...
Det är Vännäsmoderaternas nestor och ekonomiske tungviktare Gösta Eklund som sitter som vår representant i årets budgetberedning. Ledamöterna har ingen lätt uppgift, men vad jag förstår har det varit en bra början. Trots att läget är riktigt kärvt.

Man kunde ana läget redan vid måndagens kommunstyrelse. Efter den senaste månadens vånda och smärtsamma beslut om byskolorna hade atmosfären kunnat förväntas vara spänd och dålig, men det var den inte. Det är inte underligt att journalister ibland tycker att Vännäs är bedrövligt tråkigt. Det är sällan det hettar till och det går snabbt över. Få konflikter får jäsa och puttra ihop till fördummande och energislukande bitterhet, om det alls hänt i modern tid. Prestigelåsningar är rätt ovanliga, vilket vännäsborna ska vara glada över. Det är dyra grejor. Dyrt är det också med mycket okynneskrångel som förlänger sammanträden in absurdum. Demokrati kostar, men vännäsbornas pengar går i alla fall inte till tjafs. Att slippa sånt bidrar också till att man slipper skämmas för att man är politiker.

Så har jag förstått att budgetberedningen börjat, i ett övergripande samförstånd och positivt diskussionsklimat. Jag tror och hoppas att det får fortsätta då, det räcker med svårigheter ändå.

Jag önskar budgetberedningen och Vännäs lycka till.

...
Njuter stort av en ledig dag, vacker som få. Ska snart njuta mer av den ute i friska luften.

Mitt på dagen lästes VK mer grundligt än vanligt och det slog mig återigen hur nödvändig papperstidningen är för allmänbildningen. När jag läser tidningen på nätet finns några få artiklar och det snäva urval som redan gjorts avgränsas ytterligare av mina preferenser. När jag prasslar mig igenom tidningen vidgas perspektivet och saker som inte skulle ha varit mitt förstahandsval passerar mitt medvetande. En rubrik eller bild av de många på en sida fångar nyfikenheten och lockar till ögnande eller läsning. Ibland tvingas jag till omprövning. Aldrig läser jag allt. Tur det, en VK motsvarar ibland ett par månaders Aktuellt eller Rapport, räknat i antal ord.

En sak man bör läsa i dagens VK är Ola Nordebos ledare: "Till politiska tråkmånsars försvar". (Papperstidningsrubriken) Du som kanske aldrig läst en ledare men bryr dig om samhället och den värld dina barn kanske ska leva i bör ta dig tid att läsa den. I papperstidningen eller just precis här

.

...
Det blev en kort mellanlandning hemma innan kvällens månadsmöte med Vännäsmoderaterna.

Med tanke på de utmaningar Vännäs står inför är det nästan konstigt att ett politiskt möte kan kännas så positivt och inspirerande. Först och främst får man komma ihåg att Sverige är ett av världens absolut bästa länder och att det i Umeåregionen och vårt Vännäs finns många fördelar som inte finns överallt. En lokal sak är de många barnen och ungdomarna. Relativt sett har ingen svensk kommun fler. En annan sak är vår landsbygd. Våra 108 stads- och tätortsnära byar som finns inbäddade i landskapet. Flera i högönsklig välmåga, även om tre av dem tyvärr förlorar sina skolor enligt vårt senaste KF:s beslut.

För framtiden tror jag det är mycket viktigt att se möjligheterna som finns, även om man inte kan göra och ha allt man skulle vilja. För att få ekonomin i balans behöver vi på kort sikt göra flera mindre behagliga saker, alla har vi inte sett. Vi behöver även jobba på att få ner kostnadsutvecklingen på längre sikt. Inte "bara för att", utan för att även kunna göra satsningar, för att kunna ta hand om unga och gamla på ett rimligt sätt och för att kunna underhålla det som byggs och byggts upp av tidigare generationer.

Tillbaka till Vännäsmoderaterna. En sak som lyfte ikväll tror jag är åldersmixen, det diffade 46 år mellan ytterpunkterna. Åldersblandning berikar. Även könsfördelningen var hyfsad och det fanns ingen som satt tyst. Men visst behöver vi fler kvinnor. Och män.
Hör av dig om du vill vara med!

...
Fick just syn på den här artikeln och filmsnutten om Liljaelever ute på jobb hundra mil söderut:

http://www.vk.se/806183/elever-lackar-at-racingteam

Roligt att se elever som utbildar sig mot jobb som finns på arbetsmarknaden. Tyvärr ser det ut som sökningarna till de ganska jobbsäkra utbildningarna minskar. I en del fall kan det handla om högskolebehörigheten. Den går att lägga till, relativt enkelt. Den saken borde inte hindra någon att gå en utbildning som troligen leder till ett jobb efter gymnasiet.

Sen bör vi släppa på prestigen fortare än kvickt och se till att man kan välja en enklare variant på gymnasiet om man vill. Inte som nu en svårare som ger högskolebehörighet om man vill det. Då tror jag många fler elever kommer rätt.

...
När man upptäcker att man under en särskilt hetsig vecka med lång arbetsfredag förväxlat datot på lördagssammanträdet knappt 20 mil bort och man är ledig.

När man samma kväll känner den lågintensiva långtidsförkylningen blomma ut och gripa tag i huvud, hals och luftrör.

Det går an att vara ledig, men just nu inte att vara sjuk.

...
Nä, inte jag, men politiken i gamla Sverige skulle kunna bli riktigt, riktigt krasslig av den sjukdomen.

PJ Anders Linder skrev intressant om saken i går i artikeln

"Amerika fritt från svensk åldersnoja"

.

...
Visst är det tokigt att nuvarande skatteutjämningssystem t.ex. utgår från att det är liten andel barn som går i förskola i mer glesbyggda områden jämfört med i städerna. Det är nästan ingen skillnad idag och det här systemfelet gör att mindre orter får upp emot 40 000 kronor mindre per förskoleplats.
Här behövs förändring.

Det nya system man räknat fram är dock inte bara att jubla över när man ser till helheten. Visst får våra kommuner några miljoner till, men landstinget i Västerbotten förlorar plus minus 300 miljoner. Då snackar vi inte bara en och annan akutplats eller ambulans. Var ska landstinget ta de pengarna? Ska kommunerna betala all kollektivtrafik eller hotas något sjukhus eller 750 anställda?

Skulle vi för åskådlighetens skull räkna riktigt enkelt och fördela bortfallet på kommunerna skulle kanske Umeå kunna förmås ta hälften, 150 miljoner. (Det är tveksamt för de förlorar själva ca 80 miljoner på det nya systemet) Sen fick vi fjorton andra västerbottenskommuner pytsa in resten, i snitt cirkus 11 miljoner var. Jag tycker det verkar måttligt lockande.

Jag tror man måste göra om systemet en gång till eller justera det vi har.

...
Skrattade i går kväll när jag såg att denna blogg räknades som den sjunde mest inflytelserika av 198 moderata bloggar i landet. Just då var den nummer två i antal inlägg över tre månader. Allt enligt statistik och mätning av länkningar på politometern.se.

Jag har mina dubier. Antalet stämmer nog, inflytandet kan diskuteras. Innehållet varierar dessutom rätt mycket.

Men med tanke på att bloggen inte alls räknas till politikbloggarna på vk.se är resultatet inte så pjåkigt. ;-)

...
"Varför erkänner moderater inte att de är som Mitt Romney?" Det är väl det egentliga innehållet i den fråga som Kalle i Brån tycks ställa i min och andras riktning och som jag nyss började svara på. Jag har bemött den sortens frågor tidigare, men vi tar det en gång till med ett nytt namn. Det blev så många ord att det blir ett eget inlägg.

Jag tror att Mitt Romney delvis personifierar den bild som många på vänsterkanten vill ha av moderater. Han är ju t.ex. jätterik. (Även om han inte alls är lika rik som toppkommunisterna i Kina.) När moderater själva inte känner igen sig och inte skulle vilja ha honom som ledare accepteras det inte riktigt. T.o.m. Dalademokraten skriver på ledarplats att nästan inga svenskar gillar politiken Romney för (idag). Att jämföra honom med Moderaterna är fel, Kalle.

Jag har inte haft möjlighet att följa debatten som vid förra valet, då jag dessutom var där, men MR-känslan av snabbt förändringsbar "produkt" ger i sig en konstig smak i munnen. Det var inte många år sedan Romney i hemstaten genomförde en sjukvårdsreform som liknar Obamas reform som han nu kraftigt bekämpar. Man kan diskutera utformning, men att alla ska omfattas av en sjukförsäkring är bara så självklart att det inte behöver diskuteras. Liksom att en mångmiljardär ska betala större andel skatt än en lärare.
Det finns områden där man tycker att han i huvudsak har rätt, men i stort är det som t.ex. Edward Riedl varit inne på. USA är USA och så väsensskilt från Sverige att enkla jämförelser blir omöjliga. Vad gör den som odlar sådana t.ex. med att majoriteten bland arbetarna på sina håll tycks vara övertygade republikaner?

Sen är det något sjukt med hela det amerikanska kampanjsystemet. Jag minns känslan av luftslott och orimliga förväntningar på Obama från förra valkampanjen som jag följde några dagar i New York och Washington. Jag vill varken vara eller låta dryg, men på den euforiska demokratiska valvakan i huvudstaden hade jag svårt att hålla borta tankarna på hur det ofrånkomliga bakslaget för Obama skulle påverka samhälle och individer. Jag kunde inte kvitta mig med känslan av att han aldrig skulle kunna leverera i närheten av de förväntningar kampanjen byggt upp. Det är inte svårt att förstå besvikelsen.

Mitt Romneys bakslag skulle på kort sikt kunna bli än större. Man brukar inte nå popularitetens höjder genom att sanera allvarligt sjuka finanser. Särskilt inte om folk tycker att man lovat en quick fix med snabbt återkommande glans som i fornstora dagar och har en nyliberal övertro på dynamiska effekter.

