...
Bakom oss i bönhusbänken i Tväråbäck satt idag en bekant familj där minstingen är en charmig och pratsam solstråle kring två år. Han har hört mitt namn ganska nyligt och någon i familjen frågade honom om han visste vem jag var.

Högt och tydligt svarade han "-En gobbe!"

Sen kom namnet också, men den objektiva sanningen kom först. :-)

...

Jag hör till minoriteten som firar Kristi himmelsfärds dag. Dagen som firas till minne av att Jesus enligt Bibeln återvände till himlen som människa och "VD" efter att ha sonat synderna och gett sin fullkomlighet och evighet som gåva åt en värld som inte frågat efter den.

Även om jag inte firade dagen skulle jag sannolikt vara glad för att den finns. Den och andra kristet historiska helgdagar som varit en del av vår kultur i ett sekel och som ger året rytm.

På olika håll poppar det upp röster som menar att vi ska ta bort alla helgdagar som rubbar produktionsrytmen, eventuellt ge några som "helgpool" åt varje arbetande. Man understryker också att en helgdag mitt i veckan kostar drygt 500 per svensk i BNP. En del vill ha bort dagarna av kristofobiska orsaker eller nervös strävan att ett av världens mest sekulariserade land ska frånsäga sig resterna av sin kristna historia. Några helt enkelt för att man vill trimma produktionsapparaten. Vissa kan t.o.m. säga att det beror på "lathet" att vi har dem kvar. 

Vi behöver sannerligen producera om vi nu vill kunna behålla välfärd och levnadsstandard, men vi behöver också leva. Helgerna är värda vad de kostar. Vår omvärld och våra konkurrentländer håller sig med liknande inslag. Människor  pressade i privat- och arbetsliv, ibland tyngda av t.ex. undanträngda existensiella frågor, sjukdomsbekymmer eller dåligt samvete för relationer man försummar, många "far väl" av ett par veckor där vilan vinner lite på arbetet. Veckor där ganska många får en extra ledig dag samtidigt.

Själv saknar jag annandag pingst, nu är den helgen mer en helg ibland andra. Vi kan unna oss 30-50 uppsättningar per arbetsliv av våra kristna helgdagar. Och av första maj.

Jag tror de ger mer än de tar.

...

På socialdemokraternas hemsida finns ett diskussionsmaterial om antisemitism och islamofobi skrivet av en teologie doktor som heter Ulf Carmesund. Han är med i det som förr kallades Broderskapsrörelsen, Nu heter man Socialdemokrater för tro och solidaritet och står som utgivare av den här skriften.

Carmesund skriver så här om det nyss uppdaterade materialet och ett problem han ringat in: "Den outtalade antisemiten eller islamofoben i det här diskussionsmaterialet är en etniskt svensk kristen.  Problemet i fokus är därmed inte juden eller muslimen, eller de seder och den verksamhet som judar och muslimer utvecklat under århundradenas gång. Problemet i fokus är beteenden och tankestrukturer hos etniska svenska kristna."

Det här är en text som ändrats och mildrats efter kritik. Först var den än mer utpekande.

Andra får inte tala om etniska svenskar alls, men Carnesund gör mer än så på (S) hemsida. Ingen skulle förmodligen kunna skriva liknande generaliseringar om någon enda annan folkgrupp över huvud taget. Man kan inte banka ihop svenska kristna och skriva så om dem heller. Oavsett vad man heter eller representerar. Det är läge för en ursäkt.

Så här står det om antisemitism på Wikipedia: "Antisemitism är religiös förföljelse och utgör ett hatbrott riktat mot judar, diskriminering av judar fientlighet mot judar och fördomar gentemot judar."

Så här om islamofobi: "Islamofobi (grekiska phobos, φόβος: fruktan) är ett begrepp inom sociologi, och politik, som åsyftar rädsla, hat, rasism eller fördomar riktade mot muslimer och islam."

Det Carmesund skriver närmar sig ett annat uttryck som också beskrivs på Wikipedia: "Kristofobi är intolerans, rädsla eller fördomar mot troende personer av kristen övertygelse. Jämför med islamofobi."

På Newsmill skriver Bitte Assarmo en del tänk- och läsvärt om den aktuella skriften och utpekandet av etniskt svenska kristna som antisemiter och islamofober.

 

 

På våra breddgrader finns inte många blommor att fotografera utomhus än, men det fanns några vid gårdagens korta promenad. Visseriligen inte vildväxande, men i alla fall blommor som hör till årstiden. De bor egentligen inomhus, men i fick smaka på solljus och friskluft en stund i går.

Påskliljorna, både de större och de mindre, är tidiga. Kommer ofta i påsktid, som en påminnelse om påskens huvudperson som var först ut ur graven. Han kallas i Romarbrevet 8:29 för "den förstfödde av många bröder". Som jag tror och förstår Bibeln är det Guds vilja är att vi ska komma till honom, leva med honom och en dag följa honom ut ur fängsel, stängsel, död och grav. In i hans himmel där döden inte finns. Många ryser, fryser eller skrattar åt tanken, men än är det tillåtet att tro så.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...

För de flesta är påsken förmodligen ungefär som viken helg som helst, bara lite längre. För många årets främsta mathelg. För andra ensam och lång.

Påsken är också en stor helg i judendomen, firad till minne av uttåget ur Egypten. Den är kristendomens största helg, firad till minne av vad hela Bibeln handlar om enligt Nya testamentet. Att Gud sände en ställföreträdare för människan, en medlare mellan sig och människan. Bibeln säger att han inget ont hade eller gjorde, men att han blev gjord till synd. Det var mänsklighetens koncentrerade missgärningar mot Gud och varandra som hängde på det mittersta korset, som fick sitt straff när Jesus dog. Uppståndelsen från det döda framställs som kvittot på att försoning verkligen har skett. Döden är besegrad.

Temat går igenom hela Bibeln, uttåget ur Egypten och offerlammet det berättas om där är en av många förebilder på offret och befrielsen.

Det finns många tankar omkring påskens händelser och det har gjorts mycket film på temat. Mer och mindre lyckat, styckat och anpassat till bildformatets begränsningar. Jag skulle rekommendera att man läser originalet, till exempel de fem akterna, en sammanfogning av evangeliernas berättelse av det som hände omkring Jesus i Jerusalem under de vi kallar skärtorsdagen, långfredagen (Good friday på engelska) och påsklördagen. Sen kommer påskdagen.

För några är det religionshistoria, för andra allmänbildning och för några är det liv och hopp.

...

Palmsöndagen är snart slut. Söndagen som firas till minne av att Jesus red in i Jerusalem, hyllad, snart hånad och gripen.

Påsken närmar sig, inte vilken helg som helst. Skärtorsdag, långfredag och påskdag. Synd och svek, försoning och förlåtelse, uppståndelse och nytt liv. Kristendomens viktigaste helg och på ett sätt en sammanfattning av Bibelns budskap.

...
Aftonbladet säger att forskarna nu hittat det största som finns

Tillåt mig småtvivla, även om den gigantiska samlingen galaxer - kvasargruppen - är så stor att det skulle ta 4 miljarder år att köra igenom den. Om man hade en racer som kunde marscha i ljusets hastighet. Det betyder att man sladdar jorden runt 7,5 gånger på en sekund. I den hastigheten skulle det alltså ta fyra tusen miljoner år att köra genom "det största som finns".

Jag skulle vilja säga det största människan hittills upptäckt. Knappast har hon hittat varken det största eller det minsta. Får skickliga, uthålliga och ifrågasättande forskare fortsätta kommer nya rön att rubba vår känsla av kontroll.

Däremot kan jag tro och förstå det Robert Cumming vid Onsala Rymdobservatorium säger om den nya upptäckten: "Den är otroligt svår att förklara enligt dagens teorier". Det känns hederligt att uttrycka sig som Cumming, att tala om teorier. Alltför ofta talas om bevis som man mer eller mindre snabbt får överge.

Det största som finns är säkerligen ännu större än detta. För att inte tala om den som gjort alltihop.

...
Ingen ska förföljas för sin tro och man ska inte sätta grupper mot varann. Men det är ganska tyst, särskilt i svenska media, om den grupp som är mest förföljda för sin tros skull. Och det är närmast helt tyst om den trosrelaterade förföljelse som just nu sker i Syrien.

Därför var det förvånande och glädjande att DN gav plats åt den här artikeln:

http://www.dn.se/ledare/signerat/forfoljda-kristna-mordade-for-sin-tros-skull

...

Om några timmar fylls huset med de närmaste, hittills har det varit en ovanligt lugn julafton. Frun har nästan känt sig orolig för att vi ska ha glömt något när det varit så stillsamma dagar här innan. Det har även funnits tid att umgås med andra innan jul.

Önskar alla en riktigt God Jul. Inte minst er som jobbar i samhällets och medmänniskornas tjänst de här dagarna. Och dig som på något sätt är särskilt trasig just precis nu.

Skickar julevangeliet och julepisteln. Kanske det finns någon som behöver dem. Kanske finns det någon som du kunde läsa julens texter för. Som en påminnelse om vad den handlar om.

 

Luk 2

 

Jesu födelse

 

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus* utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius* var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren*. 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 "Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag."*

15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

 

 

 

Jes 9

 

Ett barn blir oss fött

 

1 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,* hednafolkens Galileen.
2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.
3 Det folk som du inte givit* stor glädje,
låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.
4 Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel
och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.

6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
7 Så skall herradömet bli stort och friden utan slut
över Davids tron och hans kungarike.
Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

 

...

Idag har jag sett barn runt 6-7-årsåldern både på söndagskolavslutning och två olika andra festligheter. Vid två av tillfällena har ögonen blivit blanka vid tanken på hur någon med berått mod kan rikta ett vapen mot barn och även skjuta flera skott i dem.

Det är inte politiskt korrekt att misstänka att djävuls- och dödshyllande kulturyttringar och år av massivt dödande i spelvärlden för några kan öka benägenheten att göra något så totalt ont och omänskligt. Själv har jag svårt att kvitta mig från tanken.

Förutom vid självmordsbombningar och liknande religiöst färgade dåd tycks inte sådant här vara så vanligt i andra världsdelar. Varför är det så mycket i USA och i väst? Det borde väl finnas lika stor andel med olika funktionshinder även i andra vapenrika delar av världen?

Sätter in en av texterna för dagen vars namn betyder "ankomst" och syftar på Jesus Kristus. Han som enligt Bibeln kom för att betala för våra synder, brott och brister och ge oss sin rättfärdighet och frid. Vi lever i en tid med mycket andlighet och acceptans för det mesta. Märkligt nog tycks acceptansen för just Bibelns budskap ligga riktigt lågt.

Här nedanför finns i alla fall en av texterna för dagen. Den handlar om när Jesus kom tillbaka till Nasaret där han hade vuxit upp. Den som vill läsa mer kan slå upp och läsa hela kapitlet. Då kommer man att se att det inte var så mycket acceptans för budskapet då heller.


"I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galileen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring. Han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla. Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet: "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet " "och predika ett nådens år från Herren. " Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." Men alla vittnade mot honom och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?"" (Lukasevangeliet 4:14-22 SFB)

...
Får inte alls ihop Skolverkets förbud för bibelberättelser och psalmer i kyrkan till advent, jul- och sommaravslutningar. Får inte ihop det med läroplanen, som inte bara kräver kännedom utan att man kan redogöra för innehållet i de viktigaste berättelserna och psalmerna.

Bästa sättet att lära sig innehållet och helheten i en psalm är nog att sjunga den. Ska man lära sig en bibelberättelses ord och innehåll måste man rimligen höra eller läsa den.

Knepigt blir det om man hänvisar det halva kyrkoförbudet och hela religionsförbudet till att vi inte ska kränka elever med annan religion. För många av våra nyanlända eller pursvenska med ateistisk eller annan tro är det inget problem med ett kyrkobesök. För andra blir kyrkobesöket kanske något som man ber att få slippa. Precis som kristna kan be att få slippa saker som man betraktar som religiösa inslag av utövande karaktär. (Tyvärr är det nog ofta lättare om man har en annan religion) Men hur ska man som nyanländ rimligen få en chans att lära känna vårt kristna arv och kulturarv, som bl.a. format vår människosyn, om man aldrig får en chans att uppleva det i någorlunda funktion?

