Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Visar inlägg med etikett arbetslivet
Visa träffar från alla bloggar

De tog över ruljangsen

...

Man ska gynna de företag som tar emot praoelever. Alltför många tycker det är för jobbigt och bryr sig lite om att vara med och välkomna nästa generation till arbetslivet.

Det är klart att alla arbetsplatser inte passar så bra som praoplats. Visst kan företag också få trista erfarenheter, men det tror jag är mycket sällsynt. Idag är det inte alla barn som ens följt med till sina föräldrars arbeten. Det är oerhört viktigt att få komma ut och se och förstå något av arbetets villkor. Helst få känna att man i någon mån gör nytta. Det är inte minst viktigt för barn som är "sönderservade" och väldigt ovana att göra nytta. (Nu stack jag kanske ut både hakan och skallen!)

Det gäller inte de här barnen och det visade sig väl också i att de nästan tog över ruljangsen på Restaurang Maria. Nä, inte riktigt, men de har fått göra saker och veckan har varit bra.

...