Jag är kraftigt "out of fashion", men när det ser dåligt ut har jag mer känsla för löften i stil med det Churchill sa 13 maj 1940 när Hitlers omänskliga stats- och krigsapparat fått växa sig stark och till synes oövervinnelig. Efter att då ha vunnit valet och blivit premiärminister sa han: "Jag har inget annat att erbjuda än blod, möda, tårar och svett."

På sån sanning vinner man sällan val. Men i det fallet faktiskt seger. Inte minst tack vare USA.

...
Idag har det varit barn- och utbildningsnämnd i Vännäs. Den största frågan alla kategorier inom vårt område under decenniet är egentligen inte nämndens, men diskuterades en hel del. Återkommer till den, säkert många gånger.

Ikväll är det partimöte och vi ska gå igenom måndagens kommunstyrelseärenden. Den stora frågan lär bli budgeten och ekonomin som inte är den bästa, trots flera ekonomiskt goda år för Sverige.

Det vore behändigt att få göra som en och annan som resonerar som så att "pengarna ska inte få styra". Man tycks ha uppfattningen att man inte behöver bry sig om hur mycket som finns i plånboken innan man handlar. Förhållningssättet fungerar dåligt både i privata och offentliga sammanhang. Investeringar lånefinansierar man och avbetalar på rimlig tid, men det går inte att ligga på minus i den dagliga driften.

Sannolikt blir det mer politik framöver då mina dagliga arbetsuppgifter förändras. Det blir säkerligen tillräckligt att göra även detta år, men jag räknar med att det ska finnas mer fritid att lägga på uppgifter hemma i Vännäs.

...
Har ikväll haft ett vittfamnande längre samtal med en moderat och fackligt aktiv metallare.

När vi slutat prata kom jag på att jag känner personer som menar att sådana som han inte ska finnas. Att man inte kan vara fackligt aktiv och moderat. Min bekanting är ett strålande bevis på motsatsen. Ikväll pratade vi bland annat om hur modetrender inom företagsvärlden kan inverka menligt på både produktion, avkastning och arbetsmiljö.

Jag tycker det är en förmån att få ha en väldigt vid och varierad bekantskapskrets. Jag tror inte man blir dummare av det.

...
På Twitter kom jag under fredagskvällen att byta några ord med en av styrelseledamöterna i Norrbottens SSU. Han var en av dem som polisanmält det miljonbedrägeri mot landstinget som några som tidigare satt styrelsen gjort sig skyldiga till.

Enligt honom har t.o.m. en av de egna revisorerna "med god SSU-kännedom" undertecknat stödansökningarna. Att både anmäla det som skett och vara öppen och uppriktig om hur det mångåriga bedrägeriet gått till får sägas vara god krishantering.

Hela politiksfären smutsas ner av sånt här och att man tvättar hela rasket offentligt, och utan bedövning, minskar förhoppningsvis skadan för alla.

...
Det är ju inget fel, snarast klargörande, men ändå rätt tröttande. När partiföreträdare börjar tämligen mycket av det man säger och skriver med att peta in partinamnet i konstruktioner av typen "Vi xxxxxxx anser att.." så får jag nästan klåda i hörselgångarna och synnerven.

I de allra flesta fall ser och hör man vilket parti det är som agerar. Det brukar stå på flera ställen i dokumenten och det brukar vara annonseras hyfsat tydligt vem som pratar i radio och de beslutande församlingarna.

Vi bör ha då pass mycket självförtroende och självkänsla att vi inte behöver massexponera våra partinamn jämt och ständigt.

...
Frankrike sänker pensionsåldern från 62 till 60. Morsning och goodbye. Populismen är inte död. Undrar vad denna signal ska kosta Europa?

...
Löfven har varit med i P1:s Lördagsintervju idag.

Har man inte lyssnat bör man göra det. T.ex. när han inte kan eller vill svara på hur 20 miljarder i höjda skatter på företagen kan tänkas påverka dem. Högre priser, färre anställda?..frågar Ramberg. Inget svar.

Programmet kan höras via webb, pod eller repris I P1 ikväll.

Det är inte dumt att Löfven nu börjat tala.

...
I världs- och säkerhetspolitiken är det inte alltid lätt att vara kategorisk.

Hitler kom till makten genom något som kan kallas en demokratisk process.
Den andre diktatoriske massmördaren i Europa, Josef Stalin, slöt en ickeaggressionspakt med Hitlertyskland i augusti 1939, Molotov-Ribbentroppakten. Man delade också upp Östeuropa emellan sig.

I november samma år anföll Sovjet Finland med en fantastisk övermakt. Över 9 000 svenskar ställde sig till förfogande som stridande på finska sidan, dessutom ca 200 läkare och sjuksköterskor. 12 svenska jaktplan (en tredjedel av vårt svaga bestånd) och 4 bombplan sattes in under finska beteckningar. Totalt sände Sverige över drygt 130 000 gevär, 42 miljoner patroner, 132 kanoner (fler än vi har nu) och över 250 000 granater.

Mellan Umeå och Vasa gick Kvarkentrafiken på isen (i Finland kallad Vintergatan) med vapen och förnödenheter åt ena hållet och en del exportprodukter åt det andra.
Andra västmakter bidrog också till det Finland som slogs för livet.

Hade det här gått att göra om de mest restriktiva exportreglerna skulle gälla? Nej, men oj så rätt jag tycker det var att exportera och ställa upp mot aggressionsmakten.

Efter att Hitler brutit pakten genom att anfalla Sovjet kom en hel del hjälp från väst. Sovjet tillverkade det mesta av det som behövdes för kriget själva (och många miljoner offrade sina liv), men USA levererade t.ex. 375 000 lastbilar dit. I sammanhanget var det krigsmateriel och man levererade också stora mängder vapen.
Kunde det vara rätt? Ja, där och då var det enligt min mening alldeles rätt.

Ofta blir det så i världspolitiken att min fiendes fiende blir min vän. Vår verklighet hade kunnat se både förfärande brun och förtärande röd ut om ett antal händelser under förra århundradet hade avlöpt annorlunda.

Vapen kommer att finnas så länge människor finns på den här jorden, det är tyvärr min fasta övertygelse. Man kommer också att skaffa sig de vapen man behöver. Med bättre, sämre eller ännu sämre villkor.
Det är tragiskt att så stora delar av staters utgifter ska handla om vapen. Inte bara i extremfall som det kommunistiska Nordkorea där folket svälter ihjäl under rustningsvansinnet.

Jag tycker ändå att Sverige ska ha både ett försvar och en vapenindustri. Jag menar även att den ska få exportera. Till och med att man under kontrollerade former måste ha en frihet att under vissa omständigheter exportera till diktaturer. Sen gäller det att hitta de formerna. Full öppenhet fungerar inte alltid.

Man kan diskutera affärerna med Saudiarabien som inleddes under Olof Palme och sen har fortsatt under olika regeringar. Allt som skett är inte vackert. Vilka som varit de mest labila staterna i området har växlat, men väst har ansett Saudiarabien som en motvikt till en del av dem och andra hotfulla krafter. Trots frånvaron av demokrati och att man under många år varit en direkt och indirekt hot mot områdets enda demokrati har man stött landet. Både för oljans och vårt samhälles skull och för landets betydelse för maktbalansen mellan länderna i Mellanöstern.

Världs- och säkerhetspolitik är inte lätt och vacker, utom i drömmarna och sagorna.

...
Under förre socialdemokratiske ordförandens tyngsta period gick det ut stallorder inom Alliansens partier att man inte skulle förstärka dreven, hålla upp nivån och inte gå till personangrepp.

De allra flesta hade sett till att göra så även utan den ordern.

När man läser vissa tidningar och blogginlägg idag är det helt uppenbart att liknande nivåvaktande inte skett på alla håll.

Hur man har mage att skriva som Lennart Holmlund gör idag är mig en gåta när man betänker att avtalet med Saudiarabien upprättades av hans parti. Skulle inte förvåna mig om det kommer en stallorder ikväll. Det skulle jag ha sett till att han fått om jag suttit högt i det partiet. Att vara kommunalråd i en så stor kommun förpliktigar.

Sen verkar han på något märkligt sätt lyckats glömma mycket som hänt på egna planhalvan. Nyligen och innan 2006.

...
18-åringen vi hade med oss till Sverigemötet från Vännäsmoderaterna gick rakt upp i hetluften. Började med att ställa frågor till försvarsminister Tolgfors vid seminariet om försvaret. Sen minglade hon runt som hon inte gjort annat.

Vad månde bliva?

...
Kvällen har ägnats åt lokala framtidsfrågor i kommunens pärla bland samhällen. En och annan klokhet har värpts.

Gemensamt för flera av oss församlade var att vi gör lite för många kvällar i samhällets tjänst. Det är svårt med lagom. Blir gärna antingen för mycket. Svårt undvika när det är roligt.

Unnar fler att upptäcka det.

...
Ser över en lite kortare arbetsvecka. Går det som planerat blir det 3,5 dag innan det är dags för resa till Örebro och Sverigemötet, Moderaternas årliga konferens för landstings- och kommunpolitiker.

Det blir en del norrlandsfrågor för min del. "Ansvar för hela Sverige", "En levande landsbygd" , "Kommunen som arbetsgivare" och "Moderaternas nya handlingsprogram" blev mina seminarieval. Återkommer kanske till några av dem här. Har också en del andra mål med dagarna, hoppas de kan nås.

En av Vännäs-föreningens yngsta medlemmar åker också med oss. Vi har alla valt ganska annorlunda bland seminarierna. Ser fram emot när vi ska rekapitulera och jämföra vad vi varit med om.

...
Intressant att läsa Expressens återgivning av en intervju med Margot Wallström som gjorts i Icon Magazine.

När man nyss tagit del av lägsta sortens politiska lågheter känns det bra att läsa en artikel där den intervjuade har en högst resonabel och respektfull hållning till sina politiska motståndare. Ska samhället och politiken inte vittra sönder måste vi försöka hålla en sådan linje.

Jag kan inte länka på vanligt sätt via mobilen, men Expressenartikeln kan läsas här: http://m.expressen.se/nyheter/nyheter/wallstrom-det-skulle-aldrig-fungera-for-mig/

...
Tittade nyss på en del av kvällens Skavlan på Svtplay. Delen där Mona Sahlin och Norges utrikesminister var med.

