...

I idrottsvärlden är det sedan länge vanligt med överlappande säsonger. På promenaden igår såg vi en annan sorts överlappning som inte är riktigt lika vanlig.

Först vårens (?) första motorcykel på våra breddgrader. Det är faktiskt inte överallt det är mc-före.

På andra sidan plogkanten åktes det fortfarande skoter.

...

Min fru tycker att jag blivit lite allvarlig och dämpad på sistone. Kan ha att göra med att det finns mycket nytt att tänka på och sätta sig in i. Att man känner av ansvaret och otillräckligheten och att de intensiva arbetsdagarna i regel också blivit rätt långa veckorna efter semestern.

När regnhotet började torna upp sig och skymningen inte var långt borta tyckte hon att vi skulle skingra tankarna med en motorcykeltur. Skingra och skingra förresten, hon var glad, bl.a. över att ha fått sitt klassrum iordninggjort och "färdigt" mycket tidigare än hon brukar kunna ha. Sådana tankar och stämningslägen behöver ju inte skingras direkt.

Under en tung och vacker blyertsfärgad himmel tog vi en ljum kvällstur längs kurviga vägar i ensam gemenskap av bästa slag. Vi har ingen Intercom och får inskränka ordandet till de långsammaste partierna .

Det fungerade den här gången också. Det mesta av tankarna blåste bort och ersattes av primitiv glädje och mer "här och nu". När vi var 100 meter från huset igen, då kom regnet.

...
Vid ett klockslag då femtioplussare möjligtvis ska fundera på en god bok och kvällsfika fick jag besök.

En yngling på knappt halva min ålder kom och frågade om vi inte skulle ut och köra mc. Hans har hästkrafter så det räcker och blir över till både två och tre motorcyklar. Mer än dubbelt mot den jag har. Vi tog en sväng genom ett par kommuner och mest hela tiden hörde jag hans mer än min. På hemvägen provade jag den.

Hemska saker. Det kändes som man låg på den och motorn var ett frustande djur som bluddrade på de varvtal jag är van vid och som bara väntade på att man skulle släppa lös den på allvar. Vilket jag inte gjorde. Strama tyglar var det som gällde. Efter en mil kände jag att jag gjorde ungefär som man gärna gör när man lär sig cykla. Spänner massor med muskler i onödan. Jag slappnade av och det kändes lite bättre.

Nåja. Efteråt säger jag som mamma sa när jag skjutsat henne en sväng på min första motorcykel för ett 30-tal år sedan. När hon slutat skrika och hämtat andan sa hon med eftertryck:

"-Jag förstår att det är roligt!"

Men ofarligt är det inte.

...

Jag har haft motorcykel tre gånger, de två sista tillsammans med Agneta. Den "nya" fyller tio år i augusti. Tiden går.

Ikväll tog vi en tur från kajen i Umeå tillsammans med ett rekorderligt gäng motorcyklister. Man har säkert varit många fler ibland, men det var inte få den här kvällen heller. Särskilt om man väger in att det regnade på sina håll i afton. Arrangemanget ikväll satt ihop med "Umeå Motor Week" och innehöll också lite visning av historiska tvåhjulingar.

Det var vår första "gemensamhetstur" och den hade flera poänger. Vi fick träffa barndomsvänner, grannar, politiska med- och motståndare, tidigare konfirmander, konfirmandföräldrar och känningar man inte visste åkte motorcykel. Samt råkade på ett original, i minst tredubbla bemärkelser, som jag ska skriva liter mer om.

De som tycker att jag skriver för mycket dagbok med tanke på att texterna också hamnar under "politik & opinion" blir kanske upprörda, men det är smällar man får ta. *s*

Ska jag säga något politiskt i sammanhanget så är jag mycket glad att förbudsivern inte fått kväsa allt som är roligt och kanske inte 100 % politiskt korrekt. Fast den verkligen velat och försökt.

På bilden nedanför två av kvällens gamlingar, som dock inte rörde sig ur fläcken.

 

Haren farligare än älgen. Blev en sen hemresa. Fick se några djur längs vägen. Haren som hoppade upp framför motorcykeln var värst. "Fjolingen" somstod bredvid vägen och såg mammalös, vilsen och lite olycklig ut var inget problem. Han höll distansen. Ingen direkt sommarvärme, men fint med en stor rosa måne som steg och blev mindre över åkrar med lågliggande dimma.

Betongkeps på midsommaraftons morgon.

Det brukar en och annan ha på midsommardagens morgon, dock icke jag. Vet inte varför jag börjar denna dag med sällsynt huvudvärk. Kan vara vätskebrist, men den har jag försökt åtgärda.

Känns inte alls lockande att åka motorcykel ett par timmar nu, trots vädret och detta njutningsmedel i sig. Inte mycket alls som känns lockande. Startar dagen med vila.

...

Vi har väldigt trevliga grannar runt omkring oss i Vännäsby, vi är riktigt lyckligt lottade. Man hör ju om andra som inte har det lika bra. En av de goda grannarna har den goda smaken att heta Jan och det var han som sände mig mailet.

Han tyckte att jag kunde sätta ut det bifogade innehållet på bloggen, och det gör jag nu. När man känner sig rätt matt och nästan tror sig få liggsår av inaktiviteten så blir man lite upplivad av att bli påmind om motorcykeltur i kvällsol.