...

Har idag sett programmet Rektorerna för första gången. Hostade mig igenom förra veckans program och "Rektorerna direkt" också.

Förutom ett humorinslag som inte var "kvalitetssäkrat" så tycker jag det var intressanta och viktiga program som angår ganska många. Förutom rektorer, lärare och politiker av olika slag så borde det intressera stora delar av allmänheten och inte minst föräldrar till barn i skolan.

Hur det går med och i skolan avgör t.ex. rätt mycket av om Sverige har förutsättningar att vara ett välfärdsland eller inte om någon generation.

...
Det blev lite snärjigt med allt som skulle göras inför morgondagen, en lite speciell dag. Det mesta blev klart, men tid tog det. Nu borde man sova, men det är inte alldeles bara bara att slå av hjärnan när den jobbat hyfsat intensivt lite väl länge. Svårnervarvat.

Trevligt var det i alla fall att höra att frun man inte hann träffa idag har fått sin lärarlegitimation. Det ödet har inte drabbat alla lärare. Lite mer omfattande än hon trott blev den också.

Annars skulle jag önska fler lärare förmånen att få studera lite till efter att man gjort en stor del av arbetslivet. Erfarenheten kan vara en väldig tillgång också när man ska lära nytt eller fylla på. Man kanske kan tänka på den som en klangbotten som svänger med och gör tonerna riktigt fylliga när nya strängar slås an.

Det påminner mig om att gitarren borde in på service....

...
Imorgon torsdag blir det en dag med Skolinspektionen för min del. Inte som tjänsteman, men som politiker.

Skolinspektionens dag har anordnats sedan 2009 och i år delar man bland annat med sig av sina metoder för tillsyn, klassrumsobservationer och ämnesgranskningar. Allt för att skolor ska kunna använda dem i sitt eget utvecklingsarbete. Jag tycker det är sunt använda skattepengar. Meningen med Skolinspektionen är ju att våra unga ska få bättre skolor.

Här står det om dagen:

http://www.skolinspektionen.se/sv/Om-oss/Konferenser--massor/Skolinspektionens-dag-2012/

...
Hur ska man tolka saken när man får tips om ett rektorsjobb vid en svensk skola i Peking? Någon som önskar en dit där sichuanpepparn växer? .-)
Nåja, det är av flera anledningar inte aktuellt.

Ibland kan man faktiskt önska mobilerna åt något sådant håll. Med min mobilanvändning - frekvent brukad telefon, kalender, faktasökare, bloggapparat m.m. - ska jag kanske tala med små bokstäver. Samtidigt känns det lite illa när man kommer ut på skolgården en finfin solig höstdag och en rad trevliga yngre elever sitter i skuggan och tittar ner i mobilerna.

En rast när benen ska springa, armarna veva, ögonen glittra och blodet forsa i ådrorna.
Men vad gör man?

Skolchefsbesöket i Österbotten fortsatte på förmiddagen på den svenskspråkiga Gerbyskolan i Vasa.

Fredrik Sundell har vid sidan av rektorsuppgiften tio 45-minuterslektioner i veckan i slöjd eller musik. Nyss ljöd "Bergakungens sal" med en 6:a i skyddsrummet - här "bombrummet". Samstämmigt och med stigande intensitet. Alla 20 eleverna i klassen medverkar. Tyvärr fungerar varken filmsnutt eller stillbild just nu.

Det verkar som administrationen är mindre för både rektorer och lärare här. För en svensk rektor med 19 lärare och 280 elever skulle det vara knepigt att få in tio lektioner i veckan. Elevrådet och personalärenden tar mest. Pedagogiskt ledarskap blir det som hemma lite tid till.

Är man rektor på en av de ganska vanligt förekommande mindre skolorna kan man vara "förtroendevald" rektor. Då har man fler lektioner än "tjänstesektorn" Fredrik Sundell.

...
Det är något väldigt fint med att vara verksam i skolan. Samma känsla av att göra något meningsfullt hittar man inte i alla jobb.

Idag hörde en elev jag inte träffat på åratal av sig till mig. Det hade varit rörigt och svårt på flera områden när vi sågs sist. Hon ville bara tala om att det gått bättre än jag kanske trodde det skulle. Att hon mådde och hade det bra. Det var inte utan att den gamle grå blev en smula rörd.