Den som är intresserad av politik och av människor kan med fördel knappa sig fram till programmet på datorn. Om man nu inte såg det live. Jag tittade i mobilen så jag får inte fram webbadressen.

En känsla jag sitter igen med är att en partiledare ofta är mindre ledare än allmänheten tror medan allt står på.

...

Har ikväll suttit och valt mellan seminarierna på Sverigemötet, Moderaternas stora konferens i Örebro i mars.

På mina seminarieval ser det ut som om jag skulle vara både politiker och tjänsteman och till väldigt stor del norrlänning.

Första passet blev "Kommunen som arbetsgivare" där det t.ex. handlar om att behålla och utveckla medarbetare och personal. Andra passet blir "Moderaternas nya handlingsprogram", tredje "En levande landsbygd" och fjärde "Ansvar för hela Sverige".

Hippfaktorn är kanske låg, men jag känner igen mig i det jag valt. Det var lite knepigt i valet till första passet. Där fanns även "Skolan som modern arbetsplats" där man bl.a. ska behandla frågan hur man kan minska den administrativa bördan för lärarna så att de istället kan få mer tid med (och ork för) eleverna. En fråga som jag tror är viktigare för Sverige än vi anar och tror. Problemet löstes så att frun tog det passet. Ser fram emot rapporten.

Ser även fram emot några samtal som jag hoppas kunna genomföra under de här dagarna.

 

...
Jag håller tillbaka mitt politiska bloggande, ska kanske avsluta det helt framöver, men det är inte lätt i en händelserik tid. Om någon för ett år sedan hade sagt att vi nu skulle vara där vi är så hade jag inte trott det.

Blockmässigt är skillnaden inte så stor, men på vissa håll är skillnaderna och osäkerheterna betydande. Frustrerade S-röstare sägs strömma över till Vänsterpartiet i visst antal, lockade av bilden av Jonas Sjöstedt. I alla fall påstår tidningarna att det är så i Norrland.

Det kan väl inte till så stor del handla om medlemmar. De vet sannolikt att Jonas inte är partiet och att traditionalisterna som nyss jagade bort förnyarna fortfarande har mycket påverkanskraft. Alla inser inte allt som följer med betet när man slukar Jonas. ;-)

Det är en spännande resa, vi är inte framme än.

...
Jag vill inte håna eller förhäva mig och mitt inför andras svårigheter, inte lägga mig i (S):s inre angelägenheter heller. Det är nästan svårt att titta på turbulensen kring deras partiledare just nu.

Blåsten beror i alla fall inte till någon större del på borgerliga angrepp. Den uppkomna situationen benas knappast upp bara med grova och enkla slagord som bestick.

Den som så småningom kommer efter får nog inte någon mjukstart. Jag är inte direkt avundsjuk på varken dagens eller morgondagens (S)-ledare. (Inte på någon annan partiledare heller för den delen.)

Jag unnar den sannolikt ganska hygglige Juholt en mycket tacksammare uppgift framöver. Även att han har kvar en del lindrigt politiska vardagsvänner från förr som kan finnas där för honom personligen.

...

Det blev en lång och välfylld dag i Bjurholm, en av de där dagarna då man är borta tolv timmar. De kommer en aning för ofta. Det blev hur som helst en bra dag, sammantaget.

Det var ett par mycket viktiga möten som gjorde att en av ersättarna fick hoppa in på dagens kommunfullmäktige i Vännäs. KF har jag annars inte tänkt utebli från annat än i nödfall under tiden fram till halvårsskiftet. Därefter skulle det kunna bli mer politik igen.

Jag åt middag i min ensamhet och ägnade en tanke åt Agneta. Hon sms:ade från kommunfullmäktige strax efter sju, då var man på ärende 26 av 39. De skulle gissningsvis vara klara vid niosnåret. Sen middag för henne.

På tal om politiker så blr man beklämd när man läser att det socialdemokratiska kommunalrådet i Övik, lågstadieläraren Elvy Söderström, fått sitt hus angripet. Det diskuteras hur korrekt rapporteringen var, men det faktum att huset angreps och en ruta blev inslagen verkar kvarstå.

De som tjänar andra och det det gemensamma genom att arbeta politiskt i demokratiska partier ska definitivt varken hånas eller angripas så är. Alldeles oavsett färg eller eventuella felbeslut.

...
Att en vardag ha hunnit både laga mat och äta den redan vid femsnåret, det hör inte till vanligheterna.

Det beror på att jag idag bytte sida, från tjänsteman till politiker. Det var barn- och utbildningsnämnd i Vännäs och vi nyttjade inte dagen till riktigt sista minuten.

Det fanns flera intressanta ärenden och beslut som innebär förbättringar på flera områden, men få divergerande meningar.

Efter maten såg jag fram emot en lugn kväll med hyfsat tidig träning, men då hade jag inte tagit in min lagvigda i beräkningen. Eftersom jag är herre i mitt eget hus har jag beslutat att göra som hon säger och hänga med på hälsoföreläsning kl 1830. Det hade jag inte hunnit en vanlig dag, inte en matlagardag i alla fall.

...

I går ringde en lite stressad dam med ansvar för att skrapa fram ersättare till regionfullmäktige. Jag hade tittat på dagordningen och särskilt en av de bifogade handlingarna, men inte mer.

Hon sa att jag var hennes sista möjlighet och undrade om jag kunde ersätta Johan Söderling i dagens fullmäktige. Jag bad om 30 minuters respit, men meddelade sedan att jag inte kunde. Dagen var för full med saker, både på kommunhuset och Castorskolan.

Dels var det genomgång av rekryteringen till verksamhetschef i Bjurholm, det var kommunens ledningsgrupp där jag hade några ärenden jag ville ha svar på och en hel del ogjorda uppgifter för övrigt. Inte minst var det Kenyabilderna som skulle visas för Barbros 6:or nu när de läst färdigt Afrika. Det blev nej till regionfullmäktige.

Om några tycker att jag prioriterade fel så kan jag i alla fall säga att jag drog en lans för samhällsengagemanget i sexan. Det var ganska lätt utifrån bilderna från skolan i Mombasa där en stor grupp elever hade "parlamentsdebatt" kring den veckans kontroversiella påstående, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Man skolade sig för att kunna argumentera och ta samhällsansvar under ordnade former. En hel del gick just i sexan.

Jag ställde den retoriska frågan om det kanske satt någon framtida Bjurholmspolitiker, något kommunalråd, någon riksdagsledamot eller statsminister i klassen och några tjejer och killar sträckte leende på sig.

Om dagens föräldrar och vuxna vill ha några som tar hand om dem och samhället i framtiden bör man nog uppmuntra sina barn att bry sig och ta ansvar för det gemensamma också. Det kommer inte att hålla att bara slentriangnälla på "politikerna" samtidigt som man menar och tror att allt ska fungera även i morgon. Liksom av sig själv.

Slentriangnället har för övrigt inte med sig något gott någonstans.

...
Ser just att vänsterpartiets Andreas Jansson här i Vännäs vill att majoriteten ska ta även viceposterna i nämnderna efter nästa val. Som man gör i några mer vänsterprofilerade kommuner i länet. Rejäl konfrontation och så lite inflytande som möjligt för oppositionen, som ofta utgör nästan hälften av röstunderlag och beslutande församling.

Jag tror det är bra att nyttja och uppmuntra det politiska initiativ och kommunala intresse som finns, vare sig kommunen har borgerlig eller socialistisk majoritet. Det gör man bl.a. genom att låta oppositionen ta viceposterna. Andreas tycker kanske bara att det är bra om man gör så där det är borgerlig majoritet? Jämför gärna med utskotten i riksdagen, ska minoriteten tas av posterna även där?

Däremot är förslaget att slopa kommunalråd 2 till förmån för en bättre politisk plattform för alla partier ett bättre förslag. Risken för en fortsatt åderlåtning av personresurserna i Vännäspolitiken är i nuläget stor. På den borgerliga sidan har det definitivt blivit mindre intressant att engagera sig som det ser ut efter valet 2010. Inget parti nämnt och inget glömt. Det var efter valet S och C gick in för samverkan vad gällde poster och Vännäs fick tre grupper i det politiska arbetet.

I längden förlorar även majoriteten på det som skedde då, som man skulle göra med förslaget att ta av oppositionen viceposterna. Kommunen förlorar definitivt då engagemang och tankeutbyte begränsas. Jag tror inte att de som röstade på C ville att det skulle bli så här och tror även att flertalet av de förtroendevalda centerpartisterna skulle vilja ha det annorlunda. En och annan S-märkt gillar inte utvecklingen heller.

Vännäspolitiken har helt enkelt blivit betydligt tråkigare och jag tror det är bråttom att pigga upp den.

...
Idag har det varit en politisk dag, men ändå inte. Det har varit KUN, Kultur- och utbildningsnämnd, i Bjurholm. Innimellan har det för mig varit möte med kommunens ledningsgrupp som består av kommunchefen och en handfull av tjänstemän.

Av dessa har jag redan lärt mycket, bl.a. annat om "kommunal idealitet", om arbetsinsatser som liknar dem man gör när man är sin egen. Jag tror en och annan som odlar fördommar om den kommunala sfären skulle bli förvånade om man fick följa vissa tjänstemän en dag.

Det är en ny erfarenhet att sitta inför sina förtroendevalda uppdragsgivare som ansvarig chef för en verksamhet. Jag är van att sitta på andra sidan bordet och saknar tidigare erfarenhet av att jobba kommunalt. Efter bara 40-50 arbetsdagar på ett nytt och omfattande jobb - under arbetsplatsens händelserikaste årstid - är det också mycket man kan lite om.

Uppgifterna och utmaningarna är många i en liten kommun. Vissa saker i verksamheten går alldeles väldigt bra. Som Salsavärden (återkommer om det) och annat visar görs mycket fantastiskt arbete av lärare och elever på Castorskolan, andra saker kräver sina tankar. Efter en höst med mycket "detaljpet" och saker på volley måste det tas tid till mer långsiktigt tänkande. Vissa områden kräver rektorsdagar utan många överraskningar, avbrott och andra normalt förekommande skolhändelser.

