...

Det går inte att fatta och förstå hur tanken och tron ser ut när man kastar in en handgranat i ett "kyrkoskjul" där barn är samlade till söndagskola.Det hände i Nairobi i morse.

Ett barn dog och tre skadades allvarligt. Totalt skadades ett tjugotal, fysiskt.

...

 

Vilken veritabel mardröm. Det finns fler orsaker till oro än bara själva kärnvapnens eventuella existens. Iran skulle kanske inte "bara" bli ett nytt kärnvapenland.

En mardröm måste det också vara att höra till de staters ledning som kanske har möjlighet att göra något åt tillkomsten av iranska kärnvapen. Tänk att höra till regering eller militärledning i de länderna, att pussa sina barn eller barnbarn godnatt och sen fundera på vad som är minst fel att göra.

Att göra något eller inte göra något, det är frågan. Om kärnvapnen är på gång är det inte alldeles självklart vad som blir värre.

...
Så är tioårsdagen här.

Måtte världen och alla små och stora amerikaner slippa uppleva något stort dramatisk och traumatiskt "högtidlighållande" av illdådet i NY. Ryktena om en lastbilsbaserad och radioaktivt smittad megabomb oroar förstås lokalt i New York och Washington.

Vi skulle inte direkt drabbas av det första slaget och inte av radioaktiviteten, men lita på att vi skulle drabbas av efterföljande chockvågor. Måtte det gå dåligt för dem som eventuellt planerar något sådant denna eller andra dagar och bra för dem dom försöker förhindra terror och massmord.

Måtte de sistnämnda kunna göra sitt jobb med klokhet, vishet och klarsyn.

...

...
Det är fruktansvärda berättelser man läser från massakern på Utöya. Den som vet litegrann om vapen och dum-dumkulor kan också ana hur det bitvis såg ut. Jag kan förstå flickan som säger att hon hör djävulen skratta när skotten faller. Hon ser skjutna vänner och hör skyttens skratt. Det finns ondska och onda gärningar.

På ett par ställen på andra sidan jorden pågår andra massmord som jag läst om ikväll. Mer utdragna och lågintensiva, men med ännu fler döda. Al-Shabab hindrar just nu hjälp till miljoner svältoffer i Somalia och miljoner översvämningsdrabbade i Pakistan. Bland dessa är mängder barn. Man hindrar inte bara kristna organisationer att nå drabbade människor. Man hindrar de flesta, bland andra FN:s matprogram WFP. Organisationen har fått 14 medarbetare dödade i Somalia. Där förnekar det islamistiska al-Shabab helt att det är hungersnöd, men medger "brist på regn".

Hur många av sin egen befolkning som Nordkorea svältmördat vet ingen. Inte heller hur många Stalin och Mao gjorde sig av med genom svält.

Alla de här formerna av massmord är präglade av ett sorts vansinne. Vrång- eller vanföreställningar som gör att man inte läser omgivningen tillnärmelsevis som den ser ut och därför orsakar enormt lidande.

Det som sker i Korea, Somalia och Pakistan förminskar inte på något sätt det bestialiska terrordåden i Norge. Alla dessa gärningar är fördömelsevärda och onda, oavsett bevekelsegrunderna och föreställningarna som ligger bakom.

...
Massmördaren i Norge namnger 9393 svenskar som bör "jagas ner" och dödas. Motiven varierar, allt ifrån främjande av multikultur till att man är kapitalist eller är globaliseringsförespråkare. Den som försöker göra det lätt för sig och rätt och slätt kalla honom för "höger" får det svårt. Det verkar sannerligen vara ett lapptäcke av åsikter i detta huvud.

Härom dagen såg jag svenskar önska att han gjort samma sak mot Fredrik Reinfeldt. Oavsett om det gäller höger eller vänster måste olika slags dödshot hanteras med nolltolerans. Även om det för den övervägande majoriteten extremister handlar om att vifta på tuppkammen och få lite självbekräftelse kan det i flocken finnas de som inte fungerar riktigt som andra och som har svårt för att läsa mellan raderna.

Det är läge för att sänka toleranströskeln och ta avstånd från ordens övergrepp när vi ser och hör dem, inte bara när vi är i vår trygga, varma åsiktsgemenskap.

...

