...

Härom dagen tog det för ett ögonblick slut på Moderata riksdagsvalsedlar i Medborgarhuset i Vännäs. Sånt kan bero på flera saker, jag väljer att tro att det handlar om stor åtgång. Nu finns det sedlar.

En del har aldrig tänkt tanken att kryssa. Jag hoppas så klart att fler gör det och att det inte stannar vid tanken. Någon har frågat hur man gör. Det är enkelt. Man sätter ett kryss i rutan framför namnet man vill ge rösten till. Jag hoppas att du vill ge den till nummer fem på den här listan. ;-)

Använd din möjlighet att påverka hur ordningen ska se ut. Skulle du ha förtidsröstat, inte kryssat och kommit på att du vill göra det  kan man rösta en gång till på valdagen. Då är det den rösten som räknas.

Vill man läsa mer kan man göra det på Valmyndighetens sida om personröstning.

Där skriver man bl.a:

"Det är i första hand personrösterna som avgör vem som blir vald för ett parti."

...

Det blev en full dag igen.

Kommunstyrelsen i Vännäs tog största delen, jag återkommer förmodligen till den. Sen hopade det sig ytterligare ett och annat. Nästan allt val- eller iaf politikrelaterat.

Men allt var inte det. Samtalade med ett par poliser kring midnatt. En sa, appropå min tröja, att han hade röstat idag. Senare lyssnade jag till P1 i bilen och hörde att man kunde rösta på valdagen även om man förtidsröstat. Det blir då valdagsröstningen som gäller.

Skulle ha hört det innan. Då hade jag tipsat polisen om att han kunde rösta igen om han händelsevis skulle ha röstat fel. *s*

Ingen sedel utan kryss! ;-)

Har börjat fundera på om jag är övervakad. Om doktorn möjligen har en liten kamera uppmonterad i vårt kök.

Ganska ofta när jag just lagt mig på soffan och ögonlocken blir tunga så knackar han på dörren. Så också idag. Det verkar rycka i hans gångfot ungefär när jag blir sömnig. Eftersom jag vet att jag behöver det tvingar jag upp kroppen och följer med. Även idag när duggregnet fyllde luften under de lågt liggande molnen. 45 stärkande promenad- och samtalsminuter blev det.

Får fråga doktorn hur han känner på sig när man just håller på att bli soffliggare. Kunde vara bra att behärska konsten om några av mina potentiella röstare i omgivningen frestas att ligga på soffan eller låta bli att kryssa. :-)

...

Det är inte alla lyckönskningar som är riktigt väntade. Jag har den senaste veckan fått sådana från väldigt olika håll. Faktiskt från enstaka företrädare från alla partier "på andra sidan" också. Förutom de lite mer förståeliga, på "hemmaplan".

I ett par fall tolkar jag det så att just dessa rödgröna personliga vänner nu räknar med en Alliansseger. I ett par andra så att man gärna ser att jag kommer in i Riksdagen, trots allt och fast man ännu hoppas på en senkommen totalvändning i opinionen.

Mycket, mycket viktigare än att jag kommer in bland de 349 är det att vi får en majoritetsregering. En regering som som kan regera och inte hela tiden hamnar i låsningar mellan (den rödgröna) minoriteten och, eventuellt, ett SD med sin underliggande agenda.

Ojoj, så viktigt det är att vi röstar fram en majoritet, Alternativen kan bli väldigt dyra och sänka politiken för lång tid. En kvinnlig V-ledare jag mötte för ett tag sedan menade att det allra värsta vore en Alliansmajoritet. Jag tror faktiskt att de flesta på hennes sida är klokare än så.

Att Alliansseger och majoritet är det viktigaste utesluter inte att man kryssar. Jag säger som jag brukar; Ingen sedel utan kryss! ;-)

...

Just nu debatteras partibidraget ganska hårt, av naturliga skäl. Ett är att det är valår.

Jag har tidigare inte satt mig in i det här och det visar sig att det var ett par saker jag hade om bakfoten. En sak jag missat var att det var så relativt låga summor det handlar om.

Moderaterna tog emot cirka två miljoner kronor i gåvor förra året. Av privatpersoner, företag får inte ge bidrag. Givarna var 2 615 stycken. Det är mycket pengar med de flestas mått mätt, men jämför man med LO:s bidrag till (S) blir det märkligt nog småpotatis. Två miljoner räcker till  fyra-fem årsarbetare om de är unga och har halvhyfsade stockholmslöner.

I snitt blir det mer pengar. i fjol gjorde TV4 en granskning som visade att det kommit in sammalagt 80 miljoner till Moderaterna 2000 - 2009, inräknat gåvorekordet 2006. Då fick man in totalt 30 miljoner.

