Även i vintriga Västerbotten. I detta fall Umeå.

Det är kanske ingen nyhet för dem som varit hemma i veckan och helgen, men tussilagon har kommit till Vännäsby. Idag såg jag den alla första.

Det är vår.

...

Fortsättning från förra bloggtexten...

Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.

Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?

De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.

 Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.

Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.

...

Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.

Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.

På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.

Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.

Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?

 

Fortsättning följer....

...
Efter en rejälare och ihärdigare sorts influensa får man än en gång konstatera att det är bättre att vara frisk än sjuk. Det kan dessutom ibland vara så att man kommer tillbaka fylld av energi när man får börja jobba igen, nu kändes det mer som att proppen i karet inte satt på plats. Veckan skulle å ena sidan ha varit mycket längre för att hinna beta av mer av det myckna ogjorda, å andra sidan kändes den dubbelt så lång som den var.

Nog gnällt. Vårtecknen gör sig påminda mitt i snövintern. Ett sådant är asfalten. När den breder ut sig till långa, ljusa och sammanhängande sjok är det ett tydligt vårtecken. Jag bor också granne med en sorts tussilago. När man för en tid sen hörde hans fälgkors klinga trivsamt mot asfalten, långt innan man själv tänkt på sommardäcken, då kände man att våren verkligen är på gång.

...
Enligt min enkla mening vore det lagom idag. Hade passat när man ordnar "Vårdag" i kommun efter kommun.

Halvmaran kan bli lite halvmarig om nederbörden fortsätter, får måhända genomföras med snöskor. Alternativt konverteras till ett tremila på skidor. Antalet partier som lägger ut sina blad i snöyran kan minska. Men, vi kommer igen och hänger inte läpp alltför mycket. Vi är ju norrlänningar.

Själv ska jag se om det går att komma upp på Hemberget här i Vännäsby, med sommardäck. Ska sitta ordförande där om cirkus en timme.

Önskar er en god Vårdag!

Sänder några bilder från valborgsmäss i Vännfors, närmare bestämt från Inibyn.

Med lite arbete blev det till slut fyr i brasan, men pga den sena våren höll de flesta sig på vägen. Vännforskören sjöng vårsånger lite närmare brasan.

Det är ju bra att polisen är ute och hälsar på, men jag vet inte vad de tänkte sig hitta. Här var ingen knall. Inte ens fyrverkeri, faktiskt. Hundar och små barn hade det lugnt.

Mot de kvardröjande snödrivorna kunde man se olika sorters vårtecken.

Under gårkvällens promenad hörde doktorn och jag plötsligt trumpetstötar bakom oss.

Vackert flygande svepte två sångsvanar ner mot vattnet, la sig en knapp meter ovanför vattenytan och fortsatte utom synhåll upp längs älven.

Lite senare fick vi syn på de levande vårtecknen igen, de trogna livskamraterna som kanske rastat här många vårar och höstar.

Nu kommer snart Castorskolans morgonlärka och hämtar mig, hon som börjar tidigt och får mycket gjort. Önskar er en god dag!

 

...

För några veckor sedan såg det ut så här i i en dikeskant i Vännäsby.

Sedan kom diverse snöoväder och så började solen lysa igen. På fotot nedanför anar missräkningen en långkalsonglös dag som började med flödande solsken.

Nu vore det tacksamt med vår.

...
Borta på Spölands däck ligger mina nymonterade sommarsulor och väntar. Tror de får vänta några dagar till utifrån vad jag ser i almanackan, i kaffesumpen och på SMHI.

I Bjurholm tänkte niorna erbjuda däckbyte till rimlig kostnad framöver. Pengarna går till ett ett förhoppningsvis mycket välgörande ändamål. Ett tag var jag rädd att de stora däckbytardagarna skulle bli redan under påsklovet, men si det tror jag inte längre.

...

Doktorn och jag tog en promenad efter att frun och jag kommit hem från dagens första.

