...

Visst ser första bilden lite nutida ut, mitt i det gamla? En Grålle från 50-talet, föraren också gissar jag, och så barnstol och passagerare från det nya årtusendet.

Lite fascinerande är det. Traktorn kördes kanske av en 45-årig bonde när den var ny. Då var han (mest troligt var det en han) född kring 1910. Lillparveln som övervakar jobbet från sin upphöjda position skulle kunna få leva till 2110 om världen skulle stå. Ekipaget på bilden skulle med det lite långsökta synsättet kunna spänna över en tidsrymd på 200 år. Ungefär en tiondel av tiden från Kristi födelse.

En lite äldre sak från Västra Vänfors. Jag tänker inte på Henry, utan traktorn. Tillverkad och köpt 1924, redan då med punkteringssäkra däck.

Ingen elektronik, inga airbags. Notera vägjärnen på drivhjulen som gjorde det möjligare att köra på väg, men närmast omöjligt på åker.

En liten glimt från Veterantraktordagen i <näsland. Blir kanske fler.

...

Vid tvåtiden idag hörde jag röster och fötter ute i foajén till expeditionen och på ett ögonblick vällde det in ett litet gäng piggögda femmor som hört att dt saknades lärare och jag skulle ha brännbollen. De undrade när.

En av grabbarna frågade om jag inte hade varit på veterantraktordagen i Näsland. Jo, det hade jag ju.

"-Det är jag som äger Jens-Rickard", sa han. Jag svarade att jag hade bilder på honom och startade datorn. Vi hade 20 minuter kvar till "avslag", eller vad man säger när det gäller en brännbollsmatch.

Jens-Rickard blev en av traktordagens huvudpersoner, eller vad man nu säger när det gäller en kalv.

Jens-Rickard var en väldigt social och trevlig typ som tycktes gilla människor i alla åldrar och ävenledes hundar. Det var lite tjuren Ferdinand över honom, men han verkade vara mer inne på människor än blommor.

Ferdinand, förlåt, Jens-Rikard gjorde en massa glada krumsprång när han inte stod och luktade på händer och folk som ville klappa honom.

Den vederbörligen EU-registrerade tjurkalven pussades även en del med valhunden som han brukar träffa hemma på gården.

Däremot sket han i att skita, trots mycket mat och vatten innan tävlingen. Det var ju så mycket att lukta på. Några som satsat på olika rutor mumlade om Purex och katrinplommon, men det var bara att vänta. Jens-Rickard sköt upp det där en stund, och vem hade inte gjort det med så mycket åskådare. Innan vi gick hem gjorde han det på ruta elva.

Han var en kul prick, liksom sin husse.