...
Konstigt hur dagarna flyger iväg. Förmiddagen gick snabbt som en grisblink och inte hann jag skriva det brev till föräldrarna i en klass som skulle ha haft det för minst en vecka sedan. Nu blir kanske någon lokal läsare lite orolig, men det ska de inte vara. Det är inget otrevligt.

Eftermiddagen gick åt till förenkling. Eller rättare sagt till efterarbetet med "Förenkla helt enkelt", SKL:s utbildning i bemötande och människohantering för kommunala tjänstemän. Det blev en bra eftermiddag med ganska öppenhjärtliga och konstruktiva samtal om interna och externa relationer. Vi var kanske lite få, men vi kom fram till en del matnyttigt. Saker som förhoppningsvis blir positiva för förvaltningens olika delar och hela kommunen vad det lider.

I morgon blir det halvdag och sen resa till Örebro. Där tänker jag också hinna jobba för mina två hemkommuner och min region, men inte på betald arbetstid. Misstänker att jag kommer att höra av mig därifrån.

...

Jag såg en minnesruna idag. En av de bästa företrädarna för SJ som  jag någonsin mött har gått ur tiden. Då har jag ändå nästan alltid "haft tur" med SJ och fått riktigt bra service.

Kvinnan jag tänker på utstrålade lugn, var stilig och trevlig och gladde oss som rätt ofta åkte tåg från Vännäs för ett par årtionden sedan.

Hennes absoluta toppnummer vad mig anbelangar var när hon åstadkom en riktig höjdare som jag ibland återger vid lägereldar och andra berättartillfällen. Jag vet inte om alla tror mig, man förknippar inte SJ med sånt, men det är alldeles sant. Jag har ett vederhäftigt vittne.

Det är bra med fungerande rutiner och policys, men  det är människor som ger personlig service. Ulla gav det och gjorde ofta det lilla extra för att det skulle bli riktigt bra.

Det behövs nya sådana som hon.

En hårdare atmosfär?

Det är frågan hur sånt mäts, men många tycks anse att vi har ett hårdnande samhällsklimat. Några försöker förenkla maximalt och vill påstå att den utvecklingen startade 2006. Det är inte många som hävdar något så dumt, men de som gör det är hyfsat ihärdiga just i år.

Idag hade jag ett långfika med en socialdemokrat som är väldigt mycket klokare och ärligare än så. Det kändes uppfriskande att han villigt och utan omsvep höll med om att utvecklingen vi båda anade definitivt inte är ny. Att det tycks bli allt mer vanligt att bara göra andra det man absolut måste, även när man mer specifikt har med människor att göra i sitt yrke. Att det verkar bli alltmer sällsynt att ta initiativ till att underlätta för andra där man kan. Supersubjektivt och flummigt kanske, men vi delade bilden.

En vän som fått pröva mycket svårt har nyligen stött på det motsatta. Det var direkt rörande att höra honom tala om"änglarna". De som gjorde mer än vad de måste och tog extraordinära initiativ för att underlätta och lindra. Kanske inte extraordinära i storlek, men i betydelse för mottagaren. De finns, det ska vi inte glömma. Jag är inte främmande för tacksamhet och jag känner definitivt det mot de anonyma sjuksköterskor vars bemötande han beskriver.

Ibland glimmar det till. Också idag.

...

Har nyligen fått en förfrågan om att tillsammans med Agneta berätta om våra erfarenheter av att vara med och starta och sedan driva Mariaskolan.

Jag har börjat fundera på vad man ska lyfta fram från de här 15 åren. Det tål att det blir en balanserad bild. Att driva en friskola är ingen promenad i parken och det kan vara väldigt stimulerande och ge väldigt mycket tillbaka.

"Friskola" är bara en organisationsform och en sådan kan inom lagars och förordningars ram fyllas av väldigt olikartat innehåll av undervisning och bemötande.

...

Känner mig rätt mosig och håller kanske på att bli förkyld, det gillar jag inte. Fortsätter softandet.