En del svenskar tycker säkert det är på tiden med ett förbud och en del kristna sörjer. (Särskilt de som det är olika allvarliga fel på och som behöver kristendomens centrum, Försonaren) En stor del som inte brukar besöka kyrkan vill ändå ha kontakten kvar och några som kanske egentligen inte bryr sig alls ser en chans att nyttja en folklig indignation över det många upplever som uppifrån kommande politiskt korrekta tvångsåtgärder.

Man kan redan se liknande utslag av den här hanteringen. Väldigt oönskad poängplockning från sådana som försöker vinna mark på Skolverkets hantering av saken. Det skulle kunna hända att statliga myndigheter i missriktat nit sätter ett plåster på en skadskjuten främlingsfientlighet.

Bland annat det tycker jag är väldigt onödigt. Vi ska behandla alla nyanlända väl, men akta oss för det som är direkt kontraproduktivt.
Jag tycker också synd om de rektorer som har att ta beslut om kyrka eller inte kyrka och om vilka psalmer som är ok, i år hör jag inte dit. (Skriver förstås det här som politiker och privatperson) Jag har tagit del i ett samtal på ett nätforum i kväll där bl.a. Skolverkets generaldirektör fanns med på ett hörn. Enligt uppgift är det någon sorts gränsland mellan Stilla natt och Bereden väg. Rektor avgör var den går mer exakt.

Det här blev inte bra.

Ikväll blev det aftonsång i min pappas konfirmationskyrka, där han också jordfästes. Vännäs kyrka i Vännäsby.

Allra sist sjöngs unisont sången vi sjöng för pappa medan han drog sin sista suck, "Bliv kvar hos mig". Han slutade på allra sista versen.

Men det har jag nog skrivit förut.

...
I Norge tar uppslagsverket "Store Norske leksikon" bort Kristus ur tideräkningen. Men tar t.ex. bort f.Kr. (Före Kristus) och ersätter det med fvt, före vår tideräkning.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/uppslagsverk-tar-bort-fore-kristus

Det är sorgligt att se hur människor i Norge och Sverige så ofta försöker slå knut på sig för att få bort det namn och den tro som så präglat våra länder. Och som betytt så oerhört mycket, även för dem som inte trott på eller ansett sig behöva den det djupast sett gäller.

Risken är att den här tilltagande kristofobin också drabbar människor med andra religioner. När man t.ex. inte anses kunna vara i kyrkan vid skolavslutningen och tydligen måste ta bort Kristus ur tideräkningen ligger det nära till hands för många att tänka att det är "muslimernas fel".

När det främst är infödd kristofobi det handlar om.

...

Det går inte att fatta och förstå hur tanken och tron ser ut när man kastar in en handgranat i ett "kyrkoskjul" där barn är samlade till söndagskola.Det hände i Nairobi i morse.

Ett barn dog och tre skadades allvarligt. Totalt skadades ett tjugotal, fysiskt.

...
Just nu är det många runt omkring oss som har det svårt på flera olika vis. Några riktigt svårt. Sjukdom, riktigt svår sjukdom, drabbade barn, hot mot arbete, uppgift och utkomst. Med mera.
Det är inte alltid lätt att vara människa.

Många kan undra hur man kan tro på Gud när man ser allt elände som kan hända. Själv tänker jag istället ungefär som Petrus sa när Jesus undrade om även lärjungarna skulle lämna honom:

"-Herre, till vem skulle vi gå?"

Idag var vi på barndop i en kyrka där vi inte varit förr. Alldeles innan hade det förresten varit vigsel där.

Utanför kyrkan ligger den här vackra kyrkogården. Inte för att jag tror att man förnimmer något av sin viloplats, men jag tänker som hon som vid åsynen av de små strandtomterna sa att hon gärna skulle vila så här. I en solbacke ner mot vatten.

Den här löftesbågen såg vi utanför Söderhamn tidigare i sommar. Det står om regnbågen i 1 Mosebok 9:13-17.

...
Har idag släppt det jag måste, borde, tänkte och vill göra. Trots att regnet negativt påverkar flera verksamheter och personer jag bryr mig om så känns det just nu tämligen trivsamt. Det känns ännu mer ok att bara tupplura och ta det lugnt.

Semesterkänslan är inte alldeles given. Några ansvar och överhängande arbetsuppgifter finns som ingen semesterlagstiftning i världen lyfter över på någon annan och en hög viktigheter som kom med från Castorskolan väntar i hallen. I morgon ska jag bland annat tala en och en halv gång, om vad är inte alldeles klart, och på tisdag eftermiddag ska jag jobba ett tag. Var jag däremot jobbar om femtio dagar, om världen står och jag får leva, det är högst osäkert.

Det finns grogrund för viss oro kan en och annan tycka, men idag känns det verkligen som semester. Att allt inte tar "tvärslut" kan också ha sin finess. Man slipper tvärbromsmigrän som jag provat ett par gånger i livet när jag försökt gå från 180 till totalvila på ett ögonblick.

Sen finns ett gammalt tänkespråk med för mig okänt ursprung, men kärt och användbart innehåll:
"Gårdagen är förbi, morgondagen har du inte sett och idag hjälper Herren."

...

Nu anser även Luleå stift att det är ställt utom allt rimligt tvivel att Alexander Radler i Burträsk verkligen är den "Thomas" som förrådde sina vänner på 60-talet (klicka på länken till filmen i slutet av artikeln) och som därefter rapporterat till Stasi om sina kontakter i den akademiska och kyrkliga världen i Sverige.

Hans sju vänner i Tyskland fängslades för sina flyktplaner, de flesta fick några år, delvis i isoleringscell. För att man ville flytta från Östtyskland. Två bröts ner och tog livet av sig. De som direkt och indirekt dödades genom Stasis verksamhet var många. Det var en organisation som gjorde mycket ont.

Jag har mött kristna som förföljts, fängslats och torterats av kommunistiska säkerhetstjänster i flera olika länder. Även kollegor till en präst som mördades av KGB. Kommunismens hat mot kristendom som inte bara är inomvärldslig är svår att begripa sig på och fatta vidden av. Vi har alla våra djupt liggande och ständigt medföljande brister, jag har mina. Men hur en människa som bekänner sig som kristen under 24 år kan tjäna en blodbesudlad  kommunistisk säkerhetstjänst, det är för mig helt obegripligt. Lika ofattligt som om man skulle ha tjänat SS.

Här har Expressen gjort en betydelsefull grundinsats.

 

Sommarmöte i gamla skolan på Johannes döparens dag.

Något dussin barn och vuxna har dödats idag genom en kyrkbomb i Nigeria. Hur många som är kroppsligt och psykiskt skadade för kortare eller längre tid vet ingen.

Hittills i år har hundratals kristna i Nigeria dödats under liknande omständigheter. Helt fruktansvärt. Och detta onda kommenteras sällan.

...
Jag saknar verkligen dubbelhelgen som gjorde att pingsten gav en särskild vila och ett speciellt avtryck.

Pingst är det ändå och just nu stannar jag till inför Johannesevangeliets 14 kapitel och verserna 23-29. Där Jesus bland annat säger: "Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger."

Bland annat skiljer det på hållbarheten.

För drygt 900 år sedan byggdes delar av den här kyrkan av 12 bönder och deras familjer. Byggarnas vardagsbekymmer och vardagsglädje har slutat betyda något för ganska länge sedan.

Kyrkan är en av Norrlands äldsta. Det har gått drygt 30 generationer sedan ursprungsdelen stod klar, om man räknar 30 år per generation. Förmodligen är det inte så mycket vi bygger idag som kommer att stå i närmare tusen år, det är min gissning.

En annan reflektion är att kyrkan byggdes ungefär i halvtid mellan nu och det Bibeln berättar om  Kristi födelse, liv, död och uppsåndelse. Fram till 1500-talet lästes det på latin här, förhoppningsvis talade prästerna åtminstonde delvis på svenska. Sedan kom reformationen och budskapet om att evangeliet är gåva och inte krav kom tillbaka. Så kom den svenska Bibeln, katekesen och psalmboken in i hemmen och som biprodukt utrotades analfabetismen.

Tänk om de som trott det som sagts här inte har blivit lurade eller tagit fel?

Kyrkan står på Alnö utanför Sundsvall.

 

...
Idag är det bönsöndagen.

Jag ska tala om bön för en del barn. Och om att Guds Son fick det som var rätt åt mig och jag och vi fick det som var rätt åt honom.

...
Att samarbeta med en organisation som östtyska Stasi - "Ministeriet för statssäkerhet" - är något fruktansvärt. På 80-talet sägs det att organisationen som bar måttot "Partiets Sköld och svärd" hade 97 000 anställda och 189 000 informatörer.

De fanns även i Sverige. Journalisten Björn Jensen, verksam på (S)-tidningarna Arbetet och Aktuellt i politiken, levererade mycket material till Stasi från Sveriges dåvarande regering.

Han var tyvärr knappast ensam i olika svenska sammanhang. Några sålde ut land och landsmän för pengar, andra för ideologi eller båda delarna.

Skulle Expressens uppgifter om att en västerbottnisk präst åren 68-89 var rätt central Stasiinformatör vara riktiga är det verkligen upprörande. När man mött sådana som torterats, fängslats och på andra sätt kränkts för livet och ställts utan utbildning och försörjning av de kommunistiska säkerhetstjänsterna i vårt Europa är det en obegriplig tanke att någon kunnat ha med dem att göra. Allra minst en kristen eller präst.

De många dokumenten som visar vad som ska lämnats till Stasi är svåra att komma förbi. Det är inte vem som helst som kan ha lämnat dem. Varken de som lämnades från universitet i Östtyskland eller från svenska möten, t.ex. med svenska biskopar.

Är prästen oskyldig och utsatt för en märklig komplott hoppas man verkligen det kommer fram snabbt. Är han skyldig så bör det inte sopas under mattan. Då sviker de som gör det otaliga offer. Inte bara de unga som i det här fallet fängslades för att de ville lämna det kommunistiska paradiset Östtyskland. Även de många som dödades medan de försökte.

...
Trots att en del unga trott att Titanic bara var en film så har fartyget som gick under idag för 100 år sedan av olika anledningar levt kvar i mångas tankar och medvetenhet. En mig närstående minns sin farmors berättelser om Titanics undergång på 60-talet. Minst 4 000 böcker har skrivits om fartyget om händelsen runt om i världen.

Namnet Titan kommer från grekiska mytologin. Den första generationens gudar, födda efter himlen och jorden, kallades där titaner. Den nu väldigt döde rumänske kommunistdiktatorn Ceausecu brukade låta kalla sig titanernas titan mot slutet när han alldeles tappat verklighetsorienteringen.

Att kalla ett fartyg osänkbart är också ett exempel på det övermod som små människor ska försöka undvika. Det är lätt att hamna i nästan religiös hänförelse över både det ena och det andra framställt av människohand, eller över människor, men det är ingen bra idé. Min övertygelse är att det vi gör, har, hör och ser här under solen förändras, föråldras och slutar. Inte alltid på jungfruturen som Titanic, men förr eller senare. Det gäller också världsriken och ideologier och ibland går det fort där också.

Att man är medveten om det behöver inte stå i motsättning till vilja och strävan att utveckla, vårda och förfina det vi har runt omkring oss. Eller uppfinna nytt.

Personligen hör jag till minoriteten som tror på Bibelns Gud och på den Jesus som efter brödundret också befallde lärjungarna att samla ihop maten som blivit över så att den inte skulle "förfaras".
De saker som i evighetsperspektiv är små är inte betydelselösa för den som tror. Tvärtom kan tron ha med sig ett starkt driv att få "jordsakerna" att fungera.

...

Jag sätter in ett par texter som återger det som firas under helgen vi just haft. Den första är Markusevangeliets 15 kapitel, helt och hållet. Den andra är en av påskdagens texter ur Johannesevangeliets 20 kapitel.

Försoningsdagen och uppståndelsedagen.

 

Markus 15

Jesus inför Pilatus

1 Redan tidigt på morgonen fattade översteprästerna sitt beslut tillsammans med de äldste och de skriftlärda, hela Stora rådet. De band Jesus och förde bort honom och utlämnade honom åt Pilatus. 2 Pilatus frågade honom: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade: "Du säger det själv." 3 Och översteprästerna anklagade honom häftigt. 4 Pilatus frågade honom på nytt: "Svarar du ingenting? Du hör hur mycket de anklagar dig." 5 Men Jesus svarade inte längre, och det förvånade Pilatus.

