...

Man hör ibland att Sverige har världens mest välutbildade pizzabagare. Även att många välutbildade nyanlända, som det står i artikeln nedan, efter ett tag lämnar Sverige och får jobb i Storbrittannien eller Kanada. Medan vi saknar vissa kompetenser här och där.

Integrationen har inte gått alledeles lysande i Sverige det senaste kvartsseklet när invandringen varit stor och tilltagande.

Förhållandena är förstås väldigt olika över landet. När jag var med på Skolverkets SFI-samråd för en dryg vecka sedan hade man bjudit in 15 SFI-rektorer med varierande förutsättningar. Stockholms kommun var representerat med rektorn för Åsö Vuxengymnasium som har 3 500 elever bara inom SFI. Bjurholm har just nu 19, en viss skillnad.Hon som ledde SFI-träffen avslutade med att säga att hon var glad att få ha med ytterligheterna Stockholm och Bjurholm i samma rum. ;-)

Det går inte att rakt av tillämpa innehållet i AB-artikeln nedanför till mindre kommuners förhållanden, men ett och annat kan man tveklöst lära sig och inspireras av. Vi små är mer snabbrörliga och har ofta ett smidigare samarbetsklimat mellan t.ex. SFI-skolor och Arbetsförmedlingen. Hur kan vi bättre ta vara på det människor kan och har med sig?

 

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15904448.ab

 

...

För många nyanlända som fått uppehållstillstånd går vägen till sammanhang och jobb i det nya hemlandet plågsamt sakta. Ofta för att man träffar få svenskar och inte lär sig våra kulturella koder fort nog.

Det kan bevisligen gå fortare, något som är angeläget för alla parter. Särskilt där kompetensförörjningen börjar vara ett problem. Var och hur kan vi få till mötesplatserna som underlättar?

Den här artikeln från Aftonbladet ger en del inspiration och idéer:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15901333.ab

...
Sänks idag av huvudvärk och andra förkylningsmarkörer. Har inte tid med sjukdagar innan jul så idag blir det en absolut vilodag.

Huvudvärk kan man också få av blandningen av ängsligt petande i stora och små svenska traditioner å ena sidan och rent korkad främlingsfientlighet å den andra.

Lärarna på skolan där man sägs ha förbjudit pepparkaksgubbarna - i efterhand pga allergirisken - har inte bara gett SD ett antal promille till. De riktiga mörkerkrafterna som i princip hyllar Ku Klux Klan uttrycker att det var ett utmärkt beslut att få bort pepparksksgubbarna från skolans luciatåg.
Det blev ju så mycket vitare.

Vi bör inte utplåna svenska traditioner (på sina håll hör tydligen även pepparkaksgubbar dit) och inte heller sluta med att ta väl hand om dem som flytt eller flyttat hit och fått stanna. De flesta som kommer får inte det.

Visar sig pepparkaksgubbeförbudet sen vara en överdriven mediestorm så tycker jag så här ändå.

...
Väntar på på att få gå ombord på ett av planen hos bolaget som blev kvar.

Målet är en dagskonferens på Skolverket dit rektorer från väldigt olika kommuner och SFI-skolor har bjudits in för att staten ska få veta mer om hur läget ser ut. Just nu är det mycket fokus på kvaliteten i Svenska för invandrare, både nationellt och regionalt.

Själv är jag glad över att få höra hur man arbetar i ett tjog andra kommuner, hur man löser problem och vilka innovationer man gjort. Inte minst intressant när man är ny i uppgiften.

...

Dagens tre VK-artiklar om ensamkommande Bahrami är läsvärda. Så här bra går det inte för alla som försöker komma till Sverige och inte heller för alla som tar sig ända fram.

Det finns en del klokheter att ta med sig här.

 

http://www.vk.se/748644/for-sitt-arv-kopte-han-en-manniskosmugglare

http://www.vk.se/748684/sag-folk-do-langs-vagen

http://www.vk.se/748736/vilket-fint-land

 

 

...
Det räcker inte med att Obamas sändebud och andra talar med Ilmar Reepalu. Skamfläcken är större än en ledare vars tunga slinter oroväckande ofta när det kommer till ett visst folkslag.

Den situation som beskrivs här går inte att blunda för: http://www.expressen.se/nyheter/de-ar-offren-for-judehatet-i-malmo/

...