Inget ont om att jobba i industrin, ekonomi- eller datasektorerna. Det är sällan en skördare, Volvohytt, årsredovisning eller datorapplikation hör av sig till en efter några år för att säga att man inte ska vara orolig. Att det har gått mycket bättre än det kunde ha gått.

Det är något visst med människor. Inte minst växande människor.

...
Den här dagen har varit präglad av händelser och möten i ganska högt tempo.

0642 loggade jag in på jobbet och fick en timme i stort sett för eget ostört arbete. Kollegorna berättade därefter om en finfin workshop igår där kommunal och enskild barnomsorg i Bjurholm, förskola och förskoleklass, delade med sig av sin kreativitet till varandra. Sen blev det förberedelser med några arbetskamrater inför årets förmodligen mest speciella och intensiva jobbåtagande. Återkommer till det.

Efter ett möte med Arbetsförmedlingen där skolan hade vissa speciella önskemål blev det ett par olika sorters elevsamtal och färdigställande av en Comeniusansökan. Det är meningen att Västerbottens skolchefer ska göra en jobbskuggning i Finland i början av hösten och tanken är att EU ska finansiera den. Det jag önskar av detta är att få lite insikt i vad finnarna på skolledningsnivå gör och inte gör för att få sina goda skolresultat. Våra skolsystem och skolkulturer är väldigt olika, men det skulle vara intressant att se om man hittar saker man vill och kan tillämpa hos oss. Utan att riva upp skollagen och annat smått och gott.

Sen följde ett möte i Vännäs där jag med blandad framgång fick jobba för att skilja på rollerna. Tjänstemannen mötte i sällskap med Bjurholms kommunal- och oppositionsråd sina politikerkollegor i Vännäs där en idag företrädde länsstyrelsen och staten.

Dagen avslutades med en timmes eget arbete igen innan kontoret lämnades tomt för ett par dagar.

Ikväll präglas tillvaron av låg hastighet och högst begränsad produktivitet.

...
Jag vaknade strax efter att vi skulle ha varit på pass i morgondimman och det kändes riktigt skönt att vara där jag var. Sällan har sängen varit så behaglig. Jag kollade klockan, vände på mig och slumrade bort.

Faktum är att jakten hade blivit avblåst igår. Jag lämnade inget pass tomt så min sovmorgon var inte alls oansvarig. Bara skön.

Två dagars inhämtande av koncentrerad och kvalificerad information tar sitt, man blir rätt mör. Jag tänker gå igenom anteckningarna från "Rektor och lagen" idag, mellan varven av annat, för att få upp så mycket som möjligt på "minnespiggarna".

Rektorsutbildarna och de centrala tänkarna säger ibland att ca 20 % av rektorernas arbetstid ska utgöras av påfyllning, läsning och reflektion. Jag har aldrig mött en svensk skolledare som kunnat ha det så. Uppdraget är för komplext och många vardagliga chefsuppgifter är för påträngande för att man ska kunna ägna sådan tid till laddning för förbättringsarbete och inspiration.

Nu har det lagts på ytterligare administrativa och juridiska krav. Ska det leda till verklig förbättring måste det finnas bra stöd för rektorerna. Samhället och skolans alla kategorier har inte råd att vara utan ledarna (och lärarna) som kan, hinner och orkar inspirera.

Tur det i alla fall kan bli sovmorgon ibland.

...
Ikväll efter "stängningsdags" satt jag och en medrektor och grubblade över en av dessa enkäter som skolan ofta servar omvärlden med. Det är i regel försvarbara och vettiga saker, om man betraktar dem en och en, men sedda i klump kan man nästan bli allergisk.

Min företrädare gissade att Castorskolan i Bjurholm får relativt mycket av varan därför att man ofta vill ha med största och minsta kommunen i en undersökning.

Det må vara universitet Si och universitet Så, kulturella institutioner eller de som arbetar för barnens väl och ve - jag har varit med om dagar då enkäter och undersökningar tagit 10 % av arbetstiden och det är inte ok. Ibland kan det handla om studenter eller forskare på någon sorts nivå som ringer och låter som det vore självklart att man ska använda den arbetstid som sällan räcker att ge dem ett underlag att jobba med.