LO ger (S) 77 miljoner i pengastöd i år. Vissa uppgifter säger 90 med vissa egenadministrerade saker. Till det kommer ett avsevärt antal LO-arbetare som jobbar för (S) under varierande tid. Sammanlagt många årsarbetare. Beräkningarna om vad det är värt varierar, men det handlar om några hundra miljoner. En beräkning jag sett, av Carl B Hamilton, säger att det är minst 630 miljoner, inklusive pengabidrag och direktsatsningar.

Om han skulle ha räknat väldigt fel och det skulle vara bara hälften är det ändå mer än 150 gånger mer än M fick i fjol. Om Moderaterna detta valår skulle få en ny rekordsumma på 40 miljoner får (S) ändå åtta gånger mer av LO. Det handlar idag om lika stora partier.

Valhemligheten är viktig, det är sant och M:s bestämda linje. Understundom kan jag ändå fundera på om dessa Relativt små summor är värda att ge Mona & co mer ammunition till misstänkliggörandet. Jag har sänt in en slant till Moderaterna någon gång. Den var inte stor och eventuell namnpublicering hade inte brytt mig.

En lösning vore kanske att LO-medlemmarna slutar med sitt bidrag som ett valår kanske uppgår till halvmijarden eller mer? Då kunde vi kanske sända gåvorna till något mer konkret välgörande ändamål?

...

Ser att det blev alldeles för få bilder av utställare och lokala "knallar", men det blev liksom inte så mycket tid till fotograferande.

Det fanns inte bara mat i och utanför logen, det var lite av varje. Blir det ett nytt år och man inte bor allt för långt bort så tycker jag att man kan ta en tur till Sandsele matmarknad, i början av nästa september. När marken har burit frukt och man kan handla allt från lokalproducerad köttrik korv, till utsökt mandelpotatis, smycken och fyrhjulingar.

Om så många politiska partier är där nästa år återstår att se. Det kunde kanske vara idé att åka dit bara för att se efter.

Den mest lokala moderaten, Daniela, blev inte med på den här bilden, en ung kvinna vars efternamn har ramlat ut ur minnet just nu. Några hade också åkt till Storuman för att kampanja efter lunch, annars var det här gänget. På bilden från vänster Elisabeth Björnsdotter, Lycksele, Anna Hedman, Storuman (bördig från Sandsele/Sorsele)  och så undertecknad. Vi står på riksdagslistan allihop. Elisabeth och Anna dessutom på landstingslistan och Anna och jag på våra hemkommuners listor.

...

Onsdagen den 15:e blir det valdebatt i Vännäs mellan Jonas Sjöstedt och mig. Det är inte klart med tid och plats och debattledare, men vi har en "Facebooköverenskommelse" om saken i alla fall.

När jag kontaktade Jonas om debatt föreslog jag att den skulle hållas i inlandet. Dels för att inlandsfrågorna inte ska komma bort i den stora helheten, dels därför att det gärna blir för starkt kustfokus i valrörelsen.

Nu hamnade vi i mitten av Umeåregionen ändå eftersom Vänstern i Vännäs enligt Jonas ville ha debatten här. Jag accepterade, kanske lite oövertänkt. Tanken är gissningsvis att EU-parlamentarikern och debattproffset Sjöstedt ska mosa blåbäret på dess hemmaplan. Då blir det ju även lite lokalpolitisk "profit" av det hela. *s* Självklart är det också roligt att vara i Vännäs och jag hoppas få bjuda Jonas en del motstånd.

Eftersom Vännäs är ett av ställena där det kan bli majoritetsskifte lär han ha god support från det rödgröna maskineriet. Ur den aspekten blir det kanske inte riktigt vilken debatt som helst.

Återkommer med tid och plats. Vännäsmoderaterna ska språka med Vänsterpartiet om det och lite annat.

Och du vet, ingen sedel utan kryss! ;-)

Gårdagen blev en av den gångna veckans långa dagar. Ungefär dubbla skift.
Nu skulle en av de förkylningar som grasserar i mångas kroppar vilja sänka mig en vecka eller två. Det är inte alldeles bra.
Idag, på ordinarie vilodag, blir det lugn, ro och återhämtning.

Det är för övrigt glädjande att det ser ut att finnas förutsättningar till en majoritetsregering. Den alliansare som tror att saken är klar borde tänka om. Snart kommer detkanske att kastas ut en del uppgrävda, sparade fulheter eller också händer det något annat.
Man bör ha vilodagar, men segern är inte säker innan den 19:e på kvällen. Än mindre den egna majoriteten.
Det är aldrig tid att vara dryg och absolut inte nu.

