...

Det skrivs om skolan mest överallt nu. Även i DN.

Artikeln om "En skolas kamp mot överheten" handlar om Minervaskolan i Umeå och har onekligen sitt intresse och sina poänger.

Andra intressanta artiklar i DN:s serie "Hem till skolan" är:

Den glömda läraren

En förolämpning mor barnen

Så vandaliserade kommunen en skola

Man får tycka vad man vill om innehållet i de här artiklarna, liksom om skolartiklarna i andra tidningar. Jag köper inte allt överallt, men menar att Maciej Zaremba pekar på mycket som ingen lärare, rektor, skolpolitikr, lärarutbildare, förälder eller skolutvecklare har råd att bara skaka av sig.

De som förklarar Sveriges sjunkande skolresultat med att man plötsligt fick möjlighet att välja skola, de gör det mer än lovligt enkelt för sig. Ibland pekar man på vissa framgångsrika skolländer och menar att skillnaden består i att man där inte har något fritt skolval. Det finns ofta andra, påtagliga, skillnader än det fria skolvalet mellan toppländerna och Sverige. 

Skolans organisationsform är egentligen inte så väldigt intressant. Den riktigt bra skolan borde lika gärna kunna vara kommunal som fristående. Vi som är skolpolitiker har nu att hjälpa våra egna verksamheter att ta upp konkurrensen och bli riktigt bra. Där det fortfarande pågår ställningskrig mellan kommunalt och fristående hoppas man på ögonblicklig vapenvila. Kraften och kreativiteten bör läggas på reformering och utveckling istället.

...

...
Lät nästan som vårt stabila tak tänkte ge sig iväg i natt. Skidorna som stod uppställda vid dörren har varit ute på egna små turer. Sömnen kom och gick också i blåsvädret.

Har annars en lugn start på dagen som började med sovmorgon. Det måste finnas improduktiva och lata stunder då och då. I eftermiddag och i kväll blir det träff med Kristna friskolerådet i Övik. Hade kunnat vara ett tillfälle att prova tåget, men logistiken fungerar inte hela vägen. Blir samåkning och lillkonferens i minibuss istället.

Skeppet far.

...

Tänkte citera några ganska kloka ord en socialdemokrat sagt i Dagens Samhälle om skolan. Ville också länka till artikeln i Dagen Samhälle.

Nu gör man även om hemsidan på www.dagenssamhalle.se och under tiden finns nästan inget där. Man kan däremot passa på att få fem nummer av Dagens Samhälle gratis. Passa på.

Vad det socialdemokratiska oppositionsrådet sa? Att skolans kvalitet hänger på lärarna och att man inte ska hänga upp sig på organisationsformen.

Tofflorna är uttagna och ligger bak i bilen. Kontotet är i stort sett tömt.

Stämningen är bra och förväntansfull. Det utvärderas, repareras, flyttas, möbleras och planeras för fullt. Alla har uppkavlade ärmar. Åtminstone bildligt och det är ju viktigast. De sista dagarna har det beslutats att Mariaskolans reseprofil inte ska rubbas. Tanken är att det ska bli resa även nästa år, men då inom Sverige.

Det känns riktigt bra.

...

Efter den här terminen slutar jag som rektor på Mariaskolan på egen begäran.

Efter att ha varit ansvarig för Mariaskolan i 16 år, 17 med förberedelseåret, så har den här tiden i livet nått sitt slut. Det har varit roliga och lärorika år och jag ångrar inte att jag sa ja till uppgiften. Det har varit krävande också, även om skolan är liten. Ibland just därför.

Att driva en liten friskola innebär inte att "segla omkring på en räkmacka". Vi har många gånger i vardagen fått skratta år diverse fördomar som är ute och går i media. Både om friskolor i allmänhet och om skolor på kristen grund, skolor där det är "tillåtet" att vara kristen. Ibland har det inte gått att skratta åt kapitala felaktigheter heller. Att få ihop organisation och ekonomi har krävt uppfinningsrikedom av hela personalen och mycket välsignelse.

Det har underlättat mycket att vi har fått ha en så bra relation till skolkontoret i Umeå och att de ofta vetat så mycket bättre än andra hur saker förhåller sig på friskolor och vilket arbete vi utfört. Vi har inte alltid varit överens, men oftast blivit det.

