...
En mig närstående anlitade hjälp med en sak inför förestående husförsäljning. Hjälpen kom idag och beskrevs med orden:

"-Det var en trevlig pojke kring 40."

Mycket är relativt. :-)

...
När tvåtusentretton års andra kvartal är över har jag sannolikt dammsugit och våttorkat golv fler gånger än jag gjorde förra decenniet. Jag är ganska säker på saken.

Vanliga människor, sådana som smårenoverar lite då och då, ler och tittar på varandra i samförstånd när de säger att man ska ta ett rum i taget. Inte halva huset på ett bräde medan man lever liksom i ett källarförråd. Bland banankartonger och hopställda möbler. Men tänk så skönt när det är klart!

Har vi inte gjort det själva har vi i alla fall blivit experter på dammsugning.

...
Det gamla gedigna och specialbyggda bordet som stått här hemma i köket i dryga 40 år är borta. Det hämtades idag för upputsning och nytt liv på annan plats. Likaså stolarna som husets förre ägare gjort.

Det kändes lite märkligt att sända iväg sakerna som är så förknippade med pappas släkting "farbror Emil", men en och annan av våra vänner anser nog att vi haft "museum" länge nog. Ett kvarts sekel närmare bestämt. När vi vill återuppliva minnena kan vi köra en bit och titta på dem.

Mitt på golvet i det gamla husets stora kök står nu ett litet tempotärt köksbord av äldre modell och ser ynkligt ut. Vi kom väldigt nära varann under middagen, om man säger så. Det är inget att samla släkten vid till jul.

Att tömma kammar'n för målarmästaren tog mycket längre tid än väntat. Relativt litet rum, men fullt av minnen. Det gick inte att låta bli att titta närmare på diverse saker.

För att få tid med allt fick vi slopa ett och annat idag, bl.a. förstamajtåget. ,-)

...

Verkliga orättvisor kan vara svåra att glömma, i och för sig även inbillade. På den här bilden syns en verklig orättvisa.

Man kan se en skillnad i hållningen mellan vissa barn och det är inte underligt. De mer bemedlades barn hade fått höra att det skulle bli skolfotografering, inte de fattigas. Man kom i samma kläder som vanligt. De andra kom tvättade, kammade och uppklädda. Det var förstås inte de rikares fel, men den ständiga skillnaden blev större och kändes.

Var lärarinnans tanke en förfelad välvilja? Ville hon bespara fattigbarnen och deras vårdnadshavare nesan att i förväg tänka på att de inte hade andra kläder? Jag är rädd att det inte var så väl. Fattigbarnen hade också kunnat få komma i rena kläder, kanske kunnat få hjälp av äldre arbetande syskon att köpa eller låna något till skoltidens och kanske barndomens enda foto.

En av dem som inte fick veta glömde det aldrig så länge hon levde. Men hon slapp bli bitter, klarade sig igenom många svårigheter och fick så småningom vita kragar även hon. Vitt hår också.

...
Ser en hektisk vecka både framåt och bakåt.

Det är olämpligt att vara sjuk när det mesta av arbetsuppgifterna är sådana som ligger kvar och väntar på en. Då ska man inte ha mer än möjligtvis lite högfärdshosta. Nu har det funnits att göra och det lär fortsätta ett tag.

På hemmaplan finns också att göra. Vår trevlige målare ringde och sa att han gärna kommer på måndag om det går bra. Ska strax gå igång och börja tömma första och största rummet.
Efter jobbet och KF:s gruppledarmöte blev det en snabbtur till tre butiker som våra hantverkare och köksleverantör har relationer med. Det blir spännande att se hur några av de kraftfulla och någorlunda tidstypiska tapeterna ska ta sig ut på lite större yta. Det blir inte lagom överallt. :-)

Nu kräver frun handling. Återkommer. Kanske.

Har just fått en riktigt god kopp kaffe så här på kyndelsmässodagens förmiddag. Jag tror jag fick en Fortissio Lungo med intensitet 7. Den ljusare metallicgröna lilla aluminuimförpackningen. (Sopsorteras som metall)

Min gissning är att de dyrare systemen främst är en sak som gossar köper, eller har jag fel? Det doftar liksom både gott kaffe och prylnisse i köket. Jag slås av att maskinen som kokar ihop det hela är påfallande lik en leksaksångmaskin. I ett överskåp ligger det avlånga förpackningar med de olikfärgade kaffepatronerna man ska peta ner i ång-, förlåt, kaffemaskinen som kostar ganska exklusivt.

När det gäller vissa saker är jag lite prylnisse, men hur lockande det än vore med olikfärgade metatabletter, ett senkommet ångmaskinsägarskap och lite godare kaffe fortsätter jag nog med mitt Nescafe. ;-)

...

Är inledd med ljusslinga och pannlampa.

...
Det blev lite snärjigt med allt som skulle göras inför morgondagen, en lite speciell dag. Det mesta blev klart, men tid tog det. Nu borde man sova, men det är inte alldeles bara bara att slå av hjärnan när den jobbat hyfsat intensivt lite väl länge. Svårnervarvat.

Trevligt var det i alla fall att höra att frun man inte hann träffa idag har fått sin lärarlegitimation. Det ödet har inte drabbat alla lärare. Lite mer omfattande än hon trott blev den också.

Annars skulle jag önska fler lärare förmånen att få studera lite till efter att man gjort en stor del av arbetslivet. Erfarenheten kan vara en väldig tillgång också när man ska lära nytt eller fylla på. Man kanske kan tänka på den som en klangbotten som svänger med och gör tonerna riktigt fylliga när nya strängar slås an.

Det påminner mig om att gitarren borde in på service....

...
Det är inte ofta man använder den gamla tillönskan om ett Gott slut, så jag börjar nyårsaftonen med det.

Ett slut på julens förkylning skulle jag önska mig för egen del. Det får komma när det kommer, men helst innan den tredje. Då ska vi följa en gammal vän till både mina föräldrar och oss till den sista vilan och då hoppas jag få vara frisk. Det är något speciellt med dem man alltid har känt. Dem till vilka man i början bars in utan medvetenhet och så småningom lärde sig känna igen med både öron och ögon. De som alltid funnits.

Men nu är det begravning. Jag tror hon fick ett gott slut.

...
Har knogat ett pass med snön här hemma. Det yr på riktigt bra. Har snöat betydligt mer än motsvarande de 1,2 mm vatten som SMHI ansåg vi skulle få idag.

När det virvlade på som tätast hörde jag ett flygplan uppe i tjockan och kände ett stråk av tacksamhet över att man inte tagit flygcertifikat. En annan liten glädje var barnen som lekte i backen bort mot kyrkogården. Det gick inte att se var de höll till i snön och mörkret, men de hördes tydligt medan de hade roligt och samtidigt gjorde en omedveten insats för sin framtida hälsa.

Det blev också en tanke till min snart 96-åriga moster. Undrar om hon inte lejer bort snöskottningen där hemma efter den här vintern. Men det kan hända att den lilla späda tanten också haft hälsonytta av att använda sin kropp som hon gjort.

...
Juldagen blev stillsam. Ingen julotta eller juldagsgudstjänst och inga spontana vänskapligheter över julmatsrester med några av dem man kan begå sånt med. Definitivt ingen realisationstortyr.

Förkylningen som senaste månaden åkt runt på periskopdjup som en andravärldskrigsubåt i Nordsjön drog iväg en torped som träffade midskepps bihålorna. Jag är inte sänkt, men linkar vidare med ett fåtal knop när jag inte ligger dockad i soffan. Har ringt några gamla vänner som man inte hört rösten på de senaste åren, eller årtiondet. Trevligt. Det ska förhoppningsvis bli några fler innan helgen är över. Har några riktigt gamla gamla vänner som också ska ringas, några nittiplussare. Dagens dödsbud påminner om att man inte ska skjuta upp sådant.

Kungen och drottningholmsmusiken har jag också hört. Allt har inte varit som man önskat där heller och med vilken människa är det så? Jag är i alla fall glad för att vi har ett kungahus istället för ett av dessa grå presidentskap som nog kan fungera, men som det går tretton på dussinet av och som kostar mer. Om man inte börjar trava skandaler på hög så hoppas jag vi får behålla vårt kungahus.

...
Fått fira en riktigt bra julafton med gäster från 13 till 84. Just avslutat den traditionsenliga julnattsdammsugningen av nedervåningen och slås av hur annorlunda det låter i röret nu mot när barnen var små. :-)

Det uppstyrda knytkalaset blev väldigt bra även i år, svågerns västerbottenspaj med romsås toppade som vanligt. Mina funderingar på att kontra med (lättlagade) baconlindade mandeldadlar för nästa år möttes av fruns öppet vädrade dubier. Vi får väl se vad som händer om man får uppleva ett annat år. Jag borde nog flytta fram positionerna lite.

Några av de yngre föreslog "O Helga natt.." när vi sjöng julsånger. Det var tunt på de högre tonerna och det lät inte Jussi. Men sången är mäktig i ord och toner. Det är tyvärr oftast bara till jul som pianot blir rejält avdammat inuti.