6 Vid högtiden brukade Pilatus frige en fånge, en som de begärde. 7 Där fanns nu en man som hette Barabbas. Han satt fängslad tillsammans med andra upprorsmän som hade begått mord under oroligheterna. 8 När folket kom fram och begärde att få vad han brukade bevilja dem, 9 svarade Pilatus: "Vill ni att jag skall frige judarnas konung?" 10 Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade utlämnat honom. 11 Men översteprästerna hetsade folket till att begära att han i stället skulle frige Barabbas. 12 Pilatus frågade dem än en gång: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas konung?" 13 De skrek: "Korsfäst honom!" 14 Pilatus frågade dem: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" 15 Och då Pilatus ville göra folket till viljes, frigav han Barabbas, men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Jesus hånas och misshandlas

16 Soldaterna förde nu in Jesus på gården, det vill säga residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. 17 De klädde på honom en purpurmantel och flätade en törnekrona och satte den på honom. 18 Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!" 19 Och de slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom. 20 Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder. Sedan förde de ut honom att korsfästas.

Jesus korsfästes

21 Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors. 22 Och de förde Jesus till Golgata, det betyder Huvudskalleplatsen. 23 De försökte ge honom vin tillsatt med myrra, men han tog inte emot det. 24 Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. 25 Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 26 På anslaget stod vad han var anklagad för: "Judarnas konung". 27 Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene på hans högra sida, den andre på hans vänstra.* 29 De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet och sade: "Se på den! Han som skulle bryta ner templet och bygga upp det igen på tre dagar! 30 Hjälp dig själv och stig ner från korset!" 31 På samma sätt gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. 32 Messias, Israels konung, han borde nu stiga ner från korset, så att vi får se det och tro!" Också de som var korsfästa tillsammans med honom smädade honom.

Jesus dör

33 Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker som varade till nionde timmen. 34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" * 35 Några som stod där hörde det och sade: "Hör, han ropar på Elia!" 36 En av dem sprang då och fyllde en svamp med ättikvin, fäste den runt ett spö och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom." 37 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. 38 Då brast förlåten* i templet i två stycken, uppifrån och ända ner. 39 När officeren som stod mitt emot honom såg att han gav upp andan på ett sådant sätt, sade han: "Den mannen var verkligen Guds Son." 40 På avstånd stod även kvinnor och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor, samt Salome. 41 De hade följt Jesus och tjänat honom, när han var i Galileen. Där var också många andra kvinnor som hade gått upp till Jerusalem tillsammans med honom.

Jesus begravs

42 Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten, 43 kom Josef från Arimatea dit, en högt ansedd rådsherre som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 44 Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom, om Jesus redan hade dött. 45 När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen. 46 Josef köpte då ett linnetyg, tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav, som var uthuggen i klippan. Sedan rullade han en sten för ingången till graven. 47 Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

 

Johannes 20:1-18

Den tomma graven

1 Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. 2 Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: "De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom."

3 Då begav sig Petrus och den andre lärjungen ut till graven. 4 De sprang båda på samma gång, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. 5 Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. 6 Strax därefter kom Simon Petrus. Han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där 7 och duken som hade täckt huvudet. Men den låg inte tillsammans med bindlarna utan för sig, hopvikt på en särskild plats. 8 Sedan gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. 9 Förut hade de nämligen inte förstått Skriftens ord att han måste uppstå från de döda. 10 Därefter vände lärjungarna tillbaka hem.

Jesus visar sig för Maria från Magdala

11 Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. 12 Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. 13 Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom." 14 När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. 15 Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom." 16 Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. 17 Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." 18 Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne

...
Det är det kanske här och där, men inte överallt.

Inte i Gaza, det hörde vi förra veckan. Hoppas Hamas inte får tag i den unga kvinnan som berättade i svensk radio hur man hade det med sina lokala myndigheter.

Inte i Egypten heller. En kristen 17-åring som nätpublicerat några skämtteckningar som ansågs smäda Islam har i dagarna dömts till 3 års fängelse.

Som grädde på moset brände islamitiska aktivister ner flera hus för de kristna på grund av tonåringens teckningar. Många skadades också. Ca 10 % av Egyptens befolkning hör till den alltmer rättslösa kristna gruppen.

...
Lyssnade så här vid sovdags till en stor mäktig kör på Youtube som sjöng "Bliv kvar hos mig...".

Det lät bara bra, men jag blev ganska besviken då de hoppade över sista versen. Några av oss i familjen sjöng den sången när min pappa skulle till att dö. Just under sista versen andades han sin sista suck.

Sången står i både yngre och äldre psalmböcker och i många sångböcker också.

...
Skolinspektionen har inspekterat Livets Ords kristna skola i Uppsala. Man är kritiska eftersom man anser att de undervisar för lite om kristendomen. Ja, mycket ska man höra, eller läsa. :-)

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=293544

...
Har idag hört en vän och bonde predika över liknelsen från Lukas 8 om såningsmannen, eller de fyra åkrarna.

Påmindes om barndomens olika lekmannapredikanter som ofta hade med fördjupande detaljer från sin vardag. Kanske såg saker i texten som andra missade.

Inget ont om de mer studerade, men det kan vara berikande med olikhet även när det gäller att ifrån Bibeln berätta om Jesus, det som inte förändras och inte greppas med bara förnuftet.

Jag har svårt att uthärda den ganska smetiga julmusik som oftast bildar en sorts stämningskuliss i affärerna vid juletid. Däremot lyssnar jag på en hel del julmusik hemma i dessa tider. Både barockmusik och "klassiska" julsånger komponerade för svenska och utländska gudstjänstsammanhang.

Jag tycker det är roligt både att lyssna och att sjunga och jag uppskattar sådana som kan vad de gör på det här området. Förra helgen avslutades för vår del med Sångkrafts konsert i stadskyrkan i Umeå. Den kören kan vad de gör, något som också bekräftats vid internationella körtävlingar.

Programmet var varierat och utförandet oklanderligt för ett öra som mitt. Om en konservativ gammal stöt får säga det han känner, så är min personliga önskan att de traditionella julsångerna får dominera vid en julkonsert. Här fanns de också med, men jag hade gärna sett att andelen hade varit ännu större.

 

 

 

 

...

Juldagen går mot sitt slut. Härom dagen satte jag ut julepisteln och här kommer julevangeliet från Lukasevangeliets andra kapitel.

Jesu födelse

1 Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus* utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. 2 Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Kvirinius* var landshövding över Syrien. 3 Alla gav sig då i väg för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4 Så for också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som heter Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt. Han for dit 5 för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som var havande. 6 När de befann sig där var tiden inne då hon skulle föda. 7 Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.

8 I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. 9 Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. 10 Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. 11 Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren*. 12 Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." 13 Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14 "Ära vare Gud i höjden
och frid på jorden,
till människor hans välbehag."*

15 När änglarna hade farit upp till himlen, sade herdarna till varandra: "Låt oss nu gå till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss få veta." 16 De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. 17 Och när de hade sett det, berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18 Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. 19 Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. 20 Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till dem.

...

Så har det blivit julafton. Sätter in julepisteln för den som kan behöva den. God Jul på er!

 

Jes 9

Ett barn blir oss fött

1 Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder. I gången tid lät han Sebulons och Naftalis land vara föraktat, men i kommande dagar skall han ge ära åt trakten utmed havsvägen, landet på andra sidan Jordan,* hednafolkens Galileen.

2 Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus,
över dem som bor i dödsskuggans land
skall ljuset stråla fram.
3 Det folk som du inte givit* stor glädje,
låter du bli talrikt. De skall glädja sig inför dig,
så som man gläds under skördetiden,
så som man fröjdar sig när man delar byte.
4 Ty deras bördors ok, deras skuldrors gissel
och deras plågares stav bryter du sönder liksom i Midjans tid.
5 Ja, varje stövel buren under stridslarm
och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld.

6 Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.
På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:
Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
7 Så skall herradömet bli stort och friden utan slut
över Davids tron och hans kungarike.
Det skall befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet
från nu och till evig tid. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.

...
Tillsammans med en hel del av omsorgsfolket och kring hälften av skol- och barnomsorgspersonalen i Bjurholm begick jag julbordet ikväll. I alla fall delar av det.

Värdshuset hade laddat bra på fisksidan och efter två rekorderliga varv där hoppade jag både kött och varmrätt och gick in för landning bland efterrätterna. Jag frågade en yngre bekant från äldreomsorgen och hon menade absolut att det var ett ålderstecken. Hur som, fisk är gott och det var en trevlig kväll.

När man sitter vid ett matbord dyker det ofta upp trådar som man vanligtvis inte snubblar över. Via faran av att äta för mycket palt kom jag in på Emil Sköldengen. Pappas släkting som flyttade, renoverade och bodde i vårt hus tidigare, var predikant och byggare och bl.a. var arbetsledare när Victoriakyrkan byggdes i väglöst land utanför Sorsele. Han vars första fru hette Engman och var från Åkernäs i Bjurholm och vars andra fru hette Stina Sköld och var missionär och lärare åt Haile Selassies ("Lejonet av Juda") fru och barn. Innan de italienska fascisterna drev iväg henne och andra missionärer under andra Abessinienkriget på 30-talet.

Etiopien kallades Abessinien då och led enorma förluster jämfört med den italiensk-eritreanska sidan. Italienarna hade 595 flyplan och 795 stridsvagnar och etiopierna 3 av varje. Det bidrog till att etiopierna förlorade 275 000 man och italienarna 10 000, i döda. Även svenskar dog när en röda kors-märkt avdelning av "Abessinienambulansen", ett svenskt mobilt fältsjukhus, bombades av italienarna. Flera av ledarna, läkarna och ambulanspersonalen var förresten missionärer från EFS och Bibeltrogna Vänner.

Ursäkta denna lilla utvikning. Min bordsgranne hade iaf rötter i Sorsele och hade hört talas om Emil som under sin predikanttid där hette Karlsson. Utan julbordet hade vi knappast kommit in på det. Så det kan vara nyttigt med julbord.

 

Den över fyrahundra år gamla sången "Det är en ros utsprungen" kom upp i minnet när jag ikväll återigen tog en bild på den envisa blomman här ute.

Visst är den bedagad, det får man vara till första advent när man är uteros och det har varit åtskilliga frostnätter. Frosten syns också på de lite yngre blommorna till höger som slagit ut nu i slutet av november.

Så här såg det ut på biltaket vid samma tidpunkt. Det var faktiskt 4-5 grader kallt och 6-7 grader natten innan:

...
Idag är det en av de stora helgdagarna under kyrkoåret, en dag som inte är så överdrivet känd till sitt egentliga innehåll.

Det här är en av texterna för dagen, från Uppenbarelsebokens sjunde kapitel:

Den stora vita skaran

9 Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10 Och de ropade med hög röst:

"Frälsningen tillhör vår Gud,
honom som sitter på tronen, och Lammet."

11 Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:

"Amen. Lovet och priset,
visheten och tacksägelsen,
äran, makten och väldet
tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen."

13 En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" 14 Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

...
Idag firas tacksägelsedagen i kristenheten. En av texterna är från bibelns sångbok, från början av psaltaren 103:

"Lovprisning till Herren för hans godhet

1 Av David.
Lova HERREN, min själ, ja, hela mitt inre skall prisa hans heliga namn!
2 Lova HERREN, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar,
3 han som förlåter dig alla dina synder
och botar alla dina sjukdomar,
4 han som återlöser ditt liv från förgängelsen
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du blir ung på nytt som en örn."

...
Har varit ute och åkt med Mamma ikväll. Vi har besökt ett av Piteåbyarnas bönhus och har nu kommit tillbaka till Västerbotten.

Mamma hade inte varit till Roknäs på 25 år då hon var dit med pappa Tore. Då satt hon förresten och höll i en liten flicka som var tre år. Nu var flickan 28 och hade med sig egna små barn. Tiden går, onekligen.

När jag är ute och åker lite längre med mamma så slår det aldrig fel att hon har med sig en hel del ätbart. Hon tycks tro att jag fortfarande inte är riktigt matfrisk och riskerar att bli alltför mager och eländig. Även här har tiden gått och överdrivet anorektisk är jag inte.

En påse etiopisk peppar fick jag med mig hem. Någon som vet om det går att göra etiopisk pepparsås på älg?

...
Öppnade på morgonen ett brev från Indien som kom för några dagar sedan. Ett brev från en pastor som arbetar både evangeliskt och socialt, både för tiden och evigheten.

