Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Visar inlägg med etikett välfärd
Visa träffar från alla bloggar

Intressant om företag

...
Det kan vara både roligt och intressant att ha fel. Idag fick jag ha roligt på det sättet igen.

Min bild av Öviksområdet är att det kokar av företagsamhet. Inte bara stora industriföretag, utan även mängder med småföretag. Det finns många, men företagsamheten där ställd i relation till Umeås stämde inte med den bild jag alltid haft. Eller rättare sagt, jag har inte haft rätt bild av Umeås företagsamhet.

Under lördagsbrunchen, som avnjuts med mycket papperstidning, läste jag om Umeås och Örnsköldsviks "kärlekshistoria". I en tabell kunde man läsa att Övik med 55 008 invånare har 2522 företag medan Umeå med 117 294 har 12 000 sådana. Stämmer siffrorna går det ungefär 10 umebor per företag mot ca 22 övikare.

Siffran säger inget om hur många som är företagare, ett företag kan ha en eller många ägare. Annars kunde man ha jämfört med Bjurholm där nästan var fjärde är företagare. ;-) De säger inget om storlek och bärkraft heller.

Hatten av för Umeå i den entreprenöriella stadskampen. Positivt för framtiden. Det behövs nya små om det ska kunna bli nya stora.


Här den korta nätartikeln:

http://www.vk.se/865799/umea-och-o-vik-en-karlekshistoria

Bloggat från mobilen Ingen dum idé

Från mobilen

Fick syn på den här loggan i ett sammanhang. Företagarprogrammet finns inte längre, men borde kanske finnas.

Sveriges nyföretagande är inte vad det borde vara och vad landet behöver. Det fattas också villiga övertagare av många befintliga företag.

Pratade härom dagen med en vänsterpartist som sa att han hellre ville ha bättre välfärd än fler företag. Håjåjaja. Det är inte så lätt och självklart som man tror det där med hönan och ägget.

Att förstå sig på Vännäs

...

Vad är det som händer och sker i Vännäs kommun? Vad gör egentligen politiker och tjänstemän?

Det finns många svar på den frågan. Några kan man hitta i årsredovisningen. Det är inte alla som vet att den finns eller var den finns. För några kan den vara mycket intressant, för andra ett sömnpiller. Här är den i alla fall. Du som har tid, läs den. Det behövs människor som vet  mer om sin hemkommun. Det kan bland annat göra många samtal mer intressanta och givande.

Det här är inte slutversionen rent layoutmässigt, vissa bilder är än så länge utfyllnad från andra håll. Men innehållet är det som står i slutversionen. Har du tid, eller kan du ta dig, lägg en stund på att läsa hela eller delar av berättelsen om Vännäs 2012.

Inte minst du som ska in och ta ansvar i politiken i Vännäs bör börja bekanta dig med ditt nya ansvarsområde.

 

Morgondagens arbeten

...
Förra året låg Västerbottens nyföretagande på fjärde plats i landet. Det är ingen oviktig siffra och placering, det handlar om morgondagens arbetstillfällen och välfärd. Om kommuners ekonomi och attraktivitet. Tyvärr är många rätt blinda för den betydelse företagandet har. Något jag har svårt att förstå.

Umeå och Skellefteå ligger sämst till i länets företagarliga. "Mitt" Vännäs ligger på nedre halvan, ungas och kvinnors företagande ligger lite bättre till i konkurrensen än totalplaceringen. "Mitt" Bjurholm ligger bäst till i länet totalt sett, något lägre vad gäller kvinnors och ungas företagande.

Det finns utrymme och behov för förbättringar överallt. I dagens VK nämner man att vi ligger dåligt till internationellt när det gäller nya företag. Det oroar, inte minst med tanke på att man allmänt räknar med att mindre och medelstora företag kommer att stå för en större andel av arbetstillfällena framöver. Detsamma gäller skatterna från anställda och företag. Har han en lite enklare världsbild tänker man att det bara är att skruva upp skatterna. Ett problem är att svenska företags kostnader för arbetskraft redan ligger högst i Europa. Det gör inte morgondagens utsikter ljusare. Vi kommer även framöver att behöva en politik som underlättar för företagande, inte en som försvårar.

Artikeln i VK nämner idén med gymnasieutbildning med företagarinriktning. Utformningen behöver nog diskuteras, men det låter intressant. Även om de flesta företag startat på helt andra vägar och premisser.

160 000 för en förskoleplats

...