Ja, ibland går det bra, men andra gånger inte. Den som ringer eller mailar om en enkät i morgon bör be snällt och jag är inte säker att det hjälper.

...
Har gjort min första ordinarie dag i Bjurholm efter introduktionsdagarna i juni. Det känns riktigt roligt nu, fast jag hela tiden upptäcker nya saker jag inte vet och kan. Eller som hanteras helt annorlunda än jag är van vid. Spännande är det.

Jag har blivit mycket väl mottagen i min nya "politikbefriade", men politikerstyrda uppgift. Jag har idag fått lite introduktion av kommunalrådet och kommunchefen och fått tillfälle att ställa frågor och ge synpunkter kring saker och förhållanden jag reflekterat kring. Jag har under dagen hunnit få massor med tålmodig hjälp av henne som är min högra hand och har hunnit möta flera av de andra ickesemestrande tjänstemännen. De som tillsammans med alla andra kommunanställda pch politikerna ser till att verksamheten i Sveriges minsta kommun, med sina 2440 invånare, fungerar så bra som den gör. Trots att lagar och förordningar är skrivna för kommuner som är flerfaldiga gånger större och har betydligt mer skattekraft.

Oavsett vad jag gör om jag lever i mars 2012 kommer jag att få lära mig mycket om mycket här, det är jag övertygad om.

...
Det är tuffa dagar i Umeåregionens västra utpost. Så mycket ska slås in i huvudet och gammelchefen slutar om ett fåtal timmar. En hel del av det jag ska syssla med har jag inte gjort förr och mycket av det som är lika är ändå rätt eljest. Nycklar, passérkort och - viktigast av allt - kort till kaffeautomaten har jag fått, så nu är det allvar.

Att börja så pass tidigt som sju på morgonen har jag inte gjort sen jag körde sopbil, men det har förstås också sina fördelar. Igår kväll blev det lite sent pga att jag kom på att jag skulle göra syréndricka så i morse tyckte kroppen att det var för tidigt med 0545. Ikväll är den också lite trött.

Nu hade jag nästan önskat att plommonträdet kunnat gå ut och plantera sig själv.

...

Dagen jag åkte till Kenya fick jag en fråga som följde med mig både dit och hem. Om jag ville bli rektor och skolchef i Bjurholm efter mångårige ledaren Lars Westman. Detta under 8 månader fram till att man blir klar med sin nya organisation i kommunen.

Det var en hedrande fråga som hade med sig ytterligare frågor. Lite skrämmande var den. Att bli befordrad över kompetensnivå har aldrig tilltalat mig och här finns det ju en risk.

Att det är Bjurholm det handlar om är särskilt lockande, jag har en speciell känsla för min barndoms kommun där jag följde med pappa Tore runt i byarna. Man vet ju hur det är med gamla elefanter och känslan för Sveriges minsta kommun har inte avtagit med åren.

När jag för några år sedan motionerade om en viss anpassning av de nya skarpare behörighetskraven för lärare var det just Lars Westman jag vände mig för konsultation. Vi var överens om att de mindre skolorna och kommunerna kommer att ha svårt att få ihop vettiga lärartjänster för alla framöver, trots mycket kompetent och målmedveten personal i exemplet Bjurholm.

Att man känner många är förstås också ett problem om man inte "fyller kostymen" efter Lars. Men, som det brukar vara, männen stöder sig på duktiga kvinnor. Hade inte de andra rektorerna, Therese och Gunilla, funnits med sin erfarenhet och sitt ansvar hade jag trots allt positivt inte vågat hoppa på tåget.

Det är svårt för undertecknad att låta bli att blogga om vardagen, arbetet och skolan och vill inte blanda tjänstemannauppgiften med politiken. Därför finns det risk att jag dyker upp med en politikbefriad blogg under Bjurholm framöver.

Jag tackar för förtroendet och hoppas att jag ska bidra positivt under den här perioden.

 

Bondens år har sin rytm, lärarens och rektorns sin.

I år ligger vi lite efter på Bruks- och Björkskolan, vilket i.o.f.s. har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Den här dagen har delvis ägnats åt tjänstesnickrande på tu man hand mellan mig och min före- och efterträdare.