Ett av dagens möten utspelade sig på kommunhuset i Sveriges minsta kommun.

Vi var samlade från olika verksamheter, med den gemensamma nämnaren att vi på olika sätt har med flyktingmottagningen och integrationsarbetet att göra. Representanter för projektet "Kraftverket" och undervisningen i Yrkessvenska fanns där. Tillsammans med skolans SYV fanns jag med som relativt ny och ytterst ansvarig för SFI-verksamheten i Bjurholm.

Det blev ett bra möte med mycket verkstad bland människor som delvis inte hade träffat varandra förut. Kreativitet och prestigelöshet blandades och gav en bra och fruktbar atmosfär. Vi bakade ihop ett arbetsutskott som ska kunna lösa det mesta mellan samordningsgruppens möten.

På ett eftermöte med dem av oss som ingår i lärlingsrådet pratade vi om lärlingsplatser, t.ex. för ortens nysvenskar. Ofta stupar det på att verksamheter och företag inte kommer sig för att ta emot extra händer och fötter. I många kommuner har just de kommunala verksamheterna allra svårast att komma till skott och bereda plats, trots att det finns lämpliga och villiga lärlingar.

Det finns oftast arbetsplatser där personalen har mer än fullt upp. Även om det inte passar med vuxenlärlingar överallt borde det göra det på många platser. Ställen där det inte finns pengar att anställa fler och där det finns uppgifter som aldrig någonsin kommer att kunna lönas. Där borde vi kunna ta det initiala besväret med att utbilda handledare och bereda plats för människor som både behöver uppgifterna och "svenskkontakten" och verkligen skulle kunna unerlätta och bidra.

Här måste vi tänka både nytt och klokt i alla hörn av vårt samhälle. Det finns väldigt mycket att vinna och ytterst lite att förlora.

 

 

...

Det har tyvärr inte stått bra till med integrationen i Sverige de senaste decennierna.

Nu tas det nya tag för att korta tiden det tar för nysvenskar att etablera sig i det svenska samhället. Genomsnittstiden har varit hemska sju år.

Ett tag hade Agneta och jag långtgående planer på att bli en del i detta arbete, men just nu vilar vi på hanen. Av ett par olika orsaker.

Det är viktigt att man vågar sig på nya tag i integrationsarbetet. Det är rent av farligt om det inte blir rejäla förbättringar i Sverige på det här området.

...

Har just kommit hem från en trevlig kväll med en afrikansk familj dit jag var inbjuden ikväll.

Blev bjuden på mat från deras land. För säkerhets skull hade de lagat lite mer västerländskt också, men dit hann jag inte riktigt. Det ska nog till en redigt sen kväll om det ska bli något mer idag. Jag är mätt....

Vi har hunnit prata om väldigt många saker. Bl.a. situationen i östafrika och de ländernas interna och inbördes förhållanden. Mina nya vänner kom också in på svensk politik och integration och nyanlädas olika inställning till den. Det blev många allvarliga ämnen, men också många skratt. Humor är något internationellt och interkulturellt.

Att världen är liten fick vi ett tydligt exempel på när jag berättade om en afrikansk kyrkoledare jag mötte i Norge 1979, strax innan han reste tillbaka till sitt land där de kristna då var var förföljda och trakasserade av den kommunistiska regimen. Jag minns det sista jag hörde av honom i Norge. Det hade kommit väldigt oroande signaler från hemlandet, men den långe, solige mannen sa att han inte kunde lämna sitt folk och stanna i säkerhet i Norge. "-Jag är inte rädd, vad som än händer", sa han leende.

Jag tror att han togs ganska direkt efter att de landat. Han fängslades och dödades ganska snart i fängelset. Hans fru kom ut långt senare, men då så vanställd av tortyr att vännerna inte kunde känna igen henne.

Mannen i familjen kände den här kyrkoledaren, även om han inte hörde till hans kyrka.

Familjen jag lärde känna ikväll är på olika sätt ytterligare en påminnelse om att vi inte är så bra på att ta vara på de resurser våra nyanlända har och är.

Jag fick förresten en kort och fin definition på politik av värden:

"-Politik är att hjälpa samhället".

 

...

Har som sagt varit med på Lobbyn, den f.d. matsalen på hammarskolan i Vännäs som nu är gymnasielevernas fritidsgård.