Om du hämtar före 1530, annars kostar den 200 000. Då ingår ingen mat och förskolan är stängd juli och augusti och alla kristna och judiska högtider och några dagar till, totalt 55 vardagar per år.

Så ser det ut med förskolan i New York, något som är till för höginkomsttagare, enligt Åsa Moberg i Dagens Samhälle. Jag har ingen anledning att betvivla det hon skriver. Hon kallar visserligen verksamheten för dagis, något som försvann för rätt länge sen här i Sverige. ;-)

Vi talar inte heller om vad det kostar samhället, utan den enskilda familjen. Har du två barn på förskolan kommer du undan med 300 000.

Skribenten tar upp de här kostnaderna på tal om att det är lätt att bli hemmablind, ta saker  för givna och skruva upp kraven.

 

Lärarnas dag

...
Idag är det 19:e året som Världslärardagen firas. I USA finns "Appreciate your teacher-day" och på andra ställen andra liknande dagar, men 5:e oktober instiftades 1994 som Världslärardagen av UNESCO.

Många yrkesgrupper i Sverige har sett stora förändringar de sista decennierna, men det kan hända att lärarna ligger långt fram i den tävlingen. De här morgonminuterna vill jag inte fokusera på sådant som jag tror i förlängningen kan komma att påverka oss mycket negativt om vi inte kan börja vända utvecklingen.

Jag vill istället tacka alla lärare, nya som erfarna, som dag efter dag går till skolan med gruppers och enskildas bästa för ögonen. Förberedda för att vidga kunskaper, insikter och medvetande hos elever vars lärandelust och ork varierar på många ledder. Inte minst lärarna som minns sin egen barndom och ungdom. Det här sista kan vara mer betydelsefullt än man tror.

Jag vill tacka er som just nu har klasser med mycket studiero och många synliga framsteg och ofta har glädjen att få leverera aha-upplevelser som både syns, hörs och känns och liksom skjutsar iväg ungdomarna i utvecklingen. Ännu mer vill jag tacka er som den här hösten står i särskilt ansträngda och utmanande situationer, lägen som påverkar ert liv och mående.

Lärarna har en svåröverskattad betydelse för ett lands utveckling. På olika sätt måste deras situation förbättras i vårt land. Det upplevda stödet måste öka och belastningen minska. Fördelarna med att vara lärare, och möjligheterna att utföra jobbet, måste i förlängningen upplevas så pass stora att vi får se köer till lärarutbildningen.

Och till dig som lider av svårartad avundsjuka mot lärarna redan idag - utbilda dig snarast till lärare. Det står alla fritt.

Önskar er lärare en god dag och en god framtid!

Pensionsålder igen

...
Skulle inte blogga på ett tag, men det verkar bli svårt. Vill i alla fall kommentera Pelles kommentar om den sänkta pensionsåldern i Frankrike, från 62 till 60.

När Europa åldras och många länder relativt sett producerar mindre att finansiera välfärd för har man inte råd att ha lyxlåg pensionsålder som en del medelhavsländer varit vana att ha. Om man inte sänker pensionerna rätt drastiskt förstås. Men det brukar inte ingå i populismens planer.

Vilka ska arbeta ihop till pensionerna med allt färre som kommer i jobb allt senare? När de gamla blir allt fler och lever allt längre och födelsetalen är låga?

Värst drabbas länderna själva som ägnar sig åt dylika närsyntheter. Sen gissar jag övriga euroländer drabbas när omvärldens förtroende för zonen sänks. Eftersom de länderna är vår främsta och närmaste marknad får nog också vi vår släng av sleven.

Jag tar gärna debatten om drömmarna om att sänkt pensionsålder ger fler unga arbete, men går inte in i den nu.

Konsekvenserna för Sverige?

...

Det nya svaveldirektivet som just kommit innebär att vår industri ska skeppa ut sina varor med sjöfartsbränsle med max 0,1 procent svavel från 2015. Nu gäller 1,0 procent.

Bra så långt, ur ett strikt och primärt miljö- och hälsoperspektiv. Men, våra konkurrentländer i södra Europa ska få köra på hela 0,5. Och det kravet träder i kraft först från 2020.

Vad kommer det renare och betydligt dyrare bränslet att betyda för miljön i Sverige? Ja, flyttar delar av den konkurrenskänsliga basindustrin - järn, trä och stål - till andra länder blir det kanske lite bättre miljö på några ställen. Gör den det har vi å andra sidan knappast ekonomi att göra så många andra miljöförbättringar. 12-28 miljarder kan de direkta kostnaderna enligt uppgift handla om. Om förlorade skatteintäkter efter tusentals förlorade jobb är inräknade vet jag inte.