(Rubriken som åsyftas har ändrats sen bloggtexten skrevs, vilket jag tror är bra)

Jag tycker att VK:s överskrift "Ingen ensam galning" är lite farlig. Uttrycket kommer från chefredaktören på tidningen Expo. Han menar att gärningsmannens tankar delas av flera och då är han inte ensam. I sin text är han dock mer nyanserad än VK:s överskrift som kan missuppfattas. Så här skriver han bl.a:

"Men, och det är värt att understryka. I den antimuslimska rörelsens idévärld finns förvisso konspirationsteorierna och domedagsprofetiorna. Men drömmarna om terror hör inte till den antimuslimska rörelsens retorik. Någon gång under resans gång har Anders Behring Breivik brutit sig loss och bestämt sig för att gå från ord till handling. Någonstans började radikaliseringsprocessen. Var och när vet vi inte ännu. Vi vet bara att det antimuslimska budskapet låg som en fond för hans ofattbara vansinne."

Många med mig har innan vi visste vem eller vilka som låg bakom dåden haft den utgångspunkten att man inte skulle skuldbelägga andra bara för att de hade personliga, religiösa eller tankemässiga gemenskapsband med de ansvariga. Jag tror att vi absolut måste hålla den linjen.

Samhället ska spana efter möjliga terrorister, från höger till vänster och med alla möjliga och omöjliga religiösa preferenser, samtidigt som vi strävar efter att behålla samhällets öppenhet. Men för galna, hatiska,  gravt asociala och empatilösa våldsdåd kan man inte skuldbelägga hela grupper. Det är vad vi hitintills har sagt när det gällt terrordåd med andra förövare.

...
Det är inte alltid jag håller med Jan Guillou, men i dagens krönika i Aftonbladet har han flera poänger.

Det är dels sannolikt att vi inte varit lika "sansade" om den kyligt förvirrade Anders hetat Ali. Han har också rätt i att det finns väldigt lite att göra mot den, förmodligen, ensamagerande och våldsfixerade som är så smart att han undviker att blanda in någon annan i sin svartvita vi-och-dom-värld. T.o.m. under lång tid medvetet aktar sig för att komma i kontakt med någon kvinna, för att inte "uppdraget" ska äventyras. Med all respekt för FRA:s nödvändiga arbete, sju sådana verksamheter med alla resurser de kunnat önska hade knappast ringat in Anders Behring Breivik.
(För övrigt är det, om uttrycket tillåts i sammanhanget, nästan lite lustigt att Jan G tänkte i islamistisk riktning när han hörde om smällen)

Däremot måste säkerhetspolisen i våra länder hålla koll på sådana som uttalar hot och talar i termer av väpnad kamp mot etniska, politiska och religiösa motståndare. För Sverige blir knappast den verksamheten mindre omfattande framöver.

Massmördaren i Norge har kraftigt motverkat sina syften på flera vis, det är jag övertygad om att framtiden kommer att visa. Han har också handlat helt emot den kristendom vars "utsida" han förvirrat tycks ha velat försvara med sprängdåd och mord på oskyldiga unga. Min mening är att det han gjort är bokstavligt djävulskt.

Jag tror att våra nordiska länder kommer att fortsätta förändras av kristendomens uttåg, men det uttåget har lite att göra med andelen muslimer. Kristendomen började och växte i länder och befolkningar där andra religioner dominerade fullständigt. Nya testamentets böcker skrevs i dessa blandade miljöer. Det finns definitivt inga önskvärda och på något sätt försvarbara våldsåtgärder för att motverka avkristningen. Kristendomens existens och avtryck i ett samhälle avgörs över tid och i det lilla, på det personliga planet.

SvD DN

...
Har plågat gräsmattan med en klippning "in the midday sun". Inte för att det behövdes överallt efter denna lokalt regnfattiga sommar, men för att i alla fall hålla ner ogräsen. De växer ju alltid bäst här på denna jord.

Tankarna har gått till det onda i Norge. Till de många unga som fick stunden på jorden kortad av en massmördare. Säkert skulle många ha blivit engagerade i arbete för andra på olika vis. Man kan bli medlem i ett parti för vänskap, fester eller karriär. Men de flesta har ett samhällsintresse och en insatsvilja för det gemensamma. Flera skulle förmodligen släppa partiengagemanget för andra samhällsuppgifter. Andra skulle fortsätta i politiken, på hel-, del- eller fritid.

