...
Bakom oss i bönhusbänken i Tväråbäck satt idag en bekant familj där minstingen är en charmig och pratsam solstråle kring två år. Han har hört mitt namn ganska nyligt och någon i familjen frågade honom om han visste vem jag var.

Högt och tydligt svarade han "-En gobbe!"

Sen kom namnet också, men den objektiva sanningen kom först. :-)

...
Politiker av alla färger utsätts för hot och våld, statistiken är ovärdig en demokrati. De som arbetar för det gemensamma i vårt land skulle definitivt vara fredade för sådant. Alla andra också förstås.

Ett klarlagt direkt politiskt mord har skett i nyare tid då ett par unga nynazister mördade fackföreningsmannen Björn Söderberg 1999. Sen har folk från det hållet mördat fler, men det har ibland handlat om tidigare vänner eller inte så klart politiska offer. På så sätt leder de rasistiska extremisterna våldsligan stort.

Idag anstränger sig dessa organisationer för att verka hyfsat rumsrena, i alla fall då kamerorna är på. Man lockar regelbundet och framgångsrikt "antirasister" att göra dem till offer genom att nazisterna söker tillstånd och demonstrerar fredligt medan vålds- och avgrundsvänstern kastar sten och bråkar med dem och polisen. Det verkar fungera som nazisterna hoppas varje gång.

Aktivt våld drabbar också SD i en hög grad. De sista två åren ska SD ha polisanmält hot och misshandel av sina medlemmar 150 gånger. Det har skett både misshandel och mordbrand och barn till SD-politiker har hotats. Ordföranden i Ängelholm har anmält hot, trakasserier och misshandel tio gånger i år, senast brändes hans kolonistuga ner.
Sådant här kan aldrig försvaras, aldrig bli ok, inte heller om det skulle drabba "järnrörs-demokrater" som dem vi sett på suddig mobilfilm. Alla demokratiska krafter måste ta avstånd från våld och hot som politiska medel. Att revolutionära och nazistiska grupperingar ibland inte gör det ligger i sakens natur, men legitimerar vi våld, hot och skadegörelse blir vi demokratins dödgrävare.

  Sådant har ingen plats i det politiska arbetet, oavsett motståndare.

...
De som felbedömde den här killen tidigt i barndomen hade kanske nästan rätt i att han inte skulle kunna knyta skorna, men sen var det mesta fel. Han kunde bevisligen lära sig läsa, ett antal år innan sina jämnåriga. Till att börja med. När han slapp försöka lära sig på våra vanliga vägar öppnade sig en ny värld. En del tror den 14-årige forskaren kommer att plocka ett Nobelpris.

För att ha autism är han tämligen social, se gärna TEDex-filmen med honom.

Jacob Barnett är kanske en på kanske 500 miljoner, men berättelserna om särbegåvade barn är ofta fantastiska

...

I lördags tömde vi ett rum här hemma som bland annat innehöll många foton. Några tittade vi på, bland annat det här från Tväråbäck. Någon menar att det är Stärkesmark, men Tväråbäck "leder" just nu.

Det kommer förmodligen åtminstone något fler till bloggen än det här. Bland annat ett skolfoto som jag faktiskt har svårt att titta på utan att bli arg. Återkommer om det.

Det här kortet har några år på nacken, skulle vara roligt att veta precis när det är taget. Några som här har livet framför sig går inte mer på jorden, några rör sig med svårighet på den och några har fått en frisk ålderdom .Det är inte lika.

Någonstans på bilden har jag faktiskt min svärmor.

 

...
Har alltid gillat åldersblandning. Kan ha att göra med barndomens bönhusmiljöer som bestod av både barn, unga och riktigt gamla, människor som ofta också var unga inuti. Genom att lära känna finheten i alla sorter lärde man sig något om att inte förakta människor i någon ålder.

Erfarenhet införskaffad genom egna och andras misslyckanden och lyckanden är ofta ovärderlig. Begåvning och skicklighet kan också dyka upp i sprillans nya förpackningar. Nu senast handlade det om kök.

Vi har länge småpratat med byggmästare Palm i Vännfors som tröttnade till slut och sa att nu fick vi sluta dra benen efter oss och komma igång med renoveringen. I hans värsta scenario skulle det dessutom kanske bli regeringsskifte och vi skulle inte hinna få del av några ROT-avdrag alls innan de tas bort. Nu var det dags!

Vårt kök som var gammalt och tämligen egensinnigt redan när vi flyttade in har förundrat mer än en. Att vi inte gjort något åt det också. En "outspoken" vän sa en gång något om att sluta se hur det ser ut hemma. Den mörkgröna färgen var horribel från början, men har hunnit vara nästan modern ett par gånger genom åren.

Nu lämnades ritningarna till några ställen och så kom de, förslagen. Ett stack ut från de andra. Långt från det nuvarande i färg och form och ändå lantligt, enkelt, hemtamt och trivsamt. Förslaget andades mogen och mångårig erfarenhet av gamla hus.

När vi kom till firman på Mariedal möttes vi av en riktigt ung kille som förmodligen inte var född när vi flyttade in i Vännäsby. Han har varit både lyhörd för våra önskemål och lagom orädd när vi haft fel. En bra ritare, säljare och människoförståsigpåare. En sak vi tidigt valde bort har kommit tillbaka kraftigt rabatterad och nu ser det ut som den ändå hör hemma här hos oss.

Man ska inte ringakta människor, varken de mycket yngre eller de mycket äldre.

Gång- och cykelvägen mellan Vännäsby och Vännäs håller på att tina fram. Den har inte precis goat till sig under vintern, utan ser minst lika bedrövlig ut som förra året. Det dåliga och farliga skicket gör att en del drar sig från att ta cykeln mellan samhällena, fast cykelvägen faktiskt finns och avståndet är så lämpligt.

Det går att gå in på Trafikverkets sida och påminna om var ansvaret ligger. Gör gärna det.

 

Tur att vi har ovanligt godmodiga och fridsamma pirater i Vännäsby.

Våra senaste små påskbesökare hade jobbat en smula för godiset.

...
Visserligen är min fru något yngre än jag och nog ser hon lite yngre ut än hon är. Men. Jag tycker att Universitetsbiblioteket tog i en smula när de satte giltighetstiden på hennes lånekort till vårvintern 2113. Jag tror med säkerhet hon har studerat färdigt flera år innan dess.

...

Ibland kan en gång visa sig vara ingen gång.

Jag tänker på detta med uppdelningen av bussresenärer i ljus- och mörkhyade. Det ser riktigt bekymersamt ut med bolaget som körde Eckerölinjens passagerare. Busschauffören som sa att det handlade om snusmugglares packning skulle ändå eventuellt kanske kunna tänkas ha rätt och att det då slumpade sig så att det blev mest mörkhyade i en buss.

När man hör att ett bolag som kört Viking lines passagerare också skulle ha gjort en uppdelning känns det plötsligt ännu mycket mer sannolikt att det finns ett mönster.

Ett mycket obehagligt sådant.

...
Sverige skulle ha fått ett isdygn idag. Det betyder att det är minusgrader i hela landet, en ytterligt sällsynt situation i mars.

Men, Norrbotten sparkar Kung Bore på smalbenet. Där blir det plusgrader på sina håll.

Ur led är tiden.

...

Nej, jag har inte fuskat hittills. Vi har bara aldrig haft någon TV. Men, som de laglydiga medborgare vi är har vi anpassat oss till de nya reglerna och väntar en räkning endera dan. Flera elektroniska manicker i vår ägo kan bevisligen visa rörliga bilder.

Nu undrar jag bara var alla pengarna jag sparat det senaste dryga kvartsseklet finns? Det borde vara en 50 000 med ränta. Mycket mer om de skulle ha varit klokt placerade. Någon som sett dem? Nej, pengarna är förstås inte kvar. Inte tiden heller, men där har vi också sparat en del.

