Det är olika hur man ser på det här med bilder och bloggar. Ibland får jag någon kommentar om att jag kan sluta att sätta in dem, andra gånger om att det är bilderna som är intressantast. Några sa när jag började att texterna är på tok för långa. Det kan jag väl hålla med om, men det verkar inte hindra alla från att läsa. Det blir nog lite av varje framöver också, om man får leva och ha hälsan.

Bilder ja. De säger inte alltid så mycket och representerar sällan en tanke. Bilden ovanför kom tex till i ett ögonblick igår när jag kom cyklande från Vännäs och såg den markant blå 50-60-åriga bilen vara på väg från parkeringen vid Vännäs kyrka i Vännäsby och strax skulle passera de kraftigt lysande blommorna i form av ett rött kors i det gula. Jag svängde snabbt in på parkeringen, fick upp mobilen och hann ta ett enda kort. Vitsen kanske inte ses av många, men jag gillar både blommorna, bilen och färgkontrasterna.

Det blommar på den gamla Husqvarnan.

...

Det finns så oerhört mycket vackert i naturen i Kenya och Afrika. Ibland nästan "onödigt" vackert.

Blommorna i träden utanför våra dörrar.

En av de giftigare ormarna, grön mamba. Men visst är den vacker?

Var förbi mamsen i går afton när jag piggnat till. Hon är 80+ och ständigt verksam, vakande över tiden, blommorna och bären.

Man känner sig alltid lat när man har med henne att göra.

...

Ikväll kommer hon hem; Agneta. Nu river vinden kraftigt i pionernas kronblad. Risken är att hon tror att det är min "maskinella" vattning som är orsaken om det ligger sådana på marken när hon kommer hem. Därför tog jag kameran och gick ut och dokumenterade.

Uppdraget är fullfört, utan skador på blommorna.

Ta en titt på nedersta bilden. Se humlan som är i lilla blomman och pollensäckarna hon har på bakbenen. Det sägs att humlan kan flyga med lika mycket pollen som sin egen kroppsvikt. Slumpen är fantastisk!

...

Jag har sagt ja till ett förtroendeuppdrag. Frun är borta och jag har lovat vattna den långa rabatten mot gatan och sådant som växer i krukor.

Det är svårt med lagom i krukorna. Den långa rabatten hade hon nog tänkt att jag skulle vattna med kanna, men man är ju lite rationellt lagd. Eller i vissa fall lite lat. Det blev vattenspridaren med tempererat älvsvatten, inställd så att den tar gräsmatta och rabatt. Hoppas att det som redan blommar tål det hela. Om inte annat för min skull.

Hon ringde för en tag sedan och undrade hur vissa växter såg ut. Det blev lite svårt men jag drog till med något som nästan lät förtroendeingivande. Hoppas hon också tyckte det.

Då känner jag mig mer hemma med förtroendeuppdragen av andra slag. Jag som bara skulle "göra lumpen" lokalt i partiet för att underlätta för de engagerade och dra ett strå till samhällsstacken. Jag fann att det fanns viktiga saker att göra tillsammans med andra. Sådant som berörde många människor nu och sedan och upplevdes mycket meningsfullare och intressantare än jag anat.

Jag har de senaste veckorna fått en del oväntad uppmuntran från olika håll vad gäller satsningen på Riksdagen, det förtroendeuppdrag som jag nu ställt mig till förfogande för. Det kommer rätt ofta löften om kryss. När man nu sagt upp sig borde man annars ligga på i jobbsökandet, men det blir inte så än på ett tag. Dels är man inte så intressant som arbetssökande mitt i en personkampanj, dels blir man inte fokuserad och seriös i sökandet. Särskilt inte när man börjar förstå att initierade menar att man har möjlighet att faktiskt lyckas i höst. Jag satsar på det, samtidigt som jag gläder mig och vilar i tre speciella ord som finns i bönen Fader vår. Titta efter vilka.

