Jan Nilssons blogg

Sysselsättning: Vik rektor och förskolechef i Bjurholm. Kommunpolitiker i Vännäs. Predikant.
Ålder: 59:a.
Självbeskrivning: Samhällsintresserad tidsoptimist med svaghet för "underdogs". Tror på Bibelns Gud och Jesus som världens frälsare.
Motto: Sök det lands bästa där ni bor.
Familj: Min fru Agneta samt vid och varierad släkt.
Bor: Nära Umeälven i trivsamma Vännäsby
Egenskaper: Människointresserad och kommunicerande. Humor och humör.
Intressen: Många. Sitter i Vännäs fullmäktige, kommunstyrelse och Barn- och utbildningsnämnd för (M).
Senast lästa bok: Läser just nu "Speeches that changed the world" av Simon Sebag Montefiore.
Förebilder: Petrus, impulsiv lärjunge som blev visare och ödmjukare med åren. Winston Churchill, "skolfloppen" som blev premiärminister och tog striden med Hitler medan andra önsketänkte, segade och fegade. Inspirerade engelsmännen med närvaro och tal.
Favoritplats: Primitiv avsidesstuga i Agnäs.
Betydelsefulla minnen: Berättande original från tider och förhållanden där man inte blev så strömlinjeformad och då många i djupaste mening hade framtidstro. Fick som liten möta många under resor med pappa Tore, då EFS-predikant.
Ett viktigt glädjeämne: När elever (särskilt de med mer uppförsbacke i livet) växer och utvecklas så de förvånar både sig själva och omgivningen.

Det bästa med Vännäsby:
Älvarna som ger landskapet liv och lugn, lågtempot och närheten till både landsbygd och stad.

 


Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

 

 

Skrivs av

Visar inlägg med etikett varg
Visa träffar från alla bloggar

Våldsretorik och vargaktivism

...

Hur kan personer som tar avstånd från triggande krigsretorik i amerikansk politik försvara att vargaktivister poserar med bilder på blödande och "dödade" jägare och har  tröjor som önskar döden över "varghatare"? Det kanske finns varghatare, men jag är ganska övertygad om att de flesta av de som jagar varg inte hatar djuret.

Jag hatar definitivt inte älgen, det ståtliga djur som jag skjuter och äter.

Vargar i Stockholm

...

Ibland överträffar verkligheten dikten.

Trodde knappt mina ögon när jag nyss läste att Stockholm numera har vargar och kan vara en tänkbar kandidatområde för att ta emot "inflyttade" vargar för att piffa upp genetiken lite.

Skrev lite rim i november som tangerade de här sakerna. Löftet står kvar, stockholmarna ska själva få avgöra hur stor stam man vill ha. Det ska inte avgöras från Västerbotten. *s*

 

Rovdjuren i Stockholm

...

I veckan vi hört nåt vi gissat

att rovdjur är poppis i stan

Det är nåt som få av oss missat

ibland myrar och furor och gran

 

Stackars allt folk uti Stockholms stad

som bor så hemskt långt ifrån djuren

Sällan där syns en levande björn

förutom på Skansen, i buren

 

Sällan kniper en varg sig en hund

ja, sällan syns rovdjuren rara

Romantiska syner av björn och ulv

det ser man på väggarna bara

 

Tänk om man kunde och våga´ och fick

fånga er djur i en fälla

Ta dem till er, så gått det nu gick

ett gäng djur, så goa och snälla

 

På Djurgårn´ kan ett björnpar få bo

Och kanske ett antal i Haga

I Kungsan en vargflock komma till ro

och pudel och terrier jaga

 

Mildögda nollåttor kunde få se

hur husdjuren jaktlusten väcker

och tålmodigt offret av Putte ge

när vargen ryggraden knäcker

 

Skulle så Djurgårn´ bli överfull

och stan inge´ kul att besöka

björnarna fler än norr om Norrtull

då de sig snabbt kan föröka

 

Då kan nån tycka att det blir nog

och önska flockarna smärre

björnarna bort till avlägsen skog

eller kanske aningen färre

 

Trösta dig med att snart blir det så

att man lokalt får besluta

hur många rovdjur som ska bli kvar

och hur många djur man ska skjuta

 

Här ska vi inte lägga oss i

hur många djur Ni vill spara

Det får ni bestämma, inte vi

Ni som i staden ska vara

 

DN SvD VK