Någon TV tänker vi inte köpa. Verkar inte finnas mycket att se.

...
I Sverige finns ungefär 9 555 000 människor. I Västerbotten, en av landets finare delar, ca 260 000. Vi utgör alltså kring 2,7 % av befolkningen.

När det däremot handlar om landets viktigaste kvinnliga makthavare har vi 5 %, enligt en undersökning som presenteras på vk.se idag. Vännäs som brukar utgöra en ungefärlig tusendel av landet har en betydligt större representation på den här listan, en jämn procent.

Grattis Västerbotten och grattis Åsa Ågren Wikström!

Efter en dryg tolvtimmarsdag med mycket snöäventyr kom jag hem till en välplogad gata rätt sent i går kväll. Men allt var inte Tiddelipom. När jag skulle upp på garageuppfarten kändes det tydligt att det ännu är lite vinter kvar. Bilen kunde med visst tvång backas in på ett ställe där den inte skulle hindra nattens plogning, nu ska vi se om vi får ut den.

...
Vet inte hur det är i övriga länet, men i ögonblicket är det grått, lugnt och fint i Lycksele. Jag ser inga flingor falla just nu. De flesta handlarna har knallat ut till sina stånd igen och folk spankulerar runt i vintervädret.

...
Det är klart att vädret kunde blivit bättre för marknaden i Lycksele. Gissar att en och annan stannar hemma en sådan här dag.

Men inte alla. Lycksele, here we come!

...
Har på sistone anat mer om vilka medel som kan komma till användning i en kamp man tycker är rättvis. Även om medlen/åtgärderna egentligen drabbar den man utsett till motståndare personligt och inte alls har med den aktuella frågan att göra.

Känns inte bra när det blir så.

...
Eller sälj den rejält billigt.

ICA:s och Findus har tillsammans kanske 75 000 förpackningar lasagne som ska tillbaka och bli biogas. Coop är också drabbade, men där har kvantiteterna inte stått. Man har handlat av samme leverantör och någonstans i ledet finns en bedragare.

Jag förstår att regelverket sätter käppar i hjulet, men min personliga mening är att maten borde säljas med övertydliga skyltar om vad innehållet är. Alternativt nya påklistrade innehållsförteckningar.

Att förstöra ätbar mat bär mig emot, av flera orsaker.

...

En undersökning som SvD gjort bland 600 gymnasieelever i Stockholm ger resultatet att ungefär tre procent har haft en "sexuell eller romantisk relation" med en lärare.

Det låter förskräckande med så mycket omdömeslöshet bland lärare, särskilt när man ser att Aftonbladet trumpetar ut att "Tre procent har haft sex med lärare".

Men, det står att man enligt enkätsvaren haft en sexuell eller romantisk relation. I artiklarna står inget om fördelningen mellan de två varianterna eller om och hur "romantisk relation" har definierats.

Det skulle kunna vara så att det var mycket fler romantiska än sexuella relationer i de tre procenten och att många lärare (om det gått att få de aktuella individernas svar) skulle bli väldigt förvånade över att höra att de skulle ha en romatiska relation med eleven. Jag hoppas det är så.

Det skulle vara intressant att se vad lärare skulle svara på en liknande undersökning. Den fick kanske göras över ett större antal skolor och med stora anonymitetsansträngningar för att bli riktigt trovärdig.

Även om det skulle vara mycket luftpastej över den här undersökningen förekommer det säkert saker ibland som inte borde göra det mellan myndighetsutövande lärare och unga elever i beroendeställning under eller över myndighetsstrecket.Uppstår känslor gäller det för läraren att ta sitt vuxna och professionella ansvar.

 

 

 

...
Den mat man köper ska innehålla det som står på förpackningen. Det är i många fall en hälsofråga och för övrigt en moralisk självklarhet. Företaget som levererat häst som nöt till Findus och andra lär få svårt att klara sig. Skulle det mot förmodan (man larmade själva) visa sig att Findus vetat detta lär man få krympa volymerna i frysdiskarna.

Det finns många som inte vill äta häst på grund av den relation man har till hästen som djur, vilket är fullt förståeligt. För min del är det inte annorlunda att äta häst än att äta gris, ko, älgkalv, krokodil, kanin eller något annat djur jag ätit. I barndomen åts rätt ofta "hamburgerkött" som pålägg, vilket var häst.

Tala bara om att det är häst i lasagnen så känns det ok för min del.

...

Det var kyligt att komma hem från Sth, men skönt ändå.Det här är ett bildbevis på att frosten nyper och gnistrar där också.

Har just fått en riktigt god kopp kaffe så här på kyndelsmässodagens förmiddag. Jag tror jag fick en Fortissio Lungo med intensitet 7. Den ljusare metallicgröna lilla aluminuimförpackningen. (Sopsorteras som metall)

Min gissning är att de dyrare systemen främst är en sak som gossar köper, eller har jag fel? Det doftar liksom både gott kaffe och prylnisse i köket. Jag slås av att maskinen som kokar ihop det hela är påfallande lik en leksaksångmaskin. I ett överskåp ligger det avlånga förpackningar med de olikfärgade kaffepatronerna man ska peta ner i ång-, förlåt, kaffemaskinen som kostar ganska exklusivt.

När det gäller vissa saker är jag lite prylnisse, men hur lockande det än vore med olikfärgade metatabletter, ett senkommet ångmaskinsägarskap och lite godare kaffe fortsätter jag nog med mitt Nescafe. ;-)

...

Är inledd med ljusslinga och pannlampa.

Lata är de inte, stockholmarna. Enligt hyfsat pålitlig släkting har många efter ett antal snövintrar både skidor och långfärdsskridskor och sen avgör snötillgång och kyla.

Banan på Rönningesjön är 4,5 km och tidigare på en så här fin dag är det ganska folktjockt. Lite tätare än på många av våra längdskidspår.

Och så stadsnära. Till vänster i fjärran Rönninge gård med djur och närproducerat.

Alla stockholmsbilder stämmer inte.

...
Vattnet har en väldigt kraft. Vattenkraften står t.ex. för nästan hälften av Sveriges elenergi.

Lite förvånande är det att det enligt VK aldrig riktigt räknats på den förödande kraft vattnet i exempelvis Umeåälven skulle kunna ha vid ett dammbrott. När vi nu gör planer och policys i en hiskelig mängd tycker man att en beräkning och en plan för en sådan händelse kanske skulle ha gjorts redan när den massiva utbyggnaden av vattenkraften ägde rum.

...
Måste säga att VK:s fokusering på drogerna i Umeå känns väldigt angelägen. Sorgligt med var och en som provar. Tragiskt med var och en som tappar kontakten med verkligheten och bromsas i sin utveckling. För att inte tala om dem som slås ut helt.

...
Ena tidningen skrev i går att tågleverantören Alstom inte lever upp till kraven i upphandlingen. Den andra att det mesta håller på att vara löst.

Inte minst störande verkar det vara att hjulen måste svarvas om titt som tätt och att tågen då måste köras till Västerås. Varje omgång tar totalt sju dagar. En luleålösning ska vara på gång.

Oavsett vilken tidning som har rätt lär det knappast bli så att tågen returneras. Annars vore det nog ett framgångsrecept att åka till Schweiz på studiebesök. Snölandet där tågen går och går. Och i tid.

...
Bilderna från Tranarpsbron där bilar och lastbilar står hopkilade som ett plockepinn i stål och plåt är hemska. En död och många mer och mindre skadade är ett tragiskt facit, men det hade kunnat gå mycket värre med all den rörelseenergi som "var i farten".

När man ser lastbilarna som pressats mot räckena är man glad över byggkraven. Tänk hur det kunnat bli om räckena börjat ge vika.

