hjärtligt mottagna. Av Katarinas motsvarighet, Direktör Marianne West-Ståhl, och på alla nivåer och hela vägen.

Hoppas inte webbredaktören på Region Västerbotten klipper länkningen än. Det kommer fler texter. Bland annat återstår den mest kontroversiella. Fast den kanske man ska sätta in när länkningen upphört. ;-)

...
I Vasa har man tänkt introducera läsplattor i skolorna på sikt. I Sverige tänker vi oftast på dem från förskolan och upp till årskurs tre. Om det inte gäller praktiska yrkesutbildningar som kräver oömmare saker. Det är t.ex. inte så optimalt att skriva på en läsplatta.

Vasas svenskspråkiga skolförvaltning planerar att införa läsplattan från årskurs tre, men framförhållningen är betydande. Man räknar med att ha genomfört det 2020.

För mig känns det långt bort med tanke på utvecklingen. Vilka hårda och mjuka verktyg använder vi om fem år? Hur ser mobilerna ut och hur använder vi dem 2020?

...
Så många olyckor, så många skadade och döda hemma i Västerbotten och Umeåregionen denna dag. Otäcka olyckor.

Och någon borde man åtminstone veta namnet på.

...
Den första intensiva dagen i Österbotten är över. Det var meningen att jag skulle följa med bildningsdirektör Snickars till Närpes, men jag lät bli. Hotellet där jag skulle bo gick i konkurs för några veckor sedan.

Jag skulle kunnat få sova i det stängda hotellet, men jag tog in på ett riktigt bra ställe istället. Ännu mer centralt, med utmärkt personlig service, väldigt fin mat och i det närmaste helpension. Innan blodtrycket stiger för mycket hos någon med särskilt väderkorn för orättvisor ska jag berätta att jag bor hos goda vänner i Vasa som det var länge sedan jag träffade.

Idag har jag fått vissa saker bekräftade om det finska skolsystemet, sådant som kan kasta ljus över delar av utvecklingen och skillnaderna mellan våra länder. Jag är inte förvånad, det är inga hemligheter, men jag måste nog fundera och fila på formuleringarna innan jag skriver om det. En och annan kommer att tycka att det är oförenligt med min roll att se det jag ser, men det kan inte hjälpas. Flera intressen kan nog bli en smula upprörda, så jag tror jag får sova på den texten.
En natt eller två.

Katarina Sjöström, strateg i utbildningsfrågor och vår reseledare, serverar Västerbotten för våra finska värdar efter en gedigen och välplanerad dag i Regionförvaltningsverkets lokaler i Vasa.

Våra länder delar vissa problem med kompetensförsörjningen. Det kommer att fattas vårdpersonal och tekniker. I Sverige kommer vi att sakna många lärare snart, men så ser det inte ut i Finland. Där hör lärarna till dem som är allra mest tillfreds med sitt jobb och bara var tionde sökande kan tas in till lärarutbildningen. Oavsett om vi kommer att sakna 30, 40 eller 80 000 lärare i Sverige 2020 så är detta ett stort problem för framtid och välfärd.

När en skola i Vasa-trakten söker en svenskspråkig lärare kan det hända att man får 100 behöriga sökande. Att ha det så är inget mål i sig, men på något sätt måste det väldigt snart hända något väldigt stort inom lärarrekryteringen i Sverige. 

...
Kraven på lärarstudenterna är höga i Finland. Alla utom "barnträdgårdslärarna" (förskollärarna) tar magisterexamen, men de får också avlägga sådan om de vill. Det finns ca tio sökande på varje utbildningsplats och två av tre sökande är kvinnor.

De sökandes poäng är höga, med goda betyg räcker inte för att komma in på lärarutbildningen. Alla går igenom en intervju med tre personer. Sedan viktas poäng och intervjuresultat. Dina betyg väger 35 % och intervjuresultatet väger 65 %. Detta innebär att många med lägre betygspoäng kan gå före teoretiska toppresterare.

Intervjuarna är inte psykologer som bedömer lärarlämpligheten, utan pedagoger som bedömer studieförutsättningarna: Motivation för yrket, motivation att ta emot handledning och om man har formulerade tankar om skola och utbildning.

Dagen har hitintills varit oerhört intressant. Det kommer fler reflektioner från förmiddagen i efterhand.