Vi är hyfsat förändringsbenägna och efter 60 meter i en annan riktning än vi brukar gå så hoppade vi in i hans bil istället. Vi kom nämligen på att vi ville testa Vännäs nya strandpromenad, från sandkammen till Marahällabron. Så här i början av promenadsäsongen kändes det lite långt att gå hela vägen.

Det blev en fin tur längs en sträckning vännäsborna inte bör missa. Vi träffade en halv procent av Vännäs befolkning på vägen. Hälsade på nästan alla och pratade med hälften. Av den halva procenten alltså. En så här vacker dag borde vi ha mött minst en hel procent.

Eftersom vi stannade och tog en och annan bild tog det 40 minuter vardera vägen längs den fina sträckningen.

Vyerna var nya och dansbanegatans fina hus hade vi inte sett från den här sidan.

Den tunna nattisen lät som ett sprött klockspel när den stuvades ihop av Umeälvens strömmande vatten.

Längre ner städades den gamla isen ihop av naturkrafterna. Snart trycks den iväg mot Stornorrfors i små smältande bitar och går genom turbinerna som strömalstrande vatten.

På vägen hem kunde man se hembygdsgården i Vännäsby vaka över både gamla och nya Vännäs från Hembergets höjd.

Vill man gå kortare kan man ta sig ner till älven på andra ställen och vill man gå längre kan man ta vägen bakom kyrkogården och knyta ihop Vännäs och Vännäsby.

 

 

Vårens vy i Vännäsby. Under dagens första promenad, den med frun, såg jag vårens första tussilago. I Bjurholm såg jag ännu ädlare vårblommor igår, men då fanns inte tiden att stanna av.

...

Våren är på G, det är helt tydligt.

Trots 60-70-80 cm snö på gräsmattan laddar syrenerna för vår och fåglarna sjunger högt och glatt i skogen.

...

För några dagar sedan fick lilla bilen sommardäcken pålagda. Ja, inte den på bilden.

Det är något speciellt att köra de första kilometrarna på dubbfria, tysta sommardäck. Ett sorts vårtecken.

Har idag varit en tur upp efter Umeälven och talat i ett bönhus vid älven. Om glädjen som blir kvar.

...

När jag nyss kom till jobbet stod scillorna i grupp utanför högstadiet och försökte värma sig i solskenet. Helt nära snön. Det blir kanske en vår i år också.

...

 

 

 

...

Den är kanske inte först härikring, tussilagon jag fann i ett dike i Vännäsby i afton. Störst är den inte heller, jämför med grässtråna. Det är nog den minsta jag registrerat någon gång, men det är skrivet att man inte ska förakta den ringa begynnelsens dag.

Det är vår!

...

...

Ett annat tecken i byn är däckbytarna. Grannen har förresten en alldeles hemskt falskskyltat bil. Jag har aldrig sett honom i den sinnesstämning man kan utläsa av bilen en enda gång sedan vi flyttade hit 1987.

OBS, det är den 15 april man ska vara dubbfri!

...

 

...

Det snöade inte idag, men det hade kunnat komma snö ur de mörka molnen. Visst var det aprilväder över Umanriverflotten.

Kanske ännu ett "fuskvårtecken", men samtidigt ett verkligt. För några veckor sedan var det inte fråga om att ställa ut några blommor på torget.

...

Den är ändå lite av ett vårtecken, om än delvis "manmade", påskäggsbjörken på Rådhustorget i Umeå.

...

Så kom de då. Jag har kikat och lyssnat efter de första svanarna som skulle landa nere i den kalla, strömmande Umeälven.

De första brukar sköta sig bra. Något längre fram kan det bli ett väldigt hallå där nere i vaken. Allteftersom våryran stiger.

Paren stannade en stund och åt något okänt i älvens här väldigt grunda vatten. Sedan lyfte de mot nordligare sommarvisten.

Hemkommen från påskfirande. Ljuvligt fint med milt aftonsolsken och delvis framtinade grusgångar. Snön har börjat sjunka ihop och markera underlagets lägstapunkter. Det är vår på gång och det är påskdag. Vi har blivit påminda om att döden är besegrad och hos honom som besegrade den finns löften om frid och framtid. Just nu känns det väldigt bra.