Verksamheten på Mariaskolan och förskolan Klippan fortsätter, med barn och elever från förskolan och förskoleklassen till år nio. Ny rektor tillträder i slutet på juni och kommer att ha en ledningsgrupp till sitt förfogande.

Efter några års "karens" från skola och styrelse (för att ge nya ledningen en bra start) kan jag tänka mig att hjälpa till på ett eller annat sätt, beroende på omständigheter och eventuella önskemål. När man blivit så pass "avhängd" att man själv och alla andra förstår att man inte bestämmer.

Min fru Agneta som började som Mariaskolans första lärare och byggmästare slutar också. Vi har arbetat i ett team där vi kompletterat varandra och där hon varit minst lika mycket rektor som jag. Ingen av oss vill fortsätta på skolan utan den andre. Nu är vi övertygade om att det är meningen att lämna över och gå till andra uppgifter. Vilka vet vi faktiskt inte.

Några har frågat om det är "för att jag ska bli riksdagsman". Det är inget jobb, utan liksom kommunala uppgifter ett tidsbegränsat förtroendeuppdrag. Det skulle också krävas mycket för att kryssas in från 5:e plats på listan, även om mitt parti får två mandat. Att vi slutar på skolan har inget direkt samband med politiken. Jag kan känna lockelsen i att en period ha ett arbete som är "färdigt" när man går hem, men är också öppen för ett vidare engagemang för människor och samhälle.

Agneta och jag är som sagt glada för alla åren och för de relationer vi fått ha med elever, föräldrar, medarbetare, friskolekollegor och kommunala företrädare. Det är många elevers ansikten och röster man kommer att ha med sig. Inte bara deras som hör av sig eller dyker upp, ibland långt efter att de slutat.

Tack alla vi fått arbeta för och med!

...

Har just haft ett sent sms-utbyte med en elev som slutade för flera år sedan.

Jag tror de här "frivilliga" elevkontakterna är något av det jag kommer att sakna mest när dagarna som rektor på Mariaskolan är slut. På en liten skola, en byskola i stan, får man ofta en annan sorts kontakt.

Det är väl olika anledningar till att man hör av sig, när det sker. Men det handlar ofta om något som inte är så lätt. Det vore väl fel att kalla de kontakterna "roliga". Men jag kommer att sakna dem.

Nu är det väl inte säkert att de kontakterna upphör bara för att man gör något annat. Jag hoppas inte det, utan att de i så fall avklingar lite långsamt.

...

Det var ett roligt skolsammanträde ikväll, det är kanske inte alltid det känns så. Hade jag inte använt ordet "konstruktivt" så mycket på sistone hade jag använt det igen.

Det blir en del förändringar för vår verksamhet det kommande läsåret, men det känns ikväll mest som positiva och spännande utmaningar.

 

...

Det blev även en lördag i länshuvudstaden.

På Affärshuset på Mariedeal, där Barnens Hus ligger, berättade en del av Mariaskolans personal om verksamheten i förskolan Klippan och skolans låg-, mellan och högstadium. (Ja, jag använder de beteckningarna, då vet alla vad jag pratar om)

Man turades om att stå utanför Café Victoria och verkar absolut ha haft vad man gjorde. Mycket folk var ute på löningslörda´n och en del ville veta mer om alternativet Mariaskolan.

...

...

Vi har just avslutat ett styrelsesammanträde på Mariaskolan. Fler informations- och diskussionspunkter än beslut.

Förutom mig och några ur personalen som har lön har ett gäng icke arvoderade styrelseledamöter lagt 3-4 timmar på en uppgift de tagit på sig. En hel del möda och mycket mening.

Ibland måste man småle när man ser vissa personers stereotypa bild av "friskolor". Andra gånger blir man mest trött. Många ser friskolor från långt håll och rakt av som en verksamhet som bara bedrivs av ren girighet. Eller andra, djupt skumma bevekelsegrunder. Utan tvekan är det för övrigt större skillnad friskolor emellan än kommunala skolor emellan.

Sammantaget är det ingen tvekan om att alternativen berikat och utvecklat skolväsendet. Det är min bestämda uppfattning. Även om det finns mindre bra exempel på både "fria" och kommunala skolor.

