Gång- och cykelvägen mellan Vännäsby och Vännäs håller på att tina fram. Den har inte precis goat till sig under vintern, utan ser minst lika bedrövlig ut som förra året. Det dåliga och farliga skicket gör att en del drar sig från att ta cykeln mellan samhällena, fast cykelvägen faktiskt finns och avståndet är så lämpligt.

Det går att gå in på Trafikverkets sida och påminna om var ansvaret ligger. Gör gärna det.

 

...

På måndagaftonen var det öppet möte om de ungas situation i Vännäs. I samhället i allmänhet och för Liljaeleverna som bor inackorderade i synnerhet.

Vi var ett 30-40-tal som kom dit. De flesta mer eller mindre ideellt, men också polis, skolfolk och tjänstemän. För att inte tala om några gymnasieelever.

Det blev 1,5 timmes samtal i storgrupp och i små. Jag ska inte orda mycket om vad som sades, men det kom fram en del att arbeta vidare på. När så många som 200 elever kommer till Vännäs och får sitt första boende så är det ingen liten sak. 28 bor nära skolan, men de flesta andra bor utspridda i samhället.

Att det på olika sätt behövs mer vuxenkontakt för de unga var ganska klart för de som samlats. Många unga är engagerade i olika aktiviteter och det finns många av dem som bidrar mycket positivt till miljön på och kring skolan. Vi kom också in på olika saker som är mindre bra, t.ex. den buskörning som finns i Vännäs liksom på andra håll. Det behövs en större vuxennärvaro ute på samhället, för dem på boendet och även för övrigt - hur den nu kan verkställas. Måndag den 12 december blir det träff igen, förhoppningsvis har några av kvällens förslag förädlats.

Det var roligt att höra av polisen att Vännäs har mindre brottslighet än andra jämnstora samhällen runt om i Sverige. Men vi vill ju att det ska vara riktigt tryggt och bra, inte bara relativt brottsfritt. Vi vill att de som kommer hit ska få en bra start i vuxenlivet och en fritid som gör att man kan göra det bästa av sin skoltid.

Liljaskolan har en mycket fin statistik över anställningsbarheten och över hur många som får jobb efter genomförd utbildning. Förhoppningen är att statistiken ska vara fortsatt bra och bli ännu bättre.

 

...
Vi vet inte än vad som orsakade den tragiska bilolyckan i Malå i lördags då flera skadades och en ung pojke dog. Det gick sannolikt alldeles för fort, men det kan förstås ha blivit ett fel på bilen. Något annat kan också ha spelat in, det lär i så fall visa sig efter polisens undersökning.

Generellt går det alldeles för ofta livsfarligt fort i våra samhällen på kvällarna. Jag hör och ser det i Bjurholm och i Vännäs. Ibland är det traktorskyltade bilar med 16-åriga förare som får gå 30, men passerar en i 90 där det är 50. Oftast är det vanliga bilar som tänjer på fysikens gränser när man viftar med tuppkammen inför varann och andra och "driftar" genom kurvor och korsningar. Vanligtvis går det bra. Inte alltid.

Jo, jag har också varit ung och tanklös. Jag kan minnas en sak som tveklöst hade fått mitt äldre jag att både försöka fotografera och ringa polisen om jag sett det utföras idag. Inte för att jag blivit gammal, sur och bitter, utan för att det kunnat sluta hur som helst och var en idiotisk lek med liv. Mitt unga jag trodde att jag hade koll, mitt nujag kan bara tacka Gud att det gick bra.

Våra gator och trottoarer är allas egendom. Där ska det gås, cyklas, köras mopeder och bilar. Där ska gamla och döva kunna röra sig, barn kunna ta sig mellan skola, hem och kvällsaktiviteter.

Vid det näst sista SAMPO-mötet i Bjurholm (träffar mellan skolan, socialtjänsten och polisen) kom ett förslag om att inte bara upprepa den fina dagen förra året då bl.a. polis och räddningstjänst besökte skolan. Det vore också bra att få träffa och samtala med dem som ofta är många skolelevers förebilder och "skjutsare", de äldre bilburna ungdomarna på samhället.

Vissa kvällar när man jobbar lite sent kan det vara svårt att hålla tankarna på det man gör. Man kan höra hämningslösa och ibland utdragna "tjurrusningar" med bilar nere i centrum och man undrar hur det ska sluta. Det är likadant i Vännäs och i de flesta andra samhällen. Skillnaden mot förr är kanske att bilarna ofta är snabbare, att polisen syns mer sällan (tycks ha blivit bättre alldeles på slutet) och att det går fort att varna via mobilen om polisen dyker upp. Målad eller inte.

