Några timmar efter deadline kom USA:s senat överens i alla fall. Det blev en respit, USA ramlade inte över stupet i natt. Det återstår en del att besluta, men vi har för närvarande "bara" den hittillsvarande ekonomiska krisen att hantera konsekvenserna av.

Vi har en skör tillvaro. Det har människan som individ och "kollektiv" alltid haft, men förr var vi nog i allmänhet mer medvetna om det. När slitet för maten för många var dagligt och hårt och överlevnaden så uppenbart väderberoende.

Idag drömmer en del unga om gamla kommunistiska system som på glömskans och desinformationens avstånd för några ser stabilare och humanare ut än dagens. Det finns många vittnesbörd om terrorn och svälten under de mörka ofrihetstider då bannlysning av initiativ och drivkrafter kraftigt begränsade matproduktion, bred utveckling och välstånd i en stor del av världen.
En fri ekonomi med grimma på och inslag av offentligt ägande är det bästa, det är jag absolut övertygad om.

Apropå skörhet vänjer oss snabbt vid nya förhållanden och tar dem för givna. Många av oss lite äldre minns när hus- och bostadsrättslånen pendlade kring 15 %. De som aldrig haft ett lån över 5-6 % har nog lätt att tänka något sådant som toppnivå i sin referensram. Någonstans känns allt under 7 % billigt för mig och det som är under 4 lite som en gåva. Utan att man för det bara "tar vad man får". Men att låna så att man inte skulle klara 10-12 % i ränta om fem år under hyfsat stabila förhållanden för övrigt, det skulle kännas mycket obehagligt.

Sen finns det många som på årets första dag tänker på helt andra saker och förhållanden när man hör ordet skörhet. Som verkligen fått erfara att inget på jorden är självklart.

...

Igår länkade jag till en artikel om Raoul Wallenberg av Olle Wästberg. Idag hittade jag en som Claes Arvidsson i SvD skrivit med anledning av det Wallenbergår som nu avslutas - "Ett Wallenbergår väl värt att minnas"

Det är inte så underligt att våra unga inte känner till denne märkessvensk som räddade tiotusentals liv och därför förlorade sitt. I Arvidssons artikel står det att läsa:

"En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker."

Oj så uselt.Det här handlar inte bara om den svensk som förmodligen uppmärksammats allra mest internationellt i år, det andlar om något mer än honom och Sverige. Som det står i artikelns nästa stycke:

"Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden."

Det står mer i den koncentrerade arikeln. Klicka på länken på tredje raden och läs.

 

...
Det är en väldig lyx att få en dag eller två då man i hyfsad lugn och ro kan göra det ogjorda. Rensa datorer och temporärt rädda bilder och dokument till separata hårddiskar till exempel.

Det är också lyx att få tid läsa de där artiklarna man annars i bästa fall skummar. Helst på prasslande papper vid bordet, i soffan eller sängen.

Idag föll ögonen bland annat på "Decembertankar" i dagens VK, en krönika skriven av Olle Wästberg

Den handlar om årets internationellt mest uppmärksammade svensk. Den andre i världen som blivit hedersmedborgare i USA. Om mannen som räddade så många till så högt personligt pris och som sveks så grundligt av några av sitt lands dåvarande och närmast efterkommande ledare.

Jag påmindes härom dagen om vilket hot Sovjet var också mot Sverige. Vilken påverkan man hade genom delar av vänstersociteten, mediers talande och tigande och hur allt detta tillsammans ofta framkallade krypande. Ibland av sådana som Palme, fast det får man inte säga. Absolut i fråga om ockupationen av Estland, Lettland och Litauen och inte minst när det gäller årets minnessvensk, Raoul Wallenberg.

Hans år 2012 inleddes i Ungern där var tredje röstar på ett parti som vill registrera alla judar. Det ena oerhört skrämmande och det andra lite löftesrikt. Trettiotalsvibbarna påminner om att historiens lektioner måste hållas i minne, repeteras och schemaläggas för nya generationers livselever.

Jag är nämligen ganska övertygad om att för få unga vet något om en av de svenskar det finns störst anledning att vara stolt över.

...

Nu anser även Luleå stift att det är ställt utom allt rimligt tvivel att Alexander Radler i Burträsk verkligen är den "Thomas" som förrådde sina vänner på 60-talet (klicka på länken till filmen i slutet av artikeln) och som därefter rapporterat till Stasi om sina kontakter i den akademiska och kyrkliga världen i Sverige.

Hans sju vänner i Tyskland fängslades för sina flyktplaner, de flesta fick några år, delvis i isoleringscell. För att man ville flytta från Östtyskland. Två bröts ner och tog livet av sig. De som direkt och indirekt dödades genom Stasis verksamhet var många. Det var en organisation som gjorde mycket ont.