Sen är det det där med att komma ner till heltid...

...

Som politiker känns det nyttigt att få vara tjänsteman en period. Det är mycket man får lära sig, det är en och annan fördom som får vika och det är många funderingar som kommer.

Var går skärningspunkten mellan det önskvärda och det möjliga när det gäller volymökning, kontroll och myndighetskrav i de offentliga verksamheterna? Vad orkar personal och tjänstemän med? Hur mycket orkar fritidspolitikerna och de få heltidspolitikerna? Finns det tillräckligt många som vill gå i det gemensammas tjänst framöver? Eller blir uppgifterna för omfattande och tyngden av den oreflekterade och vanemässiga kritiken för tung för att de som behövs ska vilja bära det hela? Viktiga frågor att ställa sig, inte minst i mindre kommuner.

Man kan se lite olika faror. På vissa håll skulle det kunna bli en sorts avdemokratisering där politikerna blir alltför tillfälliga gäster i maskineriet. På andra sker det kanske genom att de styrandes krets blir så extremt trång att det blir ointressant för många vi hade behövt att engagera sig. På åter andra håll kanske det blir så att kommuner dräneras på personal och kompetenta tjänstemän. Det är allvarliga saker när staten och andra storheter välter över allt mer på kommunerna och de inre "standardkraven" ökat mycket påtagligt.

Själv skulle jag vilja sätta mig in i mer av verksamheten på hemmaplan när perioden som tjänsteman är över. Utan att gå över politikers gränser. Det går förstås inte att hänga över de oftast hårt arbetande tjänstemännen hur mycket som helst eller lägga sig i "hurfrågorna", men just nu känns det som om det faktum att man fått två öron och en mun borde få ett visst genomslag också i det politiska livet.

 

...
Det droppar av några borgerliga ledamöter i Vännäspolitiken, även någon socialdemokratisk. Det ser man i dagordningen till KF om en dryg vecka.

En av de borgerliga blir faktiskt kommunsekreterare istället, KD:s Erik Sedig. Frågan är om kommunalrådet är modig eller en riktig luring när han plockar en av de allra mest kompetenta borgerliga politikerna till sin sekreterare. Detta efter att också ha anställt en kommunchef som bevisligen var utan partibok. ;-)

Nu är jag kanske ute och balanserar på humorgränsen igen. Nåväl, det kan inte hjälpas. Jag vistas hur som helst bara där jag kan ha den med.
Jag tror att valet av kommunsekreterare visar på gott omdöme. Erik kommer att göra ett bra jobb med stor integritet, som Åsa Ågren Wikström.

Själv drar jag mig också tillbaka litegrann. Jag måste fokusera på jobbet i Bjurholm som kommer att kräva ännu mer under en tid. Därför kommer jag till stora delar att ersättas under ett par månader.

Det är ett ganska allmänt problem att för många står i valet och kvalet mellan politiken och jobbet. Flera i bekantskapskretsen känner en stor press att lämna politiska uppdrag för att det är så svårt att förena med jobbet. Blir det färre politiker framöver, men på heltid?
Känns i så fall inte bra.

...
Just här innan sänggåendet ser jag i dn.se att någon försökt öka SD:s popularitet.

Det är ju det man gör när man utsätter motståndare för våldshandlingar och attentat. Den här gången ska det ha skett genom att några som tänker för kort försökte tända på en SD-politikers dörr.

Varför bjuder man SD på detta?

...
MP:s språkrör säger saker som tyder på stor förståelse för att det nu sker något mycket stort och allvarligt i världen. Något som kommer att påverka oss i vardag och framtid. Mer eller mycket mer.

Det blir idag spännande att se och höra om fler förstår och väljer att ge uttryck för det. Eller mest bara försöker använda det som händer för egna syften.

Skulle man välja den vägen tror jag att man skulle motverka sagda syften. Nu begriper de flesta att vi sitter i samma lilla båt på ett väldigt stormigt hav som vi inte har nämnvärda möjligheter att påverka.

...
Vi har just vinkat iväg några gäster och jag ska nu vinka iväg semestern. Imorgon börjas det på allvar i Bjurholm.

Verkligheten har gjort sig påmind redan idag med några överraskningar. Jag vet vad jag får börja med i morgon och det var inte riktigt vad jag tänkt. Spännande är det i alla fall.

Det politiska debatterandet får nog stå tillbaka till största delen framöver. Kanske det allmänna bloggandet också. Hela bloggterapin tänkte jag inte lägga ner, men jag räknar med att den får ta lite andra former. Om jag kommer till skott och får tid till förändringen.

...
Har plågat gräsmattan med en klippning "in the midday sun". Inte för att det behövdes överallt efter denna lokalt regnfattiga sommar, men för att i alla fall hålla ner ogräsen. De växer ju alltid bäst här på denna jord.

Tankarna har gått till det onda i Norge. Till de många unga som fick stunden på jorden kortad av en massmördare. Säkert skulle många ha blivit engagerade i arbete för andra på olika vis. Man kan bli medlem i ett parti för vänskap, fester eller karriär. Men de flesta har ett samhällsintresse och en insatsvilja för det gemensamma. Flera skulle förmodligen släppa partiengagemanget för andra samhällsuppgifter. Andra skulle fortsätta i politiken, på hel-, del- eller fritid.

Jag gissar att även Norge har ett underskott när det kommer till dem som är villiga att ta på sig förtroendeuppdrag. Främst i de mindre och mer undanskymda sammanhangen, men alltför ofta tycks gestalterna fattas även på de stora scenerna. Förutom det värsta, alla personliga förluster, blev det förmodligen också en stor samhällsförlust på personsidan. På olika sätt.

Pratade i förmiddags med en ungdomsvän som är kvar i Oslo med sin familj. Han tycker att lokala media i stort har hanterat tragedin nyktert och bra, utan övertoner och överdrifter. Han hoppades att ansvarsfrågor och förebråelser bland de drabbade skulle kunna hållas nere på ett vettigt, mänskligt och uthärdligt plan.

Här är en ögonvittnesskildring.

...
Just nu känns mycket i den politiska debatten väldigt, väldigt lågt och avinspirerande. Kreativiteten, inriktningen och mycket av fördelningen av mediautrymmet drar mer åt att skada än åt att lyfta konstruktiva alternativ. Mänskliga brister och haverier utnyttjas till fullo i kampen om makten.

Jag tror inte att medborgarna kommer att belöna sabotagestrategin med ökat politikintresse.
De största förlorarna skulle nog bli demokratin, samhället och morgondagen, om dessa politikens dödgrävare skulle framhärda och lyckas sätta agendan under längre tid.

Nu tror jag inte att de gör det. Vissa poäng kan man ta, men med de här arbetssätten brukar man i längden sabotera också för sig själv. ...

...

Det var som sagt ett och annat som man förundrades över vid besöket i den resurssvaga skolan i Mombasas fattigare delar, Bethania Academy. Deras allmänna resultat och särskilt deras mattenivå var några saker som inte borde vara möjligt att uppnå när man ser förutsättningarna.

När man tog del av deras demokratiska inspiration, fostran och praktiska träning, då skämdes man nästan.

Vi såg den här "debattavlan" i mitten av skolområdet på måndagen. Längst upp stod en tes, "Landsbygdsliv är bättre än stadsliv". Sedan fanns det talare, försvarare, opponenter,  sekreterare och tidskontrollant angivna.

På eftermiddagen samlades alla i år 4 till 8 i "aulan". Längst fram satt de som var huvudtalare, sekreterare och ordningsmän m.m. Inte en lärare fanns centralt placerad, det här skötte eleverna. Man höll tilltalet och ordningen ungefär som i Kenyas parlament, men orden var deras.

Debatten höll en förvånansvärt hög nivå, även om det brast för någon ibland. Man debatterade kring det givna ämnet landsbygdsliv kontra stadsliv med argument som kriminalitet, sjukvårds- och BB-resurser, aidssituationen (några är föräldralösa pga aids), utbildning och utbildningslust, sociala skyddsnät, arbetsmarknad, kriminalitet, boende, grannsamverkan, droger, matpriser och livsmedelsförsörjning.

Jag frågade en elev om de ofta hade debatt, fortfarande lite frågande inför det jag såg. "-Bara varje måndag", sa han.

Det var lite stelt i början, jag bidrog säkert till osäkerheten med mitt fotograferande. Att tala inför ett par hundra elever verkade man vara vana vid.

Det tinade upp och kändes spontanare eftersom. Jag tror nästan att tjejerna dominerade litegrann.

Timekeepern var omutlig, han ringde ihärdigt när rektorn försökte tala längre än han fick.

När rektor inte bara manade till tydlighet i argumentationen, utan la sig i debatten kom flera av de yngre tjejerna loss. Liksom triggade av möjligheten att tvåla till rektorn, helt "lagligt".

Man började oftast, med artiga "My fellow MP...", sen blev det ibland åka av med lite hetta och gester.

Hugins och Munins småkusiner kråkorna följde debatten. Christina och jag gav upp efter någon timme, men debatten fortsatte.

Man debatterade vad man ser omkring sig, sociala problem och möjligheter. Man uppmanas inte bara att kräva, eller ta upp saker på "sin nivå". Man sporras och tränas för samhällsdebatten och politiken, för en plats i samhället. Man tränas i tydlighet och i att våga höra sin röst. Det är allvar, man tar det på allvar och man tas på allvar. Jag tror ingen av dessa elever från muslimska eller kristna hem skulle komma på tanken att förespråka diktatur.

När man Från Bethania kommer till Skellefteå, till hösten eller nästa år, så skulle jag gärna se att rektorn fick berätta om deras praktiska "demokratiträning" och de resultat man sett. Inte bara för Bruks- och Björkskolans personal, utan för många skolor i Skellefteå kommun.

Den demokratiska fostran jag sett och utövat har nämligen inte legat på samma nivå.