Jag gissar att även Norge har ett underskott när det kommer till dem som är villiga att ta på sig förtroendeuppdrag. Främst i de mindre och mer undanskymda sammanhangen, men alltför ofta tycks gestalterna fattas även på de stora scenerna. Förutom det värsta, alla personliga förluster, blev det förmodligen också en stor samhällsförlust på personsidan. På olika sätt.

Pratade i förmiddags med en ungdomsvän som är kvar i Oslo med sin familj. Han tycker att lokala media i stort har hanterat tragedin nyktert och bra, utan övertoner och överdrifter. Han hoppades att ansvarsfrågor och förebråelser bland de drabbade skulle kunna hållas nere på ett vettigt, mänskligt och uthärdligt plan.

Här är en ögonvittnesskildring.

...

Minst 80 döda på Utöya.

Nu på morgonen anar man inriktningen och den fruktansvärda omfattningen på det som skett i Norge. Det klarnade delvis redan sent i går kväll. De första stunderna innan skjutningarna kom igång och blev kända visste man nästan bara sprängningens inverkan på byggnaderna.

De högerextrema som i buskarna uppmanade till resning mot de muslimska aggressionerna tystnade alltmer i går kväll. Man hade önskat att det blev permanent och att hatet och våldsyttringarna uteblev på alla odemokratiska håll och kanter.

Hur det står till i huvudet på den som under ett par timmar kunde gå runt och skjuta grundskole- och gymnasieungdomar i dödsångest, det kan man verkligen undra. Ett sjukt samhällshat kunde man tänka sig om det bara var sprängningen, men att ta alla dessa barns och ungas liv i förtid? Hur är det då?

Jag kommer att tänka på bibelordet i Matteus 24:12, här i äldre översättning: "Och därigenom att laglösheten förökas skall kärleken kallna hos de flesta." Det kanske inte är riktigt tillämpligt och den unge norrmannen kan dessutom förmodas vara psykiskt sjuk. Men skrämmande, omänskligt kallt är det.

Vi var på väg till Oslo i början på veckan efter några dagar på ett kristet läger i Väsfold, söder om huvudstaden. Oslo är den plats där jag bott längst utanför Bjurholms och Vännäs kommuner. En plats där många av mina unga minnen bor. Därför kryper det ofattliga innanför skinnet på ett särskilt vis. Det blev inte mycket gjort i går kväll och inte mycket sovet heller.

Återkommer till kommentarerna.

 

...

Statsministern och justitieministern i Norge har just nu en presskonferens. De har bl.a. bekräftat att gärningsmannen på Utöya är norrman. Förmodar att man menar att han är etnisk norrman.

För dem som redan sörjer eller har ångest över om det är deras barn som dött eller skadats svårt och hur de i så fall hade det innan de sköts spelar det inte så stor roll. För oss andra och samhället spelar det för närvarande större roll.

Vi behöver inte spekulera så mycket, det kommer snart fram vilka sjuka och/eller genuint onda tankar som ligger bakom det som hänt.

...

Statsministern har på www.regeringen.se gjort det här officiella uttalandet om händelserna i Oslo:

"- Jag beklagar djupt det tragiska som hänt i Oslo och vid de norska socialdemokraternas ungdomsläger. Mina tankar går till offrens anhöriga och till de som skadats. Jag har varit i kontakt med statsminister Jens Stoltenberg för att beklaga det inträffade och vi har erbjudit vår hjälp om detta skulle behövas. Från svensk sida följer vi fortlöpande händelseutvecklingen. Det finns fortsatt stora oklarheter runt det inträffade."

...

Just nu är jag både Norrman och socialdemokrat. Någon skjuter på ett AUF-läger (SSU) på Utöya utanför Oslo. Nu måste alla demokratiskt sinnade stå samman inför det som sker.

Blint våld kan aldrig ursäktas, aldrig någonsin.

På SVT:s hemsida sänds NRK program i direktsändning. Rakt, direkt och initierat.

 

...

Oavsett vilka som ligger bakom sprängdådet så är det som nyss skett i Oslo absolut totalt fördömelsevärt.

Vissa företrädare för nynazister, extremvänster och militanta islamister vädrar förstås morgonluft och hoppas på mer kaos. Jag unnar dem verkligen all besvikelse.

Även om vår lugna nordiska efterkrigssituation inte blir riktigt som förr efter självmordsbombaren i Stockholm och det förmodade bombdådet i Oslo så gäller det att inte drabbas av panik och överreaktioner. Det är terrorismens främsta mål

Tragiskt är att människor är döda och skadade och att rädslan breder ut sig. Även de stigande kostnaderna för ökad övervakning är att beklaga. Det blir olika sorters kostnader för olika sorters övervakning.

