...

Så här såg björken inte ut i går kväll.

...

Det är ett ovedersägligt faktum.

Att få både börja och sluta dagen med en promenad i detta väder är alldeles underbart skönt. Och det har hänt mycket i naturen denna härliga norrlandsförsommardag.

Även i vintriga Västerbotten. I detta fall Umeå.

Det är kanske ingen nyhet för dem som varit hemma i veckan och helgen, men tussilagon har kommit till Vännäsby. Idag såg jag den alla första.

Det är vår.

...

Fortsättning från förra bloggtexten...

Det blev som sagt ett väldigt liv på svanarna som nyss sov på den nerregnade isen.

Jag såg inte vad som hände först, men ut ur dimman kom makarna Svanholm som hälsades välkomna med höga ljud och ett par vinkande vingar. Eller var det en sorts flygledning tro?

De brukar landa lite längre ner, när det öppna vattnet brett ut sig lite mer. Jag har väntat på dem ett tag, varit nere vid älven och tittat mot vakarna där strömmen är ganska strid, men det har varit för tidigt.

 Man undrar vad de ska få sig till livs, hur de ska äta på sig för den fortsatta färden norrut.

Så fort nykomlingarna landat blev det natti, natti borta till höger igen. I morgon gissar jag att de styr längre norrut. Batterierna behöver nog laddas.

...

Dagen började bra. När jag var ut i morse kom årets första gäss strykande över huset längs med älven. Även de första hantverkarna kom och det kändes också bra. Det var full aktivitet när det var dags för mig att dra iväg till kommunstyrelsen i Vännäs.

Men den här texten skulle handla om skönheter. På väg tillbaka från vårt långa KS, mellan 18 och 19 någonstans, såg jag det första svanarna som landat på den vattenöverflutna isen på Umeälven.

På lite håll såg de ut som soppåsar som blåst ut på isen.

Plötsligt tycktes de flesta vakna och titta i samma riktning in i dimman.

Det började tutas och trumpetas och en vinkande alldeles väldiga. Vad var på gång?

 

Fortsättning följer....

...
Efter en rejälare och ihärdigare sorts influensa får man än en gång konstatera att det är bättre att vara frisk än sjuk. Det kan dessutom ibland vara så att man kommer tillbaka fylld av energi när man får börja jobba igen, nu kändes det mer som att proppen i karet inte satt på plats. Veckan skulle å ena sidan ha varit mycket längre för att hinna beta av mer av det myckna ogjorda, å andra sidan kändes den dubbelt så lång som den var.

Nog gnällt. Vårtecknen gör sig påminda mitt i snövintern. Ett sådant är asfalten. När den breder ut sig till långa, ljusa och sammanhängande sjok är det ett tydligt vårtecken. Jag bor också granne med en sorts tussilago. När man för en tid sen hörde hans fälgkors klinga trivsamt mot asfalten, långt innan man själv tänkt på sommardäcken, då kände man att våren verkligen är på gång.

...
Tittar ut på snöhögarna här i Umeå och ser både kallgrader och snö i långtidsprognosen.

En fördel finns. På 80-talet var det ytterst nära att en gammal vän och jag hade orsakat en otrevligare eldsvåda när vi skulle bränna bort det uttorkade gräset kring det årets majbrasa. Under den närmaste tiden är risken för okontrollerbara gräsbränder minimal häromkring.

Bra va? :-)

...

I idrottsvärlden är det sedan länge vanligt med överlappande säsonger. På promenaden igår såg vi en annan sorts överlappning som inte är riktigt lika vanlig.

Först vårens (?) första motorcykel på våra breddgrader. Det är faktiskt inte överallt det är mc-före.

På andra sidan plogkanten åktes det fortfarande skoter.

...
Sverige skulle ha fått ett isdygn idag. Det betyder att det är minusgrader i hela landet, en ytterligt sällsynt situation i mars.

Men, Norrbotten sparkar Kung Bore på smalbenet. Där blir det plusgrader på sina håll.

Ur led är tiden.

...
Men hallå, var tog maj vägen? På något sätt har månaden bara försvunnit.

Mycket har hänt, men på något sätt har jag inte hunnit med att registrera tiden. Om fyra veckor har midsommar varit.

Nu låter som min pappa kunde göra ibland när han påminde om att det gick mot höst när det snart var juli och badvattnet började vara varmt. :-)

Nu är snön alldeles snart bara ett minne och riktiga värmen ska vara på väg.

