Att segla är mer nödvändigt. Har man en båt på 55 fot, eller 16,5 meter, så känns seglandet nog ännu mer nödvändigt än annars.

Hamnar är väldigt speciella och fantasieggande för mig. Tänk att få lägga ut och sätta kurs mot osedda väder och platser. Om man kunde och hade lämplig båt vore det rasande spännande.

Stor behöver den inte vara. Den kortaste egenbyggda båt sjuttiotvåårige Sven Yrvind (tidigare Lundin) korsat Atlanten med var 4,8 meter. Det var ifjol. Han byggde en på 4,1, men den visade sig vara aningen för kort för Amerikafärd. Till skillnad från Beneteau-båten på bilden saknar Svens båtar all elektronisk kommunikationsutrustning.

Så sa gamle Pompejus. Jag  kan inte segla, har bara provat lite, lite när jag var barn. Men jag känner mig aningen befryndad med den gamle ändå. Att se vatten och båtar, det är i alla fall nästan nödvändigt. 

...

Efter midsommarlägret i Byske stannade jag i norra Västerbotten för att göra en arbetsdag på Björkskolan i Skellefteå idag.

Gårdagskvällen blev skön.

Först kvällsmat i Stackgrönnan vid Skellefteälvens yttre delar. Soligt, ljumt och skönt mellan 8 och 9 på kvällen. På land båtmuseet och i vattnet båtar av olika slag.

På Café Kajutan äter man mestadels räkmackor. Igår serverades kring 600 stycken. I fjol sommar gick det åt mellan 6 och 7 ton räkor.

Skrattmåsens falkögon har örnkoll på varje räka man slukar eller tappar.

Plötsligt....

Fortsättning följer kanske, men nu måste jag tänka på morgondagen i Bjurholm. Den börjar klockan 7.

Det blev en stund vid vattnet även den här sommarsöndagen. Medan vi satt på gästbryggan och vilade sinnena kom en aluminiumbåt och la till. Buster är finsktillverkad, men jag förstod att den ganska stora finska flaggan i aktern inte direkt satt där för att hylla tillverkningslandet.

Adam och Sattu hade lämnat hemstaden Vasa vid lunchtid och la till inne i Umeå vid halv fyra. Båten är en Buster L på fem meter och gör säkert en bra bit över 30 knop med motorn som satt på. Dyningen var grov och de kunde kanske hålla kring 15 knop. Adam räknade med att det gått 30-40 liter bensin för överfarten. "-Billigare än RG-line", sa Sattu, "-Och så kommer man till centrum!"

Fem meter, ja. Man får inte ha "vattuskräck" och man måste tåla lite dunsar och att det blir både upp- och nedförsbackar ute på havet.

Efter att ha övernattat i Umeå blir det Holmön och sen hemfärd någon gång till veckan. 3,5 timmar, 250 kronor per person per överfart, dessutom äventyret. Jag hade också valt Bustern framför RG, en fin dag.

...

För några av oss är detta väldigt vackert. Jag tror det var en Johanssonbåt från Holmsund som guppade i den för sensommaren ovanligt strida Umeälven. Det var det varvet som byggde upp Kreugers 20-talsbåt Svalan efter originalritningar för tiotalet år sedan.

Glänsande klinkbordläggning, tydligen sammanfogad med båtens revben utan spik, slipade och lackade i många lager. Det lyser skicklighet även för mina halvblinda hantverksögon.

...

Det här var en cooling. Seglade in med sin lilla snabbing i alla små vikar för att se var han kunde lägga till. Det säger inte så mycket för en landkrabba, men seglarna slutade prata och tittade på honom. Väntade på ljudet av bottenkänning eller på att han skulle få problem att vända och ta sig ut. När han hittat rätt ställe paddlade han in de sista tio metrarna. Han hade ingen motor alls.

"Respekt", hade de lite yngre sagt. Alternativt att han "ägde".

...

...

Skärgårdens motsvarighet till husbil?

Här lägger småföretagaren till vid sitt hus. Blommor, torkställning, grill, trädgårdsmöbler, parasoll, parabol och timrad stuga. Allt guppandes vid en ö i ytterskärgården. Jag anar ett original och en fixare.