Mina julklappar gick huvudsakligen ut på té, kläder och böcker, plus en gris. Alltsammans användbart. Bodil Malmstens "Så gör jag: Om konsten att skriva" ska bli intressant att läsa. Liksom böckerna jag ska köpa för bokpresentkortet.
Att kunna och få skriva vore roligt.

God fortsättning på julen! Ett barn är fött.

...

Om några timmar fylls huset med de närmaste, hittills har det varit en ovanligt lugn julafton. Frun har nästan känt sig orolig för att vi ska ha glömt något när det varit så stillsamma dagar här innan. Det har även funnits tid att umgås med andra innan jul.

Önskar alla en riktigt God Jul. Inte minst er som jobbar i samhällets och medmänniskornas tjänst de här dagarna. Och dig som på något sätt är särskilt trasig just precis nu.

Skickar julevangeliet och julepisteln. Kanske det finns någon som behöver dem. Kanske finns det någon som du kunde läsa julens texter för. Som en påminnelse om vad den handlar om.

 

Luk 2

 

Jesu födelse

 

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus* utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius* var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren*. 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 "Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag."*

15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

 

 

 

Jes 9

 

Ett barn blir oss fött

 

1 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,* hednafolkens Galileen.
2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.
3 Det folk som du inte givit* stor glädje,
låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.
4 Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel
och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.

6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
7 Så skall herradömet bli stort och friden utan slut
över Davids tron och hans kungarike.
Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

 

...

Det är inte alltid lediga dagar blir så lediga som man tänkt.

Bra att ha är de hur som. Idag har jag hunnit rätt mycket, t.ex. hittat onödiga utgifter och lite annat mera sådant. Nu är det dags att kavla upp ärmarna och komma till skott med det som jag faktiskt hade lovat frun. Det jag egentligen tog ledigt ett par dagar för att göra.

Hon har det inte bara lätt med sina underlydande.

...
Nu gäller det för en och annan att inte slappna av.

Jag har gjort det två gånger för mycket. Då hade det varit väldigt intensivt en längre period och så slog jag bara av alltihop på en gång. Första gången migränen slog till som blixten trodde jag nästan jag fått en hjärnblödning. Andra gången jag provade konceptet förstod jag vad det var. Jag hoppas det räcker med två gånger och tycker synd om dem som får ha det ofta.

En som provat många intensiva perioder brukade säga som så: "Slappna aldrig av, trappa ner". Så här i juletid är det lite lättare med den saken. Det är inte riktigt bara att gå hem och lägga sig.
Om inte annat är det det där med julklapp till frun....

...
I morse sov frun när jag åkte till jobbet så det blev inget sagt.

När det blev dags att dricka en kopp kaffe ringde jag och grattade på födelsedagen. 47 stycken hade hunnit före med gratulationen och det var väl inte helt optimalt.

Nu har jag börjat jobba mig upp, delvis genom att laga helgmiddag mitt på blanka tisdagen.

De som var före mig hade förresten hört av sig på Facebock och det vill jag hävda inte är riktigt samma sak som ett rikssamtal.

...
Efter en kväll med inneröjning kom vi att språka om våra tidiga gemensamma jular. Om allt vi hann, om den hejdlösa tidsoptimismen och de obefintliga marginalerna. Och om det faktum att några trevliga unga släktingar firat nästan alla sina jular i vårt hus, tillsammans med de närmaste.

Flera gånger i veckan har jag tänkt på min tidiga barndoms jular. De som ofta började med julotta med julevangelium i Själevads kyrka och alltid innebar några lugna dagar hemma hos moster och morbror. Hon var mammas äldsta syster, 22 år äldre, och blev det närmaste en mormor jag kom. Tills jag fick låna min egen ett tag efter ett tredjedels liv.

Moster var bondmoran som var äldsta systern och inte fick tillfälle att utveckla alla sina många förmågor i de utbildningar och yrken hon längtade efter. Men som utvecklade många hemma istället. Hon som köpte en provdocka på mammas affär när hon var 90 då det började ta emot med provningen när hon sydde sina kläder. Hon blev 100, men slutade sy kläder redan vid 94. Man önskar att hon klippt till på en provdocka åtminstone 25 år tidigare, ungefär när hon gick i pension.

En matmor var hon också. Många av de riktiga finheterna gick mig förbi. Kalvdansen och annat mera sådant var jag för barnkonservativ för att äta. Men brödet. Det hembakade, tunna, lite småsega tunnbrödet med smör på. Vilken njutning. På det den tunt skurna skinkan av hemgrisen, griljerad med hyfsat tjock fettrand, otroligt smakrik och alldeles grå. Jag skulle vilja uppleva den igen.

Där i bondgården och i byn där nästan alla visste vem jag var, utom jag. Nu hade jag nog smakat kalvdansen också.

...
Med säsongens första adventsmusik på lagom husuppfyllande volym fredagsmyser vi med röjning i huset. Det var tolv dagar sedan den senast lediga för min del och frun har haft en intensiv studievecka och det är inte utan att det syns.

Hon har fått tillbaka första rapporten på specialpedagogprogrammet och utan att avslöja hur det gick kan jag säga att hon skiner ikapp med adventsljusen. Hon hade räknat med att få fila lite till på den under julhelgen.

Av okänd anledning, kanske tacksamhet, kommer jag att tänka på Stig Dagerman. Eller en av hans strofer. Den som dök upp i pappas biblar ibland, av alla ställen.

"Jorden kan du inte göra om,
stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra,
en annan människa väl."

Alla har inte fått vad du och jag har fått, på olika sätt.

Nu ropar hon inne i rummet att jag femminutrat tillräckligt så det är väl bara att dra igång igen.
Återkommer kanske.

Idag kom en vänlig man från Forskningsarkivet vid Umeå Universitet och hämtade de flesta av pappas släktforskningspärmar.

Idag finns ganska kompletta digitala register snabbt åtkomliga för en överkomlig slant om man bara vill ha namn. I de här byapärmarna finns ofta mer än det. Utdrag ur olika Sveriges olika arkiv och ibland uppsnappade historier, bilder, dikter m.m. Min pappa arbetade nästan jämt, ofta med det här materialet - för sitt intresses skull. En del av det han hittade blev genom åren underlag för både romaner, poesi, artiklar och en hembygdsbok.

Det var nog inte bara för att mota vemodskänslan jag liksom såg pappa Tore framför mig. Leende, med händerna på ryggen, glad när han skickade iväg någon likasinnad historienörd med pärmar som han eller hon kommit för att låna av honom. Jag tror han hade velat detta. Att materialet skulle hamna på ett relativt säkert ställe och att vem som helst skulle ha tillgång till det.

Sen var det roligt att höra "hämtaren" säga att man räknar pappa till en av länets fyra främsta amatörforskare. Det tror jag hade glatt honom också. Han var inte mer än människa.

...
En dam jag känner väl var ute och åkte lokalbuss i stora staden härom dagen. Det händer inte ofta, men nu håller hon på att öva sig på både tåg och buss.

När hon skulle betala frågade chauffören om hon var över 65, varpå den lilla tittade upp på honom och sa att hon var 84. Jag tror att han "gjorde hennes dag". Förmodligen blir hon ännu mer positiv till bussåkande framöver.

...
Med studerande fru blir det oftare som undertecknad "lagar mat".

Med välfyllda dagar blir det tyvärr oftare som vi äter extremt snabbserverad föda. Idag blev det kanske det snabbaste av allt. Men, jag har fler strängar på lyran också.

Pricken över i:et är det som infaller nu. Middagsvilan på kökssoffan. Vilsam, men så pass hård att man inte förblir vilande mest hela kvällen.

...

Så är det då beslutat och nästan verkställt.

Min pappa Tore Nilsson la ner ett oräkneligt antal timmar på sin stora, stora hobby, släktforskningen. I hans lämnade källarrum står fortfarande ett antal hyllmeter med pärmar där resultatet av hans intresse, nyfikenhet och mödor finns samlade.

Innan det mesta här i världen digitaliserades satt han när tillfälle gavs vid kyrkböcker, på Riksarkiv, Krigsarkiv, Landsarkiv och andra ställen och dokumenterade släkter, personer och bygder. Amatörforskningen blev både till material för studiecirklar och några hembygdsböcker. Men framför allt handlade det om ett geniunt eget intresse av historia  och levnadsöden.

Idag finns det fantastiska digitala resurser om man vill följa släkter bakåt, men i de inte alltid så lättlästa pärmar pappa lämnat efter sig finns mycket mer än födelsedata och fastighetsbeteckningar. Levnadsteckningar, uppslag, inte sällan en dikt, en bild eller en bön.

Pappa dog 1998 och Forskningsarkivet vid Umeå universitet ville ta hand om de många pärmarna redan dessförinnan, men det har inte blivit av. Det har funnits olika tankar hos oss och en viss separationsångest. Och sen har tiden flutit iväg. Till veckan kommer man i alla fall från Forskningsarkivet och hämtar pappas pärmar.