Jo, det stod rätt. Hans Lundmark som efterträder mig som rektor har jobbat mycket längre än jag på våra skolor, även om han inte jobbat här i år. Han har en gedigen och bred pedagogisk utbildning och stor erfarenhet, även från andra områden, vilket inte brukar vara fel. När jag för flera år sedan mötte honom första gången var han specialpedagog och oförtröttlig eldsjäl med elevnyttan i ständigt fokus. Inte minst nyttan för dem som behövde lite extra hjälp på traven. Det blir bra med en rektor med den bakgrunden, skolledarskap är så mycket mer än administration.
Att han är småbrukarson är inte heller dumt. Då är man i regel van att hushålla med resurserna och få ut maximal nytta av dem. Även vid att man oftast måste lösa problemen "på gården". En friskolerektor har inte den kommunale rektorns uppbackning.
Att Hans är hyfsat "fluent" i swahili efter en tid som missionär och byggare i Tanzania blir bra med tanke på framtiden med vår nya systerskola i Mombasa.

Med hjälp av all övrig insatsvillig personal på skolorna, både lärare, verksamhetsledare och andra, tror jag att Hans kommer att förestå mycket bra skolor det kommande året. Det blir bra, även om vi fortfarande ligger efter i tidtabellen.

...

Strax innan jul fick jag en förfrågan om att bli rektor för ett par mindre skolor under en termin.

Det var definitivt inte det jag tänkt eller sökt. I kväll har jag ändå tackat ja till en lite speciell rektorstjänst under den här tiden. Jag börjar nu på tisdag.

Det hade med tanke på övriga uppgifter känts lämpligare att styra bussar än skolor, fast det finns fördelar även med skoljobbet. Först och främst kontakten med ungdomarna, men också samspelet med personalen och utmaningen i att få skolans helhet att på ett bra sätt möta elevernas kort- och långsiktiga behov. Vilket inte alltid är samma sak som deras omedelbara önskemål. :-)

Eftersom jag den här perioden även ska hantera frågeställningarna i Vännäs Barn- och utbildningsnämnd kan direktkontakten med skolvärlden vara en tillgång. Inte minst då det handlar om olika kommuner.

Jag hoppas få fortsätta ha kontakt med Göstas Buss och lever man till hösten kanske det blir mer av bussresor igen. För mig är sån körning ett både stimulerande och avkopplande arbete med trevligt samspel, omväxling, krav på total närvaro och tid till reflektion.

Mitt livs första månader som relativt arbetslös har varit nyttiga på flera vis.  Jag har fått erfarenheter och insikter som jag hoppas att både jag och andra kan få nytta av.

 

...

 

...

Den här artikeln i SvD om den svenska rektorsrollen är mycket läsvärd.

Den innehåller så pass mycket insiktsfullt klarspråk att den borde vara obligatorisk läsning för skol- och lokalpolitiker.

Som artikeln lyfter fram kan bristen på villiga rektorsämnen bli ett stort problem, inte bara för skolan, utan för landet som helhet.

Tyvärr är jag osäker på hur mycket den nya skollagens skärpta krav på rektor förbättrar situationen och ger oss fler lämpliga ledare att välja på för skolan.

...

Den här dagen, eller rättare sagt gårdagen, blev rätt innehållsrik.

Allra först skulle jag göra ett besök hos eleverna på Mariaskolan. Måste säga att det var ett amatörmässigt försök. Glömde kolla om de var på plats. Det var de inte eftersom skolan hade reflektionsdag. Ett antal lärare fick vi iaf möta.

Lite elevträff blev det ändå. En gymnasietjej som jag tidigare haft som elev intervjuade mig tillsammans med en klasskompis under ett par nya timmar. Ämnet var hållbarhet. Tror jag tog ut svängarna en smula. Det är roligt att försöka få ungdomar att tänka till. De unga damerna hade redan tänkt till en hel del. Väldigt roligt!

På eftermiddagen hämtade jag hem lite rektorer till Umeå. Vi körde upp ett gäng från Umeås skolförvaltning till Skellefteå igår och idag var det dags för hemfärd. Jag körde en väldigt trivsam Volvo 9700. Det är nästan diskutabelt om man ska ha betalt när man får köra så trevliga bussar. Kompisen körde en sprillands ny buss som luktade nytt t.o.m. på utsidan.