Det är roligt med lösningar som är lite eljest.

...

...

Så här kan det se ut när Barracuda Svets och smide är ute och jobbar. Eller ägaren är väl på väg hem styrandes gräv- och smidesplattformen framför och med lillbåten bredvid.

Det är lite annorlunde jämfört med Nygrens mekaniska eller andra glesbygdsbaserade  tekniska genier jag känner. Samtidigt finns det säkert många likheter också.

...

...

I den yttre skärgårdens glesbygd finns det en sorts lokalbussar som tjänar både fastboende och turister. Här korsar vi en av "bussarnas" färdväg.

Det är bra att man inte alls behöver ha båt för att njuta av "Stockholms" skärgård. Man kan t.ex. ta sig runt med olika sorters färjor, cykel och tält.

...

...

Alla kajakpaddlare jag såg på nära och bedömningsbart håll var äldre. Tillfälligheter, eller...?

Det såg väldigt lockande ut.

...

...

Vi såg sammanlagt dussintals sådana här. Massor med kajaker smög längs klipporna eller rundade de yttersta kobbarna i skärgården.

...

...

Den här macken ligger på Gräddö. Det blir kanske fler kuriosabilder därifrån, men tänkte peta in den här ikväll. 14:49 per liter blyfritt. Hade vi accepterat det i våra glesbygder?

...

Det blev sent innan vi lämnade Fejan och puttrade hemåt i segelbåtsfart, till skillnad från vid resan ut. En del använder inte lanternor och skeppar´n vågar inte ta några risker i nattmörkret.

Notera damerna i lågstadieåldern som skådade stjärnor med huvudena vilandes mot bordsskivan.

...

...

Vi råkade vara på rätt plats vid rätt tidpunkt en kväll och fick följa med ut på lite kvällsmat på ön Fejan. För en landkrabba som alltid varit intresserad av båtar var förstås resan ut i en modern 32-fotare en upplevelse, men det gällde även mat och miljö i sena sommarkvällen.

...

Har vistats i glesbygden i Stockholms ytterskärgård några dagar. Det är rätt intressant att vara i ett landskap som i "landsdelarna" påminner om väldigt många andra landskap. Där det mesta är smått och där man kan ha några mil till affären.

Bitvis påminner det även om Västerbottens inland. I Sörmland och Uppland är t.ex. bondgårdarna i regel rätt stora. Här är de gamla gårdarna vanligtvis små.

Härom dagen mötte jag en lite äldre kvinna som bor i sommarstugeland året runt. När stockholmare och andra åkt hem, då har hon det ganska lugnt och skönt. Hon behöver inte se några mänskliga livstecken en vanlig vecka, om hon inte vill.

För ett antal år sedan flyttade hon in från en ö där hon och den framlidne maken levde. Där hindrade vädret ofta resandet och de fick använda hydrokopter vår och höst. Nu tycker hon att hon bor rätt centralt.

På bilden syns en gammal fin segelbåt, gissningsvis från 30-talet. Det är rätt intressant med båtars ålder jämfört med många andra kommuniktionsmedel. I en liten hamn här ute kan flytetygen härstamma från 7-8 decennier utan att det anses märkvärdigt. Så är det inte på en bilparkering. Kommunikationsmedlet mobiltelefonen ska vi inte tala om. De blir gamla på ett kvartal.

...

...

På vägen hem med mc och fru blev det ett litet stopp vid gästbryggan inne i Umeå. Jag tror några båtar hade kommit över från Vasa, minst en i alla fall. Med hyfsad marschfart behöver det inte ta mer än ett par timmar. Bilden tagen 23:15.

Visst är det roligt med lite olikheter och kontraster? Den gamla flottningsbåten Eulalia i snabbsjunket stål utstrålar onekligen charm och personlighet. Det hade varit roligt att höra tuffandet. (Ser du att det står "Bolinder-Munktell" på kylaren, Ulrik?)

Båten bredvid har säkerligen sina stora fördelar. T.ex. tror jag att den flyter en längre stund än Eulalia om det händer något och båtarna blir vattenfyllda. Snabbare och skönare är den också. Ändock är det Eulalia som får mycket av blickarna.