Nu har jag en vädjan. Pappa Tore delade gärna med sig och var duktigt på att låna ut material till den som ville läsa om sin by, bygd eller släkt. Vi har anledning att tro att alla pärmar inte kommit tillbaka. Om någon vet om någon eller några Tore-märkta pärmar med släktforskningsmaterial någonstans så är det väldigt tacksamt om de kan återbördas. Ingen skugga faller över den som glömt eller kanske t.o.m. dött bort från sina lånade pärmar. Sånt händer som bekant.

Materialet kommer framöver att finnas på Forskningsarkivet i Umeå och den som vill kommer att kunna ta del av det i original eller kopior.

Ikväll blev det aftonsång i min pappas konfirmationskyrka, där han också jordfästes. Vännäs kyrka i Vännäsby.

Allra sist sjöngs unisont sången vi sjöng för pappa medan han drog sin sista suck, "Bliv kvar hos mig". Han slutade på allra sista versen.

Men det har jag nog skrivit förut.

...
Seg och trött efter småtuff vecka och lång dag trodde man att det ska bli en lugn fredagskväll i hemmets lugna vrå.

Då har man glömt att frun numera är student. Dessutom att många studier idag till en överväldigande stor del handlar om forskningsmetodik. Just nu väntar hon på mig i ett angränsande rum där hon tänker använda mig som övningsobjekt inför nästa veckas intervjuer.

Nu går det nog inte att låtsas sova längre.

...
Livet förändras då och då. Jag har på gammeldagarna blivit sammanboende med en student i sina bästa år.

Det har gått en halv dag på universitetet och hon ser fortfarande glad ut, trots litteraturlistans längd. Hon är nog på väg att bli vad hon i viss omfattning varit under många år. Samtidigt som hon delvis fortsätter med praktiken.

Vid sena middagen fick jag själv en smula lust att bilda mig, men det gick över till efterrätten. Det får bli i små portioner på fritiden istället. Idag tog jag med en bok från kontoret, en som behandlar ett arbetsområde jag förväntas ta mig an framöver om världen står och jag får leva. Men, efter en arbetsdag som denna tror jag att jag låter den ligga till sig lite.

Det nya jag skrev om i början är förresten inte sammanboendet, utan studerandet. Studentskan och jag har varit både gifta och sammanboende sedan 1985.

Då blir det fikapaus på utvalda ställen med välfylld fikakorg.

Det kan vara riktigt, riktigt skönt.

Spöade just min "singelhandikappade" bror i minigolf. Det är också skönt. :-)

...
En del åldringar håller ut.

Lämnade nyss en 150-årsfest i Byske som varat i sju timmar. En mycket trevlig fest med personer jag till stor del levt min ungdom med. Med någon även barndomen. Tre damer som man inte riktigt ser som de femtioåringar de är.

Det är något speciellt med vännerna som funnits med mest hela tiden. Som känner en väldigt väl, även ens fel och brister, men ser även de sidorna med ett försonligt sinnelag.

Idén att slå ihop en "vänfest" var lika originell som rolig när man har många gemensamma vänner.

...
Har just premiärkört födelsedsgspresenten från svågern och svägerskan.

Visst vet man vad klockan är slagen när man får träningskläder i födelsedsgspresent? :-)

 

Jag hade en anhörig som för länge sedan fick en ny chans på en folkhögskola.

Möjligheterna, både hjälpen in på skolan, kraven, uppmuntrandet, korrigeringarna, tålamodet och välviljan togs emot och det blev verkligen en ny start i livet. Utbildning av den här arten var något nytt i familjen. Det råkade här vara rektorn som såg personen och kapaciteten och engagerade sig en bit utanför sitt uppdrag, men det kan vara så många på eller utanför en skola.

Det fortsatte med vidare utbildnig och det liv som hade kunnat ta vilken vändning som helst blev något helt annat än omgivningen och tidigare lärare hade trott. Det blev till och med tvärt emot vad många hade förutsagt, har han berättat.

Mig säger det här många saker. Dels vad det kan betyda med vuxna som ser och engagerar sig och dels något om folkhögskolornas betydelse.

Det var igår första gången jag tittade mig omkring på skolområdet. Såg vad han såg och undrade hur han hade det under de två år som vände livet. Nu är det för sent att fråga.

Hampnäs folkhögskola har flyttat in till Örnsköldsvik och Impius Vård och utbildning har tagit över området. Man bedriver verksamhet för unga med neuropsykiatriska funktionshinder som aspeger, ADHD m.m. Träffade en lärare där idag och kan bara önska lycka till med deras viktiga arbete.

 

...

Så här dagen efter världsbokdagen tänker jag på att jag nyss såg en uppgift från SR om att bara 34 % läste högt för sina barn "0-9 år".

Två tredjedelar läser inte för sina små barn. Det låter fattigt och sorgligt och lovar inte heller gott för skolan och utvecklingen i vårt land. Om aldrig läsningen och boken blivit viktig hemma blir det en tuff uppgift att starta den utvecklingen i skolan.

Det stod faktiskt 0-9, och det är inte så dumt som någon kanske tänker. Det finns forskare som menar att det är verksamt och viktigt att läsa högt för barnen redan innan de är födda. Att den lilla hjärnan som registrerar musiken där inne också tidigt, tidigt lyssnar till de talade orden och börjar söka sammanhanget innan vi tror det är möjligt.

I en tid när hälften (!) av alla treåringar sägs vara ute på nätet minst någon gång varje vecka förstår man om det är svårt att locka till läsning och ro med bara fantasins effekter. Men ack så viktigt. Kanske både för relationen och för "evolutionen", språkets framväxt och utveckling.

Jag kan förstå att många som själva sliter med lässvårigheter kanske tänker att deras läsning inte är så betydelsefull. Utan att ha haft barn tror jag att jag kan säga att man ska kasta de tankarna i sopkorgen. Jag vet en som hade sin stakande, långsamma, lågutbildade grovarbetarpappa som barnkammarläsare i barndomen och som minns de stunderna med värme och glädje. Barnen i den familjen blev snabbläsande bokslukare och bitvis akademiker och utbildare.

Du vet ju vad Einstein rekommenderade en småbarnsförälder med ambitioner för sina barn. "Läs sagor!" När föräldern ville veta vad man skulle göra efter det stadiet sa Einstein: "Läs ännu mer sagor!".

Du som har fått barn som gåva, ta tiden, begränsa den elektroniska konsumtionen något och läs med ditt barn. Den tiden och möjligheten kommer inte tillbaka. Det kan vara ett av de största arven du kan ge dem.

...
Det är nåt visst med nysnö. Men, visst är det charmigare i december. *s*

Talade ikväll med min späda moster som fyller 95 i dag. Bor i eget hus och berättade att hon "fått nåd att skotta själv" i vinter, ibland två gånger om dagen.

Så kan man också se det. :-)

...
Vid middagen ikväll mötte jag en mamma som gjort det som många bara funderat på.

Länge var hon hårt prövad av minstegrabben som la sig på golvet på stormarknaderna, spelade ut omgivningen mot henne, sparkade, skrek och krävde sin vilja fram. En dag gjorde hon det när han satte igång. Hon gjorde likadant, la sig ner, sparkade och skrek.

Vad omgivningen gjorde, tänkte och har tänkt efteråt förtäljer icke historien. Grabben däremot reste sig förvånad upp, slutade med dumheterna och har aldrig gjort om det. Kanske lite tädd för att mamma ska skämma ut sig igen.

Om det fungerar på alla är väl osäkert, men den här mamman hade inte ångrat sin "investering".

...
På väg till Arlanda ser jag några nya särpräglade huskroppar jag inte sett förut och tänker på livets benägenhet att förändras. Förr om åren rände man, om inte som ett tätting, så i alla fall mycket oftare i Sth än nuförtiden.

Saknar både min far och min pappa.

...
Lagade middag i afton. Klyftpotatis, ratatouille och lax med fetaost och pesto. Tog en mindre förpackning pesto i affären. Missade att den innehöll rikligt med chili. Agneta gillade initiativet så pass mycket att hon nästan inte alls klagade på den eldiga smaken.

...
Lilla mamsen fyller år idag. Hon är inte republikan på någon enda liten fläck och blev inte ledsen över att behöva dela födelsedag med lillprinsessan.

Vi ska fira i helgen och till dess ska jag se om jag hittar det träningsredskap som hon önskar sig.

...
Frun fick många fina kort till födelsedagsfirandet.

Bland annat ett där givaren hade köpt ett fårpaket, ett levande får, till en kvinna i Burkina Faso. En födelsedagspresent som kan "göra av sig" under lång tid och åstadkomma en reell skillnad i en familjs liv. Hoppas det blir bra.

Kortet var förresten undertecknat med psalmen 23.

...
Nu skulle jag vilja ha helg. En sån där helg utan uppdrag och förpliktelser. Faktiskt utan 50-årsfirande också, hur trevliga sådana än kan vara. Det känns faktiskt mindre lockande med ny arbetsvecka just nu, fast det är roligt att arbeta.