Befinner mig i Vännfors vid Vindelälven där jag ägnar mig åt handgripligt kampanjarbete.  Jag har inte råd med så många affischer och vill inte ha dem nedslagna i första huliganvågen heller. Det blir några i alla fall, nu ikväll.  

Det var massor med Alliansfolk utanför en av affärerna i Vännäs i afton. Jag tog en del material och släntrade över till en annan affär istället. Det gick nästan bättre där och det gick iväg en hel del foldrar m.m.  Den här killen pratade jag också med. Han såg lite ensam ut och såg ut att behöva en uppmuntrande pratstund. ;-)

Jag blev nummer 167. Nu talar vi förtidsröstning i Vännäs. Det var nära att jag sa "Poströstning", för det är samma pärla som skött röstningen på Posten alla år som nu hanterar röstningen på Medborgarhuset.
Jag kryssade!

Ingen sedel utan kryss! ;-)

...

Ska försöka behärska min lust att svara på kommentarer till efter den 19:e september. Det lär nog vara ganska lugnt ett par dar till också.

Proffsen har sagt åt mig att använda tiden på annat, de kanske har rätt. Så, ta det inte personligt om jag inte svarar som jag brukar. Jag kommer att koncentrera mig på att göra och skriva istället för att reagera.

Som jag skrivit om tidigare så letade SLU-studenter politiker på stan ikväll. Det är inte tvärgott om såna som går lösa på kvällarna i Umeå.

Efter de tre samtalen nere på torget fortsatte Isak och jag vår affischeringssväng runt stan. På Ålidhems centrum blev det tre filmade "intervjuer" till. Det kan förstps hjälpa till med identifieringen när det står ett stort M på ryggen och "Kryssa Jan" på bröstet, men det var ändå lite speciellt. Sex träffar.

Jag visste faktiskt inte att Sveriges Lantbruksuniversitet sorterar under Jordbruksdepartementet istället för under Utbildningsdepartementet. Det finns kanske goda skäl för det, men jägmästerämnena jag pratade med var delvis kritiska till saken. Några påstod att SLU-studenterna därför inte var berättigade till studentrabatter överallt.

Skulle det stämma låter det mer än lovligt dumt. Om man studerar till agronom, jägmästare, veterinär, läkare eller lärare så är man väl lika mycket student, har samma svaga ekonomi och borde vara lika berättigade till studentrabatter.

Ska kolla det där.

Ikväll blev det en övningskörningstur med en ung släkting som behövde öva lite.

Det gick att kombinera med affischering och denförde oss in på Rådhustorget. När vi släntrade mellan valstugorna stötte vi på en vilsen student som jag började prata med. Efter lite allmänna frågor och politik kom kvällens ärende fram. Det var nollning på gång och en av sakerna på listan var att man skulle tala med en politiker om SLU. Samtalet skulle dokumenteras med mobilkameran.

Killen hittade några kompisar som kunde filma och det blev en intervju, nej tre! Fler SLU-studenter anslöt och tre blivande jägmästare intervjuade mig. En anknytningspunkt var att jag faktiskt "pryade" som jägmästare i nian.
Jag fick veta saker jag inte visste och en studentorättvisa har jag lovat blogga om ikväll. Det blir när jag kommit hem.

Det blev walk-over. Eller kanske lie-down.

Idag skulle jag ha varit med Elisabeth och Ulf på en inlandssväng. Diverse kampanjande, materialdistribution och företagsbesök. Bl.a. Med RUT-koppling. Arbetsplatserna och jobben SVMP inte räknar.
Mot slutet av gårdagens dubbla arbetspass kändes det som förkylningen skulle invadera. Aningens ont i kroppen och knoppen och lite febervarning.
Det blev diverse hemkurer, ingen dator, elva timmars sömn och en vilodag istället för inlandsresa.

Idag har det varit debatt om transporter och kilometerskatt m.m. Det har också varit bra samtal med grundskole- och gymnasieungdomari valstugan i Umeå. Om några minuter debatt med Hyresgästföreningen i Vännäs. Det är intensivt.
Har förresten försökt plantera en god och ansvarsfull politisk idé hos Lennart Holmlund, men jag tror inte den gick hem. ;-)

...

Bitvis nästan lite styggt, men onekligen intressant.

Den hittillsvarande socialdemokraten Leif GW Persson har beslutat sig för att ta handen och rösten från sina föräldrars parti.

I dagens krönika talar han till en del om varför. I nästa tänker han tala om vad det blir istället. Jag tror mig veta vad det blir, men det blir spännande att läsa motiveringen.

En god vän som brukar läsa de socialdemokratiska norrlandstidningarna på nätet sa för någon timme sedan att ingen hade kommenterat senaste Siforesultatet. Ingen av oss var väl storförvånade, men lite konstigt är det väl ändå.