Jag har mött kristna som förföljts, fängslats och torterats av kommunistiska säkerhetstjänster i flera olika länder. Även kollegor till en präst som mördades av KGB. Kommunismens hat mot kristendom som inte bara är inomvärldslig är svår att begripa sig på och fatta vidden av. Vi har alla våra djupt liggande och ständigt medföljande brister, jag har mina. Men hur en människa som bekänner sig som kristen under 24 år kan tjäna en blodbesudlad  kommunistisk säkerhetstjänst, det är för mig helt obegripligt. Lika ofattligt som om man skulle ha tjänat SS.

Här har Expressen gjort en betydelsefull grundinsats.

 

...
Att samarbeta med en organisation som östtyska Stasi - "Ministeriet för statssäkerhet" - är något fruktansvärt. På 80-talet sägs det att organisationen som bar måttot "Partiets Sköld och svärd" hade 97 000 anställda och 189 000 informatörer.

De fanns även i Sverige. Journalisten Björn Jensen, verksam på (S)-tidningarna Arbetet och Aktuellt i politiken, levererade mycket material till Stasi från Sveriges dåvarande regering.

Han var tyvärr knappast ensam i olika svenska sammanhang. Några sålde ut land och landsmän för pengar, andra för ideologi eller båda delarna.

Skulle Expressens uppgifter om att en västerbottnisk präst åren 68-89 var rätt central Stasiinformatör vara riktiga är det verkligen upprörande. När man mött sådana som torterats, fängslats och på andra sätt kränkts för livet och ställts utan utbildning och försörjning av de kommunistiska säkerhetstjänsterna i vårt Europa är det en obegriplig tanke att någon kunnat ha med dem att göra. Allra minst en kristen eller präst.

De många dokumenten som visar vad som ska lämnats till Stasi är svåra att komma förbi. Det är inte vem som helst som kan ha lämnat dem. Varken de som lämnades från universitet i Östtyskland eller från svenska möten, t.ex. med svenska biskopar.

Är prästen oskyldig och utsatt för en märklig komplott hoppas man verkligen det kommer fram snabbt. Är han skyldig så bör det inte sopas under mattan. Då sviker de som gör det otaliga offer. Inte bara de unga som i det här fallet fängslades för att de ville lämna det kommunistiska paradiset Östtyskland. Även de många som dödades medan de försökte.

...
Volvo sitter enligt en artikel i SvD knepigt till i Kina.

Man håller på att bygga två bilfabriker där, men har inte fått tillverkningslicenser. Samtidigt reser nu den kapitalistkommunistiska statsföretagsapparaten krav på att utländska tillverkare(dit man räknar kinaägda Volvo) ska dela med sig av sin hemligaste teknik till nya samägda kinesiska bilbolag.

Det blir svårt att skydda sin "märkesintegritet" utan tillverkningstillstånd för de stora fabriker man bygger. De kinesiska löftena om ett fristående och skyddat Volvo-varumärke visar sig kanske vara lika värdelösa som några befarade.

Och Volvos tillverkning, försäljning och fortsatta utveckling spelar fortfarande stor roll för Svenska samhället och välfärden.

...
Såg i morse att arbetets söner kan det här.

De 70 rikaste kommunistiska politikerna i kinesiska folkkongressen äger i snitt 8000 miljoner kronor var. Arvodena måste vara något i hästväg med tanke på att de enligt SvD sammanträder 1,5 vecka per år.

Några är på sina håll jämlikare än andra.

...

I dagens VK finns en artikel om spioneri på Umeå universitet.

Uppgifterna kommer från en artikel i Thule, Kungliga skytteanska samfundets årsbok 2011, skriven av prof. em Lennart Stenflo. Artikeln är inte lång och innehåller intressanta saker som VK inte tog in. Den läses lättast på bär- och vridbar dator eftersom texten ligger fel väg.

Det fanns knappast något universitet i Sverige där inte KGB samlade information om politiska strömningar, opinionsbildare, morgondagens eventuella makthavare, lärare som präglade dem och sådana som likt Stenflo hade utbyte med Sovjet. Andra strategiska verksamheter var också uppvaktade. Även praktiska sådana inom t.ex. olika sorters kommunikationer.

Det satsades väldigt med pengar, tid och energi. Även på kyrkor och församlingar som hade kontakt med öst utan sovjetisk auktorisation. Den paranoida sovjetkommunismen tålde inte mycket konkurrens om själarna.