...
Aftonbladet säger att forskarna nu hittat det största som finns

Tillåt mig småtvivla, även om den gigantiska samlingen galaxer - kvasargruppen - är så stor att det skulle ta 4 miljarder år att köra igenom den. Om man hade en racer som kunde marscha i ljusets hastighet. Det betyder att man sladdar jorden runt 7,5 gånger på en sekund. I den hastigheten skulle det alltså ta fyra tusen miljoner år att köra genom "det största som finns".

Jag skulle vilja säga det största människan hittills upptäckt. Knappast har hon hittat varken det största eller det minsta. Får skickliga, uthålliga och ifrågasättande forskare fortsätta kommer nya rön att rubba vår känsla av kontroll.

Däremot kan jag tro och förstå det Robert Cumming vid Onsala Rymdobservatorium säger om den nya upptäckten: "Den är otroligt svår att förklara enligt dagens teorier". Det känns hederligt att uttrycka sig som Cumming, att tala om teorier. Alltför ofta talas om bevis som man mer eller mindre snabbt får överge.

Det största som finns är säkerligen ännu större än detta. För att inte tala om den som gjort alltihop.

...
Ibland stannar livet till, trots att dagarna rusar iväg som vanligt. En drastisk påminnelse om livets villkor gör att saker man sysslar med plötsligt inte betyder riktigt vad de gjorde alldeles nyss.

Livet måste förstås gå vidare, smått och stort måste skötas. Men påminnelsen om den mänskliga bräckligheten förändrar perspektiven.

...
Önskar alla ett riktigt gott 2013!

Blev just erbjuden ett bastubad med tillhörande dopp i uppsågad isvak. Tackade nej, vänligt men bestämt. ,'-)

...
Fick ögonen på några artiklar på VK:s sportsidor denna lugna dag. Ämnet var alpint.

Om uppgifterna stämmer har Sverige 28 000 organiserade slalomåkare. I Västerbotten finns 330 av dem. Inte alla i fjällen. I Bräntbergsbacken, Vännäs, Agnäs och Bygdsiljum tränas det inte lite. Och även förhållande är bra på många sätt är det svårt att jämföra tränings- och tävlingsmöjligheterna med dem i de största alpina orterna vår världsdel. Även om man räknar in våra stolta fjäll.

Om vi tänker på de 28 000 åkarna i riket och jämför Västerbottens 330 är det inte dåligt att länet har 18 åkare på internationell nivå varav 6 i Världscupen. Det betyder att om "utväxlingen" i alla slalomklubbar i landet var lika stor som i Västerbotten hade vi drygt 500 bara i världscupen. ;-)

Detta kan lära oss att man kan nå långt här under solen även om de yttre förutsättningarna inte är som allra bäst. Och att man inte behöver vara många för att bli riktigt bra.

Heja Västerbotten!

Ägaren Stig Långström speciellt. Men, han höll sig på benen.

...

Om några timmar fylls huset med de närmaste, hittills har det varit en ovanligt lugn julafton. Frun har nästan känt sig orolig för att vi ska ha glömt något när det varit så stillsamma dagar här innan. Det har även funnits tid att umgås med andra innan jul.

Önskar alla en riktigt God Jul. Inte minst er som jobbar i samhällets och medmänniskornas tjänst de här dagarna. Och dig som på något sätt är särskilt trasig just precis nu.

Skickar julevangeliet och julepisteln. Kanske det finns någon som behöver dem. Kanske finns det någon som du kunde läsa julens texter för. Som en påminnelse om vad den handlar om.

 

Luk 2

 

Jesu födelse

 

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus* utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius* var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren*. 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 "Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag."*

15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

 

 

 

Jes 9

 

Ett barn blir oss fött

 

1 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,* hednafolkens Galileen.
2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.
3 Det folk som du inte givit* stor glädje,
låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.
4 Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel
och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.

6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
7 Så skall herradömet bli stort och friden utan slut
över Davids tron och hans kungarike.
Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

 

...

Alla som arbetar, volontärar och ordnar julfirande för andra på Öppen Gemenskap och  Bakfickan i Umeå, på LP, Stadsmissionen, Klara och andra liknande verksamheter runt Sverige önskar jag en alldeles särskilt God Jul. Liksom förstås alla som kommer dit.

Återkommer en gång till innan det blir bloggpaus...

...
Har just vinkat iväg några halvlångväga barndomsvänner med barn som kom resande förbi strax efter tiosnåret. Blev till att dricka glögg och gå igenom livet one by one en smula. Fascinerande att 22-åringen som nyss var en liten trulig parvel nu är en kommunikativ herre som kör egen långtradare i mest hela Norge.

Livet går vidare med en smått imponerande hastighet.

...
Det beror nog på att vi dragit ner det yttre, kanske lite på att den bättre hälften studerar och kunnat styra sin tid lite mer - även om studier och jobb tillsammans blir 140%. Vi känner oss i alla fall ganska i fas med julförberedelserna, rätt färdiga på det positiva viset. Detta trots att det är två dagar till julafton då släkten kommer och att vi tänker ta det lugnt i morgon.

Det är en ny känsla, lite lyxig. I gammeldagarna brukade vi ibland pyssla på som bäst under Bertil Perrolfs julinvakarprogram från Visby och lyssna till havets brus innan vi stängde av och kanske gick tillbaka till någon julskiva för det sista. Då hade jag också i regel förberedelser för en julotta någonstans.

Tänker också på dem som inte har någon att fira med och den som knappt har råd. Speciellt på en som förmodligen kommer att köpa så pass med droger att det går att glömma ensamheten en stund. Det har varit, är och kommer att vara olika. Men för någon kan vi alla lätta ensamheten litegrann. Ett telefonsamtal kan hjälpa en bit.

Jag tänker också på en annan fattigdom. Julens grund och centrum förloras alltmer för allt fler och många unga kommer knappt i kontakt med kristendomen alls. Trots att skolans läroplan kräver att man både får möta psalmer och kan redogöra för innehållet i de "viktigaste" bibelberättelserna. Förr växte även den som inte trodde upp med referensramarna och kännedom om Jesus, den utgivande personifierade barmhärtigheten. Men det bekämpades tidigt och medvetet under t.ex. DDR-vännen och utbildningsministern Stellan Arvidssons tid.

Jag tror vi kommer att se fler konsekvenser av att detta försvinner än de flesta tror. Mycket som många idag tänker är självklart kommer nog att visa sig vara mindre givet. Jag är glad att statsministern i dagens lördagsintervju sa att det ska få finnas kristna inslag vid skolavslutningarna. Men det återstår att se vilka konsekvenser det kan få.

...
Vid förmiddagskaffet gick jag igenom VK:s platsannonser. Mest på grund av allmän och notorisk nyfikenhet, men också med sikte på en eventuell framtid.

I en annons som ligger bortom mina eventuella områden hittade jag en rolighet. Det var Umeås nya "lokala finansjätte" Solidar som sökte folk - "i alla åldrar (18-65 år)".

Artonåringen har varken arbetat eller kommit igenom någon nutida forskarutbildning med ekonomiska, juridiska eller andra förtecken, men skulle vara välkommen in i företagets internutbildningar. Den vitale sextiofemåringen med horseloads av erfarenheter och förfinad människokännedom är tydligen välkommen att kröna arbetslivet med ett antal år på företaget.

Jag tror kreativ åldersmix kan betyda mycket för inspiration och erfarenhetsöverföring och vara särskilt viktig där man har kunder i stora delar av ålderstrappan. Det finns alltför många exempel på att åldersmässiga monokulturer begränsar organisationer och företag.

Jag gör inte reklam för ett företag jag inte känner till, men jag lyfter gärna tänket. Trendkänslig och trångsynt åldersdiskriminering åt ena och/eller andra hållet upplever jag rent stötande. Vi har varken som samhälle, organisationer eller personer råd att ägna oss åt åldersdiskriminering. Då får organisationsteoretiker säga vad de vill.