Vi är i alla fall mycket nöjda med dagens innovation på temat "gör av med visst mat- och snacksöverskott på smidigt vis". De som vill ha tips kan fråga irl hur man kan göra.

...
Vi har just kommit hem från Agnetas 50-årsfirande. En trevlig och lång tillställning i församlingsgården här i Vännäsby. En härlig blandning av människor mellan dryga året och dryga nitti fyllde huset och bidrog aktivt och på många sätt till en mycket minnesvärd kväll.

Festen började kl 16 och tog slut bortåt 22-tiden och det var rätt mycket att röja och städa. Vår "husmor" Inger stannade länge och till sist var det bara Agneta, jag och mamma kvar. När klockan närmade sig halv ett övertygade vi mamsen om att allt Inte behövde städas i natt. Då sa tanten som snart fyller 84:
"-Ja, ni behöver ju få komma hem och sova". Jo, vi behövde ju det. :-)

Tack Anneli och Jan som ledde, alla som arbetade och alla som kom! Tack även Hotel Vännäs och Glassbonden för leveransen av allt gott!

...
Två kursdagar ganska tätt inpå två semesterveckor, det har man inte ostraffat. Segt har det varit att jobba ner mail- och ärendehögen idag och på måndag kommer nämndssammanträde och andra trevligheter som krävde förberedelse. Arbetsdagen blev för lång, liksom ogjortlistan.

Ikväll ska jag titta igenom ett par pärmar jag fått låna av en av mina medarbetare. En kusin till pappa Tore samlade tidningsurklipp och två pärmar innehöll artiklar om honom. På bilderna ser jag honom i min barndoms och ungdoms upplaga och jag hör honom i vissa citat. Några sådana ska jag återge, bl.a. ett som visar att han nog inte var enklast att ha i riksdagen. :-) Det var väldigt roligt att få ta del av de gulnade bladen.

Idag har jag också fått glädja mig åt elever som har mognat väldigt mycket på kort tid. Det nästan syns hur de växer medan man pratar med dem. Om ett drygt halvår är det meningen att de ska börja nya skolor och faser i sin utveckling. Måtte de orka ta vara på undervisningen hela vägen fram så de både kommer in i och ut ur gymnasiet. I tid och allihop.

...
Julaftonen har gått över i juldag och det har blivit ganska tyst i det ännu upplysta huset. Barnen, de gamla, unga och medelålders har åkt hem. Vi har ätit, sjungit, berättat, skrattat, ätit, läst julevangeliet, gett varandra gåvor och ätit och skrattat lite till.

Det blev inga julkort i år, för mig blev det inte ens en intern julmailhälsning till alla anställda i Sveriges minsta kommun. Jag har inte hunnit svara på de sms och mms med julhälsningar vi fått. Det får bli i morgon när eventuellt insomnade inte vaknar av mobilsignalen.

En riktigt God Jul önskar jag i alla fall er alla som läser det här. Låt den ta sin tid och förmedla sitt innehåll. Låt rean vänta, det finns säkert grejjor kvar så det räcker. ;-)

...

Idag blev det en av de senaste halvårets rejälare dagar istället. Men, jag klagar inte. Jag minns barndomens berättelser om hur julaftonen var närmast full arbetsdag och kanske innebar något litet extra på kvällen och så en välbehövlig nattvila innan juldagens otta och efterföljande firande av att Gud blivit människa.

Det blir en hel del gjort när det är lugnt i huset. Riktigt tyst var det inte från början av dagen. En av Castorskolans flyhänta vaktmästare och en av kommunhusets mest "servicemindade" tjänstemän drog trådlöst nätverk allt vad de hann. Det blev gemytligt förmiddagsfika i vaktmästeriets mjuka fåtöljer med hiskeliga berättelser och sagolikt goda hembakade bullar.

Mitt lilla problem med några oköpta julklappar fick mot kvällningen lösas på ett helt nytt sätt. Det är väl att jag har en tålmodig fru som vant sig vid överraskningar efter ett drygt kvartssekel tillsammans med mig.

 

...
Det är inte alltid ärligheten är total när det kommer till ålder och födelsedagsfirande.

En mig mycket närstående har faktiskt tänkt flytta sitt firande till ett annat år. Men inte för att luras, utan för att det inte är så lämpligt att fira jämnt i juletider. Det blir säkert lättare att bjuda några vänner på en matbit i slutet av nästa månad än just när de ska till att koka knäcken, nacka grisen, griljera skinkan och lägga lutfisken i blöt.

Själva fylleridagen firas stillsamt någon annanstans.

...
Tillsammans med en ung dam och Agneta har jag idag besökt butiker jag annars aldrig ser insidan av. Det brukar bli en sån dag per år. Att köpa något till en viljestark och medveten tonåring är ganska döfött, så vi har hittat en modell där hon gör grovjobbet själv. Det funkar mycket fint och blir trevliga dagar.

Det gamla gubbegot och tuppkammen växte ut en smula när man sen blev betrodd att avgöra vilket av två klädesplagg som skulle köpas i ett läge av akut beslutsvånda. Trots att jag blev lite kollrig av förtroendet var jag så pass klok att jag inte gav mig in i någon argumentation utan körde med en gammal klassiker som pappa mötte en gång i sin ungdom när han sökte vägledning.
En gammal man (kanske då drygt 50?) sa till pappa Tore: "-Du ska få ett gott råd; Gör som du vill!"
Efter ytterligare en stunds tövan gjorde hon det val som i mina ögon var bäst. Jag är inte helt säker hur hon valt om en gammal mumie hade föreslagit samma sak. :-)

Jag ser redan fram mot nästa års långpromenad i Umeå City.

...
Har varit ute och åkt med Mamma ikväll. Vi har besökt ett av Piteåbyarnas bönhus och har nu kommit tillbaka till Västerbotten.

Mamma hade inte varit till Roknäs på 25 år då hon var dit med pappa Tore. Då satt hon förresten och höll i en liten flicka som var tre år. Nu var flickan 28 och hade med sig egna små barn. Tiden går, onekligen.

När jag är ute och åker lite längre med mamma så slår det aldrig fel att hon har med sig en hel del ätbart. Hon tycks tro att jag fortfarande inte är riktigt matfrisk och riskerar att bli alltför mager och eländig. Även här har tiden gått och överdrivet anorektisk är jag inte.

En påse etiopisk peppar fick jag med mig hem. Någon som vet om det går att göra etiopisk pepparsås på älg?

...

Annie Lööv och hennes meningsfränder lyckades hindra att C gick in för kvotering av föräldraförsäkringen. Det kallar jag en bra start.

Föräldrar och familjer har väldigt olika förutsättningar, låt dem välja! Även om det skulle fungera för de flesta också med kvotering skulle det för några vara väldigt illa, för några en smärre katastrof. Det kan vara väldigt olika hur det ser ut för olika människor vid olika tidpunkter i livet. Vår galopperande regleringslusta måste börja begränsas. På familjens och många andra områden.

På andra måste man gå väldigt varsamt fram med eventuella förändringar. Exempelvis vad gäller LAS, som också varit uppe inom C. En sak är exempelvis att ett antal nyckelpersoner borde kunna få undantas vid "LAS-listande" även i större företag. Men de liberalaste förslagen om ändringar i LAS är inte acceptabla.

...
Den lärare jag gillar allra bäst har just köpt hela serien "Fem myror.." till sin F-1:a.

Ikväll satt hon och kikade lite och fnissade en smula åt det nästan 40 år gamla populärpedagogiska programmets ordvrängerier. Man måste ju vara vuxen för att få tag i allt, men kan vara liten och få tag i mycket. Sen sa hon något som jag fastnade för, hon ville "bada dem" i bokstäver. De skulle inte kunna undgå att bli intresserade.

Läsningen har tuff konkurrens idag och har ofta ganska få föregångare och försvarsadvokater i vardagen. Läs för och med barn och barnbarn. Bada dem i ord, bokstäver, fantasi och berättelser. Då växer de på så många vis. Det var också Einsteins recept om man ville att barnen skulle lyckas bra.

...
En man jag känner fyller snart 90. Befolkningen blir äldre så det är han inte ensam om, men han är ändå speciell.

Han vårdar sin fru på hemmaplan och sköter Allt. Det innebär mycket lyftande, tvättande och matande. Tyvärr under tystnad då sjukdom nu även tagit hennes tal. Intellektet är sannolikt ungefär som det varit.

Varannan månad kan han få avlastning under två veckor, men han har avsagt sig kommande period. Han skulle verkligen behöva den, men deras 60-åriga bröllopsdag infaller då, så det får vara. Han vill inte ha henne på "institution" då.

Visst är ung kärlek vacker, men frågan är om inte den riktigt gamla ibland skiner minst lika klart.

...
Igår firade vi en smula. Vi har varit gifta i drygt ett kvarts sekel.

