...

Så här såg björken inte ut i går kväll.

...

Det är ett ovedersägligt faktum.

Att få både börja och sluta dagen med en promenad i detta väder är alldeles underbart skönt. Och det har hänt mycket i naturen denna härliga norrlandsförsommardag.

Tittade in hos Skogsägarna i Bjurholm på ett litet ärende härom dagen. På väggen bland foton på älg, lo, storskog och skogsmaskin finns den här. Öreälven mellan Bjurholm och Agnäs.

Nästan varje krök har sin egen sandstrand. Hyr man kanot och paddlar sig nedöver är det ingen konst att få en egen strand även den finaste av dagar. Det ska man göra om man inte gjort det. Och har man det kan man göra det en gång till.

Igår kväll ville inte mobilnätet vara med så den här bilden från en av mina älvar blev kvar hemma. 

Att segla är mer nödvändigt. Har man en båt på 55 fot, eller 16,5 meter, så känns seglandet nog ännu mer nödvändigt än annars.

Hamnar är väldigt speciella och fantasieggande för mig. Tänk att få lägga ut och sätta kurs mot osedda väder och platser. Om man kunde och hade lämplig båt vore det rasande spännande.

Stor behöver den inte vara. Den kortaste egenbyggda båt sjuttiotvåårige Sven Yrvind (tidigare Lundin) korsat Atlanten med var 4,8 meter. Det var ifjol. Han byggde en på 4,1, men den visade sig vara aningen för kort för Amerikafärd. Till skillnad från Beneteau-båten på bilden saknar Svens båtar all elektronisk kommunikationsutrustning.

Det kan vara riktigt, riktigt skönt.

Spöade just min "singelhandikappade" bror i minigolf. Det är också skönt. :-)

Fortsätter på gårdagens tema. Att segla är nödvändigt.

Så sa gamle Pompejus. Jag  kan inte segla, har bara provat lite, lite när jag var barn. Men jag känner mig aningen befryndad med den gamle ändå. Att se vatten och båtar, det är i alla fall nästan nödvändigt. 

Idag bröts den relativa tystnaden i skogen av ett bekant ljud. Lilltraktorn som vände höet nedanför stugan. Jag såg inte vem det var, om det var far eller son, men när slåttern var ett grupparbete för 60-70-80 år sen brukade salig farfar och hans medhjälpare klättra upp till platsen där jag och stugan står och dricka kaffe.

Hade jag inte haft lite tidspress med det jag gjorde hade jag bjudit upp den nu ensamme arbetaren på kaffe idag också.

Lite senare på kvällen, eller natten. Sex grader där och då.

Jag har nog satt in det här motivet någon gång för mycket, men det hjälps inte.

Det blev en sen näst sista dag innan semestern och på väg till stugan blev det en tur till Rågberget. Många saker som verkar så stora och viktiga krymper ihop lite när man får se saker lite från ovan.

Åtta grader var det. Lite lite det, i slutet av juni.

Vi stannade till på Bergsbykiosken på  väg från Byske. En i ressällskapet ville testa de ohemult stora mjukglassarna. Mamma köpte också en glass. LITEN bägare för 22 kronor.

Midsommarblomster i kaffekannan. Med mera.

Det blommar på den gamla Husqvarnan.

...

Det blev KF idag. Riktigt roligt att vara med i politiken i Vännäs igen. Tänkte skriva  kommentarer till några ärenden, men det får vänta någon dag till. Det är annat som tar tiden, engagemanget och funderingarna ikväll.

Sätter däremot in en bild som jag nyligen knep någonstans i Västerbotten. En suddig ögonblickare som jag tycker andas sommar.

Nu är snön alldeles snart bara ett minne och riktiga värmen ska vara på väg.

En och annan skoterägare kanske beklagar det, men jag tvivlar.

Bilden är någon vecka, så snön i bakgrunden är definitivt väck.

...

Det är inte bara jag som brukar kalla P1 för svenska folkets universitet, men jag använder gärna uttrycket. Visst tycker jag att mycket är svammel och tomheters tomhet, men det finns också väldigt mycket att lära.