 

SvD DN AB EXP

 

 

...
Klokt att inte gå i fällan och publicera bilder på den döde.

Få insatta tvivlar på att Usama är död. Knappast många talibaner eller andra som hör till skaran "närmast sörjande" heller.

Många som kräver publicering vet att bilderna på Usamas sargade kropp skulle trigga många av de egna och många av de med kort minne och svag föreställningsförmåga. Hur tusentals oskyldiga dött i attack efter attack som inspirerats av Usama det senaste dryga decenniet kommer många västerlänningar märkligt nog inte ihåg. Hur mängder med unga slets i bitar på Bali, hur livet långsamt rann ur flera av dem, det skulle många tänka än mindre på om man fokuserade på Usamas bild.

Snart skulle han kunna finnas på t-shirtar och posters, med hatfulla texter mot dem som tog honom och fick tag i hans datorer.

Hoppas bilden aldrig kommer ut.

...

En läsare hörde av sig och menade att det jag skrev i inlägget "Vapenretorik" om M-16-skjutning som kampanjinslag riktat mot Gifford inte stämmer. Svaret krävde utrymme så det blev här.

Kommentaren löd: "Det handlade om en tillställning där man visar sin glädje för fria vapenlagar genom att få skjuta med en M16. Aldrig har det stått något om att det skulle ske mot en kongressledamot."

Men det var verkligen ett kampanjinslag, riktat mot Gifford. Så här stod det i annonsen där hennes konkurrent till kongressplatsen annonserade:

"Get on Target for Victory in November Help remove Gabrielle Giffords from office Shoot a fully automatic M16 with Jesse Kelly."

Det var just vapenretorikens olämplighet jag skrev om. Alla förstod naturligtvis att det var bildspråk när det här stod om att "rikta in sig på målet", men många i USA undrade om språkbruket var medvetet:

www.blogforarizona.com

Här kan man läsa "neutrala ord" om saken på svenska:

www.usaval.se

Mitt inlägg handlar inte om sakpolitiska ställningstaganden. Hat- och vapenretorik har bara ingen politisk plats i civiliserade länder. Det är som den republikanske talmannen Boehner sa, att ett angrepp på en politiker är ett angrepp på alla.

Den förvirrade grabb som sköt läste tydligen myslitteratur som både "Det kommunistiska manifestet" och "Mein kampf". Blir intressant att höra om förhören påvisar att hon valdes ut för att hon var judinna eller något annat.

DN Expressen

...
När man läser att Sarah Palin och andra använt vapenmetaforer som kikarsiktesbilder på politiska motståndare blir man både arg och bedrövad. En annan politiker har talat om att "tömma en M-16" mot kongressledamoten som blev skjuten härom dagen. Att kläcka ur sig sådant borde till en början räcka för att inte bli vald till någonting som helst. Sen kan man fundera på juridiska konsekvenser.

Palin har plockat bort siktena från nätet, men de ligger ännu kvar på Facebook. Materialet skulle aldrig någonsin ha tänkts, gjorts eller visats.

Det är viktigt med orden. Även då det handlar om skämt eller bildspråk talar man inte i döds- och skadetermer om politiska motståndare och uppdragskollegor. Det finns alltid extremt "svartvita" människor med permanenta störningar i omdöme, empati och verklighetskontakt. Dessutom kan människor bli sjuka.

Till demokratin hör också att ha en aktning och respekt för själva uppgiften, det politiska förtroendeuppdraget, även om förtroendet för innehavaren är minimalt.

...

...

Det är som någon av "experterna" skrev i en kommentar, vi hade änglavakt när bara gärningsmannen dog.

Det grymma dåd som hade planerats och kunnat drabba många små och stora slog fel, bara självmordsbombarens eget liv släcktes. Det sägs annars att det fanns nog med sprängkraft och spik som sliter sönder kroppar.

Jag har inte hunnit läsa många kommentarer, men av det lilla jag läst känns som om reaktionen i Sverige är ganska sansad. Nog kommer vi att få höra tillräckligt mycket som inte är så klokt. Jag räknar med dårskaper från flera håll.