Men det gäller att våga för att vinna. Anser man sig behöva kontrollera en organisation totalt kan det kortsiktigt vara mumma att få ta in en ung homogen grupp som man kan forma och styra.

Hållbara resultat är tillsammans med ekonomiska realiteter beroende av människor som kompletterar varandra, samverkar, vågar, växer och bidrar.

...
Efter vintersolståndet får ljuset stadigt mer tid och mörkret kortare. I min barndom förstod jag inte pappas upptagenhet med ljuset och dagens längd, men nu gör jag verkligen det.

Det här var också dagen då många trott att jorden skulle gå under, allt enligt tolkningen av en gammal kalender. Vilken dag som helst utom denna, det har varit min tanke.

...
Det sägs att när norrmännen letar tåg att köpa åker de till Österrike och Schweiz och tittar vilka tåg som fungerar där det ofta snöar.

Det verkar nästan bättre än att leta tåg på ställen där det väldigt sällan snöar.

...

Idag har jag sett barn runt 6-7-årsåldern både på söndagskolavslutning och två olika andra festligheter. Vid två av tillfällena har ögonen blivit blanka vid tanken på hur någon med berått mod kan rikta ett vapen mot barn och även skjuta flera skott i dem.

Det är inte politiskt korrekt att misstänka att djävuls- och dödshyllande kulturyttringar och år av massivt dödande i spelvärlden för några kan öka benägenheten att göra något så totalt ont och omänskligt. Själv har jag svårt att kvitta mig från tanken.

Förutom vid självmordsbombningar och liknande religiöst färgade dåd tycks inte sådant här vara så vanligt i andra världsdelar. Varför är det så mycket i USA och i väst? Det borde väl finnas lika stor andel med olika funktionshinder även i andra vapenrika delar av världen?

Borde ut och flytta på mer snö, men här inne är det så mycket trevligare. Jag har unnat mig en rekordlat dag och just nu vilar jag vidare i soffan medan de klassiska adventssångerna fyller rummet.

Matvanorna håller så sakta på att förjulas. Det var ett tag sedan fikonen och dadlarna smög sig in och en del annat som hör vår jultid till har också anlänt. Vill nog till att det blir lite motion där ute ändå.

...
Jag har inte hört eller läst mycket, men tillräckligt. 27 döda, de flesta barn. Enligt uppgift barn i förskoleåldern.

Hur kan man se på och döda ett sådant barn om man inte är väldigt, väldigt sjuk? Hur kan man döda ett och ett halvt dussin? Alla normala känslor nerlagda i människans natur, även i djurens, mynnar ut i att de nya små liven ska skyddas. Väldigt många skulle riskera sitt eget liv för att skydda ett barns, även om det var ett okänt barn.

Det är svårt att komma förbi att det yttersta onda finns när man ser något som det som hänt i eftermiddag.

Återkommer till de små sakerna senare ikväll.

...
Efter en kväll med inneröjning kom vi att språka om våra tidiga gemensamma jular. Om allt vi hann, om den hejdlösa tidsoptimismen och de obefintliga marginalerna. Och om det faktum att några trevliga unga släktingar firat nästan alla sina jular i vårt hus, tillsammans med de närmaste.

Flera gånger i veckan har jag tänkt på min tidiga barndoms jular. De som ofta började med julotta med julevangelium i Själevads kyrka och alltid innebar några lugna dagar hemma hos moster och morbror. Hon var mammas äldsta syster, 22 år äldre, och blev det närmaste en mormor jag kom. Tills jag fick låna min egen ett tag efter ett tredjedels liv.

Moster var bondmoran som var äldsta systern och inte fick tillfälle att utveckla alla sina många förmågor i de utbildningar och yrken hon längtade efter. Men som utvecklade många hemma istället. Hon som köpte en provdocka på mammas affär när hon var 90 då det började ta emot med provningen när hon sydde sina kläder. Hon blev 100, men slutade sy kläder redan vid 94. Man önskar att hon klippt till på en provdocka åtminstone 25 år tidigare, ungefär när hon gick i pension.

En matmor var hon också. Många av de riktiga finheterna gick mig förbi. Kalvdansen och annat mera sådant var jag för barnkonservativ för att äta. Men brödet. Det hembakade, tunna, lite småsega tunnbrödet med smör på. Vilken njutning. På det den tunt skurna skinkan av hemgrisen, griljerad med hyfsat tjock fettrand, otroligt smakrik och alldeles grå. Jag skulle vilja uppleva den igen.

Där i bondgården och i byn där nästan alla visste vem jag var, utom jag. Nu hade jag nog smakat kalvdansen också.

...

Dagens tre VK-artiklar om ensamkommande Bahrami är läsvärda. Så här bra går det inte för alla som försöker komma till Sverige och inte heller för alla som tar sig ända fram.

Det finns en del klokheter att ta med sig här.

 

http://www.vk.se/748644/for-sitt-arv-kopte-han-en-manniskosmugglare

http://www.vk.se/748684/sag-folk-do-langs-vagen

http://www.vk.se/748736/vilket-fint-land

 

 

...

Så är det då beslutat och nästan verkställt.

Min pappa Tore Nilsson la ner ett oräkneligt antal timmar på sin stora, stora hobby, släktforskningen. I hans lämnade källarrum står fortfarande ett antal hyllmeter med pärmar där resultatet av hans intresse, nyfikenhet och mödor finns samlade.

Innan det mesta här i världen digitaliserades satt han när tillfälle gavs vid kyrkböcker, på Riksarkiv, Krigsarkiv, Landsarkiv och andra ställen och dokumenterade släkter, personer och bygder. Amatörforskningen blev både till material för studiecirklar och några hembygdsböcker. Men framför allt handlade det om ett geniunt eget intresse av historia  och levnadsöden.

Idag finns det fantastiska digitala resurser om man vill följa släkter bakåt, men i de inte alltid så lättlästa pärmar pappa lämnat efter sig finns mycket mer än födelsedata och fastighetsbeteckningar. Levnadsteckningar, uppslag, inte sällan en dikt, en bild eller en bön.

Pappa dog 1998 och Forskningsarkivet vid Umeå universitet ville ta hand om de många pärmarna redan dessförinnan, men det har inte blivit av. Det har funnits olika tankar hos oss och en viss separationsångest. Och sen har tiden flutit iväg. Till veckan kommer man i alla fall från Forskningsarkivet och hämtar pappas pärmar.

Nu har jag en vädjan. Pappa Tore delade gärna med sig och var duktigt på att låna ut material till den som ville läsa om sin by, bygd eller släkt. Vi har anledning att tro att alla pärmar inte kommit tillbaka. Om någon vet om någon eller några Tore-märkta pärmar med släktforskningsmaterial någonstans så är det väldigt tacksamt om de kan återbördas. Ingen skugga faller över den som glömt eller kanske t.o.m. dött bort från sina lånade pärmar. Sånt händer som bekant.

Materialet kommer framöver att finnas på Forskningsarkivet i Umeå och den som vill kommer att kunna ta del av det i original eller kopior.

...
Har du ställt om klockan?

Och har du ställt den rätt, d.v.s. "ställt tillbaka trädgårdsmöblerna i förrådet"? Just nu är klockan 0815, inte 0915 som det står på mitt armbandsur.

...
Hur ska man tolka saken när man får tips om ett rektorsjobb vid en svensk skola i Peking? Någon som önskar en dit där sichuanpepparn växer? .-)
Nåja, det är av flera anledningar inte aktuellt.

Ibland kan man faktiskt önska mobilerna åt något sådant håll. Med min mobilanvändning - frekvent brukad telefon, kalender, faktasökare, bloggapparat m.m. - ska jag kanske tala med små bokstäver. Samtidigt känns det lite illa när man kommer ut på skolgården en finfin solig höstdag och en rad trevliga yngre elever sitter i skuggan och tittar ner i mobilerna.