Det behövdes tydligen inte så höga positioner för att man skulle hamna på deras kontrollista. Det finns både militärer och andra mer otippade "mål" som fick besök på KGB-tiden och fortfarande får besök med några års mellanrum, förmodligen då från efterträdaren FSB. I regel tavelförsäljare som inte går till grannarna eller möjligen då husen närmast bredvid. En jag vet om som brukar få sådana besök fick sitt senaste nu på sensommaren.

Läs Stenflos lilla artikel som jag länkat till, den är viktig, intressant och lättillgänglig närhistoria. Jag delar Stenflos undran varför man inte offentliggör namnen på dem som samarbetade med Stasi och KGB och sålde ut Sverige, sina vänner och medarbetare under det kalla kriget. Historieprofessorn Birgitta Almgren fått tillgång att arbeta med materialet om 57 av dessa då SÄPO 2010 tvingades öppna arkiven för henne.

 

SvD DN SVT

...

Inget liknar förintelsen och idag är dess minnesdag.
Har besökt fyra koncentrationsläger i mina dagar. Ett av dem ett utrotningsläger där man jobbade på det industriella utplånandet av ett folk.

Även om sovjetkommunismen tog fler av daga var det inte riktigt på samma koncentrerade vis.

...

På Monica Wahlströms blogg skrev jag igår en kommentar där jag har en tanke om  skillnaden mellan S och V i synen på att gripa in i minoriteten när man själv sitter i majoritet.

Kommentaren fick Andreas Jansson att tända till och beskylla mig både för att vara en arg, inträngd och låg människa och att bespotta honom för att vara kommunist. Det har jag inte gjort. Arg var jag inte heller och jag känner mig inte inträngd. Så här skrev jag:

"Jonas och Andreas, jag är inte så förvånad över att ni öppet applåderar att vänstersidan går in och "designar" oppositionen som man finner för gott. Det finns väl som en tradition i kommunismen där ert parti har sina rötter? Med detta inte sagt att ni bekänner er till den, det vet jag inget om."

Den demokratiska traditionen inom socialdemokratin är välkänd och stark, därför reagerar man i regel också när partikamrater gör lagliga, men ytterst tveksamma, interventioner i oppositionen när man själv sitter i majoritet. Sådana dubier hörs inte av i V, vilket kan ha att göra med graden av demokratisk tradition. Det var mindre än fem år sedan Lars Ohly slutade kalla sig kommunist.

Jag har goda vänner i V som jag har mycket stort förtroende för, men jag har också mött vänsterpartister som fortfarande kallar sig kommunister. Den ideologin har gjort världen och människorna stor skada och fortsätter att göra det ute i världen.

Jag har varit i flera tidigare kommunistländer, både före och efter "murfallet", och för mig är det inte så stor skillnad på konsekvenserna av den ideologin och nazismen. En skillnad är att kommunismen hunnit mörda så många fler. Jag har själv träffat sådana som både fängslats, torterats, spärrats från skola och jobb och förlorat vänner och anhöriga på grund av kommunismen. Jag kommer att fortsätta vara både antinazist och antikommunist.

Jag hoppas och tror att Andreas vill vara demokratisk socialist och inte kommunist och tillskriver honom därför inte K-etiketten.

Nu håller debatten om situationen i Vännäs att dra iväg alldeles väldigt och därför gör jag en paus i den. Kanske t.o.m. sätter punkt.

 

...

Har hon redan påverkats ganska mycket av sällskapet, allas vår Mona?

Eller känner hon inte till citatet?

Peter Kadhammar i Aftonbladet har en intressant artikel om Monas Marxcitat.

 

...

Jag skulle ju ha en total vilodag idag, men det har blivit en del läsning av olika saker. Något kräver en kommentar.

Den som bryr sig om Sveriges skötsel och har några minuter över kan gärna läsa DN-artikeln: "Ett avslöjande program" av Peter Wolodarski.

Den handlar till stor del om (V):s partiprogram från 2008, där man kan se mycket av vad partiet egentligen vill. Partiet har fått prägla betydande delar av den utrikespolitik de rödgröna har.

Jag har även läst en artikel av Sydsvenskans Per T Ohlsson idag. En liberal som haft ett fönster öppet mot socialdemokratin. Så pass mycket att han faktiskt röstat socialdemoratiskt. Fönstret har för honom, som för många andra, stängts med Sahlins öppning mot Vänsterpartiet.

Ohlsson skriver om en rödbrun röra. Den sitter inte ihop, men den bildar en otrevlig helhet. Med Per T Ohlssons ord: "Kommunister i regeringen och rasister i riksdagen."

Med detta inte sagt att alla vänsterpartister är kommunister. De andra förlorade tyvärr kampen för förnyelse och utrensning av det odemokratiska arvet när det begav sig.

