...
Tittar ut på snöhögarna här i Umeå och ser både kallgrader och snö i långtidsprognosen.

En fördel finns. På 80-talet var det ytterst nära att en gammal vän och jag hade orsakat en otrevligare eldsvåda när vi skulle bränna bort det uttorkade gräset kring det årets majbrasa. Under den närmaste tiden är risken för okontrollerbara gräsbränder minimal häromkring.

Bra va? :-)

Efter en dryg tolvtimmarsdag med mycket snöäventyr kom jag hem till en välplogad gata rätt sent i går kväll. Men allt var inte Tiddelipom. När jag skulle upp på garageuppfarten kändes det tydligt att det ännu är lite vinter kvar. Bilen kunde med visst tvång backas in på ett ställe där den inte skulle hindra nattens plogning, nu ska vi se om vi får ut den.

...

Det var kyligt att komma hem från Sth, men skönt ändå.Det här är ett bildbevis på att frosten nyper och gnistrar där också.

Det är så vackert med de vinterludna grenarna på buskar och träd. Och jag kan inte låta bli att tänka på att man inte hittat två identiska snökristaller.

Trots förkylningshuvudvärk och måttlig arbetslust på Fågelstigen fortsatte snön att falla ikväll. Mot slutet av dygnet gick jag ut en andra gång för att få undan den tunga snön innan regnet skulle göra den ännu tyngre.

Jag hade inte skottat länge förrän en granne dök upp med ett fordon som klarar ganska mycket i snöväg. Det var inte riktigt läge, men när ens mentala ålder är begränsad på vissa områden var det svårt att låta bli när det erbjöds provtur.

Den här inte är något direkt typiskt nyttofordon, men kvantitet och nivå vad gäller snöröjningsutrustning, snöfordon, trafikintensitet och ytor att lägga snön på ger oss ett försprång framför t.ex. huvudstaden när snön vräker ner fort och länge. Vi ska helt enkelt klara lite mer.

 

Det snöar från sidan ikväll.

Jag har flyttat på många hundra miljoner flingor ikväll skulle jag tro. Expertisen säger att inte två är lika. Jag har inte kollat, men får väl böja mig för expertisen. Fast de inte har kollat alla mina.

Slumpen är fantastisk....

...
Har knogat ett pass med snön här hemma. Det yr på riktigt bra. Har snöat betydligt mer än motsvarande de 1,2 mm vatten som SMHI ansåg vi skulle få idag.

När det virvlade på som tätast hörde jag ett flygplan uppe i tjockan och kände ett stråk av tacksamhet över att man inte tagit flygcertifikat. En annan liten glädje var barnen som lekte i backen bort mot kyrkogården. Det gick inte att se var de höll till i snön och mörkret, men de hördes tydligt medan de hade roligt och samtidigt gjorde en omedveten insats för sin framtida hälsa.

Det blev också en tanke till min snart 96-åriga moster. Undrar om hon inte lejer bort snöskottningen där hemma efter den här vintern. Men det kan hända att den lilla späda tanten också haft hälsonytta av att använda sin kropp som hon gjort.

Borde ut och flytta på mer snö, men här inne är det så mycket trevligare. Jag har unnat mig en rekordlat dag och just nu vilar jag vidare i soffan medan de klassiska adventssångerna fyller rummet.

Matvanorna håller så sakta på att förjulas. Det var ett tag sedan fikonen och dadlarna smög sig in och en del annat som hör vår jultid till har också anlänt. Vill nog till att det blir lite motion där ute ändå.

...
Ett tag kunde man nästan bli avundsjuk på sydligare nejder som hade en för årstiden mer adekvat snömängd.

Får snöandet nu ticka på så här nån vecka till kan man definitivt sluta vara avundsjuk. ,'-)

God morgon!

Så här såg bilen ut igår när E4-resan från norra Västerbotten var gjord. Kräver en kännare av bilar eller mig för att kunna säga vad det är för något bakom snön.

...

