...
Jag trodde jag skulle klara mig från Förkylningen. Men det gjorde jag inte.

Frun som är ännu krassligare påminde nyss om när vi var ganska nygifta och hade en 14-dagars förkylning av rekorderligare slag. Lyckligtvis hade vi passerat nitticentimetersstadiet, men det var lite tungsamt med två veckor i 120 cm också.

Pratade just med en ung vän som med flera år kvar till 30 fått en tyngande sjukdom som påverkar hela tillvaron och som man får ha hela livet, om det inte sker ett under. Då ska man inte klaga över Förkylningen, även om man är man.

Man vet inte vad som händer och man väljer inte. Som en lite äldre vän brukar säga.

Nog känns det lyxigt att kunna simma 50 meter ifrån kontoret, på arbetstid!

Det känns väldigt positivt med Bjurholms friskvårdstimme och den hjälper tveklöst till att hålla uppe kontinuiteten på fritidsträningen.

Heter man inte Therese Alshammar känns det helt ok med en simbassäng som är knappt 20 meter. Det hade räckt fint också i Vännäs, men som ekonomin och övriga behov ser ut nu vore det tyvärr att luras att säga att det vore möjligt inom den tid vi kan planera för. När det bara är möjligt skulle även Vännäs behöva få tillgång till den här friskvårdsmöjligheten. Vi är den enda kommunen i Västerbotten som saknar simhall.

...
Har knogat ett pass med snön här hemma. Det yr på riktigt bra. Har snöat betydligt mer än motsvarande de 1,2 mm vatten som SMHI ansåg vi skulle få idag.

När det virvlade på som tätast hörde jag ett flygplan uppe i tjockan och kände ett stråk av tacksamhet över att man inte tagit flygcertifikat. En annan liten glädje var barnen som lekte i backen bort mot kyrkogården. Det gick inte att se var de höll till i snön och mörkret, men de hördes tydligt medan de hade roligt och samtidigt gjorde en omedveten insats för sin framtida hälsa.

Det blev också en tanke till min snart 96-åriga moster. Undrar om hon inte lejer bort snöskottningen där hemma efter den här vintern. Men det kan hända att den lilla späda tanten också haft hälsonytta av att använda sin kropp som hon gjort.

...
I mina absoluta hemtrakter möttes jag häromdagen av en trevlig syn.

Det var just innan de här sköna, rätt varma och soliga dagarna och det regnade. Mitt i det blöta kom en liten flicka cyklande. Jag brukar vinka till henne, som jag vinkade till hennes mamma under förra årtusendet, men väntade med att vinka tills hon stod stilla. Hennes energiska och tindrande ögon lyste av stolthet och glädje över att finnas till i största allmänhet, över cykeln och cyklandet och över den nya sadeln som hon visade mig. Mitt i regnet.

Jag är inte precis teknikfientlig, men hoppas att många små flickor och pojkar fortsätter att komma ut, i sol och gråväder. När man hör att varannan treåring är ute på nätet varje vecka hoppas man att den utvecklingen inte ska resultera i tomma gårdar och gator, sparsamt använda och felslitna kroppar.

Skolan blir alltmer datoriserad, den utvecklingen kommer att fortsätta, och det blir på sina håll så lugnt på rasterna för att eleverna är på nätet. Via dator eller sin mobil. När man kommer hem blir det flera krumma timmar med datorn för många, även om många också tränar.

Det vill till att det blir tillräckligt av rörelse och "uteliv". Litegrann kan ordnas på skolan, mest måste det bli på fritiden. Annars är jag rädd att hälsokurvorna framöver inte blir så positiva.

Nu hör jag ljud av barnlek där ute och blir glad.