 

 

Undrar hur blommorna ska klara sig? Där jag befinner mig, i en del av hjortronlandet, är det 4,5 plusgrader nu med en halvtimme kvar till midnatt. Jag åkte hit i kortärmat, men har som tur är med mig lite fleece också. Ljuvligt vackert är det, oavsett temperaturen. Sen finns det ju ved.

När jag åkte hit hade jag förutom vatten och mat tagit med ett par centimeter kommunala och regionala handlingar. Det är kanske en sorts välsignelse att jag får inleda nationaldagen utan att fördjupa mig i de här dagordningarna.
Den dom spar han har.

...

Det är inte bara i matte vi har halkat efter de senaste årtiondena.

Den här artikeln i dagens DN visar att det bland många ungdomar står bekymmersamt till med demokratisynen också. Var femte kunde lika gärna ha en diktator.

Hur har det här gått till?

 

...

Efter en förhållandevis aktiv vilodag blev det en sen tupplur. Den avbröts efter en lagom kvart av doktorn som ringde och frågade om det inte vore bra med lite motion. Det är som om han kände på sig när det är dags för mig att röra på speleverket.

Att det vore bra kunde inte förnekas, särskilt inte efter en helg då jag inte precis fastat. Han var ovanligt rapp på steget ikväll, doktorn. Eller också var jag lite seg efter en kort natt, tuppluren och dagens kalasmiddag. Det blev 45 trevliga minuter i spänstigt tempo och samtalsämnen som sträckte sig från Vännäs över Tripoli och in i evigheten.

På tal om fasta så har jag påbörjat en viss nätreträtt. Utvecklingen bromsades upp kring valet då det trots lite påtryckningar inte blev något twittrande. Sedan har jag minskat dagboksskrivandet på bloggen. Faktiskt har jag mer än halverat antalet blogginlägg och är inte längre den moderatpolitiker som har flest i landet enligt Politometerns statistik. Nu har jag dragit mig tillbaka från Facebook. Får se hur det blir framöver.

Veckan innehåller en del lokalpolitik, tyvärr lite "misslagomt" utspridd för en som deltidsarbetar i Skellefteå. Det blir budgetberedning och Barn- och utbildningsnämnd och ett antal timmars inläsning.

...

Man får i regel veta vad han tycker.

När han nu uttalar sig om Partiets valprocedur är det återigen ord och inga visor.

Hade någon annan refererat till Stalin och Sovjetunionen hade det kanske tagit hus mest överallt. När det är Malm kanske det passerar mer obemärkt.

 

...

Från och med i år blev jag ersättare till regionfullmäktige. Min företrädare har sagt att ersättarna ytterst sällan blir kallade.

I slutet på förra veckan fick jag ändå frågan från Region Västerbotten om att ersätta vårt socialdemokrtiska kommunalråd Johan Söderling under onsdagens fullmäktige i Skellefteå.

Vanligtvis är jag inte alldeles omöjlig. Jag sa ja och fick de kompletta handlingarna översända, jag har egentligen inget alls emot att ersätta Johan Söderling. ;-) Jag är dessutom i Skellefteå denna dag. Samtidigt undrade jag över ordningen. Kunde en moderat ersätta en socialdemokrat? Förfrågan utlöste en del aktivitet från en del av regionens mer namnkunniga politiker.

Det visade sig vara både ett och annat som inte stämde. Båda Vännäs kommunalråd ska närvara, det behövs ingen ersättare. Man ersätter inte heller varandra över blockgränserna.

Nu tar jag nog en titt ändå, för att bekanta mig med sammanhanget. Jag befinner mig nära intill.

Det där med att ersätta Johan Söderling får däremot anstå en stund. :-)

...

Han är inte dum.

Se vad han skriver om politikens åldersnojjor.

...

Idag blev det mycket politik. Som tur var blev det lite snörelaterad motion och lite promenad också.

Politiken började med ett par timmars gruppmöte inför kommunstyrelsen med KD och FP och sedan själva sammanträdet som tog lite drygt tre timmar. Sen blev det några timmar till med ett riktigt upplyftande och roligt möte som följdes av en timme på senkvällen när jag hämtade min glömda mobil och pratade politik en timme hos goda vänner.

Blev idag invald i kommunstyrelsens arbetsutskott i Vännäs, vilket kändes högst osäkert i förväg. KSAU består av fem personer som i regel sammanträder varje tisdag förmiddag. Det blir mer politik den här perioden än förra, om allt går som det ser ut att göra och motivationen blir kvar. Antagligen är man inte riktigt klok, men alla kan inte vara det heller. ;-)

Jag lovade förresten mina vänner att gå hem och sova direkt, men frun i huset tvivlade på det skulle bli så. Fruar har besvärande ofta rätt, har jag märkt.

I morgon börjar politiken 0830 med KSAU. Efter lunchen hos mamsen väntar Liljaskolans styrelse.

God natt!

 

 

...

Strax innan jul fick jag en förfrågan om att bli rektor för ett par mindre skolor under en termin.

Det var definitivt inte det jag tänkt eller sökt. I kväll har jag ändå tackat ja till en lite speciell rektorstjänst under den här tiden. Jag börjar nu på tisdag.

Det hade med tanke på övriga uppgifter känts lämpligare att styra bussar än skolor, fast det finns fördelar även med skoljobbet. Först och främst kontakten med ungdomarna, men också samspelet med personalen och utmaningen i att få skolans helhet att på ett bra sätt möta elevernas kort- och långsiktiga behov. Vilket inte alltid är samma sak som deras omedelbara önskemål. :-)

Eftersom jag den här perioden även ska hantera frågeställningarna i Vännäs Barn- och utbildningsnämnd kan direktkontakten med skolvärlden vara en tillgång. Inte minst då det handlar om olika kommuner.

Jag hoppas få fortsätta ha kontakt med Göstas Buss och lever man till hösten kanske det blir mer av bussresor igen. För mig är sån körning ett både stimulerande och avkopplande arbete med trevligt samspel, omväxling, krav på total närvaro och tid till reflektion.

Mitt livs första månader som relativt arbetslös har varit nyttiga på flera vis.  Jag har fått erfarenheter och insikter som jag hoppas att både jag och andra kan få nytta av.

 

...

 

...
Det här blev till största delen en utbildningsdag. Även morgondagen blir en sådan, det bestämdes idag. Det kastar om mellandagsplanerna, men vissa saker måste man ta i flykten.

Är inte absolut säker på att jag får direkt nytta av det hela, men så är det med mycket. Dummare blir man i alla fall inte av att lära sig saker och öka möjligheterna.

Ikväll har vi haft besök av riktigt goda, kloka och tålmodiga vänner. Sådana är bättre än guld.

Undrar annars som bäst på det där med framtiden, om man får en sådan. Inom de närmaste dagarna bör det tas några beslut som helt klart får konsekvenser. Jag skulle vilja ha tillgång till facit.

...

Tror aldrig jag har varit i närheten av mer idrott i mitt liv än jag varit sista veckorna. Hittills mycket trevliga upplevelser.

Ikväll ska jag varva idrotten med politik.

Vågar inte skriva mer. ;-)

...
Fått en lång och stärkande promenad i Skellefteå ikväll. Snart vankas middag av det senare slaget. Båda delarna känns bra.

Det har annars funnits en del deprimerande inslag idag. Både vad gäller uselt kommunalt skolsamarbete i Umeåregionen och annat. Har sett en skymt av det riktigt låga i politiken och det var sannerligen inte upplyftande. Man kan förstå att många är inne och vänder i den för att aldrig mer komma tillbaka.

Efter att under många år ha sporrat mina elever till samhälls- och politikengagemang - oavsett vilka stråk de skulle välja - så känns det förstås nedslående.

När jag sitter vid en dator kan det kanske ändå bli lite rapport från dagens Ksau och från Liljaskolans styrelse.

...

Idag har det varit en 14 timmars politikdag, med två timmesavbrott för mat. Har kommit hem för en stund sedan.

Förmiddagen handlade i.o.f.s. om tobak, men det det var ur ett politiskt och kommunalt perspektiv.

Stora delar av veckändan gick åt till ett antal möten på kort varsel. Det gick väl an, men en viktig sak glömde jag mitt i alltihop. Jag skäms lite hund över detta och får försöka gottgöra personen som drabbades senare i veckan. Några saker som skulle skrivas eller levereras på andra sätt ligger jag också efter med.

Nu borde man ha massor med tid över, men det känns inte riktigt så.

...

Dagens samhälle har räknat ut att politiken i rike, region och kommun sammanlagt kostar svenskarna 16 miljarder.

63 miljarder blir summan om man lägger dit även det opolitiska förvaltningsarbetet i kommuner, landsting, regioner, riksdag och regering.

Det ligger mycket i "Parkinssons lag" som kan sammanfattas i orden:  "En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsedd för ändamålet." Det stämmer också att det inte finns någon automatisk koppling mellan vad man stoppar in i en offentlig verksamhet och vad man får ut.

Det gäller inte bara där. Vissa av våra stora företag tycks ha öav av inneffekivitet i sina stora kroppar, trots att man är konkurrensutsatta. I all verksamhet måste man vara uppmärksam på automatiska ökningar av den i.o.f.s. nödvändiga administrationen.

Den politiska verksamheten måste också bevakas. Att bara gnälla på att politiken kostar pengar är däremot inte så konstruktivt. Den måste finnas om man vill ha demokrati och den kostar pengar. Det gör administrationen i en diktatur också, men då finns ingen allmän kontroll. Det finns knappast något alternativ till att lägga en knapp 2000-lapp per huvud till styrandet av stort och smått i riket. Det är det politiken kostar.

Det största problemet är inte att sveriges alla politiker i genomsnitt kostar medborgarna ca 5000 i månaden per styck. Än viktigare är hur politikerna hanterar medborgarnas pengar i sina beslut. Uppgiften är inte att få verksamheten att gå jämnt ut med vad man kan få från skattebetalarna. Det är en viktig del att man ska hålla budget, men huvudmålet är att medborgarna ska få så mycket som möjligt av rätt saker för sina ihoparbetade pengar.