Det blev en långdragen resa från norra Västerbotten igår. Mot Bureå började det bli riktigt besvärligt och vid Ljusvattnet kändes det som om man hade fyrhjulspunktering. Vi stod stilla några gånger, däremellan gick det 20-50 km/h.

När det kommer mycket snö så får man anpassa sig och det finns väderförhållanden som gör att man inte bör köra alls. Men, under eftermiddagens 19 mil såg jag ett enda plogningsfordon. Annars ingen plogbil och ingen väghyvel. Just "bitvargen" kändes väldigt efterlängtad. Jag har aldrig upplevt så dålig vägbana på allmän väf förut. Det närmaste är nog en oskrapad vinterväg i ryska Karelen på nittiotalet. Känslan var sprängsten eller möjligen skogsväg med riktigt många rötter i spåren.

Frågan är om gårddagens urusla före delvis var en följd av att plogarna som även har annan körning numera inte får dispens från körtidsreglerna. Det skulle kunna vara så att man var tvungen att ta veckovila just när man behövdes som bäst.

Ibland kan vi slå knut på oss själva med vällovliga och välvilliga regelverk. Vi vill ha utvilade yrkeschaufförer på vägarna och ett regelverk som är lika för alla och som inte gynnar osund konkurrens. Samtidigt måste snöröjningen vid extrema förhållanden fungera.

Förut har polisen kunnat ge dispens vid liknande förhållanden, nu har Transportstyrelsen tagit över och man tolkar EU-reglerna så att det inte går att ge dispens för "jourplogare" som även har annan körning.

På något sätt måste det här lösas, det är definitivt inte säkert att ha oplogade vägar under extremt snöfall. Det går knappast att anställa klasar av plogare som ska stå standby "utifall att" och även om man skulle vilja tror jag inte att de förarna finns.

 

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/artikel.aspx?ArticleId=7314463

 

...
En del träd jag passerar skulle platsa på julkort.

Hur var det nu, i vilken riktning flög jag?

...
Nu skulle jag inte ha något emot en period med riktigt fina vinterdagar med strålande sol och gnistrande snö. Eftersom jag i normalfallet arbetar västerut skulle plogkanter och diken vara vita och hjälpa till att lysa upp färdvägen under mörka morgnar och kvällar.

...
Det är nåt visst med nysnö. Men, visst är det charmigare i december. *s*

Talade ikväll med min späda moster som fyller 95 i dag. Bor i eget hus och berättade att hon "fått nåd att skotta själv" i vinter, ibland två gånger om dagen.

Så kan man också se det. :-)

...

Men annars har vi haft ganska många här i Västerbotten i vinter.

Det är gigantiska mängder snö härifrån som ska bli jordluckring, grundvattentillskott och elström i Stornorrfors inom de närmaste månaderna.

Av alla hemska saker väntar nu tandläkaren.

 

Det hjälps inte, trots att jag är till åren kommen och aldrig ägt eller kommer att äga en skoter så ser det ganska kul ut.

 

 

 

 

Jag mötte en kamouflagefärgad häst på dagens promenad i det underbara vintervädret. Fast den trevliga ägaren tyckte att smutsfläckarna syntes lite för bra mot allt det vita.

...
Två timmars intensivt snöflyttande är inte mycket att tala om idag. Många i trakten har gjort mycket mer och är långt ifrån färdiga.

Mina lemmar är ganska makaronartade ändå. Tränar man på gym brukar man vila lite mellan övningarna, även om man satsar på att ha hyfsat hög puls. I klabbsnösvängen ligger man på mest hela tiden.

Egentligen är jag inte klar. Några ton har jag sparat åt traktorn som jag hoppas hinner komma förbi idag.

...
Har varit i Umeå på sammanträde och känner mig tacksam över att få slippa köra mer idag. Trots att jag gillar att köra långt skulle det kännas motigt med en tur till Mo i Rana, Kiruna eller Ivalo det närmaste dygnet.

Det är bara kvällens snöskottning som ska få ut mig nu. Det lär inte behövas något gym idag, det kommer att räcka med snön. Temperaturen gör den mjuk och vinden piskar den kompakt.

Jag sparar den lite till.

