...
En mig närstående anlitade hjälp med en sak inför förestående husförsäljning. Hjälpen kom idag och beskrevs med orden:

"-Det var en trevlig pojke kring 40."

Mycket är relativt. :-)

...

På måndagaftonen var det öppet möte om de ungas situation i Vännäs. I samhället i allmänhet och för Liljaeleverna som bor inackorderade i synnerhet.

Vi var ett 30-40-tal som kom dit. De flesta mer eller mindre ideellt, men också polis, skolfolk och tjänstemän. För att inte tala om några gymnasieelever.

Det blev 1,5 timmes samtal i storgrupp och i små. Jag ska inte orda mycket om vad som sades, men det kom fram en del att arbeta vidare på. När så många som 200 elever kommer till Vännäs och får sitt första boende så är det ingen liten sak. 28 bor nära skolan, men de flesta andra bor utspridda i samhället.

Att det på olika sätt behövs mer vuxenkontakt för de unga var ganska klart för de som samlats. Många unga är engagerade i olika aktiviteter och det finns många av dem som bidrar mycket positivt till miljön på och kring skolan. Vi kom också in på olika saker som är mindre bra, t.ex. den buskörning som finns i Vännäs liksom på andra håll. Det behövs en större vuxennärvaro ute på samhället, för dem på boendet och även för övrigt - hur den nu kan verkställas. Måndag den 12 december blir det träff igen, förhoppningsvis har några av kvällens förslag förädlats.

Det var roligt att höra av polisen att Vännäs har mindre brottslighet än andra jämnstora samhällen runt om i Sverige. Men vi vill ju att det ska vara riktigt tryggt och bra, inte bara relativt brottsfritt. Vi vill att de som kommer hit ska få en bra start i vuxenlivet och en fritid som gör att man kan göra det bästa av sin skoltid.

Liljaskolan har en mycket fin statistik över anställningsbarheten och över hur många som får jobb efter genomförd utbildning. Förhoppningen är att statistiken ska vara fortsatt bra och bli ännu bättre.

 

...
Vi vet inte än vad som orsakade den tragiska bilolyckan i Malå i lördags då flera skadades och en ung pojke dog. Det gick sannolikt alldeles för fort, men det kan förstås ha blivit ett fel på bilen. Något annat kan också ha spelat in, det lär i så fall visa sig efter polisens undersökning.

Generellt går det alldeles för ofta livsfarligt fort i våra samhällen på kvällarna. Jag hör och ser det i Bjurholm och i Vännäs. Ibland är det traktorskyltade bilar med 16-åriga förare som får gå 30, men passerar en i 90 där det är 50. Oftast är det vanliga bilar som tänjer på fysikens gränser när man viftar med tuppkammen inför varann och andra och "driftar" genom kurvor och korsningar. Vanligtvis går det bra. Inte alltid.

Jo, jag har också varit ung och tanklös. Jag kan minnas en sak som tveklöst hade fått mitt äldre jag att både försöka fotografera och ringa polisen om jag sett det utföras idag. Inte för att jag blivit gammal, sur och bitter, utan för att det kunnat sluta hur som helst och var en idiotisk lek med liv. Mitt unga jag trodde att jag hade koll, mitt nujag kan bara tacka Gud att det gick bra.

Våra gator och trottoarer är allas egendom. Där ska det gås, cyklas, köras mopeder och bilar. Där ska gamla och döva kunna röra sig, barn kunna ta sig mellan skola, hem och kvällsaktiviteter.

Vid det näst sista SAMPO-mötet i Bjurholm (träffar mellan skolan, socialtjänsten och polisen) kom ett förslag om att inte bara upprepa den fina dagen förra året då bl.a. polis och räddningstjänst besökte skolan. Det vore också bra att få träffa och samtala med dem som ofta är många skolelevers förebilder och "skjutsare", de äldre bilburna ungdomarna på samhället.

Vissa kvällar när man jobbar lite sent kan det vara svårt att hålla tankarna på det man gör. Man kan höra hämningslösa och ibland utdragna "tjurrusningar" med bilar nere i centrum och man undrar hur det ska sluta. Det är likadant i Vännäs och i de flesta andra samhällen. Skillnaden mot förr är kanske att bilarna ofta är snabbare, att polisen syns mer sällan (tycks ha blivit bättre alldeles på slutet) och att det går fort att varna via mobilen om polisen dyker upp. Målad eller inte.