Nog tycker jag att toppolitikerna som måste ha en helt vidrig arbetsmiljö under valrörelsen borde kunna få lite ledigt efter valnattenoch dagarna närmast efter.
Stämmer Expressens uppgifter om att Sahlin ska ha "gjort en Bodström" och stuckit till Thailand en vecka utan lov, då tyckerjag däremot att det är mindre smart. I ljuset av det mesta kan man fundera på hur omdömesgillt det var? Rådgivarna måste också ha varit lediga.
Men, det kan förstås vara felaktiga uppgifter.

...

Man är inte arbetslös som arbetssökande. Det är närmast ett heltidsarbete.

Nu filar vi på flera olika saker och står kanske på lite extra, men bara den obligatoriska byråkratin kan under vissa omständigheter bli gigantisk för den som försöker fånga vissa extra arbetstimmar i flykten. Just nu söks det både vanliga jobb, skissas på affärsplan och budgetar och kikas på andra möjligheter. Det hade varit roligt att ha ett arbete innan det datum då jag skulle ha mitt första samtal på Arbetsförmedlingen, men det är inte troligt som det ser ut nu. Det drar åt saker som tar mer tid.

Det blir några besök i veckan, några ansökningar och lite "coachning" från ett håll. Än är det många dörrar öppna, men snart måste några börja stängas.

Några arbeten som passerat har inte medgivit så mycket planeringsbar tid på helgerna, det vill jag ha i viss utsträckning för engagemang i min församling.

På vissa håll ses politiskt engagemang som en stor belastning, vilket jag både förstår och beklagar. Det vore olyckligt om bara offentliganställda, anställda i semistatliga storföretag eller ett fåtal företagare kan vara "fritidspolitiker". När jag tänker på hur det ser ut i Vännäs så är det inte många politiskt engagerade som arbetar i den helt privata sektorn.

Jag tror att det är ett stort problem, både för demokratin, näringslivet, närsamhället och landet.

...

Jag har sagt ja till ett förtroendeuppdrag. Frun är borta och jag har lovat vattna den långa rabatten mot gatan och sådant som växer i krukor.

Det är svårt med lagom i krukorna. Den långa rabatten hade hon nog tänkt att jag skulle vattna med kanna, men man är ju lite rationellt lagd. Eller i vissa fall lite lat. Det blev vattenspridaren med tempererat älvsvatten, inställd så att den tar gräsmatta och rabatt. Hoppas att det som redan blommar tål det hela. Om inte annat för min skull.

Hon ringde för en tag sedan och undrade hur vissa växter såg ut. Det blev lite svårt men jag drog till med något som nästan lät förtroendeingivande. Hoppas hon också tyckte det.

Då känner jag mig mer hemma med förtroendeuppdragen av andra slag. Jag som bara skulle "göra lumpen" lokalt i partiet för att underlätta för de engagerade och dra ett strå till samhällsstacken. Jag fann att det fanns viktiga saker att göra tillsammans med andra. Sådant som berörde många människor nu och sedan och upplevdes mycket meningsfullare och intressantare än jag anat.

Jag har de senaste veckorna fått en del oväntad uppmuntran från olika håll vad gäller satsningen på Riksdagen, det förtroendeuppdrag som jag nu ställt mig till förfogande för. Det kommer rätt ofta löften om kryss. När man nu sagt upp sig borde man annars ligga på i jobbsökandet, men det blir inte så än på ett tag. Dels är man inte så intressant som arbetssökande mitt i en personkampanj, dels blir man inte fokuserad och seriös i sökandet. Särskilt inte när man börjar förstå att initierade menar att man har möjlighet att faktiskt lyckas i höst. Jag satsar på det, samtidigt som jag gläder mig och vilar i tre speciella ord som finns i bönen Fader vår. Titta efter vilka.

De tips, förslag och erbjudanden som ändå kommer är förstås roliga att få. Rektorstjänsterna jag tipsats om känns inte överdrivet aktuella. Det har varit roligt och kännts mycket meningsfullt att vara rektor där jag varit det och på det sätt jag fått vara det. För dem som står ut med rektorstjänsterna som de vanligtvis ser ut hyser jag mycket stor beundran. Med en ständig svällande kontroll- och administrationsflod och med oändliga krav på diverse redovisningar och ständigt plan- och policyvärpande som allt färre orkar och hinner ta riktigt på allvar tror jag snart inte att man kan vara rektor. Utvecklingen drabbar även lärarna mycket hårt. Får inte skolan som helhet ett minskat tryck från alla pålagda sekundäruppgifter tror jag den kan bli ett riktigt krisområde.

I USA delar flera människor på de många komplexa uppgifter som den svenske rektorn vanligtvis sköter själv. Jag förstår fuller väl när man säger att snittrektorn stannar två år på sin post. Många slutar kanske i frustration över att inte hinna med det jag ser som rektors egentliga huvuduppgifter. Att kommunicera uppdraget, inspirera och leda en skola.

Hmm, det här blev yvigt, tre bloggar i en. Blommor, förtroendeuppdrag och rektorskap.

Får avsluta med att påminna om en viktig sak: "Ingen sedel utan kryss!"

 

...

 

...

Idag tycker jag västerbottningar ska läsa Ola Nordebo i VK.

...

Fick oväntat stöttning i personvalskampanjen till riksdagen idag. Den jag inte riktigt börjat.

En både gammal och god vän, född strax efter att kanonerna kallnat vid Verdun, ringde från det nya hemland dit han nyligen flyttat. Han berättade hur han valet hösten -52 uppmanat sina elever att verkligen nyttja sin rösträtt och inte i allmän besvikelse, liknöjdhet eller protest låta bli.

Han utvecklade resonemanget och sa att han trodde att jag kunde ha nytta av det i min politiska gärning. En uppmuntran blev det verkligen, samtalet med den oväntade hälsningen.

...

Det här var en artikel jag tyckte var intressant. Som kuriosa kanske någon tycker, men inte bara det.

I företagsvärldens direktionsrum finns det en hel del folk med detta och andra funktionshinder. Även i sport, konst och diverse artisteri. Det är som Clint Eastwood sa: "It takes all kind of people to make the world go around..."

Ett problem kan vara att de som är utrustade med ADHD brukar ha ett behov av snabba resultat, vilket politiken mer sällan kan leverera.

...

Fick för ett tag sedan låna en rätt omtalad bok om politikens baksidor av en ung moderat.

När man läser om hur sjuk politiken kan vara och te sig och vad den kan göra med människor så kan man reagra på olika sätt. Man kan förstås få en impuls att överge den, att vilja ägna sig åt något helt annat.

Eller också blir det tvärt om. Vi behöver inte större andel omänskliga politiker. Samhället får inte lämnas i de händerna.

Jag är glad att politiskt intresserade unga reflekterar och funderar.

...

Är det sån kris? Man blir matt när man ser vilka kufar som kan finnas på partiernas listor.

Tänker på de två Stockholmspolitiker som i dagarna figurerat i pressen. Dels den som är anklagad (inte dömd) för att ha erbjudit hjälp att kidnappa en flicka. Dels på den som beskyllt judarna för planeringenav bl.a. förintelsen, 11 september och mordet på Anna Lindh.

Förutom de som engagerar sig tidigt måste vi bli bättre på att vaska fram, locka och engagera människor med omvittnat omdöme och breda och djupa erfarenheter från olika delar av vardagsverkligheten. Det borde inte finnas tomrum som behöver fyllas av dem som ägnar sig åt sådant som dessa.

Detta sagt med förbehållet att den ene skulle kunna vara oskyldig.

...

Sitter på ett hotell vid Sergels torg och väntar på att Moderaternas toppkandidatutbildnings andra dag ska starta.

Hör egentligen inte till "de kallade", i Västerbotten är det bara Edward Riedl och riksdagsledamoten Ulf Grape som hör dit. Nu råkade jag befinna mig i Stockholm den här dagen och så fick Ulf förhinder. Han kollade med ledningen och jag fick ta hans plats. Tack för det, Ulf!

Jag tycker programmet ser intressant ut.

 

 

På väg. Det blev en rolig och konstruktiv kväll i det röda timmerhuset vid sjön Storuman i Storuman. Nu är två riksdagskandidater och en riksdagsledamot på väg mot Lycksele. Elisabeth Björnsdotter Rahm, undertecknad och Ulf Grape. Kollegorna Katja Isaksson och Edward Riedl hade förhinder idag. Företrädare från 3,5 inlandskommuner deltog med liv och lust i en diskussion och ett idéflöde vars resultat nu är på väg till 5,5 kommuner och en valrörelse. Fortsättning följer. Tack för ikväll!

...

...

I morgon blir det ett antal möten för Mariaskolans räkning. Med och utan elever.

Efter skolan bär det iväg västerut. Ska ut och åka med en del av kollegorna på Moderaternas riksdagslista.

På kvällen blir det en träff i Storuman som jag ser fram emot.

...

Vi som var på budgettimmen i morse, på jämställdhetsutbildningen,  gruppmötet och sen på kommunstyrelsen vistades sammanlagt 10,5 timmar i Vännäs medborgarhus. Även lunchen intogs i där.

För mig är det nytt rekord och jag hoppas det står sig ett bra tag. Några saker från dagen tänkte jag komma tillbaka till, men nu gäller det att förbereda lite till inför morgondagen medan man orkar. Samt ringa en del folk medan de fortfarande är vakna och pratbara.

Politik är en sällsam sport. Många undrar varför man frivilligt underkastar sig något liknande. Särskilt när behoven tornar upp sig mot himlen som en svart monstervåg och det inte på långa vägar finns motsvarande pengar att fördela. Men någon måste sköta det otacksamma, svåra fördelningsjobbet även i de situationerna. Då de klämkäcka slagorden gör sig bäst osagda.

Politik är inte bara att manövrera sig fram till stadigt högre poster och ständigt kapa större marknadsandelar av röstetal och inflytande till sitt parti. Det handlar om att bygga, bevara och förbättra. Ibland om att försöka mildra hårda slag och fördela det som är för lite så gott man nu begriper.

Politik är inte bara svinhugg. Det kan mitt i ett valår också vara vänskap, respekt, kollegialt förtroende och samarbete, erkännanden och ärligt menade komplimanger. Också över ideologiska gränser.