En rast när benen ska springa, armarna veva, ögonen glittra och blodet forsa i ådrorna.
Men vad gör man?

...
Jag har totalt missat ordet envarsgripande. Det handlar om att man som privatperson får gripa personer som t.ex. håller på att förstöra privat eller allmän egendom och göra samhällsmedborgarna fattigare.

Tror till och med att många tror att sådant i alla lägen är förbjudet. Det är det inte, men man ska så fort det går överlämna personen till polisen.

Mer om vad och hur man får göra står i anslutning till den här artikeln:

http://www.vk.se/718558/envarsgripande-i-robertsfors?mobil

Heder åt den som ingrep, vad förstörelsen nu än berodde på.

...
En av de tuffare veckorna håller på att vara över. Har friskvårdstid och sitter på träningscykeln och ansträngningsvilar mig en smula.

Går annars i lite fläckvisa renoveringstankar. Fick nyss, i en av de seriösare tidningarna, syn på en speciell rubrik som jag trodde kunde intressera. "Rätt val av wc kan bli fel i slutändan".

Artikeln visade sig handla om tennis.

...
Så många olyckor, så många skadade och döda hemma i Västerbotten och Umeåregionen denna dag. Otäcka olyckor.

Och någon borde man åtminstone veta namnet på.

Katarina Sjöström, strateg i utbildningsfrågor och vår reseledare, serverar Västerbotten för våra finska värdar efter en gedigen och välplanerad dag i Regionförvaltningsverkets lokaler i Vasa.

Våra länder delar vissa problem med kompetensförsörjningen. Det kommer att fattas vårdpersonal och tekniker. I Sverige kommer vi att sakna många lärare snart, men så ser det inte ut i Finland. Där hör lärarna till dem som är allra mest tillfreds med sitt jobb och bara var tionde sökande kan tas in till lärarutbildningen. Oavsett om vi kommer att sakna 30, 40 eller 80 000 lärare i Sverige 2020 så är detta ett stort problem för framtid och välfärd.

När en skola i Vasa-trakten söker en svenskspråkig lärare kan det hända att man får 100 behöriga sökande. Att ha det så är inget mål i sig, men på något sätt måste det väldigt snart hända något väldigt stort inom lärarrekryteringen i Sverige. 

...
Kraven på lärarstudenterna är höga i Finland. Alla utom "barnträdgårdslärarna" (förskollärarna) tar magisterexamen, men de får också avlägga sådan om de vill. Det finns ca tio sökande på varje utbildningsplats och två av tre sökande är kvinnor.

De sökandes poäng är höga, med goda betyg räcker inte för att komma in på lärarutbildningen. Alla går igenom en intervju med tre personer. Sedan viktas poäng och intervjuresultat. Dina betyg väger 35 % och intervjuresultatet väger 65 %. Detta innebär att många med lägre betygspoäng kan gå före teoretiska toppresterare.

Intervjuarna är inte psykologer som bedömer lärarlämpligheten, utan pedagoger som bedömer studieförutsättningarna: Motivation för yrket, motivation att ta emot handledning och om man har formulerade tankar om skola och utbildning.

Dagen har hitintills varit oerhört intressant. Det kommer fler reflektioner från förmiddagen i efterhand.

...
Av olika anledningar blev det få skolchefer på resan. I slutet ramlade några till bort pga sjukdom och annat. Finländarna är dubbelt så många och man hoppas att det blir fler från Sverige en annan gång. Några chefer beklagar att man inte fått någon skugga från Sverige. Framöver kommer säkerligen de österbottniska motsvarigheterna till skolcheferna på skuggningsbesök till oss.

Nyss har Överdirektören för Regionförvaltningsverket inlett dagarna. Det motsvarar landshövdingen och länsstyrelsen i Sverige. Det finns många skillnader, t.ex. storleken. Det finns sex län i Finland och vi är nu i det näst största med 1,2 miljoner människor och 88 kommuner.

De finländska "landshövdingarna" har sällan politisk bakgrund. Man är yrkesdirektörer som har ganska stor makt, också att göra omdisponeringar inom budgeten.

Vi är på besök hos den svenskspråkiga utbildningsförvaltningen. Deras svenskspråkiga serviceenhet har egen budget och servar hela Finland. De 300 000 svenskspråkiga finns inte bara i Österbotten.

...
Sitter just nu och dricker en kopp kaffe i cafeterian i Statens ämbetshus i Vasa. Klockan ringde kvart i fyra och vi checkade in i Umeå 0520.

I ögonblicket berättar kaffegrannen Carola Holm-Palonen, bildningschef från Larsmo, om hur tråkigt det är att utbytet över gränserna minskat så mycket på sistone. Hennes erfarenhet är att speciellt de små kommunerna behöver inspirationen man kan få från små verksamheter i andra länder. Har man lite resurser behöver man verkligen få ta del av andras kreativitet och idéer.

Utbyte är inte bara lyx.

...
Sociala medier låter oss ibland lära känna människor vi aldrig har mött. Inte riktigt på riktigt, men en bit på väg.

Så blev det för ganska många av oss med Lotten. Man behövde sällan fundera över vad hon tyckte och inte heller vilket humör hon hade i skrivande stund. Lotten gjorde intryck och avtryck, ibland genom att vara både personlig och hisnande privat. Hon hade en intensitet och rakhet i språket som kombinerades med ovanligt sinne för nyanser, både på nätet och på papper. Ibland blev hon härligt otidsenligt mångordig, en slowfoodskribent i en 140-teckens fastfoodtid.

Jag gissar att hon var omtyckt som lärare och att hon hörde till dem som berörde även i skolan. De som engagerar sig i människor, kommunicerar och är nära vän med språket gör ofta det.

När jag i lördags hörde att hon oväntat dött och sedan läste den definitiva dödsrunan som bar hennes bild så kändes det mycket overkligt. 38 år och intensivt levande och sen bara död en morgon i september. Själv hade hon enligt runan tydligen oroats av något, men fått lugnande besked dagen innan hon dog.
Det är väl rätt att bloggar tas bort när bloggaren dör, men det kändes tomt att inte kunna läsa något i hennes stora arkiv på vk.se i går. Det var som om den skrivande handen dragits upp ur vattnet och vattenspegeln momentant slutit sig och raderat bort alla märken av att handen funnits där. Det känns inte bra.

Vi har som sagt aldrig setts, men har bytt många ord och meningar. Vi var oense i mycket, som politik och andliga frågor, med vi delade saker som nyfikenheten, människointresset och känslan för landsbygden. Jag hade respekt för Lotten Lindström som träffsäkert nog hette @someljest på Twitter.

Hennes död understryker att vi människor ingenting vet om vår morgondag, vi vet inte när tiden under solen är slut.

Har vandrat en längre stund i vattenrika Lycksele denna varma, fina höstdag.

Umeälven är inte längre flottningsled, men var det ända till 1980. På 40-talet jobbade 5 000 man med flottningen längs älven. Farligt var det, men förutom att man förstörde en del för fisken när man rensade bort sten så var det nog ganska miljövänligt. En liten "timmerbröt" vid sidan om bron påminner om den tiden. Nybyggarmonumentet är placerat så att de är på väg nedströms. Så var det inte då, och inte riktigt alltid idag heller. Det finns de som bosätter sig i Norrlands inland för första gången och ganska stor del av dessa kommer från tätbebyggda områden i Europa. Det tycker jag är både intressant och roligt.

Det är inte alldeles säkert att de som idag blir landsbygdsbor drar det kortaste strået.

Så här såg det ut idag när några av jägarna hade tagit bort sina burkar. Cirkus halva laget körde med Bullens, vilket verkligen tyder på god smak.