Det har hänt för mycket och det kommer tyvärr att hända mer. Vi ska inte demonisera dem som just fått tillåtelse att övningsköra på allmän väg helt på egen hand, men det är lätt att vara övermodig med ett körkort där bläcket knappt torkat. Lätt att hetsa och att hetsas. Jag minns.

Jag tror att det är tid att ta snacket med våra kära ungdomar när man får tillfälle. Det är i regel alldeles vanliga, justa typer, men det har gått för långt med hejdlösheten och laglösheten i trafiken. Fungerar det inte bör man hellre ringa polisen en gång för mycket än en gång för lite. Det kan hända många saker som är värre för alla än att få feta böter, tappa körkortet och kanske måsta ta om det.

...
Idag blir det en tur till på Vännäsdagarna. Jag misstänker att det är en del opratat och även ohandlat. En del kokat, gräddat, stekt och rökt.

Igår kväll träffade jag åtta av "mina" avgående nior från Castorskolan. Soliga och i fint skick vad det verkade, odlandes gemenskapen sista sommaren innan livet sprider dem i tillvaron. Till hösten blir det fyra olika orter och ännu fler skolor för bara den här lilla gruppen. Spänning, förväntan och vemod. Det sistnämnda motverkas litegrann genom reseåterträffen vi ska ha i höst.

Jag blev påmind om ett ouppfyllt löfte. Det är hög tid att rensa det knappa 1000-talet bilder från Brysselresan för distribution till eleverna.

Man får väl hoppas på någon regnig dag framöver.

...
Jag känner en kompetent typ som ovanligt långsamt håller på att bli vuxen.

Just när det börjar vara dags för pension får han ett nytt jobb. I konkurrens med en del hälften så gamla väljs han ut till ett par års projektledarjobb till vilken hans bakgrund och osedvanligt breda erfarenhet gör honom som klippt och skuren.

Fel? Inte alls. Han kommer att göra ett toppenjobb, med liv och lust, och kommer att ge vidare många erfarenheter och förvärvade insikter till yngre människor omkring sig. Inte minst viktigt, han kommer också att få medarbetarna att växa, vilja och våga.

Jag gillar när den institutionaliserade åldersnojan får däng. Även när man ibland vågar sätta en ung och oprövad lovande kraft på en krävande post. Åldersmässiga monokulturer ogillar jag däremot. Bland annat för att vårt samhälle och vår välfärd kommer att kräva att vi vidgar kompetensutnyttjandet både uppåt och nedåt i ålderstrappan.

Blanda och ge!

...

Vårens och försommarens underbara växttid kan också vara väldigt vemodig. Den som känner och möter många unga, i skolan och på andra ställen, kan känna en stor oro för många så här års.

Jag har känt oron nu och då under den här veckan. Ikväll påmindes jag om läget på ett snabbmatställe i Umeå. En grupp minderåriga satt vid bordet bredvid och en frågade några andra var de hade sagt till sina föräldrar att de skulle vara ikväll. Det var tydligt att det skulle bli något helt annat än mamma och pappa trodde om sin lilla söta flicka som inte la bort dockorna för så väldigt många år sen.

Det blir inte katastrof för alla som testar och går över gränserna. De allra flesta går inte på grund i accepterade eller oaccepterade droger.

Men vi har också dem som lever väldigt, väldigt farligt väldigt, väldigt tidigt och som inte klarar sig. I sommar kommer många unga att grundlägga alkoholvanor eller ett drogberoende som gör att man tappar verkligheten och hamnar i ett slaveri man inte tar sig ur så lätt. En del tar sig aldrig loss.

Det börjar inte med det tyngsta, kanske med saker man köpt på nätet. Preparat som myndigheterna inte hunnit narkotikaklassa och som man därför kan inbilla sig är både ofarliga och tillåtna. Det räcker annars så bra med kung alkohol för att förstöra ett ungt liv. Det är som rysk roulette, ingen vet när det smäller, vilka i klassen som åker dit.

Tala klarspråk med de unga omkring dig och var närvarande.

 

...
Det kan vara väldigt olika hur det upplevs och fungerar när elever kommer ut på praktik av olika slag.

När det blir riktigt bra kan det vara oerhört mycket värt och ha betydelse långt utanför PRAO-perioden för elevens del. Jag tror nästan jag fick se ett sånt tillfälle idag.

Vore jag företagare eller chef i en offentlig verksamhet, särskilt på en mindre ort, skulle jag ta reda på när högstadiets PRAO var. Jag skulle lägga manken till och försöka åstadkomma att det fanns lämpliga handledare för den aktuella perioden. Om möjligt skulle ingen elev gå tillbaka till skolan utan att ha fått känna att man gjort nytta och utan ett positivt omdöme om arbetsplatsen.