De tips, förslag och erbjudanden som ändå kommer är förstås roliga att få. Rektorstjänsterna jag tipsats om känns inte överdrivet aktuella. Det har varit roligt och kännts mycket meningsfullt att vara rektor där jag varit det och på det sätt jag fått vara det. För dem som står ut med rektorstjänsterna som de vanligtvis ser ut hyser jag mycket stor beundran. Med en ständig svällande kontroll- och administrationsflod och med oändliga krav på diverse redovisningar och ständigt plan- och policyvärpande som allt färre orkar och hinner ta riktigt på allvar tror jag snart inte att man kan vara rektor. Utvecklingen drabbar även lärarna mycket hårt. Får inte skolan som helhet ett minskat tryck från alla pålagda sekundäruppgifter tror jag den kan bli ett riktigt krisområde.

I USA delar flera människor på de många komplexa uppgifter som den svenske rektorn vanligtvis sköter själv. Jag förstår fuller väl när man säger att snittrektorn stannar två år på sin post. Många slutar kanske i frustration över att inte hinna med det jag ser som rektors egentliga huvuduppgifter. Att kommunicera uppdraget, inspirera och leda en skola.

Hmm, det här blev yvigt, tre bloggar i en. Blommor, förtroendeuppdrag och rektorskap.

Får avsluta med att påminna om en viktig sak: "Ingen sedel utan kryss!"

...

Vackert i Umeå.  Det är fint med blommorna i centrum som fått en kalasstart i värmen. Mindre vackert är det med klottret som förfular och gör den soligaste dag molnig. Gamla fina trähus som förstörs i upprörande hänsynslöshet gör att man tycker att det knappt finns böter som räcker.

...

Kunde också ha skrivit "Nu blommar löken".

Pingstliljorna brukar ganska ofta komma upp efter pingst hos oss, men inte i år. De här stod och lyste mot oss vid stenmuren när vi vid 23-tiden kom hem efter firandet i Umeå.

Skönt med fotoljus vid den tiden, om än det var knappt. Med den här kameran. Nu finns det ju muskedunder som tar bilder i skenet från ett värmeljus.

...

Hade med den riktiga kameran ikväll, men det är klart att iPhonen är aningen snabbare när det gäller publicering.

Här kommer några av blommorna i Umeå. Visst är det fint, särskilt för att vara i Umeå 18:e maj.

Jag tog en bild på skräpet ip apberget också, men den var så deprimerande att jag inte publicerar. Vid en punkt kunde jag se 16 eller 17 soptunnor från apberget på Umeås rådhustorg. Den miljöförstörare som säger att man släpper allt rakt ner och låter andra städa för att det fattas sådana är ute i ett väldigt ogjort väder.

Nu görs väl den där nedskräpningen just för att reta sådana som mig, men det kan inte hjälpas att jag blir lite bekymrad om framtiden när jag ser hur det ser ut. Hur ska man göra vid 40 om man gör så här när man är 14 eller 17? Jag vet faktiskt inte att jag har sett någon skitigare stadskärna än Umeås på väldigt länge.

Amsterdam var iofs värre för tre år sedan när Mariaskolans högstadium besökte staden. men då hade man haft en hejdundrande stadsfest som slutat på morgonen.

...

Ikväll, strax innan vi skulle ut på dörrknackning, kom det ett blomsterbud från Brandts blommor i Vännäs.

Blommor med bud, det får man inte ofta. Jag får överhuvud taget väldigt sällan blommor. När jag tänker efter ger jag mycket sällan bort blommor till någon också. Det är kanske inte alla äktenskap som klarat att frun fått blommor så sällan som Agneta.

Nu när jag vet hur glad man blir av det får jag kanske bättra mig på den här punkten.

Väldigt mycket tack!

...

...

Vi har varit på en flickas 50-årskalas idag. Hon fick många fina blommor. Framför alla andra fick hon ett arrangemang av ett syskonbarnbarn på fem år. Han hade bl.a. använt en körsbärstomat som bara skymtar lite över bladet längst ner till vänster. Dessutom en lök som ni ser till höger - och en tistel. Han älskar att arbeta med blommor. Vad månde bliva?

Att jag sen inte lyckades få en skarp bild, fast jag tog flera, det var rent eländigt. Det kanske är åldern. Eller också skulle jag ha tagit ut kreationen i ljuset på balkongen.