...
Visst är det en del bök med snön. Men förutom mysfaktorn, tänk så mycket ljusare och enklare det är att köra på den vita vägen jämfört med på den svarta, våta, höstmörka asfalten.
Man får bara komma ihåg att snö är snö.

Att få åka osaltat är en särskild, numera sällsynt förmån.

...

Stämningen var hög i det närmaste grannskapet i morse. Det hade kommit SNÖ!

 

...

Jag har en vän här i norra Västrbotten som är en snöskottare av rang.

Han tillhör den där kategorin som liksom skulpterar snön. Vintergården blir som en sorts installation.där underlaget ser ut som ett salsgolv. Det finns inga ränder där man ser spår efter snösläden och alla handkörda kanter ser ut som de formats av en gigantisk överhandsfräs. Ett sådant här år är de släta avläggen djupfrysta och sonen parkerar ibland bilen uppe på det ena.

Härom veckan skulle min vän jobba förmiddag och skulle upp 0345. Eftersom det snöade på kvällen ställde han klockan på 0245 så att han skulle hinna skotta en timme. När "Bitvargen" passerade ute på vägen och långsamt hyvlade bort spåren i vägbanan tittade föraren länge på mannen som styrde snö för fulla muggar. Strax innan tre på morgonen, i den 25-gradiga kylan.

Vi är lite olika, min vän och jag.

...

Fast man inte har någon plog.

 

...

Sänder vidare ett par filmsnuttar apropå det här med snö och järnväg.

Ibland måste man hålla med om att vissa saker faktiskt är större I USA.

 

...

Det här är för mina traktoriserade vänner....

Hittade det här klippet när jag fick en filmsnutt om hur man handskas med snö längs järnvägen i Schweiz och USA.

Har några vänner med Fordsontraktorer, men de har inte den här utrustningen. Vad jag har sett.

Imponerande för att vara från 1929.

Notera hatten, alltid hatt!

 

 

 

Vinter och bilar. Det är inte alltid lätt att få ihop, även om vi inte haft det som i Skåne.  Här räckte det inte med lillborsten. Det blev piassavan och det behövdes alltihop.

...

Ringde härom dagen till Vännäs "gamle" kommunchef och hörde om han kommit hem.

Lennart Olofsson som slutade nu lagom till jul körde ner till sin nya hemort Kristianstad dagarna innan jul. En icke alldeles ofarlig sysselsättning under rådande omständigheter.
Det hade gått bra, om än bitvis sakta. Det värsta ovädret hade inte dragit fram där han gjorde det.

Vi norrlänningar talar ibland om skånska vinterproblem med ett litet leende i mungipan. Vi gubbar som växte upp med lite machobilkultur ser framför oss ovana vinterföresnoviser som inte, bara för att testa,  provat att fara fram på oplogade vintervägar där snön gått högre än bilens underrede. Inte sladdat runt byn på nätterna i ungdomen och lärt sig gränserna på olika sätt och vis. Klent utrustad snösvängspersonal som kör fast i rimfrosten hör också till fördomarna.

Det är inte riktigt så, även om vintrarna på sydkusten mestadels är gröna. Lennart berättade om läget kring Tomelilla där de värsta snödrevshögarna hade närmat sig sex meter. Horisontellt snöande med hela havets vindkraft bakom ger speciella förhållanden. Sönderpiskade snökristaller blandade med sand, matjord och salt, en blandning nästan utan luft. Mer påminnande om vit betong än vårt nuvarande puder.

Tog just en senkvällspromenad, tittade upp på vårt rätt höga tvåvåningshus och tänkte på Tomelilla. Vi flytt int´.

Förresten, Lennart Olofsson glömde att dra ut flexkortet när han lämnade kommunkontoret i tisdags. Ska vi tolka det som ett tecken på han har kvar en sorts mental närvaro i Vännäs?

Långe Lennart med arbetskamraternas avskedspresent på farvälfesten på numera riksbekanta Hotel Vännäs.

...

...

