...
Ok, lite överdrivet då. Jag såg i alla fall en ny syn i morse vid 0715-snåret i Vännäsby. Några lätt framåtlutade portföljbärare som kom från hembergsområdet, ilade runt kanten på järnvägsviadukten och försvann i riktning mot Vännäsby C. Målet var nog tvärbanans 0720-avgång.

Jag hörde nyss att det var 10 passagerare som fyllde på pendeln i Vännäsby vid den allra första turen som gick 0605 på måndag morgon. Blir spännande att höra hur resandeutvecklingen blir framöver. Det är inte utan att det verkar lite lockande att vandra iväg till Centralstationen och rulla in till jobbet på lite drygt en grisblink. Alltmedan man morgonkollar mailen eller bara vilar sig, beroende på vilket uppgör man har med arbetsgivaren.

Men, det dröjer väl tills pendeln går till Bjurholm.

...
För att inte tala om Ågren.

Det jag tänker på är Umeå kommuns yttrande till Trafikverket om deras förslag till hastighetsbegränsningar i Umeå och dess närhet. Det kan ses på Umeås hemsida eller Anders Ågrens blogg här på vk.se eller på folkbladet.nu.

Det jag allra främst tänker på är att Umeå motsätter sig Trafikverkets idé att sätta ner hastigheten på E12 mellan Norrfors och Brattby från 110 till 100. Det gör kommunalråden rätt i. För egen del går det oftare sakta nuförtiden. Många gånger kommer jag inte upp i 100 på sträckan. Andra gånger behövs rättigheten att köra 110. 2+1-vägen är byggd och lämpad för 110 och många pendlar åt båda hållen på denna väg. Flödet vinner på 110. Det är också betydelsefullt för respekten för hastighetsgränserna att de känns rimliga.

Så Trafikverket, se till att bygga nästa 2+1-etapp snart nog och behåll 110-gränsen så att de som har mer bråttom kan köra om mig.

...
Det måste gå att pendla.

Drygt 400 personer pendlar dagligen ut från Sveriges minsta kommun. 130-140 pendlar in. Bl.a. Jobbar 40-50 Umebor i Bjurholm. Till detta kommer studenter och andra resenärer som reser.

De här måste kunna åka kollektivt. Man Ska kunna ta sig till jobbet och man Ska kunna ta sig hem. Det går inte alltid nu med de nya kombinationerna. Kan man inte få tågen att synka med bussarna så måste det bli bussar som går hela vägen på några avgångar. Hur mycket vi än vill fylla pendeltåget får det inte försvåra kommuners kompetensförsörjning eller folks försörjningsmöjligheter.

Några jag talat med tycker att det fungerar ganska bra, andra inte. En som skulle till Bjurholm från Vännäs härom dagen hittade ingen buss vid tidpunkten då tidtabellen vid Vännäs resecenter och hemsidans tidtabell sa att den skulle gå, 1535. Efter en stund hittade hon en lapp där den ändrade tiden stod.

Misstag kan ske vid snabba förändringar, trots idogt arbete. Nu tog hon bilen istället och blev förvånad hur snabbt man kör till Bjurholm jämfört med att köra till Umeå. Det hade varit bättre om hon blivit förvånad över hur snabbt det går att åka buss dit. Med stockholmsmått är det inte långa pendlingstider. (Särskilt inte om man har ett jobb, en kropp och en arbetsgivare som tillåter jobb på bussen så att en del arbetstid kan räknas av.)

Alla har inte möjlighet att ta bil och tanken är väl att fler som har det ska känna att kollektivt är en bättre idé.

...
Avnjöt i kväll en trevlig restmiddag med frun då vi jämförde vår dag med varandra.

Det händer väl då som nu, men idag var det mest vägen vi jämförde. Hon beskrev hur hon tråcklade för att komma som snabbast och smärtfriast från stan.
Vi har nästan lika långt till arbetet, drygt tre mil. Jag har något lite längre, men skulle i stort sett kunna köra två gånger till och från Bjurholm på den tid det tar för henne att köra en gång till och från jobbet.

Det vore förstås dumt, men att åka västerut på dagarna känns just nu inte dumt alls.

...

Många rör sig ganska lite och bekymras över det. Några motionerar lite mer, men kör gärna ett extra varv runt kvarteret för att hitta den allra närmaste parkeringsplatsen. Jag tror att både transportmönster och folkhälsa skulle kunna bli bättre med lite attitydförändring och försöker själv bearbeta mina inkonsekvenser på de här områdena.

I gårdagens samhälle var det mycket mer som krävde rörelse, på gott och ont. För ett par femtioåringar sedan krävdes och gav det ofta något bara att få vatten och värme in i huset. Det mesta av vardagstransporten krävde rörelse och gav motion. För en halv femtioåring sedan innebar det rörelse att byta kanal på TV:n.

Har man arbete på en fast arbetsplats och någorlunda regelbundna dagtider finns det ofta fina vardagsmöjligheter att hålla tillbaka välståndssjukdomarna. Med bara 10-12 minuter till hållplatsen och från avstigningen till jobbet får man 1,5 timmars vardagsmotion och luft "gratis" varje vecka, om man tar bilen en dag. Förmodligen kommer man piggare både till jobbet och hem också.

För oss i Vännäs kanske tågpendeln innebär en sänkning av kör- och parkeringstiden med 10-15 minuter, det skulle innebära att några får en hel del av den här extra motionstiden till skänks. På tal om gratis skulle många säkert tjäna en fin summa bara på insparade parkeringspengar.

Förutom det här med kollektivtrafik och vardagsmotion kan man fundera på det ofta överdrivna och rent skadliga skjutsandet av barnen till skolan. Vilka miljö- och motionsmönster och vilka framtida lidanden och kostnader talar vi om här? Men det blir en annan bloggtext.