Hur kan EU fungera på detta sätt? "En vara ska kunna köpas och säljas på samma villkor i hela EU-området,", visst var det så?

Läs den här kommentaren om saken.

 

Bjurholm och Vännäs

...

Är ganska stolt över "mina" kommuner som båda klättrat i Svenskt Näringslivs ranking över företagsvänliga kommuner.

Vännäs har klättrat 23 platser och hamnar på 115:e plats i Sverige. Mycket bra för en Norrlandskommun. I norr tycks vi av någon anledning inte vara lika företagsvänliga, vilket kan få vissa följder. Företag ger arbeten. Något som gläder mycket är de fantastiskt fina siffrorna för allmänhetens, politikernas och de kommunala tjänstemännens attityder till företagande. Negativa siffror för kommunens konkurens med företag kan förbättras.

Alldeles väldigt bra är Bjurholms prestation. Där klättrar man 11 pinnhål och landar som nr 49. Norrlandsbäst! Negativt är att nyföretagandet kunde vara bättre, fast det är bäst i Västerbotten. Att skolans attityder mot företagande ska ha sjunkit så mycket förra året att vi börjar närma oss Sveriges kommunala genomsnitt har jag svårt att förstå. Tänker fråga Katarina Folkesson om den siffran i dag.

Vi tänker dra vårt strå till stacken på Castorskolan. Om någon dag eller två ska jag berätta mer hur vi med början den 7:e maj vill stimulera mer till kvinnors nyföretagande i Sveriges tredje företagstätaste kommun - Bjurholm.

Man ska väl ta sådana här "skönhetstävlingar" med en liten nypa salt, men inte bara strunta i dem heller. En fingervisning ger de.

Kompetensförsörjningen

...

Vem ska jobba och betala skatt om åtta år?

Till 2020 beräknas 39 000 västerbottningar ha gått i pension. 28 000 beräknas då ha tagit deras plats på arbetsmarknaden. Frågan är då om de har utbildat sig så att de verkligen kan göra det. Skulle man ha gjort det fattas ändå 22 000 händer och 11 000 skattebetalare.

Under ett par timmar på Region Västerbottens "Kompetensforum" i Umeå har det varit många ahaupplevelser. Levererade av folk från Företagarna, Handelskammaren och Umeå kommun.

Kompetensförsörjningsfrågan - ett oerhört omfattande område - är inte minst viktig för våra mindre kommuner. Hur blir kommuner och landsting en attraktiv arbetsplats med de ramar och utmaningar man har?

Hur får man fram teknikerna och de tekniskt IT-utbildade som industrin och t.ex. det skogsmaskintekniska klustret behöver för att stanna i Västerbotten? Hur inspirerar man till företagande som gör att den åldrande gruppen företagsägare får efterföljare? Som gymnasienämndens ordförande i Umeå, Hans LIndberg, spetsade det problemet när han i inledningen sa: "-Hur ska vi få skatteintäkter om vi inte har ett näringsliv?"

Det är inga små frågor och det är bråttom med de konkreta svaren. Faktiskt inte minst för våra kommuner.

Sex timmars arbetsdag

...
Med bibehållen lön. Det innebär bl.a. en löneökning på 33 % på ett bräde. Något för skattebetalare, kommuner, företag, konkurrensutsatt exportindustri och hela välfärdsamhället att bita i.

Det är inte något obskyrt vänsterparti långt bort från realpolitiken som aldrig riskerar att behöva ta ansvar för sina utslängda köttben som säger det. Det är Socialdemokraterna i Västerbotten som i helgen fastslagit att de vill att det ska vara partiets mål och krav. Ett parti som ofta förr (men inte alltid) tog ansvar för att politiken skulle fungera ekonomiskt på sista raden. Ett parti som idag bestämmer i landstinget och vill få tillbaka makten i riket.

Fick Löfven uttala sig?





En alldeles ny gammal stad

...

Är i en stad jag inte besökt förut. Tycker den är oväntat vacker.

Bor i historiska lokaler och hoppas hinna besöka museet här intill i morgon. Gått genom några av hotellets korridorer och sett bilderna från förr. Industri kan vara vackert. Även om den säkert inte var direkt hälsosam.

Är en smula trött efter tidig morgon och lång dag, men ska bestämt ta kameran och stativet och gå en liten sväng vid vattnet. Undrar hur det gått till att man missat den här stan?

