...
Socialdemokratiske talesmannen Urban Ahlin ställde till det för en del partikamrater på morgonen.

Man kan på ett sätt se det som ett visst nivåvaktande när han just nu går ut och säger att (S) inte kommer att riva upp avtalet med Saudiarabien. Medan andra partibröder försöker få det till att Alliansen ligger bekom det.

De flesta stora tidningar har i skrivande stund artikeln om att Ahlin menar att ingångna avtal ska hållas och att vapenindustrin behövs längst upp. Aftonbladet har lagt den som nummer sex, under lite smått och gott. (Nu verkar man ha gömt den helt)

Det finns nog fler som önskat Ahlins uttalande ogjort.

...

Carin Stenström skriver idag i SvD om de stora tidningarnas långvariga kungakränkningar. De som man harvat på med på oerhört svaga grunder som nu visar sig vara ren bluff. Den korta artikeln är tänkvärd.

Skulle de stora tidningarna och kanske någon TV-kanal ha brist på skribenter som kan formulera en lämplig ursäkt så kan de ju lägga ut det hela på entreprenad. Jag tror ganska många kunde tänka sig att hjälpa dem, gratis.

Värre än andra angrepp är när man förlöjligar kungafamiljen för deras dyslexi. Det man då gör mot hundratusentals svenskar i alla åldrar, inte minst många kämpande skolelever, är svårreparerat.

 

 

...
Man påverkas fast man inte vill och borde veta bättre.

Det är gott om drev, jag tänker varken på harjakt eller mekaniska saker, utan på de blodtörstiga mediala massrusningar som sker rätt ofta. Särskilt i oroliga tider då aggressivitet, hat och egenrättfärdighet har som lättast att gro.

Ett av den senaste tidens drev drog med sig en hyfsat stor andel människor. Det var ganska lätt att haka på utifrån att man inte visste mycket och att rapporteringen var extremt svartvit. Där jag minst anade det stötte jag sedan på en person som verkligen hade kunskap om det som skrevs sönder och samman i tidningarna.

Hon hade egen nära erfarenhet av det som de flesta av oss andra bara tyckte i luften om. Däremot hade hon inte några bindningar eller intressen i saken. Hon var trovärdig.

Jag skämdes när hon utifrån sin erfarenhet stillsamt beskrev var det gick fel i den högröstade rapporteringen. Fast jag anade att den varit skruvad förstod jag först i samtalet med henne ungefär hur många varv. Man borde ha lärt sig när man är ett halvt sekel gammal. Men, det är som det är.

Det finns drevliknande situationer jag skäms över fast det gått rätt lång tid sedan de pågick. Man kan dras med i stor- eller småskaligt gläfsande mot människor på alldeles tokiga grunder. Det enda positiva med sånt är att ens högmod hålls nere när man upptäcker vad man varit med på.

Överåklagaren inleder ingen förundersökning av Arkelsten. Varken för att hon som miljötalesman under några dagar fick prova en vätgasbil eller för att hon åkte på betald seminarieresa.
Fuller väl medveten om att andra ser det annorlunda känns det bra att ramarna är rimliga.
Jag tror ändå att försiktighetsprincipen kommer att råda framöver.

...

Nu går angreppen på Arkelsten huvudsakligen på annat spår än från början. Med drevets logik vill många försöka krossa henne, oavsett med vilket verktyg, annars känns prestigeförlusten förmodligen för stor här och där.

Vad jag förstår är huvudsakliga mediefrågan i nuläget om hon kan misstänkas för att ha betalat något svart eller inte när hon vid 23 flyttade hemifrån.

Man ska inte betala svart, man ska göra rätt för sig även på det sättet. Jag undrar samtidigt hur många av drevkarlarna eller åskådarna till jakten på Arkelsten som aldrig någonsin efter lagens bokstav växlat kvittolösa pengar mellan sig och någon annan. Jag tror de är få om man scannar ett tredjedels liv.

Det gäller också journalister och mediachefer. För några år sedan kom det fram en del vidlyftigheter även där. En namnkunnig mediaman som anfört ett och annat drev från en av de större tidningarna menade att det inte kunde jämföras. Så här sa han:

"- En viktig skillnad är att politiker beslutar om lagar och rättssystemet, därför ställs särskilda krav på dem. Tidningar och medier är inte lagstiftande församlingar. Därför vilar inte samma ansvar på journalister, som på politiker i ansvarsställning."

VK:s politiske chefredaktör Ola Nordebo tilldelade mediachefen veckans dumstrut den gången.