Förutom ett brev innehöll försändelsen en kalender för 2012. Största delen av A2-bladet var foton på verksamheter som vuxenutbildning för bortstötta kvinnor, brunnsborrning, barngrupper, bibelutdelning, skolverksamhet, sjukvård m.m. Foton från ett samhälle dramatiskt annorlunda än vårt.

Det fanns också en bild från den lepraby det var tänkt att mina två medresenärer och jag skulle få besöka vid resan till Indien för 1,5 år sedan. Tyvärr sprack det ambitiösa schemat man planerat och vi kom aldrig dit.
Bilden visade spetälskesjuka kvinnor med mer, mindre eller inga fingrar kvar. De stod och provade skänkta glasögon. Sakerna var delvis så gamla att de blivit modemässigt helrätta, vilket gjorde bilden än mer "iögonenfallande".

När sjukdom anmäler sig på fullt allvar spelar det till slut inte så stor roll var man bor, vad man heter och har. Allra, allra ytterst är villkoren väldigt lika. När jag ser de här bilderna erfar jag ändå något av hur enormt timligt och kroppsligt gynnad man är som fått bo och leva just nu på den lilla fläck av jorden som heter Sverige. Jag känner en stunds tacksamhet.

Sen kan nöden här hos oss vara stor ändå.

...
Skönt med vilodag.

Börjar med att vara åhörare i Tväråbäcks bönhus, ett av de få som finns kvar.
Det finns en Gud som vill oss med "funktionshinder" så innerligt väl, det är min absoluta övertygelse.

...

Men alla skulle ha gjort det, för länge sen.

Man kan ha väldigt olika bevekelsegrunder för att slopa det politiska engagemanget i kyrkan. Att partier ska styra kyrkan har hur som helst aldrig varit en god idé och inte har den goat till sig med åren.

...

Jag har letat ett bra perspektiv för att fånga min nuvarande arbetsplats på bild, eller i alla fall den huvudsakliga. Jag kommer att jobba både på Castorskolans rektorskontor och på kommunkontoret i Bjurholm.

Härom dagen släppte kyrkvaktmästarn upp mig i kyrktornet, vilket var en upplevelse. Det blev onekligen nya perspektiv. Helst hade man velat ha en bild med full verksamhet på skolgården med elever i olika åldrar, men det får bli en annan gång.

Härifrån såg man faktiskt också ända "hem" till barndomsbyn Agnäs, i alla fall med ett hyfsat långskjutande objektiv.

Man ser inte byn direkt, men en viktig del av den. Agnäsbacken som vilar sig och blir uppgraderad här och där inför kommande säsong. I Åre åks det cykel nedför backarna under sommarsäsongen, men det kanske kräver ännu brantare backar eller annorlunda preparerat underlag?

Här på kyrkogården vilar en del vänner, släktingar och bekanta. Några minnen härifrån är smärtsamma, andra fridsamma och ljusa. Minns skogsmannen Einar Engman från Åkernäs, senig och med hiskelig gångfot på stigarna. Han dog "gammal och mätt på att leva" och i tron på sin Frälsare, begravdes och följdes till graven. Bland alla vuxna med finblommor gick en liten parvel med en tallplanta i näven. Det kändes bara så rätt.

Byter man objektiv ser man Balberget bättre och benen minns nästan hur jobbigt det var att gå upp till naturreservatet och toppen, 440 meter över havet.

I en annan riktning är det nästan lite Norgekänsla i det Ångermanländska landskapet. Man ser inte riktigt de ganska dramatiska höjdskillnaderna på bilden. Mellan oss och "minibyn" med det underbart vackra namnet ligger Öreälvens djupa dalgång.

Ett tack til Stig Holmberg som släppte upp mig i tornet. Kyrkvaktmästare här sedan 1896, samma år som järnvägen kom till Umeå. Jo, det är nästan rätt skrivet. Jobbet har gått i arv i fyra generationer, under det mesta av tiden församlingen existerat. Svårslaget!

Den första som begravdes vid kyrkan i Bjurholm bäddades ner krigsåret 1809. Låter det länge sedan? Mycket är relativt, det är lite drygt fyra 50-åringar eller knappt tre 70-åringar bort. Då tillhörde man enligt Stig Grundsunda församling, obegripligt nog för alla som har lite koll på geografin härikring. Alltså inte nuvarande Umeå lands vars kyrka invigdes 1508, inte Nordmaling från 1480, utan Grundsunda en bit utanför Örnsköldsvik. Men farvägarna gick väl annorlunda då.

Det har onekligen hänt en del sedan dess.

 

...
Det är inte alltid jag håller med Jan Guillou, men i dagens krönika i Aftonbladet har han flera poänger.

Det är dels sannolikt att vi inte varit lika "sansade" om den kyligt förvirrade Anders hetat Ali. Han har också rätt i att det finns väldigt lite att göra mot den, förmodligen, ensamagerande och våldsfixerade som är så smart att han undviker att blanda in någon annan i sin svartvita vi-och-dom-värld. T.o.m. under lång tid medvetet aktar sig för att komma i kontakt med någon kvinna, för att inte "uppdraget" ska äventyras. Med all respekt för FRA:s nödvändiga arbete, sju sådana verksamheter med alla resurser de kunnat önska hade knappast ringat in Anders Behring Breivik.
(För övrigt är det, om uttrycket tillåts i sammanhanget, nästan lite lustigt att Jan G tänkte i islamistisk riktning när han hörde om smällen)

Däremot måste säkerhetspolisen i våra länder hålla koll på sådana som uttalar hot och talar i termer av väpnad kamp mot etniska, politiska och religiösa motståndare. För Sverige blir knappast den verksamheten mindre omfattande framöver.

Massmördaren i Norge har kraftigt motverkat sina syften på flera vis, det är jag övertygad om att framtiden kommer att visa. Han har också handlat helt emot den kristendom vars "utsida" han förvirrat tycks ha velat försvara med sprängdåd och mord på oskyldiga unga. Min mening är att det han gjort är bokstavligt djävulskt.

Jag tror att våra nordiska länder kommer att fortsätta förändras av kristendomens uttåg, men det uttåget har lite att göra med andelen muslimer. Kristendomen började och växte i länder och befolkningar där andra religioner dominerade fullständigt. Nya testamentets böcker skrevs i dessa blandade miljöer. Det finns definitivt inga önskvärda och på något sätt försvarbara våldsåtgärder för att motverka avkristningen. Kristendomens existens och avtryck i ett samhälle avgörs över tid och i det lilla, på det personliga planet.

SvD DN

...

Minst 80 döda på Utöya.

Nu på morgonen anar man inriktningen och den fruktansvärda omfattningen på det som skett i Norge. Det klarnade delvis redan sent i går kväll. De första stunderna innan skjutningarna kom igång och blev kända visste man nästan bara sprängningens inverkan på byggnaderna.

De högerextrema som i buskarna uppmanade till resning mot de muslimska aggressionerna tystnade alltmer i går kväll. Man hade önskat att det blev permanent och att hatet och våldsyttringarna uteblev på alla odemokratiska håll och kanter.

Hur det står till i huvudet på den som under ett par timmar kunde gå runt och skjuta grundskole- och gymnasieungdomar i dödsångest, det kan man verkligen undra. Ett sjukt samhällshat kunde man tänka sig om det bara var sprängningen, men att ta alla dessa barns och ungas liv i förtid? Hur är det då?

Jag kommer att tänka på bibelordet i Matteus 24:12, här i äldre översättning: "Och därigenom att laglösheten förökas skall kärleken kallna hos de flesta." Det kanske inte är riktigt tillämpligt och den unge norrmannen kan dessutom förmodas vara psykiskt sjuk. Men skrämmande, omänskligt kallt är det.

Vi var på väg till Oslo i början på veckan efter några dagar på ett kristet läger i Väsfold, söder om huvudstaden. Oslo är den plats där jag bott längst utanför Bjurholms och Vännäs kommuner. En plats där många av mina unga minnen bor. Därför kryper det ofattliga innanför skinnet på ett särskilt vis. Det blev inte mycket gjort i går kväll och inte mycket sovet heller.

Återkommer till kommentarerna.

 

...
Vi har fått ytterligare en fin dag i norr. Det blev en ovanligt lång och skön natt, trots lite väl hög innetemperatur. Sover man bäst i 16 grader kan det bli väl mycket med 26.

Denna sommardag blir det sommarmöte utomhus i mammas sommarstuga kl 14. I Österselet nära Harrsele vid Umeälven. Inte Östra Selet vid Vindelälven alltså, dit även ambulansen åker ibland när den ska till Österselet. ...

Apostlagärningarnas andra kapitel.

Det är inte det "häftiga" som är huvudsaken. Det är en person.

...

När vi landade i Addis Abeba på vägen till och från Kenya tänkte jag på några storheter. Etiopien självt är ju en sådan med sitt stolta, vackra folk. Det enda afrikanska landet som aldrig kolonialiserades, trots att det tog mycket stryk av Mussolini innan andra världskriget.

Jag tänkte på drottningen av Saba som hälsade på hos kung Salomo. Även på min konfirmandpräst Arne Hansson som under sin missionärstid i landet ibland hade audiens hos Haile Selassie och gick förbi hans tama lejon med en viss respekt.

Jag tänkte också på den i alla bemärkelser högreste Gudina Tumsa. Den evangeliske kyrkoledaren jag hörde och såg i Oslo i slutet på 70-talet innan han åkte hem och mördades under den mörkaste kommunisttiden i Etiopien. Även Haile Selassie själv blev mördad några år tidigare, enligt uppgift kvävd med en kudde av "afrostalinisten" och revolutionsledaren Mengistu.

Idag läste jag om Stina Sköldengen i en artikel om hennes man i EFS tidning Budbäraren. Hon var gift med Emil Sköldengen, släkt med min pappa Tore. De bodde i huset där vi nu bor på sin ålders senhöst. Medan Emil renoverade huset i början på 70-talet bodde han ett halvår i mitt barndomshem i Vännäs.

Stina var missionär i Abessinien på 30-talet innan hon fick fly för fascistarmén. Till min förvåning fick jag nu läsa att hon var lärare åt både Haile Selassies fru och döttrar.

Historiens vingslag.....

...

Har haft en helgdag i Vännäsby. Efter dagens gudstjänst blev det "kyrkkaffe" på pizzerian, som det ofta blev i yngre dagar. Nu hade de som var unga då barn i varierande åldrar med sig.

Så här står det i början av Apostlagärningarna om den här dagens begivenheter enligt  den kristna kalendern:

"Löftet om den helige Ande

1 I min förra skrift,* käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde,* 2 fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. 3 Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. 4 Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. 5 Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande."

Jesu himmelsfärd

6 När de nu var samlade frågade de honom: "Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel?" 7 Han svarade dem: "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. 8 Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." 9 Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. 10 Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. 11 Och de sade: "Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen." "

...

Det är onekligen eljest i Kenya än i ett av de mest sekulariserade länderna i världen, nämligen vårt.

Den här bilden knep jag på den supermarket som närmast motsvararde Umeås Coop Forum, nära färjeläget på citysidan i Mombasa. Där fanns Biblarna inte bara på sin hylla på bokavdelningen. Det fanns även ett mindre urval mitt i kontorsmaterialet.

Igår afton hade vi ett maratonpass med förhandlingar om det framtida utbytet. Tre timmar satt vi, med skolstyrelse och lärarrepresentanter,  när krafterna hade börjat sina.

För kenyanerna är vi omåttligt rika och har hur stora resurser som helst. Det är heller inte lätt för alla att förstå skiljelinjerna och ramarna för vårt samarbete. Vi kan förstås inte ta skolans pengar och använda dem till bistånd, hur behjärtansvärt, effektivt och "direkt" det än kan vara.

De pengar vi hittills använt till resan och utbytet är "Erasmuspengar", EU-pengar som alla skolor kan söka. Till detta kommer pengarna eleverna har arbetat ihop och en bra summa som Luthersk Litteraturmission snabbbeviljade i veckan.

Vad som sedan eventuellt kan komma fram via olika kanaler får vi se, vi sänder i alla fall inte ut några skolpengar.

Det här är ett samverkansprojekt mellan skolor i olika världsdelar, möjligheterna till "minibistånd" är något som kommer på köpet. Förhoppningen är att projektet ska fortsätta och berika båda verksamheterna.