 

...

I går ikväll var jag ett par timmar tillsammans med några handfullar av engagerade människor i Vännäsby.

Det var åldersblandat och rätt många år mellan ytterpunkterna. Men inte lika många som vissa andra gånger. Helt olika människor med olika bakgrund. Hälften av oss sysslade inte med politik alls för fem år sedan. De flesta har egentligen över nog att göra politiken förutan.

Vi gick igenom det som är på kommunstyrelsens ärendelista på måndag. Vi pratade om kommunens läge, om behov och fläckvis skenande kostnader och vad som måste göras.

Vi talade om saker som var bra och om sådant skulle kunna hända i kommunen och vi talade om höstens val. Idéer kom fram, stöttes och blöttes. Mitt i seriositet och allvar var det mycket humor och skratten var många.

För ett antal år sedan var mer än var tredje person i Sverige med i ett parti. Nu är det kanske tre på hundra. Visst är det väldigt oroande för landets framtid, men det tänkte vi inte på ikväll. Mitt i allvar och konstruktivitet hade vi mest roligt.

...

Jag har idag blivit offentligt påmind om några av mina försummelser. Lyckligtvis inte om alla.

Kalle i Brån har gått igenom de politiska partiernas lokala hemsidor i Vännäs och inte hittat Moderaternas. Vi har haft en insomnad sida som tagits bort och nu hänger färdigställandet av den nya närmast på det jag tagit på mig att göra. Med Kalles inlägg finns ingen återvändo, det är bara att börja leverera till vår unge hungrige webbmaster.

Skulle jag anföra något till mitt försvar vore det kanske att jag i alla fall skrivit Några nätbaserade rader om Moderaterna i Vännäs då och då. Påmint om vår existens och både inbjudit till och rapporterat från olika evenemang. Vårt parti har inte fört en helt tynande webbtillvaro på sistone.

Men, klart att Vännäsmoderaterna ska ha en aktuell och informativ hemsida. Nu när Kalle triggat oss höjs ambitionerna förstås.

Kalle själv är till skillnad från vissa andra  ruskigt snabb. Läser jag rätt på Vännäsbloggarna  har han nu på morgonen hunnit bli både centerpartist och folkpartist. Självklart hoppas jag att han håller styrfarten uppe så att han snart landar i rätt parti.

I Nya Moderaterna finns en socialt medveten och en konservativ ådra, liksom rättsmedvetet och samhällsekomomiskt tänkande. Allt det där finns även hos Kalle. Han skulle inte bli den förste f.d. socialdemokraten hos oss.  ;-)

...

Mja, de orden minns jag inte att jag använt, men man måste säga att det blev en oväntat positiv artikel om Vännäsmoderaterna i Västerbottens Folkblad av onsdagens modell.

...

Idag mötte jag en person som jag skulle kunna få ha en hel del att göra med framöver. Om kryssen hamnar "rätt" kan det hända att vi får dela bänk ibland. ;-)

Den jag mötte heter Jonas Sjöstedt och torde vara ett visst huvudbry för socialdemokraterna i detta län. För att vara vänsterpartist är han sansad, hörde förr till "förnyarna" i partiet. Innan de rensades ut till förmån för de mer hårdföra. kategoriska och trögrörliga. Som människa är Jonas trevlig och sympatisk. Han utgör troligtvis ett visst långsiktigt politiskt hot mot en som inte hör till förnyarna, en prästson vars efternamn börjar på O.

Jonas Sjöstedt står på riksdagslistan för Vänsterpartiet här i Västerbotten, men han bor i Stockholm. Måndagen den 29/3 1600 - 1800 debatterar Edward Riedl Afghanistan med honom i Lindellhallen på Umeå universitet. Moderaterna i Vännäs har årsmöte senare på kvällen och förberedelserna där hindrar mig från att lyssna till tvekampen.

Jonas önskade mig "lagom mycket lycka till" i riksdagsvalet. *ler*

 

...

Har just lagt mig på soffan efter middagen. Gjorde en fisksoppa till frun och mig. Lite fusk med halvfabrikat och lite råvaror, men om det tillåts mig får jag säga att resultatet blev bra.

Känns oerhört skönt att komma hem så här tidigt. Det har inte varit vanligt nu på slutet. Vilket känns i kroppen och knoppen. Nu är det kanske inte bara långa dagar som tröttar.

Lyssnar på P1 där det debatteras om hurvida partier ska släppas in i skolorna för debatter och om SD då ska släppas in. Jag är rädd att det är farligt att göra SD till "offer" genom att inte släppa in dem. Riktigt illa blir det om man å andra sidan släpper in revolutionära partier.

Jag tror att de som finns på den politiska huvudarenan ska släppas, in, granskas och bemötas. Nynazister och partier som försvarar våld i politiken ska inte ha någon plats.

Eller vad säger du?

 

...

Den som spar han har. Jag och några till har faktiskt en julklapp att se fram emot ikväll.

Den betyder att jag missar debatten mellan Littorin och Österberg i Umeå Folkets Hus 1830. Man kan inte få allt.

Det är ibland plågsamt med debattnivån under ett valår. Det har vädrats en del här och där på slutet. Många önskar en seriös debatt som man inte behöver skämmas över och som inte vaccinerar människor mot politik. Önskemål har också rests om att de som har den inriktningen ska tala med sina partimedlemmar som inte har samma kompass.

Det vore nog inte dumt. Förmodligen en investering för politikens och Sveriges framtid.

 

...

Både ni och jag borde väl få slippa politiken så här på vilodagen, men jag fick i morse ögonen på en artikel som inte ska missas av den samhällsintresserade.

Det är SvD:s PJ Anders Linder som skriver mycket bra och med inslag av  träffsäker politisk humor i "Vi får välja allt utom politiker". Han skriver där att det i bästa fall är de knappt 300 000 partianslutna som väljer vilka politiker som ska in i de styrande församligarna. Det sker mycket få omflyttningar via personval med nuvarande regler.

Jag skulle vilja säga att det är i absolut bästa fall 100 000 som bestämmer, kanske hellre 50 000. I knappt halva det politiska Sverige, S och V, sker i regel inga provval. Där de sker är det cirka en tredjedel av de röstberättigade som röstar. I vissa partier har provvalet inte stor tyngd. Till detta kommer nomineringsstämmor som kan gå till på ett sätt som Linder ger exempel på i artikeln.

Läs den, när du vill, men läs den.

...

Jag brukar påpeka att vi idag har mer älg än partimedlemmar i Sverige, alla partier inräknade.

Jag gillar både älgar och älgkött, men det är ett lite deprimerande förhållande. Det totala medlemsantalet närmar sig snart antalet förtroendevalda i landet på 50-talet. Då vår befolkning var neråt hälften så stor.

Partiernas minskande medlemsantal kan ge oss stora svårigheter framöver. Det kanske redan gör det. Demokratin tycks vara i kris.

I.o.f.s. är 70- och 80-talens betydligt större medlemsantal inte så mycket att vara stolt över. Det var massor med medlemsfusk då också, rakt över. Allra värst var väl fackens kollektivanslutning av både kommunister och borgare till socialdemokratiska partiet. Det var inte länge sedan jag mötte en som försvarade det "val- och bidragsfusket" och ville ha det tillbaka.

Jag önskar mig minst en femdubbling av antalet (frivilligt) partianslutna. Även ett mindre segregerat samhälle, rent politiskt. I Sverige får partianslutning ofta något  nästan religiöst över sig. Jag tror det är en anledning till att folk ryggar för att göra en insats för samhället genom partimedlemskap och politiskt engagemang.

Det är inte som i USA där jag under valkampanjen 2008 kunde se affärsinnehavare visa vilken de röstade på i butikernas skyltfönster. I Sverige känner sig ofta näringsidkare tvugna att mörka sitt medlemskap i ett parti för att inte tappa en stor del av kunderna.

Ju fler som slopar partiengagemang, ju närmare kommer vi slopandet av demokratin och samhället, så som vi nu känner det.

För övrigt anser jag att spärrarna för personval ska tas bort.

 

SvD DN

...

Jag och min högra hand sitter just nu och spånar kring en resa till Stockholm och Bryssel i slutet av terminen.

När Mariaskolan läser "Så styrs Sverige" på högstadiet brukar vi ta oss till Riksdagen och Regeringen. Under den stora Europaresan för tre år sedan var vi även i Bryssel. Vi har hunnit med olika färg på guiderna i regeringskansliet, bara så ni inte blir alltför oroliga angående objektiviteten. *s*

I år såg det ut som om det inte skulle kunna bli möjligt med en resa, men det finns öppningar. Mer säger jag inte innan vi haft föräldramöte.

 

...

Fick just höra en andrahandsuppgift om hur en person jag känner hade upplevt ett politiskt möte för ett tag sedan. Ett möte där lite olika intressen bröts mot varandra.

Den här personen är en handlingsmänniska. Norrländsk, okrånglig, rationell och klarsynt. Upplevelsen vid mötet var lätt absurd och genom min väns glasögon humoristisk. Tyvärr bitvis även löjeväckande och "skämmig". (Ska väl säga att mötet naturligtvis inte ägde rum i Vännäs! *s*)

Det petimeteraktiga viktigpettrandet och det barnsligt smågnälliga positionsbevakandet hade kunnat vara en stor, fet, vaccinationsspruta med permanent effekt mot allt politiskt intresse. Dessbättre blev det inte så, min vän verkar ha hämtat sig.

Vi behöver de samhällsmedarbetare vi har och vi behöver nya. Politik får inte bli något lågt liggande som man ska behöva skämmas över att delta i. Det har Sverige inte råd med.

...

Pratade nyligen med en företagare i inlandet. Sist vi sågs var det tufft. De har försökt låta bli att säga upp anställda under detta mörkerår och har klarat det genom att ta in en del ströjobb. Inte alla företag har den möjligheten.

Nu rullar det på bra sedan någon dryg månad. Det är i huvudsak likadant bland företagen i närheten. Låter bra. Också för kommunen, de kommunalanställda, barnen och de gamla. Välfärden sitter ihop med företagen.

