...
På den tiden när jag som predikant ofta besökte äldreboenden sa jag ofta att jag hellre ville bli gammal i Bjurholm än i Stockholm. På den lilla orten är det alltid någon som vet vem man är, alltid någon som känner ens anhöriga. Jag tänkte att risken för vanvård var större i anonymitetens land.
På den tiden var det ändå allmänt fler vårdande händer på äldreboendena jämfört med idag, det märks tydligt.

I senaste numret av Dagens Samhälle står det på sidan tre att Bjurholm har den åttonde högsta bemanningen bland Sveriges 290 kommuner. Även om antalet omsorgspersonal per brukare inte säger allt så kan det säga något. Även om personalen säkert har det tufft ibland tycker jag det låter bra att kommunen ligger så pass bra till vad gäller bemanningen. Bara sju kommuner har enligt DS fler vårdande händer per åldring.

 

...

Det är mycket tråkigt och överraskande att S-majoriteten i Vård- och omsorgsnämndens au föreslagit att intraprenaden Orion ska stängas. Jag har inte hunnit läsa tidningsuppgifterna förrän sent ikväll och får återkomma med fler reaktioner framöver.

Vi är i alla fall många som besökt Orion och slagits av delaktigheten och den smittsamma arbetsglädjen bland dem som arbetar med att göra de dementas tillvaro så bra som möjligt. Med detta inte sagt att detta saknas där man inte är intraprenad.

När Vännäs måldokument dessutom slår fast att det ska startas fler intraprenader är det riktigt illa att företrädare för majoriteten vill stänga den enda man har.                                                                                         

 

...

Så löd överskriften till en insändare i dagens DN som pekade på underbemanningen på äldreboendena i Sverige.

När jag ikväll skulle riva en bedagad DN från 19/11 till tändpapper såg jag att det stod om demensboenden och den ofta hårt drivna personalen på framsidan. Minst 4 miljarder fattas till personal för de äldre i kommunernas budgetar, enligt artikeln. Kanske 8.

Det är inte lätt att prioritera, särskilt inte i flertalet mindre kommunerna som ligger på marginalen i det mesta. Tillgången på resurser handlar inte heller bara om ekonomi. Det kommer inte att bli lätt att få fram ersättarna till alla 55+ inom dagens äldreomsorg. Jobbet är inte alla stunder så jättecoolt och ganska måttligt lockande för dagens unga. Gissningsvis blir det många nysvenskar i leden.

Alla kommuner, men särskilt de som går väldigt bra och har råd att investera i det  lilla extra har all anledning att fundera en gång till över var skärningspunkten mellan kärnan och det andra egentligen går.

Det finns de som säger att i stort sett allt är kärnverksamhet, men det håller inte "i min värld".

Vi vet heller aldrig riktigt när vi kommer att behöva demensvårdens tjänster själva. Den är inte bara en fråga för "de andra".