En tur till?
I morse mötte jag ett gäng nior som till största delen hade sovit rejält i helgen. Några uttryckte stor tillfredsställelse med den egna sängen. En tjej tyckte vi skulle göra om resan, nu på stubinen.
Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.
Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.
...
På APT med kommuntjänstemännen på fabriken som Nyåkers Pepparkakor bygger upp i Bjurholm. Återkommer förmodligen om den enda svenskägda stortillverkaren av pepparkakor. Minns jag rätt ska det gå åt 28 ton mjöl i veckan framöver. Många pepparkakor det.
Annars är det som småspännande. I morgon 0600 rullar Castorskolans nior iväg på en veckas pedagogisk långresa med buss. Vi har det mesta under kontroll, men det är alltid spännande att se vad man glömt eller vad som kastas över ända på vägen.
Följ det som händer på Castorbloggen här på vk.se.
...
Igår kväll informerade Triventus om planerna på en vindkraftspark väster om Agnäs och Öreälven. Man höll till i Bjurholms Folkets hus och jag uppskattar att ett knappt hundratal berörda och nyfikna kom dit. Bland annat undertecknad.
Förutom diverse info som fotomontage som visade hur det skulle se ut från olika ställen (Förutom från Lillvännäs, den närmaste byn) kunde man få höra hur mycket ljud det skulle bli på vissa avstånd. Skulle någon eller några drabbas av högre ljud än tillåtet kan man enligt företaget ställa ner uttaget från några vindmöllor.
En säker vinst är gjord oavsett hur det går med vindraftsprojektet. Några av Castorskolans nior fixade gott fika till förmån för sin pedagogiska resa och fakturerar Triventus. Nytta, nöje och entreprenörskap.
Sverige i nytt ljus. En av "nysvenskarna" som var med runt i Europa hade fått med ett ord av sin pappa. Det var att hans barn skulle få se att Sverige är ett mycket bra land. Eleven kommenterade saken ibland och jämförde med det vi såg. Sjöng också med mycket högt när "Du gamla, du fria" sjöngs på Röbäcksslätten vid hemkomsten. Vad och hur ett land är handlar om oerhört mycket mer än politik. Politiker i allmänhet skulle antagligen bli smådeppade omde verkligen insåg hur lite politiken i regel påverkar upplevelsen av landet. (När det inte handlar om kommunism, nazism eller andra totalitära system)Trots många brister i vårt land, flera elever påtalade t.ex. hur mycket hövligare och trevligare människor kan bemöta varandra på kontinenten, så har vianledning att vara mycket glada över vårt Sverige. Jag har varit i rätt många länder, bott i ett av dem, men aldrig velat bo permanent någon annanstansän just här. I Sverige. I Västerbotten.
Efter elva nätter i trånga "snarkofagen" i bussen har jag sovit en extremlång natt i egna sängen. Trots att det mestadels blivit hyfsat med sömn påresan blev det nästan 13 timmar i natt. Det handlar nog om mer om att spänning och ansvar släpper än om sömnbrist. Missade ett och annat idag, men dethjälps inte. Tror jag kan behöva lite lugn och ro.
...
Förutom busskörningen, där Jan Öhman tagit merparten och jag lite mindre, finns det mycket annat att göra när man ansvarar för 30 personer på den typ av resa vi nu gjort med Mariaskolans högstadieelever. Det är många beslut att ta för ledarna, rätt mycket styrning som måste till för att resan ska flyta bra och att tider – t.ex. mat- och sovrytm - ska hållas inom någorlunda ramar.
Med en åldersblandad högstadiegrupp med stora individuella skillnader finns också mycket man ska göra och vara som ledare. Några behöver lite extra hjälp eller trygghetstillskott, andra tydliga gränser. Att många inte varit utanför Sverige tidigare gör ansvaret än större.
När det varit "undervisning" på riksdagen, EU-parlamentet, koncentrationsläger eller i bussen via högtaleriet har det varit tyst och uppmärksamt. Eleverna har över huvud taget klarat det hela väldigt fint och det är en glädje att se hur flera av de stillsammare vuxit, ”blommat” och mer och mer börjat synas och ta plats under resan. På ett positivt sätt. Även bland de ”yvigare” finns mycket att glädja sig åt.
Det vore på ett sätt bättre att få börja ett läsår med en pedagogisk resa som den här. Istället för att ha det i slutet av ett läsår. Samtidigt krävs mycket planering och förarbete som det blir svårare att klara vid en höstresa.
Det blev inget bloggande för min del under resan.
Europa i stort är inte är lika ”uppkopplat” som Sverige, det är få platser vi besökt där vi haft nättillgång. Man upplever alldeles klart att Sverige ligger i framkant på området.
Jag har dessutom haft ett hårdvarufel som hindrat mig att använda den egna datorn. Vi har inte använt mobilt Internet i Europa som på ”14-ländersresan” för tre år sedan, utan kört med sms-inlägg som Kicki A skött.
Huvudorsaken till sparsamma uppdateringar är annars att vi satsat mer på att uppleva, lära och utforska än att återberätta. Samtidigt ska sägas att VF.s Agne Hörnestig varit med och coachat eleverna och kommit med skrivartips.

I riksdagshusets trapphall. Vi har stött ihop med både Björn von Sydow, Bosse Ringholm och en del andra och nu berättar Ulf Grape från Skellefteå för oss om riksdagshuset och arbetet här.

Telia tycker vi ska åka hem. Det tycker inte vi, trots köerna.
Jan kör hela tiden. Nja, vi följer regelverket och gör som vi ska. Däremot heter båda chaufförerna Jan. Vi bytte i Hagsta för en stund sedan. Av någon anledning kommer jag inte in på Mariaskolans blogg, så det blir några ord här. Stämningen är god på bussresan och det börjar bli så där "resesocialt". Kontakter tas lite mer kors och tvärs i gruppen. En av lärarna fick nyss stryk i schack av en av eleverna. Nu ska jag sova en liten stund. Inte så länge kvar till Stockholm. Återkommer därifrån.
Mot nya mål. Det är konstigt hur det dyker upp nya saker när man ska iväg på resa. Imorgon 0630 ska vi iväg mot Stockholm och Europa med Mariaskolans högstadium. Det är små detaljer som poppar upp hela tiden. Spännande är det. En dryg fjärdedel av eleverna har inte varit utomlands förr. Då är det förstås en alldeles särskild upplevelse att göra 600 bussmil och bl.a. se några stora huvudstäder. Det är en pedagogisk resa, inte en traditionell skolresa. Men det är klart att det finns en del nöjen inplanerade också. Går det som tänkt kommer vi att berätta lite vad som sker i "Mariaskolans reseblogg" härpå VK-bloggen.