Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Visar inlägg med etikett skolledare
Visa träffar från alla bloggar

Rektorerna

...

Har idag sett programmet Rektorerna för första gången. Hostade mig igenom förra veckans program och "Rektorerna direkt" också.

Förutom ett humorinslag som inte var "kvalitetssäkrat" så tycker jag det var intressanta och viktiga program som angår ganska många. Förutom rektorer, lärare och politiker av olika slag så borde det intressera stora delar av allmänheten och inte minst föräldrar till barn i skolan.

Hur det går med och i skolan avgör t.ex. rätt mycket av om Sverige har förutsättningar att vara ett välfärdsland eller inte om någon generation.

Lärarlös skola

...

Elevlös också.

Det är en del positivt med loven också för oss som inte har lov.

De flesta av rektors- och skolchefsuppgifterna blir aningen lättare att fokusera på när de flesta har ledigt. I Sveriges minsta kommun har vi våra kontor mitt i kommunens enda skola, på gott och ont. Man är nära det som händer och inte händer.

Men ibland är det ganska skönt att få jobba lite för sig själv några dagar.

Ett fint erbjudande

...
Det finns stunder då man undrar varför man utsätter sig för att vara skolledare, men också sådana då man verkligen kommer ihåg varför. Ibland är det världens bästa jobb.

Det kan vara så olika saker som gör skillnaden, stora eller små. Kanske det där mötet som andas utveckling, "bramående" eller nya krafter för någon yngre eller äldre som haft det tungt. Kollegan som hittar en förenklande förbättring eller bara gör ett jobb så mycket snabbare och bättre än man skulle ha gjort det själv. En arbetsgrupp som både hittar utvecklingsområden och får igång utvecklingen. Ibland bara det där avkopplande, smittsamma skrattet med medarbetarna eller kanske en överraskande god måluppfyllelse. Inte minst en klass eller några elever som tar vara på sina möjligheter och börjar jobba så mycket bättre än förr kan få en att må riktigt bra.

Igår var det gott om möten och just innan den korta lunchen satt jag och svarade på mail allt vad jag hann. Jag hörde dörren ut till C-hallen slitas upp, snabba fötter, intensiv knackning och öppnad dörr. Allt ungefär samtidigt. Några ivriga killar i högstadiet med musik som elevens val stod inför hotet om inställd lektion. Läraren var sjuk och det fanns ingen vikarie att skaka fram. Nu tyckte de att jag kunde "spontanta" lektionen.

Det var ett sånt där tillfälle då skolan känns som en väldigt rolig plats att vistas på. Jag tackade för förtroendet, men tvingades att tacka nej den här gången.

Sovmorgon, jakt och ledarskap

...
Jag vaknade strax efter att vi skulle ha varit på pass i morgondimman och det kändes riktigt skönt att vara där jag var. Sällan har sängen varit så behaglig. Jag kollade klockan, vände på mig och slumrade bort.

Faktum är att jakten hade blivit avblåst igår. Jag lämnade inget pass tomt så min sovmorgon var inte alls oansvarig. Bara skön.

Två dagars inhämtande av koncentrerad och kvalificerad information tar sitt, man blir rätt mör. Jag tänker gå igenom anteckningarna från "Rektor och lagen" idag, mellan varven av annat, för att få upp så mycket som möjligt på "minnespiggarna".

Rektorsutbildarna och de centrala tänkarna säger ibland att ca 20 % av rektorernas arbetstid ska utgöras av påfyllning, läsning och reflektion. Jag har aldrig mött en svensk skolledare som kunnat ha det så. Uppdraget är för komplext och många vardagliga chefsuppgifter är för påträngande för att man ska kunna ägna sådan tid till laddning för förbättringsarbete och inspiration.

Nu har det lagts på ytterligare administrativa och juridiska krav. Ska det leda till verklig förbättring måste det finnas bra stöd för rektorerna. Samhället och skolans alla kategorier har inte råd att vara utan ledarna (och lärarna) som kan, hinner och orkar inspirera.

Tur det i alla fall kan bli sovmorgon ibland.

Ledare och rektorer om rektorer och ledare

...

Den här artikeln i SvD om den svenska rektorsrollen är mycket läsvärd.

Den innehåller så pass mycket insiktsfullt klarspråk att den borde vara obligatorisk läsning för skol- och lokalpolitiker.

Som artikeln lyfter fram kan bristen på villiga rektorsämnen bli ett stort problem, inte bara för skolan, utan för landet som helhet.

Tyvärr är jag osäker på hur mycket den nya skollagens skärpta krav på rektor förbättrar situationen och ger oss fler lämpliga ledare att välja på för skolan.