...
Av olika anledningar blev det få skolchefer på resan. I slutet ramlade några till bort pga sjukdom och annat. Finländarna är dubbelt så många och man hoppas att det blir fler från Sverige en annan gång. Några chefer beklagar att man inte fått någon skugga från Sverige. Framöver kommer säkerligen de österbottniska motsvarigheterna till skolcheferna på skuggningsbesök till oss.

Nyss har Överdirektören för Regionförvaltningsverket inlett dagarna. Det motsvarar landshövdingen och länsstyrelsen i Sverige. Det finns många skillnader, t.ex. storleken. Det finns sex län i Finland och vi är nu i det näst största med 1,2 miljoner människor och 88 kommuner.

De finländska "landshövdingarna" har sällan politisk bakgrund. Man är yrkesdirektörer som har ganska stor makt, också att göra omdisponeringar inom budgeten.

Vi är på besök hos den svenskspråkiga utbildningsförvaltningen. Deras svenskspråkiga serviceenhet har egen budget och servar hela Finland. De 300 000 svenskspråkiga finns inte bara i Österbotten.

...
Sitter just nu och dricker en kopp kaffe i cafeterian i Statens ämbetshus i Vasa. Klockan ringde kvart i fyra och vi checkade in i Umeå 0520.

I ögonblicket berättar kaffegrannen Carola Holm-Palonen, bildningschef från Larsmo, om hur tråkigt det är att utbytet över gränserna minskat så mycket på sistone. Hennes erfarenhet är att speciellt de små kommunerna behöver inspirationen man kan få från små verksamheter i andra länder. Har man lite resurser behöver man verkligen få ta del av andras kreativitet och idéer.

Utbyte är inte bara lyx.

...
Jag har inte så många skolanknutna minnen från Finland, men ett svårutplånligt har jag.

Det var när jag var med på den längsta bussresan som Mariaskolan gjort. Vi besökte alla länder där våra dåvarande högstadieelever kom ifrån, eller hade sina rötter. Bussen var en osedvanligt välvårdad Volvo B-58 av 1979 års modell som rullat i Saxnäs. Ansedd som för gammal av många, men med relativt måttliga mil och ombyggd men kyl, frys och liggplatser.

Vi sov över i skolan i Malax och träffade elever och lärare. Med just Malax har för övrigt Castorskolan i Bjurholm haft ett utbyte som tyvärr tog slut när det blev dyrt och svårt att resa mellan grannländerna.

Jag ska inte dra allt som hände, men på morgonen så gick växellådan sönder, och med musik! Det fanns inte en chans att laga den, trots att vi hade med oss en omvittnat skicklig bussmekaniker.

Eleverna fick ha skoldag med några av lärarna, medan andra kollade alternativa bussmöjligheter och några letade växellådor på Internet. Att hyra buss för 800 mil och 17-18 dagar gick långt utanför alla ekonomiska ramar.

En enda växellåda till den 27 år gamla bussen kunde hittas. Förutom den som fanns i en okörbar reservdelsbuss i Vilhelmina. Den lådan skulle ta minst tre dagar att få tag i. Den som hittades på nätet fanns på en skrot 1,5 timmes bilfärd bort. Jag lånade bil och släp och åkte och köpte den för 600 Euro. Bussmekaniker Kvarnström och vår medhavde tekniske officer och busschaufför Stoltz började montera lös den stora tunga växellådan med hjälp av spännband och handverktyg. Med bussen stående lite på snedden på skolans grusplan. Folk började strömma till och även lokal-TV kom förbi. Det var alldeles klart att Gamla Bettan och vi hade stort stöd.

När vi åkte hade VK haft en bild på elever och buss på halva framsidan. På något sätt hade Benny Stiegler nu fått nys om våra problem och ringde under reparationen och frågade, med lenaste rösten, hur det egentligen gick. Snart stod det längst upp på vk.se: "Extra - resan tog slut i Malax".

Det arbetades och bads och nio timmar efter smällen rullade Bettan mot Helsingfors. En busslast elever av alla de slag hade fått lära sig att saker kan ordnas mot alla odds. Min lätt elaka tanke var att
vi skulle rulla på och fortsätta att blogga från resan medan VK stod där med långnäsan och artikeln som sa att resan slutade i Malaxlimpans hemby.