Det vi främst känner att vi vill dela med oss av är synen på de minsta barnen, deras utveckling och lärande. Vi har också saker att lära oss av kenyanerna. Jag hoppas att det blir tid att lägga ut en del foton med exempel på båda delarna.

Jag ska inte sanda nagra fler bilder fran forsta kvallen pa skolan. Det kommer fler framover nar vi kommer att vara med i skolverksamheten.

Skolans rektor och foretradare for forsamlingen som ar huvudman for den tog oss pa en skon utflykt i gar. Vi akte nagra mil soderut och vilade oss vid havet en dag. Det var harligt efter resan och det hjalpte oss med acklimatiseringen. Det ar som sagt varmt och fuktigt har och vara rum pa "A.C.K. Guesthouse" saknar AC. Lite tufft att ha fuktiga 28 grader for en som gillar att ha 16 grader i sovrummet.

Nu ar det "vinter" i Kenya och flickan som rektor Georges fru haller i har mossa sa hon inte ska frysa.

Hos oss gar tiden. I Afrika kommer den till en, sags det.

Tyvarr fungerar det inte riktigt sa for oss, det blir i alla fall daligt med tid att blogga. Det kan bero pa att de som vi ar gaster hos vill visa oss massor, men ocksa pa att det inte ar sa gott om Internetuppkoppling som man kunde tro. Inte i de fattiga omraden vi ror oss i.

Mobiltelefoner finns det daremot manga av. 80 % av Kenyas ca 40 miljoner manniskor har en. De ligger dessutom lite fore oss. Har kan man anvanda telefonen till att betala med och man kan ha den som bank.

Jag bloggar nu fran en ”M-Pesa”, en station dit man kan ga och satta in eller ta ut pengar fran sin mobil. Sen kan man sanda dem dit man vill inom Kenya. Man far ha upp till ca 2500 kronor pa den. Det ar en hel del nar en larare pa en friskola kan ha 400 kronor i manadslon. Det finns tiotusentals M-Pesa-stationer.

Sa har sag pastorn i forsamlingen (som ar huvudman for skolan vi besoker) ut nar vi berattade att Kenya ligger langt framfor Sverige nar det galler mobilbank och mobilbetalning.

...
Ja, lite drygt en vecka är det kvar till Kenyaresan. Ska ta en hutt kolera till innan jag går och lägger mig.

Det var bara jag som fick det vaccinet och det var kanske någon mening med det. Jag hamnar lätt i lite udda situationer och det kanske blir någon extra landsbygdstur eller något annat under de tio dagarna i Mombasatrakten.

Tidigt i morgon bär det av till Skellefteå. Det blir längre än vanligt, hemresa först på söndag. Det handlar inte om bara om skola, utan även andra engagemang.

Ett rätt extremt kortprojekt drabbade mig efter ett tidigt samtal i morse. Det kommer inte att bli någon förtjänst för mig personligen. Däremot kommer det att fylla de tre dagar jag har mellan Skellefteå och Kenya, mycket effektivt. Förhoppningsvis kommer istället några ideella kristna verksamheter och en kommunal att ha god nytta av extrajobbet.

Jag sökte ett arbete för ett tag sedan och kom lite oväntat till "semifinal" bland de sökande. Det fanns nog mer på minussidan, men en orsak som anfördes till att jag inte gick vidare var att man var rädd att jag skulle bli för "operativ".

Jag känner mig faktiskt rätt smickrad och smakar lite på ordet ibland - "operativ". Trots att jag fuller väl förstår att det understundom är något negativ och även tog upp det som en tänkbar svaghet under intervjun.

Min hustru anser däremot att jag är långt ifrån tillräckligt operativ här på hemmaplan. :-)

...

Det föreslog Carin Jämtin under sitt 1:a majtal.

Muslimer i Sverige firar naturligtvis Ramadan, Eid och andra traditioner som man vill. Sannolikt kan de flesta också ta ledigt de helgdagar man önskar.

Jag tycker att det är en dålig och nervöst politisk korrekt idé att ta bort en av de kristna helgdagarna för att lägga till en muslimsk. Vi ska inte skämmas för vår samhällsgrund, vår historia och kultur. Ska vi få bred acceptans för det mångkulturella samhälle vi de facto har och få leva lugnt med våra nysvenskar får vi inte idka kulturell och religiös självutplåning.

Humanisternas Christer Sturmark vill bryta ner vårt traditionella kristna "årshjul" genom att ge alla en pott helgdagar att göra som man vill med och ta bort helgdagarna. Hur finurligt det än ser ut i vissa ögon tror jag att det skulle riva ner mycket av det gemensamma i vårt samhälle och göra året gråare.

Är det verkligen Socialdemokraternas vilja att ta bort påsk, pingst, midsommardagen, annadag jul eller någon annan kristen helgdag för att ersätta den med en muslimsk helg? (Jag tror inte att man hade tänkt ta bort 1:a maj) Nyheten drunknat i informationsvågen efter Usama bin Ladens död, men jag hoppas att förslaget går samma väg som Jämtins förslag om Butler i tunnelbanan. Man tycker nästan lite synd om Jämtin.

Det må vara hur som helst. SD och kusinerna bortanför lär fira Jämtins utspel. Större gåva har de kanske inte fått på länge. De kommer att minnas och påminna, även efter Usamabruset.

...

...

Som jag nämnde tidigare så blev det lunchteater på Folkets Hus i Umeå när Kulturberedningen var samlad under fredagen. "Storbrodren", en berättande enmansföreställning med Greger Ottosson från Bjurholm.

Anders Larsson hette en ung pojke från Norrlångträsk. Han fick vara med om hemska händelser under krigsåret 1809 då han tvingades att skjutsa ryska soldater och sedan blev vittne till hur fem andra ryska soldater mördas, halshuggs, i en grannby. Efter de här skeendena försökte han bli en helig man, en som gjorde som Gud ville. Men det ville sig inte. Han blev inte av med synden, det blev ingen skillnad på insidan och i kyrkan fick han ingen som kunde hjälpa.

Föreställningen visade hur Anders fick kontakt med "läsarna" som själva läste Bibeln och Luthers postilla och själva la ut och förklarade texten. Något som var strängt förbjudet under konventikelplakatets tid.

Säkert fanns det flera präster som hade fått se vad kristendomen egentligen handlar om, men det var också alltför många som inte alls hade förstått. De tjänade förmodligen mest staten och sig själva. Man hade ett arbete och många privilegier, t.ex brännvinsförsäljningen, och man läste kanske lagen för människorna, men det blev inte mycket mer. Några var också rationella barn av upplysningstiden och hade litet intresse av andliga frågor.

Anders Larsson, den blyge och försiktige, fick själavård hos läsarna, han blev omvänd, fick frid och blev "född pånytt". Han blev en av nyläsarnas främsta ledare och fick gåvan att tala till hjärtana om att man blir salig genom tron på Jesus, inte genom det man gör och är.

Greger Ottosson lyckades visa en del av "insidan" av väckelsekristendomen och läseriet  under timmen som "Storbrodren" tog i anspråk. Det är ovanligt att höra, jag har  aldrig sett en film eller en teaterföreställning som träffat så pass rätt när man ska beskriva kristendom. Även om jag inte håller med om allt och inte delar alla slutsatser Greger gör. Överdrifter och missgrepp från både präster och läsare kom också med i berättelsen.

Det blev allt skarpare strid mellan nyläsarna, kyrkan och statsmakten. Anders Larsson blev åtalad för det hemska brottet att samlas till gudstjänst utan ledning av präst, för ohörsamhet mot kyrkan och lagen. Han hotades av landsförvisning eller dödsstraff när kungens rättsskipare kom seglande till Ursviken 1819 då Anders var 25 år.

Mot slutet kom Greger Ottosson in på Maja Lisa Söderlund, en kvinna som var lika gammal som Anders Larsson och hörde till nyläsarna. Hon jagades också av länsman ibland för att hon "föreläste" om Luther utövade själavård. Hon blev senare till stor andlig hjälp för en man som hette C.O. Rosenius, född i Nysätra. Han blev en av Sveriges mest namnkunniga evangelisk-lutherska predikanter och skribenter. Hans tidning Pietisten hade en tid fyra gånger så stor upplaga som tvåan, som var Aftonbladet.

Greger påtalade väckelserörelsernas betydelse för samhällsliv och demokratiseringsprocess, särskilt i Norrland. Han undrade varför han aldrig fick höra om det här när han gick i skolan.

Storbrodren? Uttrycket anspelar på Jesus, Gud som blev människa som vi för att ta på sig synden och straffas så att människan kunde gå fri. Föreställningen började och slutade med Gregers ord om att Storbrodern kommer.

Jag hade inte väntat mig den här berättelsen på Folkets Hus den här dagen.

Jag anar att man helst inte skulle fotografera, men den här bilden tog jag innan jag fick veta det. ;-) Får du tillfälle att se "Storbrodren", så gör det.

...
Tyvärr får jag tillbringa annandag påsk i större lugn och ro än jag tänkt. Veckan ser ut att bli full av viktigheter. Både fullmäktige och mycket annat. Jag bör helt enkelt komma på benen och bli så frisk som möjligt så snabbt som möjligt.

Annandagarna betyder mycket för våra stora helger. Även om man bara ser på helgerna som ledighet så blir det stor skillnad om man tar bort en annandag. Året blev lite gråare när pingsthelgen tappade sin, tycker jag.

...
Idag väcktes jag av sång, första gången. Människor i olika åldrar sjöng om Jesu uppståndelse. Det blev en bra morgon, trots förkylningen.

Kristi uppståndelse flyttade vilodagen i kristenheten, och så småningom i mest hela världen, till söndagen. Den "första dagen" i Bibelns tideräkning.

På ryska betyder ordet för söndag, "voskresenje", ungefär uppståndelsedagen. Jag gillar verkligen att alla i den avsomnade Sovjetstaten, med sin totalitära ateism och ofta hårda förföljelse av kristna, fick påminna om Jesu uppståndelse varje gång man sa "söndag". :-)

Ta gärna tid att läsa Johannesevangeliet, kapitel 20.

...
Det har varit lite körigt på sistone och jag har sagt ja till lite för många saker och varit ledig för sällan. Till slut blir det oftast konsekvenser, så även nu.

Med hjälp av lite piller (snälla) lyckades jag även sitta ordförande vid ett årsmöte idag, men sen var det stopp. Nu firar mina vänner påsk medan jag ägnar mig åt halsont, feber och lite kroppsvärk. Det är alltid lite bökigare att vara sjuk borta.
Nåja, jag har det riktigt bra jämfört med många andra.

Jag får dessutom glädja mig åt påskens innehåll och centrum. Apropå det kan jag rekommendera att du läser Psaltaren 22. Ganska märkligt bibelkapitel när man betänker när det är skrivet, långt innan år noll, 30 eller 40. Jämför gärna med t.ex. Lukas 23 i nya testamentet.

...
Mitt i stilla veckan och inför försoningens och uppståndelsens helg ska jag följa en vän till graven.

Jag har skjutsat honom många mil sedan 1981 när vi lärde känna varandra, nu ska hans kropp göra en kort resa. Som jag tror har själen redan gjort en resa till en mycket bättre värld.

Efter begravningen kanske jag skriver mer om honom. På ett sätt var han väldigt bräcklig, men han hade kontakt med den starkaste. Han blev aldrig vad han velat bli, men han var alltid och överallt ett vittne om att det finns en Frälsare som dött och uppstått och ensam är Vägen, Sanningen och Livet. För alla människor.

Han var en ovanlig och sällsynt man. Jag känner mig mycket hedrad att få vara med och bära hans kista. Jag ska göra det med saknad, men egentligen inte med sorg.

...

Kom just in från en sen träning. Det var varmt i huset, lite ljus var på och mer blev det när jag tryckte på knappen. Jag var törstig och det fanns vatten i kranen. Det finns mat hemma så att Agneta och jag kan äta både ikväll och i morgon.

Det kändes ungefär som för mannen jag pratade en del med idag. Han blev nyligen så glad när han satt och körde sin buss med skolbarn. De pratade och skrattade, det var vårvintervackert ute och han kände att han hade allt han behövde. Trots genomlidna tider av sjukdom, arbetlöshet och annan sorg berättade han att han den där stunden i bussen kände en oerhörd tacksamhet för att han fick ha det som han hade det och göra det han gjorde.