Dels de "nyttiga idioter" som förstår att man gör sånt här och på olika sätt ger ett indirekt försvar. Dels de som i sämsta "rwandaanda" vill dela ut kollektiv skuld och göra processen kort med dem som är av samma färg, ursprung eller religion som gärningsmannen.

Härom veckan satt det en muslimsk man med oss här hemma. Han beskrev med sina sina ord och händer hur islamister dödade några av hans anhöriga och drev honom och de andra som överlevde från deras hem. Han kan aldrig återvända.

Den som vill dela ut kollektiv skuld skulle tala med honom och fråga vad han anser om "jihad", om terror och våldsanvändning. Vad islamisterna gjort med hans land. Han avskyr dem mer innerligt än jag. Sveriges muslimer har stor anledning att avsky det som skedde igår också. De kommer att förlora allra mest på sprängningen, men med många dumma reaktioner kan förlorarna bli väldigt många.

Övervakningssamhällets tillväxt lär inte direkt hejdas av dådet. Där är vi alla förlorare, integritetsmässigt och ekonomiskt. Men det blir nog svårt att bromsa den utvecklingen nu. Det måste förstås finnas ett försvar mot dem som försöker göra sånt här.

Det är tragiskt att detta också kommit till Sverige. Det skulle tyvärrr förvåna mig om han blev både den förste och den siste.

...

Kom hem för en liten stund sedan, ligger i soffan och har det väldigt bra.

Elden sprakar i kakelugnen och på skärmen läser jag om en självmordsbombare i Stockholm. Samtidigt som adventssångerna om fred och frid fyller huset.

Overkligt.

...

Sedan i tisdagskväll har det rapporterats om 13 bomb- och två granatattacker mot kristnas hem och affärer i Bagdad. De flesta skedde samordnat under frukosttid i morse. 6 döda och 33 skadade är resultatet.

Det är någon vecka sedan irakiska Al-qaida förklarade alla kristna för legitima mål och ca 50 kristna gudstjänsfirare dödades oprovocerat. Familjer, barn, gamla och medelålders. De som uttrycker förståelse för Al-Qaida kan jag inte förstå mig på.

Bagdad har ca 6 miljoner invånare och det är nu 150 000 kristna kvar. De var tidigare ungefär tre gånger så många. Vi är nästan lika många människor här i Umeåregionen. Drygt 50 dödade och minst lika många skadade på en vecka, hemma eller i kyrkan bara p.g.a. deras tro. Vi hade ansett att vi hade en osäker tillvaro om det skett här.

Det finns lugna områden i dagens Irak, men Sverige borde under nuvarande omständigheter inte sända tillbaka kristna irakier.

...

Nu har polisen ett svettigt jobb framför sig angående "terrorfallet" i Göteborg.

Det handlar om tilliten bland allmänheten och inte minst bland nysvenskarna. Förundersökningen mot dem som anhälls är nedlagd. Det torde innebära att det inte finns minsta misstanke mot någon av dem som togs med buller och bång för någon vecka sedan.

Ingen är ofelbar och misstag sker. Man kan inte använda det här för att motivera att samhället "sänker garden" för terrorhot. Men Sverige har inte råd med sådant här, polisen har det absolut inte. Det är ingen vidare reklam för övervakningssamhället heller. Nästa gång man ropar på vargen lär många möta det med misstro.

Nu blir det förmodligen till att betala feta skadestånd.

Alla kristna organisationer och institutioner i Irak, alla de kristnas byggnader och de troende själva är nu förklaradeför helt legitima mål för terrororgansationen.
Detta i ett land där människor av olika bekännelser tidigare levt med relativt stor tolerans för varandra.
Man undrar vad som ska hända och vilka konsekvenser det får för de utsatta och för flyktingsituationen.

...

En person jag känner ställdes idag inför något som väckte blandade känslor.

På landets största järnvägsstation satt en man med två väskor bredvid sig. Efter en stund satte han ned den ena väskan och knuffade in den under bänken. Strax efter reste han sig ock gick. Mannen såg inte ut som en svensk inföding.

Väskan stod kvar under bänken, mitt bland alla människor.

Min bekanting funderade ett litet tag och gick sedan och talade med ett par vakter som frågade hur mannen som lämnat den såg ut. Sedan gick de och bar bort väskan.

Det var många funderingar som kom. Berodde tankarna kring väskan på paranoia eller sund försiktighet i en ond tid? Hade de alls kommit om mannen varit en rågblond, blåögd och ljushyllt son till en odalbonde från Närke?