Vi firade bland annat med att leta utrustning för en viss kommunal verksamhet och rusa genom Nolia i jakt på en privat manick, strax innan stängning.

Men sen blev det lugnt, fridsamt och vackert nära älven. En gigantisk löftesbåge lyste klart över Umeå när regnet och solen samarbetade fint bortåt 19-tiden. Tyvärr fanns kameran inte i närheten.

Nu pockar en ny arbetsdag på min uppmärksamhet. God morgon!

...
Det blev en del samtal vid Moderaternas monter på Nolia idag. Bl.a. med länsförbundsordföranden och kommunalrådet Anders Ågren och Radio Skellefteås färgstarke reporter Carl-Åke Edström.

Där och då kom det fram något som fullständigt fallit ur mitt minne och som gjorde att jag brast ut i skratt. Herrarna kom ihåg att MUF i Västerbotten på tidigt 80-tal föreslog att pappa Tore, som då varit riksdagsledamot 15-16 år, skulle bli Moderaternas partiledare istället för Ulf Adelsohn.

Senare i kväll började det komma fram lite minnesfragment om detta. Jag var kanske inte i Sverige när det var på tapeten, men har en bild av att pappa också skrattade när han berättade att någon yttrat det. Tydligen var det seriöst menat från några av de då unga.

Jag tror inte förslaget kom så långt och tror att pappa Tore var väldigt mycket nöjd med det.

...
Den här natten ska spenderas på hemmaplan.

Frun välkomnade mig hem med middag, annars har jag lovat att stå för mycket av veckomatlagningen. (Autokorrigeringen föreslår istället: "ve ko armar ingen") Men det löftet träder i kraft när hon snart jobbar för fullt.

Efter maten och kökssoffevilan (Skriver Inte vad autokorrigeringen föreslog här) välkomnade hon mig ännu mer med ett berg av lakan som skulle dras. Ska snart fly mer arbete genom att cykla till träneriet och lyfta lite skrot. ...

...
Har ett möte med frun rätt nära älven i Norrlands huvudstad. Jag trivs bäst nära älvar har jag märkt.
Vi firar ett par saker och planerar sommaren och en del av den någotsånär överblickbara framtiden.

Dessutom pratas skola. Inte som förr när helhetsansvaret både var gemensamt, större och mindre. Men det känns litegrann som förr.

Känns riktigt bra.

...
Ett ögonblick tänkte jag på bröllop när jag för en stund sedan skulle välja lämpliga festkläder för dagen och vädret.

Sen kom jag att tänka på jubilarens trevliga och relativt högresta barn och återfördes till verkligheten. När jag själv fyllde 50 valde hans barn bort en trevlig aktivitet lämplig för unga sinnen och kom till Vännäs på "gubbfest" istället. Idag följer en närstående tonåring med oss till dagens 50-årsfirande.

Jag gillar när Sveriges ofta strikta och åldershomogena umgängesvanor får ge vika för andra länders och kontinenters generationsblandning.

...
Idag har jag framträtt i kjol, så såg det i alla fall ut.

I själva verket är det ett manligt kenyanskt plagg som ser ut som en kjol. När jag fick det på Bethania Academy lovade jag att bära det vid skolavslutningarna och det har jag gjort. Mer imponerande är att Patrik, resenären i sjuan, tog på sig sin vid avslutningen på Björkskolan ikväll. Det är känsligare med sånt i den åldern, men han klarade det galant.

Ikväll vid hemkomsten fick jag ett par klädplagg av Agneta. När hon kom till affären där jag utimellan handlar kläder tog de fram ett par byxor som var mina och som hängt där ett tag, rätt länge faktiskt.

Efter köpet skulle de läggas upp, sen kom våren, jobbfunderingarna, själva Afrika och mycket annat emellan. Tror jag tar dem i morgon, de matchar årstiden.

...

Pratade just med min bror som sprang Stockholm marathon förra helgen. Kom in på en hedrande och låg 1600-plus-plats efter något års satsning. Har en sån fysisk status att han kunde ta en promenad på stan med sin Sissi efter målgång.

Vår far hade förstått förstått och applåderat saken. Han tränade sig och andra hela livet, hårt. Som familjens svarta får på detta område får jag blodsmak i munnen bara jag tänker på att springa fyra mil. Hemska saker!

Nu funderar herr och fru på att börja springa internationella marathonlopp emellanåt. Jag kunde tänka mig att följa med som materialförvaltare.

...
För 26 år sedan alltså. Det slog mig just att jag "varit förlovad" med Agneta halva mitt liv. Hon med mig det mesta av sitt.

Vi har ätit en god middag och rekapitulerat vårdagen i Stockholm då det plötsligt kryllade av människor vi kände på platsen vi valt ut. Det blev istället prins Eugens Waldemarsudde med utsikt mot vattnet. Det gick bra det också, vi blev förlovade.

Livet har vi också gått igenom, en liten smula. Det händer onekligen en del på ett drygt kvartssekel. Det känns bra är att vi är överens om att vi kört ett varv till om vi fått börja om därifrån stenen.

...
För några dagar sedan klev jag ut ifrån Facebook. För en tid eller för gott, det får jag se.
Nu har frun börjat klaga så smått. Hon tycker det var så praktiskt att kunna se vad jag gjorde via FB.

Vi brukar ringa eller sms:a flera gånger om dagen. Det blir kanske några gånger till nu när man kopplat bort ansiktsboken. Man spar en del tid. :-)

...

Var idag på lunch hos mamma med Agneta, några jämnåriga och några som är lite äldre.

Den äldste gästen har ett formidabelt minne och berättade något som hänt min pappa Tore Nilsson någonstans i mitten av hans 21-åriga riksdagstid. Det var under de stormigare demonstrationsåren och pappa hamnade i något läge inför en grupp yngre vänsterradikaler som visste att han var moderat ledamot.

En lite yrare ung kvinna for ut mot honom och hånade honom för att aldrig ha arbetat med sina händer och inte veta vad arbete var.

Småbrukarsonen upplyste henne om att han både arbetat som skogsarbetare och dikare och frågade henne om hon själv hade arbetat med sina händer. Hon var så pass ärlig att hon dämpade sig och erkände att hon aldrig arbetat alls. Den unga akademikern kom från en välsituerad familj med höga ämbeten, mamman är för övrigt ett hyfsat känt namn och har haft en rad av riktigt höga poster.

Jag hade velat se den där situationen, jag gillar när vänsterfördomar och vänsterinbillningar ryker all världens väg. I stort som smått. *s*

...

Mest spännande klappen.  Jag fick en bok i julklapp som jag hoppas jag får tid att bekanta mig med. "Speeches that changed the world".  Nu tror jag att förläggaren tar i en liten smula, man förändrar inte världen så lätt, men det är klart att det talade människoordet har en makt som inte kan bortförklaras. Flera av mina profana favorittalare finns med. T.ex. Churchill, förstås.

Men först i boken var faktiskt Jesus.

...

Det är vad socialtjänsten i Vännäs söker för en ungdom som behöver ett par trygga familjehemsföräldrar för en tid.

Jag minns min äldsta mosters hundraårsdag. Hon blev nog väldigt glad över telegrammet från kungen och drottningen. Ännu gladare blev hon säkert av de hundra rosorna hon fick från en medelålders man som behövde en plats i hennes och hennes makes hem under en period i barndomen.

Det är inte alla placeringar som blir sådana solskenshistorier som den blev, men behoven finns och kan fyllas av ett alldeles vanligt hem. Antingen man nu blir emotionellt belönad till hundra års ålder eller inte.

Det kanske är någon i Västerbotten som läser detta som skulle kunna göra en insats för livet. För någons liv.

Hör av er till personerna längst ner på sidan jag länkade till.

Att glädja sin mamma, det är ganska roligt det. För de flesta av oss har det väl funnits perioder då man inte direkt gjorde det alla dagar.
Hon kommer från en mindre bondgård i Övikstrakten där man på höstarna till stor del födde upp både de nio barnen och huhållsgrisarna på frukten. Sedan har hon aldrig haft äpplen, men har en speciell kärlek till både träd, blommor och frukt.
Nu fick jag komma med en påse djupröda äpplen till henne som annars alltid kommer med ätbara saker till mig. Trevligt.

Nyss var det silver, nu var det guld. Nog för att tiden går fort, men det var inte vårt utan svärfars. Vi "ligger i fas" med dem. Förstår inte hur det gått till, minns ju att de var relativt gamla människor när vi gifte oss. Svärfar och jag delar ett par av våra brister. Det var svärmor som köpt blommorna idag.

Var förbi mamsen i går afton när jag piggnat till. Hon är 80+ och ständigt verksam, vakande över tiden, blommorna och bären.

Man känner sig alltid lat när man har med henne att göra.

...

Agneta körde "Kompassen" på valpejl.se.

Hon gjorde alltså testet för att se vilken riksdagskandidat som passade henne bäst.

Jag är mycket lättad över resultatet. :-)

...

I afton firade vi en 50-årsdag hos nära vänner.

