På morgonen var det alldeles väldigt vackert att köra "geschwindtvägen" till Bjurholm. Ett litet sportlovsavund kom farande, men avfärdades snabbt. Det blir lite mer gjort när det är sportlov, även om man inte är rektor för grundskolan och även om förskola, fritids och SFI är igång. När det blir lov runtomkring kan det normalt bli lite mer tid till de lite mer långsiktiga funderingarna. Även utan sportlov och även om det duggar överraskningar även denna vecka och många andra kan njuta mer av vintervackerheten så känns det riktigt bra att vara norrlänning och västerbottningen när det ser ut så här. (OBS, parkerad bil och frigående fotograf)

Visserligen fick Instagram hjälpa till lite, men vår Herre och Backfors bönder har gjort grovjobbet med den här utsikten mot Balberget utanför Bjurholm.

...

Det var kyligt att komma hem från Sth, men skönt ändå.Det här är ett bildbevis på att frosten nyper och gnistrar där också.

På väg in till stan i eftermiddags var jag tvungen att stanna till strax innan kommungränsen mellan Bjurholm och Vännäs. Himlen lyste så väldigt intensiv över jordens vitsvarta färgskala.

Det breder ut sig en och annan välkänd vy när jag kör till jobbet på morgnarna. Den här, stax innan Braxele, kan vara väldigt magnifik i sin enkelhet när solen gnistrar i trädens fastfrusna snö.

Men vad är det bortanför de trädbevuxna bergen? En ovanligt jämn bergskedja? Eller ett nytillkommet hav? En som aldrig kört till Bjurholm och bara såg bilden skulle det kanske gå att slå i antingen det ena eller det andra.

Sen blir det ännu en bild på Ångermanbalen, i ett lite annat ljus.

Säga vad man vill om vintern, men vacker är den.

Och så arbetsplatsen i Sveriges minsta kommun i vinterskrud, just då med skolgården befolkad av de yngre eleverna.

Från morgonens kylslagna fotograferande, som jag nämnde i förra texten, sätter jag in en bild på "supermarängen" Balberget. Eller rättare sagt Ångermanbalen, här ser man mer än bara berget.

Jag vet inte varför det blev så oskarpt, men det var kanske imma. Kameran hade övernattat i synnerligen kall bil som sedan värmts upp.

Jag tog ett antal bilder i hyfsat snabb takt innan jag höll på att frysa fast i utrustningen och på alla var bergsmassivets bakomliggande "mössa" helt olika.

Det är inte oväsentligt med uppmuntran, särskilt inte om man vill att saker ska fungera riktigt bra i verksamhet och gemenskap.

Gick förbi den här skylten häeom dagen och fick ett litet leende på läppen. Men det smäller förstås ännu högre om den levereras av levande och uppriktiga människor.

En bild från norrskensutbrottet för några dagar sedan. Kornig och oskarp i mörkret, men ändå.

Jag tycker det låter fint. Soft rime. Den mjuka rimfrosten. Många träd såg ut som om de var överhöljda av vita blommor idag.

Det var första dagen jag kände solen värma kinden sedan i höstas. Välkommet.

Det blev inga långa promenader i Norsjö idag. Jag frågade en kvinna jag mötte vad det var för temperatur och hon hade haft 28 minus när hon gick ut.

Kyrkan i Norsjö är från 1915 och har lite nationalromantiska drag. Insidan är ljus till skillnad från många andra kyrkor från just den tiden. Jag tycker den är vacker.

Vilken plats verksamheten här hade i förra århundradets väckelser i området vet jag inte.

...

Det är något speciellt med vatten, hav och hamnar. Även när det är vinter.  Just hamnen utstrålar både äventyr och trygghet. 

...

Huvva så kallt det hade varit om fossingarna om man först badat i Lillfjärden i Hudik och sen gått upp barfota i snön och försökt burra upp sig.

Det som möjligtvis värmt om man varit gräsand är att "Föreningen Lillfjärdens fågelliv" som värnar om flygfäna skött om dem sedan 1920. Det finns känsla för tradition i Hudik.

Har jag en del som önskar mig väldigt långt bort så har jag också en som gillar mig skarpt.

Han heter Laban och ibland lånar jag med honom ut på en liten tur. Så också idag.

Vi njöt båda av promenaden. Han satte då och då nosen i snö av olika kulör, medan jag undvek just det nöjet.

Han är mer kärleksfull än lydig och står aldrig stilla tillräckligt länge för ett vettigt foto i svagt dagsljus.

På väg från en trevlig och tänkbar arbetsplats satte dimmorna, skymningen och det kvardröjande solskenet ihop den här bilden.

I morgon förväntas jag presentera vad jag allra helst skulle vilja göra. Det blir inte lätt. Det är flera saker som lockar och som skulle kunna stimulera högst olika delar av ens person. Det är förstås inte helt omöjligt att få till en kombination, men den måste förstås vara någorlunda rimlig.

Är det spridning på uppgifterna som det funderas kring så är det också skillnad på lönen, men livet är mycket mer än bara lön.

...

Missade gåsstrecket som kom plogande just över taken härom dagen. Honkande och och tutande till eventuella artfränder som redan stannat på hållplatsen.

Nedanför oss på älven samlas olika simmande fåglar både vår och höst. Att de hittar. Vilka djur, vilka skapelser!

Tog några andra fågelbilder i afton.

Visst är det en nötskrika?

Inga välsedda fåglar, men funktionella och vackra.

Här går det undan. Undra hur höjdmätaren är beskaffad? Det kan inte vara många cm mellan vattenytan och vingspetsarna.

...

Det var en vårlig känsla med sol och tö vid eftermiddagens promenad.

Doktorn citerade t.o.m. Karlfeldt apropå det: "Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst...". Han är kulturell och beläst, doktorn.

Vi stötte ihop med en trevlig dam som också var på promenad. Nämligen min fru. Vi är inte alls okontanta, men vid promenader lockas hon gärna upp i en takt som för närvarande inte befordrar hälsa och välstånd om vi gör det ihop.

Sänder några vinterbilder med och utan guldskimrande aftonsol.

Här står sommarens blommor och fryser om fötterna.

Och här ser vi..?...

Nyss var det soliga dagar och ljumma sommarkvällar. Nu kan man nog behöva isskrapan på morgnarna. Men en båt är alltid en båt! Sådana hör till mina många svagheter. Väcker så gott som alltid fantasin och upptäckarlusten.

...

Hade tänkt ta en liten längre bloggpaus, men sätter in några bilder från de senaste dagarna.

Kom hem för en stund sedan. Känner mig tröttare än jag brukade göra efter en resa i norra Västerbotten och Norrbotten. Men då hade jag det iofs lite lugnare på veckorna.

Bilder var det. Sätter först in en bild på äpplen.

...

...

Strax innan Lycksele böljade kalldimman som en slöja över Umeälvens randiga is.

...

...

Promenaden tog en dryg timme.

I ärlighetens namn ska sägas att den inte blev fullt effektiv som promenad betraktad.

...

...

...

...

Har varit hos släkten och fått smörgåstårta. Det var ett par födelsedagar som firades.

Sätter in ett par promenadbilder till från i afton. Åt ena hållet var himlen rödgul och varm, åt andra hållet kyligt lila.

...

...