...
Natten för fyra år sedan var jag på en demokratisk valvaka i Washington där en måttligt överviktig nästan kunde gå på de ångande förväntningarna i lokalen. Inte minst de färgade lyftes av en enorm glädje och påtaglig självkänsla ju längre natten led, vilket man förstås unnade dem efter allt deras förfäder upplevt.

Stämningen i lokalen var närmast religiös och det kändes som min skepsis över möjligheterna för Obama att ens komma i närheten av att motsvara de retorikdrivna förhoppningarna var nästan hädisk. Det här låter kanske som en dryg och lättköpt efterhandskonstruktion, men jag var glad att den jublande massan inte kunde se mina tvivel. Men visst var det en upplevelse att få vara där. Bara att gå hem genom natten med alla signalerande bilar, t.o.m. brandbilar, var speciellt för en stel svensk.

I natt har jag pendlat mellan lust att följa resultatrapporteringen och goa sängen och till slut vann den sistnämnda valet. USA får sin president min uppmärksamhet förutan och jag kommer att göra ett bättre jobb i Bjurholm i morgon med lite fler timmar investerade i sömnbanken.

För mig saknas dessutom någon kandidat att stödja.

...

Man kan fundera på om det just nu inte vore mycket lättare för (S) om valsystem och politiska kutymer varit mer som i FInland.

I vårt östra grannland är det mycket som fungerar annorlunda. Tänk er bara att partierna inte ställer upp listor inför valen. Det där sköter väljarna själva. Det blir säkert ett och annat blindskär. Men det händer i de bästa av länder.

Klicka på länken. Det finns verkliga skillnader mellan våra länder i den demokratiska hanteringen.

...

De som hållit på med politik ett tag säger att valrörelserna blir allt intensivare. Debattillfällen och olika träffar står som spön i backen nu. Även för oss i gärdsgårdsserien.

De flesta politiker har ett arbete och dessutom ett liv som är ganska inrutat av  ordinarie politiska engagemang. I slutet av valrörelsen är det riktigt tjockt. När man då med några dagars framförhållning får frågor om att delta i olika möten, och ibland bara upplysningar om tider då saker ska inträffa och man förväntas infinna sig, då måste man nästan le en smula.

Det kommer nog att bli en del "walkover" de kvarvarande veckorna. Inte på grund av svagt engagemang eller ointresse, utan på grund av att dygnet och veckan har vissa begränsningar. Det kommer också att bli ett par återbud.

...

Idag fick jag ett uppmuntrande ord och ett läfte av en dam som jag känner. Aningens drastiskt var det allt.

Hon skulle förtidsrösta så fort hon bara kunde. Skulle hon dö innan valdagen så är hennes röst och kryss i alla fall giltiga och kommer att räknas.

Jag tror få tänker så...*s*...

 

...

Skatteverkets analytiker Göran Haglund säger att man redan kan se att kapital flyttas ut från Sverige på grund av de rödgrönas hot om återinförande av förmögenhetsskatt. Samt att pengar som skulle ha kommit in inte gör det. (Ekot 2200)

Man får tycka vad man vill om vårt beroende av andra länders beskattningsregler. Bara risken att de rödgröna kommer till makten sätter Sverige i ett sämre läge.  En förmögenhetsskatt gör att man dränerar Sverige på arbetande kapital. Det blir helt enkelt lönsammare för pensionsfonder och andra att placera pengarna i andra länder.

Skulle maktövertagandet ske kommer konsekvenserna förstås att bli större. Det här är inte skrämsel. Enligt skatteverket är det redan ett faktum.

...

Många människor har tyvärr haft onödiga, men förståeliga motiv för att vara socialdemokrater.

Vid en vinst för Alliansen sidan blir jag förstås väldigt glad. Jag tror att vi står för en mycket bättre politik för nutid, framtid och för dem som ska ta över samhället. Jag tror inte minst att en Alliansseger betyder väldigt mycket för arbetsmarknad och ekonomi.