...

Man upphör aldrig att förvånas. Se det här klippet hos en av de nyare bloggarna här på vk.se. De finns fler klipp i inlägget.

Visst finns det olika saker att hitta lite här och där i den politiska historien. Men det här gäller en som faktiskt skulle kunna bli minister 2010.

Om tillräckligt många röstar på Mona Sahlin eller Maria Wetterstrand.

 

...

...

Inskränkningar i yttrande- och tryckfrihet är alltid farliga. Politiska strömningar och majoriteter kan dra iväg långt åt många håll och dessa rättigheter får inte relativiseras och kopplas till politisk makt eller korrekthet.

Begränsningar i yttrande- och tryckfrihet kan få oanade följder bakom hörnet. Hur angelägna begränsningarna i nuläget än kan tyckas vara. Man får använda annan lagstiftning för att stoppa saker som måste hindras, t.ex. barnporr. Vi kan tänka på bokbål och censur av nazistiska, kommunistiska och vissa islamistiska stater.

Samtidigt anser jag att hädelser mot människors tro känns så onödiga. De kristna har fått stå ut med oräkneliga hädelser i bild, film och musik. Några har varit fruktansvärt långtgående, miltals bortanför Vilks Mohammedteckning. Det finns saker jag verkligen skulle vilja kunna radera ur mitt bildminne.

Hämndplaner av den typ som nu avslöjas och rullas upp kan aldrig någonsin försvaras på något sätt och måste bekämpas. Individer som ofta menar sig kunna häda andras tro hur mycket som helst tar sig rätten att bestraffa andra som gör det till livet.

I den här situationen ska man komma ihåg att den stora majoriteten av muslimer fördömer dessa mordkomplotter, även om man avskyr bilderna. Det var någon som skrev att al-Qaida förhåller sig till islam som Ku-Klux-Klan gör till kristendomen. Jag kan inte bedöma om det är så. KKK har knappast lika många anhängare i Sverige som al-Qaida, men det kan förmodligen vara åt det hållet.

En obehaglig bieffekt av dessa galenskaper är att övervakningen av oss alla skruvas upp och får ökad legitimitet.

...

...

Aldrig sett så många hammare och skäror som i Guntur. Det var en årlig kongress för delstatens kommunistparti som hölls här.

Partiet brukar ha knappt 10 procent av rösterna i landet, men det blir ju en del när det börjar handla om 1,2 miljarder människor. Det är väldigt olika mellan delstaterna.

Ett annat exempel på vad Reddy gjorde. Det fanns oerhört få ambulanser i delstaten, i alla fall som kunde användas av alla. Till höger en av de akutbilar han bestämde skulle skaffas och placeras ut så att det aldrig skulle vara mer än tre mil till en ambulans.

Även hos Sonys föräldrar som vi bodde hos i Chirala fanns Reddy på väggen. Kongresspartiet har en utmaning i hur de ska täcka upp tomrummet efter honom. Han gjorde nog misstag ocvkså, som subventioneringen av ris. Sådant brukar gå åt pipan och det gjorde det väl här också här. Det blev brist när billigt ris korrumperades undan och såldes i grannstaterna.

Det är svårt att ändra på saker när kharmatanken regerar. Man har det som man förtjänar. Den katolske Reddy var inte begränsad av den tanken i det politiska och sociala arbetet.

 

...

Det är bra när grannar talar med varandra. Det ryska besöket vid EU-toppmötet i Sverige kan ha mycket gott med sig, om det vill sig väl. Att ha ett vettigt förhållande till varandra, ett bra utbyte och goda handelsförbindelser kan alla vinna på.

Det är samtidigt viktigt att man är uppriktig med grannar som inte uppför sig som anständigheten kräver. Öppna samtal med respekt för både integritet och sanning är i regel början på att få till ett långsiktigt gott förhållande. Reinfeldt tog enligt DN också upp frågan om människorättsaktivister som dödas och mänskliga rättighter som inte uppfylls.

I SvD finns en artikel som kan läsas av den som är mer intresserad av Ryssland än att kanske kunna dra in en krona till på rysslandsfonden.

Rysslands president ger på flera sätt ett gott intryck. Han har bl.a. uttalat sig om Stalin som väcker viss förhoppning. Han kallade honom nyligen kriminell. Sveriges största dagstidning funderar samtidigt på vem presidenten egentligen är och vilken ställning han har. Tidningen Forbes rankade nyligen Medvedev som den tredje mäktigaste mannen, i Ryssland. Efter KGB-klanens mäktigaste.

Man hoppas att Sverige inte bara haft besök av en skyltdocka.

 

...