...
Det var ingen dum idé att åka iväg till Pingstkyrkan där Johan Andreasson talade om beteendemönster och motivation ikväll. Det var en del av Vännäs kommuns "Hälsodagar", en satsning på förebyggande hälsoarbete. (Vännäsbor, ta en titt i KommunINFO som kom idag)

Förutom några personliga mål så vann jag ett presentkort på Cykel- och mopedshopen på kvällens gratislotteri. ICA och Konsum bjöd på frukt och det fanns en hel del hälsosamt att titta på, köpa eller bara ta med sig.

Nu blir det träning. Beslutad innan Johans föreläsning, men ändå.

...
Att en vardag ha hunnit både laga mat och äta den redan vid femsnåret, det hör inte till vanligheterna.

Det beror på att jag idag bytte sida, från tjänsteman till politiker. Det var barn- och utbildningsnämnd i Vännäs och vi nyttjade inte dagen till riktigt sista minuten.

Det fanns flera intressanta ärenden och beslut som innebär förbättringar på flera områden, men få divergerande meningar.

Efter maten såg jag fram emot en lugn kväll med hyfsat tidig träning, men då hade jag inte tagit in min lagvigda i beräkningen. Eftersom jag är herre i mitt eget hus har jag beslutat att göra som hon säger och hänga med på hälsoföreläsning kl 1830. Det hade jag inte hunnit en vanlig dag, inte en matlagardag i alla fall.

...
Öppnade på morgonen ett brev från Indien som kom för några dagar sedan. Ett brev från en pastor som arbetar både evangeliskt och socialt, både för tiden och evigheten.

Förutom ett brev innehöll försändelsen en kalender för 2012. Största delen av A2-bladet var foton på verksamheter som vuxenutbildning för bortstötta kvinnor, brunnsborrning, barngrupper, bibelutdelning, skolverksamhet, sjukvård m.m. Foton från ett samhälle dramatiskt annorlunda än vårt.

Det fanns också en bild från den lepraby det var tänkt att mina två medresenärer och jag skulle få besöka vid resan till Indien för 1,5 år sedan. Tyvärr sprack det ambitiösa schemat man planerat och vi kom aldrig dit.
Bilden visade spetälskesjuka kvinnor med mer, mindre eller inga fingrar kvar. De stod och provade skänkta glasögon. Sakerna var delvis så gamla att de blivit modemässigt helrätta, vilket gjorde bilden än mer "iögonenfallande".

När sjukdom anmäler sig på fullt allvar spelar det till slut inte så stor roll var man bor, vad man heter och har. Allra, allra ytterst är villkoren väldigt lika. När jag ser de här bilderna erfar jag ändå något av hur enormt timligt och kroppsligt gynnad man är som fått bo och leva just nu på den lilla fläck av jorden som heter Sverige. Jag känner en stunds tacksamhet.

Sen kan nöden här hos oss vara stor ändå.

...
Så deppande att se ungdomar börja röka. En miljon, 7 år och så mycket fräschet och friskhet i putten. Plus den dramatiskt ökade risken att testa att röka något annat.

Nu upprepar jag mig, men det här eländet upprepar sig också hela tiden för ens ögon.

...

Man kan inte sätta i sig jätteglassar och åka hem och gå i säng. Vi tog en timmes tur längs Skellefteälven, husvärden och jag.

Den behövdes en vandring på hälsans stig. Efter årets förkylning har det varit lite motion.

På tal om förbränning åkte vi förbi Skellefteås biogasanläggning. Imponerande. Det är det även att se alla bussar och sopbilar som drivs av sopornas gas.

Promenadkamraten fick förresten en fin lax igår, i Åbyälven. Här i Skellefteälven var det också en och annan som prövade lyckan. Några kilometer från staaans centrum.

 

...
Befinner mig på ett ställe där folk tar långpromenader. I det öppna området ser man dem som spridda och strävsamma myror utan barr.

Rätt många passerar nära vårt fönster. De idoga har hittills haft ett gemensamt. Är de inte ålderspensionärer har de inte långt dit.

En förklaring är förstås den tilltagande morgonpigghet som åren brukar ha med sig. Men, undrar om det inte är fler saker som ligger bakom de äldres överrepresentation. ...