Det var dag två på firandet, en del gör saker rejält. Efter att de flesta gått satt några av oss  kvar i sensommarkvällen, filtinsvepta och med lite infravärme, tända lampor och ljus. Alltmedan regnet föll.

En skön, omärkvärdig och minnesvärd stund.

Tack Tina!

 

...

Nu är det 25 år till guld!

Sätter in en bild vi Inte satte in i tidningarna. Tack för alla gratulationer!

Obs, färgen på insidan motsvaras inte av den på utsidan.

...

Idag gjorde jag något mindre bra. Det händer väl i och för sig då och då, men det här var Verkligen Inte bra.

Den här dagen har många på allvar dragit igång valrörelsen. Det är sex veckor kvar tills vi vet betydligt mer om vilken framtid Sverige får. Vad gör jag då? Jag slår sönder mina glasögon!

Det är fortfarande lite småsemestrigt i optikerbranschen samtidigt som många kommit tillbaka från sin ledighet och behöver lite mer klarsyn. På hemmaplan tar det en vecka att få synundersökning. Sen kan det bli en 10-12-14 dagar innan glasögonen sitter på näsan när man ska tillverka glas för hyfsad närsynthet i kombination med åldersyntheten som gör sig påmind.

Nu går jag omkring och ser ut som om jag fått en snyting av Lars Lilja eller Jonas Sjöstedt. "Kryssa Jan" står det på bröstet och mitt på höger glasögonglas finns något som liknar ett kryss.

Det var inte så jag hade tänkt.

...

Ja, inte min, utan en annan 25-årsdag. Den jag tänker på infaller i veckan.

Min egen minns jag väl. Bland annat för att några flickor jag kände, och fortfarande känner, gav mig en våg i present. Jag undrar fortfarande vad de menade med det.

Ett kvarts sekel, det är både en lång tid och en som flyger förbi väldigt snabbt.

 

"Hä ha som fjurne å". Sitter rätt så däst i ett lusthus vid Bureälven. Smälter middagen som avslutades med blåbärspaj och kaffe. Oj, vad man har det bra. 

...

Nyligen fick jag en förfrågan som värmde. Det var inte minst hedrande att jag fick den via en ung människa som jag haft mycket att göra med. För närvarande ser dock inte mitt och Agnetas gemensamma liv så gynnsamt ut för en sådan uppgift som det var frågan om.

Härom dagen blev jag igen påmind om behoven av kontaktfamiljer och familjehem. Behoven verkar inte minska. Däremot har jag känslan att de hem som anser sig ha tid eller kapacitet att "ta emot" minskar. Åtminstone ökar de inte i takt med behoven.

Jag lovade att gå igenom min bekantskapskrets och komma med förslag till familjer som berörda instanser kan fråga. Det kanske fler kan göra? Prata om saken hemma och med varann. Det finns många barn som skulle behöva någonstans att komma, ibland, varannan helg eller för en sammanhängande tid. Många barn har föräldrar som stundtals behöver en avlastning för att orka vara de föräldrar de egentligen är och vill vara.

Det är så mycket som kan göras om det görs i tid.

50-årsfirande.

Tiden går, det är alldeles tydligt. På vägen hem från kampanjdagen i Lycksele tog vi vägen över Ekorrsele mot Hällnäs och Vindeln. Bildbevis på det kommer kanske sen. Vägen är mer dragen för kor och mc än bil,  men man somnar inte vid ratten.

Målet var en viss herr Redstig som idag fyller ganska jämt. Helen hade bakat något alldeles otroligt mycket. Tur man har karaktär. Eller också berodde min relativa återhållsamhet på att jag tog så mycket smörgåstårta. Med M på.

En trevlig kväll med många bekanta gäster från olika "arenor" och epoker. Tack!

Det blir rödgrön röra. Fick nyss höra att vi får besök om en stund. De hade inte heller ätit så vi utökade lite. Nilsson lagar ratatouille. Den enda helt acceptabla rödgröna röran. ;-)

...

Måndagskvällen var vikt till svärfars 80-årsdag.

Vi åt gott tillsammans och firade 80-åringen som aldrig hade trott han skulle bli så gammal. Som fortfarande kan röra sig och färdas. Det blev en lyckad kväll.

Här hemma har Agneta läst högt ur en sällsam bok en äldre vän själv producerat. Vännen är tidigare trehörningsbon Rune Lövgren och boken heter "Brokiga blad". Den är resultatet av en speciell livshistoria och en skrivararkurs som trivselföreningen på Marielund i Umeå hade förra året. "Skriv ditt liv" kallade man den och man höll bland annat till i Mariaskolans lokaler när vi inte var där.

Brokiga blad är öppenhjärtlig, mer än många liknande böcker, och beskriver en mycket speciell livsresa för en man som konfirmationsprästen tyckte borde få studera. Så blev det inte, men språket och berättelsen i den här lilla boken visar att det kunnat bli lite vad som helst av Rune. Nu blev han entreprenör och den sorten behövs lika mycket som någon annan yrkeskategori.

Får du tag i ett sällsynt exemplar av den lilla boken så läs den. Den är "lyckad", ett intressant dokument över vår när- och lokalhistoria. Särskilt intressant för oss som trodde vi kände tidigare VD:n för Lövgren och söner.

Mindre lyckat blev det med ambitionen att det skulle bli en tidig kväll.

 

Tjuvläser dagböcker.

Hittade för en tid sedan ett par sådana, den ena skriven av en 14-åring, den andra av en 16-åring. Ungefär samma åldrar som konfirmanderna jag varit med i sommar. Den första skrevs av "Örnen", 14-åringen som då kastade dryga 30 meter i spjut och hade ganska fina resultat i många friidrottsgrenar. Båda dagböckerna är skrivna av min pappa, Tore Nilsson, och han var inte rädd för att andra skulle läsa.

Dagböcker från 1934 och 1936 är intressanta att ta del av. Oron i världen kommer fram tydligt i den senare. Pappa skriver bl.a. om Mussolini som en "asgam i Italien".

Det var valår i Sverige och pappa var då liksom sin far folkpartist, det var 30 år kvar till början av hans 21 riksdagsår. Han cyklade de två milen från Österselet till Vännäsby och såg partiets valfilm. Den var tydligen bra, för han såg den flera gånger. När den visades i Fällforsen utanför Vännäs var det 250 personer som tittade. Bräck det, Lennartsson! Han såg även socialdemokraternas film. Den tyckte han var så "dum" att han skrev en insändare i VK om saken.

Jag läser vidare, kanske kommer fler glimtar.

...

Talade med en socialdemokratisk vän som är synnerligen insatt inom ett av de områden där jag kanske kunde ha en del av mitt levebröd framöver. Beroende på hur folk kryssar....

Det är satsning på riksdagen som gäller, men eftersom man är Moderat och står för arbetslinjen så gäller det ju att förbereda sig på olika utfall. Det är riktigt intressant med de råd, tips och erbjudanden som kommit. Vissa saker som erbjudits har varit lite extra lockande då de inneburit att även Agneta haft ett arbete, vi har ju sagt upp oss båda två. Hon är den kompetentare av oss på flera områden, så hon borde annars inte ha så svårt med jobb.

Det var ett intressant samtal, det jag började skriva om. Min vän svarade på min fråga och svarade sedan på flera jag inte hade ställt. Han satte en hel myrstack i mitt huvud och serverade en meny av möjligheter inom "mina områden" som jag inte hade tänkt på.

Det blir en spännande höst det här. Spännande att se vad som är meningen.

 

 

Livets skiftande faser. En händelserik dag på olika orter. Har mest varit med  tonåringar. Haft lektioner, kört motorcykel, varit på 50-årskalas. Fått besked om att en mycket god väns mamma har dött i afton. Nu ska jag antingen sova tidigt eller åka ut till en barndomsvän som fiskar lax en bit upp längs den älv jag befinner mig vid ikväll. Det lutar åt laxen.  

Min fru får stå ut med mycket. Jag kom hem för en stund sedan och blev mottagen med jordgubbar och glass. Såg Fredrik Reinfeldt stå ute i farstun och bjöd förstås in honom i köket. Hon frågade vad jag skulle ha  mobilbilden till, men si det talade jag inte om. Hon lär upptäcka det.

Så ljuvliga kvällar. Sitter med en barndomsvän i kvällssolen. Skönt och varmt igen efter regnet. Samtalar med humor och allvar om tiden och framtiden. Vänskap är värdefullt, en stor gåva. Ska strax göra ett lite längre ärende. 

...

Ikväll kommer hon hem; Agneta. Nu river vinden kraftigt i pionernas kronblad. Risken är att hon tror att det är min "maskinella" vattning som är orsaken om det ligger sådana på marken när hon kommer hem. Därför tog jag kameran och gick ut och dokumenterade.

Uppdraget är fullfört, utan skador på blommorna.

Ta en titt på nedersta bilden. Se humlan som är i lilla blomman och pollensäckarna hon har på bakbenen. Det sägs att humlan kan flyga med lika mycket pollen som sin egen kroppsvikt. Slumpen är fantastisk!