Det är ingen skrämsel, inga smutsigheter, att säga att det blir uppsägningar på vissa företag vid en rödgrön valseger. Några företag som vuxit snabbt inom hemservicesektorn kommer sannolikt inte bara att varsla, de kommer att läggas ner.  De kan inte finnas utan RUT. Arbetsplatser som är svåra att ersätta någon annanstans försvinner.

Flera företag i transportsektorn väntar också med investeringar tills man ser valresultatet. Det skulle förvåna mig om hotet om kilometerskatten inte skulle påverka efterfrågan på arbetskraft. Den skatten skulle påverka hela samhället, men inte minst Norrland.

Den inbromsning i ekonomin jag väntar vid en Sahlinseger tror jag skulle slå mot fler områden än de ovan nämnda.

Men jag ska inte uppträda hånfullt mot socialdemokrater om vi vinner valet. Jag har mött äldre människor som, tyvärr, haft oförglömliga anledningar att rösta rött. Människor som mött hån och förakt för att man inte hört till "de ägandes" skara. Som inte haft jord eller har saknat möjligheter till utbildning eller andra fördelar. En del av det sämre som sägs om vissa arbetsgivares och annan "överhets" gärningar och hållningar i gammal tid är tyvärr sant. Det begås otrevligheter även idag. Oavlönat provarbete tycker jag hör dit.

Flagranta övertramp, orättvis behandling eller drygheter och förakt mot andra människor för att livets lotter fallit olika kan ha effekt i generationer. Jag skulle kunna ge exempel på sådant från socialdemokratins långa maktinnehav också. Övertramp åt andra hållet. Kollektiva och individuella.

Vid en Alliansseger kommer jag att vara jublande glad och tacksam, men jag ska försöka undvika att uttrycka mig så att jag kan uppfattas som dryg och hånfull mot nästan hälften av Sveriges befolkning. Kommer jag in i riksdagen ska jag arbeta för mitt parti och dem som kryssat in mig. Jag tänker inte heller glömma dem som tyvärr har ärvt en del skäl att rösta på andra partier.

...

Jag har uppvaktats av en ivrig kritiker här på bloggen som på slutet frågat vem som betalar mitt "ihärdiga" kampanjande. Det har också kommit insinuationer ute i verkliga livet. Jag tänkte därför ta tjuren vid hornen samt bladet från munnen och lägga korten på bordet.

Först vill jag säga att man på min femteplats inte har något personligt kampanjstöd från partiet. Jag är en sorts norrländsk smålänning, man odlar gärna den sidan när man arbetat största delen av ett arbetsliv i hel- eller halvideella organisationer där det gäller att vända på slanten minst tre gånger. (Tror att jag har nytta av den bakgrunden i politiken) Bilmil, kampanjmaterial och annat kommer ändå att kosta. Det blir även ett antal veckor då jag inte har någon lön och inte heller vet när det börjar komma sån igen.

Västerbottens Folkblad har frågat vad jag totalt satsar på kampanjen, men jag kunde då inte svara dem så exakt. Alla summor är inte klara, men för Agneta och mig blir det mycket pengar.

VF frågade också om jag satsat på någon insamling för kampanjen, men det skulle jag inte klara av. Varken inför vänner med små inkomster,  inför de avundsjuka eller kritiker som vill tänka att jag främst satsar på riksdagen för lönen. Vissa skulle ha kunnat använda en "osvensk" insamling emot mig på ett sätt som jag inte vill vara med om. Då känns det mycket bättre att låta bli till ett troligt pris av ett ekonomiskt bakslag.

Är man riktigt klok som gör så här med sina besparingar, på så osäkra premisser? Det kan anses tveksamt, men tror man att rikspolitiken kan vara ens "kallelse" och ställer upp så får man acceptera villkoren.

