Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Visar inlägg med etikett fastighetsunderhåll
Visa träffar från alla bloggar

Rost och röta

...
Problemet med eftersatt fastighetsunderhåll tycks finnas i kommuner av alla storlekar, för att inte tala om landstingen. På många håll har det gått så långt att det blivit ren kapitalförstöring. Saker måste bytas ut och hela byggnader måste ersättas för att underhållet inte blivit skött.

Vad beror det på att det blivit ett så stort problem närmast överallt?
Ofta har det handlat om resursbrist som gjort att man tagit pengarna där det inte märkts för stunden. En god vän använder ofta uttrycket "att leva på rost och röta" om den sortens hushållning.

Vi har många hus och fastigheter i kommunerna. I lilla Vännäs har kommunen ett fastighetsbestånd på ca 80 000 kvadratmeter, Vännäsbostäder förutan. Om man sparar in nästan hela underhållet varje år så "får" man några miljoner att göra annat för. Eller man får låna dem några år, innan det blir pay-back-time. Till slut kan det bli riktigt dyrt.

Förhållandena är så olika, men jag undrar om vi, allmänhet och politiker, inte måste tänka om i grunden. Om inte för annat så av medkänsla med de efterkommande.

Ska morgondagens generation ha någon ekonomisk möjlighet och frihet måste vi börja ta hand om investeringarna som gårdagens generation gjorde. Och kanske tänka igenom konsekvenserna av investeringar vi själva har lust att göra en extra gång. Från stora statens sida måste man kanske fundera på omfattningen av tvingande lagkrav på kommunerna. Det ekonomiska friutrymmet är begränsat för de mindre.

Mer pengar

...
Prognosen för de kommunala intäkterna från skatter och utjämningssystem kom förra veckan. För de flesta såg det ganska bra ut för kommande år, för några ännu bättre. Kommuner och landsting har aldrig fått mer pengar, i inflationsrensade tal, än under de senaste åren.

Vännäs beräknas få ca 2,5 miljoner mer än tidigare förväntat, Bjurholm drygt 3 miljoner. Det är som sagt en prognos och ingen garanti.

Hål fattas inte att stoppa pengarna i där jag bor och verkar politiskt. Hål börjar det bli både här och där i det kommunala fastighetsbeståndet som inte alls får det underhåll det behöver. Det lämnar vi åt våra efterkommande. Under budgetarbetet i Vännäs, som jag inte deltar aktivt i detta år, vill det till att partierna tänker långsiktigt och inte blir populistiskt skelögda. Vad hjälper det vår sköra ekonomi om det kommer in lite mer pengar om det går ut lika mycket eller mer?

Sen bör vi som i större eller mindre grad hör till oppositionen kanske inte tala med så stora ord om det ekonomiska ansvaret om man velat satsa ungefär lika mycket som majoriteten, eller mer.

Om Bjurholm ska jag inte uttala mig, där är jag inte politiker. Men tre miljoner där motsvarar på ett sätt sett omkring 140 miljoner för Umeå. Inte oväsentliga summor.