...

Jag har sagt ja till ett förtroendeuppdrag. Frun är borta och jag har lovat vattna den långa rabatten mot gatan och sådant som växer i krukor.

Det är svårt med lagom i krukorna. Den långa rabatten hade hon nog tänkt att jag skulle vattna med kanna, men man är ju lite rationellt lagd. Eller i vissa fall lite lat. Det blev vattenspridaren med tempererat älvsvatten, inställd så att den tar gräsmatta och rabatt. Hoppas att det som redan blommar tål det hela. Om inte annat för min skull.

Hon ringde för en tag sedan och undrade hur vissa växter såg ut. Det blev lite svårt men jag drog till med något som nästan lät förtroendeingivande. Hoppas hon också tyckte det.

Då känner jag mig mer hemma med förtroendeuppdragen av andra slag. Jag som bara skulle "göra lumpen" lokalt i partiet för att underlätta för de engagerade och dra ett strå till samhällsstacken. Jag fann att det fanns viktiga saker att göra tillsammans med andra. Sådant som berörde många människor nu och sedan och upplevdes mycket meningsfullare och intressantare än jag anat.

Jag har de senaste veckorna fått en del oväntad uppmuntran från olika håll vad gäller satsningen på Riksdagen, det förtroendeuppdrag som jag nu ställt mig till förfogande för. Det kommer rätt ofta löften om kryss. När man nu sagt upp sig borde man annars ligga på i jobbsökandet, men det blir inte så än på ett tag. Dels är man inte så intressant som arbetssökande mitt i en personkampanj, dels blir man inte fokuserad och seriös i sökandet. Särskilt inte när man börjar förstå att initierade menar att man har möjlighet att faktiskt lyckas i höst. Jag satsar på det, samtidigt som jag gläder mig och vilar i tre speciella ord som finns i bönen Fader vår. Titta efter vilka.

De tips, förslag och erbjudanden som ändå kommer är förstås roliga att få. Rektorstjänsterna jag tipsats om känns inte överdrivet aktuella. Det har varit roligt och kännts mycket meningsfullt att vara rektor där jag varit det och på det sätt jag fått vara det. För dem som står ut med rektorstjänsterna som de vanligtvis ser ut hyser jag mycket stor beundran. Med en ständig svällande kontroll- och administrationsflod och med oändliga krav på diverse redovisningar och ständigt plan- och policyvärpande som allt färre orkar och hinner ta riktigt på allvar tror jag snart inte att man kan vara rektor. Utvecklingen drabbar även lärarna mycket hårt. Får inte skolan som helhet ett minskat tryck från alla pålagda sekundäruppgifter tror jag den kan bli ett riktigt krisområde.

I USA delar flera människor på de många komplexa uppgifter som den svenske rektorn vanligtvis sköter själv. Jag förstår fuller väl när man säger att snittrektorn stannar två år på sin post. Många slutar kanske i frustration över att inte hinna med det jag ser som rektors egentliga huvuduppgifter. Att kommunicera uppdraget, inspirera och leda en skola.

Hmm, det här blev yvigt, tre bloggar i en. Blommor, förtroendeuppdrag och rektorskap.

Får avsluta med att påminna om en viktig sak: "Ingen sedel utan kryss!"

 

...

 

På Bjurholmsdagarna träffade jag en lumparkompis jag har många trivsamma minnen med. Det var definitivt inga bekymmer med att möta honom, det är alltid lika trevligt. Desto värre var det att han berättade ett av mina mer pubertala hyss på K4. Både för sheriffen och kommunalrådet iBjurholm och dessutom för min fru. Vid lunchen sa hon att det nog var tur att vi träffades lite senare. Till mitt försvar (!) vill jag anföra att det som hände var nästan ett tredjedels århundrade sedan.

En hjälpande hand. Ikväll hade vi lite fika med nära och kära här hemma. Något som skulle ha inträffat tidigare i juni. Rasmus kom med ett paket, men tyckte att det gick mer än lusigt med öppnandet. När han väntat länge nog erbjöd han sig att hjälpa till. Den som är vis lyssnar till råd och tar även emot hjälp, så jag tackade ja.

...

Nu tänkte jag uttala mig om något jag inte har erfarenhet av. Jaha, "är det nytt?", tänker några.

Vi fick inga barn, Agneta och jag, men både arbetsliv och vänkrets är fylld av människor i alla åldrar. Också småbarnsföräldrar. 

Barnkär som jag är  kan jag långt på väg förstå det absolut överväldigande, omskakande nya som sker när en ny liten person kommer till en med drag av både en själv och den man älskar. Ett barn som slår an strängar i hjärtat i frekvenser man inte visste fanns, en varelse som behöver en på så många plan. En liten människa som utvecklas från dag till dag och för vars utveckling man har en obegripligt stor betydelse.

Ankomsten ändrar nog ofta det mesta i livet. All grundläggande livsrytm rubbas för en del. Skeendets olika faser kan även kan ha med sig känslor, reaktioner och konsekvenser som man inte gärna talar så öppet om.

Ni som varit i de här situationerna vet så oerhört mycket mer än jag om allt vad som händer och sker. Men även som oinvigd blir man tagen och ledsen när man ser en ny liten familj spricka när den gemensamma resan just har startat.

Trots att jag är i farfarsåldern och utan erfarenhet vill jag drista mig att säga - glöm inte bort den du fått barnet med. Gläds åt  barnen, se din livskamrat och sköt om också den relationen. Ta tid till den du förhoppningsvis ska leva med när era barn om kanske 6 - 7 - 8000 dagar flyttat ut.

Det är nog bland det allra bästa du kan göra för ditt barn.

...

Vissa klagomål bars fram igår av min egen fröken och fru. Det gällde mina mobilbloggar.

Vi har inte fått tillbaka ett fungerande Internet, så det mesta blir via mobilen. Hon hade klagomål på min stavning och på uteblivna mellanrum. Bokstäver som faller bort är en sak, men de uteblivna mellanrummen verkar vara teknikrelaterade. De saknas inte i SMS:en.

Fröken förresten. När vi var på Malta läste jag engelsk 2:a världskrigslitteratur. Hon läste om barns skrivutveckling. Efter att ha sagt upp sig som lärare och rektor. På något sätt misstänker jag att min fru kommer att fortsätta vara fröken. Vad hon än ska jobba med.

Jag fick nyss en julklapp av ett av våra fadderbarn. Olika saker har gjort att den där saken inte kommits ihåg förrän i natt när vi släppte av henne hos morfars. Det är ju rätt få julklappar för övrigt i maj, så jag tycker det känns helt ok. När jag tog upp mobilen så såg den goa sötingen plötsligt så cool ut som man bara kan göra i åttan. Bilden togs just när coolheten brast och fnisset tog över. Hon valde den bilden för publicering.

Helstekt gris. En barndomsvän fyller 50 och bjuder på mat á la Hedenhös. Hittills oprövat för min del.

Väntar på morgonen. Efter en skön natts sömn väntar jag på att Agnetas mobil ska ringa och tala om för henne att det är dags att vakna. Ska lämna vår stockholmsfamilj för den här gången och åka hemöver efter ett besök i en liten kyrka i Uppsala där det också finns vänner. Skönt med en fast punkt i en värld där där annars inget är direkt fast och bestående. Var igår förbi huset där min biologiske far bodde. Minnena kom rullande. Regnet var kraftigt när vi passerade kyrkogården så det blev inget besök där. Tycker annars om att det finns en sten och en särskild minnesplats.

Så sällan nu för tiden. Vi fick en kväll, natt och morgon hos nära släkten på grund av den isländska vulkanen. I alla fall delar av släkten i gula huset. Så skönt att bara sjunka ner i soffan och prata, lyssna och rekapitulera hur livet för närvarande ser ut och känns. Här skulle man velat vara oftare, umgås, hinna se och uppleva barnens utveckling. Skulle ha svarat på ett och annat i cybervärlden, men det är nedprioriterat just nu. Allt har sin tid.

...

Regeringen satsar nu en del pengar på en ganska liten grupp, de med många barn. Den är generellt lika viktig som ekonomiskt svag.

Regeringen ökar Flerbarnstillägget, vilket är effektivt då ökningen träffar dem som vanligtvis har den svagaste ekonomin.

För några månader sedan skrev jag om de olyckligt utformade regler för bostadsbidrag som slår rätt hårt mot den här gruppen, dem som särskilt bidrar till att mota vår allvarligt felvinklade befolkningspyramid. Det borde vara relativt billigt att rätta till de skevheter jag berörde där.

På besök i lugnet. Efter kyrkan blev det besök hos svärfars. Gott kaffe med dopp och berättelser från förr. Idag bl.a. med insikter om att övervakningssamhället fanns förr också. Det vara bara det att det var analogt och manuellt. T.ex. via telefonväxlarna.  Genom fönstret ser jag byns årliga skidtävling. Unga och gamla står ihärdigt tålmodiga i snöyran. Som en hop myskoxar på ett jämtländskt kalfjäll. Jag gillar bymentaliteten, den lite tjurskalliga och exekutiva. Man bestämmer sig och man gör. Själv.