Journalister och de som ställer upp för samhällsbygget borde få likadana straff som andra om man gjort olagligheter. Rättssäkra straff. Det är sällan sådana utdöms i frustande och blodtörstiga mediedomstolar. Det borde också finnas en preskriptionstid och även möjlighet till förlåtelse.

Politiken är dessutom en förtroendebransch. Kommer det fram i mediegranskningen att man verkligen förbrukat det så brukar man i Sverige försvinna den naturliga vägen.

 

 

 

 

...

Såg just den här (S)-märkta debattartikeln om Sofia Arkelsten i Aftonbladet. Jag säger bara at den är värd att läsa och förtjänar att vara med i bedömningsunderlaget.

Jag noterade bl.a. vad debattören skriver om hur mycket muta det är för en riksdagsledamot att få ännu en flygresa och ännu ett par hotellnätter.

Läste också en av de många krigsrubriks-artiklarna (ransonerar nu) om att hon fick en lägenhet utan att stå i kö när hon var 23. Får den unge ledarskribeten på Expressen hållas kanske vi under helgen kommer ner till vad  hon eventuellt gjorde i gymnasiet.

Om ett par veckor har åklagaren tagit ställning om åtal i frågan om seminarieresan. Då finns det mer fakta att gå på. Text och information som med största säkerhet inte påverkats av möjligheten till extra inkomster.

 

Vi är inte så lika som vi tror. Malmös socialdemokratiska kommunalråd fick en resa för 34 000 av en oerhört rik vänsom också hade stora affärer med hans kommun. Den gick till Sydafrika och invigningen av vännens safaripark om jag minns rätt. Han blev friad i hovrätten och saken är glömd av de flesta.
Bodströms parti och partiledare tyckte det var helt ok att Bodström satt i friskolebolaget Pysslingens styrelse.
Det blir väldigt eljest med moderaten och kvinnan Sofia Arkelsten. Blodtörsten är stor och det finns rätt många som vill göra henne arbetslös. Dels för styrelseuppdraget i Sweco och dels för att Shell betalade resa och två nätters hotell i samband med ett energisparseminarium hon medverkade i.
Regelverket förbjuder inte detta. Jag tycker att det varit bättre att skattebetalarna hade betalat, men saker måste få vettiga proportioner.
Arkelstens agerande är mycket lättare att förstå än Reepalus. Är det lättare att förlåta honom för att han är socialdemokrat eller för att han är man?
Bodström lirar i en egen liga och klarar sig alltid. Men han är ju både socialdemokrat, man och just lirare.

...

Aftonbladet löper stor risk att fällas i en eventuell rättegång, skriver förre Pressombudsmannen P-A Jigenius i DN idag.

Han beklagar att det i Sverige inte finns någon instans som kraftfullt och opartiskt kan "bedöma brister i journalisters yrkesetik".

Vi har kanske inte sett slutet på historien, men det kan hända att några på Aftonbladet ångrar ett par av sina fiffiga idéer.

Om valrörelsen hädanefter blir mindre smutsig och kvällstidningarna framöver mer återhållsamma med rykten och drev så fick Littorin kanske bidra till en förbättring.

Men priset blev högt.

Gå in och läs DN på nätet. Där publicerades i natt en intervju med Littorin som är värd att ta del av.

...

Jag tror att vi kommer att få färre att välja på till samhällets politiska ledningsuppgifter. Fast vi skulle behöva fler.

Jag har tidigare nämnt Expressens "tipslinje" dit folk kan vända sig med politikers hemligheter. Tidningen har lovat att gå grundligt tillväga med det som de får in. Det finns fler exempel på utvecklingen.

För ett tag sedan presenterades en sammanställning med alla politiker som hade betalningsanmärkningar. Antal, summor och slag presenterades generöst för allmänheten.

Jag kan förstå flera av argumenten för att göra en lista över betalningsanmärkningar, men det finns många motargument också. Man kan undra hur många av dem som fanns på listan som har lust att ställa sig till förfogande till nästa val? Hur många som frimodiga och oberörda möter allmänheten efter en sådan här ofrivillig "outning". Oavsett vad som nu gjorde att de fanns på listan. För vissa handlar det säkert om tvister eller liknande.

Lite ska väl en politiker tåla? Ja, men lite håller på att bli allt mer och jag är rädd att det blir färre som vill betala priset, inte fler.

 

 ...

 

 

...

För några dagar sedan såg jag en artikel i Expressens nätupplaga som belyste en riktigt skrämmande utveckling.

Man uppmanade folk att rapportera om de visste något som kunde avslöjas om någon politiker. Man lovade att gå grundligt tillväga med alla tips. Man berömde sig där av att ha stått i spetsen för drevet mot biologen, journalisten och ministern Maria Borelius som fick till följd att hon lämnade politiken. Apropå Littorins barn kan man fråga sig om Expressen också berömmer sig av hur Maria B:s barn och deras klasskamrater blev antastade av journalister?