Det blev för övrigt en spännande eftermiddag när en av hundarna vandrade runt med en älg alldeles i närheten. Tummen låg på säkringen under en timme och pulsen var relativt hög.  Till slut vandrade ekipaget iväg till närmaste passgrannen. På dennes allra första älgjaktsdag i livet fick han skjuta. Grattis!

...
Riktigt trist om Västerbotten förlorar Larmcentralen.

Minns hur vi stod och väntade på ambulansen när min salig farbror hade fräst bort delar av handen i kuttern, eller om det var planhyveln. Han hade bett ett av sina barn förklara extra noga att han skulle hämtas i Österselet vid Umeälven och inte i Östra Selet vid Vindelälven.

Vart tror ni ambulansen skickades på snorhala och regnvåta isvägar medan handdukarna blödde igenom? Rätt. Östra Selet vid Vindelälven.

Om nu staten och SKL flyttar Larmcentralen långt bort blir det spännande att se vart man understundom sänder ambulansen när det hänt något i byarna Jämtland, Norrland, London, Amerika eller de orter som det finns många av. Riktigt toppen bleve det förstås om bondskan ska tydas av någon som jobbar från Riga eller Lahore efter att ha läst en lokal hermodskurs i svenska. Men nu lät jag känslan och fantasin springa iväg med mig, det räcker om det blir något betydligt mer nästgårds.

Låt Larmcentralen förbli i Skellefteå, Västerbotten.

http://www.vk.se/693269/larmcentral-hotad Uppdatering: Jo, det var tyvärr sant. Larmcentralen i Västerbotten försvinner.

I går kväll mellanlandade jag hos goda vänner i Skellefteåtrakten. De tog ut mig på Matfesten på Nordanåområdet där det fanns både ett och annat att äta för dem som inte bangade för lite regn. Mätt blev man.

Bilden visar ett av de mer spektakulära stånden. "Wokad älg" låter väldigt ursprungligt på något sätt. Nästan åt det helstekta hållet. Säkert gott.

...
Man tar olika steg i utvecklingen även sen man passerat 50. Inte är man alldeles opåverkad av media heller.

Efter att ha sett VK:s Jonas Redin twitterkommentera "anticykelhjälmslobbyn", som jag inte visste fanns, föll jag till föga idag. Några tidigare påpekanden om att en rektor bör använda cykelhjälm har väl också ramlat in genom åren.

Jag har köpt en tidigare, men den var till min motionerande pappa på nittiotalet. Det gick väl sådär att få honom att använda den. Det kan vara svårt att få gamla hundar att använda cykelhjälm, det är jag själv det främsta beviset på.

Så, nu har jag fyra huvudskydd för olika ändamål. Vore det inte en uppgift för någon innovativ entreprenör, att uppfinna en multihjälm där samma skal med varierande inkråm kunde användas till ett par sommaraktiviteter och några vinteraktiviteter? Moped, cykel, skidor och bräda ungefär. Skulle någon behöva alla fyra kommer man idag gärna en bra bit upp i fyrsiffriga summor.

Men, som vi människor fungerar behöver den en viss coolhetsfaktor för att sälja.

Ett café där det ser ut så här där man ska ställa disken är ju svåremotståndligt.

Då finns många andra charmdetaljer också. Förutom allt gott. Sommarcaféet i Järnäsklubb startade i något som liknade en friggebod, men växer lite eftersom i sin somriga enkelhet.

Ett tag igår kväll var alla vid borden längs den solvärmda vågbrytaren bjurholmare (mer eller mindre) och det blev en del snack mellan borden. Annars kan det talas lite olika språk. Ibland förtöjer båtar som är långt hemifrån.

Det finns ju massor av dem, men skärgårdscaféet i Järnäsklubb är definitivt ett. Kanske inte så mycket smultron, mer räkmacka, havs-, skärgårds- och västerbottenstallrik. Det går att äta gott och nyttigt. Skulle ha sänt det här igår när motorcykeln tog mig dit, men då fungerade inte tekniken.

...
Ännu en invention är gjord. Det går att snabbgå på löpbandet och läsa bok. Springa gick dock sämre.

Det var iofs ingen överraskning. Efter en olycklig insats på snowboard för länge sen drog jag på min annars vänligt inställda rygg ett diskbråck. En period gjorde det allra minst ont att gå och då upptäckte jag att det gick att läsa böcker för att nyttja tiden under de långa promenaderna.

Minns när jag läsande mötte tidningsutdelare Öhman en tiidig och ljus sommarmorgon då smärtan blivit för svår för att följa min normala sommardygnsrytm. Han stannade och la tyst huvudet på sned medan han betraktade mig och boken. På gång- och cykelvägen bortemot fyrasnåret. Jag sa att det inte var som det såg ut, felet var kroppsligt.

Den lilla boken jag började läsa idag är "Svälj den fulaste grodan först". Fick tipset av det alertare kommunalrådet i Umeå och hittills verkar det mycket lovande. Huvva så effektiv jag ska bli.

...
Idag har tröttvädret tagit sin tribut. Efter semesterresande och därefter en helg i Byske har det varit lågt effektuttag idag. Känns som om molnen kommit med både regn och seghet.

Den sista semesterveckan börjar annars fyllas med saker och ting, den blir inte så fri som jag trott. Ska få göra en del som jag aldrig gjort förr och sånt är ju alltid intressant när man är nyfiken av sig. Något besök på jobbet blir det också.

Tiden i Bjurholm går annars mot sitt slut och det blir spännande att se hur "avrundningen" på jobbet ska bli. Nye verksamhetschefen kommer den 13 augusti och flera saker ligger på och ska hinnas med innan jag städar ut i slutet av september.

Snart tänkte jag börja blogga igen efter en liten semestersvacka. Men det kanske är dumt. Verkar vara fler läsare när man nästan inte skriver. :-)

Tar en årstid i taget.

...
Vi västerbottningar behöver inte utesluta Nolia bara för att det går av stapeln i Piteå i år. Inte heller behöver man anstränga sig och lägga mil på bilen för dyra pengar. Man kan i princip sova sig dit.

För bara 350 kronor åker man bekvämt, enkelt och gemytligt tur och retur från operaplan i Umeå, Sikeå, Lövånger eller Skellefteå - rakt in på utställningsområdet, förbi biljettköerna. Man kan köpa fika ombord och man får en VK och en frukt. Avgång 0730 från Umeå och hemresa från Piteå 1600. Gott om lastutrymme finns för det man eventuellt handlar.

Bussarna går 4, 5, 6 (rekommenderas ;-) ) 8, 10, 11 och 12 augusti. Resorna måste beställas och betalas 7 dagar innan avresa. Gå in på www.gostasbuss.se och beställ. Blir det för få någon dag blir den resan inställd och pengarna betalas tillbaka.

Piggtråd i naturreservatet, är det bra det? Nä, tror inte det. Nu är det inte i själva reservatet den lurar, men på gränsen till det. Undrar vad stugägaren är mest rädd för. Vilda djur eller människor?

Ja, piggtråd är norska för taggtråd.

...spelas inte alltid på Stockholms stadion, Hammarbyhöjdens BP eller Friends Arena.

Där är åkerlapparna, och följdaktligen redskapen, inte alltid så stora.

Att segla är mer nödvändigt. Har man en båt på 55 fot, eller 16,5 meter, så känns seglandet nog ännu mer nödvändigt än annars.

Hamnar är väldigt speciella och fantasieggande för mig. Tänk att få lägga ut och sätta kurs mot osedda väder och platser. Om man kunde och hade lämplig båt vore det rasande spännande.

Stor behöver den inte vara. Den kortaste egenbyggda båt sjuttiotvåårige Sven Yrvind (tidigare Lundin) korsat Atlanten med var 4,8 meter. Det var ifjol. Han byggde en på 4,1, men den visade sig vara aningen för kort för Amerikafärd. Till skillnad från Beneteau-båten på bilden saknar Svens båtar all elektronisk kommunikationsutrustning.