Jag kan inte förklara det ondas problem. Mina ögon fylls med tårar när jag på Aftonbladets webbsida ser 66-årige Yoshikatsu Hiratsuka gråta framför de snötäckta resterna av sitt hus. Jag hörde ikväll hur människor i min närhet mitt i livet drabbats så hårt att jag inte kan ta in det.

I allt obegripligt svårt kan jag inte tänka mig skapelsen och existensen utan att räkna med Gud, En god Gud som vill rädda oss från det ondaste onda genom Försoningen som skedde när Den Oskyldige dog för de skyldiga. Det är honom jag och busschauffören mitt i allt svårt känner oss tacksamma emot.

 

 

...

Pakistans siste kristne minister Shahbaz Bhatti har skjutits ihjäl.

Han var ganska övertygad om att det skulle bli så. Han hade fått många hot från islamisthåll efter att ha gått emot både sharialagar och de s.k. blasfemilagarna.

Här presenterar BBC en film där han förutsäger sin egen död.

 

 

...
Gårdagen blev en av årets längre och intensivare arbetsdagar med väldigt blandat innehåll.
Den avslutades med ett sammanträde för en ideell styrelse på kvällen där jag bidrog till att det drog ut på tiden. Dagen slutade med senare sortens nattmackor.

Minuten innan morgonens väckningssignal vaknade jag med en strof av en gammal kristen sång i huvudet. Jag har inte hört den på årtionden och tror den kan vara finlandssvensk. Den handlar om himlen och sista orden i kören är "i ostörd frid och ro".

I ostörd frid och ro, för mig känns det som fina framtidsutsikter. Jag hade kunnat vakna med en känsla av slitenhet idag, men just nu spelar ett litet leende på läpparna.

...

...

Ser just hur det arma Queensland i Australien förmodligen kommer att drabbas av ännu en katastrof, en cyklon av högsta farlighetsklas.

Det känns inte som en vanlig tid. Det är mycket nu, i natur och folkhav.

Men, imorgon ska det "planteras äppelträd". Den första av två kommunstyrelsedagar i rad då vi ska titta framåt, den första tillsammans med förvaltningarna.

Det blev inga långa promenader i Norsjö idag. Jag frågade en kvinna jag mötte vad det var för temperatur och hon hade haft 28 minus när hon gick ut.

Kyrkan i Norsjö är från 1915 och har lite nationalromantiska drag. Insidan är ljus till skillnad från många andra kyrkor från just den tiden. Jag tycker den är vacker.

Vilken plats verksamheten här hade i förra århundradets väckelser i området vet jag inte.

...

 

...

Vi har haft en för oss ovanlig juldag i år. Ingen julotta. Normalåret har jag efter en kort natt haft julotta någonstans i ett byabönhus, sen har det blivit en extra rejäl middagslur efteråt. Så det känns lite ovanligt idag, lite som en vanlig söndag.

Julevangeliet hittar man i Lukas 2:1-20, julepisteln i Jesaja 9:2-7. Jag tror jag har satt in de texterna några år.

En annan av de stycken som på ett särskilt sätt blivit jultexter är Johannesevangeliet 1:1-18:

1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss,* och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." 16 Av hans fullhet har vi alla fått , nåd och åter nåd. 17 Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde, som själv är Gud* och är hos Fadern, har gjort honom känd.

Man kan läsa Bibeln på nätet på flera ställen. Det här är ett: www.folkbibeln.net.

 

...
Borde tänka på morgondagen rent bokstavligt, främst genom att sova. Men morgondagen i bildlig mening tränger på.

När söndagen är över måste jag svara på ett jobberbjudande och det känns inte bara klart och lätt. Trivs just nu bra med mix, omväxling och relativ frihet. Inte minst lyxen av att till stor del vara färdig med jobbet när det är utfört.

Men först kommer fjärde advent. I en av de äldre texterna, Filipperbrevet 4:4-7, står det: "Gläd er i Herren Alltid." Det står också om en annsn av Guds folks stora förmåner. Titta gärna efter.

...

Kom hem för en liten stund sedan, ligger i soffan och har det väldigt bra.

Elden sprakar i kakelugnen och på skärmen läser jag om en självmordsbombare i Stockholm. Samtidigt som adventssångerna om fred och frid fyller huset.

Overkligt.

...

I onsdagens Expressen skriver Ann-Charlotte Marteus om något som kan drabba oss ganska snart. Något många förespråkar, men som ledarskribenten, jag och många andra tror kommer att omforma samhället på ett oöverblickbart sätt.

Motiven för införandet av dödshjälp är olika, men jag är rädd att ekonomiska motiv gömmer sig bakom flera av dem.

Läs artikeln, den är läsvärd.

...

Det är första advent och början på ett nytt kyrkoår idag. Jag sätter in en av dagens texter, den från Lukas 416-22:

 

16 Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

18 "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet *
19 och predika ett nådens år från Herren."

20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 Men alla vittnade mot honom* och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?"

...

Det ser ut att bli en tur via Åre till Norge inom en knapp vecka. Det känns spännande och lockande i vargavintertider.

Jag kommer inte att disponera tiden fritt, men det hela ser ändå ut som en tanke.
En av ungdomstidens vänner flögs härom veckan in till sjukhuset i staden dit jag ska, slagen av en stroke. Efter att ha umgåtts flitigt under både nöd och nåd under några ungdomsår var det nu länge sen vi sågs. Jag hoppas att det är meningen att jag ska få träffa honom.

Det är något speciellt med vännerna från ungdomstiden. Det är lite som med ungdomens kärlek. De åldras inte på riktigt samma sätt. Man har oföränderliga bildminnen från länge sedan kvar på näthinnan och i hjärtat.

...

Igår var det en annorlunda söndag för min del. En sovande söndag.

Har läst evangeliebokens  texter för söndagen idag. Domsöndagen hör till de dagar då jag gissar att det generellt är minst folk i svenska kyrkor. Första advent till de avgjort mer besökta.

Ändå sitter budskapen väldigt nära ihop. Om man riktigt ser efter. Jag ser ett budskap från en Gud som vill ha kontakt med människan. Här och nu.

(Nu blev tidsangielserna fel, ser att det hann bli tisdag innan det här kom iväg)

...

Sedan i tisdagskväll har det rapporterats om 13 bomb- och två granatattacker mot kristnas hem och affärer i Bagdad. De flesta skedde samordnat under frukosttid i morse. 6 döda och 33 skadade är resultatet.

Det är någon vecka sedan irakiska Al-qaida förklarade alla kristna för legitima mål och ca 50 kristna gudstjänsfirare dödades oprovocerat. Familjer, barn, gamla och medelålders. De som uttrycker förståelse för Al-Qaida kan jag inte förstå mig på.

Bagdad har ca 6 miljoner invånare och det är nu 150 000 kristna kvar. De var tidigare ungefär tre gånger så många. Vi är nästan lika många människor här i Umeåregionen. Drygt 50 dödade och minst lika många skadade på en vecka, hemma eller i kyrkan bara p.g.a. deras tro. Vi hade ansett att vi hade en osäker tillvaro om det skett här.

Det finns lugna områden i dagens Irak, men Sverige borde under nuvarande omständigheter inte sända tillbaka kristna irakier.

...

Samtidigt som gräsmattorna blev mer vita än gröna så blev det några sparsamma dygn vid datorn.

Har kommunicerat i verkligheten istället och har firat en kristet präglad Allhelgonahelg.

Jag brukar ofta sätta in en Bibeltext vid de stora kristna helgerna och tänkte göra det nu också, fast helgen är över. Blir en från Uppenbarelseboken 7.

Den stora vita skaran

9 Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10 Och de ropade med hög röst:

"Frälsningen tillhör vår Gud,
honom som sitter på tronen, och Lammet."

11 Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:

"Amen. Lovet och priset,
visheten och tacksägelsen,
äran, makten och väldet
tillhör vår Gud i evigheternas evigheter. Amen."

13 En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?" 14 Jag svarade: "Min herre, du vet det." Då sade han till mig: "Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon."

Alla kristna organisationer och institutioner i Irak, alla de kristnas byggnader och de troende själva är nu förklaradeför helt legitima mål för terrororgansationen.
Detta i ett land där människor av olika bekännelser tidigare levt med relativt stor tolerans för varandra.
Man undrar vad som ska hända och vilka konsekvenser det får för de utsatta och för flyktingsituationen.

...

Det är tragiskt med 11-åringen som kom hit till Umeå i början 1992 och som dog som knappt 30 -årig "jihadist" i Somalia.

Av raderna i VK förstår man att han inte ägnat ungdomen åt koranstudier på kammaren. Han verkar inte vara ensam om att ha en stökig ungdom och sedan hamna bland al-Shabab:s unga jihadkrigare.

Vad får en ungdom att lämna Umeå och Vännäs och bli krigare i Somalia? Handlar det om hämd och revansch för lidna förödmjukelser? Är det ett sökande efter rening och förlåtelse för orena ting man gjort?  (Jag tror att fölåtelsen finns någon annanstans och är en fri gåva, byggd på en annans helt annorlunda gärningar)

Eller gör man det för lockelsen i att leva ut all våldsamhet med gott samvete, i tron att man gör gott om man dödar så många man kan? Är det de himmelska "hemmanet" och martyrernas jungfrur som är saken?' Eller en mix av mest alltihop?

När t.o.m. några av mammorna till de döda sönerna verkar kunna glädjas åt deras "offer" och "nuvarande situation" så anar man att det blir fler som åker. De är få och man ska inte bli alarmistisk. Samtidigt kan man inte låtsas som om problemet inte finns.

Det är illa nog hur som helst, för både nya och gamla svenskar, men man hoppas att det som avslöjats och förhoppningsvis hindrats i Göteborg inte handlar om en svensk jhiadvariant.

Jag som också oroas för det skrämmande övervakningssamhälle som växer fram tycker att det är sorgligt att de som vill bygga upp det har vissa goda skäl.

 

 

...

En och annan stannade kanske av mitt i kvällsfikat för ett tag sedan när en dansk röst i reklamen påminde om att livet består av 29 000 dagar. Det är inte alla som har tänkt på livet så.

Det är inte heller alla liv som blir så långa. Kenneth Wallin som härom dagen dog i Afghanistan fick bara kring 8000 dagar. En ung man som igår krockade utanför Lycksele fick också något liknande. Vissa av oss har fått mycket mer.

En del tar större risker med livet än vi normalt gör till vardags. Några genom användande av olika medel eller genom livsstilen. Jag är smärtsamt medveten om att några av de unga jag umgåtts med statistiskt kommer att begränsa sin tid genom alkohol och droger. (De som aldrig provar löper förstås inte risken)

Sen finns de som riskerar jordelivet i aktiva insatser för andra. Vissa inom polis eller räddningstjänst eller som svenska soldater. Några ser militärer per definition som något ont, vissa i alla fall om det handlar om västliga stridskrafter. Det gör inte jag.

Enligt Bibeln gjorde inte Jesus det heller. Han uppmanade frågande romerska ockupationssoldater som ville bli frälsta för evigheten att de inte skulle använda sin makt till stöld och kriminella handlingar och att de inte skulle "bruka övervåld". På den här trasiga jorden kommer vi inte att komma undan en ordningsmakt och knappast heller en krigsmakt. Styrningen av dem båda är däremot oerhört viktig.

I Sverige har vi varit extremt skyddade från utbrott av krigsvansinne och religiöst färgat terrorvansinne. 200 års fred är så ovanligt att det nästan inte finns.

Jag hör till dem som har den allra största respekt för den djupa afghanska problematiken, inte minst i ljuset av tidigare krig. Samtidigt förstår jag dem som likt Kenneth Wallin är villiga att åka dit, trots riskerna. Hade jag varit ung och stridsduglig hade jag hellre åkt dit och försökt skydda människor och bygga land än jag riskerat att korta livet genom droger (ofta från Afghanistan förresten), extrem bergsklättring eller base jumping.

De som på ett rätt sätt och utan övervåld försöker åstadkomma en förbättring där borta är värda all respekt. De svenska soldaterna ska ha ett kännbart stöd, den bästa utrustningen och ett bra mottagande när de kommer hem.

Jag önskar dem alla mycket mer än 8000 dagar. Och mera därtill.

 

 

Kristendomens ställning. Regeringen har beslutat att kristendomen även i fortsättningen ska ha en särställning i svenska skolan. Skolverket ville inte det, men regeringen avgjorde saken.
Man rangordnar dem inte och det ska undervisas om alla världsreligionerna, men det läggs en särskild vikt vid kristendomen som präglat vårt samhälle på ett alldeles särskilt sätt.
Jag tror att det är gott om både ateister, muslimer och judar som förstår resonemanget mycket väl och inte har några invändningar.
Några kommer däremot att gå i taket.