Några av de 80 från skolförvaltningen kände jag sedan förr. Både från rektorsutbildningen och de m ånga turerna till skolförvaltningen. Kunde upplysa dem om att kring 20 % av dem som kör åt Göstas Buss är tidigare eller nuvarande rektorer. Lite udda kanske.

Jag tror jag blev lite småfilosofisk under turen upp igår. Nämnde för mina passagerare att busskörning kan vara en bra avkoppling från rektorsjobbet. Både för likheternas och olikheternas skull.

Till likheterna hör att man får styra, man har stort ansvar och man jobbar rätt ensam.

Till olikheterna hör att det faktiskt finns tid för reflektion och att man har kanske 15 - 18 000 färre regler och förordningar att förhålla sig till. Folk är dessutom i regel som allra trevligast när man har med dem att göra som busschaufför och de flesta är glada över vad man utför. Det är dessutom sällan tårar på jobbet.

Efter avslutad resa ryckte jag in som vikarie på ett möte i Baggård och den avslutade jag den välanvända dagen med att hälsa på vårt fadderbarn i Bjurholms kommun. Mycket trevligt.

Det kom ett lite speciellt samtal till huset igår afton.
Det var en rekryterare i Mellansverige som erbjöd ett rektorsjobb där nere.
Senare såg vi annonsen om jobbet. Sista ansökningsdagen var igår.
Det är inte alla jobb det är lika lätt att få folk till. Inte när man letar dryga 60 mil bort sista ansökningsdagen.

...

Jag har sagt ja till ett förtroendeuppdrag. Frun är borta och jag har lovat vattna den långa rabatten mot gatan och sådant som växer i krukor.

Det är svårt med lagom i krukorna. Den långa rabatten hade hon nog tänkt att jag skulle vattna med kanna, men man är ju lite rationellt lagd. Eller i vissa fall lite lat. Det blev vattenspridaren med tempererat älvsvatten, inställd så att den tar gräsmatta och rabatt. Hoppas att det som redan blommar tål det hela. Om inte annat för min skull.

Hon ringde för en tag sedan och undrade hur vissa växter såg ut. Det blev lite svårt men jag drog till med något som nästan lät förtroendeingivande. Hoppas hon också tyckte det.

Då känner jag mig mer hemma med förtroendeuppdragen av andra slag. Jag som bara skulle "göra lumpen" lokalt i partiet för att underlätta för de engagerade och dra ett strå till samhällsstacken. Jag fann att det fanns viktiga saker att göra tillsammans med andra. Sådant som berörde många människor nu och sedan och upplevdes mycket meningsfullare och intressantare än jag anat.

Jag har de senaste veckorna fått en del oväntad uppmuntran från olika håll vad gäller satsningen på Riksdagen, det förtroendeuppdrag som jag nu ställt mig till förfogande för. Det kommer rätt ofta löften om kryss. När man nu sagt upp sig borde man annars ligga på i jobbsökandet, men det blir inte så än på ett tag. Dels är man inte så intressant som arbetssökande mitt i en personkampanj, dels blir man inte fokuserad och seriös i sökandet. Särskilt inte när man börjar förstå att initierade menar att man har möjlighet att faktiskt lyckas i höst. Jag satsar på det, samtidigt som jag gläder mig och vilar i tre speciella ord som finns i bönen Fader vår. Titta efter vilka.

De tips, förslag och erbjudanden som ändå kommer är förstås roliga att få. Rektorstjänsterna jag tipsats om känns inte överdrivet aktuella. Det har varit roligt och kännts mycket meningsfullt att vara rektor där jag varit det och på det sätt jag fått vara det. För dem som står ut med rektorstjänsterna som de vanligtvis ser ut hyser jag mycket stor beundran. Med en ständig svällande kontroll- och administrationsflod och med oändliga krav på diverse redovisningar och ständigt plan- och policyvärpande som allt färre orkar och hinner ta riktigt på allvar tror jag snart inte att man kan vara rektor. Utvecklingen drabbar även lärarna mycket hårt. Får inte skolan som helhet ett minskat tryck från alla pålagda sekundäruppgifter tror jag den kan bli ett riktigt krisområde.