Såg tidigare några klokord som Lyckseles kommunalråd Christer Rönnlund citerade på Facebook. Jag stal dem utan att fråga och skickar dem vidare:

"Snöflingor är ett av naturens bräckligaste ting, men se bara vad de kan göra när de håller ihop."

...
Efter en lång dag kom vi för en stund sedan hem till Västerbotten och Vännäs igen. Just innan traktorgrannen gjorde sitt svep. Det blev perfekt att backa ut bilarna och se honom ta det mesta med storskopan.
Det finns tillräckligt mycket kvar framför garaget och mellan broarna för att få lite kvällsmotion om en liten stund. Det är väl att det är pudersnö.

Har suttit i samtal med en eventuell arbetsgivare ikväll. Ska under veckan åka och titta på det arbete de vill ha utfört. Man blir inte dummare av att göra det.

I morgon är det valfullmäktige i Vännäs. Vad man kan förstå kommer det att inleda en mandatperiod med betydande förändringar jämfört med den tidigare.

 

...

...
Det var inte Agneta som stod för det kyliga, hon var på julgröt i kyrkan.

Hemma var däremot snön. Den gick långt över skoskaften på flera ställen mellan parkering och husdörr. Det har nog varit lite lugnare på nederbördsfronten där jag varit.
På vägen hem kom det i.o.f.s. väldiga mängder ganska snabbt. Mellan Piteå och Skellefteå var det stundtals som en vägg. Man fick avgöra var man befann sig genom att se på de närmaste reflexpinnarna till höger och mitträcket till vänster. Resten var ett luddigt, suddigt ogenomskinligt vitt.

Jag brukar inte bli trött av så pass kort körning, men när jag nu kom hem blev det en timmes sömn istället för nödig snöskottning. Kände inte av det när jag körde, men efteråt var jag hur trött som helst. Tror det är en extra anspänning att ha ansvar för många liv och att köra ett tungt fordon när förhållandena är knepiga. Att alltid kunna stanna på sträckan man kan överblicka är inte lätt en dag som denna.
Vissa bilister verkar totalt bortse från risken att det kan finnas hinder också på en väg med mitträcken och brakar på i väldiga hastigheter. En havererad buss eller lastbil, en familj som fått sladd i snösträngen till höger eller vänster, snurrat runt och står med bredsidan mot en hundra meter bakom siktgränsen. Eller kanske resultatet av en älgolycka. Man vet aldrig vad som finns i snöröken.

Nu borde jag ut och skotta, men nu kom Agneta hem. Tror vi firar hennes födelsedag nu och låter snön ha lugn och ro till i morgon kväll.

...

Ta en titt på de här ofattligt vackra konstverken. Man får klicka sig fram så man ser alla elva.

Någon har sagt att det inte finns två likadana, men det kan nog ingen uttala sig om. Det är aningen svårt att kolla.

...

...

O, så seg snön kan vara. Jag funderade på att stämma upp i en sång som brukar ha med sig att allt ramlar ihop, men jag kastade snöboll tills snöhänget kom ner istället. ;-)

...

...

Så här outhärdligt vackra dagar med vårvinterkänsla får man inte så många av under en vinter. Inte ens under ett liv. Även om man har förmånen att få leva ett Norrlandsliv.

På väg hem från Umeå och Mariehemskyrkan sökte vi upp de små vägarna till höger och vänster om E12:an. Lite längre blir det kanske, men det går sakta, på låga varv.

Tusen miljarder snöflingor gnistrade ikapp i solskenet. I Kåddis stod en man mitt ute på en stor åker och såg ut att bara titta ut över vintervädret. Han hade kanske ett annat ärende, men jag hade förstått om han bara tittade.

En snötyngd skylt med trevlig text tiggde om att bli fotad, men kameran hade glömts hemma. Man ska aldrig gå ut utan kamera.

Nu ska jag äta en av mammas semlor, ackompanjerad av en kopp kaffe. Sen blir det en promenad i sista solljuset för dagen.

Med kamera.

...

Temperaturen i Hyderabad ska i dagarna hålla sig kring 24, plus, på aftonkvisten. Där är det meningen att vi ska landa om en knapp vecka.