Vi hade en blandning av stillsam debatt och utfrågning av partiföreträdare i Vännäs. Stämningen och resonemanget andades konstruktivitet. Det handllade om integration, ungdom och utveckling. Studiefrämjandet hade ordnat kvällen och journalisten Leif Stenberg var moderator. Publiken var blandad, inte riktigt bara politiker. Framför allt hade vi flera nya svenskar, kvinnor och män,  bland det 40-tal som lyssnade och frågade.

Jag är ju lite klen i harnesket och fick lite problem med rösten när en av nysvenskarna sa att han och familjen hade det bra, trivdes och ville bo kvar i Vännäs. Det var de som fick stenarna genom fönstret förra året, det som satte igång en trist kedja av händelser. Det han sa var det mest glädjande, det har värmt mig hela kvällen.

Det var flera inflyttare att att bli glad av. T.ex. mekanikern, affärsmannen, transportledaren och han som hade en masterutbildning i juridik från sitt land. De som nu upplevde att man blev hanterade ungefär som när man förr gjorde lumpen. Man hamnade överallt utom där man hade några förkunskaper. Man ville jobba, inte kosta pengar, man ville ha arbetets glädje och helst bidra med något där man hade förkunskaper och inte behövde lära allt nytt.

Man ville jobba i samband med SFI, särskilt en av männen tryckte på arbetets betydelse för språket. Jag tänkte på instegsjobben, nystartsjobben och SFI-pengen som borde kunna bidra med mycket nytt och nyttigt till integrationen.

En idé jag fick under kvällen är träffar mellan AF-företrädare, politiker, arbetsgivare och nysvenskar. Ett tillfälle för de sista att presentera sig och ge exempel på sina kompetenser och för AF att berätta vilka verktyg som faktiskt finns, m.m. Det är så lite vi vet om vilka resurser vi har hos våra invandrade.

Många ungas situation på arbetsmarknaden är ju i mycket liknande och man kan tänka sig att samordna eller iaf köra ett liknande koncept för dem. Det kanske är prövat eller krockar med regler, kutym eller vana, men jag tror vi måste tänka i lite vidare banor. Det här med socialt företagande vore kanske också något att fundera mer på här i Vännäs.

Mycket av det nödvändiga kan och måste göras av oss som privatpersoner och föreningsmedlemmar. Det finns inte skattepengar till allt. Jag tror det är mycket som skulle kunna åstadkommas om vi tänker till och hjälps år. Vännäs mot rasism är ett exempel på gott arbete, men jag tror att ännu mer skulle kunna göras.

 

(Roligt var f.ö. att de som jag vet är Moderater utgjorde lite drygt 20 % av de närvarande. Hade ju varit trevligt om det visar sig vara en indikation på kommande valresultat. Det kan få bli mer också. *s*)

Integration och äldrepolitik. En intellektuellt och fysiskt rörlig Anders Borg har bl.a. språkat om vår befolkningspyramid och våra svagheter inom integrationen. Vi kan t.ex. inte ha ett system som gör att invandrare får skatta bort det mesta "om" de börjar arbeta. Vi behöver verkligen alla arbetande.

...

Håhåjaja, det är inte allt som är lätt att förstå. Banverket har svår personalbrist.

Svenskar har inte utbildat sig åt det här hållet, eller vill inte ha just de ingenjörsjobb som Banverket erbjuder. När Södertälje kommun började kolla upp utbildningsnivån på sina irakiska invånare visade det sig att 4 av 10 har högre utbildning. Klicka på länken och läs vidare i artikeln. Den är lite intressant för oss som är intresserade av att lösa problem.

En annan sak är att ändan alltid är bak. De som vill hata människor som ser annorlunda ut har två huvudkanaler. Antingen kan man hata dem för att de inte arbetar, eller också kan man hata dem för att det gör just det. Antingen fokusera på att de kostar pengar eller på att de tar jobben. Men just jobben det står om här vill svenskarna tydligen inte ha.

När jag kom till medborgarhuset i Vännäs för KS-sammanträde igår såg jag något som jag inte hört ett ljud om. Riksteaterns "Asylshopping" gick för gymnasiet och skulle även gå på kvällen. Man lockade bland annat med en bild på Migrationsminister Tobias Billström. Ämnet, ministern och nyfikenheten gjorde att jag gick på föreställningen trots att sammanträdet blev långt.