Man kan ta fler exempel. Det är en stor skam hur Mona Sahlin (som för övrigt klarade ett par saker som Borelius fick gå för) behandlades för länge sedan, när man t.o.m. fotade dammråttor genom hennes sovrumsfönster  i drevets vidrigaste faser. Själv har jag befarat självmord när människor i sitt livs största kriser även nattetid jagats och förföljts där de legat som sårade djur i de sista, innersta, gömställena.

I Umeå hade vi nyligen en politiker som behandlades hårt av media för privata angelägenheters skull, vilket fick till följd att han sa upp sina politiska uppdrag. De aktuella sakerna har kommit i ett helt annat ljus och nu är den politikern förhoppningsvis på väg tillbaka.

När jag såg Expressenartikeln där man vädjade till allmänheten om privata fel och snaskigheter, då kom en allvarlig tanke om man egentligen vill vara med i den politiska världen. Inte minst tänkte jag på alla dem som för den orimliga personbevakningens skull aldrig kommer i "offentlig tjänst". Aldrig kommer med och gör en insats för det gemensamma.

Många avstår från att ställa sig till förfogande och stannar i andra uppdrag som är  enklare, inte alls lika krävande och hårdbevakade. Antingen för att man själv inte vet om man ska orka, eller om familjen gör det.

Alla journalister visste på sin tid saker om Per-Albin Hansson som fått kvällspressen att skriva honom sönder och samman inom en vecka idag. Men media lämnade den privata sfären i fred och skrev om politiken. Det finns betydligt färskare exempel också.

Dit kommer vi kanske inte tillbaka. Men får vi inte någon hejd på denna allmänna blodtörst som gör att det lönar sig för journalister och media att driva dessa drev, då tycker jag det ser rätt mörkt ut. Då har vi snart kanske bara de mest hårdspecialiserade och  mediatränade politikermaskinerna med det hårdaste hjärtana och den mest  heltäckande teflonbeläggningen kvar.

Vill vi ha det så?

 

SvD DN

...

Helpension på Mallorca i 14 dagar! Problemet är att flyget redan gått, för 40 år sen.

En god vän till min pappa gav mig härom dagen en Aftonbladet från 1969 som han hittat i gömmorna. Pappa Tore skulle fylla 50 och hade varit riksdagsman ett par år. Nu skulle han hängas ut lite i samband med en aktuell debatt.

Det är olika saker man lägger märke till vid ett nedlag i "the summer of 69". Dels "snällheten" i tidningen. Dreven var betydligt mjukare, mer sakliga och allsidiga. Tidningen dräpte inte alls som man kan räkna med att den skulle ha gjort idag. Tiden var inte lika öppet kristendomsfientlig heller, men det var på den spiken man slog.

En annan sak är hur mycket mindre och färre annonser det var. Den tredje saken är hur mycket mer text och hur många fler egenproducerade artiklar tidningen hade. Den fjärde är känslan att artiklarna gick djupare. Inte något om frusökande bönder eller liknande nulliteter fann man heller i Aftonbladet. En kanal i TV-tablån förresten, sändningarna började 1400 och slutade 2240.

Jag är orolig för utvecklingen inom tidningsvärlden. Mot korta, tunna, få och massproducerade nätartiklar, man hittar ofta samma TT-artiklar i dussintals tidningar.

Många har inte längre "tidningen" och jag ser det som ett demokratiskt problem. Vi bör erbjudas allsidiga nyheter vi inte har sökt upp. Vi behöver påminnas om delar av samhället vi inte har kontakt med och erfarenheter av. TV-nyheterna kan inte ersätta tidningen. Rubb som stubb som sägs i långa Rapport eller Aktuellt ryms på en halv tidningssida.

Det pågår en utarmning och ett förytligande som kommer att märkas på flera plan i samhället. Klaga inte på att politiken och samhällsdebatten blir ytlig om det blir så att storstadsborna ser omvärlden genom Metro och landsorts- och glesbygdsbefolkningen möjligtvis håller koll genom att ibland läsa nättidning och lyssna på Radio Rix.

Resan i början var billig, men hur billig? Aftonbladet kostade 50 öre. En ny Amazon cirka 16 000. En 14 dars all-inclusive till Mallorca inklusive lite inköp för en familj med två barn för 70-80 000 i dagens pengavärde. Hade du betalt det?

Jag kanske återkommer till den här tidningen. En del artiklar lockar.

 

...