Jag hade talat med vakterna, för säkerhets skull, men hoppas att jag aldrig blir överdrivet hispig.

 

 

...

Det är tragiskt med 11-åringen som kom hit till Umeå i början 1992 och som dog som knappt 30 -årig "jihadist" i Somalia.

Av raderna i VK förstår man att han inte ägnat ungdomen åt koranstudier på kammaren. Han verkar inte vara ensam om att ha en stökig ungdom och sedan hamna bland al-Shabab:s unga jihadkrigare.

Vad får en ungdom att lämna Umeå och Vännäs och bli krigare i Somalia? Handlar det om hämd och revansch för lidna förödmjukelser? Är det ett sökande efter rening och förlåtelse för orena ting man gjort?  (Jag tror att fölåtelsen finns någon annanstans och är en fri gåva, byggd på en annans helt annorlunda gärningar)

Eller gör man det för lockelsen i att leva ut all våldsamhet med gott samvete, i tron att man gör gott om man dödar så många man kan? Är det de himmelska "hemmanet" och martyrernas jungfrur som är saken?' Eller en mix av mest alltihop?

När t.o.m. några av mammorna till de döda sönerna verkar kunna glädjas åt deras "offer" och "nuvarande situation" så anar man att det blir fler som åker. De är få och man ska inte bli alarmistisk. Samtidigt kan man inte låtsas som om problemet inte finns.

Det är illa nog hur som helst, för både nya och gamla svenskar, men man hoppas att det som avslöjats och förhoppningsvis hindrats i Göteborg inte handlar om en svensk jhiadvariant.

Jag som också oroas för det skrämmande övervakningssamhälle som växer fram tycker att det är sorgligt att de som vill bygga upp det har vissa goda skäl.

 

 

...

En och annan stannade kanske av mitt i kvällsfikat för ett tag sedan när en dansk röst i reklamen påminde om att livet består av 29 000 dagar. Det är inte alla som har tänkt på livet så.

Det är inte heller alla liv som blir så långa. Kenneth Wallin som härom dagen dog i Afghanistan fick bara kring 8000 dagar. En ung man som igår krockade utanför Lycksele fick också något liknande. Vissa av oss har fått mycket mer.

En del tar större risker med livet än vi normalt gör till vardags. Några genom användande av olika medel eller genom livsstilen. Jag är smärtsamt medveten om att några av de unga jag umgåtts med statistiskt kommer att begränsa sin tid genom alkohol och droger. (De som aldrig provar löper förstås inte risken)

Sen finns de som riskerar jordelivet i aktiva insatser för andra. Vissa inom polis eller räddningstjänst eller som svenska soldater. Några ser militärer per definition som något ont, vissa i alla fall om det handlar om västliga stridskrafter. Det gör inte jag.

Enligt Bibeln gjorde inte Jesus det heller. Han uppmanade frågande romerska ockupationssoldater som ville bli frälsta för evigheten att de inte skulle använda sin makt till stöld och kriminella handlingar och att de inte skulle "bruka övervåld". På den här trasiga jorden kommer vi inte att komma undan en ordningsmakt och knappast heller en krigsmakt. Styrningen av dem båda är däremot oerhört viktig.

I Sverige har vi varit extremt skyddade från utbrott av krigsvansinne och religiöst färgat terrorvansinne. 200 års fred är så ovanligt att det nästan inte finns.

Jag hör till dem som har den allra största respekt för den djupa afghanska problematiken, inte minst i ljuset av tidigare krig. Samtidigt förstår jag dem som likt Kenneth Wallin är villiga att åka dit, trots riskerna. Hade jag varit ung och stridsduglig hade jag hellre åkt dit och försökt skydda människor och bygga land än jag riskerat att korta livet genom droger (ofta från Afghanistan förresten), extrem bergsklättring eller base jumping.

De som på ett rätt sätt och utan övervåld försöker åstadkomma en förbättring där borta är värda all respekt. De svenska soldaterna ska ha ett kännbart stöd, den bästa utrustningen och ett bra mottagande när de kommer hem.

Jag önskar dem alla mycket mer än 8000 dagar. Och mera därtill.

 

 

...

Eiffeltornet och Notre-Dame syns ofta på bilderna i artiklarna där vi uppmanas att hålla oss ifrån platser i Europa där mycket folk samlas.