24 grader låter bra, det är värre om det handlar om ytterligare tio grader. Då blir det lite tuffare att resa med bil och tåg utan AC, att vara skärpt och uthållig och att tala inför folk.

Nu känns det som om det blir resa ändå. Förkylningen som knackade på verkar vända i dörren, tacksamt nog. Jag har just gjort ett snöskottartest för att känna var det hela är på väg. Det känns klart bättre än igår.

Mamsen, som nyss blev lite omruskad, verkar ha tagit sig. Eftersom hon räknade mig som sjuk erbjöd hon sig idag att hjälpa mig med de här decimetrarna snö som kommit sista dygnet. Jag avböjde, vänligt men bestämt. När man snart är 82 börjar man ha skottat färdigt.

...

Kom hem från jobbet bortåt sjutiden ikväll. Vi hade julfika på Mariaskolans veckokonferens. Lite smörgåsar, skumma tomtar, glögg och Aladdin m.m. gjorde att middagen kändes överflödig.

När jag la mig i mjuka rumssoffan och skulle till att skriva lite blev jag strax en smula "John Blundgrusig" i ögonen. Telefonerna var nedtonade och jag tänkte sova en 10-15 minuter, men ställde inte mobilen. Förlitade mig på att hon som stökade på till SR:s Webbradioprogram "Klassisk jul" skulle leva om så pass att det inte var någon fara.

Det kan ha varit grundtröttheten, välbefinnandet som sprids med icke-kletiga julsånger eller kanske den idoga hustruns tysta arbete. Jag sov i alla fall en timme. Då kom doktorn.

Iklädd nya stiliga handskar och reflexväst knackade han på för att höra om jag skulle med ut och gå. Hustrun kom in med frågan i "salen" och fann mig sovandes.

Kroppen nynnade pömsigt på sova-sova-sova och det kändes ganska gosigt under pläden. Särskilt jämfört med 15,7 minus utanför timmerväggarna. Jag avböjde och sa att jag var nog för trött. Medan frun och doktorn pratade om pepparkakor eller något vaknade jag till och bad att få några minuter på mig.

Det blev en frisk tur i krispigt vinterväder. Förbi kyrkan, upp mot Hemberget, förbi Willi, Plus-Sverker och så hem. Latheten fick smisk. Doktorn har motionerat mer regelbundet under hösten och fått till en hiskelig gångfot.

Får se hur det blir med nattsömnen. Den hade nog tagit mer stryk om doktorn inte kommit.

...

...

När vi kom hem i afton hade vi haft traktorbesök som tagit med sig en stor del av nederbörden. Sådana besök är inte dumma.

Den hemmavarande bilen hindrade dock fullkomlig snöröjning framför garaget. Det finns dessutom ytor dit traktorn inte tar sig. Det blev 40 minuters skottande senare på kvällen, när det ramlat ner lite mer lättsnö.

Det blev alltså skottande istället för gym ikväll. Energin gick till något nyttigt istället för att gå förlorad i kamp med maskiner och vikter. Att flåsa på i friska luften i 40 minuter gör ju att man bytt luft i lungorna också. Det tar väl ungefär en halv timme.

Faktum är att tillfredställesen är betydligt större än den brukar vara efter gymbesöket. Även om det också brukar kännas bra.

 

 

...

Det är något visst med snön i december.

Man får en väldig lust att promenera. Det blir så tyst, så runda, mjuka ljud när man går. Ljuset kommer så starkt till sin rätt.

Alla stackare som bor det det inte finns snö, erkänn att ni blir lite avundsjuka. Eller hur? *ler*

...

...

Det var en som häromdagen sa att novembervädret kanske hade med EU-anpassningen att göra.

I så fall har den temporärt upphört. Några sköna kallgrader, ett underbart snötäcke över mark och träd. Gnistrande snö som reflekterar strålkastarnas ljus när man sen kör i kvällens mörker.

Trist att jag inte kunde njuta av dagens ljuskavalkad med öppen himmel, strålande sol och fräsch snö. Hoppas den fortsätter.

 

...