Vad det handlar om

...
Läste den här artikeln på morgonen:

http://m.expressen.se/nyheter/dokument/kvinnor-och-aldre-ska-radda-tillvaxten/

Den är ar helt klart läsvärd om man funderar på förhållandet mellan arbete och välfärd i allmänhet.

Tillväxt i Västerbotten

...

Efter att ha legat lågt med tidningsläsandet och bloggandet några dagar är det ett par lokala och regionala saker som gläder mig i tidningarna.

Först detta att Vännäs fick utmärkelsen Bästa tillväxt av kreditupplysningsföretaget Syna. Man delar ut detta till den kommun i varje län som har störst andel aktiebolag som enligt senaste bokslut har ökat omsättning och antal anställda och som dessutom går med vinst.

För ett par månader sedan blev Vännäs också "Årets företagarkommun" i organisationen Företagarnas undersökning.

Vissst finns det många undersökningar och många olika sätt att räkna. Det är hur som helst roligt att se bra resultat i sin hemkommun. Grattis Vännäs företagare och invånare!

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Mindre eller mer?

...
2011 får sjukvården, äldreomsorgen och de funktionshindrade 18 miljarder mer av alliansregeringen än under GP:s sista regeringsår, 2006. En ökning med 42 %.

2011 får kommunerna 28 miljarder mer än man fick av GP. En ökning med 46 %.

Visste du att det är så här, eller har någon försökt så och odla en annan bild?

Vännäs avancerar!

...
Vännäs företagsklimat går åt rätt håll.

Om än från nivåer som kunnat vara bättre med tanke på bårar förutsättningar.

I Svenskt Näringslivs ranking går vi upp 27 platser och landar som nr 138 bland Sveriges 290 kommuner.

Mitt i välfärden

...

Jag är väldigt glad för tillfällena jag fått att besöka olika delar av vår svenska välfärd det sista året. De delar av samhället vi finansierar tillsammans och som i regel finns för de yngsta, de sjuka och de gamla.

Idag har jag fått besöka en förskola (en annan än "vår egen"), ett demensboende och en rehabiliteringsavdelning. Jag har kvar ett sjukhem i Vännäs, två äldreboenden och en förskola i inlandet.

Jag har en partikamtrat som är kommunalråd en bit ner efter Norrlandskusten. Han avdelar en handfull dagar varje år för "prao" i välfärdsverksamheterna. (Inte bara när det är valår!) Jag tror de besöken är betydelsefulla på flera sätt. Det är nog inte hans minst "produktiva" dagar.

Jag är glad för att ha fått möta dem jag mött hittills. mest kvinnor, några män. Vissa saker som de sagt har följt med sen tidig höst då de första besöken gjordes. Idag har det fyllts på med nya kommentarer. Sammanlagt har ca 1500 ställen besökts, exempelvis 454 förskolor och 367 äldreboenden. Vid första mötet var det lyssnande det handlade om, Idag presenterande av reflektioner som gjorts på grundval av det som kommit in, samlade i en 10-12 sidor lång rapport.

Inte finns det svar på allt. Det finns även svar jag inte känner mig helt överens med. Framförallt när det någonstans stått något om mer dokumentation, men i stort känns svaren mycket vettiga. Några av dem jag mött idag har skrattat när de sett sammanfattningarna av vad deras kollegor utöver landet sagt. Mycket har stämt på pricken med deras egna yttranden. Annat går på tvärs, man värderar inte allt lika.

Under besöken har en del uppfattningar man haft tidigare besannats. Men vissa nya insikter har tillkommit. Några kommer tveklöst att ha påverkan på mitt agerande i lokala frågor framöver.

Jag hoppas att det fortsätter att komma in kommentarer och idéer från dem jag mött.

...

 

 

Besök i välfärden

...

Idag har jag läst de första sammanfattande rapporterna från moderaternas "Välkommen till verkligheten". Det har varit berikande att vara med på "lyssnarbesöken" i de olika delarna av den svenska välfärden. Att möta dem som arbetar "vid fronten", verksamheternas händer och fötter. Jag har besökt äldreomsorg, rehabilitering och förskolor som representerar tre av de fem huvudområdena.

Besöken verkar ha varit berikande för partiet också, verkligen. Avtryck har gjorts och kommer att göras. Det som sagts utgör en grund för fortsatt förnyelse. Det kommer mer om det här framöver. Den första återkopplingen ska ske till dem som har tagit emot oss politiker och avdelat en stund för oss.