En och annan skoterägare kanske beklagar det, men jag tvivlar.

Bilden är någon vecka, så snön i bakgrunden är definitivt väck.

Nej, jag kom inte upp. Jag hade klarat Hemberget med hjälp av nya sulor och antislirsystem, men en annan bil hade kommit på snedden. Jag parkerade och gick upp istället. Målet var Västerbottens läns Hembygdsförbunds årsmöte där jag satt ordförande i förmiddags. Nu föreläser en färgstark person som jag återkommer till.

...
Enligt min enkla mening vore det lagom idag. Hade passat när man ordnar "Vårdag" i kommun efter kommun.

Halvmaran kan bli lite halvmarig om nederbörden fortsätter, får måhända genomföras med snöskor. Alternativt konverteras till ett tremila på skidor. Antalet partier som lägger ut sina blad i snöyran kan minska. Men, vi kommer igen och hänger inte läpp alltför mycket. Vi är ju norrlänningar.

Själv ska jag se om det går att komma upp på Hemberget här i Vännäsby, med sommardäck. Ska sitta ordförande där om cirkus en timme.

Önskar er en god Vårdag!

Sänder några bilder från valborgsmäss i Vännfors, närmare bestämt från Inibyn.

Med lite arbete blev det till slut fyr i brasan, men pga den sena våren höll de flesta sig på vägen. Vännforskören sjöng vårsånger lite närmare brasan.

Det är ju bra att polisen är ute och hälsar på, men jag vet inte vad de tänkte sig hitta. Här var ingen knall. Inte ens fyrverkeri, faktiskt. Hundar och små barn hade det lugnt.

Mot de kvardröjande snödrivorna kunde man se olika sorters vårtecken.

...

För några veckor sedan såg det ut så här i i en dikeskant i Vännäsby.

Sedan kom diverse snöoväder och så började solen lysa igen. På fotot nedanför anar missräkningen en långkalsonglös dag som började med flödande solsken.

Nu vore det tacksamt med vår.

...
Det är nåt visst med nysnö. Men, visst är det charmigare i december. *s*

Talade ikväll med min späda moster som fyller 95 i dag. Bor i eget hus och berättade att hon "fått nåd att skotta själv" i vinter, ibland två gånger om dagen.

Så kan man också se det. :-)

...

Doktorn och jag tog en promenad efter att frun och jag kommit hem från dagens första.

Vi är hyfsat förändringsbenägna och efter 60 meter i en annan riktning än vi brukar gå så hoppade vi in i hans bil istället. Vi kom nämligen på att vi ville testa Vännäs nya strandpromenad, från sandkammen till Marahällabron. Så här i början av promenadsäsongen kändes det lite långt att gå hela vägen.

Det blev en fin tur längs en sträckning vännäsborna inte bör missa. Vi träffade en halv procent av Vännäs befolkning på vägen. Hälsade på nästan alla och pratade med hälften. Av den halva procenten alltså. En så här vacker dag borde vi ha mött minst en hel procent.

Eftersom vi stannade och tog en och annan bild tog det 40 minuter vardera vägen längs den fina sträckningen.

Vyerna var nya och dansbanegatans fina hus hade vi inte sett från den här sidan.

Den tunna nattisen lät som ett sprött klockspel när den stuvades ihop av Umeälvens strömmande vatten.

Längre ner städades den gamla isen ihop av naturkrafterna. Snart trycks den iväg mot Stornorrfors i små smältande bitar och går genom turbinerna som strömalstrande vatten.

På vägen hem kunde man se hembygdsgården i Vännäsby vaka över både gamla och nya Vännäs från Hembergets höjd.

Vill man gå kortare kan man ta sig ner till älven på andra ställen och vill man gå längre kan man ta vägen bakom kyrkogården och knyta ihop Vännäs och Vännäsby.

 

 

Vårens vy i Vännäsby. Under dagens första promenad, den med frun, såg jag vårens första tussilago. I Bjurholm såg jag ännu ädlare vårblommor igår, men då fanns inte tiden att stanna av.

...

Men annars har vi haft ganska många här i Västerbotten i vinter.

Det är gigantiska mängder snö härifrån som ska bli jordluckring, grundvattentillskott och elström i Stornorrfors inom de närmaste månaderna.