...

Eiffeltornet och Notre-Dame syns ofta på bilderna i artiklarna där vi uppmanas att hålla oss ifrån platser i Europa där mycket folk samlas.

Det är exempel på ställen där vi var i våras med elever från Mariaskolans högstadium. Också då fanns soldater på vakt, av olika färg och med vapen som de synbarligen hade övat ofta och länge med.

Hoten mot Europa är inte nya, men mycket tyder på att seriösa ansträngningar nu görs för att sätta dem i verket.

Man måste bekämpa ondska och vanföreställningar som blint vill slita sönder alla kroppar som kan tänkas komma ivägen. Skrämseln har som främsta strategiska mål att sänka Europas ekonomi igen. Det är viktigt att rädslan inte får förlama Europa.

Det är lättare sagt än gjort att försöka förhålla sig som vanligt, ungefär så som Londonborna försökte när Hitler ville bomba dem till underkastelse. Inte minst är det svårt när allt färre i väst räknar med en Gud och en evighet. Jag tror det blir många resor till Paris och andra ställen som förblir ogjorda nästa år. Trots att riskerna rent statistiskt är mikroskopiska. Eiffeltornet har kring 6 miljoner besök per år.

Den islamistiska terrorns besättelse är svårbekämpad. Vad sätter man emot när de fattiga eller väletablerade männen och kvinnorna med bombbälten tror att deras morbida "offer" ger dem salighet och evigt liv? Vilka följder skulle olika cirkulerande "enkla lösningar" få? Vilka hot, löften eller andra åtgärder skulle hjälpa?

Vi måste ha verksamheterna som både söker och åtgärdar hoten och som varnar när det bränns. De behövs, tyvärr. I kampen mot den riskabla rädslan behövs flera motmedel. Förnuftet är ett. Man kan t.ex. jämföra terrorismens, trafikens och kanske strokens risker för det egna livet.

I Sverige anser många det mycket suspekt, men jag tror också på Gud, Frälsaren och Försonaren och ett evigt liv genom honom. Det gör att man ser lite annorlunda på betydelsen av det egna livets längd, även om livet är en ofattligt stor och betydelsefull gåva som ska nyttjas.

 

 

...

Det var riktigt tråkigt att läsa att Västerbotten, av alla län, är sämst på att ge information om brottsofferjouren till de som drabbads av brott.

Upplevelsen av det onda kan vara väldigt olika. Ett inbrott kan för förövaren reduceras till en fråga om värden och pengar, medan vissa drabbade för alltid berövas den grundtrygghet de haft. Hot, misshandel och sexualbrott än mer.

Det är bra att vi har det lägsta antalet anmälda brott här i Västerbotten, även om antalet anmälningar och antalet brott inte är samma sak. De brottsdrabbade är hur som helst tillräckligt många. (Orsakerna till de få brotten är nog flera, säkert inte minst historiska och relaterade till värden och tro)

Glesa polisled och stressig arbetssituation kan vara troliga delförklaringar till att så få nås av information om brottsofferjouren. Här har en förbättring skett under den här mandatperioden. Oavsett orsaker borde det bli en dramatisk uppryckning och Västerbotten bli bäst även på att ta hand om de drabbade. De vars intressen det är viktigast att skydda vid ett brott.

 

SvD VF

 

...

Tänk så man kan missta sig.

På söndag kom det ju regn på mammas "friluftsmötesdag". Det brukar inte göra det, solen brukar lysa varmt och gott.

Vi trodde att det inte skulle komma många ut dit till skogen och älven i regnet, men se det gjorde det. Stugan blev full, riktigt full. Kring 60 personer trängdes gemytligt. Från fem eller sex kommuner och nästan lika många olika församlingar och samfund.

Det blev mycket tal om himlen.

 

Välkommet och ovälkommet. I vår del av Västerbotten behövs det regn, inte tu tal om saken. Idag är det "sommarmöte" i mammas stuga 1400 och det "brukar" vara fint väder då. Men man får ta det som man får det. Regnet behövs, som sagt.

...

I veckan som gick var det mycket som hände medan jag var hemma i Vännäs några dagar. En sak var att Svenska PV-klubben hade sin sommarträff hos  Vännäs Motormuseum.

De som känner mig väl vet att jag är svag för dessa svensk bilindustris semlor från utvecklingsoptimismens tid. Känslorna beror främst på att jag vuxut upp i "PV:ar". Först liggandes i bakfönstret, färdig att skjutas som en projektil fram genom rutan vid en eventuell krock. (Det var inget unikt, fråga andra reliker som är fyllda 50) Sedan ofta ståendes på kardantunneln medan pappa Tore sladdade längs grusvägarna. Ibland inpackad bland tält, sov-och matsäckar på resor i Norge och Danmark. Några gånger på riktigt busiga turer där mamma inte var med och la förnuftets sordin på tillställningen. En där hemligstämplingen inte hävs förrän 2024. För pappas ryktes skull har jag satt 60 år på den turen.

Pappa Tore körde under den stora "bönhustiden" extremt mycket som ofta anlitad predikant med obefintlig förmåga att säga nej. Bland det bästa jag visste var att få följa med på turerna. Man träffade massor med folk, det hände saker och man fick åka bil. Någon sällsynt gång fick man en "parisare".

Atmosfären bland "Nådens barn" upplevde jag generös, glad, fridfull och livaktig. När jag tyckte att pappa talade för länge hände det i 3-4-5-årsåldern att jag provade med ett högt "Amen" eller två. En gång sa jag riktigt högt när han slutat: "Det var då inte för tidigt!".

Bilarna nöttes friskt och byttes rätt ofta, det blev 9 stycken PV totalt. En orimlig andel av hushållinkomsten gick till bilen och pappa var usel på att skriva reseräkning. Hans bokskrivande under de här åren finansierade stora delar av bilköpen, men det var ändå mer än spännande för mamma att få det att gå ihop.

Min första bil var också en PV. Trimmad och lätt hemmacustomiserad av bröderna Thorén i Bjurholm. Inköpt för 4500 i god tid innan 18-årsdagen. Oj, vad mamma fick åka runt i den under de tre månader som man "övningskörde" då.

Upplevelsen att nu se alla de fina bilarna på PV-klubbens träff kan inte beskrivas för normalt fungerande och fullt rationella människor. Det luktade barndom i bilarna, den omisskännliga PV-doften verkar alltid sitta kvar. Jag såg människor, ansikten, situationer och min pappa.

Oj, jag som bara tänkte visa några bilder. Nu blev jag för lång och personlig igen.

 

...

På lite håll såg det verkligen badbart ut.

Solen sken.

Nästan alla badade, men väldigt kort stund. Solen har inte hunnit värma vattnet,

...

Sista bilden från midsommardagens kväll vid havet i Byske.

Först strandbrännbollen.

Några som fick rök i ögat.

Den här piggögde ynglingen bloggar i en annan Västerbottenstidning.

Han med det ogråa håret är otroligt nog äldre än den där till vänster. Men riktigt vuxna, de blir nog ingen av dem så fort.

Hemfärd i sommarnatt.

x

...

Midsommaren innehåller mycket. För mig har det den allra största delen av livet varit en kristet präglad helg.

Texten nedanför hör för mig till den här delen av året. Det är inledningen till Jesaja 40, den del av den bibelboken som kallas "trösteboken".

1 Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.
2 Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det
att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad,
och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand
för alla sina synder.

Uppstekta pannkakor vid en solig västerbottenskust. Jordelivet har sannerligen sina poänger.

Det var svårt att välja mellan den hemgjorda tomatsoppan och pannkakorna till lunchen. Jag löste problemet så vist som jag kunde och tog av båda. Är av och till på konfirmandläger i Byske i sommar.

Upptäcker mer och mer saker från rektorslivet som inte är klart än och nytt kommer fortfarande till. Fritidsproblemen är fortfarande få.

En del "stöttare" i partiet är lite bekymrade för att jag inte haft tid att komma igång med personvalskampanjen på allvar. Jag får försöka komma lite starkare på slutet. Att vara"slow starter" kanske har det goda med sig att folk inte hinner bli så trött på en? *s*

...

På ett sätt känner jag mig lite snuvad på pingsthelgen.

Jag hör inte till dem som gillar att vi tappade annandag pingst. Helgens särskilda "status" har försvunnit och den har för de flesta blivit en vanlig helg. För dem som firar de kristna högtiderna finns den förstås kvar.

Den av texterna i Bibeln som talar mest om pingstdagens händelser finner man i Apostagärningarnas andra kapitel. Jag kopierar in den texten här nedanför.

 

Pingsten var inte bara en manifestation av under och tecken. När Jesus hade gjort allt som behövdes för att vi skulle kunna dela evigheten med honom och sedan farit upp till himlen - då sändes Anden ut över jorden. För att kalla på människor, förklara behovet av frälsning, vem Jesus är och vad han har gjort. Människor som talade en mängd olika språk och inte förstod varandra fick enligt Apg 2 plötsligt höra om det största Gud hade utfört, på sitt eget språk.

Texten nedanför är hämtad från folkbibeln.net/ där hela Bibeln är sökbar. Både kapitel, verser och enskilda ord.

 

Apostlagärningarna 2

Den helige Ande utgjuts på pingstdagen

1 När pingstdagen* hade kommit var de alla samlade. 2 Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. 3 Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. 4 Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.

5 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från alla folk under himlen. 6 Och när dånet hördes samlades folkskaran, och alla blev mycket uppskakade, eftersom var och en hörde sitt eget språk talas. 7 Häpna och förundrade sade de: "Är de inte galileer, alla dessa som talar? 8 Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål? 9 Vi som är parter, meder eller elamiter, vi som bor i Mesopotamien, Judeen eller Kappadocien, i Pontus eller Asien,* 10 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller Libyen åt Cyrene till eller är inflyttade främlingar från Rom, 11 vi som är judar eller proselyter,* kretenser eller araber - vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar." 12 De var alla mycket häpna och förvirrade och frågade varandra: "Vad kan detta betyda?" 13 Men andra sade hånfullt:"De har druckit sig fulla av sött vin."

Petrus pingstpredikan

14 Då trädde Petrus fram tillsammans med de elva och tog till orda och talade till dem: "Ni judiska män och alla ni som bor i Jerusalem, detta bör ni veta, och lyssna nu på mina ord. 15 Det är inte som ni tror att dessa är berusade. Det är ju bara tredje timmen på dagen. 16 Nej, det är detta som är sagt genom profeten Joel:

 

17 Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar.*

18 Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera.*

19 Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök.*

20 Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga.

21 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.*

 

22 Israeliter, lyssna till dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som Gud bekände sig till inför er genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde mitt ibland er, så som ni själva vet. 23 Efter Guds fastställda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen* spikade ni fast honom på korset och dödade honom. 24 Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var möjligt att han skulle behållas av döden. 25 David säger med tanke på honom:

 

Jag har alltid Herren för ögonen, han står på min högra sida för att jag inte skall vackla.*

26 Därför gläder sig mitt hjärta och jublar min tunga, ja, också min kropp skall vila i det hoppet

27 att du inte skall lämna mig i graven* eller låta din Helige se förgängelsen.

28 Du har visat mig livets vägar, och du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.

 

29 Mina bröder, jag får väl öppet säga er att vår stamfader David är både död och begraven, hans grav finns ibland oss än i dag. 30 Han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta någon av hans ättlingar på hans tron. 31 I förväg såg han Kristi uppståndelse och sade: Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se förgängelsen.* 32 Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. 33 Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. 34 Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger:

Herren sade till min Herre:* Sätt dig på min högra sida,*

35 tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter.*

36 Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias."

37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" 38 Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." 40 Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

De troendes gemenskap

42 De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. 46 Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.

...

För en med hjärtat på landsbygden är det en rolig trend med dessa kosläpp runt omkring.

Såg nyss ett klipp från Västerbottenslokalnyheter på TV4 där en av Mariaskolans små elever tyckte att kossorna betedde sig "kossigt".

Det står om kosläpp i Bibeln också. I Malaki 4:2 jämförs himlen med när kalvar som stått bundna i stallet släpps lösa.

...

Efter den här terminen slutar jag som rektor på Mariaskolan på egen begäran.