Det var intressant att läsa sammanfattningen från äldreomsorgen. Jag kände igen det mesta från mina egna besök. Det verkar som om glädjeämnen, problem och "utvecklingsområden" är ungefär desamma mest överallt. (Möjligtvis med undantag av ett par ställen jag besökte där soltimmarna verkar vara lite fler.)

Över 1500 besök har gjorts (60-70 i Västerbotten), med återbesöken ska det bli 3000. Själv har jag varit på fyra ställen hemma i Vännäs och två i Åsele. Alla ställena var givande på var sina sätt. I inlandet kommer det till ett par dimensioner och utmaningar som det vill till att vi hittar lösningarna på. Snarast. Jag hade gärna gjort fler besök "inåt", men tiden är begränsad.

Förskolan är jag hyfsat förtrogen med - även om personalen på vår förskola säkert ler i mjugg åt den tafatte måndagsbesökaren. Det hade varit intressant att få göra en praodag eller två inom äldreomsorgen. Men de släpper kanske inte in riktigt vem som helst. *s*

 

 

Positivt från Sahlin

...

Det finns säkert mer positivt på kongressen det talas om i dagarna, men en sak har glatt mig.

Jag läste det Sahlin sa om demografin, hur åldersfördelningen är i Sverige. Utifrån den sa hon att vi i snitt borde arbeta tre år mer än vi gör för att ha råd med välfärden.

Jag har inte vant mig vid den politiska regelbokens tes om att man får gnälla hur lögnaktigt som helst i opposition, bara man gnäller. Det har varit så mycket sånt. Det gäller att piska upp ett misssnöje. Jag tror inte jag fullt ut kommer att vänja mig vi tesen heller. Det kanske är ett tecken på att man är naiv och inte är lämpad för politiken.

Att Sahlin nu lyfter att vi inte har råd med det vi tidvis tagit oss råd till är nytt. Hittills har det låtit som om inget förändrats. Som om ingen finansiellt sammanbrott någonsin hotat att "bomba oss" tillbaka till ekonomisk stenålder. Som om Sveriges konkurrenskraft och intjänandeförmåga vore ohotad och ungefär på 60-talsnivå. Som om det fortfarande startades lika många företag här som i omvärlden. Vore det bara inte de onda borgarna som vill se människor lida och föraktar de svaga så skulle vi kunna återställa alla nivåer till deras högsta historiska läge.

Det är bl.a. det här jag menar med det jag tidigare skrivit om inbillningen om "Sveriges särställning". En del inbillar sig att vi lever i en egen oberoendebubbla där man självklart har råd med den standard och välfärd man vill ha. Det är bl.a. insikten om att vi inte gör det som ligger bakom mycket av Alliansens politik.

Det är inte bara att vrida klockan tillbaka och vi har tuffa utmaningar framför oss. Att Sahlin signalerar till de sina att välfärd och t.ex. pensioner inte alls kan hållas på den här nivån om det inte arbetas mer timmar i landet, det är ett framsteg. Positiv förändring börjar med en korrekt nulägesbeskrivning.

Nu kan man vara orolig över hennes möjligheter att förmedla insikten in i sitt parti och framförallt in i det kommunistiska stödpartiet. Men att hon försöker är ett steg i rätt riktning.

En dag i verkligheten

...

Jag har som sagt varit i Åsele idag. Huvudsaken blev nog besöken på en förskola och ett äldreboende.

Det blev intressanta samtal, dels med en barnskötare och sedan med ett antal av "baspersonalen" på servicehuset Åseborg. De fyra besök i "välfärden" jag hittills gjort har varit givande för mig personligen. Det är på samma sätt som med skolan - saker är inte så lätta som man kan inbilla sig när man befinner sig på ett visst avstånd. Några "aha-upplevelser" fick jag onekligen idag. Kanske någon av sakerna återkommer i en bloggtext framöver.

Önskemålet att få komma till några arbetsplatser i inlandet ångrar jag inte. Det finns vissa inlandsaspekter som absolut behöver betänkas när man ska utarbeta en fungerande politik för framtidens välfärd.

Det är bra att få vara tyst och lyssna ibland. Det jag fått höra från "välfärdens hantverkare" ska också rapporteras vidare till partiet och vara en liten del i underlaget för moderaternas fortsatta förnyelse.

Det här projektet tänktes ut innan den ekonomiska världskrisen. Det har inte blivit mindre viktigt med allt som timat sedan dess.