Ingen har råd att vara dryg eller ointresserad. Inte den unge, men inte heller företaget. Absolut inte den offentliga verksamheten. Om världen rullar på ungefär som förr och inga stora katastrofer inträffar blir det svårt att få tag i Utbildad arbetskraft när nuvarande åttor är 22.

Tänk på det.

...
Det är något väldigt fint med att vara verksam i skolan. Samma känsla av att göra något meningsfullt hittar man inte i alla jobb.

Idag hörde en elev jag inte träffat på åratal av sig till mig. Det hade varit rörigt och svårt på flera områden när vi sågs sist. Hon ville bara tala om att det gått bättre än jag kanske trodde det skulle. Att hon mådde och hade det bra. Det var inte utan att den gamle grå blev en smula rörd.

Inget ont om att jobba i industrin, ekonomi- eller datasektorerna. Det är sällan en skördare, Volvohytt, årsredovisning eller datorapplikation hör av sig till en efter några år för att säga att man inte ska vara orolig. Att det har gått mycket bättre än det kunde ha gått.

Det är något visst med människor. Inte minst växande människor.

...

Den här artikeln tar upp flera både intressanta och skrämmande aspekter med ungdomsarbetslösheten i Europa.

Spanien där det är värst har över 50 % arbetslöshet i åldrarna 16-24. Sverige har tillräckligt skrämmande 23 %, allt enligt det skärpta sättet att mäta som infördes här 2007. I dessa siffror räknas även studerande som sökt ett jobb. Enligt artikeln är knappt hälften av de noterat arbetslösa utan sysselsättning. Men allvarligt är det. Det är bl.a. dessa unga som snart förväntas betala pensionerna under en lång tid framöver.

Det är viktigt att få de relativt få (färre födda än i pensionsgenerationerna) ungdomarna på spåret. Ungdomsarbetslösheten är inte bara ett problem för dem själva. Det måste på flera sätt bli intressantare att anställa unga.

Man kan undra var våra arbetslöshetssiffror varit om vi i Sverige inte sänkt arbetsgivaravgiften för den här gruppen. Men jag skulle vilja veta mer om varför Tyskland, Österike och något land till ligger under 10 %.

Klicka på länken längst upp och läs artikeln.

...
En av de mer intensiva arbetsveckorna har nått sitt slut. Upplevelserna som färgat den har inte bara legat på arbetstid. Hoppas slippa uppleva något liknande på ett bra tag. Alla veckor kan ju bli den sista, men den här hade definitivt kunnat bli det.

Har bjudit frun på en god middag och vi har hunnit dela med oss av mycket som inte är sekretsskyddat. Det finns flera fördelar med att inte jobba på samma ställe, som vi gjorde under ganska många år.

Veckans sista dag har till stor del präglats av möten med högstadieelever. Inte klassvis, mer parvis. Några väldigt olika och intressanta människor vars utveckling man skulle vilja följa. Det är något speciellt med den här åldern. Hade jag varit ung hade jag kunnat tänka mig att bli högstadielärare. I svenska och samhällskunskap, eller också bara i SO-ämnen.

Jag skulle fröjdas åt att få utmana, motivera och ruska om dem en liten smula. Locka dem att ta till sig kunskap, öppna upp ett och annat perspektiv, stimulera nyfikenhet, förväntningar, initiativkraft och ansvarskänsla. Och motionera humorn med dem då och då.

När det är dom bäst med högstadieelever är det riktigt, riktigt bra.

...
Så deppande att se ungdomar börja röka. En miljon, 7 år och så mycket fräschet och friskhet i putten. Plus den dramatiskt ökade risken att testa att röka något annat.

Nu upprepar jag mig, men det här eländet upprepar sig också hela tiden för ens ögon.

...
En man jag känner gjorde ett misstag för ett tag sen. Han bor där det blir mörkt på sommarkvällarna, vilket kanske kan betraktas som ett misstag i sig. Efter ett kvällsbad samlade han ihop sina och barnens kläder lite snabbt. Han noterade aldrig att nya prestigeluren landade mjukt i sanden.

Efter ett tag kom ett par tonåringar till stranden per moped. Alldeles nyktert var det tyvärr inte. Någon upptäckte dyrgripen och fick igång den tack vare att ingen spärr var inlagd. De kollade på "Hem" och såg ett Stockholmsnummer och dit var det långt. Där kunde ägaren inte finnas.