Efter att ha varit ansvarig för Mariaskolan i 16 år, 17 med förberedelseåret, så har den här tiden i livet nått sitt slut. Det har varit roliga och lärorika år och jag ångrar inte att jag sa ja till uppgiften. Det har varit krävande också, även om skolan är liten. Ibland just därför.

Att driva en liten friskola innebär inte att "segla omkring på en räkmacka". Vi har många gånger i vardagen fått skratta år diverse fördomar som är ute och går i media. Både om friskolor i allmänhet och om skolor på kristen grund, skolor där det är "tillåtet" att vara kristen. Ibland har det inte gått att skratta åt kapitala felaktigheter heller. Att få ihop organisation och ekonomi har krävt uppfinningsrikedom av hela personalen och mycket välsignelse.

Det har underlättat mycket att vi har fått ha en så bra relation till skolkontoret i Umeå och att de ofta vetat så mycket bättre än andra hur saker förhåller sig på friskolor och vilket arbete vi utfört. Vi har inte alltid varit överens, men oftast blivit det.

Verksamheten på Mariaskolan och förskolan Klippan fortsätter, med barn och elever från förskolan och förskoleklassen till år nio. Ny rektor tillträder i slutet på juni och kommer att ha en ledningsgrupp till sitt förfogande.

Efter några års "karens" från skola och styrelse (för att ge nya ledningen en bra start) kan jag tänka mig att hjälpa till på ett eller annat sätt, beroende på omständigheter och eventuella önskemål. När man blivit så pass "avhängd" att man själv och alla andra förstår att man inte bestämmer.

Min fru Agneta som började som Mariaskolans första lärare och byggmästare slutar också. Vi har arbetat i ett team där vi kompletterat varandra och där hon varit minst lika mycket rektor som jag. Ingen av oss vill fortsätta på skolan utan den andre. Nu är vi övertygade om att det är meningen att lämna över och gå till andra uppgifter. Vilka vet vi faktiskt inte.

Några har frågat om det är "för att jag ska bli riksdagsman". Det är inget jobb, utan liksom kommunala uppgifter ett tidsbegränsat förtroendeuppdrag. Det skulle också krävas mycket för att kryssas in från 5:e plats på listan, även om mitt parti får två mandat. Att vi slutar på skolan har inget direkt samband med politiken. Jag kan känna lockelsen i att en period ha ett arbete som är "färdigt" när man går hem, men är också öppen för ett vidare engagemang för människor och samhälle.

Agneta och jag är som sagt glada för alla åren och för de relationer vi fått ha med elever, föräldrar, medarbetare, friskolekollegor och kommunala företrädare. Det är många elevers ansikten och röster man kommer att ha med sig. Inte bara deras som hör av sig eller dyker upp, ibland långt efter att de slutat.

Tack alla vi fått arbeta för och med!

...

Jag såg i VK att det kan vara ytterligt skralt med kunskapen om varför vi firar den här dagen. En av mina ungdomsvänner som då var skogsarbetare hade i alla fall koll, såg jag.

Som jag förstår Bibeln blev Jesus upptagen till himlem efter att ha fullgjort allt han skulle göra på jorden. Han hade levt ett ställföreträdande människoliv där han var gudomligt god "inifrån och ut" i livets alla situationer. Han hade som ställföreträdare tagit alla synders samlade straff på korset. Han hade blivit uppväckt från de döda som ett tecken på att detta var nog för hela mänskligheten, för alla. Människan är friköpt från synden och döden och domen.

Efter att han visat sig för sina vänner, de var nu syskon och "medarvingar", blev han 40 dagar efter Påskdagen upptagen till himlen. Det är det vi firar idag. Han har satt sig på himlens tron. "VD:n i himlen" är en människa som du och jag som samtidigt är Gud. Han ska komma tillbaka och han vill ha dit oss sedan tiden på jorden är slut. För hans skull passar vi där. (Då är det inte kört!)

Efter himmelsfärdsdagen kom pingsten då Guds Ande blev utsänd för att kalla på oss var och en, för att förklara det som står i Bibeln och skapa tro i hjärtan där den inte finns.

Gud tvingar ingen att tro det här, men jag tror det är sant och firar därför dagen.

Väntar på morgonen. Efter en skön natts sömn väntar jag på att Agnetas mobil ska ringa och tala om för henne att det är dags att vakna. Ska lämna vår stockholmsfamilj för den här gången och åka hemöver efter ett besök i en liten kyrka i Uppsala där det också finns vänner. Skönt med en fast punkt i en värld där där annars inget är direkt fast och bestående. Var igår förbi huset där min biologiske far bodde. Minnena kom rullande. Regnet var kraftigt när vi passerade kyrkogården så det blev inget besök där. Tycker annars om att det finns en sten och en särskild minnesplats.

...

Har idag stått inför ett problem som jag hade kunnat vara utan.

Ska ha in en artikel om Indienresan till en liten tidning och datorprogrammet jag har på min lilla resedator vill inte samarbeta efter att jag försökt spara artikeln i ett allmänt läsbart program. Så nu blir det en bloggtext innan jag ringer någon av mina rådgivare. Eller kastar ut datorn genom fönstret. I det stora hela är det dock ett ganska litet problem.

Ibland hör man väldigt stora ord om förändringarna i vårt samhälle. Det kan gälla det inget land kommit undan, eller ändringar i våra svenska system.

Vi har varit på snabbesök i ett land som varit sönderslaget. Många med ett intresse för världen och historien vet om Hitlertysklands försök att bomba sönder London under andra världskriget. Man försökte pulverisera stad och motståndsvilja, utan att lyckas. Bland annat på grund av att unga stridsflygare offrade sig som på löpande band när de bjöd bombarmadorna motstånd i sina Spitfires och Hurricanes. När det var som värst sägs det att de utbildade unga piloterna levde i genomsnitt tre veckor sedan de grundutbildats för sina plantyper och satts in i strid. Ändå hade man kö till uppgiften. Nedan ser vi en Spitfire från Maltas flygmuseum. England beställde 331 plan till att börja med. Det blev lite drygt 20 000 till inna kriget var slut. En del fick tjänstgöra på Malta där många inte hann upp i luften innan de bomades till skrot.

Den lilla ön Malta är betydligt mindre än London till ytan. Under två månader 1942 föll där mer bomber än det gjorde över London under hela det värsta året av "Blitzen". Att befolkning och soldater från England, New Zeeland, Australien, Indien och andra samväldesländer överlevde som de gjorde berodde till stor del på kalkstensgrunden där man relativt lätt grävde ut skyddsrum.  Även på en järnvägstunnel där många levde en stor del av sina liv under den här tiden.

Under de fyra första månaderna 1942 gjordes kring 250 till 350 bombanfall per månad, dag som natt. Över en ö som är hälften så stor som Vännäs kommun.Matbristen var svår. Konvojerna med mat, materiel och bränsle till ön bombades, torpederades och besköts av tyskar och italienare. Sänktes ibland till sista båt medan bomberna krossade all sorts struktur på ön. Malta, det var ett sönderslaget land.

"Krisen" hanterades som vanligt olika. Några svor och några bad. Jag gissar att det var fler som hade kristendomen innanför västen under den tiden, inte bara utanpå. Vad saker som "Miraklet i Mosta" bidrog med är omöjligt att säga, men det som hände där bidrog kanske till att några fick se och förstå mer av vad man hört.

 

Drygt 300 människor var samlade till Gudstjänst i kyrkan i Mosta den 9 april 1942 när en tysk bomb slog igenom kupolen, som hör till de största i Europa.

Bomben exploderade inte. Normalt skulle de eventuellt överlevande ha varit få. Ingen människa dödades, varken av stenblocken från taket eller av den 200 kilo tunga bomben. Några säger att den krossade en Jesusstaty på vägen. Det kan vara en "historieförbättring", men hålet i taket och andra skador finns fotograferade. Liksom en bomben. Nu visar man en replika. 

En nu avliden gammal vän, Lennert Karlsson, var sjömanspräst i Hamburg under kriget. Han fick vara med om att bära ut en odetonerad fosforbomb som slagit igenom taket på den svenska sjömanskyrkan. Han vandrade i slutet av sin tjänst där genom ett "Storhamburg" som brann av engelska bomber efter några nätters bombardemang där tiotusentals civila mist livet.

Vår jordiska tillvaro är skör. Liv, länder och ekonomier kan lätt slås sönder, väntat eller oväntat. Om du ser dig omkring är dagens Sverige inte ett sönderslaget land. Vi får försöka vara rädd om orden.

...

Den här ön låg på andra sidan viken där vi bodde. Enligt katolska kyrkan är det här platsen för aposteln Paulus skeppsbrott som man kan läsa om i apostlagärningarna 27 och 28.

Det är rätt många som tvivlar på att det var just här. En del gissar på nästa stora vik, lite längre norrut. Där finns det stränder som kunde passa för en strandning av ett fartyg i storm och nöd. Där ska även finnas rester av gamla romerska skepp. Den här skarpa ryggen av vulkaniskt material med stora djup intill verkar inte stämma med det som står i apostlagärningarna.

Nu spelar det inte så stor roll var det skedde, det kan t.o.m. vara bra att exakta platser inte kan lokaliseras. Det är så lätt att fel saker kommer i centrum ändå.

På den här egna lilla ön har man rest och byggt en staty av Paulus, ett kapell som nu rasat och tagits över av kaktusar, samt ett kors.

...

För några dagar sedan fick lilla bilen sommardäcken pålagda. Ja, inte den på bilden.

Det är något speciellt att köra de första kilometrarna på dubbfria, tysta sommardäck. Ett sorts vårtecken.

Har idag varit en tur upp efter Umeälven och talat i ett bönhus vid älven. Om glädjen som blir kvar.

Hemkommen från påskfirande. Ljuvligt fint med milt aftonsolsken och delvis framtinade grusgångar. Snön har börjat sjunka ihop och markera underlagets lägstapunkter. Det är vår på gång och det är påskdag. Vi har blivit påminda om att döden är besegrad och hos honom som besegrade den finns löften om frid och framtid. Just nu känns det väldigt bra.

Påskdag. Om några minuter är det påskdag. En av de största kristna helgdagarna. "Klassisk" kristen tro räknar med att döden är besegrad, övervunnen, uträknad.

Långfredag. "Good friday" på engelska. Här ligger vi efter mot vårt vanliga påskfirande. Det brukar inledas med nattvardsfirande på skärtorsdagskvällen. Det blev av olika anledningar inte så i år. Men långfredagen och påskdagen kommer att kretsa kring vad Jesus egentligen gjorde. Vad som skedde på korset när hela världens synd hängde där och vad uppståndelsen betyder för oss. Vad meningen med livet är. Glad påsk, så här lite i förväg.

...

Inskränkningar i yttrande- och tryckfrihet är alltid farliga. Politiska strömningar och majoriteter kan dra iväg långt åt många håll och dessa rättigheter får inte relativiseras och kopplas till politisk makt eller korrekthet.

Begränsningar i yttrande- och tryckfrihet kan få oanade följder bakom hörnet. Hur angelägna begränsningarna i nuläget än kan tyckas vara. Man får använda annan lagstiftning för att stoppa saker som måste hindras, t.ex. barnporr. Vi kan tänka på bokbål och censur av nazistiska, kommunistiska och vissa islamistiska stater.

Samtidigt anser jag att hädelser mot människors tro känns så onödiga. De kristna har fått stå ut med oräkneliga hädelser i bild, film och musik. Några har varit fruktansvärt långtgående, miltals bortanför Vilks Mohammedteckning. Det finns saker jag verkligen skulle vilja kunna radera ur mitt bildminne.

Hämndplaner av den typ som nu avslöjas och rullas upp kan aldrig någonsin försvaras på något sätt och måste bekämpas. Individer som ofta menar sig kunna häda andras tro hur mycket som helst tar sig rätten att bestraffa andra som gör det till livet.

I den här situationen ska man komma ihåg att den stora majoriteten av muslimer fördömer dessa mordkomplotter, även om man avskyr bilderna. Det var någon som skrev att al-Qaida förhåller sig till islam som Ku-Klux-Klan gör till kristendomen. Jag kan inte bedöma om det är så. KKK har knappast lika många anhängare i Sverige som al-Qaida, men det kan förmodligen vara åt det hållet.

En obehaglig bieffekt av dessa galenskaper är att övervakningen av oss alla skruvas upp och får ökad legitimitet.

...