Det har hänt för mycket och det kommer tyvärr att hända mer. Vi ska inte demonisera dem som just fått tillåtelse att övningsköra på allmän väg helt på egen hand, men det är lätt att vara övermodig med ett körkort där bläcket knappt torkat. Lätt att hetsa och att hetsas. Jag minns.

Jag tror att det är tid att ta snacket med våra kära ungdomar när man får tillfälle. Det är i regel alldeles vanliga, justa typer, men det har gått för långt med hejdlösheten och laglösheten i trafiken. Fungerar det inte bör man hellre ringa polisen en gång för mycket än en gång för lite. Det kan hända många saker som är värre för alla än att få feta böter, tappa körkortet och kanske måsta ta om det.

Det är egentligen onödigt, men behövs ändå.

Umevägen genom Vännäsby är ganska rak av sig. Ibland inbjuder den bilförare i varierande ålder att hålla helt horribla hastigheter. Jag har sett kvällsuppvisningar då jag gissar att hastigheten har varit närmare 150 än 100 inne i samhället.

Nu har fortkörare av olika kaliber (och vem av oss har inte kört för fort?) orsakat att det kommit upp några rekorderliga hastighetshinder utanför skolan och på den långa raksträckan mellan "centrumkurvan" och avfarten mot Brånsbron. Hinder som man bara kan köra förbi sakta, en i taget. Visst vore det bra om snöröjare, lastbilsförare och andra slapp dem, passagen får inte bli för trång, men med tanke på hur det varit känns det väldigt bra.

Jag tog ett par bilder med stativet jag tagit med på promenaden och fick snabbt erfara att det var en kontaktskapare av rang, bättre än hund. En mamma med barn stannade till och undrade vad jag gjorde, likaså en grabb i gymnasieåldern och en tjej i lågstadiet.

Flickan tittade på ett par bilder och berättade upprört att en kompis till henne kommit så nära en bil att den knuffade honom - och bilföraren blev arg! Jag sa att när vuxna ser farliga situationer så kan de bli så rädda att de blir arga istället för glada över att inget hände. Vi var överens om att det inte borde gå så fort här i Vännäsby.

 

...

Idag har jag varit på besök i min barndoms skola som nu vikarierar som bönhus. Förutom många andra fick jag träffa en av min barndoms lärare. Hon som var vikarie under en del av terminen jag gick i skolan vid älven i Agnäs. Hon sa jag var väldigt snäll, men jag misstänker att det beror på att hon själv är väldigt, väldigt snäll. Alternativt glömsk. ;-)

Nio elever var vi, sju i ettan, en i tvåan och en i trean. En av klasskamraterna i ettan, som förresten döptes i samma vatten som jag, har jag fått som medarbetare på Castorskolan i höst. Vi var fyra Agnäsbarn som döptes samtidigt hösten 1959 när mycket i världen såg annorlunda ut.

Några meter från skolans ena hörn flyter Öreälven och ett par hundra meter nedanför ligger byns lilla kraftverk. Det kanske fanns ett staket mot älven på den tiden, jag minns inte riktigt. Säkerhetstänket hörde i alla fall till det som var annorlunda 1959. Att någon alls överlevde kan tyckas märkligt idag.

Vi som tillbringade barndomen bilfärder liggandes på hyllan vid bakfönstret eller ståendes på kardantunneln mellan stolarna minns att det var eljest på sextitalet.

Det gyllene året 1959 var Volvo Amazon annars först i världen med trepunktsbälte som standard och ansågs då som en av världens säkraste bilar. 1969 blev det lag på att trepunktsbälte skulle finnas i framsätet på svensksålda bilar. 1975 blev man tvungen att använda det, från 1986 även i baksätet.

En viss utveckling har man varit med om när man tänker efter.

 

...

Spana in dem som åker på vagnen.

Nu var det inte vilken djurtransport som helst. Det var Djurens Dag och det här var sannolikt invånare från en by som skulle på korace i en grannby.

Det fanns nog en kossa i vimlet här någonstans också. Man får hoppas att den raska resan gick bra. Att killen till höger hade starka och uthålliga arnar och att man inte behövde göra några panikinbromsningar.