...

Sitter här ensam och övergiven. Sände iväg frun i morse. Hon är på en kurs som jag gärna hade gått.

Talekonst, analyser av pressutspel och mediaträning står på programmet. Hade en blyg och tillbakadragen stackare som jag kunnat behöva.

Nej, jag är inte avundsjuk, jag unnar henne möjligheten och utvecklingen. Samtidigt som jag tänker pumpa henne på de bästa godbitarna när hon kommer hem. Önskar det fanns något motsvarande för män.

Nu ska jag ta tjuren vid hornen, lämna kontoret och fixa kyrkstädningen. Det är vår tur nu och det har väl hänt att Agneta fått göra allt någon gång när jag har varit borta.

 

...

Har just lagt mig på soffan efter middagen. Gjorde en fisksoppa till frun och mig. Lite fusk med halvfabrikat och lite råvaror, men om det tillåts mig får jag säga att resultatet blev bra.

Känns oerhört skönt att komma hem så här tidigt. Det har inte varit vanligt nu på slutet. Vilket känns i kroppen och knoppen. Nu är det kanske inte bara långa dagar som tröttar.

Lyssnar på P1 där det debatteras om hurvida partier ska släppas in i skolorna för debatter och om SD då ska släppas in. Jag är rädd att det är farligt att göra SD till "offer" genom att inte släppa in dem. Riktigt illa blir det om man å andra sidan släpper in revolutionära partier.

Jag tror att de som finns på den politiska huvudarenan ska släppas, in, granskas och bemötas. Nynazister och partier som försvarar våld i politiken ska inte ha någon plats.

Eller vad säger du?

 

...

Har just kommit hem efter en längre sortens dag.

Det är inte alltid man gör åtta timmars arbete efter att ha åkt till Umeå bortåt två, men så blev det idag. Det hann bli några timmar innan också. Sist ikväll var det styrelsesammanträde, lite efterarbete och en del telefon.

Just nu är det en hel del att stå i inför hösten. Jag hoppas få bort en del saker nu under sportlovet då eleverna håller till på andra ställen.

Torsdagen ska dock inte ägnas åt arbete. Då ska det infrias ett löfte från i julas. En dag på stan med en ung dam som alldeles nyss var en liten flicka.

...

Jag satt och gick igenom en del mindre underhållande dokument (men informativa och nödvändiga) när det nyss knackade på dörren.

Det var mamma som tagit sig en dryg timmes sparktur för att överlämna en del av resultatet av morgonens bakning. Välkommet besök, även om vi inte hade tiden att umgås så mycket.

Vi fick en liten fikapaus mitt i  mödorna innan mamsen vände hem och vi ska styra kosan mot Umeå och diverse arbetsuppgifter.

Besök kan vara glädjande även om de är korta.

...

Så frågade mamma ikväll när hon blev firad lite i förskott av barn med respektive och tyckte att det var trevligt.

Ja, vi har inte riktigt börjat fundera på det. Man får se om världen står och om man själv lever då. Hon hade en syster som nådde dit, fick telegram av kungaparet och så där. En annan syster fyller snart 93 och bor liksom mamsen kvar i eget hus. Så man vet aldrig.

Idag fick jag höra om en man som varit omskött hela sitt liv. Han har varit fullt aktiv, verkligen, men han har fått åtnjuta en hemmafruomsorg som lär bli synnerligen sällsynt för min och efterkommande generationer.

Varje morgon har han fått kaffe och sockerkaka på sängen. Han har fått njuta av en helt fantastiskt fin matlagning och all möjlig "omvårdnad av frisk man i hemmet".

Jag har inte tänkt säga varken bu eller bä om företeelsen i sig, de har levt i en annan tid och under andra förutsättningar än vi. Det är ett drygt år tills han fyller nittio. Idag kan hon knappast tala längre, rörelseapparaten är svårt angripen av sjukdom. När det någon sällsynt gång blir utflykt måste hon bäras ut till bilen.

Nu lagar han maten, mer avancerad än i de flesta hushåll. Lägenheten hålls i propert skick. Sockerkakan och kaffet är det han som fixar. Servicen går långt utöver allt han själv behövde, i deras krafts dagar.

Än håller han hemtjänsten utanför lägenhetsdörren. "Jag vill sköta det här själv. Hon har servat mig hela livet, nu vill jag göra det här."

Det är inte alla förunnat att kunna det. Varken vad gäller hälsan, kunnandet eller förmågan att lära nytt. Det är inte heller alla "gubbar" i hans situation och generation som fattar vad de fått av sina hemmafruar.

Jag tycker att det är en fin "aftonsolskenshistoria".

...

Vid en av mammas och mina datorstunder så visade jag henne litegrann av det man kan använda sökmotorerna till.

Vi googlade på hennes pappas namn och fick fram lite om honom och hans bröder, sju duktiga fiolspelmän utanför Övik. Vi kikade på verktyg för korsord och på recept.

Hon ville ha bra recept på piroger och tidigare idag kom hon förbi med en liten laddning. Det blev en varm pirog till kvällsmat.

Ibland kan man ha lite nytta av nätet.

...

Har tillbringat kvällen i barndomshemmet.

Mamma har övat sig i datorhanteringens grunder och jag har tagit bort några onödiga hinder på vägen. Inte bara lätt när de 81 första åren av livet var helt datorbefriade, "klicka" hittills betytt att något inte fungerat och "adress" har varit något geografiskt.

Hon har fått sig en bra mailadress, men den vill hon inte kännas vid än. Det är fortfarande nog med grunderna.

Hon är misstänkt på att jag skriver lite för mycket om henne här på bloggen och jag tror att lusten att ha full koll på vad som står är en stor drivkraft till datoriseringsprojektet.

Därför skrev jag nu lite till.

...

Jag har blivit påmind om en fråga som är en av de minsta om man ser till antal berörda. För dem det angår är orättvisan dock inte liten.

Det handlar om stora familjer som är i behov av bostadsbidrag. Man behöver större utrymme om man är sju än om man är tre i familjen och upp till fem barn lägger man på några kvadratmeter till normen. Efter fem barn slutar man räkna individer. Familjen som har ("inkorrekta"?) tio barn har samma norm som när man hade fem.

Det här kanske till nöds kunde ursäktas om det inte vore för en annan regel som slår mot dem som bidrar mer till att förbättra vår befolkningspyramid. När familjens "förmögenhet" ska beräknas inför uträkningen av bostadsbidraget läggs alla barns eventuella pengar till. Har man t.ex. morföräldrar eller farföräldrar som sparar en slant till barnbarnen slår det mot familjen.

Summan av kardemumman blir för ett litet, men existerande, antal familjer att man har samma maxnorm för boytan när man har åtta eller  tio barn som när man hade fem. Om morfars har satt in ett par hundringar i månaden på barnens konton ska tiobarnsfamiljen ha mindre bostadsbidrag, men samma yta som fembarnsfamiljen.

De flesta känner inte en familj som har åtta barn och frågan känns därför för de flesta  oviktig. Några kanske också tänker: "Det är mest invandrare som har många barn, strunt samma."

Den absoluta minimiförändringen för de resurssvaga familjer som är i denna situation vore att man slutade att räkna in barnens sparpengar i underlaget. Allra minst från barn nummer sex som man ändå inte får bidrag för. Att direkt straffa dem som har fler än fem barn på det här sättet kan inte vara rätt.

...

Det blev innan födelsedagen. Lillmamsen har köpt en liten dator och skaffat sig ett mobilt bredband.

Nu ska hon börja tampas med nätet och alla vedermödor som är förknippade med det.

Något säger mig att det kommer att bli oftare man slinker förbi på en kopp kaffe och oftare man blir bjuden på middag. All support lär knappast kunna göras över telefonen.

Kanske det hon räknat ut?

...

...

Här nöter vi ut en generation i taget. Jag är fortfarande inte frisk och hörde med mamma om hon kunde köpa ut några medikamenter åt mig och köra den dryga halvmilen ut till Vännäsby.

Det tog lite längre tid än normalt och jag tänkte att hon lät bilen bli riktigt varm innan avfärd. Inte riktigt. När hon kom hade hon tagit sparken, hon tyckte hon behövde lite motion.

Jag  tog tacksamt emot det hon hade med sig och startade upp datorn åt henne. Hon tyckte den lilla resedatorn var "söt" och att den verkade enklare än kursdatorn på ABF. Även att det verkade nog så enkelt att ha styrplatta istället för mus.

Vi kikade på vk.se, på bloggen, på "hemmatidningen" Örnsköldsviks Allehanda och vi gjorde lite sökningar.

Jag fixade kaffe och hon kunde inte slita sig från datorn ens under fikat. När sessionen var slut var hon övertygad. "-En sån här ska jag ha."

Nyss gav hon sig hemåt. Det började bli sent och lite mörkt så jag klädde på henne en reflexväst istället för småreflexerna hon hade.