Bore backar
Känns länge sen det var så här varmt. Den packade snön på gatan brister under bilen. Känns lite tidigt, bakslaget är nog garanterat. Men oj så ljuvligt med ljus både vid jobbstart och jobbslut.
Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.
Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.
Från morgonens kylslagna fotograferande, som jag nämnde i förra texten, sätter jag in en bild på "supermarängen" Balberget. Eller rättare sagt Ångermanbalen, här ser man mer än bara berget.
Jag vet inte varför det blev så oskarpt, men det var kanske imma. Kameran hade övernattat i synnerligen kall bil som sedan värmts upp.
Jag tog ett antal bilder i hyfsat snabb takt innan jag höll på att frysa fast i utrustningen och på alla var bergsmassivets bakomliggande "mössa" helt olika.
...
I morse visade termometern 35.7 grader kallt 0635. Det är riktigt svalt det.
Jag hade glömt motorvärmaren och kopplade i den på morgonen. Det hann bli knappt två timmars värmande innan jag tänkte mig iväg. Kupén kändes hyfsat varm och motorn solitt genomfrusen när jag vred om nyckeln. Den normalt startvilliga bilen totalvägrade. De övriga ksau-ledamöterna fick klara sig bäst de ville medan jag väntade in en lite försenad buss.
I Liljaskolans styrelse i eftermiddags fanns ett par muntergökar som helt säkert trodde att värmeelementet tackat för sig. Själv hoppades jag på en billigare variant, en isärvibrerad grenkontakt någonstans bland alla döljande och luftmotståndssänkande plastkåpor.
Att i dagsläget åka iväg till Skellefteå några dagar utan motorvärmare kändes inte bra. En stund efter den kommunala dagen fick jag igång bilen och kunde åka iväg till bilverkstaden där man blir väl mottagen, även mitt emellan middagen och kvällsmaten.
Min hovmekaniker hade ett nytt motorvärmarelement till min bil och årsmodell, men tyvärr av sorten som passade dem som byggdes någon månad senare.
Jag hade två motorvärmare. En inkopplad och en vilande. Den inkopplade värmde oljetråget utanpå och behöver mer tid för att värma motorn i övrigt. Den obegagnade var en slangvärmare som är snabbare. Trågvärmaren hade nog inte riktigt klarat uppgiften på knappt två timmar i nästan 36 graders kyla.
Nu nöter jag på vattenvärmaren ett tag. Den ska få gå hela natten, det blir tiidig start.
Men både jag och min vän skruvaren undrar hur det egentligen gick till när min bil fick två motorvärmare.
...
Fick syn på aftonhimlen genom fönstret och kunde inte låta bli att ta en bild från balkongen. Norrländsk vinter kan vara väldigt vacker. Inte bara i fjällen och i solsken.
Blir bara så besviken över att en bild som förminskad är 2-3 Mb i datorn ska hamna här i storlek kring 15 kb. Känns inte riktigt roligt att sätta in bilder som blir så suddiga.
... 
...
...
Nä, faktiskt ingen särskrivning, på engelska. Flingorna är stora, torra och lätta. Kanske inte som i Aspen, Colorado. Men kanske åt det hållet?
Ser just att jag passerade 200 000 öppningar på bloggen igår. Sen jag startade för drygt 1,5 år sedan alltså. En del flickor sägs ha det till middagstid, varje dag.
Jag tackar och bockar.
... 
En midvintermidnattsbild, utifrån och in. Julgranen i bakgrunden och pudersnö på fönsterblecket. Minus sjutton.