Ynglingarna såg att Facebook var installerat, gick in på "Info" och hittade frun. De hittade hennes mobilnummer och ringde och frågade om hennes man tappat sin telefon. Det upptäckte han då att han gjort och rejsade tillbaka till stranden. De initiativrika överlämnade telefonen och bad om ursäkt för att de lagt till lite glada foton.

Jag gillar när det blir som det ska och bättre än man tror.

...

Då är det möda och bekymmer, står det i Skriften.

Det har varit en tuff vecka. Allt som timat har inte varit synligt, men även det synliga har tagit sitt. Just nu ligger jag efter med rätt många saker. Mycket jobb och lite tid. Kvällen och stora delar av helgen är räddad, kan man säga.

Idag har det varit första dagen i Barn- och utbildningsnämnden i Vännäs. Upplägget där är mycket bra. Man startar med gemensam information från förvaltningen, sedan kommer gruppmöten och så själva sammanträdet. Jag återkommer om lite av det som ägde rum.

I en av mina sysselsättningar är jag uppe i en rättssak jag "ärvt" och ska leverera ett yttrande till Kammarrätten senast måndag. Tyvärr har juristen som bistår drabbats av ett och annat arbetshindrande under veckan. Nu blir det (förhoppningsvis) ett utlåtande från henne på söndag kväll eller måndag och så slutputsning och leverans till rätten per fax på måndag. Jag brukar själv inte alltid vara ute så väldigt långt i förväg (*host*), men nu kändes det lite i knappaste laget.

Det gäller en del pengar som ska komma barn till godo och väldigt mycket rättvisa så jag hoppas att det går bra. Motparten fälldes i första instans så jag hoppas på ett avslutande "da capo".

Det som fick stryka på foten i veckan var motionsskrivandet till Moderaternas partistämma. Det var kanske inte värst. Bibeln säger ju också att det inte är någon ände på "det myckna bokskrivandet" och att "mycket studerande gör kroppen trött". Det är något liknande med motioner.

Just nu ringde en gymnasieelev från Liljaskolan och frågade om en intervju i början på veckan. Jag skrev in det i göralistan. När unga intresserar sig för samhället ska man ställa upp!

 

...

Det kanske är för att man har med unga att göra att det gärna blir starka känslor kring detta med skolan. De ungas känslor smittar och deras öde engagerar.

Det anses möjligtvis oprofessionellt att själv inte alltid kunna hålla sig distanserad och sval, men si det är inte alltid så mycket att göra åt.

Många gånger har man fått känna stor otillräcklighet och sorg i arbetet, särskilt med elever i svårigheter. Men ibland får man där också uppleva oväntade och positiva saker som har med sig väldigt stor glädje.

De tillfällena ska man spara på, glädjas och vara tacksam.

 

Det ser ut att bli en tur via Åre till Norge inom en knapp vecka. Det känns spännande och lockande i vargavintertider.

Jag kommer inte att disponera tiden fritt, men det hela ser ändå ut som en tanke.
En av ungdomstidens vänner flögs härom veckan in till sjukhuset i staden dit jag ska, slagen av en stroke. Efter att ha umgåtts flitigt under både nöd och nåd under några ungdomsår var det nu länge sen vi sågs. Jag hoppas att det är meningen att jag ska få träffa honom.

Det är något speciellt med vännerna från ungdomstiden. Det är lite som med ungdomens kärlek. De åldras inte på riktigt samma sätt. Man har oföränderliga bildminnen från länge sedan kvar på näthinnan och i hjärtat.

...

Just nu skrivs mycket om rökning. Det är illa många unga som börjar röka nu. Det totalt är fler rökare 2010 än 2008.

Det finns en viss vriden logik i det. I min barndom röktes det mest alltid och överallt. Lärarrummen var inpyrda som dåtida lastbilsgarage, liksom många kontor i privata och offentliga verksamheter.

Rökningen har minskat och avgränsats drastiskt och att livslängden ökat beror till stor del på det. Fast flertalet inte vet Hur farlig rökningen är vet alla egentligen tillräckligt. Däremot har få fattat vad snuset innehåller och gör.

När de flesta har så klart för sig vad rökningen kostar vården, kroppen, livet och plånboken är det förstås frestande att börja som tonåring. Det är dokumenterat farligt, det är svindyrt och de vuxna blir vansinniga. Åtminstone oroade. Dessutom hissas och förutsätts röken av trendsättare. Det finns fina förutsättningar för tobaksindustrin att få nya lydiga bidragsgivare.