I USA delar flera människor på de många komplexa uppgifter som den svenske rektorn vanligtvis sköter själv. Jag förstår fuller väl när man säger att snittrektorn stannar två år på sin post. Många slutar kanske i frustration över att inte hinna med det jag ser som rektors egentliga huvuduppgifter. Att kommunicera uppdraget, inspirera och leda en skola.

Hmm, det här blev yvigt, tre bloggar i en. Blommor, förtroendeuppdrag och rektorskap.

Får avsluta med att påminna om en viktig sak: "Ingen sedel utan kryss!"

 

...

 

...

Efter den här terminen slutar jag som rektor på Mariaskolan på egen begäran.

Efter att ha varit ansvarig för Mariaskolan i 16 år, 17 med förberedelseåret, så har den här tiden i livet nått sitt slut. Det har varit roliga och lärorika år och jag ångrar inte att jag sa ja till uppgiften. Det har varit krävande också, även om skolan är liten. Ibland just därför.

Att driva en liten friskola innebär inte att "segla omkring på en räkmacka". Vi har många gånger i vardagen fått skratta år diverse fördomar som är ute och går i media. Både om friskolor i allmänhet och om skolor på kristen grund, skolor där det är "tillåtet" att vara kristen. Ibland har det inte gått att skratta åt kapitala felaktigheter heller. Att få ihop organisation och ekonomi har krävt uppfinningsrikedom av hela personalen och mycket välsignelse.

Det har underlättat mycket att vi har fått ha en så bra relation till skolkontoret i Umeå och att de ofta vetat så mycket bättre än andra hur saker förhåller sig på friskolor och vilket arbete vi utfört. Vi har inte alltid varit överens, men oftast blivit det.

Verksamheten på Mariaskolan och förskolan Klippan fortsätter, med barn och elever från förskolan och förskoleklassen till år nio. Ny rektor tillträder i slutet på juni och kommer att ha en ledningsgrupp till sitt förfogande.

Efter några års "karens" från skola och styrelse (för att ge nya ledningen en bra start) kan jag tänka mig att hjälpa till på ett eller annat sätt, beroende på omständigheter och eventuella önskemål. När man blivit så pass "avhängd" att man själv och alla andra förstår att man inte bestämmer.

Min fru Agneta som började som Mariaskolans första lärare och byggmästare slutar också. Vi har arbetat i ett team där vi kompletterat varandra och där hon varit minst lika mycket rektor som jag. Ingen av oss vill fortsätta på skolan utan den andre. Nu är vi övertygade om att det är meningen att lämna över och gå till andra uppgifter. Vilka vet vi faktiskt inte.

Några har frågat om det är "för att jag ska bli riksdagsman". Det är inget jobb, utan liksom kommunala uppgifter ett tidsbegränsat förtroendeuppdrag. Det skulle också krävas mycket för att kryssas in från 5:e plats på listan, även om mitt parti får två mandat. Att vi slutar på skolan har inget direkt samband med politiken. Jag kan känna lockelsen i att en period ha ett arbete som är "färdigt" när man går hem, men är också öppen för ett vidare engagemang för människor och samhälle.

Agneta och jag är som sagt glada för alla åren och för de relationer vi fått ha med elever, föräldrar, medarbetare, friskolekollegor och kommunala företrädare. Det är många elevers ansikten och röster man kommer att ha med sig. Inte bara deras som hör av sig eller dyker upp, ibland långt efter att de slutat.

Tack alla vi fått arbeta för och med!

...

Har ringt till några och avlyst ett möte jag skulle ha i morgon. Nyss avslutades ett där jag också skulle ha varit med. Jag är på bättringsvägen, men hostar fortfarande så att frun blundar och håller för öronen när det blir som värst.

En av dem jag ringde till hör till dem som arbetar inom modernäringen. Det kan inte vara roligt att vara sjuk och ha lagården full med djur där det ska mockas, utfodras och mjölkas. Till råmande och mjölkstinna kor hjälper det inte att sjukanmäla sig. Tur att han har en ruskigt duktig och frisk fru.

Även om det kan finnas vissa likheter mellan att vara rektor på en friskola och mjölkbonde så är det nog lättare på skolan ändå. Tur att man har ruskigt duktig personal.