Spekulerar man dessutom kring vad en rödgrön regering med Mona Sahlin, V och MP (osett vilka ledare det blir) vid rodret skulle kunna kosta så blir det kanske ändå billigt. Även om jag inte skulle komma in i riksdagen får jag se det som så att jag gör en insats för ett fortsatt borgerligt regeringsinnehav. Bara räntehöjningarna om långivarna skulle se Ohly ta plats i regeringen och man uppfattar det så att Sverige lämnar arbetslinjen för bidragslinjen skulle kosta mig, många och staten mycket pengar. Till det kommer en politik där man t.ex. inte ser någon vits i att betala ner statsskulden för våra efterkommande. Risken skulle förmodligen öka för att bromsen i pensionerna slår till fler gånger med konsekevenser för både min mamma och alla andra pensionärer. Jag räknar också med svåra följder för Norrland p.g.a. kilometerskatterna. Sist men inte minst tror jag det skulle bli betydligt färre jobb. Inte bara genom slopad RUT och dubbel jobbskatt för unga. 2010 års val är ett mycket viktigt val.

Hur var det då med mina bidragsgivare? Det finns hittills bara en. Min ständiga stöttepelare Pär Andersson, Pelle Nonpareille i Brattsbacka. Jag öppnade ett kuvert när jag kom hem från stugan idag och fick mig ett mycket gott skratt. Sagde Pelle hade sänt mig en trisslott och ett grattis för att jag hävdat att jag var hans besökare 100 000 för ett par dagar sedan. Tack ska du ha!

Det började bra vid skrapet. Två gånger stod det 100 000 på första raden. Eventuell vinst skulle dessutom tiodubblas. En miljon i kampanjpengar? Ujuj, undrars vad Pelle tänkt om det slagit in? Nu blev fortsättningen tyvärr inte lika bra.

Kommer moderata länsförbundstyrelsen och vill granska mina kampanjräkenskaper så blir det förmodligen ett ännu okänt antal 10 000-lappar i utgifter och så trisslotten á 25 kronor från Brattsbacka på inkomstsidan.

Det är tanken som räknas, Pelle, det kunde ha slagit in! Tack än en gång! :)

Kampanjbidragen.

Har tidigare fått en fråga här på bloggen vilka som finansierar min personkampanj. När man driver en sådan ska man ha ordning på finanserna så att man alltid kan redovisa bidragen inför partiet. Några skyldigheter åt andra håll har man inte så vitt jag vet. Nu tänkte jag i alla fallköra väldigt öppet och kommer därför att tillkännage namnen på dem som stöder mig senare ikväll.

På återhörande!

...

Befinner mig borta från min lokaltidning, vilket kan kännas tomt ibland.

De sista dagarna har jag letat artiklarna på VK:s ledarsida på vk.se, men blivit besviken. Jag har inte kunnat läsa artikeln om Vännäs och kranskommunerna som jag sett mina borgerliga politikervänner i Vännäs skriva om.

Jag kan inte heller läsa dagens ledare som jag vet handlar om riksdagsvalet och riksdagskandidaterna i Västerbotten. Den ska även handla även om personvalet och de demokratiska möjligheterna i detta. Saker som intresserar mig, kan man kanske säga.

Snälla VK, sätt in ledar- och debattsidorna i sin helhet!

 

För övrigt anser jag att ingen valsedel ska lämnas in utan kryss!

...

Vilka är de stora frågorna kommande mandatperiod? Det finns det väldigt många och olika åsikter om.

Ur ett Norrlandsperspektiv finns bl.a. Norrbotniabanan, befolkningspyramiden, inlandets villkor och transporterna. Mycket av vår framtida utveckling kan hänga på om de rödgrönröda får möjligheten att att lägga på 14 kronor milen på alla lastbilstransporter. Det är 280 000 på en långtradare som går 20 000 mil, men till sist ska vi invånare i de långa transporternas land betala.

Nationellt har vi t.ex. skolan, de stora pensionärskullarna och de alltför få ersättarna, välfärdens personalförsörjning, ungdomsarbetslösheten, energi- och miljöfrågorna och nyföretagandet - där vi är nästan sämst i Europa. DET är en framtids-och ungdomsfråga som heter duga.

Internationellt har vi frågor som t.ex. Euron, Euroområdets ekonomi, Afghanistan och frågan om frihandel eller isolering och stängda gränser. Få har så mycket att förlora på hindrad handel som Sverige och våra unga.

Men, de största frågorna har vi kanske inte alls sett. Frågorna 2011-2014 och framöver skulle kunna bli sådana som vi hittills inte har ägnat en tanke. Frågor vi aldrig trodde skulle bli aktuella här eller möjligheter vi aldrig trodde vi skulle få.