Det är exempel på ställen där vi var i våras med elever från Mariaskolans högstadium. Också då fanns soldater på vakt, av olika färg och med vapen som de synbarligen hade övat ofta och länge med.

Hoten mot Europa är inte nya, men mycket tyder på att seriösa ansträngningar nu görs för att sätta dem i verket.

Man måste bekämpa ondska och vanföreställningar som blint vill slita sönder alla kroppar som kan tänkas komma ivägen. Skrämseln har som främsta strategiska mål att sänka Europas ekonomi igen. Det är viktigt att rädslan inte får förlama Europa.

Det är lättare sagt än gjort att försöka förhålla sig som vanligt, ungefär så som Londonborna försökte när Hitler ville bomba dem till underkastelse. Inte minst är det svårt när allt färre i väst räknar med en Gud och en evighet. Jag tror det blir många resor till Paris och andra ställen som förblir ogjorda nästa år. Trots att riskerna rent statistiskt är mikroskopiska. Eiffeltornet har kring 6 miljoner besök per år.

Den islamistiska terrorns besättelse är svårbekämpad. Vad sätter man emot när de fattiga eller väletablerade männen och kvinnorna med bombbälten tror att deras morbida "offer" ger dem salighet och evigt liv? Vilka följder skulle olika cirkulerande "enkla lösningar" få? Vilka hot, löften eller andra åtgärder skulle hjälpa?

Vi måste ha verksamheterna som både söker och åtgärdar hoten och som varnar när det bränns. De behövs, tyvärr. I kampen mot den riskabla rädslan behövs flera motmedel. Förnuftet är ett. Man kan t.ex. jämföra terrorismens, trafikens och kanske strokens risker för det egna livet.

I Sverige anser många det mycket suspekt, men jag tror också på Gud, Frälsaren och Försonaren och ett evigt liv genom honom. Det gör att man ser lite annorlunda på betydelsen av det egna livets längd, även om livet är en ofattligt stor och betydelsefull gåva som ska nyttjas.

 

 

...

Har läst om sprängdådet i Pune en bit utanför Bombay.

Så tragiskt med de blinda politiska, religiösa eller politisk-religiösa våldsdåden. Söndersprängda kroppar och överlevande människor fysiskt och/eller psykiskt märkta för livet. Det finns inte ord för ondskan.

När man sedan läser kommentarerna under olika artiklar tror man knappt sina ögon. Det kanske är samma människor som skriver sånt, men man förvånas över att människor på rak arm (t.ex. i DN) kan förkunna att det är västs underrättelsetjänster som utfört dåden för att rättfärdiga sin existens.

Tror man själv på sina konspirationsteorier? Vilka tror man utför dåden när det är självmordsbombningar?

...

 

...

Förutom Mehdi Ghezali så togs enligt bl.a. SvD och UD ytterligare tre svenskar i Pakistan, enligt uppgifter i flera media på väg till Usama Bin-Ladins gömställe. En man på knappt 28, en kvinna på 19 och sonen kring 2.

Jag känner med den lille pojken som verkar ha valt fel föräldrar. Tidningarna har inte gått ut med det mer än indirekt, men mamman är tydligen Safia Benouada  som är dotter till Helena Benaouada, ordförande i Sveriges muslimska råd. Ett foto på Safia och Helena används i Aftonbladet. Fotot användes ursprungligen när mormor Helena skulle ha hem sin oskyldiga dotter från en annan beramad tripp 2007.

Då reste mannen och Safia, då gravid 17-åring, till Somalia mitt under de värsta striderna där. De greps på väg till Kenya och fängslades misstänkta för terrorverksamhet. Det tog UD mycket arbete och ett antal kronor att få hem henne från Etiopiskt fängelse. Nu lär UD få nya upp- och utgifter.

Jag tycker synd om flertalet muslimer i Sverige på grund av det som skett och att det innefattar deras ordförandes dotter. De allra flesta har nog meningar om detta som inte skiljer sig så mycket från åsikterna de flesta etniska svenskar har. Ett fåtal tänker helt annorlunda. Jag hoppas att ordföranden i Sveriges Muslimska råd också tänker klart i frågan, trots att det gäller en så nära anhörig.

Vore det inte för lillpojken kunde man kanske få behålla "resenärerna" i Pakistan, om det nu är som det ser ut. Det kan inte vara meningen att vi ska stödja och underlätta för den här typen av verksamhet.

...