Kom ihåg, ingen sedel utan kryss!

...

Fick ett väldigt trevligt telefonsamtal i morse. Det var Ingemar "Wild Warrior" Svensson från Ersmark, Skellefteå, ägare till motorcykeln som jag satte in några bilder på härom dagen. Vi pratade länge om både det ena och det andra.

Jag kunde berätta något han inte visste, att hans motorcykel fanns på ett stort foto i VK i går. Eftersom han var i Umeå just nu så rekommenderade jag honom att åka förbi där och försöka få sig ett exemplar. Det ordnade sig bra och nu är han på väg hem med ytterligare material till urklippsboken. Jag har också lovat att maila honom mina bilder på "hobbyföremålet".

Han gillade bilderna och det jag skrivit. Det var bara ett litet fel. Själv var han ju "flergenerationers" socialdemokrat och det här var ju en "moderatblogg". Ingemar och jag delade uppfattningen att det är märkligt att det är så mycket hysch-pysch kring vad man röstar på här i Sverige. Det kan förstås bero på att vi båda har ett annat förhållningssätt till offentlighet än många andra ; )

Han sorterade in mig under en speciell kategori moderater han mött och hade han inte (än så länge) varit sosse så hade han kryssat mig. Vi löste det så att han skulle rekommendera dem "på andra sidan" som han pratade politik med att kryssa M-Nilsson på plats nummer fem. *s*

...

...

Jag har sagt ja till ett förtroendeuppdrag. Frun är borta och jag har lovat vattna den långa rabatten mot gatan och sådant som växer i krukor.

Det är svårt med lagom i krukorna. Den långa rabatten hade hon nog tänkt att jag skulle vattna med kanna, men man är ju lite rationellt lagd. Eller i vissa fall lite lat. Det blev vattenspridaren med tempererat älvsvatten, inställd så att den tar gräsmatta och rabatt. Hoppas att det som redan blommar tål det hela. Om inte annat för min skull.

Hon ringde för en tag sedan och undrade hur vissa växter såg ut. Det blev lite svårt men jag drog till med något som nästan lät förtroendeingivande. Hoppas hon också tyckte det.

Då känner jag mig mer hemma med förtroendeuppdragen av andra slag. Jag som bara skulle "göra lumpen" lokalt i partiet för att underlätta för de engagerade och dra ett strå till samhällsstacken. Jag fann att det fanns viktiga saker att göra tillsammans med andra. Sådant som berörde många människor nu och sedan och upplevdes mycket meningsfullare och intressantare än jag anat.

Jag har de senaste veckorna fått en del oväntad uppmuntran från olika håll vad gäller satsningen på Riksdagen, det förtroendeuppdrag som jag nu ställt mig till förfogande för. Det kommer rätt ofta löften om kryss. När man nu sagt upp sig borde man annars ligga på i jobbsökandet, men det blir inte så än på ett tag. Dels är man inte så intressant som arbetssökande mitt i en personkampanj, dels blir man inte fokuserad och seriös i sökandet. Särskilt inte när man börjar förstå att initierade menar att man har möjlighet att faktiskt lyckas i höst. Jag satsar på det, samtidigt som jag gläder mig och vilar i tre speciella ord som finns i bönen Fader vår. Titta efter vilka.

De tips, förslag och erbjudanden som ändå kommer är förstås roliga att få. Rektorstjänsterna jag tipsats om känns inte överdrivet aktuella. Det har varit roligt och kännts mycket meningsfullt att vara rektor där jag varit det och på det sätt jag fått vara det. För dem som står ut med rektorstjänsterna som de vanligtvis ser ut hyser jag mycket stor beundran. Med en ständig svällande kontroll- och administrationsflod och med oändliga krav på diverse redovisningar och ständigt plan- och policyvärpande som allt färre orkar och hinner ta riktigt på allvar tror jag snart inte att man kan vara rektor. Utvecklingen drabbar även lärarna mycket hårt. Får inte skolan som helhet ett minskat tryck från alla pålagda sekundäruppgifter tror jag den kan bli ett riktigt krisområde.

I USA delar flera människor på de många komplexa uppgifter som den svenske rektorn vanligtvis sköter själv. Jag förstår fuller väl när man säger att snittrektorn stannar två år på sin post. Många slutar kanske i frustration över att inte hinna med det jag ser som rektors egentliga huvuduppgifter. Att kommunicera uppdraget, inspirera och leda en skola.

Hmm, det här blev yvigt, tre bloggar i en. Blommor, förtroendeuppdrag och rektorskap.

Får avsluta med att påminna om en viktig sak: "Ingen sedel utan kryss!"

...