Han jag pratade med berättade lite om inställningen till detta med politik och samhällsarbete i trakten. Alla partier i området har väldiga svårigheter att få några som vill vara med och ansvara.

Däremot har man en hel bunt som kan ställa upp och gnälla sju tunnor fulla över var och en som är med och tar ansvar.

Det börjar bli bråttom att skola in en del unga i politikens frontlnje, kommunpolitiken. Annars kan det här med "samhället" bli spännande när de stora generationerna tackar för sig.

...

Inom (S) är det mest bara gräsrötter som verkar bekymra sig om "Teflon-Thomas" bravader. I alla fall utåt. Inom andra partier är man också ganska tysta. Kanske p.g.a. att man minns egna saker som lutar åt det här hållet.

Samtidigt som man inte vill hänga ut människor, sprätta dynga eller underblåsa mätningar typ "vilken motionerar mest" osv, så kan det ha sitt intresse att se vad Kalla faktas reportrar säger angående Bodströms försvar efter programmet. Det kan läsas på Politikerbloggen. Var sanningen ligger får var och en försöka avgöra.

Det är alldeles klart att riksdagsmän ska ha kontakt med sina landsändar, väljare, gamla sammanhang och yrken. Även att de kan ha andra uppdrag som inte tar alltför mycket tid. Samtidigt måste det finnas en rimlighet i hanteringen som inte ses i Bodströms "multifakturering". Även om han arbetar långt över normala arbetstider.

Om man tar saken som en man och visar en viss ödmjukhet kan väl det mesta räddas. Det finns det både manliga och kvinnliga bevis på. Försöker man bara med hissad flagga segla vidare på sin räkmacka brukar försvarat felaktigt beteende förr eller senare slå tillbaka.

Nu har jag nog skrivit färdigt i ärendet.

...

På lördag har Moderaterna i Västerbotten nomineringsstämma. Då ska det slås fast hur landstings- och riksdagslistan ska se ut. Provval är hållet och nomineringsgruppen har sagt sitt.

För egen del hamnade jag trea i provvalet. Efter justering utifrån övriga parametrar står jag på femte plats enligt nomineringsgruppens förslag.

Det blir spännade att se hur det blir på lördag. Då får vi se var på listan partimedlemmarnas ombud anser att man ska stå. Ännu mer spännade blir att se hur valåret och själva valet ska te sig. Det är då det är skarpt läge och det är kryssen då som räknas.

Än har jag väl inte fattat vad jag gett mig in i, men jag känner lugn och frid inför det som eventuellt kan ligga framför. (Inte säkert att det blir politik!) Detta trots att jag tror att vi har tuffa tider att vänta på flera vis. Många av oss medelålders och yngre tycks vara invaggade i tanken att Sverige har en upphöjd och självklar särställning i världen som inte kan rubbas.

Det gäller att efter bästa förstånd hantera samhällsfrågorna hållbart och medmänskligt även om det skulle visa sig att vi tog fel.

Hör ni så otaktisk jag är, en politiker ska väl bara lova guld och gröna skogar?

 

...

Man kan fundera när man läser en av dagens Expressenartiklar. "Thomas Bodström överlever all kritik". Den verkar inte vara så intressant för Expressen heller. Just nu ligger den på omkring hundrade plats om man räknar uppifrån på www.expressen.se.

Att Socialdemokraternas förstanamn i Sth dubbel- eller trippelfakturerar skattebetalarna (riksdagslön + advokatarvode kring 70 000 per månad + ersättning för förlorad arbetstid!) verkar inte betyda något, om han är en lirare. Inte resten av turerna heller. Sossarna och statsvetarna Stig-Björn Ljunggren och professor Ulf Bjereld säger i artikeln att han förmodligen bara vinner fler anhängare på sina piruetter. Är tiden verkligen sådan?

Maria Borrelius och hennes barn hade fått betala ett våldsamt pris om hon gjort något liknande. Men det är förstås annat det....

Mest besviken är jag nog på Sveriges centrala nyhetsredaktioner och samhällsjournalister. Jag hade trott att det fanns någon sorts likhet inför "medias domstol". Den tanken har jag i stort sett övergett. Jag har hört en del snack om fördelningen och konsekvenserna av journalistkårens sympatier, men har hittills tagit det med en nypa salt.

Det är nog mer än en gammal sympatisör som kommer att rodna lite när Partiet talar om "rättvisa" och "hederlighet" en tid framöver. Kanske finner spindoktorerna något liknande exempel på den borgerliga sidan och då blir väl udda jämt kanske.

Ska man hålla på med politik?

...

Har för en stund sedan kommit in från en trevlig promenad i skogen, dock med vissa förhinder som jag kanske visar senare.

Molnfritt, strålande sol och ett landskap som här i Västerbotten förbereder sig för att gå i ide under ett skyddande snötäcke. Mycket av de färgsprakande löven har blåst ner och fortsatt kretsloppet, men skogen är vacker ändå.

Frun är på kurs utanför Stockholm med moderatkvinnorna. Hon har avlagt vissa små rapporter när hon fått ett par minuter över, bl.a. från biståndsminister Gunilla Carlssons föredrag. Jag stoppar ner det som kan dyka upp av lätt avundsjuka, gläder mig åt att hon har fått möjligheten och åt att få ta del av hennes nya insikter.

Vissa tycker att det inte ska finnas något av "uppdelning" eller "särbehandling" mellan könen i ett politiskt parti. Här kan man ha olika meningar om förekomst och omfattning. Moderaterna har på sina håll haft en svag kvinnorepresentation och kanske ibland en något "förgrabbad" politisk miljö. På andra håll är det inte alls så och i vissa "utvecklingsområden" är det kraftiga förändringar på gång.

Eftersom det varit som det varit här och där tror jag det behövs särskilda satsningar på att inspirera kvinnor att ta del och plats i det politiska arbetet. I alla fall en tid.

...

Lördagsintervjun i P1 just nu, eller på sr.se sedan.

...

Avnjuter kaffet efter middagen och avnjuter "den lilla röda". Det är inte Maos, utan min. Fick den nyss av frun som köpt den för halva priset i Umeå idag. Det var den värd.

Vet inte riktigt hur jag ska ta gåvan, den heter "Lilla boken om dumma politiker". Omslaget pryds av Göran Perssons uppmuntrande lagledarord: "Jag leder inte världens mest briljanta regering".

Det är klar att boken innehåller många grodor som i hastigheten hoppat ur högst kompetenta människors munnar. Vi medelmåttor har också sagt oerhört korkade eller ofrivilligt roliga saker som vi för allt i världen inte skulle vilja ha publicerade. Därför är jag lite kluven till min nya bok.

De roligaste citaten i boken tycker jag inte är felsägningarna, utan de som förmodligen speglar människors skeva tankar och bilder av sig själva. Som till exempel detta av Per Gharton som talar om när han satt i fängelse en månad för vapenvägran:

"Jag var en politisk fånge, precis som Nelson Mandela."

Man lirar i lite olika divisioner och med olika storlek på skorna, om man säger så.

 ...

Jag har läst lite om Gösta Skoglund på slutet. En av Västerbottens "mesta" politiker som föddes 1903 och fick en lång tid i samhällsarbetet. En fackligt aktiv fiskarson från Hudiksvall som blev lärare och hamnade i Umeå. Riksdagsman i trettio år, landstingsledamot ännu längre. Kommunikationsminister var han i 8 år, innan han efterträddes av en man vid namn Olof Palme.

Han hade tydligen lätt att se helheten, men drev även specifikt norrländska frågor. Sina väljares frågor. Ett kommunalråd i Göteborg sa en gång att han var den bäste kommunikationsminister som Sverige haft - för Umeå.  Han fick vara med under Sveriges verkligt expansiva tid. Kämpade för sina ideer, ofta i små rum, vann och förlorade. Han vann det norrländska universitetet till Umeå. Han förlorade kampen om Vindelälven som han ville bygga ut. Jag tycker båda sakerna var bra.

En reflektion som kommit efter att jag läst lite om denne socialdemokratiske realpolitiker är vilken olikhet det är mellan hans tid och vår. Sveriges plats, roll och möjligheter i världen - vilken enorm skillnad. Landet hade försprång i teknik, utbildning, kunnande, exportinkomster och möjligheter till välfärdsfinansiering.

Det är många äldre som tänker tillbaka på svunna tider och tänker - om vi bara hade haft politiker som den och den! Med all respekt för den tidens politiker, det hade nog inte hjälpt. Man kan bli avundsjuk på att man förr hade mer färgstarka och personliga politiker som inte var så förtvivlat strömlinjeformade och opinionsoptimerade på alla vis. Samtidigt behövde de inte vara det heller. Media lämnade dem t.ex. i stort sett oantastade vad gällde deras privatliv. Mycket var också mindre komplext och krävande än idag.

Gösta Skoglunds politikergeneration och parti utförde mycket som var bra, men gjorde också missbedömningar. Det samhällsbygge som växte fram var här och där inte hållbart och krävde justeringar. Flera saker som såg bra ut för de flesta visade sig hämma utvecklingen kraftigt på längre sikt.

Jag har bara en mycket ytlig kännedom om Gösta Skoglund, men jag tror inte att han hade trivts i dagens verklighet. Det är lättare och mer inspirerande att bygga upp och bygga ut än att försöka göra det bästa av en krympande kaka. Det är tufft att genomföra reformer som kräver betydande ansträngningar och inte känns så positiva.

Sextiotalet kommer aldrig tillbaka. Vi som lever idag måste hjälpas åt att hantera den tid vi är satta att leva i en stund. Med de förutsättningar som gäller nu och framöver.

Det är  kanske någon här som ska komma ner från läktaren, kavla upp ärmarna och börja jobba? Kanske en nutidens Gösta Skoglund, men inte nödvändigtvis i samma klubbtröja. *s*

 

Välkommen!

Det blev många enskilda samtal på torget för ministern som såg ut att ha all tid i världen. Det är bra. Ledare som inte lyssnar är inga vidare ledare.