Det kan vara riktigt, riktigt skönt.

Spöade just min "singelhandikappade" bror i minigolf. Det är också skönt. :-)

...
En del åldringar håller ut.

Lämnade nyss en 150-årsfest i Byske som varat i sju timmar. En mycket trevlig fest med personer jag till stor del levt min ungdom med. Med någon även barndomen. Tre damer som man inte riktigt ser som de femtioåringar de är.

Det är något speciellt med vännerna som funnits med mest hela tiden. Som känner en väldigt väl, även ens fel och brister, men ser även de sidorna med ett försonligt sinnelag.

Idén att slå ihop en "vänfest" var lika originell som rolig när man har många gemensamma vänner.

SLU i Umeå har nyligen profeterat att det ska bli lite bär i år. Möjligtvis har det tagits på högsta allvar på Rådhustorget i Umeå där fotot är taget. Man kan säga att bären är på väg mot sitt rätta värde när man får ett specialpris på en hundring om man tar fyra stycken. Nä, det var förstås per "korg".

Jag köpte inga bär, däremot några nektariner till hyfsat högt pris. Men vilken smak! Hellre tre vidunderligt goda frukter som dröjer sig kvar i smakminnet än ett kilo billiga kartar som smakar ingenting.

Det allra roligaste på dagen handlade faktiskt om rullstolar och rullatorer. Jag tycker ovanligt många äldre med rörelsehinder fick vara ute och röra på sig i sommarvärmen med hjälp av personal från hemtjänst och boenden. Bland annat mötte jag en av min barndoms lärarinnor som var ute och luftade sig med viss hjälp. Jag tror att hon tyckte det var trevligt att det blev folk av mig.
Sen blev det en spontan grillning hos goda vänner där värdfamiljen deltog med fyra självgående generationer. Jag gillar sånt.

Hela det gamla Umedalsområdet är pepprat med konstverk. Boka in ett par timmars solig vandring här om du inte gått förr. Och var det några år sen är det tid att göra om det.

En del av konstverken inbjuder vandrare och lokal arbetskraft till stunder av vila.

Skulpturparken består numera, förutom de vackra "sorgehusen" som utgjorde det gamla sinnessjukhuset, av 49 konstverk av de mest skilda slag. Bakom oss i den internationellt kända parken gick nyss några tyskar.  Ingen boende i Umeåregionen bör ha "ogått" Skulpturparken.  Nu blev det mest bokstavsverk i bilderna, men det mesta är helt andra saker. I skulpturen på bilden kan man gå in.

Det här är ett av de nya verken i Skulpturparken på Umedalen i Umeå. Läraren som leder har flera språk och alfabeten. Till skillnad från förra bilden finns här bokstäver från många sådana. Användbart till hösten. 

Vandrar Skulpturparken tillsammans med en lärare som planerar kommande års undervisning för sina lågstadieelever. Den här parken borde alla regionens elever få se i tidiga år.

...
Jag hyser en blandning av olika känslor inför dem som vågar använda härskartekniker som osynliggörande, förlöjligande och annat på sin omgivning för att hantera rädslor, homogenisera närmiljön och uppnå det man vill. På ett sätt är det nästan modigt, men på sikt är det ju så otroligt dumt. Jag tycker ibland synd om dem som regelbundet håller på med det här.

Hur vågar man egentligen? Hur stor är inte risken för att man använder det mot "fel" person? Det är ju i normalfallet fel mot alla, men hur stor är inte risken för att man även ur ett rent egoistiskt perspektiv gör sig själv en rejäl otjänst? För att inte tala om verksamheten man bedriver? Och när man "lyckas", hur länge håller det och hur blir det sen?

De som fipplar med dessa osäkra vapen löper en väldig risk att drabbas av snedtändningar. Har man använt dem ofta och mycket får man hoppas att dem man använt dem mot har dåligt minne eller är väldigt snälla. Det är inte så vanligt varken det ena eller det andra. Man får också hoppas att det egna sammanhanget inte tar obotlig skada av det olyckliga arbetssättet.

Synliggörande, lyftande, inkluderande nätverksbyggande och uppmuntran är ju så väldigt mycket effektivare för verksamheten. Där folk växer, vågar vara sig själva och vädra sina tankar är verksamheten i regel så otroligt mycket mer fruktbar jämfört med miljöerna där härskartekniker krymper människor, medverkan, medel och mål.

Ibland kan man tvingas göra människor rejält besvikna, men det är en annan sak.

Vi stannade till på Bergsbykiosken på  väg från Byske. En i ressällskapet ville testa de ohemult stora mjukglassarna. Mamma köpte också en glass. LITEN bägare för 22 kronor.

...
Jag känner en kompetent typ som ovanligt långsamt håller på att bli vuxen.

Just när det börjar vara dags för pension får han ett nytt jobb. I konkurrens med en del hälften så gamla väljs han ut till ett par års projektledarjobb till vilken hans bakgrund och osedvanligt breda erfarenhet gör honom som klippt och skuren.

Fel? Inte alls. Han kommer att göra ett toppenjobb, med liv och lust, och kommer att ge vidare många erfarenheter och förvärvade insikter till yngre människor omkring sig. Inte minst viktigt, han kommer också att få medarbetarna att växa, vilja och våga.

Jag gillar när den institutionaliserade åldersnojan får däng. Även när man ibland vågar sätta en ung och oprövad lovande kraft på en krävande post. Åldersmässiga monokulturer ogillar jag däremot. Bland annat för att vårt samhälle och vår välfärd kommer att kräva att vi vidgar kompetensutnyttjandet både uppåt och nedåt i ålderstrappan.

Blanda och ge!

...
Resan från Castorskolan gick idag direkt till Medborgarhuset i Vännäs där Trafikverket hade information om den vägomläggning man vill göra vid Mariakapellet mellan Vännäs och Vännäsby. Jag kom sent, men hann höra viktiga saker.

Lite lurad känner man sig, tyvärr. Jag tvivlar inte på att det är nödvändigt att göra något åt den alltmer sluttande vägen vid älvsbrinken. Däremot känner jag besvikelse över det bristande faktaunderlag vi hade vid kommunfullmäktige i måndags då vi upphävde detaljplanen för att ge Trafikverket möjlighet att lösa problemet med rasrisken.

Ska man ta det i allvarlighetsordning så sitter kommunen rejält på pottan om och när vägen flyttas. Våra vatten-, avlopps-, kabel-TV- och fiberledningar ligger i anslutning till vägen. Hotet mot vägen uppges vara erosionen, inte vägtryck. Kommunen måste förmodligen säkra området hur som helst, fast verket flyttar vägen. Nu är ett ras med allt vad det innebär främst ett ansvar för Trafikverket.

Tämligen lurad känner man sig då den gång- och cykelväg vi hörde om, tröstade oss med och pläderade för på KF inte alls existerar i Trafikverkets planer. De kunde tänka sig en GC-väg längs den nya sträckningen, men det är ju inte riktigt samma sak. Den skulle ju ta bort ännu mer skog och inte ersätta en älvnära sträckning nära kyrkogården.

Att Trafikverket inte ens talat med Vattenfall innan planering och informationsmöte känns mycket märkligt. Många anser att bolagets allt större och snabbare ändringar av vattennivån har stor betydelse för stranderosionen. Vattenfall är också huvudsaklig tillståndsgivare om man vill ut med fyllnadsmassor i älven. Ett samtal med dem borde nästan höra till Trafikverkets första åtgärder, kan man tycka.