Nu är jag ju lite blödig och nån timme innan pressläggning ringde jag VK och sa att man hade en gravt felaktig artikel på nätet som man borde ta bort innan den kom i tryck. Min vekhet gällde mer elevernas bekanta och släktingar än stortidningen, man ville ju inte att någon skulle oroa sig i onödan.

VK snodde ihop en kompletterande artikel på nolltid. Sedan ringde Benny på kvällarna och undrade hur det gick för oss, alltmedan vi reste genom 14 av Europas länder. Några passerades snabbt, andra besöktes. När vi kom hem möttes vi av bland annat VK som tog emot oss på hamnplan i Umeå.

Det hade varit roligt att komma tillbaka till Malax, men nu ser jag fram emot att bildningsdirektören Åsa Snickars ska visa skolorna i Närpes.

...

Det är en fråga som ställs av Tony Wagner från Harvard University i den första av de fyra kvartslånga youtubefilmerna om "Finlandsfenomenet" som man hittar här. Filmerna gjordes förra året för att visas i USA.

Ja, man får tänka, tro och mena vad man vill om skolan i Finland, men vi som jobbar inom skolan måste rimligen vara nyfikna på den utveckling som Finlands utbildningsväsen haft. Finns det något som Sverige kan lära?

Ta en kvart och se den här första filmen. Kanske också de senare. När filmen är slut kan man klicka vidare på de kommande. Orkar du inte med engelskan, eller har du inte tid, så se gärna de första minuterna av filmen och läs de tankeväckande bildtexterna där i början.

Hittade bl.a. de här filmerna när jag har tittat runt lite bland det som finns om finska skolan inför skolchefsskuggningen i Österbotten som börjar i morgon.

...
Uppladdningen är inte perfekt. Jag hade tänkt läsa Pasi Sahlbergs "Finnish lessons" om den finska skolan och en del annat också, men det har inte blivit tid. De här sista dygnen innan avresan tidigt på onsdag morgon är också fyllda med olika sorters uppgifter.

Västerbottens skolchefer har via Region Västerbotten fått möjligheten att åka till Österbotten och jobbskugga sina motsvarigheter. Ungefär hälften har nappat och kommer att åka över till det östra grannlänet tre dagar. Först blir det en dag på Regionförvaltningsverket i Vasa och sen sprids vi på olika kommuner i Österbotten.

För min del blir det Närpes. En av skolorna jag får besöka har en för både finska och svenska förhållanden stor andel invandrare. Det ska bli mycket intressant att se hur man arbetar där. Normalt har de finska skolorna en låg andel utomnordiska elever.

Politik och förvaltning har valt lite olika vägar för skolan i våra länder. Det ska bli mycket intressant att se hur det tar sig uttryck. Även om skillnaden i resultat inte skulle vara så stor som det kan synas så tror jag alla medger att den finns. Finland har klarat sig bättre de senaste decennierna. För 20 år sedan klarade sig Sverige bättre i internationella mätningar. Sen har det gått utför i Sverige och uppåt i Finland.

Varför?

Vilka är nyckelfaktorerna? Hur inverkar historien? Vad händer idag, vilka är trenderna? Varför vill en tredjedel av Finlands gymnasister bli lärare? Vad skulle vi kunna importera in i vårt skolsystem med våra nya styrdokument, skollag och läroplaner? Finns det något vi inte skulle vilja ha? Finns det något i Sverige som man skulle önska fanns i Finland? Hur är IKT-utvecklingen inom skolan i vår f.d. östra rikshalva?

Jag har några tankar och teorier om skillnaderna mellan våra länders skolor. Ska bli spännande att se i vilken omfattning jag har fel. Och så ser jag fram emot en del aha-upplevelser och människomöten.

Har vandrat en längre stund i vattenrika Lycksele denna varma, fina höstdag.

Umeälven är inte längre flottningsled, men var det ända till 1980. På 40-talet jobbade 5 000 man med flottningen längs älven. Farligt var det, men förutom att man förstörde en del för fisken när man rensade bort sten så var det nog ganska miljövänligt. En liten "timmerbröt" vid sidan om bron påminner om den tiden. Nybyggarmonumentet är placerat så att de är på väg nedströms. Så var det inte då, och inte riktigt alltid idag heller. Det finns de som bosätter sig i Norrlands inland för första gången och ganska stor del av dessa kommer från tätbebyggda områden i Europa. Det tycker jag är både intressant och roligt.

Det är inte alldeles säkert att de som idag blir landsbygdsbor drar det kortaste strået.