...

Många rör sig ganska lite och bekymras över det. Några motionerar lite mer, men kör gärna ett extra varv runt kvarteret för att hitta den allra närmaste parkeringsplatsen. Jag tror att både transportmönster och folkhälsa skulle kunna bli bättre med lite attitydförändring och försöker själv bearbeta mina inkonsekvenser på de här områdena.

I gårdagens samhälle var det mycket mer som krävde rörelse, på gott och ont. För ett par femtioåringar sedan krävdes och gav det ofta något bara att få vatten och värme in i huset. Det mesta av vardagstransporten krävde rörelse och gav motion. För en halv femtioåring sedan innebar det rörelse att byta kanal på TV:n.

Har man arbete på en fast arbetsplats och någorlunda regelbundna dagtider finns det ofta fina vardagsmöjligheter att hålla tillbaka välståndssjukdomarna. Med bara 10-12 minuter till hållplatsen och från avstigningen till jobbet får man 1,5 timmars vardagsmotion och luft "gratis" varje vecka, om man tar bilen en dag. Förmodligen kommer man piggare både till jobbet och hem också.

För oss i Vännäs kanske tågpendeln innebär en sänkning av kör- och parkeringstiden med 10-15 minuter, det skulle innebära att några får en hel del av den här extra motionstiden till skänks. På tal om gratis skulle många säkert tjäna en fin summa bara på insparade parkeringspengar.

Förutom det här med kollektivtrafik och vardagsmotion kan man fundera på det ofta överdrivna och rent skadliga skjutsandet av barnen till skolan. Vilka miljö- och motionsmönster och vilka framtida lidanden och kostnader talar vi om här? Men det blir en annan bloggtext.

...

Just nu skrivs mycket om rökning. Det är illa många unga som börjar röka nu. Det totalt är fler rökare 2010 än 2008.

Det finns en viss vriden logik i det. I min barndom röktes det mest alltid och överallt. Lärarrummen var inpyrda som dåtida lastbilsgarage, liksom många kontor i privata och offentliga verksamheter.

Rökningen har minskat och avgränsats drastiskt och att livslängden ökat beror till stor del på det. Fast flertalet inte vet Hur farlig rökningen är vet alla egentligen tillräckligt. Däremot har få fattat vad snuset innehåller och gör.

När de flesta har så klart för sig vad rökningen kostar vården, kroppen, livet och plånboken är det förstås frestande att börja som tonåring. Det är dokumenterat farligt, det är svindyrt och de vuxna blir vansinniga. Åtminstone oroade. Dessutom hissas och förutsätts röken av trendsättare. Det finns fina förutsättningar för tobaksindustrin att få nya lydiga bidragsgivare.

Är man 14 är det ingen stor fråga om man blir 84 eller 74. Att hela organismen tar stryk, inte minst det för tonåringen så viktiga utseendet, det tänker man inte mycket på. Inte heller vad som ligger bakom rökarens kortare medelivslängd. Få unga har besökt en kol-patient i slutskedet.

Jag har ibland skämtat smått makabert om rökningens följder med unga som försökt bli beroende. Bland annat om allt som fungerar sämre och kortare tid med rökningen och även om vad det kostar. Ska inte gå in på detta, men under en livstid kostar rökningen ofta en miljon. Det blir ett fattigare liv som och med en rökare.

I miljöfrågor tänker unga däremot ibland längre än vuxna. Här behövs mer upplysning. Tobaken är en enorm miljöförstörare och dödar mycket mer miljö, barn och vuxna än bara som giftig rök. Nu satsar tobaksindustrin stenhårt i tredje världen med resultat att man ökar antalet döda både före och efter blosset.

Vännäs arbetar på att bli en rökfri kommun. Det är inte sämsta målet att sträva mot. För den skulle ska vi inte trakassera våra kära nikotinister.