Trafikverket kan göra nästan som de vill om man anser att det är viktigt och brådskar. Då kan man i kraft av en nödparagraf "köra över" mark- och sakägare, men det ska nog mycket till innan dess. Vägdragningen vid kyrkogården och älvskanten måste lösas i snabbt, ömsesidigt samförstånd där ett statligt verk inte vältrar över stora kostnader på en liten kommun. Efter kvällens klargöranden ser en snabb strandskoning mycket intressantare ut än igår.

Det blir spännande att höra vad Vattenfall svarar Trafikverket.

...
Det är ju inget fel, snarast klargörande, men ändå rätt tröttande. När partiföreträdare börjar tämligen mycket av det man säger och skriver med att peta in partinamnet i konstruktioner av typen "Vi xxxxxxx anser att.." så får jag nästan klåda i hörselgångarna och synnerven.

I de allra flesta fall ser och hör man vilket parti det är som agerar. Det brukar stå på flera ställen i dokumenten och det brukar vara annonseras hyfsat tydligt vem som pratar i radio och de beslutande församlingarna.

Vi bör ha då pass mycket självförtroende och självkänsla att vi inte behöver massexponera våra partinamn jämt och ständigt.

Fin herre uppvaktar frun utanför Westmans klassiska kondis i Bygdsiljum.

Här gås inte på muggen. Hos keramikern Björn Larsson i Bjuröklubb hänger alla muggarna i taket.

Tunga gitarrer. Björn Larssons gitarrer är verkligen tunga. De flesta av dem.

Gammal god teknik. ... Saken är gammal, men har räddat många liv och guidat mycket välfärd.

...
Nästan oförhappandes hamnade vi i norra Västerbotten idag. Agneta och jag sitter just i solen vid ett fint gammalt äppelträd och har avnjutit rökt lax som smakade vildfångad. Det är ljummare och mer vindstilla än väntat, men molnen är så sakteliga på väg in över oss.

...
Lägger man ihop natt- och dagsömn så tror jag att den här helgen når pallplats vad gäller mitt sovande detta årtusende. 500 mil och mängder av upplevelser och roligheter från förra lördagens morgon till fredagens kväll tog sin tribut. Förutom kyrkbesöket har dagen ägnats nästan helt åt vila, och det var förresten också vila.

I mitt jobb bör man se över och planera en del innan det blir arbetsvecka, särskilt om man varit borta så här, men det får anstå till i morgon. Ett antal bilder till från resan ska ut på Castorbloggen, men det får också bli en annan dag.

En intressant, krävande och rolig tid i Bjurholm går mot sitt slut. Nu är det snart semester och tiden därefter blir inte lång. Den nya organisationen sjösätts i höst och Bjurholms nye verksamhetschef börjar 13 augusti.

Det blir spännande att se vilka saker man ska syssla med till hösten om man får leva och ha hälsan. Mycket verkar meningsfullt och roligt, det är nästan för mycket av högst olika art som intresserar. Det skulle kännas bra om politiken fick plats, men det här året har lärt mig att det inte alltid fungerar.

Någonstans är det i alla fall tänkt att jag ska göra en insats, det vilar jag i. Någonstans där det finns människor.

...

Om man har en halvtimme över och gillar sånt som är eljest kan man gärna titta på det här:

http://www.svtplay.se/dar-ingen-skulle-tro-att-nagon-kunde-bo

...
I dag är jag inte produktiv. Jag tar igen en helg, en nationaldag och ett visst mått nattsömn. Både knoppen och kroppen vill helst sova. Gjort en utflykt och städat bort efter resandet har jag i alla fall gjort.

På tal om nationaldagen hade vi i alla fall litegrann av den på resan, nationalsången sjöng vi t.ex. Den och flaggan ska vi behålla och inte ge bort.

...
Men hallå, var tog maj vägen? På något sätt har månaden bara försvunnit.

Mycket har hänt, men på något sätt har jag inte hunnit med att registrera tiden. Om fyra veckor har midsommar varit.

Nu låter som min pappa kunde göra ibland när han påminde om att det gick mot höst när det snart var juli och badvattnet började vara varmt. :-)

Därute passerar en fiskare längs stranden, här inne stiger temperaturen mot badbar temperatur.

Det blev en av de längre bastukvällarna med flera dopp i en älv som enligt mina normala preferenser inte är badbar på länge än.

...

Tittade idag förbi på ett ställe där jag var med mamma och pappa som liten.

Såg att det blivit ett flerfamiljshus, i alla fall vad gäller fåglar. Undrar om de verkligen vill bo så här tätt?

Förutom backsvalorna då, men de bor inte i eller på hus.

Huset är till salu och den mossbelupna och av de flesta glömda stenen ingår nog.

...
Jag tänker på själva ordet. För mig sitter heder ihop med hederlighet och ärlighet. Med att man är pålitlig och behandlar andra väl och lika oavsett bakgrund och andra skillnader. Slår man upp synonymerna så hittar man också redbarhet, ärlighet och pålitlighet.

På relativt kort tid har ordet heder fått en helt annan betydelse och jag tror missvisande begrepp på avskyvärda företeelser som hedersvåld och hedersmord har bidragit. För mig finns inga hedersmord, att döda sitt barn eller sitt syskon kan för mig aldrig bli släkt med heder.

Skulle man säga religions- eller kulturmord smutsar man förstås ner andra ord, men jag skulle vilja se alternativ till det rasande motsägelsefulla ordet i rubriken. Vore skammord ett alternativ med dubbel betydelse? Mördaren känner skam och begår en skamlig handling.

...
Enligt min enkla mening vore det lagom idag. Hade passat när man ordnar "Vårdag" i kommun efter kommun.

Halvmaran kan bli lite halvmarig om nederbörden fortsätter, får måhända genomföras med snöskor. Alternativt konverteras till ett tremila på skidor. Antalet partier som lägger ut sina blad i snöyran kan minska. Men, vi kommer igen och hänger inte läpp alltför mycket. Vi är ju norrlänningar.

Själv ska jag se om det går att komma upp på Hemberget här i Vännäsby, med sommardäck. Ska sitta ordförande där om cirkus en timme.

Önskar er en god Vårdag!

...
Svårt att säga vad som i alla lägen är värst, osanna negativa rykten eller osanna positiva. Ett riktigt positivt och osant rykte kan ge en riktigt smaskig rekyl som kan åstadkomma en långvarig skadeverkning. Särskilt när jante, avundet och missunnsamheten får ett sådant köttben att tugga på.

Tänk om det gick att sätta FRA på att filtrera och korrigera ryktesströmmar.

...
I mina absoluta hemtrakter möttes jag häromdagen av en trevlig syn.

Det var just innan de här sköna, rätt varma och soliga dagarna och det regnade. Mitt i det blöta kom en liten flicka cyklande. Jag brukar vinka till henne, som jag vinkade till hennes mamma under förra årtusendet, men väntade med att vinka tills hon stod stilla. Hennes energiska och tindrande ögon lyste av stolthet och glädje över att finnas till i största allmänhet, över cykeln och cyklandet och över den nya sadeln som hon visade mig. Mitt i regnet.

Jag är inte precis teknikfientlig, men hoppas att många små flickor och pojkar fortsätter att komma ut, i sol och gråväder. När man hör att varannan treåring är ute på nätet varje vecka hoppas man att den utvecklingen inte ska resultera i tomma gårdar och gator, sparsamt använda och felslitna kroppar.

Skolan blir alltmer datoriserad, den utvecklingen kommer att fortsätta, och det blir på sina håll så lugnt på rasterna för att eleverna är på nätet. Via dator eller sin mobil. När man kommer hem blir det flera krumma timmar med datorn för många, även om många också tränar.

Det vill till att det blir tillräckligt av rörelse och "uteliv". Litegrann kan ordnas på skolan, mest måste det bli på fritiden. Annars är jag rädd att hälsokurvorna framöver inte blir så positiva.

Nu hör jag ljud av barnlek där ute och blir glad.