...

Sitter på Arlanda efter en intensiv dag med många funderingar och mycket samtal kring skollagen. Mycket med förslaget är bra, men det finns också oroande inslag.

Jag har fått ett par tunga besked idag, utanför skolans ramar, som gjort mig nedstämd och aningen splittrad. Samtidigt har jag känt en lust att få påverka när det gäller skolan på det nationella planet. Jag har en del synpunkter på både det som lett till vår svenska skolas utveckling och svagaste sidor, men även på en del av det som ska vara medicinen mot det sjuka.

Fler människor med egen erfarenhet av skola och det vida elevspektret måste engagera sig i arbetet med morgondagens skola. Det har aldrig gått att göra en sorts produkter av alla elever. Man försökte förr och det gick inte som man tänkt. Nu tycks man frestas att försöka igen, fast på ett annat sätt, och jag tvivlar på att det kommer att fungera bättre nu.

Det känns också som om vi i Sverige håller på att överge målstyrningen och masa oss tillbaka till detaljstyrning av det som ska ske inom skolan. Jag tror inte att det blir bra.

På vissa områden känns det också som om man vill likrikta friskolorna så till den grad att deras namn blir helt missvisande.

 

...

Fått både kepa och tröja med "Tvärålund" på och dessutom ett par fina lokala hantverk.

Sakerna var ett tack för att jag skrämde dem riktigt ordentligt. Framtiden för skolan i Tvärålund är inte helt given. En sak byaföreningen värderar är alternativet med en friskola på orten.

Som friskolerektor som varit med och startat en sådan verksamhet blev jag ombedd att berätta lite om saken. Det finns enklare sysselsättningar än att starta och driva en friskola. Det tror jag framgick av vad jag sa. En skolas driftsform är inte så intressant, det är det innehållet som är. En liten skola som finns och fungerar kan vara till stor nytta för en bygd. Man måste dock ha tänkt över varför man startar och vad visionen är, både en och tvåhundratvå gånger.

Lite speciellt är det förstås att som kommunpolitiker komma till en annan kommun och berätta om friskoledrift. Det är rätt upplagt för irritation. Men nu var det inte som kommunpolitiker jag kom, utan som friskolerektor.

Hoppas att både kommunen och Tvärålunds byaförening under de rådande omständigheterna ska komma till kloka och rätta slutsatser. För barnens och bygdens skull.

...

Har nyligen fått en förfrågan om att tillsammans med Agneta berätta om våra erfarenheter av att vara med och starta och sedan driva Mariaskolan.

Jag har börjat fundera på vad man ska lyfta fram från de här 15 åren. Det tål att det blir en balanserad bild. Att driva en friskola är ingen promenad i parken och det kan vara väldigt stimulerande och ge väldigt mycket tillbaka.

"Friskola" är bara en organisationsform och en sådan kan inom lagars och förordningars ram fyllas av väldigt olikartat innehåll av undervisning och bemötande.

...

Känner mig rätt mosig och håller kanske på att bli förkyld, det gillar jag inte. Fortsätter softandet.

...

Har just kommit in från en "ekonomirunda" med kassören på Mariaskolan. Det finns alltid saker att roa och oroa sig med på en mindre friskola. Särskilt så här i skolstartstider. Vid höstterminens början och vårterminens slut är det förstås allra mest.

Idag har antalet öppningar på bloggen krupit över 100 000. Det har tagit mer tid för mig än för en del andra, men det är inte så konstigt.

En av mina läsare i en grannkommun suckade härom veckan högt över mina politiska inlägg som hon tyckte var rätt onödiga. Någon har önskat mer bilder och andra har undrat varför jag alls sätter in sådana. Några har önskat att jag ska blogga mindre och andra att jag borde använda bloggen på ett annat sätt. Några har skriftligt meddelat att de får kalla kårar av att jag är kristen och andra tycker det borde få mer plats.

Det är inte lätt det här, kära läsare. Det kanske blir lite mindre bloggande framöver, men jag tror inte att det kommer att bli några större förändringar på min "samhällsblogg". Några reparerar gamla bilar, andra samlar frimärken, några snickrar och sen finns det en del som gillar att skriva.