Jag har knappt varit på något som haft så få åskådare. Det beror förmodligen på att svag annonsering, man hade väl fokuserat på skolorna. ("Asylshopping" går även 2 gånger under tisdagen för skolorna i Vännäs. Dock inte ikväll som jag skrev först!)

Föreställningen handlar inte om lätta saker. Inte för dem som ska besluta om regler för invandring och flyktingmottagande. Inte för dem som sköter hantverket, för handläggare och poliser. Absolut, absolut inte för dem det främst gäller, dem som kommer med en bakgrundshistoria som bara de själva känner fullt ut.

En pjäs ska väl vara skruvad, mycket gjorde starkt intryck, men jag hade blivit illa berörd om jag arbetat på Migrationsverket. Att framställa det som om personalen gärna hjälper asylsökande begå självmord kändes billigt och orättvist. En annan sak är att man sett tidningsuppgifter om bekymmersamt uppträdande från några tjänstemän och att risken att man blir alltför härdad förmodligen är stor.

Jag bearbetar fortfarande tankar och intryck, men en sak vet jag. Jag vill inte byta med sådana som av olika orsaker tvingats lämna sitt hem och försöker komma in i vårt land - de invandrare som är flyktingar. Inte heller vill jag byta med dem som av andra orsaker väljer att komma till ett land där de varken har språk eller familj. Inte med dem som arbetar med migrationen heller.

De finns de som menar att invandringen i Sverige ska vara fullt fri. Att vårt samhälle skulle klara och må bra av att dörrarna ställdes vidöppna för alla oavsett skäl. Att Sverige självklart skulle fortsätta att vara välkomnande och bra för dem som kommer. Dit tror jag i stort sett alla politiska ungdomsförbund hör. Jag kan på ett sätt förstå teorin, men tror inte på praktiken.

På andra sidan finns de som tror att det skulle vara rätt och riktigt om man stängde gränserna och kastade ut alla som inte var födda här eller i våra grannländer. De är rätt få, lyckligtvis, men ändå för många. Följden av en sådan mörkerdriven konfrontation och alla dess följder skulle bli ett samhälle som inte är hanterbart och som jag inte skulle vilja bo i.

Det finns mycket att fundera över i spannet mellan dessa åsikter. Särskilt för dem som ska utarbeta rättssäkra riktlinjer som stämmer med internationella konventioner och har plats för barmhärtighet. Det behövs, även för oss svenska medborgare. Sverige, kanske särskilt Norrlands inland, kommer absolut inte att klara den stora pensionsvågen utan "nya svenskar" med de låga födelsetal vi haft de senaste årtiondena. (I Norrlands inland dessutom ungdomsutflyttningen) De "svenskar" som inte finns är ett hot mot välfärden, inte de som flyttar hit och slår rot. En del tror inte det när de ser ungdomsarbetslösheten, men det blir förmodligen obehagligt tydligt inom några få år.

Något som ofta kommer bort i debatten är andelen företagare bland invandrarna. Enligt Nutek är var nionde företagare invandrare,  bland svenskarna är det var tionde. 2002 var hade en femtedel av nyföretagarna utländsk härkomst medan de utgjorde en niondel av befolkningen. Nyföretagandet som helhet är skrämmande lågt i Sverige. Lägst i norden och på plats 38 av 40 i en hyfsat ny undersökning. Vad innebär det för vår framtida välfärd? Får vi sätta vårt hopp till nysvenskarna?

Samtidigt hamnar alltför många i passivitet, utanförskap och bidragsberoende, vi ljuger om vi förnekar det. Vi har, kanske  välmenande, jobbat oss neråt under årtionden och nu måste Sverige bli mångdubbelt bättre på integration. Invandrare som fått permanent uppehållstillstånd eller medborgarskap, med rättigheter och skyldigheter, måste släppas in i det samhälle där de lever. (Vilket inte betyder att etniska svenskar ska utplåna sin kultur och gömma bort resterna som kan finnas kvar av det kristna arvet) I en undersökning från EU-kommissionen som presenterades sommaren 2007 hörde Stockholm och Malmö till de storstäder i Europa där integrationen lyckats allra sämst.

Det finns en del att göra.

 

...