Idag har Agneta och jag gjort en sen, längre resa och vi har då passat på att lyssna på några sommarprogram som gått tidigare. Monica Nyströms, som till stor del handlade om hur hon tidigt miste sin man och deras små barn sin pappa. Där fanns ett och annat att lära, t.ex. om detta med uppriktighet och sanning när man ska svara på barns frågor. Även om lekens betydelse för bearbetning av det svåra.

Jag hann också lyssna till LKAB-chefen Lars-Eriks Aros program. Ett lite smalare "Sommar", även om vi alla och hela samhället påverkas väldigt mycket av gruvnäringens verksamheter, "sysselsättningsbidrag" och exportintäkter.

Programmet handlar om saker som är tillämpbara på många verksamheter och gav mig en  del tankar. Om Norrland, chefs- och ledarskap, näringslivets ansvar för kompetensförsörjningen, utbildningens betydelse för individ och samhälle och om finansieringen av samhällsbygget.

Det är nog  inte det mest språkfulländade och omväxlande sommarprogrammet, men det är värt att lyssna på för den som kan ha ett litet intressse av sakerna jag just räknade upp.

På den här sidan hittar du länken.

...

Det var en vacker guldgul himmel över barndomsbyn i går kväll. Länet är Västerbotten, men det syns att landskapet är Ångermanland.

Visst har det varit särskilt mycket blommor i syrenbuskarna i år?

Luften har ofta varit bedövande tung av syrendoft, tycker jag. Just de här bondsyrenerna växte vid Thurdinska gården i Bobacken, Bygdeå.

Sen morgon I tystnaden.

I alla fall relativ tystnad. Genom timmerväggen hör jag hur det susar svagt i skogen, hur skogsfåglarna sjunger och småpratar. Jag skrämde nyss några som säkert vant sig vid att ha vår sommarstugas "innergård" för sig själva. Man kan höra en och annan lastbil som ett dämpat brus genom skogen. Men i huvudsak är det tyst. Ingen semesterort i världen slår det här just nu, i juli.

Sommar i Agnäs.

Strålande sol och regn. Hämtat lillbussen som är servad hos Örjan Ottesen i Önskanäs, Bjurholm. Njuter av tystnad och "regnprassel" i solbelysta löv vid den enkla timmerstugorna vid "ogen". När regnskuren lugnat av kommer småfålarna och tittar på mig medan de sjunger för varann. Eller är det för mig också? Myggen verkar lika glada åt min ankomst. Eldar ut fukten ur stugorna. Alldeles för länge sedan jag var här. Vill stanna, men i morgon 1100 ska jag vara i Byske. Innan dess ska det både packas och lite till. Njuter av ögonblicken och hoppas få sova första sommarnatten här någon gång mellan nu och helgen.

Man vet det är sommar när................... man sätter sig i bilen den 18:e juni och vrider på stolvärmen.

...

Visst ser bilden på kusinerna somrig ut?

Jag ville inte beskära den eftersom jag tyckte att själva sommaren återgavs så bra av de små flickorna mot den stora varma klippan, den stora himlen och det stora havet.

...

...

Har just kommit in från en fin tur med lite olika roligheter och möten. Har känt många dofter. Påmints om att även koskit luktar gott när den är spridd för växande gröda. Luktar liv, på något sätt. Skapelsen innehåller många väl fungerande ordningar.

Jag hoppas att få se en björn i år. Vet att det är mer än mycket ovanligt, men sannolikheten ökar. Under de sista skogsmilen åkte jag med kameran på ryggen. Den gled hela tiden fram så objektivet pekade ut.

Ingen björn. Förutom hästar, kor, fåglar och någon katt var de enda liv jag fick se dem jag släckt med min framfart. Även på objektivet satt det mygglik.

Och det bara ett par hundra meter från Umeås absoluta centrumpunkt.

Jag kastade upp kameran och knep en snabb bild när båten gled förbi. Obeskuren, som vanligt obearbetad och till på köpet lite suddig. Men ändå. Svensk sommar, mitt i Umeå.

Vi bor bra till, här i Umeåregionen.