Av alla hemska saker väntar nu tandläkaren.

 

...
Det har varit intensivt på slutet. Det var välkommet med en vilodag.

Har vilat i flera bemärkelser. Gruppvila i förmiddags och nu senast alldeles solo sovandes i solen. Hört fåglarnas och barnens vårglädje i bakgrunden. Inte störande alls.

Ser att det finns saker att svara på.
Det kommer nog framöver.

...
Vid 1830-tiden ikväll var det 16 grader varmt när jag släppte av mamma i Vännäs. Ännu varmare såg det ut att ha varit när man noterade hur folk var klädda när de släntrade hemåt. Det kändes nästan overkligt att se några i shorts och bikiniöverdel.

Nyss det var 30 grader kallt och det är en vecka kvar till majbrasan.
Jag hänger inte riktigt med. ...

Det var väldigt trivsamt vid den sena kvällsvarden igår. Både för gommen och för ögonen och för sällskapets skull.

I glaset finns bl.a. vitsippor, blåbärsris och tussilago.

In från vänster kommer syrenen.

 

Som sagt, i natt blir det sommartid.

Då ställer man Fram trädgårdsmöblerna, och klockan.

Det ser ut att kunna bli en vår i år också. Den här krokusen är fotad idag.

Apropå vår, glöm inte att ställa om klockan inför morgondagen.

 

...
Tre och en halv grad kallt.
Det känns som väldigt länge sedan.
Välkommen, vårvintervädrets förtrupper.
...

...

Det var en omvälvande dag igår.

Ovanligt mycket att göra var det ickså. Fyra möten efter skoldagens slut. Ordinarie skolkonferens, den här gången kring betygen. Personalmöte där både Agneta och jag mest fick vara åhörare, om än inte alldeles tysta. *s*  Resesammanträde, vi ska snart ut i Europa med högstadiet. Till sist blev det möte med de andra borgerliga partierna i Vännäs.

När det blivit sent tog jag en liten promenad med några papper till en av partiets lokala klippor. På vägen därifrån tog jag en senväg så att jag fick ihop dagens halvtimme motion, lite drygt.

Så här såg det ut vid den snoozande småbåtshamnen i Vännäsby kring midnatt. Ser ni snöfläckarna uppe i slalombackens dagskuggigaste partier? De har inte en chans, trots att det snart sägs bli svalare väder. Nu är det tio - noll till våren.

Vårtecken i Umeå. En del kommer kanske fram ur kameran senare. Första motorcyklarna har man också sett. (Akta sig för kurvgruset!) Gjort ärenden iresidensstaden. Varit på sammanträde och sent om sider avrapporterat lite om det "inre" från Indienresan. Träffat många "känningar" och fått lite mat medhenne jag hoppas få dela rum med på äldreboendet. Om världen skulle stå och man skulle få leva.

...

Igår var jag till mamma och fikade lite efter besöket på Folktandvården i Vännäs. Snöhögen på hennes tomt sträckte sig uppskattningsvis 1,5 meter över taket på A3:an. Det är mycket.

Vore det inte för att jag skulle skämmas som icke handikappad son så skulle jag berätta att 82-åringen själv har kastat upp snön till dessa höjder.

Jag längtar efter våren, men jag hoppas den kommer långsamt. Skulle den komma lika snabbt som vi å ena sidan skulle önska så skulle vi å andra sidan ha besvärliga, farliga och kostsamma översvämningar mest överallt.

1995 kunde katastroföversvämningen 1938 fått en liten uppföljare här i Vännäsbygden. Det var ganska nära att Vindelälven brutit igenom skyddsvallarna och att järnvägsbron hade åkt av sina fundament. Militären på Ing 3, som då fanns kvar, och Kaj Johanssons arbetade hårt för att förebygga att många hus och bl.a. Statoil skulle översvämmas.

Pappa och jag passerade då, som förmodligen sista bil, ett vägavsnitt som sedan försvann. Det var vid pumpstationen i Östra Spöland. När vi passerade stod två militärer och tittade på vägen med krumma ryggar och armarna lätt utsträckta. De tittade på sprickor som just uppstått i asfalten. Strax efteråt tryckte älven bort ett stycke av vägen och ersatte den med 4-5 meter djupt vatten.

Våren är välkommen, men mer skridande än galopperande.

Nu kommer snart den lilla snöskottaren förbi.