Därför är valet i höst inte bara en fråga om program och formuleringar. Det behövs viljeinriktning och mål för det vi kan överblicka eller ana. Samtidigt röstar vi på personer som kommer att möta helt nya och obearbetade frågor när de ramlar ner i deras knän. När facit fattas blir vi till stor del beroende av människors omdöme.

Ingen sedel utan kryss! Använd din påverkansmöjlighet i valet!

...

Fick oväntat stöttning i personvalskampanjen till riksdagen idag. Den jag inte riktigt börjat.

En både gammal och god vän, född strax efter att kanonerna kallnat vid Verdun, ringde från det nya hemland dit han nyligen flyttat. Han berättade hur han valet hösten -52 uppmanat sina elever att verkligen nyttja sin rösträtt och inte i allmän besvikelse, liknöjdhet eller protest låta bli.

Han utvecklade resonemanget och sa att han trodde att jag kunde ha nytta av det i min politiska gärning. En uppmuntran blev det verkligen, samtalet med den oväntade hälsningen.

Hamnade hos polisen. Nu var det inte så farligt och jag har goda utsikter att komma härifrån inom kort. Sitter i väntrummet (med kölapp!) och funderar på detta med valrörelse. Min kloka fru sa på vägen in till Umeå att den här delen av politiken "går rakt emot allt man fått lära sig". Så känns det.Minns när jag blev vald till elevrådsordförande i nian och samhällsläraren blev småirriterad på mig för min ovilja att "kampanja". Att driva en personvalskampanj känns än idag väldigt märkligt och går på flera sätt emot min livssyn. Man får acceptera politikens villkor, göra det som krävs och hoppas attman på det personliga planet och i hjärtat kan hålla distansen till hela cirkusen. Jag vill inte tappa perspektiven. Om ca 100 dagar får man börja rösta.Kom ihåg, inte en valsedel utan kryss! ;-)

...

Har lyssnat till en av de mest initierade och högst placerade politiska tjänstemännen i landet. Även till en del erfarna riksdagsledamöter.

Har fått en ny syn på riksdagsledamöters möjlighet att påverka propositioner och annat regeringsarbete. Det går, till större del än de flesta tror, men det måste ske tidigt. Inte strax innan eller då det ska tryckas på en knapp.

Det känns bra. Skulle man som riksdagsledamot i stort sett vara reducerad till röstboskap så finns det många mer lockande uppgifter.

Just innan lunchen förutsade den centrale tjänstemannen att personvalsinslaget kommer att öka i Sverige. Låter också lovande.

 

Personvalskampanj. Anna Maria Corazza Bildt skulle ha ett seminarium kring personvalskampanjer i förmiddags, men vulkanutbrottet gjorde att hon fick köra ca 150 mil för att komma till Göteborg. Hon slog oss med nästan 50 mil. Hennes seminarium blev ikväll istället. Jag hörde till dem som var med trots den sena timmen. Inspirerande. En politiker som "sticker ut" lite från den diskretare svenskheten.

...

Både ni och jag borde väl få slippa politiken så här på vilodagen, men jag fick i morse ögonen på en artikel som inte ska missas av den samhällsintresserade.

Det är SvD:s PJ Anders Linder som skriver mycket bra och med inslag av  träffsäker politisk humor i "Vi får välja allt utom politiker". Han skriver där att det i bästa fall är de knappt 300 000 partianslutna som väljer vilka politiker som ska in i de styrande församligarna. Det sker mycket få omflyttningar via personval med nuvarande regler.

Jag skulle vilja säga att det är i absolut bästa fall 100 000 som bestämmer, kanske hellre 50 000. I knappt halva det politiska Sverige, S och V, sker i regel inga provval. Där de sker är det cirka en tredjedel av de röstberättigade som röstar. I vissa partier har provvalet inte stor tyngd. Till detta kommer nomineringsstämmor som kan gå till på ett sätt som Linder ger exempel på i artikeln.

Läs den, när du vill, men läs den.