Är man 14 är det ingen stor fråga om man blir 84 eller 74. Att hela organismen tar stryk, inte minst det för tonåringen så viktiga utseendet, det tänker man inte mycket på. Inte heller vad som ligger bakom rökarens kortare medelivslängd. Få unga har besökt en kol-patient i slutskedet.

Jag har ibland skämtat smått makabert om rökningens följder med unga som försökt bli beroende. Bland annat om allt som fungerar sämre och kortare tid med rökningen och även om vad det kostar. Ska inte gå in på detta, men under en livstid kostar rökningen ofta en miljon. Det blir ett fattigare liv som och med en rökare.

I miljöfrågor tänker unga däremot ibland längre än vuxna. Här behövs mer upplysning. Tobaken är en enorm miljöförstörare och dödar mycket mer miljö, barn och vuxna än bara som giftig rök. Nu satsar tobaksindustrin stenhårt i tredje världen med resultat att man ökar antalet döda både före och efter blosset.

Vännäs arbetar på att bli en rökfri kommun. Det är inte sämsta målet att sträva mot. För den skulle ska vi inte trakassera våra kära nikotinister.

 

...

På måndag är det klart vilka som ska styra Sverige.

Gör experimentet att för ditt inre öga byta ut Reinfeldt och Borg mot Sahlin och Östros och fortsätt sen vänsterut. Känn på den alternativa regeringen.

Hur så pass många människor som drygt 40 % kan tänka sig att göra det bytet kan jag faktiskt inte förstå. Jag förstår inte hur så många resonabla socialdemokrater jag känner kan göra det. Om det nu inte vore för traditionen.

Framtiden kommer med stora utmaningar. Att lämna arbetslinjen och tro att det kan "bli precis som förr" är att lura både sig själv och framför allt dem som kommer efter.

...

Under gårdagens kampanjande i Åsele kunde man se en skillnad på vissa äldre och många yngre.

Som jag skrev igår sa någon äldre att vad hon skulle rösta på hade bestämts innan hon föddes. Man mötte en del som kanske inte sa så, men verkade ha samma cementerade inställning. Politik och vad man skulle rösta på är helt enkelt inte möjligt att reflektera över, än mindre diskutera.

Under dagen kom det fram många unga som ville ha material och ville veta mer. Många tog en del skriftlig information och skulle gå hem och se efter vad man ska rösta på.

Det här är en lovande utveckling. Eller vad tycker du?

Unga, arbete och val.

Jag mötte en bekant tjej från en av Umeåregionens kommuner i Vännäs igår. Med det relativt nytagna körkortet på fickan åkte hon runt och sökte jobb. Jag gissar det var en "CV-mapp" hon hade i näven. Just färdig med gymnasiet, sugen på att sätta händerna i något praktiskt. För sommaren och/eller framtiden. Piggögd, "flyhänt", strukturerad, initiativkraftig och orädd. Som jag ser det rena drömmen för en rad olika sorters arbetsgivare. Om inte alla som hon träffar är både blinda och döva, eller kanske skrajsna för att hon i en framtid tar över deras jobb, lär hon snart ha hittat något. Alla har inte hennes personliga förutsättningar.

För alla i hennes ålder har Alliansen däremot halverat arbetsgivaravgiften. Ett av de rödgrönas"återställarlöften" är att dubblera den kostnaden för de unga. Jag förstår det som står i dagens tidningar att (S) tappar bland ungdomarna. Jag hade inte röstat på dem om jag varit ung, heller.

...

Fick ett tungt besked i kväll. Det gällde en ung människa jag hade mycket att göra med en period.

Det har inte gått bra på slutet, det har gått riktigt dåligt. Sånt är så sorgligt. Den värsta sortens resursslöseri.

Hoppas att få ett telefonsamtal om något år eller så. Med nya bud och glädjande besked.

 

...

Vi har varit på en flickas 50-årskalas idag. Hon fick många fina blommor. Framför alla andra fick hon ett arrangemang av ett syskonbarnbarn på fem år. Han hade bl.a. använt en körsbärstomat som bara skymtar lite över bladet längst ner till vänster. Dessutom en lök som ni ser till höger - och en tistel. Han älskar att arbeta med blommor. Vad månde bliva?

Att jag sen inte lyckades få en skarp bild, fast jag tog flera, det var rent eländigt. Det kanske är åldern. Eller också skulle jag ha tagit ut kreationen i ljuset på balkongen.